onsdag 7 december 2011

Idag ....


... är det på pricken trettiofem år sedan min pappa dog.

Då var jag tjugotvå år och hade två små töser som aldrig hann få några minnen av sin morfar.

Det fick inte deras lillebror heller.

Pappa blev sextiosex.


Och i förrgår var det på pricken två år sedan pv:s mamma dog.

Så hastigt det gick!

Hon blev sjuk på lördag och hamnade på Ljungby sjukhus och på söndagkväll var allt över.

Jag minns precis telefonsamtalet som kom på kvällen vid niotiden .., jag minns pv:s tysta röst .. och jag minns hur han suckade sig igenom natten och ibland hörde jag honom säga ..."lilla mor .., ja, lilla mor ...".

Gunvor blev 82 år.

Men så är det ju här i livet.

Livet och döden.

Det är väl det som är tidens gång.

Förstås.
Fem saker ni inte vet om mig ....

Det är utmaningen från anna of sweden.
(Vilket jobb hon har gjort med alla länkar!)

Men .., det kan väl ändå inte finnas fem såna saker, inte efter sex års öppenhjärtigt bloggande?

Jag testar.

1. Att jag bara en enda gång i mitt liv har haft högklackade skor .., det visste ni kanske redan?

2. En enda ring har jag; en silverring gjord av silversmeden i Ystad.

3. Dom enda örhängen jag har är vita pärlor, inte ens äkta.

4. Att gå in i en bokhandel med trevlig personal, är det bästa jag vet.

5. Jag föredrar en macka, hellre än en bakelse.

Tja, kanske.

Det får duga.

Överraskningarnas morgon ...


Inte är det långt ifrån att jag faller baklänges av förvåning när jag kommer ner till stranden!

Plötsligt finns där som ett helt annat landskap!!

En massa kullar har dykt upp och marken är söndergrävd .., stora sjok är borta!


Och harry springer runt, runt och förstår inte heller nånting.

Vad är nu detta?

Det här är ett naturreservat och jag tänker att helt omöjligt är det ju ändå att någon väg ska dras fram just där nere och inte kan väl Fabrikör Johansson ha något med utgrävningen att göra, det måste vara nånting annat?



Men förutom detta, är allt sig likt.

Hela tiden skiftar himlen i färg .., ömsom strålar solen .., ömsom kommer mörka moln farande i vådlig fart och allt blir blått!


Längst nere till vänster på stranden, upptäcker jag en grävmaskin.
Så dit går jag .., harry springer en bit ifrån - så värst modig är han inte - och jag går fram till maskinisten som öppnar hyttfönstret och låter motorn vila och så frågar jag vad i all världens dagar som är på gång?

Jo, så här är det.
Länsstyrelsen har beslutat att rensa stränderna från stora buskage av vresros som annars hotar att ta över helt .., ja, man började i Båstad och har nu kommit hit till Stensjö.

"Men vad gör ni med all den uppgrävda jorden ...?" frågar jag.

"Den silas liksom, så där så att sanden kommer tillbaka där den hör hemma, medan riset forslas bort, det är så det går till ...", förklarar herr grävmaskinisten, allt medan harry nu vågat sig fram och gärna vill hälsa, men det är ju så förfäääärligt högt upp till där mannen sitter, så mest springer han - harry - bara runt, runt och viftar på svansen.


Och så går vi hemåt.
Igår försvann kopplet - helt obegripligt var det - och min tanke var att kanske hade det ramlat ut ur min anoraksficka, men något koppel hittar vi inte och harry springer lös .., han träffar en äldre man som bor i huset närmast havet och drömmen hade varit att mannen fyyyyat harry ordentligt när han kommer för att hälsa, men inte då .., "åååå, vill du hälsa, ja, men vilken fin hund du är, nej, inte hoppa!" säger mannen och klappar harry på huvudet.

Det blir en stunds småprat och så kommer ännu en man promenerande; han ska ut på motionsrunda och jag lyckas få harry att sitta platsad n ä s t a n hela tiden, men sen går det inte .., ååååå, nu vill han prompt hälsa igen och mannen känner igen harry och säger ..."men jag tycker att du har fått bra pli på honom, det är inte det lätt att hålla sig stilla när man är en sån ung hund .., det blir säkert bra ...", och så går han vidare längs havet och harry och jag själv går hem igen.


Hela tiden skiftar himlen i färg.

Moln tillkommer och försvinner!

En härlig förmiddag är det.

Två onsdagsfönster ...


... från Kopparberg i Västmanland.

Då vet ni förstås att det var Ulrika som viftade med håven!

tisdag 6 december 2011

Pick-pick-pick ...



Idag hände nånting som jag nästan aldrig har varit med om.

Plötsligt - det var när jag stod i kassan -, så kände jag hur allting liksom rusade iväg inombords och jag drog djupa andetag och försökte verkligen andas lugnt .. men det var ungefär som när man rusar en bilmotor och jag hann tänka att nu blir det som med fisksoppan ,-)

Det blev det inte.

Men under ett par timmars tid rusade motorn.
Jag kollade pulsen som kändes normal, men den där känslan var hemsk.

Nu är jag hemma och äter Paradis choklad och mår bra.

Och stressad är jag inte, inte mig veterligt i alla fall.

(Men nu blir det jobba av .,. tre lördagar på raken.)

Blir jag glad av detta ...?



Svar: ja, jag blir så glad så jag kan omöjligen sitta stilla!

Vilket drag!!!

Vilken härlig ironi!
Kommentar-tips ....

gomiddag!

jag har upptäckt att om jag INTE är inloggad och skriver en kommentar till din sida och SEN klickar i "välj profil" och loggar in - ja då funkar det INTE att lämna kommentaren. Blir bara ett felmeddelande.

Men om jag däremot ser till att från början vara inloggad som rätt profil innan jag börjar kommentera så går kommentaren igenom.

Kan det vara så det är månntro? Eller har det bara varit av en händelse att det funkat så?

kram
Lena

Fönster, hav och fåglar från Bohuslän ...


"Hej Elisabet!
Här kommer några fönster (och havsutsikt).
Bilderna är tagna igår från min balkong.


Många hälsningar från Monica, vid havet i Lysekil ."


//Ja, så underbart vackert .,. där skulle jag nog kunna tänka mig att sitta på balkongen och titta ut över solnedgången! hälsar Elisabet.

Ingen rubrik ...










Och när vi går hemåt, harry och jag själv, kommer hagelstormen .., och harry springer och skuttar och vill hem fort, fort .., och jag drar upp kapuschongen och knyter halsduken runt ansiktet ..., inte en endaste fågel hörs kvittra .., allt som hörs är vinden!

Förmiddag i landet Halland ...


Ja, det ska ju erkännas, att vore jag rubriksättare på någon kvällstidning, så skulle den raskt gå i konkurs, men nu är jag ju bara kassörska och då får det bli så här.

Förmiddag, det var precis vad det var när jag var ute med harry.

Och lågtrycket från igår, det som däckade mig totalt, har tackat för sig.

Nu är luften hög och klar.

Kråk-krax och kaj-prat ..., och ingen våldsam vind.

Himlen är blå.



Och i bäcken ligger badbollen och snurrar och snurrar på samma sätt.
Helt obegripligt är det, men att se bollen på det här viset - liksom oförmögen att segla iväg - ger mig ångestkänslor ..., och jag funderar allvarligt på att smyga längs slänten och putta iväg den - bollen - alltså.


Eckes trädgårdsland ligger i dvala.

Klematisblommorna har förvandlats till 60-talsfrisyrer (hur väl minns jag inte hur min syster Birgitta stod i badrummet hemma i Malå och tuperade sitt hår med en plastkam med lång stålpinne längst ut .., ja, som hon liksom puffade håret med) och dom påminner också om bilderna i Pija Lindenbaums barnbok "Gittan och fårskallarna".

En helt underbar morgon är det och om två timmar ska jag susa iväg till jobbet, efter tre dagars ledighet.
Sparsmakat ...

Och så kan man titta in här och häpna över bild och text.
"Underbara Klara ..."

... finns minsann i flera varianter.

Det finns en underbar Klara i Skåne också och på hennes sida är det lotteridags!

Glöm inte att titta in!

Tisdagsfönstret ...



... hittade jag i Ystad, på underbara Åbergs Trädgård!

måndag 5 december 2011

En liten önskan:

Ni som ofta har problem att kommentera här, kan ni inte skriva på Ingelas blogg och säga "ja, jag har också krångel när jag ska skriva hos Elisabet!", så man vet vad som är på gång.
Men klockan åtta kanske ...?

"Gud, vad jag känner mig krasslig ....!" säger jag till pv.

I ett par timmars tid har jag legat på soffan med yllefilten över mig.

Fryser och huttrar.

Nyser.

"Men vi kan gå och lägga oss .., jag är jättetrött..?"föreslår pv.

Då är klockan 19.00

Oväder på ingång ...


Inom loppet av tio minuter hinner solen stråla .., och så kommer regnet .., molnen .., och det haglar och blir iskallt och jag drar halsduk och kapuschong om huvudet och skyndar hemåt.

Innan vi är hemma, harry och jag själv, är himlen återigen blå över horisonten.


Ett hit-och-dit-väder är det när man bor nära havet.

Ett eftermiddagsfönster från Skåne ...


Ja, närmare bestämt från vännen Kerstin.

Hon är också en som har vågat; hon har lämnat en lägenhet i stan (med lägre hyra), för att flytta till ett litet hus på landet - vilket innebär större utgifter - men bättre livskvalitet.

"Ja, men det är så här jag vill bo!" säger Kerstin.

Själv velade jag i åtminstone två års tid, innan jag kunde bestämma mig för att flytta norrut, till landet Halland.

Men lite är det så att när man närmar sig sextio .., då finns det liksom inte så mycket tid att vela på; då får man se till att bestämma sig, ja, ungefär så kände jag det.

Så nu säger jag: varmt lycka till där ute på landet, Kerstin!
Guldgruvan ....

Ja, en riktig sådan är svt:s öppna arkiv!

Tack ellem i Skellefteå som tipsade om Kåge Jonssons dokumentär från 1986 - "Bussresan", vilken handlar om ett sällskap pensionärer som åker på bussresa till Holland.

Låååångsamhetens lov .., ja, så kan filmen karaktäriseras och här finns inga snabba klipp och ingen bakgrundsmusik, nej, här får människorna prata till punkt och berätta om sina liv och sina drömmar.


Ledig dag.
Kaffe i älsklingskoppen ..., dokumentär på skärmen.

Filmen får mig att bli så inutivarm .., där är mannen som är 78 år och för första gången åker utomlands och när jag ser honom, då ser jag min sedan länge bortgångne pappa .., likadan trenchcoat hade han .., likadan keps nästan .., och när jag ser hur Alfred lyfter på kepsen för den - för honom - främmande kvinnan som går in genom ålderdomshemmets port, blir jag ännu varmare .., och där är kvinnan som kallades för "horunge!" och där är hon vars man tog livet av lillpojken .., och där är hon som är så försynt och beundrar hotellrummets vävtapet.

Kåge Jonsson är - enligt mitt sätt att se det - mästerlig!

År 2000 tilldelades denne herr Jonsson och Håkan Pienowski Stora Journalistpriset för dokumentären "Jag älskar dig Natasja!" - en film som gick raka spåret in i mitt hjärta -!!

Jag har skrivit om den förut, men gör det igen.

Här, kan man titta på den filmen!


Och intill mig ligger harry i loppisfåtöljen som jag tagit in från vardagsrummet.

Hela morgonen har han varit orolig .., nu fick han ligga nära matte och då blev allt så bra.

Uppdatering:

Nu har jag även sett dokumentären "Skogskyrkogården", 1 timme och 32 minuter lång.

I längsta laget, men u n d e r b a r.

Såg jag inte fel, är det sista chansen att se den just ikväll på svt.play.

Bilder från en ledig dag ...


Klarblå himmel och DN i postlådan.
En yster harry som springer av och an upptäcker att det är nånting annorlunda på marken: det kallas f r o s t, men det vet ju inte han.


En badboll snurrar runt-runt-runt i lilla bäcken intill Eckes hus.


Och så sätts "glöm-inte-bort-mig!"-skylten fast på postlådan.

Det innebär att när den gula postbilen kommer, så svänger brevbäraren upp på gården och tuuuutar lite .., så där så man vet att nu är det dags att gå ut!

Idag ska förstapriset till Eva, (ja, i uppmuntringslotteriet) postas och skickas norrut, till Medelpad!


Kl. 11.55 såg jag postbilen och gick ner till vägen, så behövde han inte köra hit upp.
Alltid lika rar och trevlig är han, lantbrevbäraren!
Se där .., nu Härs och Tvärs är vinsten på väg!
Tröstpriset - till Jenny i Gränna - postades igår.


Frost på grannens gräsmatta och några enstaka nypon som dekoration.


Och så här såg det ut någon halvtimme dessförinnan.

Radio Halland rapporterar om långtradare som inte tar sig uppför branta backar och bilar som kanat av vägen .., jo, jo .., i eftermiddag åker vinterdäcken på!

Måndagsfönstret ....



Det var det här fönstret jag menade, ja, i det förra inlägget.

Jag tycker sååå mycket om det!

Varför?

Jo, där pågår nånting .., det är sånt liv i bilden - även om den är stillsam -, några människor är På Väg ..., där är ett milt ljus i bilden och en slags .., - kanske inbillad - men ändå, en slags förväntan i luften?

Och nog hör man järnvägsdunket .., och känner "friskluften" som kommer susande genom fönstret ...?

Eller så är det helt enkelt detta att jag själv är så himla förtjust i att åka tåg.

Det var alltså gårdagens födelsedagsbarn Guy som hade tagit bilden.

Senare idag kommer ett litet eftermiddagsfönster från den skånska slätten.



Och här är bilden på "elisabet-vis", med bara skugga.