lördag 19 december 2009

Igår ....


... tillbringade jag i det närmaste hela dagen sittande.

Först i bilen till Ljungby.

Därefter flera timmar i kyrkan och i samlingslokalen och så ännu ett par timmar i Fallnaveka, i kökssoffan.

Och sen hemåt i bil igen.

Idag ...

... kan jag knappt gå.


Och ikväll ....

... har jag loppkammat Sigge Nilsson och minst femton loppor har mött döden i vedpannan.

Efter kamningen blev det dusch i badkaret för ovan nämnde herr Nilsson.

Och Head & Shoulders.

Och rivsår på mattes högerhand.

Men nu sover herr Nilsson gott utan att klia sig och såväl loppkamning som tvätt ska upprepas och även pElle ska få sig en omgång.

Efter maten ...



.... (tinad plattfisk i smord form .., - jag tog två pangasusfiléer - ovanpå denna en blandning av 3 dl creme fraiché & 1 påse bearnaisesåspulver, plus ovanpå detta ..., riven ost och lite räkor ...jag saltar på fisken, så där lite bara ..., in i 225 graders värme i en halvtimme kanske .., till detta kokt pressad potatis och sallad .., himmelskt gott!), lägger sig pensionatsvärden på soffan Ektorp för att vila.

Åååå, då tycker lille Sigge Nilsson att han också vill vila, så han hoppar upp och lägger sig på pv:s bröstkorg och alldeles bums somnar han.

Efter en liten stund kommer farbror pElle och sätter sig nedanför soffan.

Han vill nog också .., men liiite pinsamt är det ju att hoppa upp och ligga nära den där kattungen.
Till slut tar längtan överhand.

Håll med om att pElle är en alldeles underbar kattherre!

Någon testar pelles tålamod ...

video

Nästan som att ha en egen liten cirkus, är det att ha en kattunge.

Bara såååå go är han, lille Sigge Nilsson.

Ja, hur gör man ...?


Före: gardinen i matsalen/stereorummet.

Att bli nästan-sambo när man har levt ensam i många år och så flyttar man ihop med en man som har skött sig själv tredubbelt längre .., som har köpt hus och bott där i stort sett själv och båda är man i mitten av de femtio .., det är inte alldeles enkelt.

Ännu knepigare blir det om man dessutom har helt olika smak.

Bloggmadamen tycker om ljusa möbler och nästan inga mönster.

Hon är förfärligt enjängd och har i nästan hela sitt vuxna liv haft ljusa linnegardiner.

Gärna mönster på påslakan och möjligen randiga trasmattor, men helst enfärgat.

Det kan bero på att hon är osäker på färger och gör det bekvämt för sig.

Så kan det mycket väl vara.


Efteråt.
Nu har nån enjängd madame varit framme.

Pensionatsvärden har i sitt hem ganska mörka möbler .., han har mönstrade tapeter och gärna gladmönstrade gardiner.

Jag lägger absolut inget värderande i vad som är rätt eller fel, för sånt finns såklart inte, det här är helt och hållet en fråga om tycke och smak.

Men att få ihop det där ....

Att komma inflyttande och försöka göra sig ett hem .., att sätta personlig prägel på det som i så många år varit en annans bostad .., det är jättesvårt.

Man tar hänsyn till dels den som har bott här .., men också till hans barn.

Så måste det ju vara även för andra som flyttar ihop?

Hur gör man?

Och hur mycket vågar man ...?

Sånt kan man fundera på en dag i december år 2009.

Lördag ...



"En vän är en människa i vars sällskap man törs vara sig själv."

Frank Crane


//Bilden från annasmamma som skriver att detta är hennes favorittorg i Sheffield, - Orchard Square -.

Lördagsfönstret ...



.... finns i Ljungby .., i lilla, vackra Annelundskyrkan.

Ni tror väl snart att jag är sponsrad av kyrkorådet i Ljungby, men det är jag inte.

Titta noga på bilden .., blir man inte lycklig av såna målningar .., med gäddor och räkor och pingviner som simmar/promenerar omkring där på kyrkväggen?

Sigge Nilsson



Det här har visat sig vara en liten tuff krabat.

Fast det är klart .. har man vuxit upp bland tolv andra katter, då vet man att ta för sig.

Så ... det här med pElle som ibland surar och viftar med tassen lite .., det bryr sig Sigge inte det minsta om!

Och igårkväll lekte dom tillsammans!

pElle låg på pianopallen och Sigge låg där under och så gömde dom sig för varandra och viftade med tassarna och tycktes ha riktigt trevligt!



Och Sigge springer obekymrat mellan alla rummen och upp och nerför trappan och kommer sladdande som en liten racerbil i hallen och så under mattan och han hittar en svart strumpa som säkerligen är en mus och så springer han runt med strumpan i munnen och pElle, han sitter lugnt under köksbordet och funderar vad den lille pysslar med.

Så där .., egentligen .., vad har han för sig?



När tröttheten tar övertass .., då lägger sig Sigge på mattes bröst och vilar.

Annelundskyrkan ...


T.v. om kyrkan syns församlingssalen där minnesstunden hölls.


Vilken ljuvlig liten kyrka detta var!

I lilla foajén kunde man köpa vykort och det gjorde jag och det är dessa jag har fotograferat rakt av, vilket säkerligen är strängeligen förbjudet och kanske hamnar jag i fängelse och får leva på vatten och bröd i ett par års tid, men jag tar risken.

På kortets baksida står: "Studio Lennart".
Jag hoppas innerligen att Lennart inte blir ilsken på mig.

Kyrkan, som ska symbolisera Noaks Ark, är ritad av länskarkitekt Hans Lindén i Växjö.



Och tänk er själva .., att komma in i detta varma rum!

Sjukhusfoajén i Ljungby är också den smyckad av Sven Ljungberg.

Ungefär samma färgskala .., de allra mest ljuvliga blågröna nyanser!

Mer att läsa om konstnären finns här.

Och besöker man Ljungby, kan man titta in här ..., för att inte tala om i själva kyrkan.

Mitt emot mig ...


"Det blir nog väldigt gott det här .., ja, lax smakar alltid bra ..!" säger han som är storebror.


... satt prästen, Lennart Martinsson.

Tjugoåtta år .., föräldrarna bönder .., han kommer från Småland.

Om allt möjligt pratade vi.

Om hur han trivs med sitt arbete .., vad som är bäst med det hela (mötet med människor, förstås ...) och mycket annat.

Denne herr Martinsson höll ett sååå fint tal vid kistan .., personligt och ändå inte smörigt.

Med på minnesstunden var även Gunvors kamrater från vattengympan .., där var grannar från hennes gata och där var vänner från förr.

Och två före detta sonhustrur eller åtminstone son-sambokvinnor.

En av dem, hon som är mamma till pv:s dotter, åkte med oss i bilen till Ljungby.

Liiiite spänd var jag nog .., men åååå, så rar och fin hon visade sig vara!

Hon, Mymmel, är född i Sundsvall eller om det var Härnösand .., är duktig skribent .., har i höst fått Halmstads Kulturpris och berättade om det hon nu håller på med.

Ja, det var trevligt att få träffa dem man har hört talas om och där var även musikerbrodern Ulfs barns mamma, Susanne, en tuffing som kör motorcykel och har arbetat i Japan av alla ställen på vår jord!

Härliga människor allesammans!

fredag 18 december 2009

Efteråt ...


Längst t.v. pv:s underbare storebror Tommy, han som är ett snille vad gäller att spara energi åt kommuner och har så glitterglada ögon.
I mitten Ulf, musiker/trummis i olika band och supermusikalisk.
Den rare (och lika underbare) Ulf sjöng och spelade gitarr under minnesstunden, tillsammans med sin dotter och så brorsdottern Kajsa som dessutom spelade Amazing Grace på trumpet för sin farmor - i kyrkan - och så svindelvackert som hon spelade sen!
Nog måtte hennes farmor ha blivit rörd i sin himmel om hon hörde detta!
Och längst till höger herr pensionatsvärden.

Det var förfärligt ledsamt när bilden skulle tas .., så någon annan med kamera sa ..."kan ni inte försöka se glada ut .., tänk på allt roligt ni har haft med er mamma ..!"


... är vi totalt slut på.

Men åååå, sicken fin begravning och minnesstund det blev!

Och tänk att vara mamma till tre bröder som så innerligt har älskat sin mamma.

Begravningsakten hölls i Annelundskyrkan; ett litet kapell i Ljungby med väggmålningar av Sven Ljungberg och jag föll pladask för dom här underbara målningarna av alla djuren i självaste Paradiset .., där är gäddor, ål, abborrar och giraffer .., elefanter och apor .., ja, allt man bara kan tänka sig .., och i livets träd, där fanns minsann en glittrande Stare!

I morgon ska jag lägga in bilder från själva målningarna.

Och minnesstunden .., med tal från goda vänner .., där var kvinnan som berättade hur Gunvor alltid hade tid över att småprata med såväl bekanta som obekanta .., och det berättades om Gunvors oerhörda minne från sin tid på lönekontoret .., hur hon, när hon besökte kyrkogården i Ljungby, sade ..."jaha, där ligger minsann 43 Svensson .. och titta, här är 79 Persson".

Det var Svenssons och Perssons anställningsnummer och hon kunde allesammans!

Och själv berättade (under våldsam hjärtklappning ...) jag om mötet när Gunvor kom till bloggträffen .., jag hade ju förvarnat bloggvännerna om att Gunvor kanske inte skulle orka vara med .. och så kom hon då med sin rullator .., så sööt och go och pigg och berättade en fräckis och blev Gunnars bordsdam.

Och jag berättade också om det där med att det alltid var jordbävning hos Gunvor, ja, så sade hon själv.

"Idag är det 8 på Richterskalan ...", sa hon och ursäktade röran och så log hon plirigt.

Ibland var det 9.

Sist av allt, efter minnesstunden, blev det samling på landet ute i Fallnaveka hos äldste brodern och hans familj .., alla runt köksbordet .., lussekatter, pepparkakor .., kärleksmums .., kaffe och te .., och där var en brokig samling av Gunvors barn, barnbarn och sonhustrur/flickvänner.

Gemenskap.

En rar släkt att ha hamnat i.

Och en alldeles underbar man att dela pensionat med.

Det var vad jag tänkte när vi åkte hemåt i mörkret.

Sov gott !


Sov gott, Gunvor!

Tyvärr hann jag aldrig träffa dig, men du sjöng så fint i telefonen med Thomas & mamma på min födelsedag ! ( ja, vissa sjöng ju bättre än andra ;=)

Trots den korta pratstund vi fick så blev det mycket skratt, du verkar ha en härlig humor!

Ha det så bra på andra sidan och jag lovar att hålla koll på Göransson/Nilsson samt Pelle.¨
( Han har ju fått en kompis nu,"Sigge" )


Kram Maria


Idag får det här ljuset ..., - tack annasmamma - brinna hela dagen.

För Gunvor.

Och för alla andra som har förlorat sina anhöriga nu i juletid.

Idag ...


... är det begravning av Thomas mamma, den alltid så rara Gunvor.


Klockan 11.00 i kapellet i Ljungby


Och helt ofattbart är det.



Och allra sista gången tillsammans med henne.






torsdag 17 december 2009

Oj, oj, oj ....!


Det händer sannerligen saker i den här familjen.

I fjol dog min mamma i början av april.

En vecka efter hennes begravning halkade jag och bröt handleden.

Ytterligare en vecka senare dråsar min australiensyrra i marken när hon ska beskära ett träd, och ligger medvetslös på neurologen och det är ovisst om hon ska klara sig.

Det gör hon.

För knappt två veckor sedan dog pv:s mamma, Gunvor.

I morgon är det begravning.

Och igår hände detta hos min australiensyrra.

(Och jag ler när jag läser ABC-news text ..., det där om "elderly couple ...."

Utanför på biblioteket .., på marken.



"Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarens trapp och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,

du barfotabarn i livet.


Nils Ferlin, Barfotabarn, 1933


(Den här dikten citerade mamma ofta för mig, då, när jag som lillflicka hade glömt vad som skulle handlas hem från Karlssons Livs. Men mamma lade till några småord ..., t.ex "du barfotabarn här i livet ...".
Hon tyckte nog att det blev bättre så ,-)


Insikt nr 178 ....


Längtar efter vanlighet.

Testar att ta på mig mina svarta jeans, dom som jag tycker så mycket om.

Jodå.

Trots en ytterst stillsam tillvaro är det ingen fara upptill - tvärtom -.

Men knäet ...., nix.

Inte en chans i världen.

Som ett ålskinn smiiiiiiter tyget om runt det ännu så svullna knäeländet.

Jahapp.

Så får det bli kalasbyxor ännu en tid.

Pling i min inkorg!



"Hej Bettan!

Ser att du fått tillökning i familjen.

Skickar två bilder på min grannes katter som gärna tillbringar sin tid hos mig när hon är borta. Jag är övertygad om att det enbart handlar om tillgången på mat.

Men för min del är det trevligt med lite sällskap när jag är arbetslös och hemma hela dagarna.

Skickar två bilder till din blogg.

När jag satt vid skrivbordet så låg de på mattan in till mitt kontor med ryggarna mot varandra och såg ut som om de satt ihop.

Upptäckte när jag tog en bild på dem att dörrposten in till toaletten gör att bilden ser hopsatt ut.

Så därför gick jag runt och tog en bild från hallen också.



Den lilla röda katten, som fortfarande är som en kattunge, undrade ju naturligtvis vad jag sprang runt om.

Den lite äldre grå katten nöjde sig med att snegla lite på mig innan han sov vidare.

Kram/tomas."



// Helt UNDERBARA bilder, Tomas!! Tack! hälsar Sigge Nilssons matte. Och pElles.

Morgon på pensionatet ...



Sex minusgrader .., nästan storm .., och ett hus nära havet.

Som isvindar känns det när jag öppnar dörren och släpper ut pElle.

Och jag eldar i pannan .., känner doften av ved och ..., nånting ursprungligt.

En stenåldersdoft kanske, som gör mig trygg.

Eller doften av min pappa när han kom hem från skogen?

Från arbetet ..., eller från harjakten?

Pappas ryggsäck på hallgolvet.

Geväret som hängdes upp i älgkronan.

Eld-och-rökdoften.

Och nu ett annat slags liv.

Stilla frukost vid ett köksbord på pensionatet.

En liten kattunge på stolen intill.

Och så DN som väntar på sin tur.

En slags stilla nåd är det.

Och i morgon ...., begravning.

Torsdag ..-)



"Livet levs framlänges ..., men förstås baklänges."

Antonia Axelsson Johnson.



//Bilden kommer från annasmamma.
"En av Sheffields sju kullar" .., stod som bildbeskrivning.
Och Anna, hon visar idag upp sin köttbulletillverkning.

Dagens fönster ...



Från Jom i Arvidsjaur kommer dagens fönster.

Mer att läsa om dem finns här.

onsdag 16 december 2009

Lycka är ....


.... att pElle och Sigge Nilsson har börjat leka med varandra.

Tänka sig, att pElle l e k e r ....!

Sigge gömde sig bakom gitarren som står lutad i hörnet och där framför satt pElle och spanade på lillkissen och viftade med tassen, men snällt.

Och pElle har lekt med en låtsasmus och slängt den i luften och fångat den igen.

Det är knappt man tror sina ögon.

Litet äventyr. Eller stort.

video

Utsikt från bussfönstret.
Det är nästan ännu vackrare nu, när snön har kommit.

Min pappa brukade ofta skoja med mamma, ja, på den tiden när hon arbetade på sjukstugan, han sa att hon skulle skynda sig iväg ..., och då var det oftast någon timme - minst -, tills hennes arbetstid egentligen skulle börja.

Hon ville alltid vara på jobbet i god tid.

"Det är perfekt, då hinner jag göra medicinbrickorna klara och allt sånt ...", sa hon smajlande och gav sig iväg.

Jag är precis likadan.

Om jag har arbetstid från halv åtta, är jag oftast i affären vid sjutiden.

Helt obetald är den förstås den där extra-halvtimmen, men för mig spelar det ingen roll .., nej, det är så ljuvligt att slippa stressa och jag vill ha god tid på mig och ändå tycker jag inte att jag är den långsamma typen av människa.

Så idag ..., när jag ska ta bussen från Stensjö till Halmstad, den som går 13.33, så är jag förstås framme vid busskuren alldeles på tok för tidigt!

Åååå, som jag får vänta!!!

Efter trettio minuter när jag har vankat av och an .., då dyker den upp, den så hett efterlängtade bussen.

Sextio kronor kostar det att ta sig in till stan.

Jag hoppar av vid busstationen och går sedan ner till torget ..., köper läppstift och nya läsglasögon och så ut i friska luften.

Och precis som förra gången, så tar orken slut på exakt samma ställe.

Vid Scandic hotell är det som om högerbenet inte bär längre .., det är som om en stålpinne sitter på höger sida om knäet och jag tar sikte på Räddaren i Nöden - på det vackra biblioteket - och kryckar mig dit och dråsar ner i en halvcirkelformad fåtölj.

Pustar ut.

Så småningom kommer pv och hämtar upp och vi åker till Ica Maxi och handlar två kassar fyllda med matvaror och Sigge är överlycklig när vi kommer hem och han och pElle hälsar kärvänligt på varandra och vi bara gapar.

Ännu mera gapar vi när vi öppnar posten.

"Det är inte sant .., titta här .., ett julkort från södra Frankrike ..., det är ju från Monet!!" utbrister jag häpet.

Men t a c k snälla, vilken överraskning!!

Och så .., ska ni inte glömma att titta på SVT 1 i kväll .., det är nämligen Military Tattoo-programmet som visas, ja, från Ystad, bara någon minuts promenad från min lilla 1:a.

Klockan 20.00 - pip - visas filmen

På agendan ...



Idag blir det debut för bloggmadamen när det gäller att ta bussen från landet, in till stan.

Buss 350 .., från Stensjö till Halmstad.

Till Centralorten.

Först ska jag krycka mig till hållplatsen som ligger en bit längs vägen och så blir det en åktur på kanske fyrtiofem minuter .. men sedan ska vi vara framme vid stora torget, alldeles mitt i stan.

Som ett äventyr är det.

Känns det.

På hemvägen blir det lift med pensionatsvärden.

Och pElle och Sigge Nilsson ska vara ensamma alldeles själva och jag är inte alls orolig .., nu hälsar dom på varandra och även om pElle fräser till mellan varven, så går det bra.

Sigge vet var gränsen går.

Mest ligger dom för sig själva och sover .., den äldre uppe i sängkammaren i korgstolen ..., och Sigge på soffan Ektorp .., eller på stolen i köket .., eller i pannrummet där det är så ljuvligt varmt och skönt.

Och ute ligger snön ännu kvar.

Onsdag ...


Ojdå, Agnetha påpekar i en kommentar att det minsann är den sextonde idag!
Ja, det är det säkerligen .., men går man hemma blir man lätt "dagavill".

Ni får låtsas att det står sexton på lilla bilden.


"Dubbelmoral är bra, förlorar man den ena har man den andra kvar."


Henrik Tikkanen/


Annorlunda ...



Igår.

Gröna gräsmattor.

Och regn.



Idag.

Helt annorlunda.

Onsdagsfönstret ...



... kommer från Norrbotten, från Arvidsjaur och vännen ellis.

Idag är hon på väg söderut, till Storskogen i Västmanland.

tisdag 15 december 2009

Om Sigge Nilsson ...


Ååå, sicken liten ljusglimt den krabaten är!

När jag i eftermiddag har legat ihopkrupen på soffan Ektorp .., gissa, vem som har legat vid mina fötter!

Och när pElle kom in från några timmars uteliv .., stod de båda herrarna och noooosade på varandra en stund .., u t a n att Kung Pelle fräste och hade sig.

Det gjorde han däremot lite senare, när den lille ville äta jämsides med den äldre.

Nån måtta får det vara .. men .., det går framåt.

Djur har en fantastisk förmåga att på ett högst påtagligt sätt visa var gränsen går.

Och vi gullar förstås lite extra med Kung pElle .., så där så han inte ska känna sig bortglömd.

Sigge Nilsson .., han bara finns till och tycks så nöjd med tillvaron.
Verkligen en insikt ....nr 177.

Ibland kan man fundera över hur krumelurig tillvaron är.

Den som har varit med här på sidan under ett antal år, vet att jag under mitt snart 56-åriga liv har haft endast (ja, numera är det ju "endast" ...) tre längre förhållanden.

Att bloggmadamen (lillasyster/sladdbarn med två systrar ..) är enjängd så det räcker och blir över, det kan man förstå när man läser följande:

  • Den förste mannen, med vilken madamen har tre barn, heter Tommy, är Jungfru och mellanbarn, ja, nummer två i syskonskaran. (en syster och två bröder).

  • Den andre hette och heter förmodligen ännu ... just det ... Tommy, han är såklart Jungfru och nummer två i syskonskaran (har två bröder). Tillsammans med denne man besökte jag hans farföräldrars grav i Småland, närmare bestämt på kyrkogården i Ljungby.

  • Den tredje - och hopefully siste i raden -, heter inte alls Tommy, nej, här slog madamen till med något helt nytt; han heter Thomas. (Å andra sidan heter hans storebror ..., jepp: Tommy.)Om denne den tredje är Jungfru? Självklart! Om han är nummer två i syskonskaran och har två bröder? Absolut! Och om han kommer från Ljungby i Småland? Jajamen!

Ja, men håll med om att det är ganska ..., otroligt!

På rehabcentret ...



... finns en arbetsterapi, må ni tro.

Där har bloggmadamen idag förfärdigat julgodis.

Mandelmassa .., en liten pyttebit nougat .., och detta överdraget med mörk choklad.

På toppen en valnötsbit.

Jiiiisus, så gott detta ska bli!
Ännu en insikt ....


Förra veckan hade Fråga-doktorn-doktorn, ni vet, hon i SVT, en väldigt urringad historia på sig.

En tjusig historia, rent av, ja, man kunde rentav tro att doktorn var på väg till fest.

Och sällan har herr pensionatsvärden varit mer intresserad av det programmet.

Oj, så han tittade!
(4.05 in i programmet tittade han till första gången och sedan fann han programmet ytterst sevärt ,-)

Jo, minsann.

I går var dock ordningen återställd.

Men så brydde han sig inte i att titta heller.

Nä.

Han ägnade sig åt att leta efter domkraften.

Brev från pElle till alla vännerna ..


Sigge Nilsson i soffan.

"Hej, det är pElle som skriver.

Nu ska jag berätta vad som har hänt här i det gula huset i landet Halland: hit har kommit en kattunge som heter Sigge Nilsson.

Jo, det är sant.

Matte och pv kom med honom i söndags och jag blev alldeles häpen, ja, jag har ju varit ensam hos dem i flera veckor och före det hade jag det sååå lugnt och skönt hos Gunvor (jag förstår inte var Gunvor har tagit vägen ..?? Bara borta är hon!!) och nu är det slut med friden .., ni kan inte ana hur här blivit!

Sigge Nilsson är alldeles omåttligt vild och mest av allt älskar han att hålla sig i närheten av mig, men inte f ö r nära, nä, jag har fräst och givit honom minst tre lusingar, så han smyyyyger mest någon meter bakom mig eller håller sig vid sidan av väggen och det är skönt, det tycker jag.

Ibland går jag fram och nosar på honom, utan att ge honom en lusing, då blir pv och matte så glada och säger ..."sååååja pElle .., nu var du duktig!"

Det har hänt att jag har haft lust att leka lite med Sigge Nilsson, men ..., ja, det känns lite fånigt .., jag är trots allt är distingerad gentlemannakatt och det var länge sedan jag lekte .. men det ser ganska kul ut när Sigge gömmer sig under mattan eller hoppar upp i en kartong och ligger där och sprattlar och tittar upp när man går förbi .., ja, då får jag också lust att göra sånt där, men det gör jag inte.

På nätterna ligger Sigge hos pv.

Bara hos honom.

Det får inte jag göra ..., och det tycker jag är himla orättvist, så jag hoppar upp i korgstolen som är min och sover där.

Och på morgnarna, då leker matte med Sigge .., då gömmer hon sin hand under täcket och låtsas att handen är en liten mus och Sigge, han hoppar och skuttar och försöker fånga den där musen och matte verkar tycka att det är precis lika roligt som Sigge.

Ganska barnsligt, om man får säga det själv.

Men Sigge är också ganska fin, ja, faktiskt är han det ..., och det kan ju hända att vi blir vänner ändå.

Man vet inte så noga.

Nu ska jag lägga mig i korgstolen innan Sigge hoppar upp och tar den också i från mig, ja, han äter ur min matskål, f a s t han har en egen!

Hälsningar från er vän, pElle."

Tisdag ...



"Men inne i salen, själva kyrkorummet, där var allt förvandlat.

De förtitvå bänkarna med svängda ryggstöd var borta, likaså sångarnas estrad. Och fondens jättelika oljemålning av Jesus i Getsemane, den med klipporna som hade dolt Judas och de romerska soldaterna.

Som sagt, sade Ivar, här brukar vi äta blodpalten och köttsoppan efter älgjakten.

Och han pekade på de masonittäckta långborden som ersatt kyrkbänkarna.

Längst framme, där antiennen för offergåvorna hade stått, fanns nu ett kvadratiskt bord med grön filtklädd skiva.

Vintertid brukar vi träffas här och spela poker, sade Ivar.
Om söndagarna.

Men målningen av Kristus? sade Olof Helmersson.

Förebedjaren?

Den vart ommålad. Och hamnade på älgskyttebanan."


// Utdrag ur Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren.
Kalenderbilden - för övrigt från Sigtuna -, kom från annasmamma.

Tisdagsfönstret ...



Innan jag själv tog steget och skrev mitt första blogginlägg, - det var i september 2005 -, hade jag under säkerligen ett års tid varit trogen besökare hos bland annat Stationsvakt.

För mig är han fortfarande bloggsuveränen numero uno.

Alltid påhittig.

Totalt oförutsägbar.

Begåvad.

Och har massor med härlig självdistans.

Det här fönstret har jag mer eller mindre tiggt mig till - ja, helt skamlöst - och den generöse väktarmannen, han förstod minsann vinken.

Så här skriver han.

"Det är ett fönster på Beatebergsskolan, skolan jag gick i på mellanstadiet.

Fönstret ligger på marknivå, och innanför, om man tittar in och ner, så ser man det som var matsalen förr."


Tack snälla, rara! säger bloggmadamen.

måndag 14 december 2009

Också en insikt ...


På tv idag .., en kanal som visar ett amerikanskt program där man får följa unga mammors förlossningar.

Det är kejsarsnitt kors och tvärs och blir det vaginal förlossning ligger kvinnorna närapå upp-och-ner och jag tänker på min mamma som berättade att indiankvinnorna föder sittande på huk och hur mycket mer finurligt mamma tyckte att detta var .., det blir ju ett helt annat neråt-tryck på det viset.

Men nu var det Amerika.

Och kvinnorna är sjutton år och någon ännu yngre och barnen är nästan kolsvarta när dom föds och den lille pojken som endast väger 594 gram, han dör.

Men så finns där en kvinna i nästan 40-årsåldern.

Ett barn har hon fött tidigare, men det barnet dog vid födseln.

Nu är det dags igen och mannen sitter vid hennes sida och dom ser lyckliga ut, men aningen oroliga.

Och hon föder honom en son.

Mannen strååååååålar som vårsolen och han sitter där och håller den lille gossen i famnen.

"Hur det känns ..?" säger han.

"Joo .., jag längtar tills vi kommer hem .., jag längtar tills han blir större och då ska vi sitta där i vardagsrummet och titta på tv och jag ska lära honom hur man blandar cement".


Det är dom där sista orden som får mig att se suddigt.
Till den som står i tur att operera sitt knä ..., andra kan hoppa över detta.


Att få ett helt nytt knä, det kan tyckas som en enkel historia, ja, så där att när det väl är på plats, är det väl lika så gott att man börjar tänka på arbetsschemat?

Vad man inte vet och vad man aldrig i livet hade kunnat föreställa sig - inte ens i sin vildaste fantasi - det var att man skulle bli så t r ö t t.

Men så är det.

Efter en hel dag utan minsta vilopaus på soffan Ektorp och med en hel del vaktande så inte pElle ska vara alltför hårdtassad mot lille Sigge Nilsson ..., och efter att ha tillverkat trillingnötter som julgodis ..., och sist av allt; en biltur till Slöinge tillsammans med den då hemkomne pensionatsvärden, ja, efter detta är bloggmadamen totalt slut på.

Totalt.

Då orkar hon bara äta upp sin mat och glöm att hon inväntar mannen som sitter mitt emot .., nä, hon reser sig upp .., säger tack-för-maten-men-nu-orkar-jag-inte-mera och så vacklar hon till soffan och faller ihop likt ett korthus.

Om damen i fråga är åttio år eller mera?

Nä.

Hon är femtiofem, snart femtiosex.

Men känner sig som det dubbla.

Det kanske bara är undertecknad som tappar energin så hemskt, men ändå .., så här är det för mig.

Såja ..., nu har jag i alla fall förvarnat.

Mellan varven ...


Sigge Nilsson.

... då, när det har lekts oavbrutet i någon timmes tid .., när den där lille filuren har hoppat upp och ner i återvinningspåsen eller gömt sig i tomkartongen och hoppat upp precis när pElle råkar komma förbi ...., så blir det sovstund på soffan Ektorp.

Matte, hon ägnar sig åt viktigheter.

Hon diskar, dammsuger .., fejar i badrummet .., och läser alla Sydsvenskan som hon fick i Svedala.

Åååå, sicken lycka för henne!


pElle ...?

Han har tagit sin tillflykt till sängkammaren.

Till sin korgstol.

Det var där Sigge Nilsson hoppade upp i morse och åkte på en lusing.

Måndagsfönstret ..



... hittar man i Köpenhamn.

Måndag ...



... och det lär ska komma snö till landet Halland idag.

Bilden är tagen i Sheffield och skickades hit av annasmamma.
En slags insikt ...., nr 1.


Nu på morgonen kommer Sigge skuttande in i sängkammaren och upptäcker till sin glädje herr pElle liggandes i korgstolen.

Åååå, sicken lycka!

Så Sigge Nilsson tar ett skutt upp till den där kompisen - hopp bara! -.

Det skulle han inte ha gjort.

Ty det blir spott och fräs och lusing och Sigge Nilsson försvinner i ett huj under dubbelsängen.

Efter en stund ...., vågar han sig fram igen ... men bara för att hoppa upp i sängen och därifrån, från sänggaveln, står han och s p a n a r mot korgstolen till .., ja, på den där sure typen som har sånt förfärligt morgonhumör.

Och sen blir det lekstuga!

Ååååå, så lajbans att jaga mattes evigt vickande tår!

söndag 13 december 2009

Och så adventsdags ...



Oj, det har varit så turbulent så jag har inte ens kommit ihåg kalendern!

Men det gör jag nu .., just innan läggdags.

Som vanligt är det annasmamma som har varit fotograf.
Ännu mera för övrigt ....


... tycker jag att det är för bedrövligt att man ska måsta använda sprängdeg eller kofot för att få upp fodralet till en vanlig liten dvd-film .., en plastförpackad cd-skiva eller värst av allt: den stora förpackningen till ett mikroskopiskt minneskort.
För övrigt .....

.. anser jag att Babben Larsson kan ta över som programledare i Ring-så-spelar-vi.

Jag tycker att hon är suveränt duktig!

Och för övrigt del 2 .., så anser jag att årets SVT-luciaevenemang från Växjö, där elever från Katedralskolan och Kulturskolan deltog, var det bästa hittills.

" Staffansvisan 2009" på nästan jazzigt vis .., åååå, så läckert!

Ja, allt var så jättebra!!!!

Och annorlunda!

Och så ....

video



... börjar man känna sig lite hemmastadd.

Tillökning i familjen ...

video

Till en början ser pElle ut att tycka att det är rätt trevligt.

Till en början, ja.

Dagens fönster ...



Att komma tillbaka till Ystad .., att låsa upp dörren till sin egen lägenhet .., blir känslosamt.

Nästan tom är den .., där finns en säng .., ett bord .., några stolar .., alla böckerna och lite annat sånt smått och gott.

Och så fönsterna .., dom där outsägligt vackra fönsterna!

Och jag hittar ljusslingan och sätter den i fönstret mot secondhand-affären och ett lakan får vara gardin och så ligger jag där i sängen och bara gottar mig åt hur fint det blir.

På morgonen ser jag människor som promenerar förbi ute på trottoaren.

En man och kvinna med en liten hund vinkar glatt när dom passerar.

Vink-vink!

Andra kommer från Möllers.

Innan vi återvänder till landet Halland .., säger jag till pv hur svårt det är.

Att jag har så många känslor för den där lilla skruttiga ettan.

"Men det är ju inte konstigt .., tänk, du har ju bott där sedan du skilde dig .., det är sju år det .., och det här har hela tiden varit din trygghet ...", säger han.

Just så.

Innan vi åker iväg, tittar vi in på mammas gruppboende.

Den underbart rara Sylvie öppnar dörren och det blir varma kramar och allt kommer över mig .., bilden av mamma i den röda fåtöljen .., mamma i sängen .. mammas hand .., mamma som död .., och rösten går sönder alldeles och det är som om hela jag faller i små, små bitar.

Senare, när vi har givit oss iväg norrut .., när vi kör bland bokskog och gärdessgårdar..., förbi Hörby, Höör .., Röstånga .., Ljungbyhed ., Skäralid .., då känns det bra igen.

Bilder från helgen ...


Har ni sett en sötare liten raggsocka ..?
Inte jag.
Och rosa kalasbyxor.

I vanliga fall ser min dag ut ungefär så här: frukost, träning, dusch, hämta posten, lunch, bokläsning, skidskytte alternativt kunskapskanalen .., kaffe .., kokoskaka .., middag .., prat, prat .., sova.

I går var allt annorlunda.

Då blev det Ikea i Helsingborg .. besök i Svedala hos den här madamen och mormor Bettankax och lilla, rara, goa Ebba ..., fika och prat och urgoda lussekatter och ännu godare mjuk pepparkaka .., prat-och-prat ..., och sen iväg till Söderslätt .., till Trelleborg och Hedgren .., tre trappor upp och underbar lägenhet och gamla möbler och mycket böcker.

Pratochpratochprat och skratt och rar tös och skånskt uttal av Boel (och hela tiden säger jag fel) och hund som lossar hår och osynlig katt och utsikt över tegeltak och Trelleborg är bara så mycket S k å n e!

Så blir den dagen.


Lilla Ebba-gull.
"Oj, vad hon saglar ...", säger mamman.
I Västerbotten dreglar man.

Och sist av allt kustvägen till Ystad.
Långsamt går det.
Vägbulor nästan hela tiden.


Om hon som är mormor är stolt?
Å, det är bara förnamnet!

Så blir det besök i affären och kramar och kramar och puss på kinden.

Karina och Cowboy-Maria och Malin i kassan och Hanna.

Och rara kunder som frågar och ler.


En av pensionatvärdens bästa sidor, det är att han är så bra med djur.
Och med småttingar.
Ebba hon ligger där på magen och vänder sig ideligen om och tittar på den där filuren intill.
"Hej på dig du ...!" säger han och hon kämpar för att hålla huvudet upp och kolla in.

På kvällen när vi har låst upp dörren till min lägenhet, ramlar bloggmadamen ihop en enda hög.

Hon får våldsam frossa .., skakar som ett asplöv .. hackar tänder och har sprängont i benet!

Det blir dusch i skållhett vatten och nästan att hon somnar innan klockan är åtta på kvällen.

Hela natten blir ett enda snurrande i sängen Sultan.


Utsikt från Hedgrens balkong.

Och så blir det söndagmorgon och frukost från Möllers.

Besök igen i affären.

Emelie i kassan.

Och ännu fler rara kunder.



Sist av allt åker vi till Benestad, någon mil norr om Ystad och hämtar Sigge Nilsson.

Alldeles sjövild är han den första halvtimmen i bilen och till slut gör jag som ryska gummor gör med dom nyfödda; jag virar in honom hårt i en frottéhandduk, lägger honom i mitt knä och masserar hans öron och fötter.

Efter en stund har han somnat.

Resten av vägen .., i mer än två timmars tid .., ligger han och sover ihopkurad - utan att jag behöver hålla fast honom - i mitt knä.

Han slickar min hand ..., nosar mig i ansiktet .., snuuuuusar .., lägger sig till ro .. strääääcker på sig .., och vi sitter där, pensionatsvärden och jag själv .., och bara smajlar.



Inköpslista för kvällen.

Pelle tar emot ytterst vänligt, men sen ..., blir det fräs och fräs.

Och en lusing delar han ut också.

Sigge Nilsson .., åååå, han vill så innerligt gärna få leka med den där stora kissen .., ååå, han smyyyyger sig nästan ända fram, men när pElle fräser .., då viker Sigge Nilsson av åt sidan och låtsas att han egentligen hade tänkt gå en annan väg .., ja, t.ex till vardagsrummet, näää, näää, inte hade jag tänkt störa dig inte, tänker han nog.

Och i ett huj har Sigge lärt sig att ta trapporna till övervåningen och medan jag sitter här och skriver, ligger han på Hildas säng och sover.

pElle .., han har hoppat upp i sin fåtölj.

Och pensionatsvärden, han är i stan och sjunger på en adventskonsert.

Ungefär så har vi det.
Litet brev från pElle ...


Bortskänkes: ytterst irriterande kattunge.

Han heter Sigge Nilsson.

Svar till: snart galen äldre kattherre.