fredag 12 juni 2015

torsdag 11 juni 2015

Hej på ett tag! 



Nu är allt packat och klart; två stooora resväskor på hjul, fyllda till bristningsgränsen.

Återstår att köpa spännband .., och lite annat.

Så nu tackar jag för mig.

Jag checkade ju in via nätet och valde då att ta platser med lite mer gott om utrymme för benen.
Inte för att mina är långa, men för att jag förmodligen kommer att bli pinn-stel i knäna och därför behöver mer utrymme att vifta på tårna lite.

Skulle nu planet dyka mot marken, så gör jag det i alla fall med utsträckta ben.

Ha det så gott alla!

Kram från mig.

Elisabet
Idag ...


Mycket att göra .., Apoteket och posten i Slöinge .., Elgiganten (extrabatteri och minneskort), hänga upp tvätt och allt sånt.


Tar hundarna på promenad och passerar hönseriet.
Så här ser rullgardinen ut ., nu har den hissats upp lite så att hönorna kan gå ut och in som dom vill.
När vi gått en bit därifrån kom fler av dem ut.


Det är likadant på baksidan .., ENORMA ytor för hönorna att vara på .., elstängsel runt om ., det här är bara en liten pjutt som syns!  Sen gör dom tydligen så att dom hägnar in vissa områden och håller dem där .., det blir nog bra.


Nelly vill sällan eller aldrig följa på promenad, men åååå, så roligt när grannarna öppnar porten och småpratar lite med henne .., ååå, så hon viftar på svansen och herr och fru Granne pysslar om och klappar och fru Granne säger att "Nelly, du och jag ska gå på promenad i morgon och på måndag ..." och Nelly tycks lycklig.

Jo, jo .,. tänker jag.
Livets lotteri ...



"Jag är sjuk. Har dubbelseende och huvudvärk. Misstanke om tumör".

Så sms-skriver en mycket god vän.

Någon annan som jag tycker så mycket om och saknar våldsamt, har precis fått sin andra cellgiftbehandling.

En tredje fick ny knäled i måndags.

I tv:s gomorronprogram får vi nyheter om den försvunna flickan och man kan ju bara  a n a   föräldrarnas oro och fasa.

Och jag tänker att ..., en sak är i alla fall säker: man ska aldrig ta livet för givet.

Man får vara tacksam för varje dag.


onsdag 10 juni 2015

Mitt eget bästa ...


Det känns som att det finns en lååång det-bästa-lista eller tacksamhetslista den här gången.

Glädjen över att äntligen ha nått fram till längtansmoroten - att vara helt ledig i nitton dagar -, glädjen i allt planerande .., gåvokläder och allt annat som kommit antingen med post eller till affären eller pengar från kända och okända.

Och idag när jag kom till affären och hade parkerat bilen och hörde skratten och hejaropen från femmorna som hade brännbollsturnering och alla småttingar som satt på ena långsidan och hejade! '


Och friherrinnan som bjöd på lunch ute i det gröna.
Lunch och fotvård!
En sak är säker; hon skulle lätt som en plätt kunna driva en servering .., tänk, så många badgäster som skulle komma och sitta i hennes trädgård och få ta del av allt matkunnande!

Och så lite annat.
Parfymen som beställdes via nätet en eftermiddag och kom dagen därpå!
Glasen som såldes på Tradera och postades samma dag.
Det ena hamnade i Sollefteå, det andra hos en känd regissör i Malmö.

I morgon är det dags.
Då börjar liksom resan.
Tåg till Malmö .., taxi till Anders .., middag tillsammans .., övernattning i hans lägenhet och så iväg till Kastrup fredagmorgon.

Ja, just så.


Det bästa för Ann i Göteborg ...


Hejsan, hejsan!
Det bästa den här veckan och på många veckor var otvetydigt “Halv åtta hos mig”-programmen.
Eller kanske jag skulle säga att inspelningarna var det bästa? 
Hur som helst – det var såååå roligt och det var så generösa och roliga människor jag fick lära känna.
Det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga!
Bilden har Eva Kilander tagit och jag har lånat den från hennes Instagramkonto @evaihalmstad
Ha en alldeles underbar semester i Ghana!
Kram
Ann
"Du har .... åtta nya meddelanden!"

Men det har jag inte slängt. Däremot sålt. Det hamnade i Sollefteå.

Lyssnar av min telefonsvarare.
Åtta meddelanden! säger rösten och jag slår mig ner i loppisfåtöljen och lyssnar.

Av dessa åtta är ett från min f.d. svägerska i Alingsås som tycker att jag borde ringa upp.
Det har jag redan gjort.

Ett annat är från Eva i Tyresö som berättar om den stundande hemresan och att hon varit på besök i affären och där har det varit inbrott, entrérutan är krossad och det har tydligen stulits snus och annat och så har hon köpt med sig det goda brödet hem till Tyresö.

Ett tredje är från friherrinnan som har glömt att stänga av sin mobil och jag får följa henne på lång promenad och höra henne småprata för sig själv under en lååååång stund.

Resten är från pv.

Fyra handlar om att han har glömt öppna för solfångarna och ber mig sköta om den saken.
Han låter ytterst saklig.

"Hej, det är jag, du kan väl öppna för solfångarna? Ja, det var allt, hejdå!"

Långt ifrån den kärvänliga och nästan kuttrande rösten som hördes förut, då, för si så där åtta år sedan. Jo, jo.

Ett annat är inringt en kväll vid sextiden - jag är på jobbet - och nu låter han hysterisk!
Det var den dagen jag hade åkt med köksröjningen till återvinningen.
En bananlåda hade vi fyllt gemensamt, men nu upptäckte jag ännu en, packad och klar, den stod i hallen och jag tänkte att det var ju oerhört vänligt och på alla sätt och vis omtänksamt av pv att förbereda så fint.
Några glas - jag kände inte alls igen dem - stod utspridda på köksbordet.
Ja, dom tog jag också.

Det var detta samtalet handlade om och i mobilsvararen hördes en omåttligt upprörd röst.

"Hallå, det är jag! Du menar väl inte att du HAR SLÄNGT ALLA GLASEN!! Jag blir alldeles matt, det kan väl inte vara möjligt! Ja, ja, det här får vi prata om när du kommer hem!" säger han och rösten går upp i falsett. (Det där "det här får vi prata om när du kommer hem", låter förfärligt olycksbådande, ungefär som när min lågstadiefröken Hedvig var arg och skulle berätta för pappa och mamma om man varit olydig).

Jo, så var det.
Av misstag, verkligen av misstag, hade jag tagit med bananlådan med glas som han antingen ville ha kvar eller att vi skulle sälja på loppis.För att inte tala om glasen som stod på bordet ....

Och jag är innerligt glad att jag inte lyssnade av det där meddelandet den kvällen, då hade jag nog blivit så förskräckt över misstaget, ja, så där så jag tagit in på hotell i stället för att åka hem och möta den upprörde pensionatsvärden.

Nu är han lugn igen.
Och jag har bett om förlåtelse.


Dagens fönster ....


... speglar sig i glasväggen i badrummet.

Det här är min allra första semesterdag ..., och värken som slog till så hemskt igårkväll, den har lugnat sig.

Himlen är blå.

Solen strålar.

Och om lite drygt två timmar ska jag besöka Folktandvården.

Kan man ha en bättre början på sin ledighet?

Svar: ja, det kan man!

tisdag 9 juni 2015

Glädje för Kerstin i Dalarna ...


Köpte en fin målarbok för vuxna "Dagdrömmar" med teckningar av Hanna Karlzon (IG hannakarlzon, http://www.hannakarlzon.com/)

Behöver lite mer att göra... eller lite alternativ till sömnad och stickning :-D

Väntar bara på det fina vädret så jag kan ta boken och pennor med till stugan.
Där ska jag sitta på bryggan och måla!

Kram Kerstin i Dalarna
Plötsligt händer det ....


Den där lillkillen Emil som gjorde mig sällskap till Samos ....


...har lämnat högstadiet och gått på bal tillsammans med Nicole, barndoms, - och klasskamrat.

Och mormor tror knappt sina ögon.
Ibland faller man bums ...

Det gjorde jag med den här konstnärinnans tavlor.
Dagens fönster ...


Ser ni katten? Hunden gör det i alla fall!

Cecilia N

// Så skriver Cecilia. Tack för bilden! säger jag.

måndag 8 juni 2015

Näst sista ...


.... arbetsdagen stundar och jag vaknar tidigt .., tittar ut genom fönstret och anar en himmel som mellan varven är klart blå, men som en stund senare fylls med moln.

Så ligger jag där under täcket och skrollar mig fram på Instagram och hittar de mest fantastiska konton .., förundras över alla hemma-hos-mig-sidor och inte för mitt liv begriper jag hur alla har kök som kunde ha varit reklambilder från tidningen Sköna Hem!
Allt är vitt och fint. Inte en enda pryl ligger framme! Kakel på väggarna .., blommor som matchar inredningen. Tänk, att ha sån känsla; att veta precis hur man vill ha det!

Nån gång måste vi förstås tapetsera om i köket och inte en susning har jag om hur jag vill att det ska se ut! Varmt och ombonat förstås, men för övrigt ..?

Skrollar vidare.
Där är filuriga Slottsträdgården Ulriksdal och katten Giggs som vi får följa nästan varje dag .., och där är helloemelie och där är alex_ogle som reser runt i Indien ..., och där är mohsencco med sina bilder från Iran, humansofny förstås .., och allt blandas med alldeles vanliga hemifrånbilder .., bilder av hundar och katter, av goda luncher och middagar och utsikten på Rödön och katten Vira i Vaplan ..., där är Jessicas nya bostad i Västerås .., AP i Ghana .., där är Valter Stenlund i Malå och så alla andra som delar med sig.
Den där ryske kille som tar så speciella bilder - dcim.nu -, Dmitry Markov heter han ..., där är anabel i London, deskriptiv i Älvsbyn - ingen tar såna bilder! -, och inte att förglömma ihavethisthingwithfloors.
Och malajarnfarg.
Färghandeln i Malå.

Ååå, jag tycker verkligen om Instagram!

På väg till bilen möter jag en morgontrött sigge nilsson. Lilla Gärdsmygen blir orolig och flyger av och an.

När klockan är nästan åtta, tar jag bilen och åker till affären för att handla frukostmat.  
Kylskåpet är tomt, i alla fall på sånt.
Det råder brådska i butiken ..,  nån gräddar bröd för fulla segel ., nån annan drar ut blomvagnarna som hela dagarna står utanför entrén .., Petra i charken har fullt upp.


Kör hemåt .., översköljs av glädje över det här vackra landskapet .., ser gullregn och rönnar som blommar .., vid vägrenen växer hundkäx som jag tycker så mycket om.
Hundkäx betyder Malå och kärleksstigen nere vid sjön.

Ser en ekorre skynda sig över vägen.

Det röda huset till höger på bilden tillhör en läkare som arbetat på vårdcentralen inte långt härifrån.
Numera är han pensionär.
Det var den läkaren som gav mig remiss till ortopeden .., det var hans förtjänst att nånting till sist hände .., att jag fick ett - nästan - nytt liv.


I Steninge ser det ut så här.
Lagården tillhör Stig, denne våldsamt krumryggige man som i vår fått ny knäled.
Till vänster, men inte i bild, går hans kor och betar.
Kvigor, kanske?
Och detta är vad friherrinnan ser från sitt vardagsrumsfönster.
Alltid, alltid kan hon följa havet.


Kommer hem ..., tar mig en titt i växthuset .., vattnar blommor (sedan jag läste den underbara boken som kom med posten - från Rexxie - om Tasha Tudor och hur hon gödslar friskt i sina rabatter gör jag sammaledes ...) - vattnet är utspätt med hönsgödsel som ligger i vatten och blöts upp -, jag kan lova att det växer friskt!

I drivbänkarna skymtar bladspenat och mangold .., i den bortre samsas kryddväxterna som har växt skruttigt i brist på värme.

Och detta är alltså den näst sista arbetsdagen.
Förutom idag, återstår två dagar till i landet Halland.





Dagens fönster ...


Ett fönster från småländska Bullerbyn?

Nej, ett fönster fångat av Monet, just då på besök hos goda vänner i Sverige.

Tack och bock! säger jag.


söndag 7 juni 2015

En söndag i juni ...

Pensionatvärdens vagn .., vi har såpa i minst tre år framåt.

Vi åker tidigt, innan halv nio och tar sikte på Ullared, bara fem mil enkel väg - ja, vi har tänkt oss till Gekås för att handla lite inför den stundande resan -.  Vägen dit är mer än vacker, den är faktiskt helt underbar .., med böljande kullar och en å som ringlar sig fram genom landskapet (ja, ringlar och ringlar ., men den finns där i alla fall ..) och solen strålar, men bara lagom.

Först på plats är vi inte, men det är gott om plats och parkeringen som ligger lite ovanför den närmast entrén är helt tom .., och lika rymligt är det i själva varuhuset. Var sin vagn tar vi .., pv ger sig av mot avdelningen för båtgrejs och jag går lite planlöst .., prickar av på min medhavda lista ., hittar en resväska och lite annat.


Här syns våra två vagnar.
Man skulle kanske tro att den övre är min .,. fylld med vetemjöl, havregryn, socker och såpa, men icket! Jag är den minst husliga av oss två.

I min finns blommor, en resväska, hopprep, pennor, pennvässare, bilvårdsmedel (jag är den enda som bryr mig i att tvätta bilen och hålla den ren ...), och ..., ja, förutom resväskan är det väl inte så mycket som jag prickat av egentligen.
En flaska med solskyddsfaktor 30 åker också ner i vagnen.

Vid avdelningen för scarfs (det finns säkert hundra modeller) trängs kvinnor med täckt hår och dom är såååå fina och det väljs och vrakas och jag köper också en, en vit fin sak.

En timme blir vi i varuhuset, sen är vi färdiga.
Perfekt!


Kommer hem .., planterar blommor och gurk, - och chiliplantor (mina inköp, fanns definitivt inte på inköpslistan) .., vi hämtar in en tredje avställningsbänk som sätts vid dom övriga två och nu är det inte mycket plats över för några växter.
Man kan - av bilden att döma - tro att växthuset är tio meter långt, det är det  i n t e.



Vid tretiden har vi stämt träff med Sonja nere på Göstas i Steninge.
Hon kommer med bil; vi cyklar.
Där är relativt folktomt just då .., men någon timme senare är det nästan fullt inne i den mer ombonade avdelningen .., det blåser fortfarande och vi, som satt ute och åt huvudrätten, började nästan frysa.
Sista svängen blir inne i serveringen.

Vad pratar vi om?
Allt möjligt.
Om jakten på en lagom stor eller liten lägenhet .., om hur det är att leva på bara en pension .., om drömmar .., Sonja säger att jo, hon drömmer ibland om Gösta, senast att han satt på en stol och sa att ..."men nu måste vi åka nånstans!" och sen - bara poff, borta -!



Och vi pratar om hur mycket vi saknar honom.
Gösta.

"Svårast var det när Erikshjälpen kom och hämtade hans kläder, men jag har sparat en av hans smårutiga skjortor ...", säger Sonja och torkar bort en tår.



Och vi pratar också om när jag en gång var där och just skulle tacka för mig och hör Gösta sitta i matsalen och spela lite på pianot och hur jag översköljdes av värme över den mannen som kom att betyda så mycket och som jag tyckte så oerhört mycket om.

Om två och en halv månad fyller han sextio ....denne glade man.

Det är snart ett år sedan Gösta tackade för sig ..., oj, vad han är saknad, men så många härliga minnen vi har att glädjas åt, tack vare den filuren!

Sen skiljs vi åt .., pv kollar oljan i Sonjas bil .., jag cyklar upp till friherrinnan och lämnar plastpåsarna från Gekås och hämtar filten som hon delat på och fållat upp, å, så roligt, nu har vi två limegröna filtar i växthuset och inte bara en!

På bordet hos friherrinnan ligger dockor och nallar .., dom vill hon skänka till barnhemmet och jag säger att dom får åka med i den nyinköpta resväskan.

Och nu är det snart kväller .., två arbetspass kvar.

Det närmar sig.


Söndagsfönstret ...


Ja, det passar väl som bäst med några kyrkliga varianter och den som tog bilden - som är så fin, tycker jag -, det var ingen mindre än madame ellem i Skellefteå, men då på besök i Härnösand.