lördag 24 april 2010

Citat från Aftonbladet, april 2010.

Det är krönikören Lena Melin som analyserar den brutna förlovningen mellan prinsessan Madeleine och hennes Jonas.

– Så väl känner jag inte till deras förhållande, men eftersom de inte setts tillsammans offentligt sedan i december och det inte verkar ha fungerat är det bra att de gjorde slut. Madeleine är bara 27 år och har stora chanser att hitta en ny man, säger hon.

"Har stora chanser att hitta en ny man ...".

Det är tur att man sitter ner när man läser detta.

Är det det viktigaste här i livet?

Att hitta en ny man?

Man baxnar.

Lite eljest ...

Idag har jag arbetat eftermiddag, i stället för sju till halv två och det gick bra det med.

Annorlunda, var det.

Lite som att byta arbetsplats, för även om man känner arbetskamraterna, så är det inte det gäng som jag själv kamperar med om helgerna.

Och jag har varit ovanligt mycket ute på golvet .., frontat, hjälpt Rickard med frukten och lite sånt.

Underbart roligt!

Kom hem strax efter åtta och det blir eftermiddag även i morgon.

Jo, nu blir det spännande att se hur knäet klarar sig.
Titt i inkorgen ....

Och nu har smultronställeplats nummer två anlänt!

Å, så roligt!

Gääärna mera bilder!

Någon eller några ...



... här i stan, ägnar sig åt att klistra upp såna här lappar på lyktstolpar och elskåp.

Eftersom jag ofta har en penna liggande i kappfickan, kan man lätt ändra lite på texten.

På en lyktstolpe ändrade jag till .."sångkultur", i stället för mångkultur, "turism" - i stället för sionism och kvällsfika i stället för narkotika.

På en annan ändrade jag på raden längst ner, så där som på bilden.

Tippex är himla bra.

Tyvärr var kameran hemma just då, men så här såg det ut.

Efteråt.

(Och numera har jag alltid såväl Tippex som tuschpennan med mig .-)

Pst ....



Liten påminnelse, bara .....

(Det första smultronstället har anlänt. Och den här gången visar jag alla samtidigt.)

En glimt av glädje ...




Ibland behövs det så lite, så lite för att göra en människa glad.

Hemvärnet som marscherar längs gågatan, ja, det gör mig glad.

Och mannen som går i täten .., före musikanterna .,. titta på den mannens leende!

Sånt .., gör mig jätteglad.

Hjärtat blir varmt.

Lite mänsklig värme så där under några ögonblick bara.

(Ja, nu ser jag, att som uppladdad film syns det nästan inte .. men mannen upptäckte mitt filmande och loooog så varmt.)

Lördagsfönstret ...



... finns på gågatan i Ystad.

I blomsteraffären "Kronan på verket."
Ett slags vernissage igen ...


För någon tid sedan visade bloggvännerna sina favorittavlor.

Hur skulle skulle det vara om ni nu tog en bild av er favorithörna där ni bor?


Utsikten från min hörna.
En riktig bild kommer vad det lider.

Kanske vid köksbordet .., kanske i älsklingsfåtöljen?

Eller i soffan?

Om ni har lust alltså.

Ta i så fall en bild .., berätta gärna varför ni tycker så mycket om att sitta just där .. och så mailar ni den till bisse151@gmail. com, så ska jag lägga upp dem här på sidan så där kanske på måndag eller tisdag nästa helg.
Då är jag ledig och hinner gott och väl.


(Någon undrade vad det där 151 i mail-adressen står för? Jo. Enkelt. Det är mitt födelsedatum.)

Morgon i landet Skåne ...



Och jag känner mig förfärligt otrogen när jag bara går raka spåret förbi mitt "gamla" bageri, ja, det är nästan så att jag vill ta en omväg.

Det känns så där som om man plötsligt struntar i en bästa-kamrat, för att man har hittat nån annan som är mycket trevligare och bättre.

Men så tänker jag .., ånä, under vårt första år här i stan var jag ytterst trogen stamkund på Möllers .., och i ytterligare sju år (sedan jag återvände till stan, från landet ...) har jag varit en såå trogen kund, nu kan gott någon annan få ta del av mina pengar.

Såja, då känns det genast lite bättre.



Och längs gatan är det vid tio i åtta som en ström av frukostsugna människor och somliga parkerar utanför Möllers och andra vid Söderberg & Sara och alla vill vi ha färskt bröd till frukosten.

Jag köper mina vanliga .., "Petit Pain" för 8 kronor stycket, plus deras överjordiskt goda kavring som är avlång och rund och smakar kummin.

Sen går jag hemåt.

L y c k l i g.

(Och nä, just det. LCHF kommer aldrig att bli ett alternativ för mig. Jag ÄLSKAR bröd.)

fredag 23 april 2010

På agendan ....


Egentligen har jag ledig-helg, men nu ska jag arbeta för Karina, och blir på så sätt fri två helger på raken, vilket känns som ett mindre mirakel.

(Det finns andra som mer än gärna tar extrapass .., Rickard, jämnårig med min Anders, ska arbeta sex helger i rad!)

I vanliga fall arbetar jag sju till halv två på lördagar.

Så icke i morgon.

Då är det halv två till åtta som gäller.

Åååå, vilken lycka!

Då ska jag ha en skön morgon med Ring-så-spelar-vi .., och nya bageriet med sitt goda bröd och kanske en tidning ..., och bara ha det bra.

Det är tanken.

Från landet Halland meddelas att där klyvs det ved.

Ni kanske kommer ihåg den där eken i Steninge som fälldes till marken, det är den som nu ska tas om hand .., ja, den ska förvandlas till lagom stora vedträn.

Kväller ....



Idag har himlen varit blå.

Och mellan varven har det regnat, haglat, solen har flödat och det har blåst.

Kort sagt: det är väl detta som kallas för aprilväder.
Absolut en åsikt ...


Finns det ett bättre program i SVT, ja, i hela tv-världen, än "Så ska det låta"?

Och vilken publik ikväll!

Men vem är denne Magnus?

Jag tycker mig aldrig ha sett honom tidigare.

Nästan hemma ...



... kommer en ung flicka susande förbi mig.

Hon står på en skateboard och bara puttar iväg sig med ena foten.

Ååå, sicken frihetskänsla! tänker jag.

Efter jobbet ...


Anslagstavlan på Österporttorg.


... blir det liten promenad på stan.

På gågatan.

sällan går jag där, att det nästan varje gång har tillkommit nya butiker.

Andra har försvunnit eller är på väg att tacka för sig.

Det blir en kort runda.

Inköp av örhängen - dom gamla vanliga - vita pärlor.



Och ett besök i blomsteraffären.

Inga tulpaner, men ett väl vackert fågelbad.

Köpte jag det?

Njet.

Den här månaden är kärv.


"Det är jag som är hunden.
Tänk, att man nu har hamnat på en blogg!
Tycker ni inte att jag är rätt snygg?"

Nästan längst ner på gågatan - härifrån sett - finns nu affären "Kronan på verket".

"Har ni alldeles nyligen flyttat in?" frågar jag häpet.

"Nä, inte alls .., det var i augusti, tror jag ..?" säger expediten.

Jahaja .., på det viset.

Och där blir det inköp av en underbar tulpanbukett och en vacker murgröna på båge.

Till min förvåning upptäcker jag en livs levande liten hund i affärens skyltfönster.

En liten stund småpratar vi .., sen går jag hemåt, snuvig och eländig.

Fredagsfönstret ....



... finns på lilla tvärgatan här intill.

Och aldrig i mitt liv har jag skådat en större pelargonia, än den som stod där bakom fönstret.

torsdag 22 april 2010

Ojdå, kära nån ..!



På innergården står en liten samling med cyklar.

Några av dem används inte särskilt ofta och i en av dem, i cykelkorgen, där har Fru Koltrast inrett en liten lägenhet.

En BB-avdelning, kan man säga.
Inte alldeles enkelt ....


I kväll hade jag två tyska män framför mig i kassan.

Två sportfiskare.

Och jag frågade var dom kom ifrån?

Jo, från Tyskland.

Från "Black Forrest", svarade dom och jag fattade ingenting.

"Black forrest?" det låter ju mer som ett engelskt fotbollslag.

Och så tänkte jag att det kanske var nån sån fisk som dom fångat.

Svartskogsfisken?

Precis när dom hade gått sin väg, förstod jag ju.

Aha!

Dom var från Schwarzwald!

Så säger vi ju i Sverige också.

Jag har haft andra tyska kunder som berättat att dom kommer från Bawaria och det var samma sak där .., det tog tid några sekunder innan jag förstod att dom menade Bayern.

Vid vattenhålet ...



Raklång i sanden.

Sommarljud.

Skolbarn som leker "Under hökens vingar".

Vågskvalp.

Glädje.
Ännu flera rumpor!


Litet klipp tillägnat madame Hedgrenskan, apropå vad vi pratade om igår.

Och här ett klipp till alla vi som - egentligen - tycker att det här med kungahus hit och dit ju är totalt förlegat, men ändå sitter som klistrade vid tv-apparaten när sånt här visas.

Det handlar förstås om någon slags personlighetsstörning.

Ja, hos oss, alltså.

Klippet är aningen inaktuellt, men rätt trivsamt ändå, tycker jag.

När man går bakvägen ...


Bakom planket.

Det här att veta om att man snart ska lämna nånting - nånting som står ens hjärta nära -, det kanske blir lite som när en människa får ett besked att hennes dagar är räknade, ja, jag menar detta att man plötsligt börjar se allting med nya ögon.

Eller ..., man ser det på ett annat sätt.

Så när jag går hem från bageriet, tar jag inte - som i vanliga fall - Regementsgatan, utan väljer den lilla, smala gatan just bakom.

Där finns gatuhus gömda bakom höga träplank och plötsligt sträcker jag på mig och riktar kameran bakom planket.

Nu minsann, ska här väl uppenbaras!



Förutom rishögen på den övre bilden, ser det ut så här.
Jag står en stund och tittar på kameradisplayen.

Här har jag stuckit in kameran genom en glipa i planket.



Men när jag kommer en bit ifrån, upptäcker jag för allra första gången det stora trädet!

I sju års tid har jag bott alldeles här i närheten .., jag har kommit cyklande från järnvägsstationen hur många gånger som helst - på väg hem -, och aldrig, inte en enda gång, har jag reflekterat över det här vackra trädet!

Av min tid i Ystad återstår elva veckor.

Det känns som en spännande tid .., här ska samlas bilder!

Här ska minsann upptäckas!

Morgon på min gata i stan ..



Och jag tar en promenad till det nya bageriet och köper tre små bröd.

Sen hemåt, men en annan väg.

Bakvägen.

Min lägenhet ligger alltså i det röda huset till höger, på andra sidan vägen.

I hörnan.

Och just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret vid lämna-företräde-skylten.

Torsdagsfönstret ...



Om man känner sig hängig och inte går på långa promenader och inte tar tåget utomlands, till landet Halland, till exempel, blir allt det som är nära viktigt.

Och för övrigt det enda som man får fatt i.

Alltså blir innergården min egen djungel.

Min savann.

Mitt lilla rike.

Och det är där fönstret finns.

onsdag 21 april 2010

Öppet fönster mot Mariagatan ..



Mörker.

Och hundratals människor som passerar mitt öppna fönster, alla på väg från ÖP-hallen.

"Hur gick det?" frågar jag en i högen som just går förbi.

"Förlust ...", svarar han och skyndar vidare.

I Ystad är handboll religion.

Sen stänger jag fönstret och tar mig en sked flytande honung.

Kvällssol på bakgården ...



Man kan klicka upp bilden.
Om man vill.

Motljus ....



Klockan 16.00 en helt vanlig onsdag i april.

Ooooops!



Vid tvåtiden idag ligger jag på soffan Ektorp och hostar och har mig.

Tv:n är påslagen.

Där är just då ett program från Amerika som handlar om fenomenet "mooning", dvs, när människor, mer offentligt, visar rumpan.

Just det här inslaget är filmat vid ett järnvägsspår och så snart ett tåg kommer, dras byxorna ner eller kjolarna upp och det är stjärtar i alla de former som uppenbarar sig på tv-rutan .., tjocka, päronformade, slappa, ungdomliga med spänst, ja, alla varianter finns.

Och så är där äckligt håriga gubbrumpor i närbild och just exakt när en sådan man visar rumpan i väldigt-mycket-närbild, kanckar det på min dörr och in kommer vaktmästaren som har avtalat tid med mig, han ska få stopp på min läckande kran, och det första han ser, det är tv-bilden med en massa nakna gubbstjärtar och jag sitter i soffan med benen i kors och skyndar mig att förklara .. "ja, men det är inte som du tror, det är program om ...", säger jag, men rumpsekvensen är lång och tycks aldrig ta slut.

Jag vill bara sjunka genom jorden.

Och herr vaktmästaren, han ler.


Anaconda in English.

Del 2 av 8: Buttocks.

Idag fokuserar vi på en enda kroppsdel - rumpan!

Möt mannen som har brännmärkt sin och de som "moonar" för tåg i Kalifornien.

Johannes Hallbom frågar Dublinborna vad de tycker om sina bakdelar.

Från 19/4 i SVT2

På namnsdagen ...

Fet


Idag har alla Annikor namnsdag.

Den första Annika som jag kommer ihåg, gick i min klass under hela grundskolan och hon hade vuxen handstil långt innan vi andra hade det och hon hade även Farlig Pojkvän (som inte var så farlig, visade det sig, men då, när vi trodde det,var han alltid klädd i svart och stod där grensle över sin parkerade moped och rökte som en borstbindare ..) och hon var lååång, mycket längre än vi andra.

Och så finns ju minsann Annika Bryn, som skriver härliga pytt-i-panna-inlägg!

Och Annika i Kävlinge - det är hennes blå bord ni ser på bilden - det var när ellis och jag själv hälsade på henne en solig dag för kanske två somrar sedan?

Och sen finns det ytterligare en Annika, men hon är hemlig och kallar sig för nånting helt annat när hon bloggar och jag blev så snopen när jag fick ett mail av henne .., för - för mig - var hon inte alls någon Annika.

Men nu vet jag ju.

video

Och så har vi ju Annika här i Ystad, inte att förglömma.

Lilla filmen är från den 19:e maj i fjol.

Det var just innan vi skulle ha bloggträff i landet Halland.

Grattis till er alla!

Dörr och fönster .



Grannhusets port och det vackra golvet.

(Ljuset och golvet och själva korridorkänslan, får mig att tänka på ett gammalt sjukhus.
Synd bara att dörren är målad i en plastig röd färg.)

Ååå, om jag bara bodde närmare!



Då vet jag precis vad jag skulle göra!

Den 8:e maj, då skulle jag besöka Skarpnäcks kulturhus där det just då är vernissage.

Och vem ställer ut där?

Jo, fyra kvinnor och en av dem är hon som skriver och fotograferar så alltsammans går rakt in i mitt hjärta!

Hon som har blogginlägg som ser ut så här.

Och så här.

Och jag tycker att hon är bara helt underbar på att förmedla känslor.
I alla fall en åsikt ...

Det är sannerligen mycket här i världen som jag inte begriper mig på, men det finns en sak som jag för mitt liv inte förstår .., och det är när älskarinnor hit och dit träder fram i pressen och berättar att dom har haft eller har ett förhållande med en gift eller "upptagen" man.

Typ Tiger Woods alla madamer.

Typ den här kvinnan.

Och ja, jag inser att kvällspressen säkert jagar dem med blåslampa för att få dem att avslöja nånting - nåt riktigt smaskigt ! - men jag förstår ändå inte varför älskarinnan/älskaren ska berätta och okej, kanske hälften av dem inte säger ett pip och likväl blir fuskciterade, men då återstår ju likväl femtio procent?

Vad vill man uppnå?

Kändisskap?

Att få synas på Se og Hörs löpsedel?

Är det ren mediapilskhet?

Nej, jag fattar det inte.

(Det är nu inte så ofta som älskare träder fram, nästan aldrig, dom blånekar oftast, men jag tycker likadant om dem).

Dagens fönster ...




... finns i ett av växthusen på Åbergs Trädgård.

Och genom fönstret skymtar man herr Trädgårdsmästaren himself, Kjell Åberg, i färd med att skola om tomatplantor.

tisdag 20 april 2010

David mot Goliat ...


Bild från filmen Bananas.


Tittar i sena kvällen på dokumentärfilmen Bananas av svensken Fredrik Gertten.

Blir man imponerad av den kubansk/amerikanske advokaten, Juan Dominguez som åtar sig att kräva Dole på skadestånd för bananplantage-arbetarna, där många av dem blivit sterila på grund av de gifter som användes vid besprutningen av bananplantorna?

Blir man imponerad av en advokat som inte tar betalt om han förlorar fallet?

Som försvarar de allra fattigaste?

Svar: obetingat JA!

Denna min stora beundran gäller även Fredrik Gertten.
En stark kvinna.


Drack te och tittade på Gokväll.

Gäst var den här kvinnan.

Född 1932.

Sååå snygg var hon!

Och så befriande chosefri.

Och modig.

Helt ärligt tycker jag att hon utklassade John Cleese hos Skavlan.

När det känns rätt ...




Själv är jag en försiktig madame.

Jag vill liksom vara säker.

Men hon som snart fyller femtio och är nyligen skild, hon träffar på Facebook en man som hon inte har sett på femton, tjugo eller trettio år, men hon minns honom från skoltiden .., ååå, att hon minns honom ..., och dom pratas vid timmavis och i veckor och ett par månader och hon säger att nu vet hon att det är rätt och den rätte mannen tar bilen söderut och hon sätter sig på tåget till Mjölby och så möts dom på halva vägen och jag bara gapar och säger - på ett trist och cyniskt sätt ....- "men oj, tänk om det känns fel, vad gör du då?"

"Känns fel? Nä, det gör det inte!" säger hon trosvisst.

Bestämt.

Och plötsligt sitter mannen och kvinnan i mitt vardagsrum och aldrig har jag sett henne mer strålande, aldrig lyckligare .., och han planerar trädgårdsinköp och pratar om blommor som ska planteras på hennes uteplats och mest sitter hon och ler.

Inget livets sjökort har hon .., ingen GPS.

Bekymrar det henne?

Nä, inte det minsta!

Hon bara struntar i alla formaliteteter.

Rakt av navigerar hon .., efter stjärnorna och känslorna.

Det är ungefär som Mitt Livs Novell, men i verkligheten.

Just så.

Mera från madamen med trålen ..



"Hej!

I backen till höger om huset med många blå fönster (från ett inlägg längre ner .., det handlar om Sundsvall ..) finns en liten staty som grep mig så första gången jag såg den.

Därför passade jag på att ta kort på den den här gången när jag hade med mig kameran.

Den heter Omhändertagen och är gjord av Aston Forsberg 1978.

Cecilia N."
Också en insikt ...


Så förvånad jag blev, när jag någonstans läste att norska kronprinsessan Mette Marit och jag själv har samma favoritförfattare.

När jag fyller sextio ...



... den sommaren, om man nu lever då, vill säga, då ska jag ha en stor glad, fest tillsammans med människor som har en särskild plats i mitt hjärta.

Och då ska jag hyra in en orkester som spelar just sånt här.

Jepp.

På det viset är det.

Liten Anders skriver dagbok ..


Att få med rosettknuten på skorna, det är viktigt det.
Tänker mamman och blir varm i hjärtat.
(Om man klickar på bilden,så syns det ännu bättre.)


Året är 1994.

Anders och bäste kompisen Jonas har varit nere på dammen och lekt polis och tjuv.

Och sen fick dom "voflor".

Rapport från 31 kvm ...



Dundersnuva, värre idag än igår.

Ett huvud fyllt med fetvadd.

Tåriga ögon.

Sju nys på raken.

Nybryggt Zoegakaffe ..., kavring och Cheddarost.

Tangentknatter.

Åttonde nysningen!

Nionde!!!

Påtår.

Tionde!

Nu hämtar jag täcket!

Elfte!!

Dagens fönster ...



Det är Sjörövar-Kjelle som har tagit bilden under sin vinterseglats i ett turkosfärgat hav, där borta på andra sidan jorden.

Så noga med var själva bilden togs, det är han inte.

Huset på bilden är förstås det som mäklare brukar kalla ..."ett fynd för den händige" .., eller "hus med visst renoveringsbehov".

Vänligen notera det eleganta staketet ...

måndag 19 april 2010

Ännu flera fönster ...



I den där fönstertrålen som flitiga Cecilia N hade med sig till Sundsvall, där fanns inte bara kyrkofönster, utan även vanliga, helt profana varianter.

Som dom här, till exempel.

För detta är väl i Sundsvall, Cecilia?

"Ner med monarkin!"



.... sa jag väl?

Ja, ja.

Men man kan ju ändra sig.

Man är väl flexibel.
Igår, i kassan .....


Ja, snett framför mig, stod en äldre man och knappade in sin icakortskod.

"Men åååå, vilka jättestora händer du har .., jag undrar jag vad du har arbetat med ..?" sade jag till mannen och så tog jag försiktigt hans ena hand i min och höll den en liten stund och vred och vände ..., och mannen looooog och hans hustru log också och handen var stor som en tallrik och kraftig.

En arbetarhand, var det.

"Jadu .., jag har varit lantbrukare ...", sa mannen och log igen.

Och jag översköljdes av nån slags inutivärme.

Sen sa vi hej och tack och så var allt över.

I sjuksalen ...



Debatt på tv.

Ja, jysses så trevligt.

Sommarbilder ..



Detta är min första eller andra sommar som ensamseglare på livets stora hav.

Någon utlandsresa har jag inte råd med, men jag bokar en liten stuga på ön Grinda i Stockholms skärgård och så åker vi båt ut, Emil, Emma och jag själv.

En enda övernattning blir det.

Vad gör vi?

Jo, vi promenerar genom fårhagen och Emil får "fårskiiit på skorna!" och tycker att det är "jete-eklit".., vi handlar superdyr glass i lilla affären .., och vi sitter på bryggan inte långt från stugan och där upptäcker Emma en livs levande orm.

Dessutom ser vi Fru Skäggdopping simma i vassen med sina småttingar.


"Vilken cool Fyr juling ....", skriver Emma.

Nästa år likadant.

Vi åker med samma båt och Emil, han tycker att ingenting är så roligt som att titta på när den tålmodige förvaltaren tömmer dasstunnorna .., ja, det skulle i så fall vara när den vänlige mannen i timmar kämpar med ett igenproppat avloppsrör.

Flera av vandrarhemsbarnen står i ring och tittar på.

Och en fyrhjuling har han ju också!

Och jag tänker att det är just så det är med tillvaron och småttingar, att det man tror att barn ska tycka är så fantastiskt (att åka båt ute på havet, t.ex. ..), det är ingenting, men att kolla när nån tömmer fyra dasstunnor, det är höjden av lycka det!

Emma har fått ansvaret för stugnyckeln och springer ideligen och låser upp och låser och låser upp och låser den lilla dörren.


"Emil titar om peraterna komer när vi äter frokos", skriver Emma.

Sommaren 2005 blir det också vandrarhemsövernattning, nu på båten Gustaf af Klint nere vid Stockholms ström.

När vi sitter och fikar, upptäcker jag en vikingabåt som kommer seglande in mot kaj och jag visar Emil och säger att nu är det nog pirater på ingång och han vågar knappt sova.

Vår hytt har ett litet runt fönster ut mot vattnet och sängarna är väggfasta.

Allra längst in mot väggen kryper Emil, ja, det gäller att gömma sig ifall "peraterna" skulle komma.

Det är Emma som har skrivit bildtexterna.

(Och sommaren 2006, då övernattar vi här .., och dagen därpå tar vi tåget till Bakkens Tivoli på Själland i Danmark. Å, så mycket roligt vi har haft! tänker jag när jag går tillbaka i minnets arkiv.)

Sommaren 1992


Det var nog blodsockerfall som fick mig så irriterad ...
Ren och skär hunger.
Men fiskpinnar fixar allting.
Längst uppe till höger på varje sida, noteras hur många ägg hönorna har värpt.
Den här dagen var det ett enda ... som sonen tappade.

Vår sista sommar i Malå.
Exet var då, som så många andra poliser, kommenderad till Göteborg, där fotbolls-EM pågick.
Själv var jag hemma med barnen.

Och det var Midsommar.



Sicken tur ....!



Sexåringen och hans mamma.



När Danmark helt otippat vann mot Västtyskland, ja, då visste min glädje inga gränser!

Jag satt i vardagsrummet och hade tv-ljudet på högsta volym.

Och jag minns att när slutsignalen gick, spelades detta.

Hade jag vågat .., hade jag tagit bilen och kört runt i Malå och tuuuutat!

Ja, just så glad var jag.



En trött liten
Anders.
Och snart ska han ut och tjänstgöra som polisaspirant.



I det som en gång i tiden var hundgård, där bodde då våra höns.

Min pappa hade byggt en slags bänk där stövaren Buster ofta låg och gonade sig i solen.

Under den bänken - som så småningom rasade omkull lite - huserade hönsmadamerna.


// Angående musiken och Freddie Mercury ( född Farrokh Bulsara i Zanzibar) så kan man läsa följande och sedan konstatera att herr Mercury var en generös männniska.

"I sitt testamente lämnade Mercury majoriteten av sina tillgångar, inklusive sitt hem och inspelningsrättigheter, till Mary Austin, och resten till sina föräldrar och syster.

Dessutom gav han 500 000 pund
till sin kock Joe Fannelli, 500 000 pund till sin personliga assistent Peter Freestone, 100 000 pund till sin chaufför Terry Giddings och 500 000 pund till Jim Hutton.

Mary Austin bor fortfarande i Mercurys hem, Garden Lodge, Kensington, med sin familj.
"

Dagens fönster ...



"Hus bredvid hotellet i Kesington" ..., har Fru Grå skrivit som bildtext.

Aldrig har bloggvännerna varit flitigare med att fånga fönster, än nu den senaste tiden!!

Faktiskt borde ni tilldelas någon slags medaljer för flit och hågkomst.

söndag 18 april 2010

Ett kvällsfönster från Cecilia N ...



"Förresten ...

På din presentationssida står det att du är 254 år.
Det tror jag inte på!

Ett sista fönster.

Det är ett takfönster i Stadshuset.
Den stora fläcken är en lampa som jag behövde stödja mig mot för att få det skarpt.

Allt gott till dig och de dina! Ända ut till din kollega på lasarettet.

Cecilia N."
Söndagkväll.


Snuva och mera snuva.

Och besök av sonen.

Prat och prat.

Om flytt till Halland, om sonens morfar och om tacksamhet för frånvaro-av-svåra-sjukdomar.

Och om häktningsskäl och huvudstäder i Europa och Sydamerika.

Och telefonnummer som man minns.

748 28
154 55

Sega nappar i en skål.

Aaaattjjjoo!

Lilla Tyra på äventyr ...


Underbar bild: AnnaPanna.


Tänk, att det gick så bra för lilla Tyra att sova över hos Anna, Micke och inte att förglömma .., Nelly!

Hur bra som helst gick det!

Och så fick hon slicka på vispen .., å, så smarrigt!

Som bildtext hade Anna skrivit ..."sen lärde jag henne allt jag kan i köket".

Då log Annas mamma.

Det är nämligen Micke som är kock i familjen.

Från Sundsvall ...



Ja, från Gustav Adolfkyrkan, kommer här tre bilder.



Det är Cecilia N som inte bara har haft fönsterhåven med sig, nej, hon har nog haft en trål!



På bilderna ser ni .., Gustav Adolf .., Martin Luther och Adam och Eva.



Och så ytterligare tre fönster.
Underbara är dom!
Det övre visar förstås Jesu födelse.



Uppståndelsen ....



... och himmelsfärden.