lördag 13 februari 2010

Värmekälla ...


Det kommer ett sms.

"God natt min vän!" står det.

Det räcker.

Kväller ...



Det tar alltid tid innan pElle har bestämt sig.

Ska han hoppa upp i soffan eller inte?

Länge kan han sitta precis nedanför och bara titta på matte, så där som ..."äh, du kan väl lyfta upp mig ...?"

Men se det gör hon inte.

Och till slut hoppar han upp och sitter en stund och tittar sig omkring och efter kanske fem minuter lägger han sig på min höft (om jag ligger på sidan) och han är spänd som en fiolsträng, för bäst det är kan ju eländet sigge nilsson dyka upp.

Så han trampar och trampar och trampar.

"Nä, lägg dig nu pElle .., lägg dig nu .., såååja!" säger jag.

Och när han till slut kryper ihop, är han fortfarande spänd.

Men .., om jag tar då masserar honom i nacken .., då tar det inte tio sekunder förrän gammel-pElle blir som en våt wettextrasa och bara sjunker ihop och mår som en prins!

Och spinner.

Och spinner.

Det är precis vad han har gjort just under skidskyttet.
Stor besvikelse ....

... hos herr Ulfbåge och nu börjar man förstås tänka på sånt man inte vill tänka på.

Nåja, det kommer nya dagar i skidskyttespåret.
Bli-glad-av-bilder .....

... hittar ni här.
I väntan på skidskyttet .....


... tittar vi på Melodifestivalen.

(Men först ligger vi skavfötters i soffan Ektorp och sover i en timme, rakt av bara!)

Så länge .., röstar jag på låt nr 2.


Uppdaterat: och dom kom inte ens med. jaha.
Ta fram näsduken ...!

Ty ..., snart är det dags .....

Vid sjutiden ...



... på morgonen, tar pensionatsvärden bilen och kör till Småland för att hämta gratisved.

Vid tolv är han hemma.

Och han kånkar och bär in veden från släpen ..., och fixar hatthyllan så den nu är nästan klar.

Och skidorna vallas.

Nu ska här tränas .. "minst tio varv på åkern!" säger han bestämt.

Ett par mil alltså.

Ja, energin är det i alla fall inget fel på.

På pensionatet ..



... vankas det lammstek och potatisgratäng till middag.

Lammsteken är vitlöksspäckad och nu är det gratängens tur.

"Hmm, finns här någon riven ost ...?" frågar jag pensionatsvärden.



Jodå, det finns.

Alltid.

I små plastbyttor i frysen ligger det sista av ostbitarna som herr pensionatsvärden har rivit.

"Ja, man är väl snålänning ..." säger han leende.

Sånt gillar jag.

Ett första fönster från Kjelle på vift ...


Ja, knappast från Båstad i alla fall ...?

Det var väl ett par år sedan jag träffade Kjelle, ja, det var på den tiden när jag skuttade omkring på dejtingsidan och sällan eller aldrig har jag mött en man som är så ... annorlunda.

Kjelle är en riktig söderkis som har flyttat till Öland och vintertid, när han inte står i sin butik, seglar han omkring med sin båt på något grönturkosskimrande hav väldigt långt hemifrån.

Hela han utstrålar en massa livsglädje och spontanitet och det är som om han bara öppnar famnen och tar emot livet rakt av.

Och nu är han ute på vift igen med sin båt och jag mailar honom och påminner om fönster. Flera gånger skriver jag, så där så han inte ska glömma.


Det var rent otroligt så många seglare det fanns på dejtingsidan.
Och jag som har så lätt för att bli sjösjuk.
Aj, aj.

Idag hittar jag ett svar från herr Skepparen och bry er inte om att han inte har stor bokstav eller bryr sig i punkt eller komma .., jag har läst ett utkast till något som är tänkt som mer än ett brev, ja, som han har författat .., och det var helt underbart!

Så här skriver han:

Hej eliza
jag har samlat lite fönster till dig från min värld

denna gång Grenada Martinique och Cuba och Båstad
det blev rätt många

kram Kjelle

så går det när man tjatar ....



Ombord på hans båt

"Och det där tackade du nej till ...?" säger pv suktande när han tittar på bilderna av båten.

"Ja, jag hade ändå bara spytt ...", svarar jag.
Dagens glädjeämne ...


Lille Rödhaken är tillbaka vid fågelbordet.

Fast där är han ju förstås inte .., han håller sig på marken.

Uppe i ottan ...


Bilden från nätet.

Halv fyra stiger bloggmadamen upp ..., tar med sig täcket och smyger ner till soffan Ektorp.

OS-invigning .., jepp.

Tittar lite förstrött på intåget .., noterar att Sloveniens deltagare har läckra halsdukar ..,. och där kommer Peter Forsberg och bär den svenska fanan och jag avskyr den här ljusblå flaggfärgen, i alla fall på kläder ..., och det är som vanligt ganska segt och mellan varven somnar jag och vaknar till när en man och en kvinna sjunger århundradets längsta sång .. men allt är vackert och vilket ljusspel!

Somnar om.

Vaknar när elden ska tändas .., då har sigge nilsson krupit upp och ligger på min höft .., och vid halv sju hör jag steg från ovanvåningen .., ååå, där kommer pensionatsvärden och säger att han har vaknat och inte hört ett enda ljud intill sig och "jag tänkte att gud, nu är hon död!", men så var det inte och han konstaterar att det är femton-komma-nio grader i köket och det hämtas in ved och jag sveper in mig ännu mera med täcket och då är sändningen slut och i Vancouver har hockeyspelaren Gretsky tänt elden, den på stan, och nu är det olympiska spel för hela slanten och det blir P4-nyheter och där berättas om en rodelåkare som har avlidit av skadorna när han seglade ut ur rodelbanan och mitt i all glädjen är någons föräldrar förtvivlade och rodelåkarens landsmän bär sorgband vid inmarschen och det är sorg och ledsamhet innan det hela ens har börjat.

Och medan människorna i Vancouver är rusiga av glädje, tänker jag på Patrik Sjöberg som var gäst hos Skavlan igårkväll och hur sympatisk den forne höjdhopparen plötsligt tycktes vara ..., och jag tänker också på de två kvinnorna som senare på kvällen ringde till Karlavagnen .., den ena hade ett alldeles förfärligt eldfängt humör (bland annat hade hon slängt ut en bur innehållande en papegoja rakt ut genom fönstret och ner på trottoaren!) och den andra damen vittnade om hur hon hade börjat gapskratta på en begravning (kvinnan arbetade på ett gruppboende för handikappade och någon av patienterna hade avlidit och så var några från personalen med på själva begravningsakten, däribland den inringande damen som gjorde sig rolig över hur de övriga begravningsgästerna hade sjungit ...) och maken till icke-empati har jag inte hört på länge och jag hoppas innerligt att den gapskrattande kvinnan har bytt yrke!

Tankar susar hit och dit.

Och nu är det ännu mera morgon och pensionatsvärden har åkt till landet Småland för att hämta ved och själv ska jag lyssna till Ring-så-spelar-vi.

Det är väl hullerombullerlivet i ett nötskal.

Dagens fönster ...



... finns i Jörn, hemma i Västerbotten.

Fönsterfångerska var vännen ellis.

fredag 12 februari 2010

Om en minut börjar På Spåret.

Det känns bra.

Jag håller på ... ja, inte på någon speciell.

Skillnader ....


Hon som säger att hon tycker om tyget.

Och så tar jag bilen och kör raka spåret in till stan.

På vissa ställen är kustvägen till en tredjedel igendrevad av snö som kommit farande längs platta åkrar ..., och det gäller att ta det piano.

Jag parkerar som vanligt nere vid slottet och tar sikte på Stora Torg.

Det blir inköp av billiga grönsaker ( 3 st avocado mogna och fina, perfekt till guacamole, för 12 kronor!, svenska äpplen 9:90 kilot .., en ask blå, kärnfria druvor för 12 kr ...) och sedan går jag bara lite planlöst för att fördriva timmen innan pensionatsvärden ska dyka upp.

Hemslöjden får återigen besök och expediten är inte av den pratglada sorten om man säger så .., helt ärligt känner man sig inte ens välkommen och jag tackar för mig och går ut i snålblåsten.

Vid ett övergångsställe står jag intill en elegant dam i persianpäls och jag sveper älsklingshalsduken om mig och säger ..."men oj, så kallt här är!", men damen tittar på mig som vore jag nånting som katten just kommit hemdragandes med och jag förstår att hon inte har den minsta lilla lust att småprata.

Så jag tystnar.

När pensionatsvärden kommer (jag har tagit miste på tiden och fått vänta en halvtimme extra ..., den tillbringar jag sittandes i en fåtölj i Sparbankens lokaler ...) berättar jag om detta med hallänningarna eller rättare sagt: halmstadborna ... och hur annorlunda det är mot för i Skåne.

Efter sjutton år i Ystad har jag vant mig vid att människor är öppna och pratsamma och "bjuder in" .., ja, aldrig har jag mött vänligare människor än i Ystad!

Här .., är det tvärtom.

Det finns undantag, såklart finns det undantag .., kvinnan på OK där vi hyrde släpen .., expediten i Pfaffs syaffär .., dom unga töserna på Hemköp i Haverdal ..,. och personalen på vårdcentralen i Getinge!

Men den där öppenheten ute på stan .., alla leenden som man möter i Skåne .., det hittar jag inte här och jag känner hur jag .., blir rädd att jag själv ska förändras .. med tiden, alltså, för till sist kanske man ger upp?


Det där tyget som inte är det minsta i min stil.
Soffan och fåtöljerna har tillhört Gunvor och Viking.

Allt det berättar jag för pensionatsvärden när vi åker norrut - pensionatet ligger ju precis mitt emellan Halmstad och Falkenberg -, och jag berättar också att jag har tagit en bild på den fina kudden som jag fick av dottern i julklapp och att den, kudden låg i fåtöljen - den som jag nästan inte klarar av att beskåda -, men dottern, hon svarar i ett mail att ..."men ååå, vilket vackert tyg!" och när jag berättar det, då faller pensionatsvärden nästan baklänges i sätet av glädje.

"Men sicken rar tös!" utbrister han.

Och sen är vi hemma och sigge nilsson har varit ute på egen hand i tre timmar!

"Siiiiiiigge! Siiigge!" ropar vi och efter en liten stund kommer han ut genom den hemliga gången från den inglasade altanen, - som en liten tunnel är det som bara rymmer en mindre och en större katt - och sigge är visserligen sömndrucken, men oj, så glad och svansen står rakt upp, så där som röken från en skorsten en riktigt kall vinterdag!

Och detta,ååå, så härligt, är första gången på tre månader som jag inte har ont i mitt knä efter en längre promenad och det är en sån ofattbar glädje så det kan ingen tro!

Om två timmar börjar På Spåret.

Nu blir det ett glas rött vin.

Ps. Pv kommenterar det jag har skrivit och säger att uttrycket "mot för i Skåne ...", det har han aldrig hört förut. Ja, från mig, men inte annars. "Men vad säger du då?" frågar jag. " Jo .., "det är annorlunda här mot Skåne", svarar han. Ojdå. Det har jag aldrig tänkt på. Hur är det nu .., är detta nånting hemifrån, eller ..? Ingela ..., du den allvetande i dessa frågor ...?"

Det ena ger det tredje ...



Är man sjukskriven på grund av ett aningen krånglande knä, kan man ägna morgonen åt en hel massa saker.

Man kan läsa Göteborgs Posten från första till sista sidan och där upptäcka att sångaren Brolle egentligen heter Kjell, tänk, det visste jag inte ..., och bland alla bilannonserna finns en som är annorlunda än de övriga .., det är Jannessons Bil som säger sig köpa välvårdade och servade bilar, även äldre kortmilare.

Ovanför texten finns en bild av en äldre, rätt oansenlig man med glasögon; det är förmodligen herr Jannesson själv.

Det slår aldrig fel: var morgon faller min blick på herr Jannesson och se där, nu har han nått sitt mål .., här sitter jag nu och skriver om hans bilfirma!

På sidan 7 finns en liten notis som berättar om den kissande polishunden som fick annat att tänka på när den plötsligt nosade upp en isklump och markerade för husse.

Isklumpen visade sig innehålla en pistol med kaliber 22.

Och när man har lagt tidningen ifrån sig och busat lite med sigge nilsson, så där så man har fått rivsår på höger hand, då kan man titta på tv.

SVT.

Gomorron-tv.

Där samtalar Kristian Luuk med deckarförfattaren Åsa Larsson, ni vet, hon som är uppvuxen i Kiruna.

Herr Luuk läser de första raderna ur hennes senaste bok.

Å, vilken läcker inledning!

Och .., då kan det där lite förströdda lyssnandet rendera i att man på stört beslutar sig för att inhandla just den där boken.

Så det är vad jag ska göra.

I eftermiddag.
Insikt nr 214 ....


Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, begriper jag inte hur vårt rättsväsende fungerar?

Eller hur man tänker?

Och när jag läser detta, då blir jag - om möjligt - än mer fundersam.

Morgon i ett gult hus i landet Halland ..


Just det, stickesockar eller fårskinnstofflor är vad som gäller.
Foten tillhör lilla Ebba.

Femton grader varmt i köket.

Eller kallt.

Eld i pannan!

Ett ägg som kokar.

Och snart är kaffet klart.
Och så här tyckte vi ....

Rutan sa...

Men vad skulle hon säga? Skulle hon plötsligt svänga om och meddela att nu gäller en annan ordning än vad hovet bestämt för länge sedan? Hon försöker i inslaget säga på ett diplomatiskt sätt att hon inte styr tilltalet utan att den som tilltalar henne använder det som för den känns bekvämt.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att man använder titel. Det är bara att spela med. I officiella sammanhang spelar hon alltid sin kronprinsesseroll. Varför skulle jag ta ifrån henne den?

cruella sa...

Det skulle hon väl i och för sig kunna antyda eller låta förstå. Att när jag blir drottning går kvasten över ett och annat.

Nu blev det bara halvbakat och faktiskt rätt oförskämt, trots att hon eventuellt menade att vara diplomatisk. Men så generös är inte jag. Jag tilltror dem inga särskilda sociala färdigheter efter en så skruvad uppväxt (och avel;-).



Hedgren sa...

Ja, jag skulle inte sakna kungahuset en sekund...

cruella kom på ännu mera ...

Härregud. Men jag är inte förvånad. Och vad listigt hon bollar över ansvaret för tilltalet till den som talar med henne. Är du så tölpig så du inte hajar vad som passar sig får du väl säga vad du vill. Men skuggan faller på dig själv.

annannan sa...

Senkommen kommentar från landet som firar republikens hundraårsjubileum i år och från staden där det hela tog sin början. Ja, inte urrepubliken förstås, men den portugisiska.

Det där med tilltal diskuteras ju hos Magdalena Ribbing titt som tätt. Du eller ni och unga generationers sätt att försöka ta till sig ett ni. Jag har fått lära om som vuxen, till ett språk och sätt som aldrig lagt av med ni och min fru och herr Oliveira.

Och lite lite grann saknar jag det i Sverige. Det känns inte längre självklart naturligt att säga du till en mycket äldre människa som jag aldrig träffat förut.

Men dit jag ville komma är att just eftersom vi faktiskt aldrig annars använder titlar eller andra tilltalsord än du i Sverige så ter sig kungandet och drottningandet och kronprinsessandet mycket märkligt. Det var en del i det normala när man också magistrade och systrade osv, men så är det ju inte längre.

cruella sa...

Kloka röster här, jag gjorde slag i saken och gick med i Republikanska föreningen som en principmarkering på förlovningsdagen. Maken till svassande, svansande och infantilt fjäsk - rysligt.
Och pilutta alla monarkister att en avfälling som jag får fira födelsedag ihop med kungliga bröllop stup i kvarten vart trettiofjärde år. Jag kommer att ha annat att göra den 19 juni:-)

anna of sweden sa...

Jag röstar för "du". Är inte så mycket för det där med att ers majestäta hit och dit. ;)

gunnar i vaplan sa...

Så klart, utan tvekan så är det "du" som gäller!
I övrigt så tycker jag att kungahuset ska avskaffas omedelbart.
Kolla sidan:
http://republik.nu/index.php

Turtlegirl sa...

Du så klart!

Japp

Monet sa...

Jag såg det där också. Och tycker, att hur "modern" Victoria än är, så HÄR är hon indoktrinerad av gamla mossiga hovrutiner. Kronprinsessa mig hit och dit, vad är det för trams egentligen? I hennes kompiskretsar är det förstås du hela tiden, som mellan alla ungdomar idag.

Jag tror att Silvia ligger bakom mycket av det här. Tyvärr. Jag var förr en stor beundrare av henne, idag tycker jag hon är stel, formell, inställsamt mjuk och en person utan personlighet längre. Och jag tror att det är hon, mera än knugen (förlåt) som ligger bakom de här förlegade stelheterna. Som det kan bli när man kommer upp sig.

Måtte Victoria slippa gå den vägen och bli en riktigt modern monark när det nu blir. Och slippa sitta där med sina fnissande syskon och försöka få en reporter att känna sig bortgjord. Inte bra!

Love, literature and gardening sa...

Ha - himlen ramlar ner i huvet på en om man säger DU till en kunglighet - ajabaja.

Min äldsta väninna har t ex aldrig duat sina föräldrar utan alltid kallat dem mor och far. Det blir många omskrivningar men hon och hennes systrar är vana vid det och det faller sig helt naturligt.

Men jag har ju följaktlgen aldrig kunnat dua hennes föräldrar heller fast jag känt dem sen jag var 7 år. Och hur skulle jag tilltala dem då var det tänkt?

PV sa...

Kan bara hålla med, Gunnar.

Ett sånt barnsligt trams borde vi göra oss av med snarast.

Inte för att spara pengar men för att det är gammalt och förlegat.

PV

Bert sa...

Ner med monarkin.

Ner med fjäsket.

Vilket totalt fjams!

Det säger jag.

smulan sa...

Ja, suck... håller med alla här. Det är riktigt pinsamt med Viktorias argumenation för att kallas kronprinsessan. Så ärkekonservativt!!

Riktigt pinsamt att se. Skamligt också av en ung människa.

Nej, bort med monarkin! Alla i kungafamiljen är förlegade statyetter. Det är verkligen dags att avskaffa monarkin!!

Elisabet sa...

Jag håller med Monet och sa precis det till pv .., "tänk på att hennes mamma är tyska (förlåt Tuvstarr, jag räknar inte in dig ...) och där är det viktigt med titlar har jag förstått, jag menar, man säger inte du hur som helst.

Jag tycker att inslaget var PINSAMT och den som har humor är ju den yngsta damen.

Alldeles tydligt tycker ju V inte alls om att bli duad.

Det läggs hela tiden till ett "väl" .., ja, man får väl säga det som känns bäst, men helst kronprinsessan.

Så besviken jag blir!

Det skulle ALDRIG falla mig in att säga Kronprinsessan och inte Kungen till kungen heller.

Möjligen att jag hade gjort det till gammelkungen, men då mer av någon slags respekt för att han var född i en annan tid.

Kungahuset är förstås helt förlegat, men jag kan lova att jag ska titta på bröllopet!

Dagens fönster ...


Från södra Frankrike kommer flera kyrkfönster.

Det här är det första .., och så här skriver avsändaren, madame Monet.


"Detta är den stora basilikan i St. Maximin de la Sainte Baume som ligger några mil norr om vår by

Här finns en berömd krypta med Maria Magdalenas kranium också.

Ljuset faller mycket vackert från de stora kyrkfönstren uppe i taket."



torsdag 11 februari 2010

Ja, vad säger man egentligen ...?


Ers Majestät?

Kronprinsessan?

Eller rentav du?

Vad tycker ni?

Väldigt intressant inlägg finns här.

Blomkruka



Pensionatsvärden har massor av ytterkrukor, såna som jag minns från min barndom.

Till en början tänkte jag "nej!"

Nu börjar jag vänja mig.

Eftermiddag ...



Egentligen hade jag skrivit "på väg till busshållsplatsen" som rubrik.

Men så blev jag osäker.

Pensionatsvärden uttalar det som busshållplats och jag busshållsplats.

Och plötsligt visste jag inte vad som var rätt.

Och ni ...?

Och så bestämmer jag mig ...



... för att ta en promenad och möta pensionatsvärden vid bussen.

Solen på väg ned.

Total tystnad.

Och jag passerar öde sommarhus och villor där det ryker ur skorstenarna.

Vid busshållsplatsen är det tomt.

Kanske är jag för tidig, rent av alldeles för tidig?

Så jag bara fortsätter längs gamla kustvägen ., promenerar i lagom takt .., hör något enstaka litet fågelkvitter .., och ser spår av harar nästan överallt.

Och där är segelbåten som väntar på sommar och där är det gula huset på kullen.

Då är jag hemma.

Oväntat besök ..


Tulpaner har dom med sig också.
"Ja, hälften av dem är till pv som skottade vårt altantak ...", säger Gösta.


Och så knackar det på dörren helt plötsligt och där står Sonja och Gösta och med sig har dom två påsar med semlor .., en till oss var, och den fjärde får vänta tills den semleälskande pensionatsvärden kommer hem från stan.

I någon timmes tid eller mera blir herrskapet Pehrson här.

Åååå, som det pratas!

Åååå, som jag pratar!

Som en kulspruta är jag .., som det allra värsta maskingevär .., och jag inser att här finns nog ett uppdämt surrbehov.

Och nu ska jag - i total tysthet -, ägna mig åt att renskriva Göstas på band inspelade memoarer.

Det ni.

Tanken var ...



... att jag skulle ta bilen och köra en sväng .., kanske till Steninge eller Falkenberg.

Inte för någon särskild anledning, mer som bara för att komma ut.

Men pensionatsvärden har glömt struntade blankt i att backa ner Saaben till vägen och jag skrapar rutorna noga och föser bort vassa snökanter .., ty jag vill inte att det ska bli som sist, när jag fastnade i snödrivan, så där halvvägs vid målet.

Och så sätter jag mig i bilen, startar motorn och vänder mig om för att ha koll.

Då inser jag vad som är problemet!

Volvon, den var låg baktill och hade stor bakruta = inga som helst problem att backa nerför en slänt.

Saab 9.5 är som en ankstjärt baktill och när jag vänder mig om, ser jag bara en blå himmel.

Ja, men sidospeglarna då ..? tänker ni förstås.

Jovisst, men allt är vitt .., jag får inga tydliga konturer och minst av allt har jag lust att vara med om att bilen tippar på sidan och hamnar nere i slänt-svackan.

På sidan.

Så .., det blir ingen utflykt till vare sig Falkenberg eller Steninge.

Jag blir hemmavid.

Brygger en kopp kaffe och sätter mig ute på stentrappan och vänder ansiktet mot solen.

Det går det med.

(För övrigt skickar solfångarna in 110-gradigt vatten i tankarna. Nu blir nog pv glad!)

På bordet ...



Talgoxepjut utanför fönstret ... och pElle som sitter på bordet och putsar pälsen.

Lokal utsikt ....


Bild: skuggor på Ven.


Morgon på pensionatet.

Tolv minusgrader ute betyder ett idogt eldande.

Och rimfrostiga träd.

Jag kurar på soffan Ektorp och tittar på nyheter hit och dit.

Det finns ett ämne i skolans värld som heter "Svensk-Engelska" och ett antal elever intervjuas och alla säger att under dessa lektioner behöver man i princip inte göra just någonting.

Det pratas i mobiler ., två flickor delar hörlurar och sitter sammanlänkade likt siamesiska tvillingar .., andra klottrar förstrött i kollegieblock.

Jahaja .., tänker jag ...., och minns min egen skoltid.

Allt förändras.

Och i Grekland råder ekonomiskt kaos och landet har en "gigantisk statsskuld", berättar nyhetsuppläserskan.


Herr Lefteris.

Då går tanken till ägaren av hotellet där vi bodde, den alltid så vänlige herr Lefteris, och man undrar hur han och hans familjs tillvaro påverkas av krisen.

Och kvinnan i restaturangen alldeles intill hotellet, hon som så generöst gav mig canadensiska "painkillers" mot den förfärliga tandvärken ..., hur har hon det?

Sen blir det OS-prat - alpina skidåkerskan Lindsay Vonn har ont i ett smalben, men hoppas ändå på start - och sigge nilsson har krupit under täcket och ligger med huvudet mot mitt högra ben ..., ibland tittar han ut, liksom för att se hur matte har det och jo, hon har det bra .., hon ska bara lägga på mera ved och därefter vankas frukost och såklart en ostskiva till lille sigge och från rummet intill hörs pElles trygga snarkande och solen är på väg upp och tänk ..,.på flera dagar har jag inte sett skymten av lille herr Rödhake.

Kanske har han frusit ihjäl?

Ungefär så är det.

Torsdagsfönstret ...


Vad tänker hon på, kvinnan vid bordet?


... är ett caféfönster och finns i Portugal.

Avsändare är madamen med alla n:en.

annannan

Jag får alltid räkna antalet n när jag skriver det ordet.

onsdag 10 februari 2010

Bara krångel ...


Anslagstavlan i Skipås.

Det visar sig att båda fjärrkontrollerna till pensionatets tv-apparat har avlidit.

Samtidigt.

Och som pricken över i ringer pensionatvärdens morbror - Gösta - och berättar lyriskt om sin gode vän som i fredags fick ett nytt knä och som nu är uppe och springer.

Den nyopererade mannen är dryga sjuttio år.

Kanske sjuttiofem?

Det förvånar mig inte om han åker Vasaloppet om några veckor.

"Men du vet Bettan, det är ju så olika det där hur läkningen går ...", säger Gösta som till tröst.

Godnatt vänner!
Nä, duvor matar hon nog inte ...?

Ebba, hon fyller 103 och tycker om att åka i öppen sportbil.

Minns ni kommentaren där vi fick veta att min kusin Maria var över sig av lycka den dagen familjen fick inomhustoalett?

Ebba, hon minns minsann också.

Irland, Samos ... och kanske Norge.



Genom bilrutan åker kameran upp.
Irland ..., det vackraste av vackra.
Och vilka vänliga människor!



Bild från nätet.

Nu pratar vi om sommarsemester i Norge.
Atlanthavsvejen, till exempel.


Och likadant med denna.

Och Geiranger .., där har pensionatsvärden aldrig åkt bil.

Det har jag.

Och jag är höjdrädd ....

Hur smarrigt som helst ...


Bilden togs på ön Kefalonia i Grekland.


Flera gånger i veckan bjuder pensionatet på världens godaste sallad.

Och så enkel!

Bara att strimla vitkål - hur mycket som helst - och lägga i en bunke/salladsskål.

Häll på en skvätt olivolja, lite vitvinsvinäger .., massor med grovmalen svartpeppar och lite salt.

Och så smakar man av och känns det bra, får alltsamman stå en stund och dra.

Billig vardagssallad och nyttig, inte minst.

(Ibland blandar vi med rårivna morötter .., då blir den ju lite mera färgglad).
Hoppsan ...!


Medan jag står vid spisen och föder barn steker lever, råkar jag lyssna till en trailer med Elin Grelsson i Radio Sjuhärad.

Eva på Frösöns dotter.

Se där .., nästan som en bekant känns det som.
Såja.


Nu har jag reprislyssnat till Karlavagnen från häromkvällen, då temat var "Mitt livs viktigaste beslut".

Hur intressant som helst!

Och medan jag ligger på soffan Ektorp och vickar på tårna .., funderar jag över mina egna beslut.

Dom som har varit och dom som väntar.

sigge nilsson sover middag ...



Och intill, i korgstolen, ligger pElle.

"Äntligen lite lugn och ro ...!" tänker han nog.

Vårtecken ...



Och när jag har promenerat i tio minuter i strålande solsken, då tänker jag att ..."ååå, jag är ju helt bra i mitt knä, halleluja!"

Efter ytterligare tio minuter tänker jag något helt annat.

Men det kommer att bli bra.
Sånt som man blir glad av ...


Ibland behövs det bara någon enstaka liten mening ..., och så blir allt till en massa glädje.

Precis så är det när jag läser en reseberättelse från Brasilien och många av er som tittar in här, ni har förstås redan besökt den sidan, men det finns säkert andra som har missat det hela.

Skutta dit .., läs hela alltet, men framför allt vad som kan hända om man har en mobilsignal i form av en musicerande cikada!

Underbart är det!

Och här finns en annan sorts läsning som går rakt in i hjärtat.

Och här. Förstås.

Förmiddag i ett gult hus på en kulle ...


Efter körsången kommer pensionatsvärden hem med blommor.

Och hon som tidigare blev våldsamt generad över dylika små presenter .., (kanske en rädsla att känna sig "köpt" ..?) hon har lärt sig att bara ta emot och bli glad.


Och förmiddag blir tidningsläsning.

"Hör här .., Johan Näslund i Göteborg skulle skotta ett tak och så halkade han och föll över kanten och blev hängande tjugo meter upp i luften, ja, i sin livlina ..,. och han berättar att han såg livet passera revy när han närmade sig marken och han bara väntade på rycket som aldrig kom, nä, det blev som en bungyjump-effekt!" säger pv som högläser vid frukostbordet.

Och han läser vidare.

"Johan Näslund blev hängande med ryggen åt Gamla Ullevi. Han knackade på fönstret till Arbetsförmedlingen. En förvånad kvinna tittade upp och såg Johan hänga utanför i linan. Hon öppnade fönstret och och Johan Näslund kunde kliva in.
Kvinnan fann sig inför det överraskande besöket. Hon pratade om Gevaliareklamen och frågade om jag ville ha en kopp kaffe, säger Johan."


Morgonsol mot altandörren.
Solfångarna sätts igång.



På slagbordet trängs allt möjligt.
En hatthylla som ska laseras .., en blomkanna, ett syskrin .., en tumstock .., en cd-skiva med Leila Pinheiro .., sparbanksdosan .. och två vita pärlörhängen.

Och så fotografiet av ättapjötten .., taget vid en resa till Rhodos för evigheter sedan.

Insikt nr 213 ....



Att flygbolaget SAS uppvisar stora förluster förvånar mig inte.

En före detta arbetskamrat till mig som tidigare kvitterat ut en ytterst måttlig handelslön, fick för några år sedan anställning som flygplansstäderska hos SAS, ja, på Kastrup.

"Städa flygplan .., men kan det vara nånting det ..? " sade en av arbetskamraterna.

Jodå, det var det, ty som flygplansstäderska blev lönebeskeden helt annorlunda.

Tjugofem tusen svenska kronor netto in på den före detta arbetskamratens konto, är ingen ovanlighet.

Netto.

Lägg därtill rejält rabatterade flygresor runt jorden, förstås.

Och en god vän till mina barns pappa, arbetar som pilot hos ovan nämnda flygbolag.

Lönen som pilot, visade sig vara svindlande!
(I ett inlägg hos Expressen står att läsa att en dansk pilot tjänar 125 000 kr i månaden, plus tillägg ..., med reservation för att det stämmer. I Dagens Industri från 2009 kan man läsa att lönen ligger kring 90 000 kr plus ev. tillägg. Jag utgår från att det är omräknat till svenska kronor.)

Så ..., när nyhetsuppläsaren i P1 berättar att femhundra administrativt anställda hos SAS nog får se sig om efter andra arbeten, så blir jag inte det minsta förvånad.

Intressant diskussion finns här.

(Och det pratas om den oerhört dyrbara flygutbildningen för SAS-piloterna, men många har gått från militär flygutbildning och så hoppar man över till civilflyget och tjänar multum och det kan man ju förstå. Skulle vara intressant att få lite information inifrån ..., Gunnar i Vaplan, din storebror arbetade väl som pilot ....?)

Onsdagsfönstret ...



"Utsikt genom vårt vardagsrumsfönster.

Tidigare år hade jag kunnat räkna med kommentarer som: så fint med snö, och liknande.

Förhållandet är litet annorlunda i år."

Avsändare är förstås Jom i Arvidsjaur.

tisdag 9 februari 2010

Ett kvällsfönster från Dikanäs ...


Hildur Vesterlund med svartvit krage .., syster till min morfar Erhard.
Bakom henne hennes bröder August och Evert.
Möjligen, men bara möjligen, kan kvinnan längst nere t.v. också vara en Vesterlundare?
Den äldre kvinnan längst nere t.h. är min mormors mor.
Mannen i hatt är hennes son Nestor.

Ja, här sitter släktingar på såväl mormors som morfars sida.

Kvinnan längst till vänster, det är en syster till min morfar och jag tror att båda männen på översta raden är bröder till samme man.

Mannen till höger längst uppe - Evert Westerlund - hans dotter bor i Malå och har två söner, Bosse och Lasse Lundgren.

Två bröder och en syster av släkten Westerlund, gifte sig med två systrar och en bror av släkten Hansson.

Och tänk .., ett barnbarn till ett av dessa par, henne hade jag som kund i kassan i Ystad och av en ren händelse råkar vi börja prata om Västerbotten och så kom vi fram till detta.

Helt sanslöst var det!
Insikt nr 212 ...


Dom flesta tycker ju att göteborgska låter så himla gemytligt.

Det tycker inte jag .

För mig är det en rätt kaxig dialekt.

Och det säger jag ju .., efter Mästarnas Mästare så har jag inte ändrat uppfattning.

Och tack till Tomas Gustavsson som har varit så himla sympatisk!


Efteråt: så kommer pv hem och ska titta på programmet i SVT-play. Då ligger förra veckans avsnitt inne. Snopet.

Idag ...



... har min mormor namnsdag.

Anna Fransiska Elisabet hette hon och idag är det just Fransiska.

Längst ut till vänster på bilden sitter hon.

På den översta raden syns hennes tre äldsta barn, dom som hon fick tillsammans med min morfar, Erhard.

Efter hans död träffade hon den snälle Haqwin och fick ytterligare tre barn.

En av dem är min morbror, Olaf, som om några dagar ska begravas.

Det är han som sitter i sin pappas knä.

Med posten ....



... kommer ett hjärtevärmande litet paket från landet Jämtland.

Åååå, t a c k snälla, rara Eva!

(Och färgerna på hennes fina akvarell är mycket mjukare än på bilden).

Olikheter ...



Så här ser det allt som oftast ut när bloggmadamen läser en bok.

Är man professor vid konsthögskolan i Umeå, kan man göra något helt annorlunda.

Då kallas det för konst.

Så här säger konsthallens chef, herr Hammarén.

– När det gäller performancekonst är det lite som att köpa grisen i säcken. Man vet inte riktigt vad som händer, konstaterar han och understryker att han är mån om att värna den konstnärliga friheten.

Utställningen finns att beskåda på Alingsås konstmuseum och pågår till den 6:e mars.


Bloggblad sa...

Hm... typiskt för Alingsås. Jaha.

Ingela sa...
Ja lite knäppt är det ju. Och inget att ta betalt för.
Men det var väldigt snyggt installerat tycker jag, med färgvalet och så.

Annas mamma sa...

Din fot Elisabet är verkligen en intressant installation;-) Kan du inte få lite extra betalt för den? Men tänk på att värna din konstnärliga frihet också.....Ja vad ska man säga om Alingsås, tänkte först att det är lättförtjänta pengar men vet inte riktigt. Ja lyckas man få en professur så gör man som man vill sen, man bestämmer själv om man vill undervisa, forska behöver man inte heller om man inte har nån lust. Det bör skrivas någon forskningsartikel då och då men ingen bryr sig om den uteblir.Det är förstås svenska folket som betalar. Sen kan det diskuteras om nakenhet i det offentliga rummet, vi går ju inte på Åhléns nakna och det är förbjudet att kissa ute i Sverige, kan vara väldigt svårt att låta bli på långpromenad i skogen:-) men sitta naken i en konsthall går bra.

Love, literature and gardening sa...

Suck och pust så trött jag blir.

reneesfotoblogg sa...

Ursäkta franskan men efter att läst om utställningen och denna "konstart" så måste jag utbrista: Vilket jävla dravel!
Här har de styrande lagt ner Alingsås Muséum sedan den 1 febr. trots ett massivt motstånd bland stadens innevånare, med motivationen att det fattas pengar. Sedan har man mage att lägga pengar på denna "professorska". Det liknar ju på mer än ett sätt "Kungens nya kläder"!
mvh R

Elisabet sa...

Annas mamma, Love, literature .., och Renées fotoblogg: när jag såg det här inslaget i tv igårkväll, kände jag hur sinnet rann på mig.

Man kan fundera varför?

Idag har jag lugnat ner mig något, men efter att ha vilat en stund så kom jag på varför jag blir så irriterad över sånt här.

Jo.

Jag tycker att det visar på ett slags kultursnobberi ., ett förakt för vad "vanliga människor" anser vara konst.

När professorskan intervjuades menade hon att dom som inte tyckte om det här, kanske kände en "rädsla".

Förmodligen menade hon att dom människorna var hämmade.

Att en kvinna sitter naken och läser en bok i ett museum, ja, det spelar ingen roll i det stora hela.

Nakna kroppar kan vara hur vackra som helst och det är ju verkligen hennes!

Men det är mera själva tanken.

Skulle Ulla-Britt, dagisfröken, utan konstnärlig skolning, få komma med samma idé?

Skulle den godkännas av någon museichef?

Skulle man finna den intressant?

Jag tror inte det.

Och det är samma sak när en konstfacksstuderande filmar när en av hans kamrater sprayar ner en tunnelbanevagn och det förklaras vara KONST.

Eller kvinnan som spelar psyksjuk.

Min mamma och storasyster har arbetat som sjuksköterskor, mina barns pappa är polis och min son ska bli.

Att lura människor att man är svårt psykiskt sjuk .., att få dem att försöka göra ett bra jobb .., att ta tid av dem .., och sedan förklara att man kommer från Konstfack och att detta är konstnärlig frihet .., det är för mig helt sanslöst!

Inte heller tillhör jag dem som tycker att det är så himla roligt när någon komiker ringer och lurar en serviceminded hotellanställd eller vad det nu kan vara och gör sig rolig på dennes bekostnad.

Dom är ju chanslösa!

Ja, man kan tycka att jag är humorbefriad .., att man (jag) saknar distans till sånt här och absolut att jag inte har någon känsla för konsten. Den med Stort K.

Okej.

Då står jag för det.

Soffan Ektorp och en massa längtan ...



Två veckor tillsammans på grekiska ön Kefalonia.

Moppetur och båttur.

"Mormor .., om jag hoppar först .., då kommer du sen .., lovar du .., jo, du törs!"säger Emma.


Emma är modig och hoppar nästan först av alla.

Och hon som är mormor står där och tvekar och tvekar.

Det är inte högt .., tre meter, kanske?

Och till sist ..., ger rädslan (läs: skräcken ..) vika och modet tar överhand!

Jag vågar hoppa!

Åååå, du underbara Emma Elisabet..., vilken semester du gav din mormor!

Sånt tänker jag på den här dagen i februari när himlen är grå och marken vit och elden sprakar i vedpannan.

Soffan Ektorp ...



... blir min vän idag, ja, mer än vanligt.

Förkylning på gång!

Och jag eldar och eldar och fryser ändå.

Drar filten om mig .,. och har pElle vid fötterna och sigge nilsson på magen.

Händerna är kalla som isbitar.

Såja.

Nu har man fått det ur sig ... gnället.

Och i morgon ska jag köra till Hässleholm .., hjälp!
Påu rrrrredig skåunska ...

Ja, och så var det ju det här med fågelmaten .....
Insikt nr 211 ......


Ååå, vilken
fotograf hon ändå är .., denna Anna!

Dagens fönster ..



... med vitt insynsskydd därtill.

Vem som har varit ute med håven?

Åååå, den där generösa damen i Portugal, ni vet.

måndag 8 februari 2010

Fyra fönster från Portugal ...



Och ser man på .., gardinlagen finns även där!

Avsändare är den idoga fönsterfångerskan.

Fönsterngerskan berättar ....

"Nederfönstren har persienner utanpå. Skyddar mot solvärme.

Det är vad vi här kallar estores.

Ett ord jag aldrig hade trott var så internationellt som Rexxie nu lärt mig.

Jag måste fundera på huruvida gardinlagen gäller här."

Kamrater ...



I alla fall en stund.

För nu vill ingen av dem ligga på pallen.

Ett kvällsfönster från Tyskland ...



Apropå diskussionen i ett tidigare inlägg (jag kopierar det rakt av och klistrar in det här ...)om varför det i Tyskland och även andra länder, är så populärt med vita spetsgardiner i alla fönster .., ja, apropå den diskussionen, så skickar Monet det här fönstret och skriver så här:

"Vill du ha ett Vitt Tyskt Fönster, Elisabet? Här är ett. Från det fantastiska spa-hotellet Vila Vita i Dinklage i norra Tyskland där vi brukar övernatta på väg till eller från Provence/Sverige.

Jag håller med dig - i Tyskland har man bara skira vita gardiner. Min tyska väninna i skärgården, också en Elisabeth, hon har tagit med sig sina vita spetsgardiner dit också!

Kram Monica."

På väg till hotellet, passerar vi genom den lilla nordtyska staden Burg.

Där är biblioteket, polisstationen, en turistbyrå och kyrkan, förstås.

Där är korsvirkeshus och tegelhus och nästan alla har dansk modell på taken, inget utskjut, alltså.

Och så är det det där med gardinerna.

Överallt, prick i alla fönster, ser vi vita tunna gardiner!

Och vi damer sitter med våra näsor mot bussfönstret och spejar ..., "är där verkligen ingen färgglad variant ...?"

Nix.

Inte en enda!

Där är tunn spets och volanger och någon har virkat en kappa, men allt i vitt.

Om du Tuvstarr läser här .., är det så det är i Tyskland?

På Irland såg vi samma fenomen.

Och nädå, tro inte att jag är ensam som funderar på såna här viktigheter.

Och här ..., se där .., t.om. SVT tar upp detta!

För att inte tala om Sveriges Radios korrespondenter!

Ljus, färger och friska dofter sa...

Kul diskussion!
Jag tycker TANKEN med de tunna gardinerna och de tjockare är jättebra!

Vita tunna gardiner ger ett så vackert mjukt ljus i rummet - nästan som lortiga fönster :-)

Den tjockare gardinen spar både på värme och skyddar för insyn. Perfekt!

/Olga

Bloggmadamen säger ...

Och jag minns Belgrad 1986.
Inte en gardin så långt ögat nådde och fanns det någon enda, så hängde den på trekvart!
Jag minns att exet konstaterade att färgfilm var ett slöseri med pengar.
Allt var grått och mera grått.
Och alla människor utan undantag, rökte kopiöst!

Eva
sa...

Jag såg samma "fenomen" när jag var i St Petersburg på 80-talet. Enbart vita, tunna gardiner i precis varenda fönster.



Hade detta varit pv:s vardagsrum, då hade jag aldrig flyttat hit.

Rexxie sa...

Fast "stores" i min värld är inte vanliga vita gardiner, utan det är det som hänger i mitten på den här bilden (ovanför), dvs själva insyns- och solskyddet; i just det här fallet med matchande bård med de hemska gardinerna!

Monet sa...

Jag har skickat dig ett tyskt vittgardinsfönster. Inte heltäckande men det skulle kunna bli.

Jag gillar det där. När man åker i Tyskland är det så rent, ordentligt, puttenuttigt och SKIRT med de vita gardinerna överallt.

Skillnaden ligger i de olika utformningarna och spetsarna tror jag!

Jag är själv inte så mycket för blommiga gardiner och tror mig känna till åtminstone en bloggmadame till som tar till all möjlig list för att få vita gardiner i huset? :-)

Rutan sa...

Det är vad jag har förstått att de inte vill ha insyn och det är inte vanligt med persienner, som hos oss. Ofta drar man för de mörka sidogardinerna på kvällen också. Att värna om privatlivet, för hur kul är det egentligen när folk kan se rakt in?

cruella sa...

De betraktar väl sina vita nylongardiner som vi våra persienner, det vill säga inte som en inredningsdetalj öht.

Men jag noterade för några år sedan att bruket med tunna vita gardiner dagtid och så jättetjocka fodrade som drogs för på kvällen så gatan blev öde och svart - jo, så känns det för en svensk som är van att kunna kika in hos folk och se trevnaden - åtminstone i Londons övre medelklasskvarter började ge med sig. Vackra burspråk och vardagsrum fint upplysta, hur mysigt som helst.

Annika sa...

Haha...ja, det är så det är. 'Stores' heter de, uttalas med 'sch-ljud' (schtår).
Jag minns när vi på 70-talet flyttade till Hamburg och mamma gjorde om rätt mycket i huset, ändrade inredningen och bl.a. sydde hon rullgardiner av ett tyg från Marimekko - det var hela kvarterets samtalsämne ett tag.
Men - som så mycket annat är det ju inte så överallt och mycket av det där gamla stela luckras upp, särskilt i storstäderna förstås.