lördag 27 februari 2016

Den allra första .....


Bäst idag: jag är på språng från lagret till kassan, när jag upptäcker en liten tös som handlar med sin mamma. En jättestor inköpslista ligger i den pyttelilla kundvagnen och jag blir som fastfrusen; tvärbromsar och så frågar jag tösen och hennes mamma om jag får ta en bild av listan och jag får visa det på nätet och det får jag.

Tösen som är nyss fyllda sex år, hon heter Inez med z.
Alldeles bara för någon vecka sedan ramlade allt på plats och det där miraklet att kunna sätta ihop bokstäver till ord .., ja, men ni förstår vilken glädje!

Det här alltså Inez allra första inköpslista.
Lördag .., eller dan före dan.


Gårdagen gick åt till att förbereda en hel del inför resan till Sälen.
Skiboxen kom på plats, torrvaror hamnade i kartonger .., skidorna förbereddes och på bordet (där jag håller hus just nu), har pv sorterat kläder. Träningskläder mest.

Det var en alltigenom härlig dag!
Strålande solsken .., jag räfsade undan skal av solrosfrön (kilovis!), klippte ner spretiga buskar och vi gick på hästhagepromenad och hundarna var sprallglada och livet kändes som bäst, eller i alla fall himla bra.



Sen blev det ny dag och pv kom och satte sig vid min sängkant och sa att nånting hade hänt.
"Har avloppet frusit?" undrade jag  - det vore ju fasan själv -.
Nej, så var det inte.
Det var hjärtflimmer igen, ja, han hade känt av det hela natten och försökt med armhävningar (jodå, det kan hjälpa och  h a r  hjälpt till), men nu var det som det var och kunde jag skjutsa in honom och det kunde jag förstås.
Så här såg det ut när vi gav oss av vid sjutiden och jag tänkte att det var då en väldig tur att det hände nu och inte när vi sitter i bilen på väg norrut.

Det var en frostig morgon .., halt på skuggiga partier och i rondeller, men det var bara att köra lugnt.


Jo, jag tycker nog att jag lever i nuet, men jag lever också väldigt mycket av LÄNGTAN och jag tittar ofta bakåt och gläds åt det med. Att ha det jag kallar för längtans-morötter, det är för mig nästan en livsnödvändighet.
Det behöver inte alls vara nånting märkvärdigt, bara att det finns nåt som bryter av det vardagliga.
Så här ser mina längtansmorötter ut just nu.


Att bo på hotell i Ystad - om så bara för en enda natt -, få lyssna till Mariakyrkans klockklang och tornväktarens lurblåsande och kanske - om man har tur - rödhakesång genom ett fönster på glänt .., det är för mig som att vinna på Lotto!
Vilken glädje!
Först till Ystad med hundarna, sen tåget till Malmö och Billy Elliot tillsammans med Anders, sen tåg tillbaka och så hotellet och bara detta att vara i Skåne!
Å, så roligt det ska bli!

Men mest av allt längtar jag efter att pv ska bli helt okej och slippa dessa eviga flimmer (ja, evigt är ett relativt begrepp, men det blir allt oftare) och jag hoppas verkligen att han skippar Vasaloppet den här gången och agerar hejaklack till andra åkare i stället. (Måttligt roligt, tycker han nog ,-)




fredag 26 februari 2016

nära livet ....

och nära det slutgiltiga också

så känns det

när jag läser hennes rader

som berör

så där så jag får ont i hjärtat

Dagens fönster och två rådjur ...


Några fönster som fastnade i håven i helgen då jag var på vävkurs utanför Uppsala.

Dessa är från Björkdala Gård B&B där vi sov.

Hälsningar Ulrika.




torsdag 25 februari 2016

En resa i Europa .....

Ägnade en del av kvällen åt att titta på det här programmet. 
Två begåvade människor som vandrar runt i staden Weimar, en är en äldre man och kvinnan betydligt yngre. Det är mest mannen som pratar.
Prat-prat-prat.
Prat-prat-prat.

Programmet klipps samman på ett sätt som gör att jag tycker att det känns så ..., fel.
Där är mannen som håller utläggningar (inte alls stöddigt, det är inte så jag menar) och hon, hela tiden leende och skrattande .., där är väldigt mycket närbilder .., händer och röda läppar .., fnitter och prat.

Varför känns det så fel?

Nå, jag ska ge det ännu en chans och så ska jag titta på det första avsnittet som jag missade.


Tre dagar kvar ...


Det är inte bara pensionatsvärden som hamnar i nån slags vasaloppsbubbla, där är vi nu hela familjen, men av olika orsaker. Jag skriver listor och prickar av .., pensionatsvärden letar "valla-väck-burken" och kämpar med takboxen.
Och det hängs upp tvätt ., bilen dammsugs och torkas av (är t.om tvättad av husets herre!)  och jag hittar ett vegan-recept och tänker att det blir bra det på söndagkväll.

Solen, som var så generös igår, är förstås lika givmild idag, men molnen skymmer.
Och om en timme kommer friherrinnan hit med hemgjord ärtsoppa - och så blir det plättar/pannkakor till efterrätt -.
Nej, jag har aldrig någonsin hållit mig till vissa ärtsoppedagar och har aldrig gjort egen ärtsoppa heller, så det blir intressant att se hur detta blir.

Nu ska jag ut och strö glödhett chilipulver i bagageluckans hjulhus.
Inte en enda mus ska få göra oss sällskap längs vägen till Dalarna!

Och visst är äggkoppen underbar!
Inhandlad i Antikhuset lite norr om Ängelholm.
Dagens fönster ...


Ett fönster från ön.

Behöver målas och plåt måste bytas, ett av projekten i sommar.

Kram Babsan

//Tack snälla, rara! säger jag.

onsdag 24 februari 2016

Två gånger möttes vi ....


Den ene ägnar två timmar åt rullskidåkning, den andra cyklar cirkus två mil och det är nästan samma sväng som i förrgår, bara liite annorlunda. På bilden är jag i Skintaby och det hela blir som en runda där jag till sist kommer tillbaka till kustvägen.

Ungefär halvvägs möter jag en äldre tant som kommer cyklande på alldeles vanligt vis och vi nickar lite till hälsning, men sen, (hon cyklar samma runda, men åt andra hållet) när vi återigen möts, då blir det betydligt mer glatt och vi ropar "hej, hej!" och jag blir så varm i hjärtat.


I Steninge, då är det bara fyra kilometer kvar, hör jag friherrinnan hojta från farstutrappan och när jag stannar, då fastnar anoraken i sadeln och det är tur att man är gymnastisk (eller inte ...), ja, man klarar sig från att dråsa i backen och så blir det några glada tillrop och sen iväg igen.

Tänka sig, att denna madame har bott i det här huset i hela sitt liv.
H e l a   sitt liv!
Här bodde hennes morfar (tyskt ursprung, om ni inte visste det) och mormor och nu Lena.
Det är på baksidan, vid garaget, vi brukar sitta och dricka kaffe.


Ett av alla sommarhus som jag cyklar förbi, är det här.
Det ägs av en doktor av den mer jordnära sorten och det var den mannen som såg till att jag - äntligen - fick remiss till ortopeden i Halmstad och så småningom blev det ju ny knäled.
Ibland när jag cyklar förbi och ser honom pyssla på tomten, sprätter jag till med vänsterbenet och visar hur glad jag är över resultatet.



Och medan Cesaria Evora sjunger för mig .., kan man tänka på sällskapet som just nu befinner sig på Kap Verde och njuter av inga-tankar-på-affären.
Tycker jag om den här musiken?
Svar: ja, det kan jag lova er!
Bildbevis ....

Foto: T.Eikedahl

Före.
Oj, vilket sjå att få upp seglet och sedan hålla sig på plats.
Och ni må tro att när man väl kom upp, så kom man sig iväg ganska långt.
Förmodligen hyste jag inga större förhoppningar om att segla iväg, för ingen flytväst syns till.

Samme fotograf ....

Och så hemforslandet ....., inte på bräda.,

Om ni tycker att bilderna är konstiga, så är det diabilder som jag helt enkelt fotograferat av .., höll dem mot rullgardinen och då blev det så här skruttigt, men ..., ja, det får ni ta.

Så var det. Och titta, så smala underben jag hade! Ja, i alla fall jämfört med nu.
Bästa dagen ....


I nästan hela mitt yrkesliv har onsdagar varit min lediga dag.
Nu också.
Varannan vecka är det dessutom bingo - då är jag ledig onsdag, torsdag och fredag - och sen stundar jobbhelg och full fart in på nästa vecka, men ändå, förstå, vilken lycka detta är med tre fria dagar!

Och detta (bilden) är vad jag vaknar till.
Då har jag under nattens gång drömt så galet, så där så att Syriens president Bashar al- Assad har kommit till Malå och vi går längs Ringvägen och småpratar - jag visar honom var Margaretha Nilsson en gång bodde och inte att förglömma, Elsy och Folke Marklund, och den långbente presidenten tycks intresseerad - och jag tänker att "han är ju ganska trevlig, synd att han ska kriga så hemskt ...", men när jag vaknar är det inte presidenten som är på väg upp och ut med harry, nej, det är en icke-krigisk mattelärare, tillika pensionatsvärd.

Det är då jag tar bilden här ovanför.
Månen på väg ned, solen på väg upp.


Och igår på jobbet full syra!
Först kassan fram till mot halv sju och därefter mejeriet.
Åååå, så roligt det är att fronta, fylla på och göra fint i juicekylen!
A-M har fått tisdag som eftermiddags/kvällspass och hon har röjt ute på lagret och gjort så fint!
Och det som är på vagnen är jag på väg ut med till papperspressen.
Som synes är Bregott en storsäljare.


Och så nu på morgonen.

Kaffe och gomorron-tv .., (favoriterna som programledare) .., och jag hittar en ask med diabilder från 1982 och tittar lite förstrött. Ååå, där är ju bilderna som mina barns pappa tagit, det var den sommaren jag kämpade för att lära mig vindsurfa!!
Jodå, det gick bra att segla iväg med vinden, värre var det när jag skulle hem igen; det slutade med att fotografen fick komma med båten och hämta mig.
Detta upprepades ideligen och när hösten kom, ja, då ringde det på dörren och där stod en-bit-ifrån-grannen Ellen Stenvall (liten, liten glad sametant!) med nybakat tunnbröd i famnen, jo, nu ville hon tacka mig för sommarens stora underhållning, dvs, då, när hon och maken Albin stått i vardagsrumsfönstret och tittat på när jag försökte kryssa i motvind och helt utan framgång.

Och nu, govänner, strålar solen och kanske kan vi sitta ute och dricka kaffe fram på dagen?


Dagens fönster .., eller nåt.


Hej!

Antagligen måste du ljusa upp den här bilden. Huset är inte riktigt så mörkgrått. Kanske är det inte fönster tänker jag nu när jag tittar närmare. Men jag tycker det ser så roligt ut att de tittar snett upp åt vänster och har en apparat på näsans plats.
"Undrar jag om snön där uppe far ner snart eller ..."

Allt gott!
Cecilia N

// Jo, jag ljusade upp den och då blev det så här, men jag håller med dig .., det ser verkligen ut som ett ansikte och en något undrande blick.

tisdag 23 februari 2016

Finkläder ...

Igårkväll i kassan .., en liten tös som heter Siri och är go som gull.

Tre år är hon, snart fyra.

Siri är finklädd; rosa kofta och klänning och diadem i håret.

"Men när jag kommer hem, då måste jag byta om, för vi har köpt ny soffa!" säger hon smajlande.

Alla andra smajlar också.
Och Gunnar har uppdaterat ....

Bara så ni vet.

Själv inledde jag morgonen med en kopp kaffe och så en hel drös med giraffer och zebror!
Dagens fönster ....


Madamen från Skellefteå - ellem - har varit på kurs i Uppsala och tänka sig, fönsterhåven hade hon med sig! Tack snälla! säger jag.

måndag 22 februari 2016

En måndag ....


Mulet blir till solsken och friska vindar.
Vi går johanssonrundan och nelly, som till en början nästan vägrar att följa med, blir glad och skuttig och håller sig nästan hela tiden före oss.



Här kommer fem sekunder med en glad hund.
Som en liten kanin är hon.


Efter all sjukfrånvaro ligger pv efter med arbetet och den första sportlovsdagen ägnas åt att rätta prov i matematik. Själv tänker jag ta en åtta-kilometersrunda med el-cykeln.

Sen stundar som vanligt arbete från tre till åtta.
Är ledig söndag, så det här blir en lättsam vecka - jobb måndag, tisdag och lördag - sen väntar Sälen, stafettvasa och kanske åker pv Vasaloppet, men helt säkert är det inte. (Jag garanterar dock att så blir fallet).

Nu är himlen riktigt blå! Nu ger jag mig iväg!

söndag 21 februari 2016

Dagens fönster (och morgondagens) ...


Inte är det väl underligt att jag känner mig så hemma i Malmö?
Det är ju nästan så här innergården i Ystad ser ut, ni vet, där jag bodde, men bildens innergård,  den finns alltså i Malmö, inte långt ifrån judiska kyrkogården.

Ser ni den gröna porten längst uppe i mitten av bilden?
Där finns även en lastanordning; en kraftig krok, så där kunde man alltså lyfta upp .., ja, vad man nu skulle lyfta upp.

Och det där runda trapphuset, det är ju nästan exakt likadant som på Regementsgatan i Ystad.
Ja, titta själv!
Här kommer tre bilder från det som en gång var "min" innergård.







Så fint, så fint.
Och tänk, att ovanpågrannen Erik inte längre är i livet.
Helt ärligt ....

Finns det på vår jord nånting som är godare

än stekt renskav med kantareller

hemlagad potatismos

vinbärsgelé

och ett mustigt rött vin?
Lillsemester ....


Nej, det är verkligen inte själva längden på en resa som avgör hur bra det blir, det har jag tänkt många gånger, och ju äldre jag blir, desto mer påtaglig är den känslan.

Det var Anders som frågade så där apropå om vi inte skulle komma och hälsa på i helgen och jag tänkte att .., njaaa, eftersom vi åker till Sälen nästa helg så .., men pv sa "visst, det kan vi göra!" och så blev det.

Lördagen bjöd på snökaos modell Skåne; yrsnö och modd, två olyckor rapporterades det om och vi tog det piano och tänkte att detta nog var fel vald helg.  Nåja, det gick fint ändå.
Bilden gör inte verkligheten rättvisa; det var stora snöflingor - som lapphandskar - och långa köer på grund av olyckan och bärgningsbilar som skulle ta sig fram, ja, ungefär så.
På själva åsen hade vi en snöplog framför oss; den tog tre filer i ett svep och alla fick lugnt hålla sig bakom, utom en illgrön Bring-lastbil som prompt ville komma före.

Malmö ..., påminner mig om Ystad.

Och sen Malmö.
Vad gjorde vi?
Inga märkvärdigheter.
Vi fikade, spelade kort medan melodifestival-sändningen pågick i bakgrunden, vi åt räkgryta, pv och jag själv kollade i en tjock bok om celler, membran, muskler och annat och alla namn på latin .., och pv sa att han inte kunde begripa varför det var så viktigt med dom latinska namnen, medan sonen och jag själv sa att vi inte förstod varför det var så himla viktigt med funktioner och andragradsekvationer.
På det hela taget var det så trivsamt.

Mörkret föll.
Och vi ångrade oss ..., beslöt oss helt enkelt för att sova över.
Så roligt!!

"Jag kan inte riktigt bestämma mig och tänk, om dom äter nåt smarrigt"

Ett besök i storstan är ett äventyr för - ja, åtminstone harry - som var dödens färdig efter några promenader och möten med långt fler människor och hundar än vad han i vanliga fall träffar på flera veckor, och sedan sov han så gott.

Nelly däremot hade svårt att komma till ro och senare på kvällen lullade hon hit och dit, mest till sängkammaren, men där var det hopplöst att ta sig upp, sängen var för hög, ja, vi lyfte upp henne och så hoppade hon ner lika fort, nja, liiiite virrig är hon allt, den lilla pigan!
Natten tillbringade hon hos Anders i soffan Ektorp.
Åtminstone soffan kändes nog hemtam.


Söndagmorgon.
Frukost vid lilla bordet och jag blir glad när jag ser att smörkniven som jag köpte i Sälen, ja, att den används, ja, det gäller förstås att skyndsamt plocka fram sånt man en gång fått av mamma när hon kommer på besök ,-)



Nästan det godaste jag vet i mack-väg.
Leverpastej med smörgåsgurka!

Snapsglas förvandlas till äggkoppar ....

Som en guldstjärnstund - eller flera - blir det.


Sicken lycka, att upptäcka att det på sonens hatthylla hänger ett skohorn!
"Det är pappas förtjänst ....", säger han leende.


Sen bär det iväg norrut, fast först har jag fått ett sms från J på jobbet som undrar om jag kan ta förmiddagspasset, ty någon är sjuk och jag svarar att tyvärr, jag är i Malmö, så det gick inte alls.
Vid niotiden lämnar vi Malmö och kör norrut.
Nu är det nästan en vårlik dag .., det är nåt så alldeles oerhört härligt ute!


Och solen strålar och Skåne visar sig från sin allra finaste sida!
Vi kör till Barsebäck, eftersom jag sett en härlig Instagrambild på Annika i Kävlinges sida, ja, där hon visar badbryggan just i Barsebäck och i min korg ligger såväl baddräkt som handduk  utifall att -, men det blir inget bad. Det blåser för mycket och även om solen skiner, är vinden kall.

Precis överallt sitter förbudsskyltar.
Det är förbjudet att fiska, förbjudet för hundar och förbjudet att campa på parkeringen.
Allt är förstås logiskt, men det påminner om hur en arbetskamrat skrev skyltar och satte upp i den lilla kvartersbutiken; det stod inte "Endast personal" på dörren in till lagret, utan "Förbjudet för kunder" .., ja, ungefär så .., och jag tänkte att det säger en hel del om hur man ser på kunderna.

Det var väl så det kändes idag i Barsebäck, men jag skulle gärna åka dit sommartid och njuta av badbryggan och att inte behöva trampa i hundlortar och att vi då såklart kan hitta lediga p-platser som inte ockuperats av vildcampare. Så .., jo, jag inser varför skyltarna finns där.

Och nu är vi hemma och det är fjorton grader varmt i det gula huset, men nu brinner det i kaminen och hundarna är supertrötta och livet känns bra.

Ajöken, sa fröken.