lördag 26 november 2022

På Spåret ....

... och nya deltagare ikväll. Lyssnar man till Vetenskapsradion är Lena Nordlund bekant och Niklas Källner har man ju sett sedan tidigare. Kul med nya människor! (Skriver inte hur det gick, utifall att någon ska titta på play.)

Annat som handlar om tv. 

Till vår stora förskräckelse upptäckte vi att SVT inte har rättigheterna till längdskidåkning, så nu blev det brått att teckna ett abonnemang, i alla fall tills vi kanske byter leverantör - vi har förstås Telia -. 

Stackars min syster i Skåne .., jag vet nog INGEN som är så intresserad av skidåkning (på längden och tvären) och hon har - vid åttioett års ålder - stenkoll på alla som tävlar. Där är det också Telia, men till veckan ska dom få bredband installerat .., måtte Viaplay ingå i den leverantör dom har valt. 

Det bästa idag ...

... blir mötet med kvinnan som går bakom oss på gågatan inne i Halmstad. Hon har en rullator och jag tänker att jag är i vägen och ber om ursäkt, men så är det inte och kvinnan - eller tanten - ser så rar ut, ja, som en liten teskedsgumma. 

Rosiga kinder .., så söt. 

Lite-lite prat blir det "nej, nej, du var inte i vägen ...", säger hon leende och jag önskar henne en fin första advent, men  pratet fortsätter. Hon har liksom öppnat hjärtedörren .., ställt den på glänt, nästan på vid gavel. 

Och vi får veta att hon är född i Dresden i det som en gång var Östtyskland .., hon kom till vårt land 1954 .., är nittiotre år och yngst av tre syskon - alla flickor -. Hon heter Gabriele - viktigt med e:et på slutet - hennes pappa hette Albin och hennes mamma Hulda. Själv har hon tre barn, en i Lund, en i Malmö och en i Gullbranna, söder om Halmstad. 

Sen är det slutpratat och Gabriele säger att det "å, vad det var roligt att språkas vid, det blir inte så mycket av den varan" och jag ångrar mig storligen, ja, att vi inte frågade om hon ville göra oss sällskap på café .., kanske ta en förtida adventsfika, så där .., bara för att ....? 

Helt enkelt bara för att man råkat mötas en liten stund på den där vägen som är livet.

Ungefär som Hjalmar Gullbergs dikt som handlar om möten .., jag minns att min mamma brukade högläsa den utantill. Så här:  glöm att raderna kommer fel .., jag får inte till det på rätt vis.

Om i ödslig skog, ångest dig betog. Kunde ett flyktigt möte, vara befrielse nog. Giva om vägen besked .., därpå skiljas i fred: Sådant är främlingars möte, enligt uråldrig sed. Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. 

Så tror jag att det kan vara. 

(Annat som var bra: att vi tillsammans putsade fönster - pv ute och jag inne - och att sonen ringde och berättade att han och 3-åringen var på väg till Helsingborg för att träffa kompisar till den förstnämnde. Dom gör mycket tillsammans, dom där två och det tror jag lägger grunden till ..., ja, till en fin samhörighet).

Dagens fönster ....




I den där högen med fönster vilka legat och deppat för sig själva, fanns även den här bilden. 

Jag utgår ifrån att den är från Porto.

Ser ni mannen i rutig jacka som står där nere och studerar något .. kanske ett reklamblad, eller kanske nånting helt annat?

Tack annannan!

fredag 25 november 2022

Bedrövelse och längtan ...

Ja, det kan jag säga, att idag blir det ingen höjdare att berätta hur DN:s Nutidsquiz gick. Helt ärligt har jag ingen lust.

Så här var det: Jag låg ännu kvar i sängen, knappt vaken, när det plingade i min mobil. 

Det var ett sms från pv (en trappa ner) och följande stod att läsa: "Slå det om du kan!" 

Jag förstod på en gång vad det handlade om; han hade förstås gjort quiz:et och hade nu full pott. 

Nej, det hade han inte, men väl nio rätt av tio. (Han hade fel på fråga 3, kommer inte ihåg vad den handlade om det var, jo, pannkakan!) 

Så ...., jag anade att nu kunde det bli knepigt för mig .., förmodligen med frågor som han anade att jag skulle få problem med. Jodå, så blev det också. Det här var mitt sämsta resultat på länge: 5 ynka rätt!

Nu kommer jag inte ihåg på raken vilka jag hade fel på, men det handlade i alla fall om kryptovalutor, en filmtitel, Ukraina, pannkakan och nånting till. Bedrövligt. Nu får det bli bot och bättring till nästa fredag (och inte så mycket Ambulans-tittande, mer tidningsläsning!)

Tittade igårkväll på ett program om vackra resor via järnväg och föll pladask för staden Levanto  i norra Italien. Någon som varit där? (Men jysses, så kuperat där är!)

Googlade på boende och hittade ett sådant också (frukosten såg mer än ljuvlig ut, sånt kan få mig på fall!) och nu gäller det att locka herr Göransson till en resa söderut, ja, inte nu, men nästa höst kanske?

Och för tredje kvällen på raken har jag kunnat glädjas åt Wallanderfilmer på någon kanal som råkat stå på. Handlingen bryr jag mig inte om, men däremot alla bilder från Ystad .., och från det som i filmerna är polisstation, men i verkligheten är B&B-Stationen där vi brukar övernatta .., oj, vad det griper tag i en! 

Medan detta skrivs (med min laptop i knät) ser jag Relationsakuten i tv4. Det är tydligen ett äkta par som ska ge goda råd och mer än en gång har jag tänkt att det där paret verkar ha det rätt knepigt i sitt förhållande, i alla fall när dom är i studion. Ja, ja. Brasan i kaminen har brunnit ut .., kaffet är urdrucket och det där dags att gå ut med Harry. 



Fredagsfönstret ...



... fångades av madamen från Värmland, nämligen Turtlan .., och det var under besöket i Stockholm som håven plockades fram. 

Läser jag rätt på fönstret, så är detta såväl en bokhandel som en restaurant. 

Tack snälla! säger jag.

torsdag 24 november 2022

Med posten idag ....

Vi tog en annan runda idag, harry och jag själv. 

En som gick åt andra hållet .., över Kustvägen där Kattegattleden går och så in på Vitabergsvägen och till Lilla Skipås och så rakt över vägen igen och in bland alla sommarhus och året-om-boende och ner mot havet till. 

Huset på bilden ligger på Vitabergsvägen och ser ni rosen som ännu blommar så fint? 

Och så hemåt. Mötte två gånger två människor, samt en liten olydig jack russel som på inga villkor ville lyssna till sin husse, utan kom springande rakt emot oss. Nåja, det gick bra det med. 

När jag tänker efter, mötte vi ännu en människa; en ung kvinna som var upptagen med mobilprat och hade en hund i sällskap. 

Hunden hette Bamse och skällde omåttligt på Harry.



Nåväl. Sen kommer man i alla fall till en slingrig liten stig, kantad av vackra enar och mängder med små ormbunkar - det är det jag kallar för ormbunks-BB - och där är massor med blåbärsris!

Det här är utsikten.

Någonstans till höger på bilden - om man följer horisonten - ligger (men inte synligt här) Falkenberg. Så vet ni det.

Kom så hem. Vittjade postlådan. 

Numera är det mest reklam från Jula, Jysk, Ica Maxi, Coop i Falkenberg och så förstås brev från Hjärnfonden, Amnesty, Greenpeace, Operation Smile och andra som vill påminna om att det behövs bidrag.

Men .., där var också ett blått, fodrat kuvert med en handstil som kändes bekant. 

Det visade sig vara från ellem i Skellefteå! 

Slog mig ned i soffan och öppnade paketet .., å, en så fin bok i perfekt format, författad av Ingemar Näslund (barnfödd i södra Lappland, i Vilhelmina), nu boendes i Jämtland.

Denne Ingemar är ingen jag har känt till, men det verkar vara en trevlig prick som skriver igenkännande och får en att dra på munnen.  Fina bilder är där också - jag hade gärna visat dem - men på bokens första sida kan man läsa följande: "Alla rättigheter är förbehållna. Kopiering, spridning på internet eller mångfaldigande på annat sätt utan förlagets medgivande är förbjudet." Ja, jag vill inte hamna i fängelse eller betala dryga böter till förlaget, men nu har ni i alla fall fått tips om boken. (Låter det inte lite underligt att "Alla rättigheter är förbehållna"? Förbehållna vad ..., blir min tanke, fast jag ju förstår vad det handlar om.)

Det är ju ganska förunderligt, det här att man på människors namn kan förutsäga var dom kommer ifrån. I början av november läste jag att en professor emeritus Runar Brännlund skulle medverka i Europapodden. "Heter man Runar Brännlund är man garanterat hemifrån någonstans", sa jag till pv. 

Jodå, denne Runar var uppvuxen i Sorsele av alla ställen!  (Sju, åtta mil hemifrån). Ungefär på samma sätt kände jag det med författaren Ingemar Näslund, ja, hans namn och var han kom ifrån.

Här kan man i alla fall få veta mera om herr Näslund och  återigen  T A C K  snälla, rara ellem för den här överraskningen!

Dagens fönster ...


Till min stora förvåning upptäckte jag idag ett litet sällskap fönsterbilder vilka kommit susande långt-bort-ifrån och inte en endaste liten notis har dykt upp och aviserat ankomsten! 

Stackars krakar! 

Hur ovälkomna har dom måhända känt sig ..? 

Nåväl, här kommer det första fönstret; ett sånt som jag tycker så mycket om .., som även innehåller text. 

Så här skriver avsändaren: 

"Bakom det ena fönstret fanns en liten tidningsaffär som också stod till tjänst med kopior till studenterna på ett av stans privata universitet dit många italienska och franska studenter  lockas."

Detta får mig osökt att minnas det lilla pistagegröna huset i sten, beläget på Regementsgatan i Ystad. Det var där jag - under vårt första år i Skåne - lämnade in mina lördagskrönikor och fick dem kopierade och jag tror att innehavaren även faxade iväg dem till hemmaredaktionen. 

Innehavaren hette Gustaf Persson och var en sån oerhört artig och belevad herre. 

Varje helg kom denne man in till oss på Fridhems Livs och köpte en bukett blommor (ofta rosor) till sin hustru och han var fint klädd, ofta med slips. 

I så här eländigt skick var inte huset då och jag tror att det är uppfräschat  helt och hållet numera.

Och tack för fönsterbilderna! säger  jag till annannan.

onsdag 23 november 2022

Kväller ....

Det blir långa dagar när pv arbetar heltid och åker iväg vid sex, halv sju och kommer hem vid halv fem. Såväl igår som idag, såg jag en enda människa. 


Tre johanssonrundor (varje runda genererar drygt 3000 steg på mobilen) blev det och det var då jag upptäckte dagens människa, ja, man kanske skulle ha även "Dagens Människa" som rubrik här på bloggen.

Och nere på ängen hitom havet eldades det friskt. Det är Länsstyrelsens beslut att hålla undan  alltför stora bestånd av nyponrosbuskar och enar .., vilka har en förmåga att sprida sig nåt alldeles omåttligt. 

Men det här med elden .., jag är så orolig att smådjur blir innebrända .., kanske hinner dom inte ut när det tuttas på, eller det kanske dom gör ..?

Till min förvåning kom pv hem ett par timmar tidigare än vanligt idag och det var ju himla trevligt. I morgon har han sista körövningen innan Adventskonserten på söndag, ja, dom ska väl öva några timmar innan den börjar , men ändå. Ringde Sonja och frågade om hon vill göra mig sällskap till konserten och det ville hon. Efteråt adventsfika hemma hos henne, något lätt bara.  Tänkte att jag kanske kunde göra krustader med någon god fyllning (att fylla dem på plats hos henne).

För övrigt ...? Inget mejl från min syster och då blir jag lätt orolig. Hon brukar vara punktligheten personifierad när det gäller brev, men det kan ju vara något med datorn, eller något annat. 

Och i Ukraina slås el och vatten ut på löpande band. Operationer får utföras i ficklampors sken .., det är kallt ute och kallt inne. Det är inte klokt. Krig .., detta totala vansinne. 

Själv har jag surrat med en treåring som satt i bilen med sin pappa, ja, dom hade varit i badhuset och haft det trevligt. "Farmor! Farmor! Hej farmor!" hör jag honom ropa. Och den yngste skrattar så gott när hans pappa låtsasnyser ..., sånt får man se på familjechatten.

Mer spännande än så här har min dag inte varit, men bra ändå. Nu är det Ambulansdags på tv4-faktas och jag säger over and out!

Dagens fönster ...



Den tjugonde november för ett antal år sedan, visades den här bilden på bloggen. 

Adventsstjärnan på plats .., och skymtar jag inte en något gänglig amaryllis också? 

Harry står vid fönstret och garanterat var där någon fluga ..., han tycker inte om såna och vill gärna ha koll var dom tar vägen.

Sigge tar det piano.