torsdag 19 januari 2017

Dagens fönster ....


Från Hoi An i Hanoi kommer den här bilden - det var Guy som tog den och det var inte igår -.

Tack! säger jag.

Tänk, om vi finge dela rum ...!


Igår fyllde min älskade systerdotter femtio år!

I fem dagars tid har hon och dottern Nathalie varit i Italien, men igår kom dom hem och vi telefonsurrade länge; hon är liksom självpratande och skrattar gott mellan varven och berättade om kaoset när Skånetrafikens bussar först visar sig vara försenade och sedan inte alls dyker upp när dom ska och hur hon och dottern fick ta taxi till Kastrup (1200:-) och hon berättade glatt om besöket i Vatikanmuseét .., om en pizza indränkt i olivolja ..., om en tågresa till Milano och om en solskensfylld dag i Rom.

Och så fick jag veta att hon i slutet av januari har fått tid på Hässleholms sjukhus.
Precis som sina båda mostrar har hon grav artros och får förmodligen inställa sig på att få en ny knäled.

Tänk, om vi hamnar på samma sal!

onsdag 18 januari 2017

Vill ni se nåt vackert ....?

Titta då in här. 

Bild nr 4 uppifrån är min favorit.
Lediga-dags-fönstret ....


... kommer från Christel, ni vet "kottenliv" och visar utsikten från husvagnen, ja, vid eller på stranden i Löderup i Skåne.

Nästan som utomlands!

Tack snälla! säger jag.
En onsdag ....

I köksfönstret ..., physalisbladen är så vackra, så dom får stå där och göra mig glad.

Och ledig dag.
Igår var det högtryck och fint ute, idag är det helgrått och disigt. Här, där jag sitter, ser jag hur träden vajar i vinden och det kvittras nåt omåttligt vid fröautomaterna .., ja, det kanske är nån slags protest mot försenad frukost? Tulpanerna från friherrinan håller på att tacka för sig och har nu klippts ner rejält och fått byta kruka. Och i dom stora glaskrukorna har jag satt physalisstjälkar .., bladen är så innerligt vackra, så jag klipper ner med ojämna mellanrum från blomman som står i vardagsrummet och så hamnar dom i glaskrukorna.

Igår fullt upp på jobbet.
Vi har fått ett slags arbetsschema att följa som ska prickas av, ungefär som på offentliga toaletter där någon signerar att dom har städat .., och det är bra, det sätter ju en slags press på att saker och ting blir gjorda. Nu förändrar det egentligen ingenting - det enda som tillkommit är väl att brödavdelningen ska frontas innan stängning och att vi gör en kundrunda och plockar bort alla tomma kartonger i hyllorna - och oj, så fint det blir!

Någon timme innan stängning kom en kund fram och pekade på mig och sa ..."hej bettan, kommer du ihåg att du sålde lördagsgodis till mig i lördags?" och jag tänkte att neeej, nu har jag slagit in det på naturgodis som är mycket dyrare, men så var det inte alls, det visade sig vara Svenska Spels "Lördagsgodis", alltså olika spelvarianter för en viss summa och nu hade kunden vunnit tjugofem tusen kronor och jag fick en såååå varm kram och kundens leende nådde från öra till öra! Och hen berättade om glädjen när det upptäcktes .., och jag tänkte att så roligt det är när någon vinner pengar och blir så glad!

"Men det är ju inte jag som väljer .., jag bara trycker på en knapp där det står Lördagsgodis", förklarade jag, men det hade liksom ingen betydelse! Åååå, så roligt för den kunden!

En annan kund kom med en kupong där vinstumman var närmare åttio tusen och hen såg ut som om det var småpengar. Så glad jag själv hade blivit!



Kom hem vid halv nio - pv hämtade mig, han hade varit på körövning - och hade brev från vännen Ingrid i Falun. Om två år fyller Ingrid nittio och jag hoppas verkligen att hon får vara frisk och kry och hänga med, för denna kvinna är så helt underbart härlig! Skärpt, allmänbildad, har mängder med stillsam humor - som hon inte vet om själv - och hon är ständigt nyfiken på livet .., går på föreläsningar .., har rest runt halva världen .. har ett gott hjärta och är änka sedan kanske två år tillbaka. Ingrid är Skytt.

I sthlms-trakten ljusnade det när brevet skrevs.

Tre handskrivna hälsningar hade kommit med posten!
Oj, så roligt och så ovanligt numera!
Avsändaren är Våg och om hon skulle definiera sig själv, skulle hon nog - mest av allt - presentera sig som mormor och farmor. Lagar underbart god mat!



Och ett från hon som alltid - förut - skrev med blyertspenna och alltid textade; klasskamrat sedan högstadiet och brevvän under många, många år.  Arbetade på posten och älskade att sortera brev och titta på olika handstilar och tyckte om frimärken ..., yngst av många syskon - en ättapjött - hon, liksom min Anders. Jungfru är hon också.  Har ett häftigt temperament och ett härligt gapskratt.
Ställer sig aldrig in.


Med posten kom också ett fint litet paket - det visade sig härstamma från Skåne -, från Lund. Och jag log nästan lika mycket som vinstkunden .., ty om detta - den allt mer ökande ansiktsbehåringen - har vi diskuterat ett otal gånger, men nu skulle jag alltså få hjälp.

Hur en böjbar spiral med två plasthandtag ska kunna avlägsna skäggstrån .., tja, jag kan säga att det gör den och det med besked, men ett riktigt tortyrinstrument är det, särskilt när det gäller överläppen .., ååå, jag får liksom ta sats innan den får träda i tjänst!




Så här ser handstilen ut hos givaren av tortyrredskapet.
Ett Lejon.
Gott om självironi och mycket humor har hon.
Och är rättfram.

Å, vad jag tycker att det är intressant det här med människors olika sätt att skriva!
Och tänk, vad det betyder att ha ett alldeles Riktigt Brev eller kort i postlådan!!

Tack till er alla! hälsar den numera skäggbefriade madamen i landet Halland.