lördag 25 juli 2009

Ann-Marie från Malmö.





... och ja, jag har lekt lite med bildprogrammet.
Ja, har man inget annat för sig så ....

... kan man ju roa sig med detta.

Kväller ...



klockan 21.20

fönstret på vid gavel

svalor som skrikflyger mot himlen

flytt-tider ...?

klackeskor mot trottoaren

skratt

och prat

och den allra vackraste musik hörs från min lägenhet

ja, så där lite på avstånd
Stillsam hemmakväll i soffan Ektorp ...

Har man inget annat att göra och det har man inte, så kan man alltid kolla på SVT24 och ett program om den danska prinsessan Marie Cavallier, numera gift med prins Joachim.

Vilken sympatisk människa hon verkar vara!

Efteråt blir det ett program om Martina.

Och nu vet jag ju att Martina också är en prinsessa, för det programmet har jag sett tidigare.

Det är ett alldeles helt underbart program!
Lektion 1 i ryska ...

"Baltiski matrosi" = matros i Östersjöflottan.
Ensamseglare ....?

Sugen på lite närhet av det mer ..., tja, heta slaget ...?

Lätt fixat.

Men då skulle du ha varit här.

Ett eftermiddagsfönster från ...



"Hej där söderöver!

Tänkte att ett tågfönster skulle Du säkert gilla!

Det blir ju lite tågresor till Pensionatet då och då.

Det här är fångat på tågmuséet i Gävle häromveckan.

En resturangvagn från den gamla goda tiden.

Ser väl inte precis ut som SJ:s Bistro numera.

Hälsningar ...."

"Skulle du möjligen ...?"


Skottland .. jag vet.
Men man kan ju låtsas.
Madeleine tog bilden.
Som jag ä l s k a r.


F
ör en stund sedan blev jag tilfrågad om jag möjligen kunde tänka mig att med tåg/buss luffa omkring en vecka på Irland nästa sommar, tillsammans med den som ställde frågan.

Skulle jag kunna tänka mig det?

Om allt är som det är nu, kanske pv är ute och seglar i flera veckor.

Då.

Och då tänker jag ..., en vecka på Irland.

Eire.

Irland.

Galway och Cork.

Dublin.

Får och kossor.

Kanske hyra moppe.

Tåg och buss.

Vandrarhem.

Kameran.

Hjääääälp, vad det låter härligt!

Lördagsfönstret ...



... finns i Köpenhamn och att ta sig dit är lätt som en plätt, om man bor i Ystad.

Tåg till Malmö och så byte och iväg.

En och en halv timme.

Max.

Och så har man stämplat ut ...



Lördag och söndag är bra arbetsdagar.

Korta.

Sju till halv två .., tiden bara svischar iväg!

Det är Olof, Roffe och jag själv på morgonen och det är mycket att göra och jag är dödens trött och det är fler som delar den känslan .., Olof har varit på galej natten mot idag, men sköter sig ändå med den äran.

Nu är andra semestergänget inne på sluttampen.

Lasse, Cowboy-Maria och Filip kommer tillbaka och det ska bli sååå trevligt!

På chefens skrivbord har jag lagt en gul post-it-lapp där jag förvarnar om att jag nog kommer att söka om ledighet si-så-där tio dagar i slutet av september.

Finns det någon flygstol till bra pris till Grekland, så tänker herr pensionatsvärden och bloggmadamen försöka hitta en sådan och därefter ta en båt ut till någon ö i Egeiska havet.

Om det löser sig.

Och den 25:e juli för två år sedan, då var det en ledig dag.

En härlig ledig dag.




fredag 24 juli 2009

Ett kvällsfönster ....



... härifrån.

Madamen på vift tog bilden.

Ett kvällsfönster från Tyskland ...



Så här skriver madame Tuvstarr, ja, det är hon som har skickat bilden.

"Den här bilden visar fönstren av ett fd. jalusiföretag i Meissen, en jättetrevlig stad som ligger vid älven Elbe och som är välbekant för både porslin och vin.
Många hälsningar från Tuvstarr."

Herr Föreläsaren ...


Berättarmannen i egen hög person.

Tänk er en kväll i slutet av maj.

Några goda vänner sitter tillsammans på en altan i landet Halland och en av vännerna, en man från Jämtland, börjar plötsligt att berätta om biodling; om att ha bin och hur fantastiska varelser dom här små krypen är.

Just så var det.

Och tänk .., aldrig någonsin i hela mitt femtiofemåriga liv har jag blivit så oerhört tvär-fascinerad av något, som av just detta.

Det berodde förstås mest på själva berättaren .., herr Rindå själv, men ändå.

Av bara farten lånar jag två månader senare en bok på biblioteket - "Bin till nytta och nöje" - och så ligger jag raklång och läser och läser och det är inte sant så fantasiskt detta är.

Hör bara här, det här avsnittet handlar om Binas dans.

"Låt oss säga att biet har hittat en blommande körsbärsträdgård. Hemma i kupan delar biet med sig av nektarn det burit i honungsblåsan. På så sätt får de andra veta vad det är för nektar och hur hög sockerhalt den har. Bina luktar också på den nyanlände för att lära sig känna igen doften av de blommor de skall besöka.

Därefter börjar dansen.

Vippande med stjärten springer biet runt i en figur som liknar en 8:a och beroende på 8:ans lutning förstår bina i kupan i vilken riktning körsbärsträden finns.

Vinkeln
mellan 8:as mittlinje och lodlinjen i kupan, motsvaras av vinkeln mellan riktningen till solen och riktningen till nektarkällan.

Hastigheten på dansen och anger avståndet till fyndplatsen.

Om ett varv i 8:an tar tre och en halv sekund ligger fyndplatsen drygt en km bort, dansar biet varvet på 2 sekunder är den knappt 200 meter avlägsen.

Finns körsbärsträden närmaren än 100 meter, dansar biet bara runt, runt och kamraterna får med hjälp av doften leta reda på var träden finns. Vilket de också mycket snabbt gör."

Det var det här som Gunnar berättade om och vi bara g a p a d e av förvåning!

Kolla här bara!

Nu får jag veta att det inte all syns som JAG ser det.

Men här är länken.


Ringdansen talar om att det finns en rik foderplats nära kupan, men säger inget om riktning eller avstånd.

Vippdansen talar om riktning och avstånd till en rik foderplats. Avståndet anges genom att biet varje gång det vänder rakt genom cirkeln utför en vippande, darrande rörelse med bakkroppen. Ju långsammare dansen går och ju eftertryckligare vippningarna blir, desto längre bort ligger fyndplatsen. Binas förmåga att uppfatta dansens hastighet gör att de med god precision förstår avståndet till foderplatsen. Vid motvind eller uppförsbacke anges ett längre avstånd och vid medvind eller nedförsbacke ett kortare avstånd. Det är alltid avståndet fågelvägen som anges, även om biet måste flyga runt hinder för att komma fram.
Fynd rakt mot solen. Fynd rakt från solen.
Fynd 90° till höger om solen. Fynd 40° till höger om solen.

Fynd 90° till vänster om solen. Fynd 40° till vänster om solen.

Ja, men håll med om att det är som trolleri!
Den 24:e juli för tre år sedan.

Då kändes det så här.

Dagens fönster ...



För nästan på pricken tre år sedan tillbringade jag några sommardagar i juli tillsammans med en man som letade ett hus och till sist fann ett.

Runt, runt på Österlen körde han, med mäklarpapperen intill sig.

I Blentarp, inte långt från Ystad, blev det paus.

Det var då och där jag föll pladask för den så vackra kyrkan.

Enkel, enkel.

Så avskalad.

Och det var där jag såg det lilla fönstret.

torsdag 23 juli 2009

Tiden går!

Av en händelse ramlar jag över detta.

Oj, nog minns jag tydligt när jag satt vid stora slagbordet och skrev ned svaren från den här, för mig, nästan helt obekante mannen, som jag dittills endast hade mailat med.

Litet möte .., eller stort.


Bild från irlandsresan förra hösten.

När det bara återstår en halvtimme av arbetsdagen, får jag en kund i kassan som på engelska säger att hon i morgon ska återvända till Irland och nu undrar hon .., finns det någon möjlighet att få återlämna lite torrvaror som blivit över och ja, hon har kvittot med sig?

Jag säger att det går bra.

Kvinnan är ljusblond och jag frågar lite om Irland och vad hon gör här?

Jaha, Wallanderfilmen, förstås!

Nu är nummer två på gång .., den här heter "Faceless killers" och jag får veta att den första filmen (den brittiska versionen med Kenneth Branagh som Kurt Wallander) vann brittiska tv:s motsvarighet till Oscarsstatyetten .., ja, den fick jättefina recensioner!

Och så berättar jag om resan till Dublin i höstas och hur underbart jag tyckte att det var där och vilka rara människor.

Då blir hon så glad och säger att ja, men så känner hon det med Ystad också!

I flera veckor har inspelningsteamet varit här och alla är så begeistrade och tycker att detta är rena himmelriket och så lugnt mot för i England, ja, kvinnan är från Irland, men dom flesta andra är engelsmän.

Och så frågar jag lite om hennes tumme?

"Du har säkert höger tumme upp om du arbetar med film ..., hon är "editor", nämligen?"

Jovisst, det är precis vad hon har!

"Och så tror jag att du är storasyster ...?" fortsätter jag.

"Ohhhh, yes! How could you guess ...?!" utbrister hon leende.

Och jag berättar om vänsterhänderna och att det ju är för bedrövligt att jag inte har med mig kameran, men det går ju att ordna ändå.

Kvinnan visar sig heta UNA NI DHONGHAILE .., det är gaeliska och det där "ni:et" betyder "dotter till ..." ja, till mr Dhonghaile, alltså förklarar hon.

(Efternamnet uttalas "Gonilla ..", när hon säger det låter det som Gunilla.)

Dessutom får jag veta att Una är Vattuman.

Eller kvinna.

Och så tackar hon för sig och lämnar butiken.

Mitt emot mig sitter Hannah med h och smajlar så varmt.

Alltsammans har hon hört.

Och ååå, vilket härligt möte det blev med irländskan Una!

Arbetsdag ..


Underbar bild: Eva på Frösön.
För mig symboliserar bilden en enda sak, nämligen frihetsängtan.
Eller bara längtan rakt av.


Torsdag är jobba-kväll-dag.

Elva till åtta.

Då tar man sovmorgon, eller i alla fall vil-morgon, bara för att man inte har lust att stiga upp.

Himlen är gråmulen.

Radions P1 är påslagen från klockan sex och jag ligger under påslakanet som min mamma hade i sängen den morgonen när hon dog .., nu har jag tvättat det flera gånger och mammas doft finns inte längre kvar, men det går det med ..., och när jag igår tittade in på gruppboendet med färska blommor, då tänkte jag på hur skönt det är för henne - för mamma -, att hon har fått ro.

Men nu ligger jag i sängen och med påslakanet nästan-under-hakan och lyssnar förstrött till Sjörapporten och det är dimma och mera dimma och jag lyssnar till nyheter som handlar om Barack Obamas sjukvårdsreform och om för tidigt födda barn.

Utanför mitt fönster hörs bildörrar öppnas och slås igen.

Och jag tänker på pratet med pv igårkväll .., om restresor till Grekland i september.

Skopelos?

Han har läst en artikel i kvällstidningen och låter alldeles lyrisk.

Tankarna susar hit och dit.

Grekland.

Turkosfärgat vatten ..., parasoller .. moppeturer.

Vykort.

Restaurangmenyer.

Sånt tänker jag på där jag ligger under det rutiga påslakanet.

Och detta ska jag lyssna till ikväll.

Dagens fönster ...



Så här skriver Cecilia som har varit på semester i Trondheim och då passade på att agera fönsterfångerska.

"Det här är kulisser till bygdespelet om katastrofen i Titran.

1899 dog 120 fiskare från trakten i en storm.

Ett minnesmärke med alla namnen finns bakom min rygg där jag stod för att ta det här kortet. "


Och i en liten by i södra Frankrike kan man hitta det här fönstret.

onsdag 22 juli 2009

Ett nästan-natt-fönster ...



... från den här ganska lyckliga madamen!

Kväller i Bohuslän ...




först blir det långt prat med herr Seglaren

en och en halv vecka kvar

tänker jag

"som klarar mig så bra som ensamseglare"

men längta kan man ju

och så ringer äldsta dottern

också från bohuslän

från en klipphäll

det är den som är på bilden

"här sitter vi nu mamma ..., emil och stefan simmar .., vi har dukat upp med ost och kex ..."

klockan är elva på kvällen

i bohuslän är det ännu inte becksvart

säger hon


hos mig har grannen fest
"Jättestolt över pappa ...."

Sånt här roar man sig med i Skåne.

Tyvärr finns ingen textad version, ja, för er som har svårt med dialekten.

Men det har inte bloggmadamen.
Anna - brandman ...

Jag har sagt det förut och säger det igen ....

Vore hon inte brandman, så kunde hon arbeta som fotograf.

En alldeles egen stil har hon!

Titta på hennes hundbilder!
T a c k .......!

För ett helt underbart interssant och tankeväckande sommarprogram!

På Österporttorg ...



... inte alls långt från min lägenhet, kanske 1 minuts promenad, är det loppis idag.

I vanliga fall, under inte-sommartid, är lördagar loppisdagar, men nu, med alla tusentals turister som besöker Ystad, är det förstås en rätt bra idé att byta dag.

Så jag hoppar av cykeln och stannar till.

Det är dom vanliga människorna som står bakom borden och hejar.

Kunder från affären som säger att ..."jaha .., idag är det ombytta roller".

Där finns sagoböcker, gamla kasettband med Vikingarna .., där är bestick i miljoner .., virkade dukar .., begagnade kläder som nu kallas för "vintage" och är hur modernt som helst .., där är vaser och tekoppar, några lampor på fot och ett bord med nästan enbart gamla tidningar.

Då blir det verkligt intressant!

Gamla veckotidningar är för mig rena guldgruvan och där finns Rekordmagasinet i års-vis-buntar och Allers från 1963 för tio kronor stycket och jag köper nummer 47, från den 24:e november- 63.

Det är från den tidningen artikeln om grafologi kommer.

I love it!

Och nästan precis som handstilen längst ner på bilden, skrev min mamma, i alla fall i flera av sina album.

(En bok ...., "Samlade dikter" av Dan Andersson, fick också följa mig hem. Då tänkte jag på dig, Bente.)
Mjauuuuu!

Den som har skickat världens underbaraste vykort som kom med posten idag,

med pElle på förstasidan ..., den människan får här en puss på kinden!!

Vem du nu än är.

Gullholmen nästa ...


Bilden är norpad från en tysk resebyråsida.
Ja, jag borde skämmas!

"Och nu är jag snart förbi Gullholmen och det fina vädret börjar tacka för sig .., det kommer mörka moln från sydväst .., ja, jag har tagit på mig regnjackan ...", säger pv på inte-det-minsta-knastrig-linje från Bohuslän.

Fem sjömil återstår.

Själv tänker jag cykla ner till stranden.

Om Lauren, Marios, Lotta och Sven.


Villvattnet hemma i Västerbotten.
Och småpojkarna som försöker fånga fiskyngel.

Jag ligger på soffan och läser om den 21-åriga Lauren Goldsworthy som bor Kentish Town i norra London och i artikeln berättar Laruen om sitt liv och sina drömmar och om mamman som är svårt sjuk och om småbröderna Phoenix och Indigo, 6 resp. 3 år, som hon, Lauren får ta hand om.

Inget arbete har Laruen.
Livet känns tungt.
Ovisst.

På bilden intill Laruen som sitter med händerna ihopknäppta, syns Marios Christofides.

Marios, som har cypriotiskt ursprung, är arton år gammal och drömmer om att bli polis .., ja, han har en helt annan framtidstro än Lauren.

Vänder jag blad, hamnar jag på Familjesidan.

Där står bland annat följande att läsa om en kvinna som, efter att för tredje gången ha kämpat mot cancer, nu har förlorat slaget i en ålder av 52 år.

"En hel generation reklammänniskor, formgivare och arkitekter kände L genom hennes arbete på Matton.

Den vackra rödhåriga flickan som kunde allt och som alltid var glad.

Med ett rättvisepatos parat med klarsynthet och klarspråk visade L vägen.

Hon var en av de enkla människorna som verkade i det tysta.

Med stor envishet tog hon sig an Chapati, en häst i mentala spillror, och byggde med denne en förståelse, samhörighet och ett språk som var svårt för utomstående att begripa.

Hon, en av de "eviga ridtjejerna", åkte dag efter dag till stallet för att mocka, utfordra, rykta och rida.

Det var hennes liv.

Varje dag spred hon glädje till andra.

L lämnar kvar en stämpel av godhet i våra minnen."

Lite längre ner på sidan står att läsa om Sven G. som nu har avlidit i en ålder av 85 år.

"1969 påbörjade Sven och Mona sitt livsverk, stugan i Villvatttnet där deras paradis växte fram.
Mona vistades där sina sista dagar innan hon avled 1990. Ett par dagar före sin bortgång tillbringade även Sven en eftermiddag där."

Det var i Villvattnet som pv och bloggmadamen stannade till efter besöket i Kalvträsk.

Det var där, vid den lilla badstranden, som två elvaårspojkar försökte fånga fiskyngel med en håv och det var där och då, när pv lyckades (med fiskfångsten) i första försöket, som en av pojkarna utbrast: "men du är ju Guuud!"

Själv låg jag raklång på en handduk i sanden och kände mig som den lyckligaste människan på jorden.

Så olika är våra liv.

Och jag undrar vad som händer med hästen Chapati.

Nånting att bli glad av ..


Och jag undrar hur dom träffades ...?
Mannen på bilden är min mammas farfar eller, mer troligt, farfars far.
Klockaren Westerlund i Dikanäs.

Så här står det i min favoritspalt "Så träffades vi" i DN på sid.18.

"Min man och jag träffades på dans i december 2008.

Det blev kärlek vid första ögonkastet, en otrolig känsla.

Båda hade varit skilda sedan 1980-talet.

Han hade tre vuxna barn och nio barnbarn, jag hade fyra barn och tio barnbarn.

Det var som om vi hade känt varandra hela livet.

Vi kunde tala om allt.

Vi gifte oss i kyrkan i maj på min 64-årsdag.

Fem av barnbarnen sjöng "Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag".

Allt var så vackert och rörande och med strålande solsken som pricken över i.

Störst av allt är kärleken.

Gull-Britt Forsell."

Några klockan-tio-fönster från Nusnäs ...



"Godmorgon!

Bjuder på några olika fönster från Nusnäs, Dalarna.

Jag och dottern åkte dit i lördags när hon jobbat klart, för att fika på Gamla Skolans Café.

Öppet endast några helger under sommaren och före jul.


Dottern som är blivande konditor var ute efter lite inspiration och ville kolla deras utbud. Fikat var underbart gott och väl värt ett besök!



Det gråa huset (granne med caféet) med de fina fönstren är någon typ av missionshus, där det just varit dop.

Önskar dig och alla som smyger runt på bloggen fortsatt härlig sommar.

Kerstin."

Direktrapport från Kyrkesund ...


Bilden har jag hittat på nätet.
Och ja, jag har mailat bildinnehavaren och frågat.
Om han blir ilsken, tar jag bort den.

Och så ringer telefonen igen.

Det är herr Seglare.

Nu är han i Kyrkesund och medan jag vickar på tårna och njuter av lediga-dags-kaffet .., får jag veta hur vackert där är.

"Oj, nu kommer en donna och ska bada .., nu går hon nerför stegen .., nu är hon i vattnet (han låter precis som när min Anna skrev brev till sin mormor i Sydamerika och hela brevet bestod av ..."mormor, nu äter jag ...", "mormor, nu blåser det" ... "mormor, nu sover pappa") och du anar inte så vackra fönster här finns och fina hus också, alla tycks nästan nyrenoverade .., dom flesta är vita .., jag har faktiskt tagit några fönster som jag ska skicka till dig ..("va? men vet du hur du gör då ...?" frågar jag häpet .., jo, det påstår herr seglare sig veta ...) och "nu kommer bommen farande och det är ganska strömt här i sundet, men åååå, så vackert!"

Utbrister mannen som hade tankar på att sälja sin båt.

Och bloggmadamen, vars "lycka sannerligen inte hänger på en man", längtar sig nästan fördärvad.


Uppdatering: Helge blev inte putt.
Så här skriver han på min förfrågan om jag får använda bilden eller om jag ska ta bort den.

"Hej Elisabet


Det är helt okey, bilden har vi fått låna från någons fotoalbum så vi tycker det är bra att någon har glädje dem!

Mvh Helge."

Inget att göra ...?


Ta tåget!

"Minst två knop ...."



Och så ringer telefonen!

Det visar sig vara den seglande pensionatsvärden som nu har lämnat hamnen på Klädesholmen, ja, nu är siktet inställt på Orust.

Där, i Tegney by kyrka, blir det konsert av Halmstad Kammarkör på lördag klockan 17.00 och där ska pv vara med och sjunga.

Alldeles lyrisk är herr Seglaren!

"Åååå, nu skulle du ha varit med .,. du anar inte så vackert här är .., en stilla bris från sydväst och solen där i öster ..., ja, jag håller väl en 2 knop kanske ... och nu blir jag passerad av en annan båt, men den går för motor .., det är bara jag som seglar?" säger han.

För kanske två veckor pratade samme man om att eventuellt göra sig av med båten .., nu har samme man under en inköpsrunda i Stenungsund inhandlat en GPS och alldeles salig tycks han .., och berättar att idag blir det kanske inköp av virke, ja, så den fina mackapären kan monteras på ett bättre sätt?

Och själv .., ja, själv ligger jag under det blommiga täcket och njuter av en ledig dag.

Åååå, sicken glädje!

tisdag 21 juli 2009

Två lediga-dags-fönster ...



Cecilia N (som brukar kommentera här och som vi träffade och fikade tillsammans med i Härnösand .., tack för den stunden!) och som har världens bästa minne (i klass med Mians ...), har besökt systerlandet i väster och fångat en hel drös med fönster.

Här kommer två av dem och så här skriver hon.

"Hej på dig!

Nu har jag varit i Norge en vecka och tittat på fönster, men mest fiskat.

(Finns det någon i din läsekrets som inte tittar på fönster med dig i åtanke på sin väg genom livet? Eller vänsterhänder ...)

Det här är styrhytten på båten Öjvär, fast med norsk stavning förstås.

Med den åkte vi och några andra spöfiskare ut för att fiska stooora fiskar.

Men ack så dåligt det gick med det. Men vi hade iaf tur med vädret.
Det var nära nog kav lugnt.

På fredagen senare i veckan hade de iofs fått 300 kg fisk, men även två rejäla sjösjukor. Vi fick några fiskar på den turen, så det räckte till middagen och en firre till.

Men de där baddarna som man fotograferar sig med uteblev.

Trots att de brukar få baddarfiskar i den här trakten.)



Nästa bild visar en backspegel, också taget i Trondheim när vi satt fast i bilkö för att de måste envisas med att springa avslutningen av S:t Olofsloppet genom stan just när vi (trodde att vi) måste köra genom stan.

Resultatet på loppet vet jag nog inget om; resultatet för vår del blev att bilen kokade.

Hälsningar Cecilia N."

Bettankaxbesök ...



Vad gör man då ...?

Jo, man pratar och pratar och visserligen har jag sagt att jag är dödens less på att äta ute, men vem har sagt att man inte kan ändra sig .., så det blir grillspett med klyftpotatis och tzatziki även ikväll och heta räkor också, för den delen.

Efteråt åker vi hem till bloggmadamen igen och kollar på Allsången på Skansen och lagom till Morden i Midsomer blir det kaffe med Den Berömda Milanokakan på blå asiett.

En alldeles underbart trivsam och enkel kväll.

Blir det.
Och när man vaknar ....


... och tittar ut .., är himlen alldeles blå och vacker!

Och i eftermiddag kommer Bettankax på besök och i morgon är jag l e d i g!

Lokalradion berättar om vad som kan hända på ett barndop.

I alla fall i Staffanstorp, några mil härifrån.

Jo, jo.

Så kan det gå, när känslorna svallar.

Ett tisdagsfönster från Norrbotten ...



Och den som fångade fönstret i flykten .., det var gårdagens namnsdagsbarn.

Ja, Maggan!

måndag 20 juli 2009

Ännu ett kvällsfönster ...


"Hej Elisabeth!

Hittade några charmiga fönster i Gammelstad utanför Luleå nu i sommar.

Delar gärna med mig av dem till dig.

Många varma hälsningar Maggan."


Och stort grattis till namnsdagsbarnet Margareta, ja, till alla Margaretor! säger jag.

Ungefär som Madeleine ...


Bäddmadrassutlånerskan.

Av världens raraste arbetskamrat, Maria H, har jag fått låna en jättestor bäddmadrass, egentligen ämnad till en dubbelsäng, ja, det var när Bente och Ola var här.

Den madrassen (som man viker dubbel om man vill och det vill man ...) lade jag på min säng igårkväll och tänkte ta den till jobbet ikväll.

Ni anar inte hur ljuvligt man sover på en dylik tingest!

Ååååå, jag kände mig som Prinsessan på ärten .., så härligt blev det!

Nästan så där så man svävar i luften!

Och när jag berättar för Maria säger hon ..."äsch, den kan du behålla ett tag, vi behöver den inte alls!"

Nu minsann ..., ska jag leka prinsessa i ytterligare någon dag.

Ett blått kvällsfönster från .....



.... den här roliga madamen!

Hennes krönikor läste jag med stor glädje när hon skrev i Sydsvenskan, ja, det kanske hon gör ännu ..?

Och nu har hon skickat två blå fönster från Grekland.

Det här är det ena.

(Nu får jag nog ta och kolla lite på restreseavdelningen ...).
Hjäääälp!


Den här madamen söker lägenhet eller rum eller någonstans att bo helt enkelt, ja, här i Skåne.

Eftersom hon tänker läsa i Lund, så helst där eller i dess närhet.

Ystad går också bra.

Och Landskrona.

Och Kävlinge och ...!

Någon som vet eller har någon bekant som vet .., eller ...?

Det är ganska bråttom.

Efteråt.


Ja, visst borde man "he sig ut" och springa milspåret.
I stället tar jag sikte på soffan Ektorp.


"Men efter arbetets slut .., då borde du förstås ge dig ut och motinera!" säger damen på Previa.

Ja, visst borde man.

Men efter tio timmar i affären då köerna aldrig tar slut och man knappt hinner stiga upp för att plocka undan varukorgarna .., då är benen mer som spaghetti.

Och på väg till eller ifrån personalrummet hinner minst fem personer rycka en i röda tröjärmen för att fråga var salt finns .., eller vinäger .., eller remouladsåsen .., för att inte tala om alla Bongs Fonder och oliverna och peston?

Och man visar och pekar eller följer med och säger att ååå, det går så bra, nä, det är inga problem.

Sista två timmarna hinner jag knappt lyfta på rumpan.

Jo, en gång.

Då forslar jag undan en manshög stapel med kundkorgar eller egentligen fyra såna och det är tungt, men ändå skönt att komma ifrån.

Och småbarn är trötta och gråter och danska turister handlar för nästan två tusen kronor, ty "det är ju billigt i Sverige och nu är vi på vej till Bornholm för ferie ....", jä, två uger ska de vara borta och då gäller det att bunkra upp med minst två kilo slik uppdelat på fyra påsar och så all den andra maten. Och läsken. Sprite och Fanta. Och Cola. Och grilkol och briketter. Och Prince.

Äkta par dividerar om vem som egentligen har Icakortet.

"Men jag lämnade det ju till dig ..?" säger kvinnorna, ja, alltid kvinnorna och medan det rotas i plånböcker uppstår en spänd tystnad .., tills kortet kommer fram.

En kvinna som är trött på köandet och regnet säger att hon vill ta ut pengar på sitt Via-Sat-kort och jag ler och säger att det kan hon ju försöka med.

När klockan är fem, har jag tankar på att handla lite mat inför morgondagen, men jag orkar inte.

Jag tar på mig anoraken .., snirklar mig ut genom lagret där jättestora plastsäcksfyllda kar på hjul är övermåttan fyllda med pantburkar/petflaskor och allt detta ska hämtas ikväll och jag orkar inte ens tänka på att köa .., så jag cyklar hemåt.

Och nu är jag hos mig.

På golvet, nedanför brevinkastet, ligger ett vykort.

Handstilen vittnar om att detta är en människa som inte bryr sig särskilt mycket i hur han/hon uppfattas av omgivningen .., det är rationellt skrivet och mest textat ... inget postnummer framför Ystad.

Ingen avsändare.

Ändå vet jag ju.

Det är från den seglande pensionatsvärden.

Måndagsfönstret ...



... finns på Fritidsbaren här i Ystad.

söndag 19 juli 2009

Och så blir det prat med seglaren.

Om .... dr Böhlander som enligt pv åldrats lite hastigt över natten, men nu, tack och lov, föryngrats något .., och om fem barn i en segelbåt .., om saft och muffins .., om busstidtabellen från Rönnäng till Stenungsund ..,. om väderleksrapporten och styv kuling.

Om det trevliga besöket av Bente och Ola och om middagen på Fritidsbaren tillsammans med Kent och Ann-Marie.

"Vet du hur hon stavar sitt namn nu ...?" frågar pv.

"Näää .., jag måste kolla det ...", svarar jag.

Inte ett ord säger jag om all min längtan.

Det går lättare med ett sms.

Ett kvällsfönster från ...



"Hej!

Här tänker jag tillbringa min kväll - på Sagabiografen i Adak!
(Skrev Anitha igår ....).

Kram Anitha!"

Fritidsbaren en söndagkväll ...


Roland. Endabarn och född i Fiskarnas Tecken.

För tredje gången på en vecka blir jag utbjuden på middag.

Först är det Anna & Micke som är så generösa .., därefter Bente .., och sist av allt Kent & Ann-Marie som har kommit från Malmö.

Båda två har semester.

Efter några timmars surr hemma hos bloggmadamen, blir det det Fritidsbaren nere vid havet.

Trots mörka moln håller regnet sig på avstånd och vi sitter uppe på balkongen och tittar ut över havet och vid bordet bakom oss pågår intellektuella diskussioner, ja, där är en man som har recenserat böcker i tv och för sitt sällskap berättar han att det endast blev ynka elva minuters prat ..., det var allt han fick ... och det pratas om 2500 kronor för att vara sommarpratare och om ett program som han minsann har haft i brittisk tv och det pratas om CBS och Jens Stoltenberg och att en till sällskapet bekant herre inte har befunnit sig på samma intellektuella nivå, ja, förmodligen som de kultiverade och begåvade matgästerna bakom oss.

Sånt.

Nere vid disken står Roland och tar emot beställningarna.

Nästan med en gång upptäcker jag hans lite annorlunda hand och eftersom Roland ser så glad och framför allt snäll ut, frågar jag om det är okej att jag får ta en bild på handen?

Javisst, det är helt i sin ordning, säger han leende.

Och jag får veta att så här var handen när Roland föddes och således vet han inte nånting annat .., den fungerar hur bra som helst.

Innan jag går upp till balkongen, säger den här glade mannen att det var härligt att någon vågade fråga, ja, det här med handen.
"Dom flesta bara stirrar men säger ingenting .., men jag ser ju att dom undrar .., ja, det var bra av dig ...", säger han.

På Fritidsbaren är menyn inte direkt som i morgon-tv .., nä, det är stekt kotlett i brun sås, några skivor jättegod snittgurka, gelé och kokt potatis.

Några salladsblad och ärtor som pricken över i.

Ingen kulinarisk överraskninge direkt, men vansinnigt gott!

Och nu är söndagen snart tillända och jag ska lägga mig raklång på soffan och fortsätta läsandet av Gun-Britt Sundströms "Maken".

Ungefär så.

Lite syskonskärlek i Bohuslän ..



Emma Elisabet & Karl Emil.

Och det är sommarlov och allt är som bäst.

Hopefully.

Ännu en insikt ...


Bild: Irland, 2008.

"Vi ska alla dö en dag.

Men alla andra dagar .., ska vi leva."


Så avslutades dagens sommarprogram.
Ja, absolut tokig var man ...

När jag var 49 år och nybliven ensamseglare, började jag att röka.

Ett år senare slutade jag.

Nåja, en erfarenhet rikare var man i alla fall.

Men jag är inte värst.

Den västerbottensfödde författaren P-O Enqvist blev för nitton år sedan helnykterist och började i stället att röka.

Då var han 56 år.

"Minst ett paket om dagen!" var hans motto och åååå, han fick kämpa hårt för att tycka att det hela smakade gott.

Kalkylen var att om han skulle drabbas av lungcancer, skulle det - statistiskt sett - ta trettio år, och ja, då skulle herr Enqvist var lite över nittio och då spelade det ingen roll, tyckte han.

Om hur det hela utvecklade sig ., lyssnar jag till nu i Sommarprogrammet i P1.

Helt klart hörvärt!

Uppdatering: inte bara "helt klart hörvärt!" utan jättejättebra!!! Inte minst hans vittnesmål om hunden Pelles förmåga att tyda outtalade tankar.

Efter Gothia Cup ....



... blir det krabbfiske i Bohuslän.

På Tjörn.

Å, där tillbringade bloggmadamen med familj några härliga somrar i mitten av 70-talet!

Där, i Bleket, lärde sig en då 4-årig dr Böhlander att dyka .., och jag hade mjölkstinna bröst och i en barnvagn klädd med brun manchester (och senapsgul insida, ack, så tjusigt ,-), sov en liten nyfödd Anna-Panna middag.

Och där på gräsmattan låg vår labrador Labbe och skakade av skräck så sort han fick syn på svärmors Hemska Schäfer som var så aggresiv och hundelak.

Men där var också ..., doftande kaprifol .., och rosa trift ..., där var kossor och kalvar i hagen intill och om kvällarna spelades det klädpoker med svägerskan och hennes man.

Från kasettbandspelaren hördes detta.

Det var en lycklig tid.

Och så ...



... har jag vinkat av Bente & Ola vid tåget.

Lite vemodigt känns det.

Det har varit så mycket prat och ja .., så trivsamt på alla sätt och vis.

Nu ska jag dammsuga lite och sedan invänta Kent och Ann-Marie (Annmarie? Anne-Marie? Ann-Mari?) som kommer från Malmö.

Och sedan stundar en ny arbetsvecka; den tredje sedan semestern.

Tiden bara susar iväg!

(Det i mitt tycke sååå vackra och enkla fatet, det hittade jag på krumakeriet nere i Kåseberga. Ett sådant, fat, inte krukmakeri, ska jag köpa nästa gång jag får lön.)

Madame Stenslökkens vänstra hand ..



I kanske ett års tid har Bente kommenterat på den här sidan.

-B- ...... det är Bente, det.

Bente är född i Elverum i Norge och är ett riktigt Lejon.

Hon är storasyster, arbetar inom psykiatrin och har höger tumme upp.

Om jag skulle säga vad jag tycker personifierar den här kvinnan, så är det att hon är omtänksam, en god lyssnare och att hon har ett otroligt fast handslag.

Den vackra duken som hennes hand vilar på, den har hon virkat och det var en gåva till bloggmadamen.

Och vaniljljuset också.

Och en av henne tovad axelväska i svart och rosa och med karbinhake på insidan och mobilficka, så där så jag inte ska behöva leta så ofta ...,-)

Och tänk .. nu har hon och sonen hälsat på här och det har varit helt underbara dagar!

Just så.

Olas vänstra hand ...



Detta är Ola Stenslökkens vänstra hand.

Han är Lejon .., endabarn ... och har höger tumme upp.

Blir sjutton år i augusti.

Ola har höger tumme upp, har mörkt bruna ögon och är himla snäll.

Han både spelar och dömer fotboll.

Och så har han en väldig integritet.

Sa jag att han är norrman?
Ojdå, kära nån ...!

För Bente har jag berättat att vi funderar på en semestertur senare i höst.

"Skottland ..., det är väl inte så dumt ...?" säger pensionatsvärden.

"Eller en vecka i Grekland med turkosfärgat vatten och moppeturer i bergen ..?" svarar jag.

"Tja ..., eller ... varför inte detta ...?" föreslår Bente fra Hamar .., hon som har tillbringat ett par dagar här hos mig.

Systerlandet Norge.

Det är inte så pjåkigt, det.

Söndagsfönstret ...



.... finns i lilla charmiga Kåseberga.

Men allt har som en bekant en baksida.

Bentes son Ola Stenslökken tog bilden.

(För övrigt debut med deras nya kamera.)