I soffan Ektorp ...  

Friidrotts-VM på SVT1 (skönt, ingen reklam) .., och suveräne Jacob Hård som kommenterar. Morgontidningen på bordet. 

Tar mig an DN. 

Får veta vilken musik vår statsminister tycker om. 

Avicci och First Aid Kit och att hon - när det gäller att identifiera sig med en fiktiv figur - väljer Birgitte Nyborg i danska tv-serien "Borgen".

Och så den sedvanliga vandringen bland dom som inte längre vandrar omkring här på jorden. 

Så fina slutord av Stigs bror Gösta, till exempel.

Och där är två kvinnor med helt annorlunda livsöden. 

Den ena - Kirsti - född i Tallin - kom som fyraåring tillsammans med sin bror och mor i en flyktingbåt till Sverige. Kirstis far deporterades till arbetsläger i norra Ryssland, där han dog av umbäranden och sjukdom. Själv växte Kirsti upp i Örebro, utbildade sig till psykolog och hade livet igenom en stark anknytning till Estland. Ett glatt skratt hade hon också.

Den andra kvinnan - Helena - föddes i Boden och växte upp i en familj med konstnärliga anor. Själv blev hon inköpschef hos NK i Stockholm och hade hela världen som arbetsfält. Sonen skriver att hans mor hade ett mantra: "Jag vill, jag kan, jag ska" och så gjorde hon det. 

Hon tänkte alltid offensivt, skriver sonen. 

Ja, men tänk, så många människoöden som ryms på några rader i en tidning!

Det är som att läsa första raderna i en roman. 

Eller kanske dom sista?

Annat man kan fundera över. 

Kanske har korrekturläsarna semester, eller finns den yrkesgruppen alls kvar?

Läser också att Donald Trump funderar på att tillkännage något .., hemska tanke om han (jag är övertygad om att han gör det!!) vinner nästa presidentval! Inte för att den nuvarande presidenten har lyckats i sitt ämbete (sämsta opinionssiffrorna någonsin), men Trump .., skulle det kunna bli värre!?

Och här ...?

Solen flödar .., det blåser för en gångs skull lite lagom .., nästa vecka lär vi ska få temperaturer upp emot trettiotvå grader (!!) och i Portugal lär det vara rekordvärme - fyrtiosju grader -!! 

Stackars människor att leva i detta! 

Och stackars alla djur!

Dagens fönster ....

Från Barcelona och Sankt Augstinkyrkan där, kommer den här bilden. 

Det var trogna fönsterfångerskan annannan som hade håven redo och såå glad blev jag över ett fönster från Spanien (kanske vill invånarna att  jag skriver Katalonien i stället). 

Tack annannan!

Nutidstestet ...

Bilden: minstingens mamma och minstingen själv ritar med kritor på sin uppfart. Ni ser väl att det är hans farmor som badar i gult efter båten? Jaså, inte? Pv står i aktern.

Att berätta när det gått bra i DN:s nutidstest, är ju enbart trevligt. Särskilt om jag haft fler rätt än pv.

Värre är det när det går dåligt, för att inte säga uruselt. 

Det gjorde det idag. 

Resultatet: 5 rätt av 10. 

Hade fel på frågan om saltet, den japanske ministern, den brittiske ministern, tennisspelaren och sportfrågan. 

Pv gör sitt test nu, han lär väl ha full pott. Nej, det hade han inte. Han hade 7 av 10 och är rätt så kaxig just nu.

 Samtalet ....

Igår var det äntligen dags. Efter att ha missat ett inbokat besök på vårdcentralen där hon bor, skulle så min äldsta syster - mer eller mindre under protest - få komma till läkare och bli undersökt. S o m  jag, hennes andra syster, hennes dotter och dotterdotter har gullbett att hon skulle göra detta och till sist gav hon väl upp. 

"Ja, vad kan dom göra ..?" har hon sagt och jag har kontrat med att hon ju själv arbetat som sjuksköterska och därmed inom vården .., nog vet hon väl ändå att ibland kan man behöva vård, eller i alla fall bli undersökt. 

Nu hade jag pv:s moster Sonjas senaste läkarbesök i minnet; det som tog 1 minut och sen var det tack och hej. Det gjorde mig så vansinnigt upprörd, så det var inte klokt. Sååå nonchalant bemötande av en patient! Nu har Sonja dessutom givit upp .., hon orkar inte be om hjälp hos vårdcentralen igen, utan säger sig få leva med sin olidliga värk. (Själv har jag föreslagit henne att byta vårdcentral). 

Med detta i minnet, sa jag till pv att jag kommer att ringa till den vårdcentral som min syster ska komma till. (Det finns bara en, så det var enkelt att hitta numret). Ringde upp, klickade på "medicinsk rådgivning" och blev uppringd tjugo minuter senare. 

Så beskrev jag mitt ärende: att min syster hade tid där klockan halv två och att jag var så orolig att hon, inför läkaren, skulle bagatellisera sina åkommor (sååå typiskt henne, så typiskt gamla sjuksköterskor, skulle jag vilja påstå) och tänk, om den läkaren då skulle vara av samma sort som den Sonja mötte, som tar sig en minuts titt och så tack och adjö. 

Sköterskan menade att man inte kan tro sig ska komma till en vårdcentral och få en hel drös med prover tagna, bara så där hur som helst .., och jag sa att det förstår jag också, men jag skulle ändå ÖNSKA att hon framförde en hälsning till läkaren om hur oroliga vi är. Och jag sa också att jag såklart begriper att hon - sköterskan - inte ens kan säga om min syster verkligen  h a d e  en tid igår, men jag visste ju att så var det. 

Hur gick det?

Jo, barnbarnet N (38 år) gjorde sin mormor sällskap till Vårdcentralen och meddelade att "massor med prover togs" och jag kände mig så glad efteråt. Nu får vi se vad detta visar. 

Tror minsann att jag ska skicka ett vykort och tacka läkaren i fråga.

Dagens fönster ...

Om du som läser här bara visste .., bara kunde  a n a  den glädje man känner, då, när det helt oväntat dyker upp ett mejl och där finns en bifogad fönsterbild! Det är så alldeles oerhört vänligt! 

Just så var det när jag natten mot idag inte kunde sova och upptäckte detta. Och så här skriver hon som hade håven med sig:

"Det må nu kanske inte vara bild på det sjukhus  vars akutmottagning du så varmt beskriver, men det fick mig idag att tänka på dig. Varma hälsningar från London! 

//Kattis". 

//Tack du rara! säger jag. 

Tar en titt .... 

.. i frysen och upptäcker kycklingbröst. 

Dom får åka in i ugnen på låg värme och nu inväntar jag bara rotfrukterna som tog plats när kycklingen var klar. Plockade in lite sallat från växthuset. Tomaterna är ännu obegripligt gröna. Pv - som tagit paus från sorterandet - fyller en liten skål med jordgubbar. 

Själv upptäcker jag att där finns röda vinbär att kalasa på. 

Kanske skulle jag baka muffins och garnera med vinbär och lite grädde, då, på lördag när Hilda och Edvin kommer på besök?

Sara Hector är sommarpratare och jag lyssnar lite mellan varven. 

Bra musikval, tycker jag. 

Dagens fönster ...

... fångades av ... fångades av pv någonstans under resans gång. 

Kanske har det visats tidigare, ja, det må vara. 

Nu kommer jag ihåg .., det var i Torekov!

Möten ...

Den här dagen har jag tyckt mig se tre före detta malåbor vilka inte längre är i livet. Det är ju helt sanslöst. Först var det Anitha Renström som var med på bloggträffen i Steninge i maj 2009. Därefter Anders Sandlund, grannpojken  - äldst av tre bröder -, utbildade sig till polis, arbetade i Umeå, men gick bort i cancer, precis som Anitha och alldeles på tok för tidigt. 

Anders med sitt oändligt varma leende .., så där lite skevt. 

Sist av allt Birger Wiklund; det var när vi körde från hamnen ikväll. 

Birger var slöjdlärare i Malå, gift med Gull-Britt som var distriktssköterska och när man än mötte Birger, så såg han så glad ut. (Min pappa hade Birgers far Hjalmar som lärare i småskolan i Kalvträsk och den mannen hade varit oerhört sträng, för att inte säga rent argsint som magister). 

Bilden har jag lånat från Malåsidan och det är Birger vid pilen.

Kanske hade han lärt dem bygga nyckelharpor?

Det var en underlig känsla det här ..., och så ofattbart verklig. 

Jag sa till pv att jag hoppas att dom inte har kommit för att hämta mig .., eller förvarna mig?

Varm i hjärtat blev jag i alla fall. 

Tre människor vilka satt avtryck i ens liv. 

Inga storslagna avtryck .., men ändå ..., satt spår. 

Människor som en kväll i mitten av juli fick mig att bli glad av att minnas dem. 

Det är inte det sämsta.

Trettonde juli ....(men jag fick kolla på mobilen ...)

Oj, så skönt att vara hemma igen. 

Jo, det är underbart att vara på vift, men det är precis lika skönt att komma hem. 

Att slippa få blåmärken precis överallt för att det är så lätt att stöta i nånting på båten och att nödgas stå närapå dubbelvikt för att kunna bädda i ruffen. 

Det finns för,- och nackdelar med det mesta. 

Ska nu köra till hamnen och kolla om det ligger någon båt på pv:s båtplats ..., och kanske handla lite också, men det gruvar man sig för, så fruktansvärt dyrt som allting är numera! 

Nåja, bara att ta tjuren vid hornen!

Saknar nämligen min favorittandkräm ., den randiga - den blev kvar hos pv i båten.

Onsdagsfönstret .... 

.... fångades av madamen i Porto, som kanske just nu inte alls befinner sig där, utan i Skåneland. 

Tack annanan, som så troget tar fram håven!

Spridda skurar från en resa ....

Man kan lära sig så mycket på en resa, ja, inte visste jag att dom här frukterna som dinglade i trädet intill vägen där jag rastade Harry, var frukter av gullregn! 

Det slog mig när jag såg dem, att dom liknade "algorovo-frukterna", dom som växte hos mamma i Argentina ., minns jag rätt kunde man torka dem (frukterna) och använda dem malda till någon slags mjöl. (Det kan också hända att jag minns fel). 

Granne till sonen med familj är en rejält äldre, vithårig kvinna. Hennes hus är jättestort och tomten likaså och där vimlar av blommor! Brevlådan däremot, är helt vanlig. 

Mera grönt från promenaden med Harry. 

Lönn-näsor. 

Och stockrosor i mängder mot gatan till!

Utanför pv:s kompis hus i Limhamn .., upptäckte jag dom här vansinnigt annorlunda träden!

Som parasoller är dom ju!

Katalpha .., står det när jag googlar dem. 

Eller Katalpa. 

Malmö Central, spår 4A. 

Perfekt att slippa åka rulltrappa, utan kunna ta hissen ned till rätta spåret med Harry. 

Vi hade tur och fick plats i "mellanvagnen", den där man sitter längs väggen och mot varandra, samt trängs med lycracyklister, svindyra cyklar, barnvagnar och stora resväskor och där var jag själv med Harry och där var också en ung man som, även han, hade en hund med sig; en väluppfostrad spets som låg stilla hela tiden. 

Det gjorde för övrigt Harry också. 

Mannen i dom gröna byxorna hade en t-shirt med en bild av Ricky Bruch, trodde jag. 

Nej! Det visade sig ju vara Cornelis Wreesvijk!

Ytterligare en liten hund dök upp och den viftade på svansen precis hela tiden! Här står den och vill väl förmodligen ha lite godis av sin matte. 

Mitt emot mig satt en man med bara några få år kvar till pensionen. Han klev på med sin cykel i Lund och skulle nu åka tåg till Laholm och därefter cykla 11 mil hem igen (via Eslöv). Vi pratade lite ., mest om vindar och han sa att sidovindar var det allra värsta, ja, om man är cyklist, alltså.  

Han berättade att har man planer på att ta tåget till Simrishamn för att cykla på Österlen, bör man tänka om. Åtminstone sommartid. 

”Det känns som om sjutusen cyklister ska med tågen just där!” sa mannen,  som för övrigt var uppväxt i Gävle. 

Dom två på vänster sida med cyklar, hade rejäl packning med sig och kvinnan pratade i sin mobil nästan hela tiden. Och så kalasade dom på chips och tycktes glada och förnöjsamma. 

Från Ängelholm (där bilden togs, om jag minns rätt), blev det krångel med tåget. Eller: inte med tåget, men någon obehörig människa hade setts promenera på spåret och i stället för att köra 180 km/h, fick tåget köra 30 km/h! Enbart att ta oss genom tunneln på Hallandsåsen kändes som en evighetsresa!

Nåväl, vi kom ju hem ändå. 

Vid stationen stod den rara friherrinnan och väntade på att skjutsa Harry och mig till Skallkroken, där vi lämnat bilen innan vi seglade iväg. Jag kan säga så här: i ett tidigare liv garanterar jag att friherrinnan varit racerförare och bakom ratten kommer verkligen hennes heta temperament fram! 

Nåde den som kör för sakta .., !

Bäst ändå är ju att ha fått vardagsliv tillsammans med barn och barnbarn och en underbart rar svärdotter och hennes föräldrar! Igår anslöt mina barns pappa (snäll och rar även han) och ägnade hela dagen åt att hjälpa sonen med det som krånglade i renoveringen och jag beundrar verkligen deras tåga. 

Och så minstingen då! 

Han som vägrade att bada i poolen för ett par veckor sedan .., han dyker nu från kanten och dyker under vattnet ner mot botten och tror sig kunna simma utan puffar på armarna! Vilken utveckling! 

Igår när han lekte med sin farfar i polen, råkade han upptäcka mig. 

"Heeej farmor!" sa han så mjukt och fint.

Nu ska jag ta upp tvätt ur maskinen och ta in alla blommor som fått stå ute i skuggan av växthuset, då, när vi varit borta. Skönt att vara hemma. Och halleluja för bordsfläktar. 

Ps. Vilket sommarprat idag, av den unga kvinnan från Ukraina!! Gick rakt in i hjärtat! Ds.

Måndagkväll i landet Skåne ...

Och från Landskrona kommer ett telefonsamtal där kaptenen ombord berättar att han nu - med den nya besättningen - har lagt till och visserligen hade det gått bra längs kusten, men mycket lutning och inget för Harry, men nu är det gjort, den sträckan i alla fall. 

Och här i tegelhuset (det som påminner om mossfolks) har det arbetats hela dagen. Det är exet och sonen som kämpat i det som ska bli mor och fars sovrum och själv har jag stått för lunch och allt sånt som hör till och så har minstingen frågat sin farmor ett antal gånger om vi inte skulle bada i poolen, och det kan jag säga .., att det har vi gjort!

Som vanligt däckar jag på eftermiddagen. 

Det har dessutom nog varit den varmaste dagen hittills under resans gång ..., så det har varit räddningen att man kunnat plaska omkring. 

Har varit ute med Harry på den enorma grönytan inte så långt härifrån och det vimlar av ängsblommor och jag har plockat hem en bukett och upptäckte att björnbärsbuskarna blommar så fint i rosa .., och hos grannen ligger katten Prisse och vilar (nu i koppel) och i nästa hus kommer en enorm blodhund rusande och skäller med det mest underliga skall (jag trodde en dag att det var en man som ropade på hjälp!) och tur att det är ett staket mellan familjens tomt och vägen där vi går. 

"Han är jättesnäll!" ropade hans matte och det tror jag säkert.

Inbrott lär familjen i alla fall inte få. 

Harry håller noga koll. 

Under tuppluren tittade jag nätets nyheter och förfärades över vad som händer på Sri Lanka. Så förfärligt sorgligt.

Avresa hem med Öresundståget klockan elva i morgon. 

Snäll friherrinnan möter upp på Stationen och så får jag ta bilen från Skallkroken och hem.

Over and out.

Dagens fönster ...

Hej! Här kommer två bilder av en fiskmås som just nu valt mitt parasoll som sittplats för fjäderputsning, apropå tärnan på pållaren. 

Bilderna har tagits genom fönster i det båthus som inspirerat mitt alias. 

/Båthuspernilla.

Söndagkväll ...  dag 6.

Bilden: Från duschstugan. Sååå fint. 

Hela dagen nästan hos sonen med familj, men där har även hans svärföräldrar varit och det har arbetats närapå nonstop. Det har fixats takreglar .., putsats på parkettgolv .., målats lister ., burits sängar ..., gardiner har kommit på plats och förvandlat ett fint vardagsrum till ett sååå ombonat vardagsrum .., sonens svärmor Monica bjöd på den allra ljuvligaste lunch-middag (grillade kycklinglårfiléer ..,  plus den vackraste av sallader med färskpotatis och mango/chili) och jag badade i omgångar med minstingen, plockade in och ut ur diskmaskinen, badade ännu mera, ja, så där höll det på. 

Och denna till synes eviga blåst tycks aldrig ta slut!

Idag blev det bestämt att pv, tillsammans med sina f.d. skolkompisar Tompe och Magnus, seglar upp båten tillsammans, med start i morgon mitt på dagen. Det är i det närmaste ren motvind hela vägen och jag är tacksam att jag kan välja ett annat sätt att ta mig hem på. 

En riktig gubbseglats alltså och det är nog tjugo år sedan senast, ja, tillsammans med dessa herrar. 
Jag ser hur förväntansfull pv är.

Och själv ..:? 

Jo, på tisdag tar jag Harry med mig och så tar vi Öresundståget hem till Halmstad, blir hämtad av friherrinnan och så får vi se när seglarna kommer hem. Onsdag kanske? På torsdag lär det ska bli RIKTIGT, riktigt blåsigt, ja, som prognosen ser ut nu, alltså. 

Något besök på Hanö blev det inte .., inte Gislövs läge, Abbekås eller Ystad heller, men det kommer - hopefully - fler möjligheter till seglatser i vårt liv.  

Jo, men det blir nog bra. 

Och vi har haft underbara dagar här i Malmö .., och ändå så skönt att komma hem till båten om kvällarna! Den blir verkligen som ett litet "hem".

Många trevliga möten har det blivit också ., och härligt tillsammansliv med familjen.

Allt känns bra!