På anslagstavlan ...

Dörr i Dikanäs ...

Över ödegårdsdörrar svävar ingen romantik.

Inte det minsta inställsamt eller krusidulligt är det.

Så långt ifrån ystadidyll som man kan tänka sig.

Och ändå .., en slags hemifrånkänsla.

Morbror Olaf ...

Uppsvullen av cortison.

Märkt av cellgiftbehandling.

Min morbror.

Just så.

Paradiset ...

Mjällomslandet ..., ååå, hjälp så vackert!

En slingrig väg och så vattnet och bara några få hus.

Alldeles, alldeles lugnt och stilla.

Inte ett pip, förutom fågelkvitter.

Det är här som vi sitter en kväll och dricker kaffe på bryggan.

Grind på Ulvön ...

Sällan, för att inte säga aldrig, har jag sett så många vackra grindar som just på Ulvön.

Många i ungefär samma utförande, men ofta i olika färger, anpassade till husets dörr.



Och så fanns det den andra varianten också.

Nelly håller koll ....

Medan matte rider runt, runt i paddocken, ligger Nelly i bloggmadamens knä.

Svalor pilar av och an i luften.

Dagens fönster ...

Ett antikhandelsfönster, skriver vännen ellis.

Det är hon som har tagit bilden.

Äntligen, har jag börjat gå igenom all mailpost som har kommit medan vi har varit på turné och oj, vilken vackra fönster som låg här och väntade .., från såväl Kambodja som Västmanland!

Dagens fönster ...

... finns i Stockholm .., denna så helt fantastiskt vackra sommarstad!

Cirkus Nelly ....och lite till.

Hästtjejer, även dom i 33-årsåldern, är en sort för sig.
Ganska jordnära madamer.
Mockar och har sig.
Inte så pråliga.
På bilden ligger Anna och drar sig i gröngräset.
Jobb-fin-skorna med liten klack .., vilar sig så länge.

Vid sextiden tar vi bilen och åker ut till Ekerö där Anna har sin häst stallad.

Emil gör pv och mig sällskap .., han sitter i passagerarsätet med gps-n i knäet.

"Ja, det är tur att man har en sån bra navigatör som du Emil!" säger pv belåtet.

Väl framme vid ridhuset, går vi längs en grusväg ner till Mälaren och det blir tävling om vem som kommer först i vattnet .., Emil och pv springer mot bryggan och hoppar i bums och moster Anna hojtar att man ska se sig för .., och själv simmar jag en bit från vassen och upptäcker Fru Sothöna med alla sina ungar på rad, fast en bit bort.

Uppe på bryggan igen ser vi små abborrbarn simma runt bryggan.

I kylväskan finns lite kvällsvickning; en kycklingsallad och det nybakade grekiska brödet med sesamfrön i och på .., och där sitter vi tillsammans, Anna, Emil, pv och jag själv.

Emils mamma, "dr Böhlander", jobbar natt inom hospicevården och Emma har fotbollsträning.

Åååå, det är en u n d e r b a r sommarkväll.

Emil, som har lärt sig alla sjutton fågelarterna (allt från sädesärla till större korsnäbb, steglits, blåhake och allt möjligt annat !), får nu se Madame Sothöna och jag pekar på svalornas ungar som har lärt sig att flyga, fast inte så där elegant som sina föräldrar .., och jag visar honom pilfinkar och duvor och hur Alen ser ut, den som växer vid vattnet och alltid finns i korsorden.

"Växer vid vatten, två bokstäver" .,. det blir al, det.



En sak är säker .., och det är att Anna har pli på sin hund.

Lite pli har hon nog på oss övriga också, ja, åtminstone vi familjemedlemmar.

Är man projektledare så är man och är man Oxe så är man.

Anna är båda delarna.


Medan Emil rider på Taurus, hälsar Nelly på hos pv.
Åååå, så skönt att bli kliad under hakan, tittta bara hur hon gottar sig!
Jag sitter alldeles intill och fylls av värme för den här mannen.
"Faktiskt tror jag att jag tycker väldigt, väldigt bra om dig ...", säger jag.
Ja, det är minsann inte illa pinkat av kärv västerbottniska.
Och på måndag åker skägget all världens väg.
Säger han.
Men om fem veckor är det tillbaka.
Säger bloggmadamen.

När Emil har fått testa att rida och när han har hjälpt "världens bästa moster" att duscha av en svettig Taurus, åker vi hemåt.

Mot kvällshimlen svävar mängder med luftballonger!!

Och i morgon är det fredag och snart är den här magiska resan tillända.

Vill ni se en badbrud ...?

Kolla här då.

Torsdag i landet Uppland ...

Tre dagar kvar av min semester och för första gången i mitt liv, tror jag, känner jag ingen ångest för att börja arbeta igen.

Det här har varit en så helt ljuvlig resa och precis varenda dag har känts bra.

Så många fina minnen att ta med sig och gömma i hjärtats alla rum!

Idag blir det brödbak (tack Inger för receptet .., ett himmelskt gott grekiskt bröd med sesamfrö ..) och pv ska baka gifflar och ikväll åker vi till stallet på Ekerö och hälsar på Anna-Panna och hennes Micke och hästen Taurus .., Nelly är hos oss idag och flåsar och vill äta upp lilla undulaten i sin bur .., och det är varmt så man nästan dånar .., man undrar hur länge detta ska fortsätta ...!

Lördagmorgon kör vi söderut.

Pv tar segelbåten på måndag och ger sig iväg mot Bohuslän och själv ska jag arbeta hela sommaren och försöka klämma in en restresa till Grekiska ö-världen, tillsammans med pv, någon gång i september, om jag får ledigt, men jag har semester kvar.

Ungefär så ser det ut.

Har det gått bra att resa tillsammans och kampera i en bil i fjorton dagar?

Svar: ja, alldeles utmärkt.

Fråga: tycker jag att pensionatsvärden är ett alldeles underbart ressällskap?

Svar: ja, absolut!

Gudruns vänstra hand ...

Genom hela grundskolan, från ettan till nian, var Gudrun och jag själv klasskamrater.

Hon var den som hade den mest speciella handstilen .., stor och ganska snirklig.

Gudruns föräldrar drev Burwalls bok,- och pappershandel .., hennes pappa Åke var fotograf och alla i Malå har väl någon gång suttit framför hans stora kamera.

Numera är det Gudrun som driver affären och kommer man till Malå, är ett besök där ett måste.

Nästan allt känns som förut.

Dom speciella utdragslådorna ..., hörnan med musikinstrument .., leksaksavdelningen där mina småflickor höll till .., och godiset i glasburkarna!

På utsidan av affären fanns i min barndom en godisautomat.

Ja, Burwalls är helt enkelt en instutition i Malå.

Nånting som på nåt vänster alltid har funnits.

Och när vi nu är uppe och hälsar på, så tittar vi in i affären.

Borta är plingklockan som hängde ovanför dörren .., för evigt borta är tant Linnéa och farbror Åke bor numera på ett servicehem.

Men Gudrun, hon är kvar.

Konstnärinnans vänstra hand ...

I Nickebo, just vid vattnet i Härnösand, pågår konstutställning, eller rättare sagt, det är vernissage när vi kommer dit i sällskap med Cecilia.

Jag faller pladask för en tavla (den som syns på bilden) och så frågar jag självaste utställaren om det är möjligt att få en vänsterhand och det får man.

Det här är alltså Annelie Löflings vänstra hand.

Annelie är Kräfta ..., lillasyster och har vänster tumme upp.

Nelly badar ...

.... eller nåt sånt.

Nelly vill ha frukost ...

Idag är dr Böhlander dagmatte åt sin systers hund, Nelly, ni vet.

Och så är hon undulatvakt också.

Jominsann.

Då kan det bli en actionfilm, om det vill sig väl.

Drottninggatan i Stockholm ...

Här byter pengar ägare i en våldsam fart.

Mannen till vänster i blått är en av kumpanerna .., mannen med keps också .., (dom låtsas vara intresserade spelare ..) en annan man står tio meter ifrån och håller utsikt ..,. inga poliser i sikte .., då är det okej.

Åt andra hållet .., ytterligare en spejare.

Efteråt ser jag "spelarmannen" stå och bläddra bland sedlarna.

Västerbottnisk rabatt ..

... utanför ett litet hus i närheten av Umeå.

Spår av barnbarn ...

Inger och Olle i Skellefteå fick vänta ett bra tag på barnbarn.

Men sen .., kom dom minsann!

Och jag ler för mig själv när jag i deras vardagsrum ser en liten blekrosa dockvagn .., och på farstutrappan en liten vattenkanna.

Idag .., för 23 år sedan ..

... blev jag mamma för tredje gången, då kom till vår oerhörda förvåning (ja, är man yngst av tre systrar och själv har två döttrar .,. så finns liksom inte detta att det kan komma en pojke, det finns inte ens i tanken ...) en son till världen!

Det var en stor gosse .., 4820 gram och 56 cm lång.

Gossen fick namnet Anders och är förstås, i mammans ögon, världens absolut finaste och snällaste son!

Så här kommer ett jättegrattis från mamma!

Torsdagsfönstret ...

<
... finns i ett litet hus i södra Västerbotten.