lördag 3 oktober 2009

Massor av sena kvällsfönster ...



... som speglar sig i motorhuven.

Det hände sig utanför Det Eleganta Hotellet i Athen.
Nån slags insikt eller nåt sånt.

Jaha.

Då har man fått gråta en skvätt.

Stina Lundberg - Dabrowski .., såååå bra!

Eftermiddag ...


Samos.
Det är det där avskavda det handlar om.


Fotboll på tv.

Fisk i ugnen.

På andra sidan gatan kånkar mustaschprydda herrar på kylskåp och frysboxar .., ty nu töms lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år.

Det gestikuleras och pratas hejvilt.

En av männen tycks våldsamt upprörd.

"Snart utbryter nog skottlossning ...?" säger jag till pensionatsvärden som halvligger på soffan Ektorp och lite förstrött hejar på Kalmar FF.

"Jaså ...?" säger han som inte har bloggmadamens livliga fantasi.

Och utanför fönstret viiiiiiiner vinden.

Till Kesu ...



Så här är det.

I mitt barndomshem hängde väggklockan i köket.

Då, på den tiden, låg ett gulnat urklipp i botten på klockan och urklippet var mina systrars mammas dödsannons.

Gunhild Nilsson ..."min kära maka .., Rigmor och Birgittas mamma", stod det.

Gunhild blev trettiotre år.

Jag tittade ofta på urklippet ., och funderade över varför vi aldrig pratade om henne ..?

Jo, där fanns ett fotografi av henne ovanför öppenspisen ., hon log in i kameran .., klädd i en norsk kofta och om huvudet hade hon en slags turban virad .., kanske för att dölja bristen på hår .., ty Gunhild dog på grund av en ilsken hjärntumör.

Så småningom hamnade även pappas dödsannons på klockans botten.

Och nu .., min mammas.

Där ligger också nyckeln.

En gång i veckan; varje söndagkväll .., drar jag upp klockan som en gång hängde i min pappas farbrors hem.

Det är den absolut enda sak som jag inte vill mista, förutom kameran.

Och så här låter den.

Lördagsfönstret ....



... är mitt.

Idag är det oväder i sydöstra Skåne.

Motvinden låg som en vägg mot mig när det var dags att cykla hem från affären!

Och lokalradion varnar skåningarna.

fredag 2 oktober 2009

Fredagkväll på Regementsgatan 19 A.



Från köket doftar det av köttfärs till tacon.

Ett fönster står som vanligt öppet.

Och Lasse Berghagen är gäst i Gokväll.
Pling-pling-i-min-mobil !!

"Äntligen fredag.
Bra dag på jobb, ute alla åtta timmarna men skönt nu med ledig helg.
Ska städa, mitt hem förfaller ;-).
Frusen om fötterna, sol i hjärtat.
Kram, kram."

Av sådana ord blir man glad, hälsar bloggmadamen sittandes i sin anorak i ett hem som också har förfallit.

Första arbetsdagen ...


Underbara snabbjobbande och alltid genom-butiken-springande Sanna, då, på den tiden det begav sig.
En arbetskamrat så sprängfylld med energi!

... efter tio dagars ledighet .., går hur bra som helst.

Det är till och med roligt att träffa alla kunderna och många är rara och frågar hur det har varit i Grekland och var vädret fint och hur känns det att ..?

Sånt prat.

Och alla plu-nummer (förutom stjälkselleri och rödbetor i lösvikt) sitter som dom ska.

När klockan är lite över fem och jag cyklar hemåt, känns höstluften frisk och klar.

Solen flödar!

Jag ser två sädesärlor och tänker att hösten är fin den med .., och om några timmar kommer pensionatsvärden på besök och inte ett uns spår av tandvärk har jag haft.

Det är som ett nytt liv.

I alla fall nästan.

För en vecka sedan ....



... promenerade jag i små gränder .., lyssnade till småfågelkvitter .., och hälsade på kattorna som strök förbi.

Nu är det oktober.

Allt är som vanligt igen.

På en krok hänger min röda arbetströja.

I högerfickan väntar sprättkniven.

Och tänk ...., all tandvärk är som bortblåst!

Fredagsfönstret ...



... stod och vilade sig lite någonstans på den grekiska ön Samos.

torsdag 1 oktober 2009

Insikt nr 158 ...

En vecka i Grekland utan tv och radio och man tänker inte ens på det.

Men så kommer man hem och ligger på soffan Ektorp, slår på tv:n och slukar allt.

Där är Plus med ettrig Sverker .., Mitt i naturen .., där är ett norskt program om livet på landet - "Där ingen skulle tro att någon kunde bo .." - .., och så ett fullkomligt underbart danskt program där barn filmar och berättar om sin vardag; det handlar mycket om skilsmässor ..., och sist av allt ..., Debatt som ikväll handlar om riksdagspolitiker .., ja, rubb som stubb.
(Och jag gillar Stig-Björn Lundgren som debattör, fast han säkert retar livet ur många ..., det är nånting med hans kynne.)

Bäst var detta:

"Där ingen skulle tro att någon kunde bo"

Norsk programserie från 2008. Reportage om människor som valt att bo långt från staden, men nära naturen. På fjällgården Fossdal, på gränsen mellan Møre og Romsdal och Sør-Trøndelag, bor tolv år gamla Anita Martinsen tillsammans med sina föräldrar och gårdens alla djur. Framtidsplanerna har hon redan klara, Anita ska bli författare, veterinär och fjällbonde.

Även i SVT1 4/10, SVT24 4/10 och SVT1 7/10

Av bara farten läser jag även tidningarnas webbsidor.

Hamnar på Aftonbladet som väl vill berätta om Viktiga Saker i vår värld.

Jo, jo.

Jag undrar jag hur många kvinnor som ikväll ligger på rumsgolvet och testar detta.

Själv har jag inte hunnit dammsuga, så det får vara.

Och här kommer fyra, nej, fem .. kvällsfönster.



"Hej Elisabet!

Som lite välkommen hem och plåster på tanden så kommer det två fönster från mig från en dagstur förra lördagen.

En dagstur som bl a gick till vackra Grythyttan.


Fladderfönstret ,-)
Som äntligen kom rätt.

Fönstret med röda väggar runt om är ett fönster på Grythyttans Gästgiveri.... ja just det gästgiveriet som han Carl Jan numera har haft hand om.

Gardinerna som fladdrar lite är så fina tycker jag!


Sen från antikvariatet i samma by ( är det en by... ? )
Tyvärr var det stängt när vi kom förbi.
Fångade fönstret istället för att kanske köpa en bok.



Nu är jag på Loka Brunn och fotar.

Där kan man så klart dricka deras eget riktiga brunnsvatten i just det här rummet med sina pelargonfönster!

Vattnet smakar lite mossa och järn. Men vad gör det om det är nyttigt.

Vattenpaviljongen tror jag rummet heter..... om jag kommer ihåg rätt...?

KvällsHej från mig!

Turtlan."


Ops, nu kom jag på..... det ena fönstret är ju fångat i Lokas egen lilla kyrka.

Så var det ju!

Kvällströtter tror jag visst!

Sylvia Vegas vänstra hand ...



På tåget hem från Köpenhamn hamnar jag intill Sylvia.

Sylvia är kund i affären och frågar så där apropå om jag fortfarande ägnar mig åt att fånga vänsterhänder?

Jo, det gör jag ju .., men kanske inte så ofta som tidigare.

Så jag blir glad och tar fram kamera, penna och papper från ryggsäcken.

Det visar sig att Sylvia är född 1970, är Jungfru och lillasyster.

Hon kommer från Ecuador och varit i Sverige sedan 1994 .., i femton år, alltså.

Var hon arbetar?

Jo, på MAS i Malmö, på sjukhusets neurologavdelning, som läkarsekreterare.

På den där skalan mellan 1 och 10 .., ja, hur tillfreds hon är med sitt liv just nu, säger hon nästan genast ..."nio".

Hon trivs med arbetet och fritiden, med sin familj och inte minst med taxen Piplup.

Ungefär så är det med Sylvia.

Solljus ...

Ett torsdagskvällsfönster från ...



... rara vännen ellis i Västmanland.
Pling-pling ...

Från underbara vännen Bente i Norge kommer en länk susande genom rymden.

Jo, jo.

Nu vet vi det.
När det är över ...

Från den blå sportväskan som står på golvet intill tv:n, ser jag dem.

Fru Snorkel och Herr Cyklop.

Ännu ouppackade.

Och fiskarna i det turkosfärgade havet var små och genomskinliga och där fanns större sorter, men då oftast bara en och en.

Ibland hände det att småfiskarna nafsade på våra ben.
På soffan Ektorp ....

... tillbringar jag mesta delen av denna den första dagen hemma.

En stor hög med DN ligger och väntar på bordet.

Jag läser dem från första till sista sidan.

Jag läser om Lydia Cacho från Mexico, född 1963, som kämpar för mänskliga rättigheter i allmänhet och driver ett center för kvinnor och barn som utsatts för trafficking eller våld.
Denna modiga Lydia som efter ett pedofilavslöjande lever under ständigt dödshot, men vägrar att ge upp.



Och jag läser nekrologer .., bland annat om Carin Bäcklin som har avlidit i en ålder av 101 år och som bara någon vecka innan hon dog, köpte nytt läppstift och mascara.

Sånt säger ganska mycket om en människas framtidstro och hopp.

Och där är bilder på nygifta par som ler rakt in i kameran.

Elva bröllopsbilder inalles i en av tidningarna och jag är femtiofem år, snart femtiosex, och tänker cyniskt..., ja, ja .., hur många ler lika lyckligt om tio år och bara detta att den tanken finns hos mig, får mig att må illa.

Och jag tittar på husannonser i Stockholm och upptäcker att man nu kan boka biljett till julshower och där är en annons med bild på Jonas Gardell som uppträder i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden de 28 september och där hade jag gärna varit och lyssnat, men nu är det för sent.

På sidan 35 finns spalten "Så träffades vi".

Där berättar en kvinna som kallar sig "S" om hur hon en natt drömde om en norrländsk korridorgranne, ja, själv hade hon då redan sällskap.

Hon drömde att hon dansade med den för henne tämligen okände mannen från norr och hur enkelt och rätt det kändes och hur förvånade de båda var över att de blivit ett par.

I drömmen, alltså.

En tid senare tar det abrupt slut mellan kvinnan och hennes pojkvän och inte långt därefter råkar hon, av en slump, träffa mannen som hon drömde om, på en pub.

Kvinnan och mannen gick hem tillsammans och har sedan dess, det är trettio år sedan, varit ett par.

Åå, så härligt och den delen av mitt hjärta som ibland är synnerligen osympatiskt cyniskt, puttas åt sidan.

Ja, så där pågår fredagslivet medan jag ligger där på soffan Ektorp.

Mot söder står fönstret står öppet.

Rullgardinen fladdrar lite i vinden.

Bilar kör förbi.

Och inte en endaste liten fågel hörs kvittra.

"Säg till om det gör ont .."


Skugga och Ljus på Samos.


I jämförelse med Sofiasjukhusets
avdelning för tandbesvär, ja, i Athen, är Folktandvården i Ystad rena himmelriket.

Där är tyst och lugnt i väntrummet .,. en man sitter och läser lokaltidningen och en äldre kvinna kommer in och ställer gåstavarna ifrån sig ..., och så ler hon så vänligt mot oss andra ..."godmorgon, godmorgon!".

Och så sitter vi där tysta och väntar.

I väntrummet.

Och så öppnas dörren.

"Men hej Elisabet!" säger en tandsköterska vänligt och visar mig vägen in till behandlingsrummet.

Sköterskan är kund i affären, jo, jag känner igen henne, men visste inte vad hon arbetar med.

Och för den blonda tandläkerskan som kommer från Polen och heter något så förtroendeingivande som Anna, får jag berätta och jag visar röntgenplåten från det grekiska sjukhuset och Anna och tandsköterskan ler och jag berättar om Strrrrong Pills och allt det andra.

Det visar sig att min tand är rejält inflammerad och det blir rotfyllning rakt av .., ja, inte fyllning, utan rensning.

Rejält med bedövning, ändå vickar jag ihärdigt på tårna och kan nog mest liknas vid en svävande dam.

När allt är överstökat för den här gången .., känner jag hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

Ååååå, detta att bli vänligt bemött .., det är nästan det viktigaste av allt!

Nu är det bara att vänta på att bedövningen ska släppa ,-)

Återbesök nästa fredag.

Och himla synd att alla Strong Pills har tagit slut.
Halleluja!

Fick en återbudstid hos Folktandvården i Ystad nu kl.8.50.

Här ska köpas fikabröd och bjuda personalen på.

Vilka ä n g l a r!
En liten bloggpärla ....


... hittar man här.

Och där finns ännu mera!

Och det tar aldrig slut!

Och så var det ...


... vardag igen.

Ösregn och mörkblå himmel.

Friska vindar!

Bilden är från frukosten utanför hotellet .., där solen når fram tidigt på morgonen.
Där syns den allra ljufvligaste youghurt .., flytande honung från lilla byn Pergos uppe i bergen .., och där är salami, ost och färskt bröd.
Minst lika gott som på Eleganta Hotellet.

Torsdagsfönstret ...



"Hej!

Den här bilden är inget speciell som så, men jag tyckte det var lite kul med de andra fönsterrutorna speglade sig i det här gamla fönstret.

Bilden är tagen bland de skeva och sneda Söderkåkarna runt Åsögatan i Stockholm.

Jag var där i går och solen vräkte ner.

Plåtade lite på måfå. När jag kom hem och såg den här bilden på dataskärmen tänkte jag med detsamma på dig.

Lägg upp bilden bara OM DU TYCKER.

Kram

/Kesu."


onsdag 30 september 2009

Tvär-slut ...


En dricker te med citron.
En annan starkt kaffe. Utan mjölk.

Om man har varit tillsammans under dygnets alla timmar i en veckas tid och så plötsligt säger man hej och tack på stationen i Malmö och åker åt var sitt håll och sen blir det kväll och man ska gå och lägga sig .., då kan det kännas lite tomt.

Eller mycket.

Och så ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden som hör av sig för att säga godnatt.

"Men det är tomt och tyst här ..., till och med att jag saknar tandagnisslet lite ...", säger han.

Jo.

Så är det.

Alldeles förfärligt tomt blir det.

Ett sent kvällsfönster från ...



... den lilla, lilla bergsbyn Manolates på Samos.

En kvinna i min ålder kanske .., lagade maten.

Vi tog omelett och en grekisk sallad.

Överjordiskt gott.

På väggen inne i köket fanns fotografier av kvinnans mamma.

Där utanför hördes syrsor och fågelkvitter.

Vill någon ha lite mat ...?

video

Ja, absolut.

Uppe i bergen ...

video

I lilla byn Manolates.

Uppe i bergen ...



Först själva mopperesan upp till himlen .., till bergsbyn Manolates på ön Samos i Grekland.

Å, vilken fasans väg!

Smal och slingrig och bråda djup om man har stupsidan.

Men väl uppe .., men hjälp, så vackert!

Och medan vi promenerar längs ännu smalare små gator, hörs den allra ljuvligaste musik från en cd-spelare .., och vi möter en keramiker och utanför hans butik/verkstad .., spankulerar en katt.

Vi pratar om katten .., och mannen ler lite .., och så säger han ..."kom .., jag ska visa er nånting!"

Och vi följer honom in i en butikslokal alldeles intill.

Där är mörkt där inne.

Och så ..., öppnar han skåpdörren.

Hemma igen ..


Den som har rest med mig tidigare, vet att detta är en vanlig syn.

Och den sista biten gick så bra, så bra.

Vi åt lyxfrukost på Eleganta Hotellet, men Scandic hotell vid centralen i Stockholm, om det nu finns kvar, hade ännu bättre frukost, då, på den tiden det begav sig.

Nåväl.
Avgång från Atens flygplats 12.35 .., det är stark motvind hela vägen till Köpenhamn och resan tar därför tjugofem minuter längre tid.

Med Transavia kan man glömma måltider ombord, men å andra sidan förväntar man sig inte det heller, när själva res-priset är så lågt.

(Å ännu mera andra sidan är Malmö Aviation också jättebilliga och bjuder generöst på såväl te/kaffe som god macka.)

Skulle jag kunna tänka mig att åka med Transavia igen?

Absolut!


Vad kommer jag att minnas mest av dom här dagarna i Grekland?


Jo, moppeturerna runt ön.
Tre dagar moppe av fem.
Jag är vettlöst rädd under en stor del av tiden.
Höjdrädd.
Griper krampaktigt om handtaget var gång det blir möte med bil och jag har stupsida.
Käken är spänd.
Efteråt är jag hur lycklig som helst.
Lättad.


Och jag kommer att minnas småfåglarna i sina burar som sjöng så vackert, så vackert.


Och alla småbyarna .., och alltid hus med tegeltak som är det vackraste jag vet!



Och besöket på Sofia Hospital, det allmänna sjukhuset där man åkte kana i tiden.
Smutsigt .., hög ljudnivå .., köer och ännu mera köer ., och så många sjuka människor har jag aldrig sett på en gång!

Jag har aldrig blivit så ovänligt bemött i hela mitt liv .., undantaget den vänliga städerskan som visade mig vägen till röntgenavdelningen (tänk er grekiska bokstäver på alla väggar och nästan ingen som kan eller vill tala engelska ...) och sekreteraren som följde mig till "rätt" röntgenrum.

Och den äldre mannen som en gång arbetat som militär, som ber om ursäkt för hur illa det fungerar på sjukhuset och som, så gott det går, försöker förklara.

Själva röntgenplåten betalar man 4 euro för och får sedan ta med sig densamma.


Och pv .., denne rare pv som återigen blir en sån fin reskamrat.

Och han läser boken som jag har givit honom i födelsedagspresent (Frank McCourts "Magistern") och han tycker om den och skrattar högt mellan varven och jag säger .."vad läser du nu ...?" och så högläser han och jag skrattar också och blir glad för att han tycker om den.


Och jag kommer aldrig att glömma fotografierna av alla kvinnor som möter min blick, på den där kyrkogården på ön.
Vänliga leenden.
Mormödrar och farmödrar.
Mammor.
Systrar.
Och jag tänker på hur skört livet är.


Alla goda middagar och luncher.
Bläckfiskar, omeletter, grillspett, moussaka, lamm.
Tzatziki och grekiska sallader.
Rött vin och vanligt vatten.
Bilden är från hamnen i Kokkari.

Samos är som paradiset för mig.

Och lilla Kokkari är perfekt att bo i om man vill ha det pyttigt och inte så flashigt, men om man vill ha lugnare vågor och mera strand .., och mer av butiker och nöjesutbud .., då är nog Pythagoria att föredra.

Ja, det här har varit en helt ljuvlig semester där sååå mycket har hänt.

Vi har haft det hur bra som helst - frånsett tandeländet -, men det sjukhusbesöket kommer nog att bli nånting man skrattar åt senare.

I morgon ska jag få besked från min tandläkare i Helsingborg om jag får komma, annars får det bli jourtandläkare i Ystad.

Tanden ska bort!

Och tack och lov för "Strrrrong Pills"!
Frukost pa Sofitel ....


Hela kvallen ligger vi pa skona sangen och skrattar gott at hur mycket vi ska ata till frukost .., det ar buffe och nu ska vi minsann ata foer hela kostnaden.

Bilderna pa vad som vantar ar forforiska.

Minst sagt.

Och sa blir det morgon och vi tar tjusiga hissen ner till matsalen.

Alla nationaliteter trangs runt buffeborden.

Amerikaner .., tyskar .., engelsman .., och vi.

Nu ska har atas!

Da kommer en parant kvinna fram och undrar vilket rumsnummer vi har?

"Sixhundredandtwo .., aaaaa, well, your breakfast is not included in the price ...", sager hon.

Leende.

tisdag 29 september 2009

Ska bara beratta om hotellet.

Det var ju sa har, att jag fixade hotellboende i Kopenhamn och da skulle pv ordna detsamma i Aten.

Han tyckte att det kunde vi ordna pa plats, "det draller ju av hotell i den staden!"

Det gor det forstas ocksa .., men nar man just har kommit ut fran ett sjukhus och ar svimfardig av mental trotthet och det ar helvetiskt varmt ut och man kankar pa tva ryggsackar och tva sportvaskor och inte vet riktigt var man befinner sig och ingen pratar engelska .., da tar man den forsta taxin som antligen stannar och ber honom kora till det enda hotell man har sett, namligen det som finns mitt emot flygplatsterminalen.

Mannen som star i receptionen ler nar han ser oss och pv sager leende att vi vill ha det billigaste dubbelrummet som hotellet har.

Det far vi.

Och det kostar 2400 kronor.

Da ingar tjusiga vita frottebadrockar och vita tofflor och det ar sa tjusigt sa halften vore tillrackligt och vi lagger oss raklanga pa tjusiga sagen och gapskrattar och sager att detta blir nanting att ha roligt at om tio ar eller tjugo.

Tank .., EN ENDA LITEN STRONG PILL haller annu varken borta.

Var tolfte timme skulle jag ta en, sa tandlakerskan, som fick en kram nar jag gick darifran.

"Are you from Sweden ...? I have never been there ...", sa hon och log.

Det visade sig sedan att taxichaufforen som korde oss hit till hotellet, han hade bott pa Soder i Sthlm .., pa Krukmakargatan.

"I can say stor rumpa och god morgon ..." sa han och log.

Han tankte val pa min ,-)

Puss till alla raringar!

(Middag ikvall blev toast fran flygplatsterminalen, arton kronor stycket. Ja, nu far man allt hushalla ...haha.)
Eftermiddag paa Sofitel hotell.

Saa haer blev det.

En alltigenom hemsk natt med saadan vaerk att jag bara ville foersvinna.

Flygturen till Aten som tar 40 minuter .., blev d j a e v u l s k.

Det spraengde i hela hogra kinden och upp mot oeagat och jag sa till pv att nu svimmar jag snart.

Vael framme vid flygplatsen, gick vi raka spaaret till ett Medical Center och fraagade om dom kunde hjaelpa mig att finna en tandlaekare?

Mycket rar kvinna gav mig ett pain-killer .., och saa ringde hon taxi till oss.

Jag graet av glaedje.

Vi kom till ett allmaent sjukhus som heter Sofia.

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat droemma om detta.

Taenk er tidigt 50-tal i Sverige.

Taenk er gamla maenniskor som ser ut att ramla ihop och avlida vilken stund som helst .,. som kommer snubblande med droppflaskor med naagot saftliknande i .., taenk er ett kaos utan like!

Foerst faar man staa i koe som paa posten foer att faa ett papper med staempel .,. sedan upp till tandlakerskan som har ett rum paa foersta vaaningen.

Taenk er 60-tal.

Blodstaenk paa instrumentbrickan.

Ja.

Och alla var arga paa mig som inte kunde grekiska.

Saa tittade tandl. paa mina taender och sa att jag maaste till x-ray.

Jaha.

Och var aer x-ray?

Ingen som kan foerklara paa engelska .., saa jag foersoker hitta .., en ung staederska visar mig till slut vaegen.

Laaaaaaang koe.

Gamla maenniskor som knappt kan andas och som faar syrgas genom en slang .., ansluten till en stoooor gastub och alla anvander samma slang till naesan!
(Ja, en och en, foerstaas ...).

Men munskydd har man.

I en timmes tid naestan faar jag staa i en korridor och vaenta och ingen bryr sig .., bara springer foerbi och svarar inte paa tilltal.

Tre poliser kommer med tvaa ungdomar med handfaengsel .., dom ska roentga sin mage tydligen.

Aaaaa, jag vill bara graata och aaka hem till Birgitta Estelius i Helsingborg, min tandlaekare.

Till slut roentgen.

Arg skoeterska som pekar och har sig.

Gaar daerifraan, hittar pv som vaentar utanfoer tandlaekarens rum .. nu aer hon snaell och tittar paa roentgenplaaten som jag har med mig .., den aer stor som ett A4, minst .., och kostar 40 sv kronor.

Tandl. saeger att min tand maaste rotfyllas eller dras ut, "stackars dig ..., jag foerstaar att du har ont ..." och saa ska hon ge mig STRONG PILLS , fyra stycken faar jag .., saa klarar jag mig hem.

Sen aaker vi raka spaaret till det enda hotellet vi kan namnet paa, det vi saa fraan flygplatsen.

Skitdyrt, men nu struntar vi i det med.

Saa aer det.

Var det.

Och pv aer vaerldens snaellaste.

Stackars lilla mamma!



Pratade nyss med mamma som besökt ett sjukhus i Athen pga sin tandvärk.

Utförlligare beskrivning av detta hemska sjukhus lär komma.

Nu har hon iallafall fått starka värktabletter så hon ska klara av sista semsterdagen.

Stor KRAM till dig mamma!

Dr Böhlander

måndag 28 september 2009

Eftermiddag.

Moppetur till Pythagoria knappt tre mil tvaers oever oen .., och jag lovar mig sjaelv att ALDRIG mera hyra moppe i laender daer det aer bergigt.

Saa snart jag faar moete och daer aer laaga eller inga raecken alls, blir jag i det naermaste kraeksjuk av skraeck.

Men det gick bra.

Stor s u c k av laettnad!

Hela dagen paa stranden ..., Potaki Beach i utkanten av stan .., med flygplan som startar just en bit ifraan och faeller in landningsstaellen oever stranden .., man faar innerligen hoppas att planen haaller sig i luften och inte draasar i backen.

Mycket snorkling .., man simmar omkring bland naestan faergloesa fiskar .., somliga i stim .., andra, dom som aer stoerre, simmar ensamma och jag taenker att det maaste vara trist att vara fisk och simma saa daer foer sig sjaelv.

Innan vi aatervaender till Kokkari, strosar vi omkring i Pythagoria .., daer aer tyst och lugnt .., naan slags siesta raader .., vackra graender .., och vid hamnen, daer segelbaatar fraan bland annat Sverige och Danmark ligger foer ankar, daer sitter turister och mumsar paa glass eller tar en drink.

Det kaenns annorlunda aen mot lilla Kokkari.

Inte saemre. Inte baettre. Men annorlunda.

Nu ska vi strax laemna igen mopparna till herrn mitt emot vaart hotell och sedan blir det vael bad och middag.

Klockan sju i morgonbitti kommer taxin och haemtar oss fvb till flygplatsen.

Tvaa timmar senare lyfter lilla propellerplanet mot Athen.

Och daer blir det oevernattning och saa hemresa paa onsdag vid tolv.

Detta har varit en UNDERBAR semester, tandelaendet till trots.

Precis lagom varmt .., avslappat och skoent .., och jag tycker ju att grekerna aer saa alldeles omaatligt rara och trevliga.

Ja, nu faar ni ha det saa gott daer hemma.

Tre lediga dagar aaterstaar foer mig.

Hej och hopp!

Elisabetta i Grekland.
Maandag.

Hela natten har havet stormat och vaagorna har varit hoega.

Till sist stiger jag upp .., drar igen jalusidoerrarna och taenker att jag nog inte vill ha laegenhet vid Gjuteriet i Ystad .., dom daer som ligger precis vid havet.

Och saa blir det morgon.

Blaa himmel.

Sol.

Vi tar frukostbrickan och saetter oss nere vid entren .., just daer solen naer att vaerma .., och medan vi sitter daer, ser vi maenniskor komma och gaa.

Somliga motionerar ihaerdigt .., gaaer med spaenstiga steg och med vattenflaskan i sin ena hand.

Maalinriktade, taenker jag.

Sjaelv sitter jag och bara njuter.

Lyssnar till smaafaagelkvitter .., kaenner solen mot kinden .., aer lycklig foer den flytande honungen som inhandlades haeromdagen .., den fraan Pergos, den lilla byn uppe i bergen.

Idag aer sista dagen paa Samos.

Jag har promenerat till det lilla apoteket och staatt i koe och handlat tvaa paket Depon, dessa vidunderliga tabletter som befriade mig fraan all vaerk .., och inne i apoteket var ocksaa andra maenniskor .., en aeldre farbror som fick massor med smaa askar och som sedan fick skriva paa ett papper och daer var en kvinna som talade engelska som ville koepa sex frp Panodil och det var billigt, 3.5 euro bara!

Nu ska jag promenera till hotellet och packa ryggsaecken .., vi ska tillbringa dagen i Pythagoria har vi taenkt .., daer havet aer lugnare och staden aer lite stoerre .., jag aakte vilse daer tillsammans med Kent och Emil foer tvaa aar sedan .., nu kanske det gaar baettre?

Taenk, saa mycket man droemmer naer man aer paa semester!

I natt att min anna-panna skulle koera bil och hela tiden repade hon andra bilar och en massa skottkaerror!

"Men mamma, vi fick bara en enda lektion i hur man backar naer jag gick koerskola!" utbrast hon foertvivlat och jag taenkte att det var en underlig koerskola.

Ja, ungefaer saa aer det haer paa den grekiska oen Samos som har gjort sig ett rede i mitt hjaerta.

Kram till er alla, bekanta eller obekanta och tack foer rara sms som har kommit susande genom rymden!

Elisabetta i Hellas.

söndag 27 september 2009

Soendag paa eftermiddagen.


Om jag beraettar att jag sedan igaarkvaell har haft den allra mest foerfaerliga tandvaerk, saa vad spelar det foer roll?

Men saa aer det.

Natten blir en pina.

Det blaaser vaaldsamt och daanar naer vaagorna slaar mot stranden .., vid fyratiden stiger jag upp och drar igen jalusidoerren ..., och foersoeker att sova .., ja, jag ber till den Gud jag alltid gloemmer bort mellan varven .., snaella, rara .., hjaelp mig!

Och det blir morgon och foermiddag och vi aeter lunch paa lilla serveringen alldeles intill vaart hotell och jag fraagar kvinnan som lagar maten var man kan faa tag paa pain-killers .., ja, naer apoteket aer staengt?

Daa ger hon mig sex stycken vita piller - "dom aer fraan Canada .." - foerklarar hon och jag vet inte till mig av tacksamhet och svaeljer tvaa paa raken.

Pensionatsvaerden tar en springrunda paa totalt 9 km.

Det aer tjugosex grader varmt ute och kanske 21 i vattnet, moejligen 22?

Jag ligger paa stranden och laser Frank McCourt, boken som jag gav pv i present och som jag har laest foer laenge sedan .., nu laeser jag den igen och skrattar hoegt foer mig sjaelv.

Aaaah, du underbare mr McCourt ..., taenk att du skulle hinna doe innan jag hann tacka dig foer vaerldens mest underbara boecker!

Och jag badar i stoooora, skummande vaagor .., vi aer kanske tre stycken inalles i allt det turkosgroena .., och saa smaaningom ska aeven pv ansluta, naer han har kommit tillbaka fraan springrundan.

Man taenker mycket naer man har semester och inte laengre staar bakom kassan paa Ica och knappar in plunummer paa loepande band.

Man funderar oever vad bordsgrannarna har foer yrken, till exempel .., ja, dom daer norrmaennen vid bordet intill ...?

"Jag tror att den laange mannen arbetar som tjaenstaman inom postvaesendet och han mitt emot .., tjaaa .., han aer naagon slags arbetare .., men riktigt vad vet jag inte ...?"

Pv gissar att arbetarmannen aer kirurg.

"Aldrig i livet .., en kirurg skulle aldrig ha en saan skjorta!" saeger jag.

Innan vi laemnar restaurangen fraagar jag herrarna .., ja, efter att ha inmundigat minst tre glas vin, kanske jag ska saega.

Den laenge aer en slags ekonom och "kirurgen", han aer optiker.

Vi skrattar gott och det goer dom ocksaa.

Saa daer gaar dagarna och kvaellarna.

Man vill inte gaerna resa hem och boerja om med allt det vardagliga, nej, man vill leva i detta aennu ett tag .., man vill bada i ett turkosfaergat hav och aeta god mat och sitta vid ett bord och titta paa maenniskor och man vill kaenna ljumma vindar mot kinden och kaenna att man lever.

Ungefaer saa.