Vilket underbart program ....

Så mycket värme ... på så många plan ., och så många tankar dessa kvinnor delar med sig av. Har du ont om tid, så har du gott om tid på dig - dokumentären finns på SVT-play fram till 2027 och är gjord av estniskan Anna Hints.

Tisdagmorgon ....

Nu är tiden inne för prakt,- eller strandlysing. I många år har jag irriterat mig över hur dom sprider sig som öknens gräshoppor i rabatten, men nu tycker jag plötsligt att .., ja, men dom är ju riktigt fina!

Och lätta att dra upp är lysingen också; om man vill gallra lite. 

Tittar på Nyhetsmorgon och får veta att det idag kan bli upp emot trettio grader på vissa ställen i vårt land. Fyrtioåtta i Spanien eller Portugal. Vilken fasa!

Något annat. Länkade jag någonsin till Emil Jensens midsommardagsprat i "Tankar för dagen" ? 

Gjorde jag det inte, så finns länken här Sååå bra. Tyvärr känner jag igen mig i en hel del.

Dagens fönster ...

... fanns i det gamla huset som en gång fanns i Minnesota, USA och visar hur det kunde se ut hos en svensk familj som emigrerat västerut. Och precis som Elliot konstaterade, var där "väldigt många bord" i det stora rummet med öppen spis för matlagning och annat.  

Noterat ...

För andra dagen på raken är jag Ankarets första kund. Klockan är bara sju på morgonen. Överallt i butiken ser jag sommarjobbande ungdomar och synd är det ju att ingen bär namnskylt; det blir så opersonligt. 

Kör hemåt. I Särdal ligger mängder med tackor och smålamm och drar sig på ängen. Lammen är antingen svarta eller beigefärgade och på deras ryggar - i ullen - spatserar kajor och pickar och har sig .., kanske är där insekter eller är det ullen dom vill åt?.

Hitom Steninge ligger en död mård på min väghalva. 

Och vid Glassvik en överkörd skatunge.

Sedan Anders och pojkarna tackade för sig nu på morgonen, har jag hunnit med mycket. Kört ett antal maskiner fintvätt (allt har torkat), klippt ner i rabatten, ryckt upp ormbunksplantor som vägrar ge sig .., dammsugit, renbäddat, städat badrummet, lyssnat till Klas Erikssons Sommarprat som handlade om detta att förlora ett barn som inte ens hans komma till världen. 

Halvlåg i solstolen och lyssnade. Kände tacksamhet. Denne Klas Eriksson var så sympatisk i "Över Atlanten" och han utstrålade samma värme i programmet. 

Vid 1-tiden kom pv och hans bror åter från Göteborg. Brodern sade hej, nu vill jag hem och bada och bygga på min stenpir och vips, var han försvunnen. 

Tjugofem grader i skuggan. För tolv år sedan var pv, Emil och jag själv på Kreta och åt världens godaste omeletter. Hur varmt är det på samma ställe idag? Tar en titt. Aha, ungefär som här. Tur att jag inte lever i ett land med olidlig värme. Kanske dumt att härja på som en furie i den här värmen, man får väl skylla sig själv.

Noterar ännu mera att Tremastarblomman spridit sig i rabatten, vilket gör mig själaglad. När den fick stöttning, blev det sååå mycket bättre.

Detta var eftermiddagens notering. I dagens mejl från min syster i Australien berättar hon om väninnan som troligen har covid och är riktigt rejält dålig. Covid ...? Hur många av oss tänker på covid numera?

Ny vecka, ny giv ...

Klockan är halv sex på morgonen och jag har - efter att ha legat och snurrat i sängen någon i timmes tid - lämnat mitt sovsällskap (den äldre av pojkarna) - och sitter nu ensam i soffan Ektorp och tittar på någon gammal repris av underbara "Kvartersdoktorn", samtidigt som det knappas på tangentbordet.

Soffan på bilden, den bekantade jag mig med igår på High Chaparall och jag tyckte att den var så fin, så fin. Och apropå soffor, så kan jag berätta att innan helgen, då dammsög jag i uterummet och upptäckte då något som liknade utspillt kaffe under en ena kortsidan på soffan. På golvet, alltså. 

Första tanken var att det var någon katt som kissat där, men se det var det inte .., när vi tippade soffan så vi bättre skulle se vad det handlade om, så visade det sig att där inne under överdraget, där upptäckte pv ett getingbo! 

Det var inte stort, som ett större ägg kanske, men där var full aktivitet och stackars getingar blev såklart förvirrade när vi föste ut boet, tog bort överdraget och plötsligt var deras hem borta. Nu har vi fått hålla dörren till uterummet helt stängd och förvirrade getingar försökte ideligen att ta sig in, men vi tror - eller i alla fall hoppas - att vi har visat att soffan Ektorp inte är tänkt som bostad.

Den här bilden förklarar hur bilden här ovanför kom till. 

På väg tillbaka till bilen, efter en nästan heldag bland pistoler och pang-pang och häftiga skådespel, guldvaskning och annat, tittade jag in i det här gamla huset och det var där den vackra soffan stod. 

Till min förvåning såg jag att Elliot också tittade in där, då hade vi andra börjat gå mot bilen. 

"Visst var det fint, även om det var väldigt enkelt ...?" sa jag. 

"Jaa, men det var väldigt många bord där ...", svarade han. 

Det hade jag inte tänkt på själv.

Idag åker sonen och pojkarna ner till Skåne igen. Tre övernattningar har det varit. Plötsligt ska här bli tomt och tyst; inga svärd eller pistoler eller små eller lite större barnskor ska då översvämma hallen och inga jackor ligga slängda på golvet (mest för att vi inte har några krokar i lämplig hänga-upp-höjd), ja, det blir som vanligt igen. 

Pv åker tillsammans med sin äldre bror till Göteborg, det är något årsmöte vad gäller .., inte vindkraft, utan något annat (företaget heter Liquid Wind) och kommer hem ikväll. Alltså blir jag alena här hemma. Tänker lyssna på någon av de Sommarpratare jag missat och lite annat. 

Detta blev ett spretigt inlägg, men hjärnan kanske inte vaknat ordentligt ännu.

Dagens fönster ...

"Det har varit Kyrkhelg i Bonnstan med sång och musik spontant och anordnat, marknad med hemlagat och handgjort av olika slag. Lite av det följde med hem. 

Det roligaste är att man träffar så många vänner och bekanta som man pratar med. Och så att hälsa på i olika bonnstadskammare. Likadant var det på midsommaraftonen. Trevliga arrangemang! På vägen tillbaka fastnade några fönster i håven. (Vet inte varför bilderna gungar till först.) ellem"

//Tack ellem! Så vänligt av dig att ta fram håven!

Lördagkväll ...

Och vi är tämligen möra efter ett par timmar ute längs Kattegatts stränder - allt för att leta glas-stenar -, och fikat och kappsprungit och därefter middag och titta på ett naturprogram och nu är det snarat läggdags, i alla fall för den yngste. 

Pv och Elliot ska ligga i tält i natt. Det är litet tvåmanstält, men en riktig madrass har lagts, nu fattas bara täcke och kuddar. 

Har missat tre Sommarprat på raken, kanske för att jag är så trött när jag väl går till sängs. Förundras över hur många skådespelare/artister som är Sommarpratare. Kanske tänker man att dessa är verbala och vana att prata offentligt, någon orsak måste det ju vara. 

Jag skulle vilja göra ett antal sommarpratarprogram med helt vanliga människor med olika livsöden. 

En städerska .., en gruvarbetare, en fiskare .., någon inom hemtjänsten, ja, ungefär så. Ett alternativ. Minns med glädje Lars Ulvenstams Sommarprogram; de handlade ofta om just vanliga människors livsöden, om det nu finns några "vanliga  människor".

Vi började med att leta vackra snäckor eller stenar på stranden vid Ugglarp. 

Så här fint hade någon gjort tidigare. Påhittigt!

Stranden vid Ugglarp äver totalt översållad av snäckor av alla de slag. 

Det  k n a s t r a r när man promenerar där .., nästan så det är otäckt. 

En enda glas-sten hittade Elliot och jag kom osökt att tänka på Lindalotta, bettankax dotter som gjorde så mycket vackert av just sådana stenar av slipat glas. 

Klockan närmar sig sju. Undrar när bröllopsfotografen kommer hem? 

Elliot och Viggo jagade varandra och den förstnämnde slog tummen i köksbordet och det just under nageln .., nu sitter han intill mig och har ont.  

För övrigt? En stor dag igår .., jag slog pv på Nutidskrysset och det kommer jag att leva på länge. Det var knappt att han trodde mig. Och tre mer rätt!! 

Härmed stängs skrytavdelningen. Nu ska jag se till att borsta tänderna på Viggo.

Fredag i slutet av juni ....

Så är vi hemma igen. Till vardag och tvätt och ännu mera tvätt och pv har strukit örngott, sina t-shirts och kalsonger (ja, han är förste strykare i det här huset och allt viks ihop så prydligt, nästan som vore han en vik-expert) och naturligtvis kom regnet när vi verkligen skulle ha behövt torkväder! 

Nåja, den kanske visar sig. 

Innan vi gav oss av, skrevs listor på vad som skulle inhandlas för en 2-veckors vistelse ombord på en båt. Nu skrivs nya listor. 

Blommorna som fick komma ut och bo invid växthuset - i skuggan - nära Sigge och pElles grav, togs in. Pelargoniorna återvände till köksfönstret .., doftrankan bidar sin tid, den var så våt, men ska få komma in idag. 

Alla små violer som blommat så fint från slutet av maj, ja, dessa ska idag klippas ned helt och hållet. Och rosbusken som inhandlades för ett par år sedan, blommar nu i en ljuvlig rosa färg! Ack, om jag någonstans hade skrivit ned rosens namn! Den måste i alla fall stöttas upp på något vis och Katsurabusken (som kan bli ett mindre träd), den har nog avlidit på grund av torka. Få se om den tar sig. 

Om några timmar får vi helgbesök av dom här pojkarna. Anders ska i morgon vara fotograf på en kollegas bröllop här i närheten och då får vi glädjen att agera barnvakter. Härligt!

Bilden kom som en liten film på familjechatten och texten löd: "Det är bättre du tar min jacka, den är varmare."

Tänk, att ha en storebror som är så omtänksam. 

Nu är pv igång och stryker igen, den här gången är det mina klänningar. Och ja, tänk, att ha en sambo som är så omtänksam! Han tycker dessutom att det är trivsamt att stå vid strykbrädan och det kan jag säga, att dithän har jag inte kommit ännu. Till den insikten, alltså.

Samtidigt som han stryker, tittar han på tv. När vi träffades, häpnade jag ofta över att strykbrädan alltid stod framme i vardagsrummet. Det gör den inte numera, men heller inte långt härifrån.

Slutligen en gårdagsbild från Höganäs. Vilken liten pärla den staden är! Så lagom stor eller liten .., så lummig och grön .., det känns som om någon verkligen har tänkt till när det planterats eller byggts.  Här var det väl tomtägaren som förgyllt muren med stockrosor! 

Och bara detta att ha en så fin bokhandel; en riktigt genuin bokhandel och ett vackert och välkomnande bibliotek som helt uppenbart har funktionen som en slags samlingsplats, ja, för såväl äldre som yngre. Vilken ynnest!

Nu ska jag torka golven!

(Ps. Den lilla myggan tog siesta på en av linorna som löper längs däck - pv säger att det heter mantåg - men jag blir så less på alla båttermer och det VIMLAR av dem! Nåja, om ni visste hur glad jag blev över det lilla sällskapet!! Där satt den allt medan vi var i närheten av Hallands Väderö och kanske var den helt enkelt bara trött, kanske ville den bara vila sina små vingar ...? Ds.)

Dagens fönster ...

För en tid sedan besökte annannan Lissabon och då kom det här fönstret susande genom rymden och landade i min dator. 

Tack att du tog dig tid! säger jag. 

Bilden fångades från ett museum och om detta har annannan bloggat tidigare, här, till exempel. 

Men med bilden följde också följande rader: 

Bilden är tagen inifrån museet som är inrymt i ett före detta silkesspinneri, med vy ut mot parken där mullbärsträden (E: stod eller står), de som silkesmaskarna levde av. 

En av mina absoluta älsklingsplatser i Lissabon och i världen också för övrigt. 

Fotograf var P.