lördag 28 mars 2015

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...


Nu har en hel vecka gått igen och under denna vecka har det funnits så många det bästa så det är svårt Jag har bestämt mig för att påskmarknadsbesöket vid Lanthandeln i Krokom får avsluta veckan med det bästa.
Goda kolbullar och ett huskut gott fika med chokladpraliner från "Tinas Praliner" i Alsen.

På bilden är det jag tillsammans med butiksinnehaverskan som skiner ikapp i vårsolens glans.

/Gunnar i Vaplan/

//Och i den lanthandeln - som är sååå charmig! - var vi i somras, pv, Gunnar, Gunnars bror och svägerska och jag själv .., och lyssnade till härlig steel-guitar-musik och så blev det gott fika i pausen. Nog var det synd Eva på Frösön att du inte kom dit!
Någon sågar ved ...

Någon annan röjer i garaget.

Fyller svarta sopsäckar.

Sopar ihop eklöv som blåst in under vintern.

Hittar sju miljoner spikar.

Tomma eller halvtomma plastflaskor och dunkar.

Avslutar med att fylla på två av fyra fröautomater.

I den stora säcken med solrosfrö springer en liten mus och det är bara ogjort att jag får den i handen.

En annan mus är död.

Den ligger också i frösäcken.


Harry viftar på svansen .., han har nämligen upptäckt Ecke och Britt som står och småpratar med våra närmaste-grannar, dom som är så energiska.

Åååå, så det viftas på en svart svans .., men försiktigt, för Ecke är närapå blind och går med vita käppar och liiiite underligt är det nog, tycker harry. 

Intill står Britt.
Jag har sagt det förut, men säger det igen - Britt är den vackraste kvinna jag vet - kanske närmare åttiotre, åttiofyra år.

Hennes hår är lent som siden.


Kanske det bästa för pv ...


Pensionatsvärden är nog den mest ihärdiga människa jag har träffat.
Eftersom vi till största delen eldar med ved vintertid, tackar han såklart "ja" till den som har röjt på sin tomt och gärna vill bli av med all veden.

Så .., därför har vi nu varit på Duvvägen i Haverdal och fyllt släp nr 1 med sånt som ska värma oss till hösten eller vintern.

Minst ett lass till blir det, kanske två och sen ska det lastas av, klyvas och travas.

"Tillsammans med allt byggvirket som han fick hämta gratis - det hade slängts i en container - har vi nu hela nästa vinter räddad .., ja, med ved ...", säger den idoge och ser tämligen nöjd ut.
Det bästa för friherrinnan i Steninge ...


Tänk, att efter fyra månader kom så äntligen kakelugnsmakaren!

Nu hoppas jag att det blir godkänt på måndag, då det blir ny provtryckning.
Håll tummarna!

(Den som har gott minne kommer kanske ihåg att det blev brand friherrinnans skorsten i vintras, med brandkårsutryckning som följd och en kakelugn som inte fick användas förrän den reparerats. Igår var han där, äntligen .., kakelugnsmakaren! Som Lena har väntat och eldat med värmeljus och vanliga ljus, för att få upp värmen i sina rum!)


I samband med besöket fick Lena även veta att kakelugnen troligen är från slutet av 1800-talet och handgjord. Tänk, vad jag tycker om kakelugnar!
Mitt eget bästa ..., mejeriet och Gustav.


Jo, men nånting som verkligen var det bästa, det var ute-på-lagret-samtalet med Bodil som ju är den som skriver och planerar våra scheman, om det här med mejerijobbet i sommar.

Egentligen var det redan bestämt vem som skulle ansvara för detta, men så kom annat i vägen (ett annat jobb, kan man uttrycka det ...) och nu var frågan .., på vems lott skulle detta falla .., att under ett antal sommarveckor ansvara för beställning från Dagab (ostar, sill etc) och Arla/Wapnö och så att ta hand om allt detta.
Mest av allt tänkte jag på hur mitt eländesknä skulle se ut efter dom veckorna?

Men det löste sig.

"Bettan .., jag har tänkt precis samma sak ..., nej, det går inte!" sa Bodil och log.

Jag hade ett i-värsta-fall-om-det-inte-löser-sig-scenario .., och det sa jag också, att då tar jag det.
Då får det bära eller brista.

Nu behöver jag inte ens tänka tanken!

Annat som var bra.


Postens nya frimärken gjorde verkligen mitt hjärta glatt!
Titta, det är ju som små noveller!

Emmelie Golabiewski.

Och så "lånade" jag ju den här bilden av hon som gjort själva frimärkena,
Eller "gjort", designat dem, kanske.
Rent bedrövligt tycker jag att det är att posten - på sin egen sida där nya frimärken visas - inte berättar vem som är illustratör eller gravör. Vilken otrolig nonchalans!

Nåväl, när jag skrev inlägget om dom här underbara frimärkena, lånade jag alltså bilden från nätet. Visserligen skrev jag vem som var fotograf, men det hjälper ju föga.
Så jag letade upp den jag trodde var upphovsmannen till bilden, gick in på facebook och skrev följande:

"Hej Gustav! Alldeles utan lov lånade jag från nätet din bild av Emmelie - frimärksformgivaren - och lade ut den på min blogg. Visserligen skrev jag att det var du som var fotograf, men jag har ju ändå gjort det utan lov ,-) Är det okej, eller ska jag ta bort bilden? undrar Elisabet i Halland."
 
Och fick svar: 
"Det gjorde du säkert helt rätt i. Jag bjuder på den!
Gustav."
 
Då blev jag också glad!
Det bästa för Helena/Cruella i Sthlm ...


... i en vecka full av både jobb och trevligheter var gårdagens konsert i Berwaldhallen med KTH:s Akademiska Kapell under ledning av Gunnar Julin som av utstrålning och engagemang att döma nog har världens roligaste jobb.

 "We Come on Peace" var kvällens överskrift och det rörde sig alltså om musik från science fiction- och spelvärlden. Underbart!
Tre fönster från Hedemora ...


Å, Dalarna .., med sina vackra hus och lika vackra fönster!

Tack Ulrika!

fredag 27 mars 2015

En inköpslista från Frösön ....


"Så här kan det se ut när jag skriver matlista till maken. Han kollar aldrig datum och tyvärr är det ibland väldigt korta datum. Kram från snöjämtland."
Mitt i naturen ....



Står man vid västerfönstret i vardagsrummet kan man beundra alla småfåglar som kommer på visit.
I vinter är det inte långt ifrån att dom har ätit oss ur huset.
Sju säckar á 20 kg har det gått åt ..., och det är inte slut ännu.
Somliga matgäster har förfärligt brått och tror sig inte om att sitta stilla.
Om fotografer bryr dom sig föga.
Eller rättare sagt: inte alls.



Det är tur att vi bloggare har Marie (Mian) att fråga.
"Grönsiska ...", svarar hon bums när jag inte har koll.



Men att detta är en Blåmes .., torde jag väl ändå kunna säga?
Den artonde april ...


... fyller fine Gunnar i Jämtland sjuttio år.

Nej, han vill inte ha några presenter, men gärna ett bidrag, så där så vi kan hjälpas åt att stoppa tjuvjakten på utsatta djur .., tigrar, lejon och noshörningar, till exempel.

Gunnar har satt upp ett mål på 3000 kronor.

Vill ni vara med?

Då är det bara att klicka in sig här. 

Även 20 kr är ett bidrag.


Det bästa för Eva i Tyresö ....


Det bästa i veckan var Greklandsresan  --filmen som du skrev om.....
Så välgörande och glädjande.
 
Vilken underbar grek som lyckades genomföra detta!
Honom skulle man belöna!!!!
Att det finns sådana människor!!!!!

Kram från Eva i Tyresö


Tio veckor kvar ...

Bettankax: sån glädje jag har av överstrykningspennorna!

Så sitter jag här och skriver ner det viktiga, vecka för vecka.
Upptäcker att jag lovat hoppa in för någon annan ganska ofta .., och kanske inte sett helheten.
Nåja .., det blir bra när lönen kommer.

Vecka 17 blir det besök i Hässleholm på ortopeden klockan  7:50 på morgonen!
Ett tandhygienistbesök klockan 7.00 en morgon i juni .., kan det vara nåt ...?
Tio veckor kvar tills dess .., å, jag längtar inte! 
Och Postansvarigträff på Eurostop i Halmstad den 4:e juni.


Räknat ner har jag alltid gjort.
Den här listan - här ovanför - satt på mitt skåp på Ica Supermarket i Ystad. 

Tassen tillhörde katten Boll och fanns i ett rödmålat hus långt inne i skogen i Småland.
Dit åkte jag och träffade en fåraherde som inte kunde dölja besvikelsen över att främmandet prompt ville sova i eget rum .., jag fick ideliga sms från Helene - minns ni bloggerskan Helene som dog i cancer ..-,  som då var rejält dålig ..., och dagen därpå bet jag sönder en tand och tog tåget tillbaka till Ystad.

Någon fåraherdinna blev jag aldrig.

"Mormor, du ska gifta dig med en man från Norge som heter Fredrik  ...".

Det var då när Emma skulle göra sin mormor sällskap till Kreta.
Då ....,. var hon 9 år.
I helgen firar hon sin 18-årsdag.

Jo, så är det.
Tiden bara susar iväg!




Man kan ju tänka sig ...


... hur det ska kännas för herr Lubitz föräldrar och kanske syskon .., om det nu är på det viset, att han  - alldeles medvetet -,. har låst ute sin pilotkollega och dragit med sig alla rakt in i döden.

Vilken fasa för pilotens anhöriga!

Att gå och handla och möta allas blickar .., att ha förlorat ett älskat barn och veta att denne har orsakat sån ofattbar sorg och smärta hos andra anhöriga. Andra pappor och mammor. Och syskon.
Och fastrar och mostrar. Och kusiner och skolkamrater.

Om det vore ens egen son eller dotter ...., ååå, man får ont i magen bara vid tanken.


Dagens fönster ...


Två tuppar har tillkommit ..., och en ligger avsvimmad mot fönsterbrädan.