torsdag 30 oktober 2014

Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa i veckan var, förutom själva mässan i Alingsås, det som hände där.

Jag hade sett i utställarlistan sett ett namn som jag kände igen, och var väldigt spänd på om det verkligen skulle vara den, som jag kände.

När alla packat upp sina varor och saker så gick jag en runda i lokalerna och då såg jag henne!!! Marie, som jag hade som elev på 80-talet. En väldigt rar, men lite blyg tjej, som jag tyckte väldigt mycket om. 

Jag gick dit och sa “Hej, Marie!” och jag trodde för ett ögonblick att hon skulle falla omkull. Hon bara stirrade på mig, länge, precis som om hon inte kunde tro sina ögon. Jag borde egentligen inte vara just där. När hon till slut förstod att hon såg rätt, kramades vi och sedan pratade vi jättelänge om hur våra respektive liv utvecklat sig sedan de gick ut nian.
Det roligaste var att de var en hel del som fortsatt att hålla kontakten via telefon, träffar och förstås Facebook.

Det var en väldigt strulig klass, men eleverna vara härliga och hade det inte så lätt alla gånger med trasiga hemförhållande i några fall. Klassen hade dåligt rykte och ingen ville egentligen bli deras klassföreståndare, men jag som relativt ny fick dem på min lott. Så de blev min andra klass.

På den tiden hade vi på skolan 20-grupper på högstadiet. Vi hade en studierektor som var en fena på att nosa upp pengar, så att det gick att genomföra. När de började i sjuan var de 18 st och när de slutade nian fanns det 12 kvar. Några flyttade till annan ort eller annan skola, några fick gå uppe på “skoldaghemmet”, för att de inte kunde vara i klassrummet. DÅ var det ingen som talade om ADHD och annat, men det var säkert så i några fall.

Jag såg till att ha dem i så många ämnen det bara gick och det blev 15 lektioner/vecka. Inga elever orkar bråka med sin fröken så många timmar och till slut blev vi ett härligt gäng, som en familj med mig som “extramorsa”.

Hur som helst – i år är det 30 år sedan de slutade grundskolan och Marie berättar att de skulle ha en återträff och fira detta! OCH JAG HAR BLIVIT INBJUDEN!
Så på luciadagen ska vi ut och äta och sedan gå på julshow, där en av dem underhåller. Han har jobbat som gitarrist och spelat Heavy Metal. Hur häftigt är inte det?

I år fyller alla 46 år!
Och någon, skrev Marie, undrade hur gammal jag var. Jag måste i alla fall vara 70+? Haha, så snopna de ska bli när de får se sin “gamla” fröken, (som bara är 60+)!
En sån nostalgitripp söndagen bjöd på i Alingsås.

PS Grattis till alla som orkade läsa ända hit!
PS Bilden är en kopia på klassfotot och tyvärr väldigt suddigt. Jag sitter i mitten i vitt och Marie sitter bredvid mig till vänster.
Kram
Ann
Om biljetter och oron ...



Ett par månader innan det var dags för avresa till London och Last night of the proms, bokade jag biljetter till Hyde Park via See Tickets, ett företag på nätet.

Å, så orolig jag var att detta inte skulle fungera!

Den enda biljetten som bokades via Albert Hall, den kom prydligt i postlådan .., dom övriga fyra skulle, enligt ett meddelande från See Tickets, hämtas ut i Hyde Park.

Jag tänkte att nu är jag nog blåst så det räcker och blir över.

Det blev jag inte alls!
Det fungerade hur bra som helst!

Om nu någon annan har gjort samma sak och - precis som jag själv - bokat till något evenemang i hastigt mod på nätet och sedan börjar grunna på om det här företaget verkligen finns (jag hittade inte mycket ...), så säger jag: det var inga som helst problem!
Fem listor från Västerås ...



Här är det ordning och reda. 
Matsedel ...., kanske en viss tvekan mellan nr 22 och nr 20 ...?



Kanske ska har bakas bullar ...?



Pyttesmå bokstäver och ihopträngda ... höga l, b och k:n.
Lite ovanlig stavning på såväl apelsinjos som hamburjare.
Kanske en barnfamilj, eftersom det är noga att snacksen ska vara till vuxna?




Här är det en äldre kund .., köper Bridge godispåse .., det köper aldrig ungdomar.
Kanske huvudvärk (Alvedon ...?) och saft, om barnbarnen kommer på besök.
Röd mjölk - ja - här blir det ett kort liv, det förstår man efter gårdagens braskande rubriker.



Nån som har bråttom.
Jag skulle gissa en man.

Tack snälla Jessica som samlat på sig listorna!
Sååå omtänksamt!
Dagens fönster ...



Har ni sett ett sånt vackert fönster?
Målat, i akvarell .., av herr Teglund i Luleå, han som ofta har så filuriga och tänkvärda blogginlägg!

Det var Bert - även han i Luleå - som viskade med små bokstäver och sa att "du har väl sett att Sven har tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, det hade jag inte, men nu har jag.
Tack snälla Sven!

Samma sorts gardin hade pv i sängkammaren när jag hälsade på honom första gången.
Vita, med blå ränder.

Och jag låg inte i sängkammaren, utan i eget rum, men jag såg dem ändå.

Har ni läst hans inlägg som handlar om att lyssna?

Underbart bra!

onsdag 29 oktober 2014

Det bästa för sportiga Jenny ....


Hej Elisabet

Jag har ju tänkt bidra till veckans bästa flera gånger, men så har det ändå inte blivit av. Som t.ex. semesterresan till Kreta. Två helt ljuvliga veckor med mycket sol, bad, kultur och goda drinkar tillsammans med systeryster och hennes sambo.

Sedan var det ju den där konserten, eller vad man ska kalla den för, i Malmö den 11 oktober med idel 80- och 90-talsartister, där den absoluta höjdpunkten var Scooter som avslutade alltihop.

Förra veckans bästa är nog ändå den där slapparhelgen där jag tillbringade det mesta av den vakna tiden i soffan där jag betade av film efter film och avslutade det hela med ett avsnitt Sherlock!

Filmerna jag klarade av under den helgen var: August: Osage County (En familj), War Horse, 12 years a slave, Perfect Sence, Hobbit: Smaugs Ödemark, Saving Mr Banks och Atonement (Försoning).

Mr Cumberbatch ...

Den som har lite koll ser ju nu med en gång att en viss Benedict Cumberbatch är med i alla filmer utom två... =) Ja, jag har gått och blivit betuttad i honom. =)

Den här veckan är ju långt ifrån slut än, men hittills så kan jag nämna vinsten för IFK Göteborg mot Helsingborg i måndags och att jag idag fick ut mina nya fina glasögon. Nu i helgen ska jag hem hem, dvs till Trollhättan och på lördag vankas det fotboll. IFK Göteborg gör sista matchen för säsongen och den ska följas direkt på plats på Gamla Ullevi! Så där har jag ju ett par höjdpunkter till att se framemot.

Kram sportigajenny i Kaxholmen (mellan Huskvarna och Gränna)

//Heja dig Jenny, som kom med! Det är bra att vi blir av med lite vinster!
Och så ett kvällsfönster ...



... från rara vännen Bente i Norge, hon om är ordförande i pv:s fanclub, ja, alltså när det gäller Vasaloppet, alltså,.

Tack snälla!
Det bästa ....


Hör ni alla raringar .., nu är det dags att börja fundera på det där som gjorde hjärtat lite mer varmt än vanligt ...!

Tre vinster .., två ljuvliga och dubbelvikta kort (ja, jag har köpt dem själv och tycker dom är helt underbara, visst blir man glad och lycklig över dem!) .., och så domherrarna som kom med posten idag, nyinköpta av harry och sigge!  (Den STORARTADE madamen i Göteborg sa att jag absolut inte fick ge bort min vinst .., och vem är jag att mopsa mig ,-).

Tänk efter nu riktigt noga!

Giunnar ..., du trånar ju efter fåglarna ..., nån i Norrbotten borde ha nåt verkligt bra att dela med sig av ..., kanske nån i Dalarna också ..., och någon annan har susat halva jorden runt för att få vara hos den som hon älskar - tala om det bästa ! -, för att inte säga nån i Mantorp .., eller i Östersund .., eller i Steninge .., och Göteborg förstås .., och Gävle .., och Skellefteå .., och i Småland bor en bloggläserska som nog kunde hitta lite glädje, se där ja .., och en som nästan delar mitt namn .., just det ..,  ja, det finns säkert glädje så det räcker och blir över till oss alla!

Välkomna allesammans!
Dragning på lördag, som sagt.


Dagens fönster och en massa tänk ...


Den första av tre lediga dagar på raken börjar med regn och blåst.
Nu, vid halv tolv, flödar solen och jag hör småfåglarna kvittra här utanför!

I köket står pv - nu höstlovsledig - och bakar bullar och - håll i er - valnötsbröd!

Själv har jag dammsugit uppe och nere .., plockat bort lite och diskat.

En väldigt exotisk tillvaro.

Tänker på allt möjligt.

På hur stor glädjen ska vara i Arvidsjaur ..., jo, det tänker jag på.

Och jag tänker också på underbare arbetskamraten, till exempel, han som igår meddelade att han ska sluta och börja i en annan butik, i stan  .., och jo, jag är verkligen glad för hans skull (bättre arbetstider, bland annat), men lite trist är det också, för ingen är ju så glad och varm och go som denne eminente smörgåstårtetillverkare!

Tankarna går också till Klas Ingesson - fotbollsspelaren - som nu har avlidit,- bara 46 år gammal ..., och jag tänker på Ainbusk-Marie-Nilsson som var så öppenhjärtig i Gomorron Sverige och vittnade om hur det är att hamna på psykiatrisk klinik .., och hur det kändes när hon - då väldigt deprimerad -, besökte sin hjärtsjuke man på en avdelning där alla kämpade för att hålla sig vid liv ..., hur absurd tillvaron blev.

Några vill inte eller orkar inte .., andra vill inget hellre än att leva!

Alldeles tydligt såg man hennes nervositet där hon satt i tv-soffan - om den (nervositeten) berättade hon också -, och pv sa att ..."tänk, hon är ännu vackrare nu, med all mognad och all erfarenhet hon har fått i livet" och det tänkte jag också.

När intervjun var slut, tänkte jag att .., nu börjar hon gråta av lättnad.
Så såg det ut.
Vi var två stycken i soffan Ektorp som var blankögda vid det laget.

Här finns en länk till programmet och intervjun.


Undersköterskan till höger.

Och så tänker jag på äldsta dottern som i morse ringde på väg hem från neonataljobbet på KS och berättade hur underbart där är och hur hon trivs och hur rak kommunikation det är mellan personalen och om läkare från världens alla hörn - många från Island -.

Ja, hur skulle vi klara oss utan alla våra invandrade vänner?


Foto: AP / Är inte bilden helt underbar!

Och jag tänker på hennes lillasyster som idag får besök av sin äkta hälft och hur glada dom ska vara.

I ett sms till hennes man skrev jag i morse:  "som hon ska längta!" och fick genast svar ... "jag med!"
Glädje smittar.

Konstapeln och lille Hugo ...

Och nog tänker jag på ättapjötten också, han som idag - efter ett par månader inom det militära - återgår till sitt ordinarie värv, - han längtar också -, och jag tänker på hur stolt han var över att ha blivit utsedd till gudfar till bäste vännens lille Hugo, ja, det är den krabaten som vilar så tryggt i famnen på den blivande gudfadern.

Man är sextio år och ägnar mycket tid åt att tänka på tre barn som är vuxna och klarar sig själva.
Slutar man någonsin?

Och nu frågar pv om vi ska ha våfflor till lunch?
Vad svarar man på det?
Jomenvisst, så klart.