lördag 6 juni 2009

"Det vet man ju inte förrns man provat ..."

video

Ååå, vad det arbetas i pannrummet!

Där står de två bröderna - herr Elektriker och unge herr Rörmokare - och där är också äldre herr Mattelärare och det spekuleras och känns på rör och teorier förkastas och andra testas.

När allt nästan är klart (tror dom ...- bloggmadamens anmärkning -...), bjuds det på rabarberpaj, förfärdigad av pensionatsvärden.

Och där vid bordet blir det nya diskussioner.

Kommer det här att fungera?

Finns verkligen alla delar ...?

Något Äldre herr Elektriker vill ha svar.

Unge herr Rörmokare drar händerna genom sitt sitt rödblonda hår och ler lite filurigt.

Pelle sover i sin fåtölj.

Och jag sitter mest och ler för mig själv.

(Och nu har herr Elektriker plockat sönder en gammal telefon .., han ska ha motstånd ..., säger han. Och pv som aldrig slänger nånting, för det "kan va bra att ha", han hämtar självklart en gammal telefon som legat och dåsat i ett skåp och vips, harr herr Elektriker öppnat densamma och sitter framåtböjd och inspekterar dom pytte-pyttesmå motstånden och räknar färger och annat. Jag bara gapar.Yrkesskicklighet, i vilken form den än uppenbarar sig, är närapå magiskt, tycker jag. Och när jag hör mitt "skratt" på slutet av filmen.., då hör jag plötsligt min mamma och översköljs av saknad. Det som liknar en fallossymbol i ena hörnet, är en stor kaktus som, enligt pv, blommar en dag per år, möjligen två. Den dagen ÖVERSÅLLAS av den blommor! )

Nationaldagsarbete ..

video

Nationaldagen firas med att bloggmadamen får ta pv:s betalkort (halleluja!) och så bär det iväg till Plantagen, som jag av någon anledning alltid kallar för "Passagen".

Det ska köpas glaserade blomkrukor (önskemål från pv .., jag tycker bäst om lerkrukor, men kan nog tänka mig att avstå om någon annan står för fiolerna ..), blomster och lite annat smått och gott.

En spaljé till kaprifolen, till exempel.

Och så åker jag in i röda Volvon och jag sitter där och pratar lite för mig själv, så där som jag alltid har gjort, men nu kan man göra det helt öppet och ogenerat, för nu tror förstås andra bilister att man har en öronsnäcka och mobilsurrar.

Dom skulle bara veta ...

Och jag köper lavendel och rosa pelargonior och säger till expediten att man borde ha tänkt på att skaffa en pojkvän med annan färg på huset än gult .., men det kan ju åtgärdas i sinom tid (här planteras en tanke hos pensionatsvärden .., kanske gror den om några år ,-) och några kryddväxter blir det också ., salvia, bland annat ..(stäppsalvian som jag planterade i fjol, den är nu stor och blommar så fint!), ja, det blir mycket som trängs på kundvagnen och så bär det iväg till pensionatet.

Jag passerar Steninge vandrarhem där vi hade bloggträff och jag ler för mig själv när jag ser trädgårdsmöblerna där vi satt och räckte upp händerna, hade frågesport och småpratade och alldeles lycklig blir jag bara vid tanken.

Två bilar står på infarten.

Det är pv:s brorsöner Emil och Jens som har kommit för att göra det sista med solfångarna.

En är elektriker, den andre rörmokare.

En tredje bror är snickare.

(Jens (elektrikern) har jag aldrig träffat, men han, liksom övriga i släkten Göransson, visar sig vara en sån trevlig filur .., stor och trygg, som en nallebjörn.)

På lilla filmen sitter Emil och filar och filar.

Han är Stenbock ...., och det var den unge mannen jag åkte med till Lund för några veckor sedan.

Under den resans gång berättade han om vilken ofattbar yrkesstolhet det finns bland just rörmokare, nånting som kom som en total överraskning för honom och det är Emil som verkligen är praktiskt lagd, men ingen stjärna i svenska .., och just därför blir han inte certifierad och får också bra mycket sämre lön.

Vilket totalt vansinne! tycker jag.

Lycka .....

... är att en tidig lördagmorgon ligga i sängen och lyssna till detta.

Det är förstås ett ålderstecken.
Nån slags utsikt ...

I Ring-så-spelar-vi diskuteras hur vi på bästa sätt ska fira vår nationaldag.

Lyssnarna uppmanas att skicka in sina bästa tips.

Personligen tror jag så här: måste man liksom tvinga fram förslag för hur vi ska fira vår nationaldag, då blir det aldrig nåt naturligt firande.

Det blir bara .., konstlat.

Själv ska jag ut på färgletarjakt.

Två par linneplagg som fått klorinstänk på sig, ska omfärgas.

Och så fotboll, Sverige - Danmark, ikväll.

Det är det bästa av allt.

Två lördagsfönster ...



Det blir mycket vallmo här .. men ååå, dom är så otroligt vackra!

Och nu vankas frukost på pensionatet .., och sedan blir det slutmontering av solfångarna.

Idag ska det ske.

Vädret?

Strååålande sol och klarblå himmel.

Och alla blommorna som pensionatet fick vid bloggträffen, dom lever och har hälsan.

Bara så ni vet.

fredag 5 juni 2009

I pensionatets rabatt ....



...prunkar stora, underbart vackra vallmo!

Längst ner i en av blommorna hör jag en humla surra.

Det är kväll i början av juni.

Jag säger som vännen Jom .. "klicka!"

Kväller ..



Det blir middag ute på inglasade altanen.

Pelle har hoppat upp på bordet och lagt sig på Dalarna och med nosen riktad rakt mot Vasaloppssträckan.

Han har lärt sig, förstås.

Och vi pratar om allt möjligt; om pv:s brorsdotter Kajsa som nyss cyklade Vätternrundan och nu fjällvandrar i ett snöigt Norrbotten (kan det vara genetiskt ..?) och vi surrar om tennismiraklet; om Robin Söderling som har gått till final i franska öppna .., och det blir prat om min njurröntgen och hur underligt det var, detta att den där metalliska smaken infann sig så oerhört fort .., nästan bums som kontrastvätskan sprutades in .., och så enas vi om att vi saknar småpratet med bloggvännerna som att här på altanen och åt middag med oss, då för två veckor sedan.

"Ja .., och när Gunnar berättade om hur det går till i bisamhället ..., så intressant det var!" säger pensionatsvärden och ler.

Sånt.

Lite vemodigt blir det.

Ute är det nästan vindstilla.

Himlen är blå.

På tåget ...



Varje tågresa, eller inte varje, men nästan varje, blir till ett äventyr.

Idag får jag en liten Jack Russel intill mig.

Brutus, heter han.

Brutus är inte den som är intresserad av medresenärer, nä, inte ett skvatt bryr han sig i vare sig mig, eller kvinnan till vänster om husse och absolut inte om mannen från Norge, han som sitter där och tittar ut genom fönstret.

"Konstigt, alla hundar brukar komma till mig ...", säger norrmannen, men det bryr sig inte Brutus om.

Lite påminner han om Annas Nelly; hon är också lite sån.

Brutus husse berättar leende om en mindre angenäm tågresa från Umeå till Stockholm.

I kupén fanns även en löptik ..., och han som är husse säger att det blev kämpig natt, för såväl husse som Brutus.

Kanske mest för den kärlekstörstande Brutus.

Klart ...!

video

Inte det minsta kan jag koncentrera mig på nånting här hemma, så jag cyklar iväg till sjukhuset och sätter mig i väntrummet när det är mer än en halvtimme kvar innan det är dags.

Patienter kommer och går.

Det bläddras i veckotidningar.

Amelia, Året Runt och inte att förglömma: gårdagens Ystads Allehanda med en artikel som berättar om slarv på Ystads sjukhus vilket har orsakat några patienters död.

Jaha, på det viset.

Halv tio är det min tur.

Jag får lägga mig på en smal brits och sköterskan är kund från affären, så vi känner ju varandra sedan förut .., och det blir lite småprat om alla turister som nu börjar anlända till Ystad och även röntgenavdelningen märker ökningen.

Röntgenapparaten är ny och sköterskorna (dom är två) har inte riktigt bekantat sig med den här mojängen, så jag åker fram och tillbaka på det allra mest ryckiga vis och till slut bestämmer jag mig för att blunda; ja, för att undvika åksjuka.

Det skrattas och pratas.

Som vanligt är det hopplöst att hitta ett kärl i min arm .., det får bli på handloven och så sprutas kontrastvätska in och jag får omedelbart en metallisk känsla i munnen och underlivet blir alldeles hett, men detta har sköterskan redan förvarnat om, så det är okej.

I tjugo minuter kanske, blir jag liggande på britsen.

Det är kallt i rummet.

När allt är klart får jag gå ut i väntrummet och slå mig ner, för nu ska läkaren titta på bilderna och är dom helt okej, så får jag cykla hem.

video
Å, alla dessa leende människor!
Mem en minut efter att detta togs, börjar Linus må illa och vill kräkas.
Han är nervös, precis som jag själv var.
Paret intill har sommarhus i Skipås, inte långt från där PV bor.

Under tiden kommer nya patienter .., å, där är ju Jonas som en gång sällskapade med Marie i lilla kvartersbutiken och han har med sig sonen Linus, - det är Linus som ska röntgas - och där kommer även det äldre paret som pv och jag träffade i Laxbutiken i Heberg och det blir kramar och gapskratt åt hur liten världen är och plötsligt kommer en blond och vacker sjuksköterska och säger ..."dig känner jag igen .. få se, var var du ifrån nu ..?" och jag säger "från Malå. och du .., från Boden ?"

Nej, hon är från Piteå och ser så himmelens rar ut!

Alla andra som är röntgade får gå hem, men inte bloggmadamen, nej, det ska tas flera bilder och jag får knata in i rummet och lägga mig på samma brits igen och nu kommer en läkare i min ålder och säger att det ser lite knepigt ut .., det k a n vara en sten som ligger där och gömmer sig .., ja, han vill kolla lite närmare och ovanför mitt huvud finns en datorskärm, r tittar han och pekar .. "det är svårt det här .. ,jag vill inte fria .., vi får allt titta närmare jag och en kollega", men så länge är det bra och jag har ju inte ont just nu och det blir nog bra och han lovar att höra av sig till min läkare, tack och adjö.

Sen cyklar jag hemåt.

Glad och lycklig!

Och snart tar jag tåget till landet Halland.

Vad jag har gjort i natt ...?



Tjaaa.

Vid tretiden satt jag i det som ellis kallar för Det Lilla Rummet .., och bläddrade i en bok om italiensk mat.

"Pasta med limekokta skaldjur" ..., det var vad som frestade bloggmadamen.

Sen gick jag och lade mig under det blommiga täcket igen.

En stund.

Fredagsfönstret ...



.... kommer även det från Helsingör.

Hemifrån-anitha tog bilden.

torsdag 4 juni 2009

3.47.08



Efter jobbet har pensionatsvärden testat detta med att cykla "lite längre" än de vanliga två-och-en-halv-milen enkel väg till jobbet och lika mycket hem igen.

Nu ..., tog han tio mil efter jobbet.

Tio mil.

Tiden?

Tre-fyrtiosju-nollåtta.

Får han tag i en "biljett" till Vätternrundan, så säger han att det blir cykla av.

Tycker jag att han är ..., tja, envis och målmedveten ...?

(Läs: tycker jag att han gör det bra?)

Jepp.

(Nu förstår jag plötsligt hans strategi på dejtingsidan. Andra män gick ut hårt ..., sen var det nån smålänning som gnetade på och tog det piano .., men uthållig var han. Jo, jo.)
Nyheter på tv4 ...

Vad är det för ett eländigt samhälle vi lever i, när man sätter en svårt Parkinsonsjuk man till Nigeria, för att avvisa samme man?

Jo, jag inser att Migrationsverket har lagar att följa, men var i lagen finns ordet Medmänsklighet inkrivet?

Det undrar jag.

(Och så ska jag länka till nyhetsprogrammet, men där är mest annonser för Bonde söker fru och Robinson. Jag ger upp och går till SR)
I väntan på .....

Nu har jag legat på soffan Ektorp och sett hela dokumentärfilmen, den som jag föll pladask för.

Vilken film!

Och nu, ska jag maila till Hilde Skofteland och strö guldord över henne.

Mariagatan kl. 15.20



Och ja, jag har lekt med bildprogrammet lite.

(Jag vet vad jag tyckte om sånt Christer, men man kan ju ändra sig ,-)

Släktdrag ...



Kapten Lintott spelar såväl ishockey som fotboll.

Och så är han ungefär lika dålig förlorare som sin mormor.

Så här hade han skrivit i fotbollslagets gästbok efter matchen mot Spånga.

"Emil 3 juni 2009 - 07:53

Hej!

jag tycker vi var betre än sponga

vi var värda att vinna/Emil"

Rena bantningskuren ...


Nu stundar Den Sista Måltiden på ett dygn.

Och sedan ...?

"Kl.12.00

2 tabletter Toilax sväljes hela med klar, kall dryck.
Håll er i närheten av en toalett, då flera tarmtömningar förväntas!

Ingen fast föda efter klockan 12.00 om ni har tid för njurröntgen nästföljande förmiddag.

Kl. 22.00
2 tabletter Toilax sväljes hela med kall, klar dryck."


Ja, jysses vilken härlig dag det här blir!
Och jag väljer ....


.... Bregott.

Sen kan hon trumma via telefonen ...


"Nä, inte ligger Torsby där inte! Det där är ju Portugal!"


Och tänka sig .., vännen Bente i Norge, hon ska i helgen susa iväg till Torsby i Värmland!

Jaha, och göra vad då? tänker man.

Hälsa på bekanta, kanske?

Nä.

Hon ska gå på trumkurs.

Lära sig att tillverka en trumma.

Det kan man också göra en alldeles vanlig helg.

(Här är en annan som kan spela trummor, men det är inte sånt Bente ska ägna sig åt. Det är mera mystiska-trumman ...)

Andäktigt, på nåt vis ...



En enda gång i mitt liv har jag tagit nattvarden.

Jag var kanske närmare trettio år och egentligen får jag väl inte, jag som inte är döpt?

Det var en oerhörd mäktig känsla och jag kan omöjligen förklara varför .., bara att jag liksom översköljdes av nån slags ...., ja .., jag kan verkligen inte förklara den känslan.

Ungefär så känner jag det var gång jag röstar.

video
pv förstår sig inte på såna här korta små filmsnuttar.
"Det är ju ingen handling!" säger han.
Men för mig är det just det.
Det är ett tvärsnitt av ett ögonblick.
Förstår ni?

Och idag .., blev det så.

En gammal finklädd tant med käpp .., en man som är kund i affären .., ett äldre par .., och så jag själv .., vi står i kön i röstlokalen och väntar på vår tur.

Vilken ynnest att få leva i en demokrati!

Det är nästan så att jag får svälja, så rörd blir jag.

Litet möte eller stort.

video

Plötsligt, på väg hem från röstlokalen ..., upptäcker jag Jonna.

Blir man lycklig?

Svar: ja.

Ska jag någon gång i livet bli matte till en Golden?

Svar: bombsäkert!

(Visst ser ni att vi är gamla bekanta, Jonna och jag ...)

Sommar, sommar, sommar ....!


Ögnar igenom listan av årets sommarpratare.

Torsdagen den 23:e juli, då arbetar jag från 11 - 20.

Men på kvällen .., tänker jag lägga mig raklång under blommiga täcket och sedan bara lyssna.

henne.


Och är man glömsk av sig och det är man ju ..., finns detta att ta till.
I stället för lyckopiller ...


Ibland snavar man över en bild som får en att sitta och smajla framför datorskärmen och efteråt känner man sig alldeles inutivarm och glad och lycklig!

En sån bild tittade jag på nyss.

Vill du också bli glad?

Glöm inte att klicka på bilden, bara!

Torsdagsfönstret ...



Hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik, dom som har varit på sitt livs äventyr, passar på att besöka underbara Helsingör, nu, medan tid är.

För ett fönsterfreak är Helsingör ungefär som att hamna i paradiset.

Ja, titta bara, vad Anitha har förevigat!

onsdag 3 juni 2009

Love Story ...


Röd stol. Dock inte från det stora varuhuset.

Alltså, jag erkänner villigt att jag tillhör den där skaran av människor som älskar Ikea.

Jepp.

Och när min australiensyrra berättar om invigningen av ovan nämnda varuhus i Adelaide, då tycker jag att det är för härligt.

Vilka pr-människor det företaget har!

(Minns när Ikea i Washington låtsasleverade möbler till Vita Huset ., nu när Obama flyttade in ... och fick sån reklam!)

Jo, i alla fall, då fick alla svenskar i området inbjudan till invigningen och bara dom tog med sig sitt svenska pass (det var kvällen innan själva stora invigningen) så fick de som handlade tjugo procents rabatt, plus småpresenter, typ Dajm.

Sånt tycker jag är så himla finurligt.

Och gissa om jag ska lyssna på den allra första Sommarprataren i år .. nämligen Ikeagrundaren Ingvar Kamprad!

(Hon berättar också att på invigningsdagen var det fullständigt kaos .., vägarna till flygplatsen - som tydligen ligger nära varuhuset - korkades igen av alla kunder på väg att förnya sitt hem och Ikea fick sätta in nån slags extrabussar för att lätta upp det hela!)
Inför Vätternrundan .., om den nu blir av ...


.... så testar pensionatsvärden att cykla sex mil på en gång.

Det går bra.

Lite över två timmar.

Jo, han låter nöjd och belåten.

Trettio mil på cykel ska han kanske klara av?

Tillsammans ...

video
Australiensyrran berättar om mellanlandningen på Heathrow i England.
Och om den vänliga kvinnan från något asiatiskt land som hjälpte dem med incheckningen.


Från landet utanför Hörby, kommer mina båda storasystrar på besök.

Jag bjuder på lunch; kokt kyckling med ris och currysås, broccoli och kokta morötter .., och till efterrätt blir det nybakad citronkaka med jordgubbar och vispad grädde.

Så där sitter vi runt slagbordet och pratar om allt möjligt.

Vi brukar inte vara direkt öppna med varandra om känslor .., men idag blir det ovanligt mycket av den varan.

Inte några våldsamt djupa samtal, men ändå.

Mer än vanligt.

Och jag sitter där och undrar när vi senast satt tillsammans, bara vi tre?

Rollerna är sig lika.

Hon som är störstasyster är som vanligt ordentlig och förutseende, så när vi går på promenad på stan och regnet vräker ner, fäller hon helt enkelt upp kapuschongen på sin jacka.

Mellansystern, hon som alltid har varit så flärdfull men kanske inte längre är det, har midjekort skinnjacka och tänker mest på frisyren som nu ska falla ihop som en inte-längre-så-luftig-sufflé.

Och hon som är lillasyster är minst klädd av oss tre och virar sjalen runt huvudet och ser ut som en kvinna från något muslimskt land.

Ungefär så var det.

Också en slags insikt ...


Bloggmadamen på racercykeln av märket Mustang.
Totaltid från Regementsgatan till arbetsplatsen: max 3 minuter.
I medvind kring 2 minuter.

Vännen Eva på Frösön målade.



"45.28!" utbrister pensionatsvärden lyriskt.

Han har cyklat hemifrån och till jobbet i Halmstad och nu ringer han och meddelar sluttiden.

Det visar sig att detta är den näst bästa tiden någonsin för honom, ja, på den sträckan alltså.

I november var han nere på 44 minuter och några sekunder och det är ju för retligt .., ajajaj .., åååå, jag hör hur han våndas.

"Ja, ja, men nu ska jag äta frukost ..", säger bloggmadamen som inte bryr sig så värst i sånt här med cykeltider, hon tycker faktiskt att det italienska lantbrödet är aningen mer intressant.

Medan jag häller upp kaffe i älsklingskoppen .., tänker jag att den där ihärdige cyklisten/motionären borde ha valt en kvinna som är lite mer .., tja, låt oss säga .., beundrande.

Frukost...

video


När klockan är nio, går jag till bageriet och köper Italienskt lantbröd.

Ett underbart bröd med lite salta korn ovanpå.

Pefekt till morgonkaffet.

Och så här välfyllt är det på hyllorna nu.


(Och pv lär ska anmäla sig till Vätternrundan om två veckor.)

En slags frihet ....


Saga visar vad klockan är. Annikas Saga, ni vet.


Onsdag är lika med ledig dag.

Armbandsur bär jag aldrig, men ändå .., inga tider att passa.

Inget regn.

Ännu.

Och behån har åkt av och åker inte på förrän på måndag.

Det är lycka det.

Och så Tamara igen.

Och öppet fönster.

Onsdagsfönstret ...



"God morgon, Elisabet!


Iförrgår var jag med på en rundtur i Västmanland och hittade ett vackert sommarfönster på slottet Strömsholm.

Var så god!

Ha det så bra

Önskar Maggan."

Under det blommiga täcket ..



Det bästa med att ha en eller flera lediga dagar framför sig, det är att man kan ligga under blommiga täcket och lyssna till Karlavagnen och Anja Kontor, denna gudabenådade programledare.

Ikväll har det handlat om allt från flygolyckor till en ljuvlig love story där en ung man från Knutby, via internet, kommer i kontakt med en kvinna utanför New York .., ja, deras kontakt handlar om musik, det är inte någon dejtingsida.

Och efter några månaders pratande via mejl och skype, åker knutbymannen till Amerika och sen susar det bara till ., och nu är dom gifta med varandra och han ska flytta till New York.

När jag ligger i sängen och lyssnar till detta, blir jag alldeles rörd.

Det är mannens mamma som ringer och berättar och hon låter så glad och lycklig.

Programmet avslutas med en helt ljuvlig sång och jag blir nåt så otroligt danssugen, så jag kliver upp från sängen .., googlar på youtube och hittar sångerskan och låten.

Och minns.

Under min tid som gift, hände det sig att jag en natt drömde att jag var på en danstillställning och där kom en för mig helt obekant man och bjöd upp mig och vi dansade nära-nära-varandra och jag vilade min kind mot mannens och tänkte att "ååååå, det är alltså så här det kan vara!"

Jag tror verkligen att den drömmen kom att påverka resten av mitt liv.

När jag vaknade var jag alldeles rödgråten av nån slags sorg.

Och också .., en slags insikt.

Det är vad jag tänker på när jag ikväll, efter programmets slut, lyssnar till låten som avslutade programmet, nämligen denna.

tisdag 2 juni 2009

För ovanlighetens skull ...

video

... blir jag kvar hemma i Ystad den här tisdagen.

Mest för att jag vill komma ifatt mig själv.

Mycket blir gjort.

Tvättstugan är bokad .., jag dammsuger och torkar golv och slänger drivor med dagstidningar.

Och ligger på soffan Ektorp och läser älsklingstidningen från första till sista sidan.

Tänder ljus.

Tittar på SVT-dokumentär via webben, ni vet, den där norska filmen som jag ramlade rakt in i.

Telefonen ringer.

Det blir prat med pensionatsvärden som ringer från landet Halland och låtsas att han är en ny bekant från dejtingsidan och nu undrar han om vi kan träffas, ja, förresten, kan vi inte gifta oss med en gång .,. han tycker att damen på bilden verkar trevlig och jag säger att det kan vi väl, ty damen i fråga är dödens less på dejtingsidor och nu tar hon vad som bjuds, jodå, det går bra med mannen från Halland, ja, hur ser han ut, förresten?

"Tja, han har håret blåst rakt uppåt och så har han inget skägg ...", svarar dejtingmannen från landet Halland.

"Jahapp, ja, då får det vara ...", säger jag.

Och sen frågar jag hur det är med Pelle?

"Jo, han ligger och sover ute på altanen .,. han sover ju nästan jämt", säger pensionatsvärden som är i färd med att ta sig pannkakor.

Jahaja.

"Menar du plättar eller pannkakor ., typ ugnspannka?" frågar jag.

Han menar pannkakor.

Stora pannkakor.

Alltså plättar.

Kväller ...



På väg hem från storasystrarna på landet, utanför Hörby.

Det är då jag ser trädet.
Mandalaya ....

Helt ärligt vet jag nästan ingen som tar så läckra bilder som den här madamen.

En alldeles egen stil har hon.

Den går rakt in i mitt hjärta.

Just på pricken så.

Trettiofem steg från min port ...

video

På väg till Möllers Bageri.

Och hyllorna gapar tomma så här vid femtiden på eftermiddagen.

Ååå, ni skulle se hur härligt välfyllt där är på morgnarna!

video

Från och med i morgon får jag inte äta vad som helst, ja, det är inför det som ska hända på fredag: nämligen njurröntgen.

Nej, då blir det bara kokt kyckling och ris och ingenting av det som jag tycker sätter guldkant på tillvaron.

Alltså .., gäller det att passa på.

Och det gör jag.

Prick nu.

(Och lite kom hon ju med på bild. Eller mycket. Men det är nog okay.)

Små konstverk. Eller stora.



Så här vacker är man (bilden ovanför) när Emma har tovat och sytt.
Om ni inte känner igen bloggmadamen, så är det jag.
Just det.
Mormor.



Och så här elegant är Emmas morfar.
Eftersom han är alldeles silverhårig (det skulle, om sanningen ska fram, Emmas mormor också vara, om det nu inte vore så att det finns botemedel mot grått hår ...) , så behövs inte så mycket garn där på toppen.



Och här är hela familjen.

Pappa och mamma längst uppe och Emma och kapten Lintott på nedre raden.



Och farfar Berra och farmor Maggan blir också avbildade.

Faktiskt tycker jag att farfar är väldigt lik sig.


Tisdagsfönstret ...



..... speglar sig i den lilla vita tavlan, den som minner om den där övermåttan ljuvliga sommardagen .., då, när en sjuårig kapten lintott och hans mormor tillbringade en dag på stranden och mormors knä fylldes av "lakritsstenar".

Det är lintotten som skymtar i en gul fotbollströja vid vattenbrynet.

Och detta hände sig år 2006.

måndag 1 juni 2009

Kväller ...



öppna fönster

småprat utanför

tvättstugetidbokning

telefonprat

hemifrånvänskap - grattis agnetha en dag i förskott -!

och kävlingevänskap

och pv som har cyklat hem i motvind och glömt tidtagaruret - ack och ve -!


nio arbetsdagar kvar för min del

sen s e m e s t e r



bilden: mellan Helsingborg och Landskrona och landskapet är böljande och bara sååå mjukt! klicka gärna.

Och så är det måndag igen ...



Måndag är en låååååååång dag.

Jobb från sju till fem.

Och mycket som ska hinnas med.

Å andra sidan blir den här veckan, rent arbetsmässigt, extremt kort.

Två arbetsdagar bara, en fridag .., en dag som går åt till att "förbereda sig för njurröntgen" (läs: hålla sig nära toalettstolen ...) och fredag på sjukhuset.

På onsdag storasystersbesök i Ystad.

Lite sånt blir det.

Och nu slår väggklockan halv sju.

Plötsligt, efter alla år, har den börjat att slå igen.

Och genom det öppna fönstret hör jag fågelkvitter.

Inte så illa ändå.

Dagens fönster ....


"Hej Elisabet!

Skickar några fönster från Grisslehamns Havsbad .

Hämtat en nöjd men trött son som gått av efter en hård vecka som kock.

Ha det så gott och hälsa PV att han ska vara rädd om sig, det finns ju bara en PV.


Kram Babsan."

söndag 31 maj 2009

Nej, inte alls tror jag ...



... att pensionatsvärdens brorsdotter Kajsas deltagande i Vätternrundan (13 timmar med rumpan mot en cykelsadel!) har något att göra med att såväl Kajsas farbror, pappa och en storebror .., plötsligt, just idag, har bestämt sig för att göra en klassiker.

Det är den cyklande brorsdottern ni ser på bilden.

Intill henne sitter en cyklande organist från London.

Oväntat möte ...

video

På väg hem från storasysterträffen på landet utanför Hörby.

Det är då vi ser den.

SMS-glädje för mormorshjärtat ...



Avsändare: Dr Böhlander

Tidpunkt: 31 maj 2009, kl. 20.32

Meddelande: "Emma sitter på sitt rum och tittar i albumet från Kefalonia."
Bland det bästa jag har sett på tv.

På evigheter.

Är detta.


Sändningstider: Lykkens grøde
SVT2 Söndag 31 maj 2009 kl 20.00
SVT2 Torsdag 4 jun 2009 kl 16.20
SVT2 Lördag 6 jun 2009 kl 15.45
Nån slags insikt ....


Den hjärtsjuke pensionatsvärden ringer från sin mobil.

Jodå, han mår bra.

Nu minsann ska han lägga sig i hårdträning för detta.

Och för detta.

Och för detta.

I say no more.

Utanför mitt fönster ...

video

.... en söndagkväll i slutet av maj månad år 2009.
Om man säger som så .....


... så är inte pv:s heta chiligryta med räkor direkt s ä m r e om man äter den dagen efter.

Och det är vad jag har gjort.

Just nu.

Det bästa jag vet ....



Efter jobbet packar jag den rosa strandväskan och cyklar iväg till stranden.

Jag passerar mammas gruppboende och så småningom även Gamla Kyrkogården där det som är kvar av mamma ligger i en liten pappask under jorden och jag susar vidare ner mot Gjuteriet och där är blommor överallt och syréndoften är bedövande!

Och så framme.

Trappan av trä ner till sanden och vattnet.

Tjugo meter - minst - mellan varje människa.

Vi är inte många .., kanske tio stycken allt som allt?

Och alldeles raklång ligger jag och har solen mot kinden och jag hör vågskvalp och fågelkvitter och när jag mellan varven sätter mig upp, ser jag segelbåtar som kommer farande med fyllda segel på väg in till Ystads hamn.

Förr om åren när jag såg en segelbåt tänkte jag inte på nånting alls.

Nu tänker jag på pensionatsvärden.

Och numera betyder ordet segelbåt också den där sommardagen i fjol tillsammans med äldsta dottern, Emil och Emma .., det var då den först så vettskrämde lintotten förvandlades till Kapten Lintott innan vi kom fram till Kåsebergas hamn.

Sånt tänker jag på.

Ååå, det är helt ofattbart varmt ute.

Och jag bläddrar i lokaltidningen och tittar på kandidaterna till Årets Brudpar och när jag kommer till sidan 9 läser jag om en kvinna som har avlidit .., där finns en bild av kvinnan där hon ler rakt in mot kameran, men nu finns hon inte mera, kvinnan som drömde om en egen vingård i Italien.

I en liten notis alldeles intill står också att läsa att en ystadpojke har avlagt exampen i ekonomi och världspolitik på Hamilton College i New York.

Och Margaretha Ekholm i Sjöbo fyller 50 år just idag.

I två timmar blir jag på stranden och jag går ut i iskalla vattnet, men doppar mig inte.

Jag har blivit en badkruka.

Eller kanske saknar jag någon som säger ...."men ååå, vad du är modig!"

Det kan vara det också.

Dagens skörd .....


"En riktigt skånsk handlelap ...."



Söndagsfönstret ...


Lindalotta och Jämtlands-Gunnar inspekterar dukningen.

.... hittar man i underbara, ljuvliga Steninge Vandrarhem mellan Halmstad och Falkenberg och alldeles nära havet.

Det var där vi hade bloggträff.

Och nu är det söndag och pv har åkt hem och jag har pussat honom på kinden och sagt att näää, jag ska aldrig mer i hela livet säga att han hellre ska ta den svarta t-shirten för den är han sååå fin i .., jag lovar på hedersord .., bara snäll och rar ska jag vara, så länge han håller sig vid liv.
(Ja, det kan ju hända att jag glömmer bort mig nån gång .. men jag lovar att försöka vara ståndaktig..-)

Och Pelle fick göra honom sällskap.

"Nä, låt honom vara lös i bilen ...., det är inte roligt att vara i en bur i den här värmen ...", sa den snälle pensionatsvärden och jag önskade honom lycka till på hemresan.

Själv ska jag slänga mig på cykeln och susa iväg till stranden; den västra.

Nästan som i Texas ....



Jag måste bara berätta vad som hände på vägen hem från mina systrar.

När vi kommer till flygrakan vid Sjöbo .., då står två unga flickor och viftar och har sig utanför en bil där dörrarna står på vid gavel och jag tänker genast att jaha .., nu ska man väl bli rånad eller nåt om man stannar och hjälper dem.

Men pv stannar.

Förstås.

Då ropar flickorna att längre fram på vägen går en man omkring och skjuter med en pistol och dom har ringt polisen som är på väg och nu varnar dom oss för att fortsätta åt det hållet.

Så vi tar omvägen via Sövde och Snogeholmssjön ..,. sanslöst vackert är det .,. men fy, så obehagligt ändå och i bilen pratar vi om vad som kunde ha hänt och en stund senare tas den här bilden genom bilrutan .., solen på väg ner i väster och på höger sida av vägen vi ser en livs levande s t o r k som spatserar omkring på en "lägda" .., nästan magiskt och overkligt är det.

Allt på en gång.

Som livet.

Lite över midnatt ...



Så här blev det.

Pv får tillbringa natten på hjärtintensiven för att dom ska kunna hålla koll på hans lite oroliga hjärta .., men han var vid gott mod och har ju varit med om detta förr .., flera gånger .., så det blir säkert bra.

Och själv ska jag hoppa i bingen och försöka sova .., jag ska upp klockan halv sju, men det är ju sex timmar kvar tills dess.

Pelle får göra mig sällskap.

Kram till alla raringar och han hälsade så mycket .., ja, jag sa att jag hade skrivit på bloggen om akutresan och att han nog kunde se fram emot snälla hälsningar från rara bloggvänner .. .-)

Nu mot sängen!