torsdag 31 maj 2012

Ett litet tips ....


Och har ni inget annat för er, så tycker jag att ni ska läsa hos Sven om ettor och nollor.

Det är fångat precis på pricken, tycker jag.

Ja, samspelet mellan män och kvinnor.

Fredagsfönstret ...fast på torsdag.


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Om ni tittar noga, upptäcker ni nog en slags "grop" i soffdynan längst till vänster.
Där uppe.

Där brukar harry ligga och titta ut genom fönstret, ja, där ligger han och väntar och väntar på att husse ska komma hem .., för ingen är så älskad som just husse!

Och Guy, mossfolk (hurra, hurra, hurra, hurra! för Karin fyller trettio idag!) och Gunnar i Jämtland som tycker att hipstamatic-grejen är ett elände och förfular bilderna, till er ska jag skicka ögonbindlar, för här är en som faller pladask för känslan som blir i bilderna!

Är det nån fler som vill ha en ögonbindel hemskickad, så mejla mig bara er adress ,-)

onsdag 30 maj 2012

Den här dagen ...

Fem timmar på jobbet, eller fem och en halv .., och sista timmen kan jag knappt gå.

Vaggar fram.

Väl hemma blir jag bjuden på nybakade scones och gott te (bryggt på pepparmyntebladen som växer i stora sjok här utanför dörren ..., med citron till blir det supergott!) och vi sitter i vardagsrummet och berättar hur våra arbetspass har varit.

Natten mot idag steg pv helt enkelt upp och arbetade i en timme vid datorn (skoljobb och ångest över att det är mycket nu ...) och själv drömde jag samma vanliga dröm; att jag står på en flygplats och har fel biljett eller har glömt biljetten - det är det som händer var gång -.
Stor lycka när jag vaknade och upptäckte att å, det var inte på riktigt!

Och husets herre har tittat på Uppdrag Granskning och är mäkta upprörd över internatskolan Lundbergs trixande med bidrag - om detta berättar han också -, och harry tigger av fikabrödet och får bannor och jag ska väl ta mig an Rumblandet, det är kvällens ständiga övning.

I morgon börjar min dag klockan 14.00.

Och roligt var det att ha Eva från Tyresö med maken som kunder i kassan!
Åååå, så välkomna ni är till Halland!

En timme kvar ...

... sen är det jobb till åtta.

Alltså blir det promenad med harry .., jag ropar på sigge nilsson (ingen kommer ...) och möter hamnkaptenen i sin vita pickup.

På hans vänstra kind finns avlånga, små plåster .., han behandlas för cancer och det är problem med lymfkörtlarna.

Ändå .., alltid denna glädje när man möts!
Alltid en vink och ett glatt leende!

Och harry viftar på svansen.


Idag har det var varit en bra dag.
Eller en bra morgon.

Först sov jag hela natten i sängen, mellan matte och pv (och harry låg där också, han är rätt jobbig och tar mycket plats ...), sen gjorde matte frukost och satte sig ute i solen och drack kaffe och pratade i sin fina telefon (mest spelar hon ett spel som heter Rumble ...) och läste morgontidningen.

Själv har jag legat i solen och putsat min päls och det är nästan det bästa jag vet.

När vi hade suttit ut en stund, kom sigge springande - jag har aldrig sett en katt springa så fort - och sigges ögon stod nästan rakt ut; man kunde tro att han hade sett ett spöke!

harry förstod genast att det var nåt underligt med sin bäste vän, så han sprang dit och nooooosade på honom och matte kom också och klappade sigge och pratade med honom .., hon frågade om han blivit stungen av en geting eller biten av en orm, men sigge svarade inte och matte blev lite orolig, tills sigge gick in och lade sig under köksbordet och vilade och då satt matte hos honom och strök honom över huvudet och frågade vad som hade hänt?

Sen gick sigge ut - då var han nästan som vanligt - och matte sa att vi får väl se vad som händer.

Det finns många ormar här.
Häromdagen såg husse en nära vedstapeln och ni ska veta att husse är dörädd för ormar!
Själv bryr jag mig inte så mycket om såna .., jag håller mig mest på altanen eller nära matte.

Hälsningar från er vän, pElle, sexton eller sjutton år.

Ledig förmiddag ....

Den lilla klematisen planterades vid den likaledes inte alltför stora eken. Redan ("allaredan" som pv säger) har den slingrat sig en bra bit uppför stammen!  Och den ryska salvian mår - efter omständigheterna - bra.
Och jag sitter ute på altanen och dricker morgonkaffe - utburet på den undebart somriga brickan från Ikea och det doftar gott från rosmarin och lavendel och dagstidningen väntar på att bli läst.

Fiskmåsar skriker!
Grannen Göran fixar med bilen och nerifrån vägen till kommer lille sigge som en skjuten kanon och beter sig helt underligt och harry blir försiktig, försiktig och nosar varsamt på den lille krabaten.

Ormbiten? tänker jag
Eller getingstungen?
Nånting har i alla fall gjort honom rejält uppskrämd.

Och nu har han knatat iväg och är sitt vanliga jag igen och från radion hörs Ring P1 där en kvinna berättar om en kvarglömd ryggsäck på ett av SJ:s tåg.

Ytterligare fem lediga timmar väntar mig.

Livet känns bra.


Dagens fönster ...

.... fångades i det fagra Bohuslän, inte alls så långt från landet Halland.

Jag glömmer ofta hur nära det är just dit.

Och till Göteborg, som inte tillhör Bohuslän - det har jag lärt mig - är det bara tolv mil, som från Malå till Skellefteå ungefär! Ändå åker vi nästan aldrig dit; det är ju bedrövligt!

Men nu kom jag alldeles bort från ämnet .., fönsterfångare var i alla fall herr Sjörövare - Kjell -som besökt Smögen och där hittat en hel svärm med fönster!

(pv som seglat oerhört mycket i Bohuslän, håller sig dock borta från Smögen. "Nej, usch .., där vimlar sommartid av festande och skrålande ungdomar, många från Norge .., spriten flödar och det är hög volym och man vill bara därifrån ..", säger han.)

tisdag 29 maj 2012

Nu ska jag väl ändå komma ihåg namnen ...

Såja, nu har jag varit ute och visat pv vad som idag har planterats i rabatten.

Jag har presenterat honom för den stiliga Porslinsveronikan som i sommar tycks skjuta i höjden och som jag sedan ska dela lite på .., han har fått bekanta sig med lilla fröken Tovsippa - helt underbar! - och med Isop, som för övrigt doftar stövarvalp (ja, om man drar med fingrarna genom bladverken!) och han har också hälsat på den ryska Salvian och som pricken över i; ja, fick han äran att plantera en fjärilsbuske som står uppe vid slänten och förhoppningsvis ska den glädja traktens fjärilar.

Å, så jag gläds åt hur det prunkar i rabatten!!
Drömmen är att få den så tät, så att inget av jorden syns .., allt ska liksom flyta ihop!

Så värst viktigt är det inte att allt är perfekt - det är faktiskt inte viktigt alls -!

Små och stora möten ...

Mannen med dom eleganta staplarna klappar om harry ....
"Ja, det är så, hundar kommer ofta till mig ...", säger han leende.
På väg hem från stranden ser jag en bil som svänger in på ett av sommarhusens infarter, fast först måste en grind öppnas och det tar lite tid och där kommer jag med harry som blir glad och viftar på svansen .., kanske är det husse .., nehej, men han blir glad ändå!

Och jag stannar till och frågar mannen om han fick någon grindslant (det var han som öppnade grinden) och han skrattar och säger näää, och sen blir det en stunds trivsamt småprat.

Det visar sig att det är kvinnans sommarhus - hon är änka sedan knappt två år tillbaka - och nu har hon kommit för att titta till huset och med sig har hon en god vän, en släkting på lite längre håll (som också har blivit ensam) och båda två talar ingen halländska, inte småländska heller .., och jag frågar förstås och får veta att detta är jämtlänningar.
Ja, från början.

Kvinnan är uppvuxen i Östersund och mannen i Åsarna.
Härlig pratglada människor är det!

Och det blir surr om allt möjligt och mannen frågar var jag kommer ifrån.

"Jaså, Malå ..? Ja, du, jag har besökt så gott som varenda samhälle i Norrland, även Malå!" säger han skrattande.

"Du förstår, jag arbetade som revisionsuppföljare för Konsum och åkte runt till alla konsumföreningar och jag hade blädderblock och fina staplar som visade hur det skulle vara och där satt styrelsemedlemmar och andra och jag pratade och pratade, men det är så här förstår du, att ingenstans i vårt land har jag mött mer rättframma människor än i Västerbotten och när jag kom till Malå på ett sånt där möte och hade pratat klart och bläddrat i blocket och pekat på siffror och staplar, då sa ordföranden på sin breda västerbottniska: nu kan du ta dina jävla eleganta staplar och ta dem med dig ner till Stockholm, för vi gör ändå som vi vill!"

Sen klappar han om harry som inte är ett dugg rädd och bara vill bli ännu mera ompysslad.

Och jag säger att nästa gång dom kommer, kan dom ju titta in på en kopp kaffe och till min förvåning säger kvinnan, som heter Maj, att jodå, det ska hon göra.


Sen går vi ner mot lillvägen, den där alla postlådorna står på rad och på en av tomterna ser jag strandskator i trä.
Igår såg jag en alldeles riktig en, ja, i slänten vid busshållplatsen i Skipås. 

(Här, kan man lyssna till ett samtal om just strandskatan ..).

Sist av allt postar jag förstapriset till Lena i Gävle.
Kylskåpsmagneten, ni vet.

Tröstpriset till dig Barbro i Uppsala, åker iväg i morgon, då, när jag kommer till jobbet!

Ledig dag - nästan - ...

Klockan åtta noll-noll-pip är det kassamöte på jobbet.
Vi sitter i personalrummet - som också är ett kök - och det hela tar två timmar och vi pratar om allt möjligt, om rutiner och hur det ska vara och hur det inte är och vad ska hinnas med och vad kan vi dröja med?

En del vill ha riktlinjer, andra går mer på lösa boliner, ungefär som hästar som kanske tar sig ett språng över staketet och gör små utflykter och sen hoppar tillbaka till hagen igen.
Det jag själv tycker bäst om i affären, det är att vi är så flexibla; här kan chefen ha öppnat dörrarna en timme innan ordinarie öppettid, han tar helt enkelt plats i kassan mellan varven och jag tycker så otroligt mycket om just det här att vi - som är en mindre butik - är annorlunda, att vi inte är så rigida vad gäller t.ex. tider.

Igår var en underbar dag på jobbet!
En av de första kunderna var en rundlagd herre som visade sig vara från Storuman, glad och go och med härlig hemdialekt! Och sen kom Rut (kanske åttio ...?) med sina vackra och lena händer och hon visade sin ring och naglarna var rödmålade och huden solbränd! Och där kom lillpigan Filippa som jag kan äta upp hel och hållen.

På väg hem, det var just i närheten av Västerhagen där det är dans någon dag i veckan sommartid, mötte jag en djurtransportbil.

Längs hela långsidan var gallerfönster och genom gallren stack trynen ut .., det var grisar på väg - kanske till slakt - och jag tänkte att den här vackra sommardagen med den allra ljuvligaste doft av hägg och syrén ..,  kanske var detta den allra första (och den enda ...) dagen i friska luften för dom här grisarna och nu väntade bara döden och att bli kokt skinka eller flintastek som läggs på grillen.

Jag hade ont i hjärtat en lång stund efteråt och tänkte att man borde bli vegetarian.
V e r k l i g e n.

Sen kom jag hem och åt nystekt fisk.

Av vegetariantankarna syntes intet.

Bilden: aldrig har väl rabatten prunkat så, såsom den gör nu!
Längst till vänster dom här vit-grå-silvriga blommorna som jag köpte hos Åbergs Trädgård i fjol och nu har jag glömt vad dom heter! Nu vet jag: porslinsveronika!
Lavendeln växer så det knakar - äntligen -!! och plötsligt upptäcker jag en liten vit blomma som jag inte heller har en aning om vad det är .., den köptes nog också i fjol!

Ja, ni har helt rätt; att anteckna sina inköp och var dom planteras, är kanske en bra idé.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej Elisabeth!

Har just sett dragningen av "Det bästa som hänt i veckan" och jag hade ju inte skrivit vad
som hänt i min vecka, men det kanske går bra att berätta den här veckan också.
Man får inte vara så petig, eller hur..... (svar från E: det spelar ingen roll! jag är glad för varje bidrag!)

I alla fall så hade jag två underbara upplevelser. Den ena var en heldag med yngsta sonen.
Vi var upp till min faster Ruth, nästan 95 år, i Enköping och som jag längtat att få krama om
henne. Vi hann också med att hälsa på min bästis som bor på landet utanför Enköping och
som avslutning på hemvägen hälsade vi på sonens  barndomskamrat ute på Märsön där både
sonen och jag har tillbringat härliga barndomssomrar. Åh vilken ljuvlig dag det var med många
känslor och minnen.

Och igårkväll så avslutades veckan med konsert i Östra Tollstads kyrka som ligger bara 5 minuter
från där jag bor. Det var både finstämd musik och rock så det dånade. Jisses vad bra det var.

Det var kusinerna Peter Johansson och Matilda Hansson som var solister och kören var syskon och
kusiner till dom. Musikerna var kanske också släkt. Peter Johansson känner jag igen från Så ska det
låta, men han har mest arbetat som musikalartist, tror jag. I alla fall så är han jättebra och vi dansade
ut från kyrkan som var knökfull av nöjda besökare.

Annars är jag fullständigt nöjd med att tjuvlukta på grannars syrener och lyssna på tornseglarna som
är i full gång nu.

Må så gott i landet Halland.

Anne i Mantorp

Dagens fönster ...

... kommer från Barbro i Uppsala.

Fönstret finns i "båthuset", skriver hon.
Och det var alltså Barbro (inte längre rödhårig, utan mera blond .., berättar hon i ett mejl) som vann gårdagens tröstpris i uppmuntringslotteriet eller vad vi nu ska kalla det.

Tack snälla, rara för fönstret!
Och Barbro, hon berättade om glädjen att ha sonen hemma i en hel vecka .., sonen och hunden Märta.

måndag 28 maj 2012

Och här är vinnarna ....

Lena i Gävle berättar om sin glädje ...

Hej, jag kanske är sent ute, men vill berätta om mitt glädjeämne förra veckan.
Jag gick ut förskoleseminariet i Gävle 1965, vi var 20 elever vi var de första som gick i Gävles nystartade seminarium. Vi kom från hela landet och vi har träffats med några års mellanrum. Förra veckan var vi bjudna till en seminarie-kamrat som bor i Flen. Vi var 13 kvinnor, som kom till träffen (47-års jubileum) från Jämtland till några från Skåne. 
 
Helt fantastiskt att träffas så här nu när alla är pensionärer, vi har faktiskt följt varandra sen 20-års åldern.  Mycket skratt och minnen och vilket fint väder vi hade där vi satt i en helt underbar trädgård och åt av Barbros fantastiska mat. 
 
Övernattnig hade hon också ordnat åt oss i sina små hus, som hon hade på gården.
 
Det var förra veckans höjdpunkt för mig!
Kram Lena från Gävle

Litet ps.

Är hemma på två timmars rast ("annars blir det nog svårt för dig ...", sa Bodil och så rätt hon har ..!) och ska strax moppa tillbaka, jag börjar igen klockan 16.00 och slutar 20.15.

Ikväll ska vi verkligen fixa lotteridragningen .., jag har lagt in tre nya inlägg så här på lilla rasten och då är nog allt klart för herr Notarius Publicus att göra i ordning skålen med lotterna.
annannan berättar så här om sin glädje ....

Hej Elisabeth,

Egentligen är jag fortfarande mör efter veckan som gått...

Det var den andra av de två kursveckor vi håller varje år för forskare som gör djurförsök. För att få licens att göra forskning på djur måste man i hela västvärlden ha speciell utbildning, som i de flesta europeiska länder utgörs av en 80-timmars kurs med teori och praktik. Det är mycket om djurens biologi och deras behov, om genetik, om statistik, om försöksplanering, lagstiftning och etik som man ska kunna.

Som student och som kursorganisatör kan man ha olika inställning till kursen: man kan se den som något som måste finnas för att lagen kräver det och man kan se den som något som är oerhört viktigt för att åstadkomma bra forskning och minsta möjliga lidande för djuren.

Vår inställning som kursorganisatörer är onekligen den sistnämnda, och lyckligtvis avspeglar det sig i våra studenter. På fredagen avslutar vi med tentamen och presentation av projektarbeten.

Det är en urjobbig och stimulerande dag för mig som är ansvarig för kursen, som rättar alla tentorna och som organiserar utvärderingen av projektarbetena.

I år lyckades jag för första gången (genom att offra alla raster under dagen) rätta tentorna på en och samma dag, så att studenterna kunde gå hem och veta att de hade fått godkänt. Innan jag själv går hem tittar jag alltid igenom kursutvärderingarna och får alltid en liten glädjekick när jag ser de många duktiga och engagerade studenterna ge oss erkännande för det stora arbete vi lägger ner på att ordna kursen.

Hälsn
annannan
Eva från Tyresö berättar ...
 
Det som gjorde mig gladast i veckan var nog min svärdotter som gjorde tårta och firade mig på MorsDag.
Min egna barn hade annat att tänka på.
En engelsk tårta med en massa valnötter i och Philadelphiaost ovanpå.
Det var verkligen rart!
 
Detta är mitt favoritkort på henne i väntanstider.
Men nu finns Abigail och hon är nu 4 månader.
Kanske även hon får lockigt hår som Alexander???
 
Kram från Eva i Tyresö
Cruella / Helena berättar om sin glädje ....

Hej på dig, nu slänger jag iväg ett litet glädjemejl trots försening (?).

Bilden visar utsikten från ljuvliga Östergården på Barnens ö i Roslagen där mellansonen var på klassresa i helgen. Nu går de ut nian efter tre år tillsammans med mycket musik och teater och hårt plugg. Finare avslutning än den här lägervistelsen tror jag inte de hade kunnat få och jag är så glad att jag fick möjlighet att vara med ett dygn och hålla kollen.

Vilket inte alls behövdes.

Underbara ungdomar som smög till läskiga ställen på nätterna, joggade på morgonen före frukost, sov hela dagen, badade bastu och hoppade i sjön, spelade pingis och fotboll, lekte tjuv och polis och kurragömma och röda vita rosen, bakade tårtor och hade egen melodifestival.
Sa jag att de är 16 år?

Det finns i sanning hopp för dagens ungdom:-)

/Cruella /Helena

Förra veckans glädje ...


Gunbritt Ekberg skriver ... (och dragningen blir ikväll när pv kommer hem),

Det som gjorde mig glad den här veckan är.....

När värmen och solen kom till Östersund, aldrig har den väl den varit så efterlängtad.
Jag njuter......
Fönstret är mitt vardagsrumsfönster, här ser jag storsjön och lite av fjällen som fortfarande är vita.
Hej då från Gunbritt.

Eva på Frösön berättar ... 

Det bästa under veckan var att landa på Rhodos söndag eftermiddag. Att mötas av värmen. Vi åkte från plus sex grader till ca 25 grader. Efter en lång bussresa kom vi till sist till Lardos och där mötte oss havet.

Morgonen den andra dagen promenerade vi in till byn. En liten typisk grekisk by med fiskförsäljning på torget, husmödrarnas förmiddagsshopping, doften av nybakat bröd från bageriet, tvätt på sina streck, små gårdar med mängder av blomkrukor. Vi satte oss på torget och drack en färskpressad juice. Mitt i den grekiska vardagen i en liten by på Rhodos.

Kram Eva.

Ann i Göteborg säger så här ...

Det roligaste som hände mig denna veckan var nog att jag anmälde mig som funktionär på HBTQ-festivalen här i Göteborg och fick lov att vara med. Det är något jag aldrig gjort förut. Jo, funktionär har jag varit bl.a. på EM i friidrott på Ullevi, men inte på den här sortens evenemang.

På söndag är det funktionärsutbildning och sedan ska jag vara värd fredag och lördag i Regnbågskvarteret, där de har seminarier och föreläsningar. Det ska bli intressant att få vara med och lyssna och jag antar att jag kommer att lära mig massor
HBTQ för Homo-bi-trans-queer-personer. Mer kan man läsa här: http://hbtqfestivalen.se/

Det är så spännande att göra saker jag inte gjort förut!
Kram Ann.

Turtlan i Karlstad säger så här ...

Kort och koncist: När nya båten kom igår fredag!

Egentligen skulle den meningen räcka men jag kan lägga till med att packa in våra grejor i båten, kolla över lådor, skåp, sängplatser och sånt. Sen en mysig kvällsfika i båtsoffan.
Sen första turen på kvällen. Oj så fort den gick jämfört med den förra kära båten.
Men vi saktade ner och åkte hemåt över en spegelblank sjö när solen gick ner som ett klot i väster.

Härligt!

Hälsningar Turtlan 

Ulrika i Kopparberg berättar ...


Veckans guldkorn.

- En ständig källa till glädje, kärlek, lycka: Marcus och Max. Och att se hur fint de mår tillsammans är så underbart!

- Att ha Chrille i Striberg i helgen och ha spelkväll på fredagen och  titta på ESC-finalen på lördagskvällen och sätta poäng och fnissa och heja och ha det så där riktigt kul som vi alltid har tillsammans.


- Stickdagen syrran och jag arrangerade i Kopparberg idag. 
En hel dag med stickning, garn, spinnrockar, krokning, virkning, god mat och underbara, härliga stickerskor!

Gunnar i Vaplan om sin glädje ...

Att solen och värmen även kom till Vaplan/Jämtland var bäst av allt..!

 Fiskelycka är också en lycka ;-)

Monica - Annas mamma - berättar om sin glädje ...

Det bästa var att komma från den extremt stökiga, heta storstan och hem och mötas av alla blommande paradisäppelträd runt om husen och ett blommar precis vid vår balkong, blomningen är kort, redan idag, Mors Dag, har de rosa blombladen yrt in på hela balkongen och maken sopat:-). 

Skriv ut alla
Men då, jag tittade upp, tog fram kameran. Folk är tyvärr lika stressade här så någon undrade, vad fotograferar du?
Ja de rosa skyarna mot blå himmel är underbart vackra och så var de första jordgubbarna överraskande goda, små och aromrika.
Kram Monica och de bästa Mors Dags-hälsningar:-)
Anna i Sheffield berättar ....

Glädjen denna mycket långa vecka har varit sommarvärmen som jag inte fått se så mycket av, men varje stund är guld värd. Innan jobbet igår satt vi i trädgården och maken skruvade ihop den sista stolen Bertil, nöjd som ett barn på julafton. 
Och förstås, glädje att vi vann Eurovision!
Hälsningar Anna.

Barbro i Uppsala säger så här ...

Hej på dig!

Det som gjorde mig glad denna vecka var att sonen ville vara med sin mor på landet i flera dagar och detta efter att ha jobbat 7 dagar för att sedan gå på 7 pass igen.
Det var fina dagar med promenader med Märta, prat,lite Clintan filmer och god mat.
Värdefullt!
Babsan.

sportigajenny berättar om sin glädje ...

Det har varit en ganska ordinär vecka i mitt liv. Jobb, måndag till lördag. Glömde ta bussen till jobbet i fredags. Jo det är sant. Gick här i min egna lilla värld och förstod inte att jag tog en buss försent till jobbet förrän jag saknade min arbetskamrat som jag visste skulle ta samma buss som till jobbet! Ingen fara skedd, och jag var på jobbet innan vi öppnade!

Veckans höjdpunkt, än så länge, söndagen är ju inte över än, så jag återkommer kanske, är nog ändå vid stängning i fredags. Det var jag och museichefen som jobbade i receptionen de två sista timmarna innan stängning och när han stängt utställningen frågar han mig om det bara var att trycka på en liten knapp för att släcka en liten installation. Sedan frågade han mig i vilken ordning vi skulle hala flaggorna!

Det är inte ofta man som extrapersonal/sommarpersonal får bekräfta/tala om för chefen hur man stänger utställningar och i vilken ordning vi hissar och halar flaggor! Till chefens försvar så brukar ju han faktiskt inte vara med och just öppna och stänga utställningen samt hissa och hala flaggor.

//sportigajenny

Dagens fönster ....

Med vissa människor är det så, att även om man bara träffas på riktigt en enda gång i livet, så blir det på nåt underligt sätt så, ja, att den människan får ett eget litet rum i ens hjärta och liksom blir kvar där.

Så var, och är det med Kjelle.

En man från Söder i Stockholm, boendes på Öland.
En aningen rastlös själ som arbetar hårt och intensivt under en stor del av året och sedan, när vintern kommer smygande över oss, packar trunken och ger sig iväg och sedan ägnar ett par månader åt att segla i ett turkosfärgat hav på andra sidan jorden.

En glassig miljonär?
Inte alls! 

Det är nog sex år sedan vi träffades den där enda gången.
Fika på ett café ..,  och promenader i den för mig - då - helt okända staden Karlskrona.
Och spridda meddelanden på Facebook - det kan vara åratal mellan dem -, men ändå, en vetskap om att man blev goda vänner.

Vänskap, tänk .., vad det ordet betyder mycket! 

Och när jag häromdagen öppnade min mail och hittade en hel svärm med fönster och några hjärtevärmarerader där det stod att ..."hej Eliza, jag har nog tänkt mer på dig än vad både jag själv och du trott, för när jag rensar min kamera upptäcker jag mängder med fönsterbilder som jag fångat!", då förstår kanske någon hur glad man blir.

Det kallar jag  v ä n s k a p.

Och i mejlet får jag veta hur sjörövarens liv ser ut - så där på ett ungefär - och vad han pysslar med just nu och att han är en lycklig man.

Det gör mig så  g l a d.

Fönsterbilden här ovanför kommer i alla fall från hamnen i Grenada i Västindien.

Sen kommer ännu en bild.

"Kanske mer i din stil ....", skriver sjörövaren.

Jo, jo.
Man känner som bekant sina får på gången.

Och om herr Kjelle läser här, så  varmt t a c k  för alla bilder som nu ligger och trängs i fönstermappen, ja, tillsammans med andra fönster från Västmanland, Värmland, Stockholm och Frankrike!