måndag 22 augusti 2016

Dagens fönster ....


Kanske någon undrar hur herr och fru Undulat framlever sina dagar i ett annat land?
Ja, från livet i en brun pappkartong i Skottland, till en fönsterbräda i landet Halland.

Jo, tack .., det går bra.
Dom har acklimatiserat sig över förväntan och har nu, tack vare KFIF - kvitter för invandrade fåglar -
lärt sig en hel del svenska uttryck. Jag är djupt imponerad.

När hemlängtan blir för svår - för så är det förstås, att ibland drömmer dom om regniga dagar i Skottland - låter jag dem titta på brittiska Antikrundan, så där så dom i alla fall får höra lite välbekant prat. Ibland hörs till och med lite kvitter.

Nu vet ni.

söndag 21 augusti 2016

Efteråt ....



Först middag i Haverdal hos Eva från Tyresö och hennes Långe Make.
Renskavsgryta som var himmelskt god och ett lika gott vin till - Cycliste - vilket ju var passande med tanke på pv.
Mycket prat blev det; om allt möjligt.
Om halländska och östgötska ., om västerbottniska .., om naturkunskap och om Sven Gillsäter.
Och Eva var lyrisk över Skärfläckan som hon läst om, men aldrig vet sig ha träffat.

Efteråt svänger vi ner längs Båtsmannenns väg, rakt mot havet.
Jag badar i ett kristallklart vatten, pv väntar på land,.


Snäll är han som hämtar min lilla Canon som vilar i baksätet.
Bra skärpedjup blir det inte, men bättre än med mobilen.
Som ni ser har små sädesärlor tagit paus .., kanske sover dom på ännu solvarma stenar?



Se hemåt.
Ser en get med två kid ..., och nästan hemma ännu en, med ett mindre kid.

Det är varmt och skönt ute; nästan ofattbart ljuvligt så här i slutet av augusti.
Idag ....







Kanske två timmar på stranden i Särdal.



För övrigt kan inga ord beskriva vad jag känner just där.
Dagens fönster ...


Ulrikas fönster känns igen .., jag ser det direkt när dom kommer!

Tack snälla! säger jag.
"Vad då ...skulle jag ...?"


"Nej .., jag bara hittade den här förpackningen på golvet, tro inte att jag hade tänkt ta om det verkligen hade varit bacon i den ..., nej, jag ville bara ta upp den från golvet .., ja, men vad tror ni om mig egentligen ...?!"

lördag 20 augusti 2016

Dagens fönster ...


Det här är mitt barndomshem.
Här bodde jag dom första sjutton åren och hit återvände jag efter fem år i Kungsängen och här bodde vi i totalt femton år, mina barns pappa, jag själv och barnen. Maria var sex år när vi flyttade hem till Malå, Anna var två och Anders var sju när vi sedan flyttade till Ystad.

Från vardagsrummet kunde vi se solen gå ned över bergen på andra sidan ån .., sommartid simmade jag i solstrålarna.



Det tog - och tar - bara några sekunder att gå ner till sjön .Där hade pappa båten .., där försökte vi småungar fånga fiskyngel och lyckades aldrig. I vassen simmade storgäddan.

Inte är det underligt att man vill bo i närheten av vatten - om det så är hav eller insjöar eller som här en å -.

När vi för några år sedan besökte Malå och allt detta, förmådde jag knappt ta en enda bild.
Jag gick nerför slänten - pv stod kvar på gräsmattan och pratade med dom nuvarande ägarna - och när jag gick upp igen och hade allt detta bakom ryggen, kunde jag inte prata. Å, jag grät hejdlöst!

Varför ...?
Förmodligen för att alla känslor från förr fullkomligt övermannade mig.
Alla minnen .., somrar som lillflicka .., pappa och mamma .., och sen .., åren med egen familj .., barnen som växte upp och blev tonåringar och grannar som inte längre var i livet.

Nu kom bilder från dom som nu är på besök och Karin skriver: "jag hörde av nuvarande ägarna att du hade svårt med känslorna Elisabet.., därför tog jag några bilder till dig."

Just så var det.

Tack Karin!
Lättnad .....

Häromdagen sa chefen, så där i förbifarten, att jag nu bara hade fyrtio dagar kvar, sedan skulle min postcertifiering vara inaktuell.
En gång varje år ska den göras och det är lika kämpigt varje gång.

För det är ju så, att vissa saker gör man utan att tänka på hur det egentligen går till, man bara klickar sig fram, men när man ska redogöra precis för gången och inte står vid datorn, då blir det annorlunda.

Tre delprov är det.
Ett handlar om att skicka paket, ett om hämta och så är det om .., ja, vad handlar det i mitten om .., jo, var man hittar information .., och det handlar om fullmakter, vem som får hämta ut paket (krångligt om ett litet barn får ett paket från sin mormor eller farfar och inte har legitimation ...) .., vilka paket som är lämpligast att skicka .., hur mycket får dom väga, det är tulldeklarationer, det handlar om postförskott, företagspaket, porton förstås, om en kund ska hämta ut ett paket till sin fru/make och inte har deras legitimation med ..., och små filmavsnitt spelas upp och alla som arbetar i butik känner garanterat igen situationerna.

"Ja, ja, men jag har handlat i den här butiken i tjugo år, nog känner du väl mig, inte behöver jag väl visa leg ...?  Jaså ., ja, kan du hämta chefen så ska du se att det ordnar sig ...".

"Va fan .., min fru har ju skrivit på avin, varför måste jag ha hennes legitimation med mig ..? Äh, kom igen  nu!"

"Jag väntar på ett paket från .., kan du kolla om det har kommit? Nej, jag har inte fått nån sms-kod och ingen avi, men du kan väl titta efter ändå .., jag ser er postbur med alla paketen, kan du inte titta om det finns där, det är viktigt!"

Just så är det.
Inte dagligen, men inte långt ifrån heller.

I morse bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen redan innan tiden var utgången.
Gjorde alla delproven och andades ut, men upptäckte att jag glömt klicka på "certifiering", så det blev till att börja om igen.
Mellan några av delproven kom min rödvitrandiga syster och hennes dotter på besök.
Vi åt surströmming/fläskfilégryta och pannacotta till dessert (björnbärspaj när dom kom) och efter ett par timmar, så där vid halv fem, satte jag mig åter vid datorn.

Nu är det fixat.
Ett helt år till är jag certifierad!

Ååå, så ljuvligt!

(Och nu återstår bara ytterligare två certifieringar, sen går jag i pension!)






fredag 19 augusti 2016

Dagens fönster ....


Ett fönster från Jämtland - från Frösö kyrka -, jo, det fångades av Karin i Ystad.
(Karin, gift med mina barns pappa och hon har tillbringat en del av sin barndom i Östersund).

Tack snälla! säger jag.

torsdag 18 augusti 2016

Sextio minuter kanske ...


Mer behövs inte för att man ska få lite livgivande frisk luft, en plastkopp med starkt kaffe, en mariabulle, en friherrinnemuffins med björnbärsfyllning och så förstås ett bad i havet.

Sen kan man sitta där på stranden - i lä för nordostanvinden - och förundras att det ändå känns så skönt när man kliver upp på land igen.

Skarorna med lågt flygande starar syns inte till, men här och där några svalor .., och nån enstaka sädesärla. Hästklapper hörs från vägen ..., vi vänder oss om och tittar .., jo, men allt känns bra.

Nu väntar jobb.
Bara två pass kvar, sen stundar ledig helg.

Två pass.
Dagens fönster ....


.... finns hos Ecke och Britt, grannarna här nere på Ejdervägen.

Ett badrumsfönster är det, om någon nu möjligen har missat det.
Ett långt inlägg ....


Dagarna susar iväg!
Den oerhörda produktionen av björnbärsmarmelad (fabrikören syns på bilden, i alla fall delar av honom), har nu ersatts av plommonmarmeladtillverkning. Jag kan säga så här .., är jag enjängd, finns det dom som är än mer enjängda!

"Men blir du aldrig less på din marmelad ..!" säger jag ibland.

Nej, det blir han inte.

Och på jobbet förändras tillvaron.
Från att ha haft jättelånga köer som når från kassorna till fruktdisken, börjar det bli mer som vanligt.
Plötsligt hinner vi fylla in varor, städa och göra fint .., jo, men det känns bra.
På lilla skrivtavlan på lagret syns inte längre rader av namn som skrivit ner när det är semesterdags och nån har fått ställa in sin efterlängtade till-solen-resa och om detta pratar vi en stund .. att man aldrig kan ta nånting för givet här i livet.

Onsdagkväll har jag stängning tillsammans med Hampus.
Han är väl i 20-årsåldern och jag tycker så bra om honom!

"Vad har du tänkt dig sen .., efter sommarjobbet ..?" frågar jag.

Jo, han ska läsa till läkare.

Lite senare, när jag håller på att fylla in frukt, upptäcker jag den rara tösen vars namn jag nu inte kommer ihåg, hon som sommarjobbade i charken, ja, numera är hon meteorolog och kan ofta höras i Radio Halland och medan jag plockar upp nektariner (för 10:- kilot), berättar hon om sitt arbete och hur intressant det är .., hur hon gör prognoser för olika företag och så är det ju det här med radion då.

Mellanbarn, Stenbock och höger tumme upp.

Fikarasten tillbringas tillsammans med fina Viveka.
Hon är till hälften italienska och arbetar under sommaren i charken.
Vad ska hon göra när hösten och vintern kommer ...?

"Jag vet inte riktigt ..., jag trivs så bra här i affären, ja, jag vet inte ...", säger Viveka.

På hennes smörgås ligger kokt medvurst och några skivor gurka.


I vanliga fall är det ett tvillingpar som sköter hela lösgodisavdelningen, plus avdelningen för så kallat "naturgodis", plus frysen med räkor i lösvikt. Vi brukar börja ungefär samtidigt på tisdageftermiddagarna och det är  m y c k e t  jobb som väntar dem! Nytt ska fyllas på .., det ska rengöras och hållas efter och det är många kilo det handlar om!

Nu, sommartid, har systrarna semester och då är det Marie som sköter om det hela.
Hon är i dryga femtioårsåldern och är som ett solsken.
När jag tidigare i somras hade missat att klicka i rätt dag för lösgodisleverans, så där så hon fick göra annat den kvällen - godiset kom först dagen därpå - var hon ändå lika vänlig och rar och sa att "det ordnar sig, jag kommer i morgonkväll i stället!"
Bara en sån sak!

Sist av allt hade jag igårkväll en man i kassan som genast sa: "jaha, här sitter du, du arbetade ju på Fridhems Livs i Ystad och sedan på Ica Supermarket!"
Jo, så var det ju.

Och jag minns någon av mina första veckor på Hemköp och känslan av total otillräcklighet och hur all yrkesstolthet hade tackat för sig och så kom en kund just från Ystad; en som hade handlat i lilla affären i många år och som sa så snälla saker och när kunden betalat och lämnat butiken, ja, då gick jag ut på lagret och grät rakt av. Det var en sån oerhörd lättnad; tänk, nån människa som visste att man inte var helt oduglig som kassörska!

Nu vankas morgondopp!



onsdag 17 augusti 2016

Dagens fönster ...


Ett östgötafönster, fångat av Ulrika.
Och så en hel drös med brännässlor.

Tack Ulrika! Du slår nog världsrekord i antalet fångade fönster!

tisdag 16 augusti 2016

Bästa dagen ...


Vilken tur jag hade, att Madeleine på jobbet ville byta ledig dag med mig!
Min onsdag, mot hennes måndag.
Och solen flödade och det var  v a r m t  och friherrinnan undrade om jag kände för att åka till Särdal (kanske tre, fyra kilometer söderut, mot Haverdal) och jodå, vi åkte dit. Så här ser vägen ut mot havet till.

Och vi blev på stranden i ett par timmar .., kaffe och fikabröd hade friherrinnan tagit med sig och jag nästan somnade - liggandes på den blå fleecefilten - och vi badade  l ä n g e  och jag tänkte att såna här dagar blir som små eller stora presenter; ja, bästadagar här i livet!


Efteråt.
Det blir som vanligt .., friherrinnan som letar efter sina bilnycklar.
Hur många gånger har jag varit med om detta ...?
Ofta på jobbet när vi slutade samtidigt .., då började letandet redan innan vi larmade och gick ut!

Och ja, jag tillhör också den sorten.
Leta-efter-mobilen eller bankkortet eller plånboken.
Under en semesterresa i Grekland sa Emma: "mormor, om du hade plånboken på samma ställe i ryggsäcken jämt, skulle det vara mycket enklare!"

Just det, ja.


Mandarinodlaren  - Svensk officiell trailer (1080p) from Njutafilms/Studio S on Vimeo.

Senare, på kvällen när pv kommit hem, tittade vi på filmen "Mandarinodlaren".
Vad tyckte vi?
Jo, vi tyckte om den.
Bra skådespelare, fin musik, fint filmad.
Inte den bästa film jag har sett, men helt klart sevärd.
Av mig får den betyget tre fönster av fem.
(Irriterar mig på såna här småbomber som briserar ...som fyrverkerier).
Vackrast var interiören! Vilken vanvettigt vacker ytterdörr!
Dagens fönster ...


Här en fönsterbild som kom susande genom rymden den tolfte juli.

"Hej!

Åker man på utflykt en regnig dag så är fönsterhåven med så klart. Turen gick västerut till Arvika med omnejd. Det här fönstret finns i fina Kaffekvarnen i Klässbol inte långt från det välkända linneväveriet.

För min del blev det en bit mazarintårta, M slog till med en bit White Lady (vit marsipan och chokladmousse)
Gott gott och mysigt i regnet.

Hälsningar från Turtlan som varit på tur."

måndag 15 augusti 2016

Dagens fönster ....


Ett fönster som lever ett nästan eget liv, alldeles för sig själv där på vänstra sidan om farstukvisten.
Här växte min pappa och hans syskon upp.
Det var den äldste Erland, sen pappa Ivar, så kom Alice, Anna-Maria och Gösta.
Och så en lillebror - Jan Olof Arne - som bara blev ett år.
Farfar hette Anders Fredrik och farmor Anna Elisabet.

Då fanns säkert inte utbyggnaden till höger, troligen inte farstukvisten heller.
En lagård finns i närheten där nässlorna växte alldeles omåttligt höga.

Var huset finns?
I Kalvträsk i Västerbotten.
Måndag och ledig dag ...


I vanliga fall är jag ju alltid ledig onsdagar, men nu ville Madeleine byta med mig - jag tar hennes onsdag och hon min måndag - och alltså blir det här en alldeles underbart ljuvlig dag!

Högerknäet krånglar.
I flera kvällar och nätter har jag haft sån värk i skenbenet och när jag nu vaknar, blir det till att gå strakbent mest hela tiden. Irriterande! Lillrundepromenaden med hundarna blir bökig. Jag ger hästarna i hagen små morotsbitar och haltar vidare.

Sen hemåt.
Hänger tvätt .., ler åt pv:s konstruktion för att spänna tvättlinan; han har helt enkelt satt en lång stör i mitten som håller upp det hela och rent omöjligt är det att nå dit upp, men högt blev det.

Tar ett dopp i havet .., liiite biter det i skinnet, men inte mycket och det är ju det bästa som finns .., så jag ligger kvar ett tag. Tomt på stranden, nej, inte helt - där är två kvinnor - och den ena har fått en kallsup och gråter hejdlöst .., kanske är det en lillasyster till den andra som håller om henne och säger att det inte är farligt -.

Förbereder middag.
Steker egna tomater tillsammans med lök, vitlök och zucchini, ja, det får bli en slags röra till pastan när pv kommer hem.

Och friherrinnan ringer och undrar om vi ska åka till Särdal?
"En timme på stranden .., vad säger du?"
 Jo, det blir bra.
Dessutom har hon kollat och vet att det ska bli ännu finare väder nu på eftermiddagen.

Det låter som bäst.




söndag 14 augusti 2016

Och så söndagsfönstret ...


Eller söndagsblomman, välj själv.

Fönstret finns hur som helst i ett gult hus på en kulle, allt uti det blåsiga landet Halland.
I minneskortet ...


Under vår semester i Skottland använde jag mig till nästan hundra procent av mobilkameran.
Det var enkelt att ha den i någon av mina stora klänningsfickor och fort gick det att ta fram den.
Men på några ställen plockade jag fram min lilla, lilla Canon.
Som här, t.ex.
Vi hade parkerat bilen vid ett närbeläget hotell - för övrigt den enda byggnaden inom synhåll - och det var så vanvettigt vackert, det var på ön Skye, nu kommer jag ihåg det!
Härifrån utgick vandringsleder och vi såg människor vandra iväg mot bergen och jag tänkte att så mycket roligare pv skulle ha haft, om jag hade haft ett fungerande knä!
När vi beundrat allt detta vackra, drack vi kaffe vid hotellväggen, sittandes på några bänkar.


Oh, Skottland .., du kommer nog alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Ett eget finrum.
Och inte behöver du någon kod och inte någon nyckel.



När jag tittar på bilderna är det knappt att jag ser skymten av solen!
Mest verkar det ha varit tämligen mulet och ändå .., så är det inte känslan som är kvar.
Bara sååå fint var det.


Nu är vi inte på ön Skye och när bilden tas är jag vanvettigt kissnödig och hoppas att kyrkan ska vara öppen och hoppas också att där kanske, kanske, kanske ska finnas en toalett, men det gör det inte.
Jag smyger in i det som känns som en regnskog och hukar bland blommor och blader.


Någonstans under resans gång kommer vi till en minnesplats över stupade soldater; sånt som vi är helt befriade ifrån i vårt land. I varje liten by finns ett minnesmärke från första eller andra världskriget med namnen på unga män som stupat i strid; precis som det är när man åker i Frankrike eller andra länder i Europa, ja, det var likadant i Australien. Det händer då att jag får en känsla av utanförskap .., att vi i vårt land stått vid sidan om och låtit andra ta smällen.

Och just vid den här minnesplatsen någonstans i Skottland - i  en vid cirkel på en liten kulle - finns fotografier och hälsningar till äkta makar, söner, bröder, här och där nån morfar eller farfar, vilka alla deltagit i något krig.
Paul Warren i sin blå basker blev bara tjugotre år och förlorade livet i Afghanistan.

Nästa år ska min sistfödde tillbringa ett par månader i någon krigszon .., Irak, Afghanistan eller Mali.
Då lär det bli dagliga kontakter med Vår Herre, ja, från mammans sida, lika så gott att man förbereder hen, måhända måste det sättas in vikarier i den himmelska bönemottagningen.


Ja, jag tar med en mobilbild också, som varit med tidigare.
En liten träbytta med blommor av papper .., och kors med hälsningar eller namn.


Bild med oskärpa, men ändå, så här såg det ut ....och vi gick längs raden av människoöden och läste och förundrades och där var andra som hade med sig blommor och stod länge vid någon minnesplatta. Ja, jag kände mig utanför, på ett inte så bra sätt.
Och ja, neutralitet är förstås vettigt, om alla vore neutrala i krig så .., ja, hur hade världen sett ut?
Om alla utom Hitler varit neutrala ..?
Sånt kan man fundera på.


Överallt i Skottland såg jag ormbunkar; precis överallt!
Det om nånting är väl ett tecken på att där är riklig nederbörd.


Så här såg det ut kring vägrenen!
Härlig, frodig grönska!

Vill jag återvända till Skottland?
Ja, det vill jag.
Jag vill åka ut på öarna och åka ännu längre norrut.
Ungefär så.

lördag 13 augusti 2016

Dagens fönster ....


... kommer från Kroatien och då anar ni kanske att det är Eva på Frösön som var i farten med fönsterhåven!

Tack Eva!
Lördag ....


"Har du sett filmen om Greta Johansson ..?" frågar pv.

Nej, det har jag inte, men nu har jag.

Ett helt fantastiskt tidsdokument om en ung flicka från Stockholm och hennes livsöde.

En sjuttonårig tös som emigrerar till Amerika, likt tjugo procent av hela Sveriges befolkning, då, när det begav sig och hur hennes liv utvecklar sig.

Vilket program!

Tack tv-sportens Jens Lind som åstadkommit detta!