lördag 15 september 2012

Rapport från Västergötland ...

"God kväll!

Här, vid utedasset i torpet, frodas "pv:s mynta", som vi kallar den.

Kram 
från Mian och Jan."
 
// Och vår mynta är nu på upphällningen och duger inte längre som teblad. Jo, kanske om vi hade torkat dem. Godare te har jag aldrig smakat och tänk, hela våren och sommaren har vi njutit av detta! Är det pipranka som växer längs väggen ...?
DBIV för Eva från Tyresö ...

Ja, nu kör vi igång igen med den här veckans bästa.
Eva från Tyresö har garderat sig och skrivit "en höjdpunkt denna vecka" och det går ju precis lika bra.
Det behöver inte nödvändigtvis vara den bästa.
Det kan också vara just ett ögonblick som etsade sig fast.
Förstapriset är kylskåpsmagnet som jag föll pladask för i London.
Varmt välkomna med era bidrag!

Så här skriver Eva:

"En höjdpunkt denna vackra höstvecka i Tyresö var dovhjortarna.
Aldrig förr har de varit så nära huset och ingen vet var de kommer ifrån.
Kanske från någon skärgårdsö på isen eller simmande?
Det lär finnas fler.
De stod en lång stund på vår lilla radhustomt mitt i samhället
och jag stod innanför fönstret.
Eva i Tyresö"

Utsikt från en soffa ....


Mest hela dagen blir jag sängliggande.
Först i sängkammaren, där harry gör mig sällskap och ligger nära-nära-nära.
Jag tänker att om jag får en dödlig sjukdom och får möjlighet att välja, så vill jag dö hemma med harry intill mig - om han är i livet då -.

Under täcket håller jag Mikael Niemis senaste bok, den som pv fick i födelsedagspresent, men jag orkar inte läsa.

Senare på dagen kommer skorstensmannen; han som ska undersöka hur det går att ordna med kamin i vardagsrummet och vad som behöver göras.
Då är jag uppstigen och sitter ute i solskenet där det bjuds på kaffe och gifflar.

Mannen, som är jämnårig med mig (Vattuman, född på Alla Hjärtans Dag) är uppvuxen i Bromma, men nu bor han söder om Halmstad och berättar om sitt arbete och hur bra han trivs, ja, just för dagen målar han spröjsade fönster i Båstad och egentligen drömde han om att bli advokat eller fotograf.

"Fotograf .., det hade nog varit intressant", säger han.

Och vi pratar om åldriga föräldrar; hans mor och far är över nittio år men är skröpliga ..., och vi säger att detta med att leva länge - bara-för-att -, inte är nånting att stå efter.

sigge nilsson vit vattenbyttan ...
Medan vi surrar om detta, har pElle hoppat upp på trädgårdsbordet och skorstensmannen sträcker fram handen och stryker honom ömsint över huvudet.

"Ja, själv har jag tre katter ...", säger han.

Efteråt, när pv frågat vad det hela kommer att kosta på ett ungefär och mannen åkt sin väg, lägger jag mig på soffan.
Tar anoraken över mig och gömmer barfotafötter under pläden.
På tv visas handboll och mellan varven som jag somnar och drömmer förfärliga saker - så där att jag badar i ett blodfyllt hav - tittar jag lite på handbollsmatchen.

Och pv kommer in och frågar hur det står till?
"Du kan väl googla på Salmonella och biverkningar av Losartan ...?" säger jag.
Så det gör han.

Så ringer telefonen.
Det är AP.
Tillsammans med syskon och respektive är hon i Ystad och firar sin pappa som igår blev sextio år.
Han var sjutton år när vi träffades, själv var jag femton och alldeles oerhört blyg.
Nu är han sextio.
Det är ofattbart.
Vart tar livet vägen? 

Och AP berättar om kalaset och nu har hon och Micke skjutsat Anders till Malmö och jaaa, hon är lika förtjust i hans nya lägenhet som jag själv blev vid besöket där, och om det pratar vi förstås; glädjen i att ha utsikt över takåsar och vackert taktegel ..,  och om semesterplaner ..,. och Nellys frivolt i den branta trappan i Ystad och allt möjligt annat.

AP är som ett energipiller.
Eller som medicin.

Efteråt vacklar jag upp från soffan Ektorp .., kokar varm choklad och tar hårdmackor med ost till .., och pv säger, när han - en stund senare, som är nu ... - lyssnar till tangentknattret, att "men nu tror jag nog att du är på bättringsvägen?"

Och från och med på måndag ska jag gå tillbaka till min ordinarie blodtrycksmedicin.
Att känna sig "låg" och på gränsen till deprimerad, det är inte vad jag har varit van vid, men just så har det känts.
Det är som att inutiglädjen har sluuurrrrpat ut med det sista av badvattnet.

Nu ska det bli bättre.

Ännu mera ...

Dag 3 i London.

Vi har åkt bussrundtur, strosat i Hyde Park ..., och Emma har shoppat ännu mera .., och på kvällen har vi biljetter till föreställningen Stomp; den som jag blev tipsad om här på bloggen - stort tack för det -!

Teatern heter The Ambassadors Theatre och ligger på West Street om jag minns rätt.
Det är aningen knepigt att hitta rätt, men en uteliggare står vid ett gathörn och ropar ut att han minsann kan ge vilsna information och det kan han .., och får ett pund som tack och vi hittar rätt.

Som alltid vill jag vara ute i god tid och efter att ha hämtat ut biljetterna (köpta via nätet och när jag hämtar dem sitter kvinnan i biljettluckan och letar efter mitt namn i liten papplåda med register i bokstavsordning .., ingen dator där inte, men det fungerar!) går vi till en pub inte långt därifrån och jag köper en Gin & Tonic och Emma en Cola och så sitter vi där och bara har det skönt.

Själva föreställningen - Stomp - var urhäftig! Vilken kraft och energi!!
Vilken livsglädje!
Och så roliga dom var!

Utanför teaterentrén upptäcker jag ett välbekant namn.
Ahaaa .., Gudrun Sjödén!
Stolt och glad blir man.
Eller jag.

Dagens fönster ...

... finns i närheten av Portobello Road i London.

Och det kan man ju konstatera, att här har i alla fall ingen ägnat sig åt Feng Shui.

Tror jag.

fredag 14 september 2012

Olikheter ...



London: fredag.

Emma är svårt drabbad av shoppingbacillen och till slut ger jag upp.

"Nä, du får gå själv till den där butiken, så möts vi här när du är klar!" säger jag.

Hon har varit där en gång tidigare och hennes lokalsinne är bättre än mitt .., alltså slår jag mig ner vid Picadilly Circus - just vid fontänen - och det är helvetiskt varmt och där är liv och rörelse och prat och ljud som hela tiden studsar som små pilar mot huvudet!

I ena handen håller jag min vattenflaska, i den andra kameran.

Till höger om mig sitter en kvinna från Düsseldorf; hon är genomblöt av svett och säger att hon längtar bort från city.

Rakt framför mig sitter eller står en skoklass från Italien .., en lärarinna eller resledare försöker hålla koll på vilka som är på plats.

Och där sitter jag och tittar ut över omgivningen och efter någon timme blir jag orolig, men upptäcker att jag har fått ett sms (inget ljud på min I-phone ...) där det står: "lång kö i kassan, kommer snart, puss!"

Jag tar en klunk vatten .., häller lite på stekheta fötterna .,. blaskar mig i ansiktet.

Och just då, i den stunden, tänker jag på stillheten vid Stensjö Strand.

/Nej, jag tror inte att detta är av världshistoriskt intresse, allt om resan till London, men den här bloggen är som en dagbok för mig. Ja, så ni förstår varför jag lägger ut sånt här.

"It´s nice walking today ..."



Söndag mitt på dagen i London.

Vi är på väg till Hyde Park och tar bussen som går från High Street Kensington.
Bakom oss sitter en pappa med sin dotter som kanske är fem år och hela tiden pratas det livligt om det här med årets gång och hur det kommer sig att årstiderna förändras.

Jag sitter alldeles stilla och lyssnar, medan Emma fibblar med sin I-phone.

När vi är nästan framme, vänder jag mig om och frågar om pappan möjligen är lärare?

Han leeeer stort .., förstår på pricken varför jag undrar.

"Yes, sort of ...", säger han.

Och jag tänker, som så många gånger tidigare, att det spelar ingen roll hur fantastiska byggnadsverk det finns på ett resmål .., det är alltid människorna som sätter spår.

Och jag tänker också på hur mycket det måsta betyda att ha en förälder som är så engagerad och verkligen ger sig  t i d  att förklara - det var som ett samtal mellan två vuxna människor -.

En stund senare klev far och dotter av bussen och jag tittade ut genom fönstret och såg (och hörde) dem fortsätta pratet om årstider och solen gång.

// Ska man kunna urskilja årstidspratet, måste man nog ha rejält med ljud. Bara så ni vet.



Sen Hyde Park.

Det är där den idoge och så vänlige renhållningsarbetaren ideligen blir avbruten av turister som inte riktigt har koll på kartan.



Dagens fönster ...

... kommer från Västergötland och det var Mian - på väg till jobbet - som tog fram fönsterhåven!

torsdag 13 september 2012


Och om någon .... 

... mot förmodan  i n t e   har upptäckt hur underbart hon skriver

- och fotograferar -

och

kombinerar ord & bild

så finns hon här.

Och här är vinnarna ....



Vinnarna ..... 

Filmen som ska laddas upp, "står i kö hos youtube ...", säger dom.

Men nu återstår endast 7 % att ladda upp.

Håll ut.
Kerstin Hedgren om sitt DBIV ....

Mitt bästa är något så enkelt som fina, varma, nära telefonsamtal med döttrarna.

Visst är det det lilla som man har mest av i livet och så underbart att njuta av det!

Kram från Hedgren
DBIV för Gunnar i Jämtland ....


Nu är det nog så att vi har kommit i lite otakt här .., för Gunnars bästa handlar nog om i veckan.
Men det spelar ingen roll .., allt kom ju lite hipp-som-happ i och med resan till London.
Vi kör på!

Så här skriver Gunnar:

"Det bästa som hände i veckan var nog att all honung (ca 100 kg på fyra samhällen) är färdigburkad och etiketterad.

Väldigt kletig och tung höstsyssla är det att hålla på med honung.
Nu är dom (mina bin) invintrade, jag har sagt "gonatt - vi ses i april" till dom alla (ca 40.000 st)
Dessutom hade jag ett litet lotteri där vinsten var en burk med nyslungad jämtländsk honung - de va kul att så många ville vara med i detta.

Loredana i Stockholm och Ulrika i Sollentuna blev dom lyckliga vinnarna av varsin burk."

Dagens fönster ....

... kommer från den fotoglada madamen från staden där Ellos och Haléns såg dagens ljus.

Hon som överraskade med ett spontant besök i somras och gjorde mig sååå glad!

onsdag 12 september 2012


I morgonkväll blir det dragning i DBIV-lotteriet. 

Den där lilla fickspegeln med så sött utanpåverk.

Nästa vecka lottas en kylskåpsmagnet med fullkomligt underbar text ut!

(Yes, inhandlad i London ...).

Följande skvalpar omkring i träskålen: 

Eva på Frösön

sportigajenny i Gränna (och Kaxholmen)

Ulrika i Kopparberg

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro

Monet i Sydfrankrike

Gunnar i Jämtland

Kerstin i Skåne

samt

Åsa / Pralinen i Skåne

Ett tröstpris kommer att finnas med också.


"Klick-klick-klick!"

Och London var sååå vackert den där dagen!

Helbrägdagörelse eller nåt ...

Det är underligt det där, hur kropp och själ - och kanske också väderomslag -, hänger ihop.

När jag kommer hem från den så oändligt efterlängtade resan till England, är det som om all energi bara rinner rakt ut i intet. Alldeles inuti-tomt blir det! Och vart tog glädjen vägen?

Jag arbetar och gör det jag ska, tackar högre makter för en ledig dag, plockar undan, säger hejdå till Meja som blir glad när husse och matte kommer för att hämta henne - men inte gladare än Harry, som tror att det är hans husse och matte som har anlänt - och vi sitter ute på altanen och berättar om våra äventyr .., om bad i ett turkosskimrande Medelhav, om slingriga vägar i Alperna .., om Billy Elliot och stående ovationer.

Sen kommer tystnaden, när det bara är Harry och jag själv hemma.
Ja, sigge nilsson dyker upp och pElle jamar och vill ha mat.
Själv sitter jag ute på altanen och försöker bringa reda i den själsliga oredan.

Jag tar Harry med mig och går ner till havet.
Lägger kläderna på stranden .., struntar i om någon människa står med kikare och ser min omfångsrika rumpa .., tar på baddräkten och går långsamt ut (där till vänster på bilden), parerar mellan brännmaneter och slänger mig sedan i .., simmar länge under ytan .., tittar upp och håller koll på Harry som sitter vid klädhögen och väntar på matte.

Dyker igen.
Kliver upp, men torkar mig inte.
Blusen blir våt.

Väl hemma kommer ett alldeles förfärligt våldsamt skyfall .., det är som om himlen öppnar sig och pv har kommit hem och jag mår illa och börjar kräkas; skakar som ett asplöv där jag ligger under täcket (harry ligger nära, nära .., det är som hon anar att nånting är på tok ..) och efter någon timme eller flera kommer solen fram och då är det det som om kroppen vaknar till liv igen och illamåendet är borta.

Det är som ett mirakel!
Jag fattar det inte!

Och jag tar mig en kopp varm choklad och en hårdmacka med ost.

Se där!
Livet har vänt åter!

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var när jag bland 90 stycken andra stickentusiaster var en av två vinnare på bloggen “Sticka på landet”.
 
Sticka på landet är en blogg om stickning, men också om bloggarens får och höns. alla bor i Skåne och bara det gör ju att jag läser den.
 
Bloggmadamen hade en utlottning bland sina läsare när hon nått 150.000 besök (där ligger man ju i lä) och det som lottades ut var en härva finull från Kurt eller Rune – gårdens två baggar.
Ett tillfälle jag inte ville missa!
 
Nu var det så många som ville vara med, så att hon lottade ut två härvor istället. Vinnaren fick välja på Kurt eller Rune och andra preistagaren (som var jag så) fick den andra. Och det blev sååå rätt. Kurt är en brun bagge och jag vann en härva RUNE. Jag gillar inte brunt, så det blev perfekt.
Ett underbart mjukt garn, som nu ligger här och väntar på att bli nystat och stickat. Kanske blir det ett par vantar...hela eller halva...kanske Isolde (bloggarens eget mönster)?
Det var det bästa förra veckan.
 
Hälsningar Ann - STORARTAT -.

Sista dagen ...

Meja till vänster.

Idag är sista dagen som Meja är på besök hos oss. 
I nästan två veckor har hon och Harry kamperat och hjälp, så roligt dom har haft!

Det har varit bus ute på gräsmattan .., kamp om en skinnbit eller en luggsliten tennisboll .., och mellan varven ligger dom nära, nära varandra på sängen i gästrummet och ibland även på soffan Ektorp.

Harry, som i vanliga fall aldrig äter mat med någon större aptit, tömmer nu matskålen på någon minut!

Och Meja, som från början var aningen skraj för pElle, går nu obehindrat förbi honom, även om han spärrar vägen till vardagsrummet.

Men nu är det slut ., nu ska Meja återbördas till husse och matte som har bilsemestrat i Frankrike och badat i ett turkosskimrande hav utanför Cannes och oj, oj, oj .., så tomt det ska bli för Harry och för oss andra!

(Men oj, så mycket mindre hundhår här ska bli ,-)

En stund senare ser det ut så här.
Meja har hoppat upp i soffhörnet och sover gott efter morgonens promenad.
Då kommer pElle .., han skuttar upp .. nosar lite på Mejas bak ..., tycks förvånad .., "jaha, det är hon, alltså, den där nya ..." och så kurar han ihop sig och sover han också, allt medan författaren Jens Lapidus sitter i SVT:s Gomorronsoffa och berättar om sitt skrivande.

Dagens fönster ...

... finns i London.

Och alla tegelhusen påminde mig hela tiden om Ystad.

Om Regementsgatan 19 A.

Till exempel.

tisdag 11 september 2012


DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan var helgen! 
 
Den kom lite som lugnet efter stormen och inleddes med en riktigt skön kväll hos mina föräldrar. 
Det ligger nog på topp för det bästa i veckan. 
 
På delad förstaplats med lördagens skogsutflykt. Fint väder, höstluft och korvgrillning. 
Tillsammans med bästa maken och fina Cosmos.
Helt underbart var det!

DBIV för Eva på Frösön ...

Det bästa i veckan ...

Utflykten tillsammans med sonen och hans flickvän och så Otis förstås.
Vi åkte till Frösö handtryck där det trycks tyger i olika färger och mönster.
Dyrt! Men jag hittade små påsar med resttyger för 25 kronor styck. Det var som julafton att packa upp dessa påsar.

Vad jag ska ha dem till? Tja, vad vet man? Fina är dom i alla fall.
Efter det besöket åkte vi till en vacker plats och åt vår medhavda matsäck.
Otis var överlycklig som fick leka med "brorsan" som han älskar över allt annat.


DBIV för Monet i Frankrike ...

Det bästa i veckan för mig har trots allt varit att alla de provsvar man hämtar här på detta laboratorium (där man också tar proverna) plus alla ultraljud och gastroskopi och allt i övrigt som man synar med medicinsk fransk lupp hittills inte pekat på något som skulle innebära någon större fara. Ingen hjärtinfarkt, ingen propp i lungan, ingen cancer.
 
De är lugnande också, de franska doktorerna. "Je ne suis pas inquiète" -  "jag är inte oroad" har de sagt allihop. Men de skriver nya remisser för nya provtagningar trots det - månntro man är lite speciell som svensk?
 
Det som känns mest i vardagen är att jag blivit tillhållen att inte dricka vin på ett par veckor - man vill se att alla mag/tarmsystem lugnar ner sig inför nästa provtagningsomgång. Maken sitter där med sin vanliga apéro och jag dricker kall Evian med citronskiva och isbitar.  Men det är helt OK, ganska skönt faktiskt till och med att känna sig så nyttig!
 

En sån skulle man ha haft!

Så här skriver den senaste vinnaren i Uppmuntringslotteriet; apropå eländet med min tillfälligt förlorade resväska - den som dessutom tillhör äldsta dottern -!

"Hej Elisabet!

Tusen tack för tavlan, snäckorna och fjädern!
Kommer att passa toppen i det rum vi renoverar efter två vattenläckor...
Inte så mycket kvar att göra - bara några taklister och sen fundera ut hur den inbyggda hyllan ska ramas in .

Skickar med en bild på min resväska.
På 80-talet när jag skulle ut och resa fick jag en gammal väska från mormor och morfar.
Som synes är min favoritfärg grön! Jag målade även dit Kalle Anka, fanns inte en chans
att någon skulle gå iväg med den utan att jag märkte det ;-)
För tillfället är den fylld med barnens gamla barnböcker, i väntan på ev. barnbarn :-)

Skönt att du fick tillbaka din väska och förhoppningsvis får den andra mannen även sin så småningom.

Tack för att jag får följa med på dina resor :-D

Kram Kerstin."
DBIV för Ulrika från Västmanland ....

Ojojoj, förra veckan innehöll så mycket glädje att jag skulle kunna skriva flera sidor.., men jag ska försöka behärska mig. ;-)

* Den flera timmar långa utflykten tillsammans med Max. Vi for lite hitan och ditan, stannade till där vi tyckte det såg fint ut. Promenerade i skogen. Hittade svamp. Badade och lekte med pinnar (ja Max alltså, inte jag). Fikade.

* Att vädret flera dagar var så fantastiskt fint! Härligt att fara till skogen då, eller att bara ta en liten snabbpaus från jobbet och sitta på bron tillsammans med Max och njuta av solskenet.
* Och så det allra allra bästa: "En helg för alla sinnen" i Granhammar, Vintrosa. 
En helg fylld med god mat (det mesta från gården eller gårdarna intill), vacker miljö, massor av sticktid och framförallt glädje, gapskratt och gemenskap med underbara, underbara människor!
Goda ostar från gårdens eget mejeri, hemkärnat smör, grillat lamm (även det från gården), ägg från granngården, grönsaker från Karins eget grönsaksland osv osv osv. Underbart gott!!

Mitt eget DBIV ....


Det bästa av allt var timmarna i Hyde Park!
Alla människor som satt och solade, hade picknick .., joggade, flanerade, åt glass, satt på bänkar och tittade rakt fram!

Och den här mannen på bilden, han som tömmer soptunnan, honom kände jag igen från dagen innan då han gjorde precis samma sak - och hela tiden -, medan han bytte soppåse, kom turister fram och frågade om det ena och det andra och hela tiden samma vänliga leende från mannen, som utan minsta knot följde med en bit och visade och pekade.

"Jaha, du jobbar idag också ...?" säger jag och mannen säger att  "jo, så här det, vissa måste minsann arbeta" och han säger det med ett sååå varmt leende.

Det är alltid det som är det bästa med resorna .., korta möten som sätter spår i hjärtat.
Ett vänligt leende.
Behövs så mycket mer egentligen?

Emma i solstolen intill. 
Ett pund kostar hyran per stol och vi sitter där hela eftermiddagen, eftersom vi ändå har checkat ut från hotellet. 

Det är tjugoåtta grader varmt.

Och jag masserar-pillar på Emmas ben och hon köper glass och letar efter en toalett och själv går jag till restaurangen en bit bort - den där man måste gå över en liten välvd bro, den där jag för två år sedan satt och ringde till bettankax - och så köper jag kaffe och läsk och en croissant till Emma och en citronkakebit till mig själv.

Sen sitter vi och småpratar om allt möjligt; mest om det här med arvsmassa och vem man liknar. 
"Mormor, vem tycker du att jag är mest lik, mamma eller pappa .., eller moster Linda kanske ..?" säger Emma.
Människor kommer och går.
Hundar spinger lösa, skäller och leker .., och en brun labrador går, trots husses protester, raka spåret ner till "sjön" och simmar i det dyiga vattnet. 
Sjöfåglar tjattrar.
En skatunge hoppar upp på en gren i trädet mitt emot där vi sitter.
På en bänk sitter en ung kvinna och studerar sin I-phone. 
Hon ler. 
Ofta tänker jag på just detta .., hur många leende unga kvinnor jag har sett som just har fått ett meddelande.

Mera glädje .., lyckan att slippa dom helvetiskt varma skorna! 
Ett par flip-flop för 3 pund blir räddningen!
Här har jag slagit mig ner på stengolvet i köpcentret Westfield ute i Stratford och Emma shoppar och jag suckar och väntar och väntar och väntar. 

Hyde Park igen.
Min nya Canon-kamera gör mig nöjd och belåten. 
Här sitter jag nog femton, tjugo meter ifrån kvinnan med sin lilla baby.

Och sightseeing-turen på ett par timmar. 
Vi sitter i delen som inte har tak och rakt till höger om oss sitter guiden - Chris - som skojar och berättar att han är singel och intill honom sitter Helen från USA.
Precis hela tiden fotograferar hon .., hoppar upp och ner och byter perspektiv!
Chris gör oss glada .., alltid kommer nån liten kul grej mitt i allt det historiska.
På väg nerför trappan vänder jag mig om och tackar för alla leenden han skänkt oss.
Det gör även mannen på bilden, han som ska kliva av vid just den här hållplatsen.
Kanske ska han fortsätta med båt på Themsen?

Och jag tänker med glädje på den äldre mannen som sitter på min vänstra sida. 
Solen flödar ..., och mannen skrattar så gott när vi upptäcker att vi har tagit bilder av varandra.

Och jag tänker med sådan värme på Bernadine och hennes hatt ..., och på alla vänliga människor som visade oss vägen när vi var osäkra.

Det var det bästa förra veckan.



DBIV för sportigajenny ...


Hej Elisabet!

Efter ett par veckors frånvaro är jag nu med i leken igen!

Veckans bästa måste nog ändå vara den där spontana road-tripen som blev i måndags.

Jag hade nämligen lyckas tigga till mig pappas Volvo för att äntligen få hem mina sista grejer som blivit kvar hos och mor far i samband med flytten i februari!

Så istället för att ta raka vägen Kaxholmen-Trollhättan på tillbakavägen, blev det ett besök vid Gudhems klosterruin och kyrka, Ekornavallen (fornlämningsområde), Hornborgasjön (tyvärr var Naturum stängt) och Varnhems klosterruin.

Tyvärr var Varnhems klosterkyrka stängd när jag kom. Men, det lär väl bli fler turer dit. Jag har varit inne i kyrkan tidigare också för den delen, men var lite sugen på avlägga en liten visit där.

Men, så går det när man är ute och far en helt vanlig måndag i september, då är en del besöksmål stängda för säsongen, eller så har de reducerade öppettider. Jag hade förhoppning att även hinna med Husaby kyrka, men tiden tog slut för mig.

//sportigajenny
DBIV för Åsa ...

Hej Elisabet!

Vilken resa… bra och med omtumlande slut efter vad jag förstår… 
Skönt att det löste sig, kanske ditt DBIV?

Det bästa för min del var när vi sent fredag eftermiddag, efter många och långa möten hade enats om hur vi kan gå vidare för att avsluta året på ett rimligt bra sätt. 

Hela veckan drogs jag med huvudvärken ”From hell” och där,  när vi hade ett förslag som hela företagsledningen kunde enas om, släppte den. 

Den känslan, några timmar innan koncernens sensommarfest – helt befriande. 

Och huvudvärken har hållit sig borta sedan dess, festen till trots!

Hälsningar från Åsa.

DBIV ....

Kommer ni ihåg att jag - redan i början av förra veckan - bad er att klura ut på vad som möjligen kunde bli veckans bästa?

Det gör ni?

Några har i alla fall lagt det på minnet och jag ska lägga in deras bidrag alldeles strax.

Det här är veckans lilla vinst; en fickspegel inköpt i London.

 Jag tycker att den är hur söt som helst! 

Den som vill vara med mejlar alltså sitt förra-veckans-bästa till bisse151@gmail.com och alla är välkomna att vara med!

Om flygning hit och dit ...

Malmö Aviation .., å, så jag tycker om detta flygbolag!

Vänligt bemötande och fastän restiden är knappt en timme, bjuds det på kaffe eller te och så smörgås!
På hemväg från Bromma satt jag i avgångshallen och småpratade med en av töserna från flicklandslaget i fotboll - flickor 16 år -.
Dom var nu på väg till Gotland, för att spela match mot .., Skottland!

Och jag  ä l s k a r  att sitta vid fönstret och tittat ut över molnen!
Under den här resan var det soligt och fint i såväl Malmö, Bromma som Arlanda och länge, länge kunde man sitta böjd och kika ut genom det lilla fönstret!

Stockholm från ovan ...
Och samma sak upprepar sig var gång; nämligen detta att när man går in i planet, så ska alla - ögonblickligen ! - prompt in med bagaget i överskåpen ..., och det blir trångt och omöjligt att passera för övriga passagerare!

Likadant vid landning .., fort-fort-fort upp ur stolarna och öppna skåpen .., krångla ut väskor och tax-free-påsar och stopp i mittgången!

Vid avresan från Gatwick - vi åkte med Norwegian - försökte ombordpersonalen ideligen få resenärerna att inte proppa igen mittgången .., men se det gick inte och vi blev förstås försenade till starten.

Man får givetvis det man betalar för och Norwegian är ett lågprisbolag.
Alltså får man räkna med att det mesta ur matmenyerna inte fanns ("det tog tyvärr slut på hitresan ...") och att man får gå ut från planet och ner på backen, men det är ju inga problem, såvida det inte är ösregn och det var det ju inte.

Och tänk, om det vid flygning fanns en sorts karta (eller hörlurar där kaptenen säger att nu passerar vi ...) så man kunde "följa med" ..., till exempel när vi någon halvtimme innan landning i Malmö kunde se det mesta där nere på marken, ååå, så roligt det hade varit om man då visste  v a d   man såg .., jahaaa, vi är i Småland nu och där är den staden!

Åtminstone för mig hade det varit hur underbart som helst!

Dagens fönster ...

Avresedagen.

Några timmar innan flygbussen till Sturup ska lämna sin hållplats, träffar jag Anders.

Mitt bagage har jag lämnat i förvaringsrummet på Malmö Central (kostar 60 kr ...!! och tillsammans går vi ut och äter lunch; det blir på Lilla Torg, alldeles i närheten av där sonen nu har flyttat in i egen lägenhet.

Vi är inte många gäster i restaturangen (vi sitter ute i solskenet och gasolvärmarna står oanvända), fyra personer inalles .., och servitrisen tycks döless på sitt arbete och när vi frågar efter en meny, säger hon att .., nä, det har hon ingen, men vi kan ju stå vid entrén och läsa på skylten eller så kan hon rabbla upp vad som finns att äta.

Så det gör hon.
Rabblar upp.

Jag väljer kycklingspett med potatisklyftor och klyftorna ser ut att ha hämtats upp från sophinken .., vidbrända och stenhårda.

Där sitter vi någon timme (nej, jag klagade inte, men gav heller inte ett öre i dricks) innan vi följs åt till en sportaffär där jag köper nya sportskor, typ för långa promenader, ja, det gäller att vara förberedd inför resan till London.

Vad jag inte vet just då, är att London ska bjuda på nästan 30-gradig värme och några sportskor kommer endast att användas en enda dag (då fötterna grillas!!), sen blir det inköp av flip-flop-tofflor för 3 pund och att man kan bli så lycklig över ett sådant inköp, det hade jag nog aldrig trott!

Fönstret ...?

Jo, det är utsikten från sonens vardagsrum .., vackert tegel och gamla hus!
Den som har riktigt god syn, skymtar även Turning Torso lite till höger om bildens mitt.

måndag 10 september 2012

Kvällens fönster ...

... för det blev som det blev med dom för-inlagda fönsterbilderna .., det ville sig inte riktigt, eller så var det jag själv som hade gjort något galet, det brukar vara så.

Det här måste ändå vara en av de allra vackraste - och sinnligaste - fönsterbilder jag någonsin har haft på bloggen!

Hon som stod med kameran i hand, ja, just det ..., Ulrika!

Ännu mera det bästa ...

Marknaden på Portobello Road.

Förra gången var det vinter, nu dignade gatan av härliga grönsaker och så förstås .., allt det andra .,. gamla LP-skivor ... pälsar, smycken, böcker, bokmärken, leksaksbilar, posters, frimärken, mynt .., uppstoppade djur .., mässingsprylar .., hattar .., läderväskor .., ja, allt fanns!

Om Emma tyckte att detta var intressant?

 Gissa två gånger.

Det bästa nr 2 ...

Alla offentliga toaletter som alltid var rena och fräscha, om än inte så moderna.

Och inte var dom dyra att besöka heller, dom flesta var faktiskt helt gratis att besöka!

(Och ja, nu kommer det bästa i fel ordning, men det kan ni väl uthärda ...?)

Det bästa ..... 1.

Titta, så vackra röda skor hon har!
På väg till Portobello Road och marknaden - det är på lördagen - blir jag aningen osäker om vi är på rätt väg, men så frågar jag den gamla damen i grön kjol, hon som går en bit där framför oss ..., och hon är - som alla andra londonbor som vi mött -, vänligheten personifierad och berättar (någon frågar) att hon heter Bernadine och kommer från Västindien och  jag säger att mitt namn är Elisabeth, ("ohhhh, that´s a beautiful name!" utbrister hon ...) och jag får veta att Bernadine har bott i London sedan hon var sexton år, nu är hon åttiotre.

Och hon visar oss vägen, jodå, vi är på rätt spår, det är bara en bit bort!

Jag frågar om jag får ta en bild av henne (absolut! det går hur bra som helst! säger hon leende och sträääcker på sig) och en bild av hatten också ...?,  (ååå, du tycker alltså att den är fin ...? säger hon och ja, det är precis vad jag tycker!) och så tar vi varandra i hand och säger tack och hej, fast först visar hon var hon själv bor, ja, det är bara någon port därifrån.

Bernadine, 83 år, kommer jag att minnas.


Hemma igen ...

Så här såg det ut när vi var morgon stod och väntade på tåget på den t-banestation som låg närmast vårt hotell.

Ljudet av mullrande tåg på väg in mot perrongen .., gnisslandet från hjulen ..., dofterna.
Och Oyesterkortet i bakfickan som fungerar som Skånekortet - så himla praktiskt - bara att fylla på med pengar och dutta mot en avläsare!

Vi tog taxi till Victoria Station (tunga väskor) och därifrån tåg till flygplatsen .., väntan - väntan - väntan .., ankomst Arlanda vid midnatt och inte så många timmars sömn och upp igen vid halv sex och iväg med tåget till Stockholms central .., flygbuss till Bromma .., ny väntan.
Vid knappt elvatiden landade jag på skånsk mark.

Sen flygbuss till Malmö Central.
Vid Jägersro kliver en av passagerarna av och genom fönstret tycker jag mig se att han tar min resväska, den svarta på hjul .., och jag hoppar till, men då är bussen redan på väg och jag tänker att alla människor har ju svarta resväskor på hjul, jag såg säkert fel?

Framme vid Malmö Central ska jag ta ut min väska.
Den är borta!
Där ligger i stället en stor, enorm svart historia och jag ser att den kommer från Etiopien!
Chauffören kan förstås inget göra .., "du kan ringa flygbussarna i Lund!" säger han.
Jag säger att han får absolut inte får köra iväg förrän jag klottrat ner det som finns på väskan .., ett flightnummer, t.ex.

Och så ringer jag.

Min mobiltelefon har 27 % kapacitet kvar och jag hamnar i telefonkö .., kommer fram .., skickas vidare till Malmö Aviation .., förklarar lite, tänker att kanske har den etiopiske resenären kommit med deras flyg och kanske har dom någon adress och kan kontakta honom?

Det har dom inte.

Jag får telefonnummer till Svedavia och så så småningom till SAS bagagehantering i Stockholm och en surmulen man tar emot samtalet och säger att hur kan jag ens inbilla mig att ...., och jag förklarar att det har jag ingen aning om, men nu är jag hänvisad hit och jag låter så vänlig som jag bara förmår och till slut tar mannen uppgifterna som jag klottrat ner och efter en stunds letande säger han ..., "jo, hörrru ..., vi har en passagerare från Etiopien som har flugit till Sturup", men där finns ingen adress, inget telefonnummer, däremot en uppgift om den resebyrå i Malmö som resenären bokat sin resa.

Ringer dit .., får efter en stunds väntande tala med en vänlig man och jag förklarar allt igen .., och undrar om dom har någon möjlighet att kontakta mannen och berätta om missödet?
Det har dom inte.
Han har inte uppgett någon telefon och ingen mejladress, bara en gatuadress, säger mannen.
(Ja, jag antar att man inte får lämna ut telefonnummer och kanske inte adressen heller, men snällt var det ju!)
Den, adressen, får jag, plus namnet.

Så ringer jag sonen som har lunch och får låna en kollegas bil och han skjutsar mig till adressen .., en bra bit utanför centrum är det och tre trappor upp .., och där .., ser jag min resväska stå utanför dörren!!!

Ingen svarar när vi ringer på .., ingen tycks vara hemma - den arme mannen är väl ute och letar sin försvunna (och väldigt stora!!)  resväska, själv blir jag så lycklig så det känns som om jag ska gå i bitar - för i resväskan finns mina nyinköpta skor .., presenterna .., vinsterna till lotteriet och såklart mina kläder!

En gul post-it-lapp sätts på mannens dörr, där det står att hans väska åker omkring i någon av Malmös flygbussar och så förklarar vi varför den felaktiga väskan är försvunnen.

Och så åker vi in till stan igen och jag säger till sonen att jag ska byta jobb och bli deckare, farväl Hemköp och Ica och allt vad kassörskejobb heter .,. adjö detaljerat schema, nu ska jag sitta vid ett skrivbord och titulera mig Sakleterska, ja, några assistenter måste jag förstås ha!

Bettankax .,. vad tror du?
Ställer du upp?

Nu är jag hemma.
Slut på som artist.

Väldigt, väldigt lycklig.