lördag 23 maj 2009

På agendan ....

Hela natten ösregn och blåst!

Jag vaknar vid fyra och ligger under täcket och lyssnar ....., tänker på alla som kommer farande till vandrarhemmet ..., och hoppas på uppehåll.

Några timmar senare .., ring-så-spelar-vi-madamen och gästprogramledaren som är 2.06 och regnet börjar avta.

Nu är det full fart som gäller.

Medan pv ska ägna sig åt strandstädning tillsammans med andra boende på området, blir det räkgrytetillverkning för bloggmadamens del .., två pajer gjordes klara igår .., jo, det ska nog hinnas med alltsammans och nu är det frukost som vankas.

Herr Jämtlänningen åt middag med oss igår, tillsammans med underbara Gunvor, mamma till pv ..., men frukost skulle jämtmannen ta nere vid havet nu på morgonen.

Jo, jo.

Man för hoppas att det klarnar upp lite mera ..-)

Kör nu försiktigt ni som ska åka norr, - och söderut .., och igårkväll hörde förresten hemifrån-anitha och per-erik av sig och meddelade att dom "kanske dyker upp".

Hur trevligt som helst blir det!

fredag 22 maj 2009

Litet tips ...

Det vet ni väl förstås redan .., men om inte .., så kommer den här madamen att lägga ut bilder på ett helt finurligt sätt .., via sin eminenta mobil!

Bra att veta ....


.... så man inte missar det hela.
Bara så ni vet ...

Min nya mobil fick spatt igårkväll och pinkoden som jag har bytt till, den slutade att fungera.

Nu vågar jag inte göra ett sista försök, utan har bett ovanpågrannen hemma att ringa och ge mig Telenor-koden som man fick .., det har hänt så här förut en gång.

Så ni som eventuellt har hört av er via sms och inte har fått svar .., vet vad det beror på.

Fredag ...



Och full fart på på pensionatet.

I ugnen två tårtbottnar av maräng, modell jättestora.

Två andra bottnar är redan färdiga.

Det ska bli Dajmtårtor till kaffet på bloggfesten.

På arbetsbänken tronar broccoli, skinka, ädelost, riven ost och deg till två pajbottnar .., till den som inte kan äta pv:s goda räkgryta.

Pensionatsvärden travar ved och är som vanligt energisk som ett kärnkraftverk.

Jag pratar om lotteri till festen.

"Åååå, det här kan vi ha ... och det här, som vinster!" hojtar jag.

Och så har vi druckit kaffe och ätit mackor och herr Jämte tog ryggsäcken och drog sig ner mot havet.

"Jo, jag ska gå längs havet tillbaka till vandrarhemmet .., få se ., när skulle vi äta middag ...? Jaha, vid sextiden .. ja, men det blir bra ...", säger han leende.

Att ha ett låtsaspensionat är hur trivsamt som helst.

Så är det.

Utflykt ..


På en hyllgavel i biblioteket.

... så herr jämtlänningen gör mig sällskap in till Halmstad.

Eftersom jag inte känner mig så där värst kaxig när det gäller att hitta just där, får det bli p-plats alldeles i närheten av slottet och sedan går vi till centrum och handlar lite viktigheter och efteråt; visar jag honom biblioteket.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Halmstad bibliotek är en liten juvel.

Och herrn från Jämtland går och tittar uppåt mot himlen som syns bakom allt glas och han suckar och säger att ..."men ..., så fantastiskt!"

Just så är det.

Morgonsurr ...



"Hur tänker ni er siffror .., jag menar .., ser ni dom i färg eller ...?" frågar jag pensionatsvärden och västmanländskan ..., det är vid frukosten.

Själv tycker jag inte om udda siffror, men fjorton och fyra och tjugotvå .., såna gillar jag.

Siffrorna sju, tre och nio är gulaktiga.

"Näää, vet du vad ...!" utbrister pensionatsvärden smajlande .., "näää, nåt sånt tänker jag aldrig på!

Inte västmanländskan heller, för den delen.

Och vi pratar om hur vi ser året .., linjärt eller cirkulärt.

Sånt.

Och namn ., ibland tänker jag på vilka namn som jag tycker skulle passa människor som jag känner.

"Du är som en Annika ..", säger jag till ellis.

Och jämtlands-gunnar, honom vill jag kalla för Sven-Olof.

"Nä, Sven-Olof, nu får du allt komma och äta frukost!" säger jag och just på pricken då hör vi hur ytterdörren öppnas och där nere står verkligen vår gäst från Jämtland .., han har promenerat från vandrarhemmet och hit och berättar lyriskt om hur ljumma vindarna är mot för hemma vid sjön, då, när fjällvindarna kommer susande.

Igårkväll när vi allsångssjöng "Ovan där" till gitarraccompanjemang från pv .., kom jag att tänka på tro och vi hade just pratat om mygg .., så då skenade tanken iväg alldeles omåttligt.

Apropå mygg .., tror du på Gud, Gunnar ...?" frågade jag.

Och han log med glitterögonen och svarade bums.

Ungefär så har vi det.

Alldeles underbart!

Och nu ska herr jämten och bloggmadamen åka in till Halmstad och titta lite .., jag ska visa honom det vackra biblioteket ..., västmanländskan blir hemma på pensionatet och den evigt flitige herr pv, han ska baka tårtor inför morgondagens äventyr.

Tänk .., snart är flocken samlad.

Fredagsfönstret ...


.... kommer från västmanlandsmadamen ellis, hon som just nu har lämnat sängvärmen.

torsdag 21 maj 2009

Kväller ...


När klockan är halv elva ., tar jämtlands-gunnar på sig reflexvästen och tackar för sig.

Trettiofem minuter tar promenaden härifrån till vandrarhemmet.

Och vilken härlig kväll det här har varit!

Vi har övat på "Ovan där" .., och druckit underbart god Martini (jodå, den kombinationen går alldeles utmärkt ..), pratat om vad vi tycker om att göra och på en skala ett-till-tio ... och om förhållanden och att vara singelbortskämd.

Det har varit alldeles oerhört många skratt.

Och mycket gitarrklink.

Vi har varit så glada och så nära livet.

Äntligen ...!

video

Hela eftermiddagen har jämtlands-gunnar försökt förmå Pelle att hoppa upp i hans knä.

Gunnars knä.

Och så ... äntligen.

Länge ligger Pelle där och låter sig bli kliad.

Gunnar tycks nöjd och belåten.

Och så ....


I väntan på den försenade frukosten.
Gunnar. Lillebror. Vänster tumme upp.
Vädur.

... när klockan är 11.56 .., kommer göteborgståget inrullande på Halmstad Station och prick bums känner jag igen Gunnar, han från Jämtland, som nu ska vara med på bloggträffen.

Tänk, det är likadant varje gång .., det är precis som om det är gamla bekanta som dyker upp!

Och vi får vänta nån halvtimme på PV som är upptagen med annat, men sedan bär det iväg hemåt.

Först en tvärsväng förbi pv:s mamma som är så pigg och glad och frågar om det är första gången Gunnar är så långt söderut och vi får veta att han har tillbringat ett år i Eslöv, på en folkhögskola .., och jo, han varit i Halmstad också.

Innan vi är hemma vid pensionatet, checkar herr Jämtlänningen in på vandrarhemmet och vi får titta på rummen, på köket, allrumet och matsalen och alla säger vi .."men åååå, så mysigt!"

"Finns där några vinglas då ...?" undrar pv.

Jodå, det finns.

Och sist av allt åker vi till pensionatet nära havet och herr Jämtlänningen får försenad frukost i form av äggröra och bacon och till efterrätt; nybakade gifflar med kaffe.

Så t r e v l i g t detta blir!

Och herr Jämten berättar om bloggandets oanade följder .., om helt osannolika möten .., ja, om några förbipasserande från Frankrike och vi bara g a p a r.

"Men ååå, det där måste du berätta på lördagkväll!" säger jag.

Då bara ler jämtgubben.

Onsdagskväll på pensionatet...

Förr i tiden ...



Från kusinbarnet Lotha kommer några gamla bilder farande genom rymden.

Åååå, titta .., där är den kavata moster Margit som står intill kossorna!

Undrar om det inte är mormors hus där till höger?

Moster Margit var min mammas storasyster och så fanns deras lillebror Ivan som dog i tjugoårsåldern.
(Mormor fick tre barn med Erhard, sedan ytterligare tre barn med Haqvin Bergman och en av de tre var Gunvor, mormor till mitt kusinbarn).

Ivan var blind och mamma sa, på sin ålders höst, att det nog var av den orsaken som hon valde att arbeta så mycket med blinda bolivianer/indianer .., dvs, att ta dem till ögonläkare för operationer eller att skaffa glasögon åt behövande eller att i Sverige lyckas få ett ögonmikroskop värt hur många tusen som helst, ett mikroskop som en ögonläkare i Bolivia fick ta hand om .., jo, säkert var det därför ..., detta evighetslånga dåliga samvete över lillebror Ivan som, med sin blindhet och sin epelepsi, hamnade på dåvarande Umedalens sinnesjukhus.

"Du förstår Eliza .., jag minns hur han stod vid bussen när han skulle åka hemifrån och tårarna rann nerför hans kinder .., han ville inte .., och det kändes som skulle jag kvävas av ångest!" sa mamma.

Och bilden ....

Moster Margit .., denna urstarka kvinna med sådan personlighet .., som fick "bud" när människor skulle till att lämna denna jordevärlden .., och moster Margit med sin livsglädje.

Tack Lotha!
Dag 2 av 5 ....

Vaknar vid fyratiden av den allra mest ljuvliga fågelsångskonsert.

Alldeles stilla ligger jag och bara l y s s n a r.

Jag tänker på herr och fru Stare som i år har sina småttingar under den översta tegelpannan, men på andra sidan av taket, mot havet till och jag undrar just om det är samma familj som bodde här i fjol ...?

Och jag tänker på familjen Pilfink som har hyrt liten etta längst nere till höger, just ovanför altanen.

När vi gör natt (efter en härlig kväll med grillat och gott vin och mycket skratt ...), ligger Pelle på soffan i det rum där ellis huserar.

På morgonen får vi veta att han minsann har skuttat upp i sängen och kurat där, intill henne, precis hela natten.

Det kanske är därför hon är lite sömndrucken när klockan är sju och PV redan är i full färd med att baka valnötsbröd?

Och jag kollar mail och ser att det drar ihop sig nu.

Från Västergötland meddelar Mian sin ankomsttid på lördag och Gunnar från Jämtland kommer idag ... och åååå, vad det ska bli roligt!

Livet känns så oändligt rikt.

Ett torsdagsfönster ...



... från vackra Övedskloster i Skåne.

Fönsterfångerska var madamen som arbetar i Portugal, men har sina rötter i Skåne, om jag har förstått det rätt?

Tack snälla, rara! säger jag.

onsdag 20 maj 2009

Ett ledigt-dagsfönster ..



... från vännen Eva i Jämtland.

På Frösön, ni vet.
Dag 1 av 5 ...


ellis-i-soffan

cykeltur

apoteket

compeedplåster (läs: västmanländska skavsår)

solsken

"hej-hej-nej-jag-har-ledigt-i-fem-dagar"

Jimmy - Aftonbladetutkörare -.

"hej-hej-hälsa-till-emelie-från-ledighetskommitén!"

syréndoft

spireor

liten hund

tågtidtabell

11.08

ljud av stickor

garnnystan

l i v

äventyr

Onsdagsfönstret ...



..... kommer från den goda pajmakerskan "hemifrån-Anitha" och själva fönstret har hon minsann hittat på ön Ven.

Tack snälla och hälsa till lilla, goa Katten Grå! säger bloggmadamen.

tisdag 19 maj 2009

Litet besök. Eller stort.

video

I mer än tre timmar blir vi sittande och pratar om allt och inget.

Verkligen allt och inget.

Har vi inte träffat Hedgren tidigare?

Nix pix.

Och ändå har man.

Bokstäver skrivna under årens lopp blir till igenkänning.

Så där .. "jaha, där är du ju!"

Mellan pratet och hostattackerna ("här får du en halstablett!" säger madame Hedgren) blir det rabarberpaj som Hedgren inte kan äta, då hon är allergisk för mandel, så hon får nöja sig med glass och vispgrädde.

En himla trivsam tillsammansstund blir det.

Den gamla bilden ...



Från mitt kusinbarn Lotha kommer en bild på självaste släkten.

På min mammas farfar och farmor och alla barnen.

Pojken som står längst till vänster, framför en kvinna i vit blus .., precis så såg jag ut i tioårsåldern, fast lite längre hår!

Malåbor som läser kanske vet vem Anna-Lena Lundström är, mamma till Bosse och Lasse (Bosse spelade hockey, om jag inte minns fel ...) och det är hennes pappa som står längst uppe till vänster.)

Och min egen morfar står som nummer två från höger i översta raden.

Tack du nderbara Lotha!!!!!

(Tolv eller tretton syskon var dom .., och min mamma berättade om en otrolig släktsammanhållning.)

Och ute på gatan ser jag Annika!

video

Många som varit med här länge känner säkert igen Annika?

Ni vet .., Annika & Saga.

Här är hon på väg till dagiset för att hämta Saga och nu ska det bli picknick i parken.

Och jag berättar om den stundande helgen och om landet Halland.

Ett livsbejakande eftermiddagsfönster ...



.... från en leksaksbutik i Gamla Linköping, ja, där har vännen Eva på Frösön varit på besök.

Och hon tog bilden, förstås.

Tack snälla! säger jag.
video

Under hela min uppväxt hängde klockan på väggen i köket hemma i Malå.

Den kom från pappas släkt .., hade tillhört en farbror till honom, om jag minns rätt?

(Pappa och hans syskon blev tidigt föräldralösa när min farmor och farfar - Anna och Anders Nilsson från Kalvträsk- båda dog i 40-årsåldern av tuberkulos .., och det var då som syskonen hamnade hos den barnlösa farbrodern och hans lika barnlösa syster).

Klockan tickar högt .., men själv hör jag den inte alls .., då måste jag liksom stilla mig och verkligen l y s s n a.

I min barndom låg en dödsannons längst nere i klockans innandöme; en annons som berättade att Gunhild Nilsson, f. Andersson, hade avlidit i en ålder av 33 år och att hon efterlämnade två döttrar och en make.

Gunhild var mina storasystrars mamma.

Nu ligger ett annat urklipp på samma ställe.

Min mammas.

Dagens fönster ...


I södra Frankrike bor Monet med sin man och lilla, svarta pudeln.

Där, i Frankrike, finns också det här vackra kyrkofönstret.

Madame Monet skickade bilden som tog sig över berg och ängar och motorvägar och havet och slutligen landade i min dator.

måndag 18 maj 2009

Ett vilsamt kvällsfönster från ...



"Sen ett kyrkofönster för den Lilla resan för min del i helgen var ju för att gå på konfirmation.

Vi satt långt bak i kyrkan så jag kunde ta lite kort under högmässan utan att det märktes alltför mycket.

Utanför bakom kyrkfönstren fanns den härliga försommaren denna söndag i maj."

Vem som satt långt bak i kyrkan och hade kameran med sig?

Jo, den här vänliga och resglada madamen.

Det kanske är morfars fars fel ...?


Min morfars far, Pelle Westerlund .. , och hans hustru Lotta (?).

här är det.

Varje måndag har vi ett möte på jobbet där olika avdelningsansvariga deltar och jag är en av dem, eftersom jag har kassorna på min lott.

Mötet börjar alltid med att Helene berättar hur butikens försäljningssiffror ser ut .., om vi har ökat eller minskat i kundantal .., hur marginalerna för varje avdelning ter sig .., hur högt svinnet är och vad det i så fall beror på ....?

Därefter tar vi avdelning för avdelning och vi börjar alltid med kassorna.

Det är då jag ska ta upp saker som rör arbetet där och det kan vara allt från nya stolar till att jag gull-ber arbetskamraterna (läs: pojkarna ..) att bättre skrapa vinstlotts-rutan på alla Trisslotter.

"Jaha ..? Och det var allt ...?" säger Helene då och jag säger "jo, det var allt jag hade".

Men just som hon ska ge ordet till Rickard som då ska ta sig an kolonialbiten, då kommer jag alltid på nånting som jag har glömt att säga.

Och varje gång blir det gapskratt runt bordet!

"Det är samma sak jämt när Bettan är med .., det är lika så gott att vi väntar en stund till .., för hon kommer alltid på nåt just i sista sekunden ...!" säger Magnus.

Och precis så är det.

Idag hade jag skrivit ner fem prydliga punkter på ett litet papper, för nu minsann skulle ingen kunna säga nånting .., men tror ni inte att jag glömde en av punkterna och så blev det just som det alltid blir och nu skrattades det ännu mera!

När jag kom hem .., loooog jag för mig själv vid tanken på det där mötet och det slog mig hur typiskt det där beteendet är för mig.

Varje gång jag har tryckt på "publicera inlägg", kommer jag på att jag ju hade glömt det viktigaste!

Varje gång jag skriver ett mail ( i alla fall nästan ..), så när jag har skickat mailet, då .., plötsligt .., vet jag ju vad jag skulle ha haft med ytterligare!


Och tänk, den där lillflickan längst nere till höger ..., så lik min Anna när hon var liten.
Eller tvärtom.

Och när jag besöker pensionatet och ligger nära herr pensionatsvärden och har sagt godnatt och sov gott och han nästan har somnat ..., då .., kommer jag ju på vad jag ville berätta!

Det där är verkligen ett personlighetsdrag.

Man har kanske för bråttom?

Eller så är det genetiskt?

Min mamma gjorde allting i racerfart.

Så .., jag skyller helt enkelt på generna.

På arsvanlagen.

Såja.

Nu har jag tvått mina händer.

Litet brev från Fridas matte ...



"Du får hälsa alla o tacka för snälla och empatiska kommentarer Elisabeth!

Har inte orkat engagera mig på nätet nu ett tag.

Känns fortfarande jobbigt men det mest akuta har lagt sig.

Jag har naturligtvis polisanmält, dessutom har han gjort och sagt saker gentemot mig, som har gjort att jag gjort ytterligare en polisanmälan på honom, för hot.

Denne unge man är kriminell, det har framkommit mer och mer om honom så det känns otryggt att ha honom boende 100 meter bort... Men samtidigt måste jag agera, ju fler som gör det så kanske vi kan få en lagändring så småningom. Det är i alla fall mitt hopp på sikt.

Frida är i hyfsat skick.

Hon var från början en mycket trygg hund, vilket jag tror spelar roll i läkningsprocessen, både fysiskt och psykiskt.

Själv är jag mest förbannad och ringer, skriver och har mig gentemot olika myndigheter.

Dessutom har jag fått med mig en engagerad politiker som gör vad han kan för att påverka våra myndigheter.

Läs gärna artikeln som finns i Hallands Posten idag.

Länken är;

Kram Anna-Karin."

En tröstbild ...



... när regnet hänger i luften och det är grått och ännu mera grått .., det får det här bli.

Ska man dessutom arbeta från sju till fem och det oftast är full rulle hela tiden, så behövs verkligen något att vila ögonen på innan det är dags att cykla iväg.

Hasse från Ö-vik tog bilden.

Måndagsfönstret ...




.... kom seglande från sydvästra Skåne, inte långt alls från Ystad .., och slank in genom mitt öppna överfönster.

Det mot sydväst.

Avsändare var den här alltid så omtänksamma madamen.

söndag 17 maj 2009

Vid kassan ....


I fem veckor har mannen varit på ett behandlingshem för missbrukare.

Det är säkert tredje eller fjärde gången för hans del.

Min ålder, kanske ...?

Sliten.

Nu är han tillbaka till stan och har pantat flaskor och fått lite pengar.

Han är helt klart berusad.

Svajar på benen.

"Ja, i fem veckor var jag där Elisabet.., och nu hann jag bara hem ... så är allt som vanligt igen ...", säger mannen.

Men nästa gång.

Då ..., ska allt bli annorlunda.

Säger han.

Kvällsfönster från Kävlinge ..



Vännen Annika som bor i Kävlinge har förevigat såväl in,- som utsikten av sin balkong.

Där satt vi i fjol, ellis och jag själv .., så där på ett litet hastigt besök.

Hägg och liljekonvalj ...

video

... på mitt rumsbord.

Och ett fotografi av barnbarnet på semester i Grekland ..., och i en liten, liten brun ram .., en bild av min pappa som försöker locka sin yngsta dotter som är jag .., till ett dopp i Skeppträskets iskalla vatten.

Mamma som dricker kaffe.
(På tåget hem från Malmö i torsdags .., jag tittar i fönstret och ser min egen spegelbild, men jag ser också mamma. Det är som om hon har flyttat in i mig på något konstigt vis. Jag satt länge och tittade på henne. Mötte hennes blick.)

Några böcker på ett bord.

En sovande katt.

Väggklockan som hängde i mitt barndomshem, - i köket -.

Tick-tack.

Tick - tack.

Mammas dödsannons på klockans botten.

Snäckskal från landet Halland.

Och i fönstret .,. fröknarna Pelargonia.

Det är mitt Hem det.

På innergården ..



... blommar nu häggen som bäst!

För mig finns det absolut ingen doft i världen som gör mig så lycklig.

När jag växte upp fanns en knotig hägg nere i backen och om man vågade gunga tillräckligt fort, så kunde man nudda med tårna bland häggblommorna.

Om man vågade.

Nu, står en bukett här på mitt rumsbord.

Några avknipsade grenar i älsklingskrukan.

Doft av Trygghet & Barndom.

Just så.
Insikt nr 150 ...


Kvällstidningen på kassabandet.

"Ja, Malena var ju bra ., men konstig ljussättning .., dom ville väl jävlas med oss, ryssarna ...?" säger kvinnan lite puttrigt.

Men helt eniga är vi om att rätt låt vann.
Söndag, klockan 14.47.

Jag undrar jag om man inte borde ta lite siesta?

Just nu, alltså.

Soffan Ektorp och Dagens Nyheter (välsignad vare Rexxie som förärade mig den prenumerationen för en billig penning!! Tack igen!).

Ett fönster öppet mot gatan.

Kanske, men bara kanske, att man somnar en stund.

Jo, så får det bli.

Dagens skörd ...









Dagens fönster ...



... finns i ett före detta skolhus från 1906, beläget inte så långt från Sösdala i Skåne.

Närmare bestämt .., i Ljungarum.