Bilden är från Haverdal, tagen av mig och hör inte alls ihop med texten. |
Igårkväll läste jag ut Torgny Lindgrens senaste bok, "Klingsor".
Vad tyckte jag?
Jo, jag tycker att den var helt underbar.
Och sen tänker jag väldigt mycket på hur alldeles omåttligt svårt det måste vara att tilldelas rollen som översättare! Nej, jag begriper bara inte hur man lyckas överföra det lindgrenska språket till tyska, spanska, ja, till alla möjliga språk runt om i vår värld! Hur får man med nyanserna? Dialekten?
Och eftersom Torgny Lindgren, enligt baksidestexten, "är en av Sveriges internationellt mest framgångsrika författare", så torde översättarna ha lyckats!
I m p o n e r a n d e!
På sidan 189 kan man läsa följande och för mig är det Torgny Lindgren i ett nötskal .., själva sättet hur han skriver:
"Stundtals glömde vi att äta, våra blickar rörde sig över måltidens ömsom skimrande, ömsom skrovliga yta, ibland sökte de sig djupare ner, försjunkna i i beståndsdelarnas och sammankokningarnas hemligheter, somligt var igenkännligt och bara tillfälligt omgestaltat, annat slutgiltigt förvandlat: färsk fisk och torkad gädda, vita och bruna och röda bönor, gula och gröna torkade ärter, potatis, såväl mandel som bintje, lök, inte bara den vanliga gula utan också potatislök och rödlök, morötter och kålrötter, fläskbitar med svål och utan, torkat nötkött och renkött, frön av dill och senap.
Och vi såg sillsvansar, falukorv och prinskorv, rönnbär och lingon, gäddskallar och aborrfenor.
Då vi med sleven rörde om i grytan kom ett par små rödskimrande fiskögon upp till ytan i partikelsoppan.
Kan du ha lagt ner ett par mörtar? frågade vi.
Det är fullt möjligt, sade han. Det skulle inte förvåna mig."