lördag 21 oktober 2017

Det bästa för Eva på Frösön ....


Hej!
Det bästa var två saker.

1. Bokens dag i Östersund i onsdags kväll. Ett fullsatt Folket hus som lyssnade till sex författares olika berättelser om sig själva och sina senaste böcker. Lars Lerin avslutade kvällen med att läsa ett stycke ur sin bok "Naturlära", en värdig avslutning på en fantastisk kväll.

2. Måndag då snickaren, som ska lägga om taket till stugan, kom dit. En trevlig prick som börjar redan veckan som kommer. En sten föll från våra hjärtan. Så skönt att få det gjort redan nu.



Ps. Bilden med solen, det var när jag åkte hem från stugan i måndags.
Det var ett helt fantastiskt ljus och jag åkte upp Stocke Titt på Frösön och bara stod där och njöt av ljuset och naturen. Ds.

En lördag ...


Slut på tre-lediga-dagar-på-raken.
Nu väntar jobb. Lördag, söndag, måndag, tisdag, torsdag och fredag.
Sen helg.

Skyndar mig att göra det jag vill få gjort.
Sorterar och rensar ut i hallgarderoben och Gunnars Rum, det som - numera - också kallas för Marias Rum.
Säger till pv att i det där döda utrymmet i lillhallen, på väg upp till sängkammaren, skulle vi ju kunna sätta in en garderbob, ty förvaringsutrymmen är det ont om i det gula huset.
"Ja, det är ingen dum idé ..", svarar han.

Och jag gör halvtolvkaffe och pv plockar upp den sista potatisen.
Fin potatis!
Grannarna kommer gående från sin promenadrunda.
"Och du jobbar och jobbar!" hör jag frun säga till pv.

Själv har jag spridit ut kompost i rabatten.
Tänker på våren och tulpanlökarna som grävts ner.

Mejlar till en instagramfotograf och frågar om jag får reposta hans bild och får svar tämligen snabbt att det är helt okej. Mannen, som bor i Chisinau i Moldavien, är fotograf och det övergår mitt förstånd att somliga kändisar har hundratusentals följare, medan någon som tar så totalt underbara bilder bara ("bara och bara") har så förhållandevis få.
Fotografen heter Ramin Mazur och har en blogg.
Här kan ni titta in på hans bilder.
Vardagsbilder, såna som åtminstone jag själv  ä l s k a r.




Här är denne Ramin Mazur intervjuad av Radio Free Europe.
Och här kan man också se mer av hans bilder.

Å, tack och lov att man föddes i rätt århundrade och fick vara med om internet! 


Det bästa - förra veckan - .....


Här är en summering ..., och så mycket som hände!
Och nu är det dags igen ..., jag arbetar i morgon, så kanske gör jag det klart på måndag.
Välkommen med era bidrag!
Har ni glömt förra omgångens glädje, så kommer en repris här:

Kerstin i Dalarna skrev bland annat så här ..
"Barnbarnet och sy-lan ♡

Läste godnattsaga och "sjöng" för barnbarnet J i tisdags - så mysigt ♡
Idag har jag varit på sy-lan. (Ungefär samma som syjunta). Fick klart ett par pyjamasbyxor och nästan hela pyjamaströjan 👖👕 med en sovande räv 🦊 på tyget".
 
Ann i Göteborg ....
Det bästa den här veckan är otvivelaktigt mitt fantastiska loppisfynd i onsdags.
FYRA fulla pärmar med mönster, beskrivningar, mallar och prover från Gunnel Larsson, slöjdfröken, i Selånger och Halmstad – från 70-talet och framåt.
 
Kerstin i Trelleborg ....
Mitt veckans bästa är att vi körde upp till Mölndal med laxbakelser från Laxbutiken för att fira minstingen på hennes födelsedag. Lycka!
 
Friherrinnan i Steninge ...
Det bästa denna veckan har varit att vi fått packat så mycket saker inför flytten.
Det är många beslut som ska tagas; kan inte påstå att det är så kul precis. 
Men det ska bli bra.
Jag har en underbar person som hjälper och stöttar mig. 
Livet tar konstiga vägar ibland.

Kattis i Närke ....
Det bästa i veckan, det var att jag under lördagseftermiddagen tog mig tid till att vara ledig. (Omdömesskrivartider till trots!)
En ny stickning, tid med liten son, långsam matlagning, och en aperitif i höstsol på bron tillsammans med min man. Ljuvligt!
 
Eva på Frösön ....
Det har varit en märklig vecka, har inte riktigt landat än. En av bästorna var chokladprovningen förra söndagen. Jag och två väninnor åkte till Helleberg, en pytteby några mil från stan.
Där finns Tinas praliner, härlig dam som tillverkar gudomlig choklad. Vi fick lära oss massor om chokladens ursprung, olika bönor, rostningar, chokladhalt, hur man gör färdig choklad...Mycket intressant. sedan provsmakade vi choklad så det nästan kom ut genom öronen. 
 
Barbro i Uppsala ...
"Vi har inte varit ute på ön på fem veckor, så känslan av att få gå ut i skogen och hitta så mycket svamp var underbart.  
 
 
Ulrika i Närke ... 
Ja det är nog att få umgås med människor som vet vad Ehlers-Danlos är och vad det innebär, människor som accepterar en som man är, rakt av. Att inte behöva förklara hela tiden är sååå skönt.
Jag har dessutom blivit otroligt ompysslad och bortskämd. "Lägg upp fötterna! Vila!" 
 Och massage har jag fått, massage av mina spända, ömma, krampande ryggmuskler som var så ljuuuuvlig så jag trodde jag dött och hamnat i himlen. :-)
 
Barbro i Brämhult ....
Göteborg alltså!
Vad är det med den staden? Något med stämningen tror jag...den är så välkomnande.
Att vi lämnade ett mulet Borås (6-7 mil österut) och kom fram till ett fantastiskt soligt Göteborg, var liksom ingen nackdel.
Av en händelse hamnade vi på Magasinsgatan, där denna väggmålning finns och intill på den öppna platsen finns det food trucks/snabbmatsbilar som bjuder på strömmingsrätter, korvar m.m. Såg populärt ut. Vi tog istället varsin kaffe inne på De Matteos kaffebryggeri (intill Artilleriet), i trevlig rosterimiljö.
Ett tips om ni kommer hit någon gång: gå in i bakre delen av rosteriet och uppför trappan. Då hamnar ni på en supercharmig bakgård och där finns en liten fin blomster-och inredningsbutik som heter Floramor & Krukatös. 
 
Anne i Mantorp ...
Hej!
Den här veckan är det många bra saker att välja mellan, så det får bli födelsedagen som firades på onsdagskvällen. Den började med att jag fick lift med en nybliven 15-åring i en sprillans ny EU-bil. Woow, vilken rolig upplevelse. 
Väl framme blev det fika med kladdkaka
bakad av den 13-åriga jubilaren. Mumsigt! Efter fikat försvann ungdomarna till sina förnöjelser och vi äldre langade fram kortleken och spelade plump. Jag vann!!! 
Vi spelade om 1 krona plumpen och jag skämdes lite att sno åt mig slantar av dom övriga, men eftersom det fanns önskemål om att träffas snart igen och spela så kändes det okej att ha roffat åt sig. La inte summan på minnet, tror det var 54 kronor. Haha! 
Kram/Anne i Mantorp 
 
Min egen glädje ...
Tidigt i morse vaknade jag av ett förfärligt oväsen!
Vi hade sovit med fönstret öppet, men det här var rena väckarklockan!
Hundratals kajor flög av och an, skränade och skrek .., för att en stund senare lugna ner sig och så blev allt tyst och lugnt igen.
På en äng intill låg kossor och sov ..., på en annan stod hästar.
 
 
Dagens fönster ...


"Ett nosfönster ...", skriver Ulrika som tog bilden.

Tack snälla, rara!

fredag 20 oktober 2017

Den tredje lediga dagen ...


... är en fredag, om ni inte visste det.

Pv tar bilen och kör till Unnaryd där det idag är begravning av en granne från sommarstugetiden i Steninge. Det är Stig som begravs, en man som jag bara träffat några få gånger, men för pv och hans syskon är det förstås annorlunda.

Jag ägnar mig i stället åt linneskåpet.
Oj, så många handdukar (såväl disk, - som vanliga frotté) här finns!
Och man ser tydligt vem som köpt vad när det gäller påslakan .., pv:s är ofta betydligt mer färgglada och mönstrade, mina är blommiga och ofta vit-rosa.


Sen går jag ut och klipper gräsmattan; den på gavelsidan.
Slänten klarar jag inte av; det blir för tungt, men det andra går bra.
Överallt växer brännässlor .., stoooora bestånd av meterhöga nässlor och eftersom jag är barfota i sandalerna lyckas jag komma för nära och det svider rejält innan klippningen är överstökad.

Det lilla röda huset till vänster på bilden, såg även pv:s hus ut när han köpte det, då, innan han byggde ut. Arbetarbostäder till Stora Stensjö och likadant var det med Bengtssons hus där nere till höger. Dom har byggt ut rejält och nåt så vansinnigt stilfullt!

Mitt i bilden syns en av två lönnar.
Jo, jag tycker verkligen om det trädet.


Medan jag härjar med gräsklipparen, ja, då sitter harry i slänten och tittar ut över vad han tror är sitt kungadöme. Inte en enda människa passerar, ingen hund heller, men två bilar.
Harry sitter kvar.
Spanar.
V ä n t a r.

När allt är överstökat går jag in för att dricka vatten .., nelly vill gå ut och jag öppnar dörren och väntar och väntar .., men hon måste liksom alltid ta  s a t s  och verkligen tänka efter OM hon nu möjligen har lust att gå ut .., njaaa, lika ofta vänder hon och går in igen,.
Tänk, om det finns mat på bänken!


Oslo, 31 augusti ...



Fastnade igår framför tv:n - pv hade då redan gått i säng - när den norska filmen med samma titel som rubriken här ovanför visades i tv2.

Vilken film!
Vilket otroligt skådespeleri av Anders Danielsen Lie!!
Men inte bara det .., sättet som filmen var upplagd på, med fragment från omgivningen som vävdes ihop .., tvärsnitt och samtal från livet runt omkring, ja, jag bara älskar det!

Filmen handlar om denne Anders, en narkoman som tillbringat tid på behandlingshem och nu beger sig till Oslo för att söka jobb som redaktör på en tidning.
Under det dygnet får man som tittare följa honom - men inte bara Anders - utan även hans vänner och ja, det var så bra, så bra.
Men så eländigt sorgligt.

När en kvart återstod av filmen orkade jag inte längre - vare sig fysiskt (jag var sååå trött och klockan var då kvart i ett på natten!) - men lika mycket mentalt.
Kanske anade jag slutet och ville inte veta?

Sista sex minuterna av filmen hittade jag på youtube, så nu vet jag.

// Så här, bland annat, recenserade Svenska Dagbladet filmen: 
När vi träffar Anders är han på väg att ta sitt liv, men ångrar sig. Han ger livet en chans till, ett dygn. Anders har tillbringat en längre tid på ett behandlingshem för narkomaner. Han har fått en dags permission. Finns det någon mening med att fortsätta leva?
Anders möter en gammal vän, familjefar och akademiker. Efter en första skämtsam samtalsrunda faller masken. Vännen känner att han drunknar i trivialiteter i ett äktenskap utan sex och en karriär utan mål. Anders söker ett jobb på en kulturtidskrift, men han tröttnar ganska snart på upplägget ”att belysa Sex & the City ur ett schopenhauerskt perspektiv”. Han festar med gamla vänner, han festar med nya vänner, han träffar en söt studentska. Han försöker träffa sin syster. Han sitter på kafé och tittar och lyssnar på människorna runt omkring sig med sina orealistiska förväntningar på livet.
I en monolog beskriver han sina föräldrar som liberala och öppna, som sagt till honom att allt är möjligt, att han kan bli vad han vill. Det finns ingen eller inget som kan hindra honom från att förverkliga sig själv. Men allt han upplever är tomhet, mörker och trötthet – han känner ingenting.
Det luftburna fotot, den välavlyssnade dialogen, det såriga spelet, det välavstämda soundtracket, allt sammantaget gör att man sitter trollbunden i en och en halv timme. Men framförallt lyfts filmen av Anders Danielsen Lies nakna ansikte, som likt en spegel återger varenda nyans av hopp och förtvivlan. Oslo, 31 augusti skildrar en tidspessimism lika konsekvent som skoningslöst.//

 Skådespelaren Anders Danielsen Lie är även läkare, musiker och inte minst: stenbock ,-)


Äventyr ombord ...

Bilden från seglingssidan ...

En bild från Tropikerna?
Nej, men från södra England.

Och bilden har jag lånat från sidan där några smålänningar (åtminstone delvis) berättar om sitt äventyr ombord på segelbåten Hrönn. Sällskapet är på väg till Portugal för att sedan - hopefully - ta sig över Atlanten och hamna någonstans i Västindien.
Man kan ju hoppas att orkanerna tackat för sig vid ankomsten.

Här är länken.
(Åtminstone pv följer detta äventyr med allra största spänning och intensitet, då hans brorson Anton tänker kliva ombord i just Portugal och därefter vara med på resans gång).

Himla bra skrivet är det också, av någon som heter David.
Dagens fönster ...


... finns i Jämtland, hos Eva på Frösön.
Så stämningsfullt.

Tack för bilden Eva!

torsdag 19 oktober 2017

Världens läckraste ....

... grafik (och intro), det måste väl SVT-programmet Babel ha utrustats med!
En vanlig dag ...


Den andra lediga dagen av tre.
Dricker hett kaffe och kalasar på den godaste mackan jag vet: mjukt tunnbröd, grovmalen leverpastej och smörgåsgurka.
Plockar bort vissna blommor, dammsuger, åker och handlar.
Möts av en underbart exponerad brödavdelning och tänker att nu är Carina här.
Det är just vad hon också är.
Carina gick i pension i somras och hoppar in lite extra, varannan torsdag, till exempel.
Hon, som hade ansvaret för hela mejeriavdelningen - all ost, juicer, sill, för att inte tala om brödet - hon upplevde nog massor av stress och vilken tung avdelning med leveranser flera gånger i veckan och beställningar och datumkoll!.
Inte undra på att hon tycks så glad och avslappnad numera.


Kommer till kassan.
Och så var det dags igen för ny förstasida som - såklart - handlar om pensioner.
Bokar släpvagnar inför helgen och på måndag när pv ska hjälpa friherrinnan att köra saker till återvinningsstationen och senare till det enorma lagret där hon ska magasinera det som inte kan tas med.


Sms:ade Emma igår och frågade om hon tycker om den albanska sångerskan Dua Lipa.
Arton timmar senare får jag svar och då kommer jag inte ens ihåg vad jag har frågat om.
Gulle-Emma! 

Får ett annat sms av en kund på jobbet; en flicka som igår fyllde tolv år.
Den tösen och hennes lillasyster har varit en ständig källa till glädje för en åldrad kassörska, ja, från allra första stund som den där kassörskan kom till affären.
Kassörskan plockade således ihop en liten hemifrånbukett och slog in en godispåse i fint papper och ställde på trappan där födelsedagsbarnet bor och när ett tack-sms kom igår, då skrev den där kassörskan och berättade hur mycket det betyder att mötas av vänlighet och av rara kunder, särskilt när man kommer ny till en arbetsplats. Och så fick tösen veta att när kassörskan själv fyllde tolv år, då ansåg hon sig vara fullt kapabel att fatta egna beslut, ja, faktiskt ansåg hon sig vara helt vuxen.
Det tyckte däremot inte hennes föräldrar ...
Födelsedagsbarnet heter för övrigt Petronella.


Så ringer min rödvitrandiga syster (som mest är enfärgat blå numera) och tackar för postens vykort som kommit i dubbel upplaga (av misstag, förstås) och jag frågar vad det var för motiv?

"Ja, lite konstigt .., det är ..., halva Nelly och .., ja, några fötter och byxor och så mattan i köket ..", säger hon och tycker nog att lillasysterns sätt att fotografera är så där måttligt begåvat.

Nu är klockan kvart i två.
Dags för USA-podden som jag somnade ifrån igår .., och dags att plocka undan och göra klart inför rårake-middagen då friherrinnan och hennes underbara väninna från Ställdalen ska göra oss den äran.

Under tiden sjunger Dua Lipa för mig ..,  "Blow your mind" är titeln på låten och jag spelar den högt.
Nelly håller för öronen.

Dagens fönster ....


... finns i Halmstad, på det helt fantastiskt fina biblioteket.




onsdag 18 oktober 2017

Idag ...


Den första ledig dagen av tre på raken.
Ååå, du välsignade varannanveckas-schema!

Så jag gör inte mer än jag har lust med.
Går ut med hundarna .., sopar golven .., fixar currydoftande lunch till mig själv .., och pratar med väninnan i Skellefteå.

Om - jag säger OM - hon hade bevistat ett väckelsemöte och Skådat Ljuset, kunde det omöjligen ha låtit annorlunda! Hon är s a l i g.
Ja, hon låter tio år yngre - eller tjugo - och säger att "du förstår Elisabet, det här att gå i pension, det är då det bästa som hänt!"

Sedan den första juni är hon bliven friherrinna och om denna ljuvlighet vittnar hon gladeligen och jag kommer osökt att tänka på eldiga väckelsepredikanter från min barndom,.
Måtte man få leva så man får uppleva den där pensionsdagen, det säger jag bara!
(Jag avslutar mitt yrkesverksamma liv på självaste midsommaraftonen, den mest hektiska dagen på hela året i affären!)

Tidigt i morse: Ingvar tänder ljus och gör fint ...

Så knackar det på dörren.
Det är grannfrun som frågar om vi ikväll vill komma över och dricka kaffe och äta tårta?
Idag är det nämligen hennes mans födelsedag, ja, han fyller åttiotre men ser ut att vara minst tio år yngre! Ingvar .., denne vänlige och så stillsamme man, uppvuxen i en bruksort i Gästrikland och som bland annat har arbetat i Bagdad i fyra års tid och som skrev så fina brev till kvinnan som inte blev hans hustru förrän många, många år senare. Ungdomskamrater är dom och fann varandra på nytt.
Jag säger att det gör vi gärna; kommer på tårta.


Svänger förbi affären.
Tänker att så lite som behövs för att göra fint .., några kvistar med ekblad bland clementinerna och genast blir det nånting annat! Säkert Marie som varit i farten!


Och så en utestund på stentrappan.
Lilla Nelly är less på att vara ute och tycker att jag borde flytta på mig, men ännu en stund blir vi ute.
I fröautomaten ser jag nötväckan komma på ständiga återbesök ..., och där är några blåmesar och när jag inte är ute: en skata.

Väl inne igen hör jag en mus springa av och an i diskbänksskåpet, så då spelar jag högljudd musik för att slippa höra eländet (mus-rallyt) .., just nu "Blow your mind" med Dua Lipa.
(Hade ingen aning om vem hon var, men upptäckte på Spotify att det var vad sonen lyssnade till och eftersom vi har ganska lika musiksmak testade jag .., underbart är det!)



#metoo .....


pojkar i skolan som ville kolla om man hade fått bröst
skräcken
hur man slogs för att ta sig loss
och lättnaden när man kom undan
snällaste pojken
som aldrig gjorde nåt sånt
hette Anders

det heter min son

och mannen som kom hem och hälsade på
i femtioårsåldern kanske
sprang och jagade mig och ville känna på tonårsbrösten
hade jag fått några?
bullerskrattade
var väl snäll egentligen
men ville klämma
och jag som låste in mig i badrummet
eller låtsades inte vara hemma
pappa sa att han bara skojade
den där mannen

eller äldre män i London
som kastade lystna blickar på mitt då femtonåriga barnbarn
horbocksblickar
rovdjursblickar
ogenerade blickar
vill-ha-dig-blickar
jag hade god lust att slå till dem

för övrigt - intet -
(jag fick verkligen tänka efter för att skriva det här ..., kanske beror mina bristande erfarenheter på att jag nästan aldrig är - eller har varit - i krogmiljö, knappt på dans heller .., och inte en enda av mina chefer eller arbetskamrater har varit påflugna).

Monicas pappa ...


Det var någon dag förra veckan som en rar kvinna kom in i affären för att hämta ut ett paket.
Paketet var ganska stort och fyrkantigt och platt och hon berättade att det var en tavla.
Så blev det lite småprat och det visade sig då att motivet på tavlan var en teckning som kvinnan gjort när hon var tio år och som föreställde hennes pappa som matade höns.

Höns på canvas, liksom.

Jag tyckte att det lät alldeles helt UNDERBART!

Igår kom kvinnan in och handlade igen och vi kom att prata om tavlan och efter att ha tvekat lite, ställde jag frågan: kunde hon tänka sig att visa den? På bloggen, till exempel?
Jo, det kunde hon. (Jag hade själv fått se den i hennes mobil och blev alldeles till mig).

Och så kom hönstavlan till min mobil!
Vilken glädje!

Ser ni så fint hon har tecknat! Och lite uppe till höger är en höna som flaxar iväg ner mot marken och där är en svart katt (kanske en kattunge) och där är den då tioåriga tösens pappa på väg att ge hönsen mat.

Tack du rara, vänliga, generösa Monica Mill som delade med dig av bilden!

// Och när jag googlade på henne, för att kolla stavningen, då dök annat upp ...
Sånt här, till exempel .., som går rakt in i hjärtat på mig!
Och mera .... 
 

Dagens fönster ...


... finns - eller fanns - i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

tisdag 17 oktober 2017

Tisdag ...


Den allra finaste av höstdagar tycks det bli!
Ljummen luft .., verkligen   l j u m m e n ..., och så mild och go!
Ser flockar av för mig okända fåglar (läs: jag urskiljer dem inte) som flyger lågt, lågt över åkrarna ..., för övrigt är det lugnt.

Harry känner doft av löptikar och draaaar mer än vanligt i kopplet.

Ute på kustvägen ser jag kunden som varje dag måste gå miltals .., det spelar ingen roll när jag kör eller cyklar till affären, så möter eller passerar jag honom! En vattenflaska i ena handen och hörlurar i öronen. Han kanske är sjuttio år? Max.

Och löven gulnar i rask takt.

Kyckling på spisen.
Kokt kyckling med ris och currysås är nästan det bästa jag vet.

Pratar med friherrinnan som packar och packar och packar.
Till helgen ska pv hjälpa till och köra släp med sånt som ska till återvinningsstationen och nästa måndag är han chaufför när det som ska förvaras i ett hyrlager ska iväg.
Den dagen eller kvällen när allt är klart; när hennes del av huset - den hon bor i - är tomt, och när flyttstädningen är över, då torde friherrinnan pysa ihop som en pangad ballong.
Eller så blir det tvärtom.
En enda stor lättnad.
Att packa ihop ett helt liv ..,vilket sjå!


Två tisdagsfönster ...


Det här övre - som är så litet - kommer från Babsan i Uppsala.
Ett höstfönster från stugan ute på ön, skriver hon.


Och så ett fönster från Ulrika som varit på utflykt.

Tack till er båda!
Så vänligt av er!