fredag 28 april 2017

Hit och dit ....


Frånsett några år när jag var ensamseglare, så har jag alltid varit omgiven av minst en hund.
Min pappa hade kennel och födde upp hamiltonstövare, men där fanns även perioder av andra raser .., en finsk spets, en tax, en släthårig foxterrier och så fick jag själv familj och där var då en gul labrador och en engelsk cocker spaniel och tillsammans med pv kom alltså harry in i mitt liv.

Och så Nelly på sluttampen.

Av alla dessa hundar har ingen ens varit i närheten av att vara så egensinnig och så personlig som just Nelly. Jodå, hon blir väldigt glad när någon av oss kommer hem från jobbet eller när friherrinnan dyker upp eller när småbarn hälsar på, men annars är hon inte direkt social.

Just nu ser det ut så här, som på bilden.
Hon ligger på soffan Ektorp och har gömt huvudet bakom en stor kudde.
Så gör hon nästan jämt.


Igår fick hon smaka en liten bit stekt fiskpinne, lite stuvad spenat och lite potatismos.
Sällan har vi sett henne så nöjd och belåten! Hon gick raka spåret till soffan, kurade ihop sig på fleecefilten och sov sedan som en liten prinsessa!

Birgit och Valter ... så rara och fina!

Regnandet bara fortsätter (men ja, det är bra!) och jag har pratat med en vänlig sköterska på ortopedmottagningen i Hässleholm och fått tidigarelägga mitt återbesök, nu till den sista maj.
Enligt Försäkringskassan ska jag vara hemma två veckor mindre än vad herr kirurgen anser .., men jag tror nog att jag borde kunna klara av det?
Då arbetar jag tre timmar per dag, fyra dagar per vecka i två veckor och sen .., som vanligt.
Nåja vi får väl se vad läkaren säger.

Helt ärligt längtar jag tillbaka till affären!
Tänk, så roligt att få träffa Birgit och Valter igen och alla andra rara kunder!
Det är ljuvligt med ledighet, men ...., jag saknar kontakten med andra människor.

Ungefär så.

Den låg i kundkorgen ....


I en sån här röd kundkorg som jag plockade undan för att ställa dit min egen.
Och jag blev så varm i hjärtat när jag såg den lilla inköpslistan.
Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.
Och ja, som ni ser är det olika höjd på fönsterna (fönstren ...?), varför vet jag inte riktigt.

Det kan nog pv förklara, för nån kommer säkert att fråga ,-)

Bilden togs igår.
Fredag i slutet av april ...


Vilken ljuvlig dag vi fick igår!
Solsken och visserligen kyliga vindar, men så är det ju nästan alltid här om våren.
Och om vintern och ibland om hösten.

Vid tvåtiden åkte jag in till stan, till en hundbutik där en rar och trygg ung kvinna klipper klor på alla möjliga och omöjliga (somliga med munkorg) hundar och det i raketfart! Det var många svansar som gick under magen på respektive hund .., tänk, att detta ska vara så obehagligt!

På väg hem såg jag miljoners vitsippor i skogsdungarna .., det är så oändligt vackert så det är inte sant! Och bokens löv är på väg att spricka ut ..., spireorna skirar nu rejält i grönt!


Allt är så sent i år; i alla fall för att vara här.
När jag letar regnbilder, hittar jag den här. Det var för två år sedan som det prunkade så fint i blomlådorna; i fjol var det inte ens hälften så fint!


Sedan någon vecka tillbaka eller kanske två, har vi bevattningsförbud i Halland.
Det här med den sjunkande grundvattennivån, den kan ju sannerligen få en att bli förskräckt.
När hade vi ett  r i k t i g t  störtregn senast?
Nej, jag kommer inte ihåg det.


Men så hittar jag ju bilden från något år tillbaka eller två, då när friherrinnans gräsmatta förvandlades till en liten insjö .., när kan det ha varit? Och då hann förstås inte vattnet rinna undan, utan det svämmade över alldeles hejdlöst!

På sociala medier kan jag läsa kommenterar om bevattningsförbudet.
Hur kan golfbanorna få vattna sina banor? undrar någon. (Dom tar vatten från en damm).
Och alla pooler som finns här i Halland (och annorstädes) .., alla fina sommarhus i Tylösand .., kommer sommargästerna att vara solidariska och spara på vattnet?
Sånt funderar människor över.


Natten mot idag kom så äntligen lite regn och pv var förutseende och hade ställt ut hinkar för att samla ihop regnvattnet .., ja, det är olustigt det här med klimatet och vad vi har ställt till med.

Men annat är trevligare!
Ikväll ska vi besöka Halmstad Teater och få träffa Gunnars pojke Joakim Rindå och så får vi se uppsättningen av "Landet inuti". Spännande! (Länken - den första - går till en intervju med denne Joakim som alltid ser så himla snäll ut).

För övrigt?
Fick igår en så rar kommentar på instagram från en kund i affären och det gjorde min dag igår.
Mer behövs inte.
Det är det lilla här i livet som sätter spår, är det inte så?

torsdag 27 april 2017

När man får nog ....


Igår raderade jag såväl Aftonbladet som Expressen från min mobil.

underbart att slippa deras dravel och ständiga chockrubriker.

En slags gallring bland alla appar som trängts på min mobilskärm.

Så där så att man får fri sikt.

onsdag 26 april 2017

Lediga-dags-fönstret ....


Det var då det .., innan pv bytte ut alla fönster och medan han ännu hade sina blommiga gardiner i behåll. En av längderna kom senare att användas som svepning när pElle skulle begravas.

Och det är mamma som tittar upp mot himlen, där nere till höger.
Jag tog bilden dagen innan hon skulle återvända till Bolivia och vi visste båda varför ..., tanken fanns förstås att vi inte skulle ses igen. I flera år skulle hon vara borta och vad allt kunde inte hända då?


Glädjen av att ha livlig fantasi ....


Igårkväll beslöt jag mig för att tänka tvärtom: jag skulle låtsas att jag arbetade som vanligt men hade min vanliga varannanveckas ledighet - onsdag, torsdag och fredag - och på en gång kändes det bättre!
Ååå, så härligt att vara ledig i tre hela dagar!

Och tänk, när morgonen kom strålade solen och det  k ä n d e s  nästan som en ledig dag!

Någon moped har jag ju inte kvar, men jag tog cykeln och pinnade iväg till affären; mest för att få lite socialt liv, men också för att handla. Medvind dit. Satt i fikarummet och pratade med Marie och Joakim ., mest om semestrar och om den stundande sommaren och om auto-order och så blev det ytterligare lite småprat med Bodil och Mange och där var Anne-Marie och fyllde in charkvaror och torskfilén var restnoterad och i kassan stod Malin.


Passerade fruktdisken och tänkte att ååååå, så fin och välfylld den var .., gjorde tummen upp till Erik som är fruktansvarig och han blev glad, men sa att en del av äran ska mannen som arbetstränar hos oss ha och det är ju kanon!


På onsdagar står fiskbilen utanför affären och jag är alltid lika imponerad av den som är ansvarig för skyltarna där utanför. Köpte två byttor fisksoppa och dövade samvetet med att ge Valentin en tjuga.
Från morgon till eftermiddag sitter han där på huk och att han inte fördärvar sina knän, det övergår mitt förstånd.


Så hemåt.
Nu var det motvind och tungt och jag tänkte att kanske är det inte världens klokaste idé att ge mig ut på såna här cykelturer, men den värk jag får efteråt är ju mer av träningsvärk och det kan jag ta och musklerna måste ju ändå få arbeta och det  g ö r  dom när jag cyklar  - även med en el-variant - för trampa måste man hela tiden och jag åker inte med full effekt; kanske hälften.
Jo, men det känns bra.
Och det är en sån underbar frihetskänsla!

Vad såg jag?
Jo: jag såg ett grönturkosfärgat hav, skogsdungar och dikesrenar översållade av vitsippor .., jag såg att många av träden nu börjar skimra lite i ljusaste grönt .., jag såg byggnadsarbetare som satte upp en Friggebod och det doftade sågspån när jag passerade!
Jag såg också alla smålammen i Särdal .., nästan alla är svarta och där var fyra små lamm som stod på en tackas rygg och jag loooog för mig själv, allt medan gransångaren sjöng och sjöng och sjöng.

Och jag såg får i en hage och hörde en koltrast flöjta sååååå vackert .., och när jag svängde in på vår väg såg jag blåsippor nere vid Eckes syrénhäck och jag svängde upp i vådlig hastighet på uppfarten och sa till mig själv "du klarar det, du klarar det, du klarar det!" och det gjorde jag.

Nu är klockan snart halv tre.
Nu ska jag sätta mig ute i solskenet och tänka på hur skönt det är med lediga dagar.

Och så vill jag säga TACK! till härliga Babsan i Uppsala som ringde nu på morgonen.
Nej, vi har aldrig träffats - på riktigt - men när man har kommenterat hos varandra så länge, i så många år, blir det ju ändå så enkelt att pratas vid! Det är det allra bästa med bloggandet; eller sociala medier öht.


tisdag 25 april 2017

Tisdagsfönstret ....


I hela sitt liv har friherrinnan bott på samma ställe .., i ett stort, grått hus klätt med eternit och där har hon vuxit upp hos sin morfar och mormor och där bor nu också.

Från vardagsrummet har hon den här utsikten och det är ju inte fy skam.

Ofta när hon ringer säger hon ..."ja, nu har vinden vänt, det ser jag på havet och vågorna .., nere vid Kohallarna är det ..." och där alla höbalarna skymtar, där bor bonden Stig. Han har också bott på samma ställe i hela sitt liv. I maj släpper Stig ut korna och sen är dom ute hela sommaren och långt in på hösten .., dom går där nere vid havet.

På något sätt vilar det en slags beständighet över tillvaron just här i början (eller slutet, välj själv) av byn.Och nej, jag har inte varit nån stor nomad, men flyttat runt har jag - även om det blivit många år på olika ställen - och ibland kan jag tänka att det måste vara tryggt med den där ..., känslan av att allt är som det alltid varit.
Eller nästan, i alla fall.
Dagens väder ...

Infarten till Steninge, norrifrån.


En sak vet man ju med bestämdhet .., och det är att livet är alldeles för kort för att man ska långledas.
Men det är just vad jag har gjort idag.

Aningen piggare blev jag av en kopp kaffe med gott tillbehör hos friherrinnan - så där vid fyratiden - och sen ett besök i affären för att köpa ännu en säck solrosfrö och det var såååå fint i fruktdisken och fint i hela affären och på lagret stod Malin som jag brukar arbeta måndag,- och tisdagkvällar med, nu stod hon där och sorterade tobaksleveransen och där var mannen som arbetstränar hos oss och hans dotter också - kanske var det dom som gjort så fint i frukten ? - och Pernilla i charken lovade att lägga undan ett paket färsk torsk till mig i morgon och sist av allt kom chefen och då blev det lite småprat med honom också. Mest om mitt knä.

Nu är pv hemma och strax ska han iväg på körövning.
Boken jag beställt från Adlibris har kommit idag (tack för tipset annannan!), kanske tar jag mig an den ..., och jag undrar hur det ska sluta i bästa thriller-serien - brittiska Line of duty - ..., fyra avsnitt kvar, HUR ska man uthärda!?


En tisdag i april ....


Och det blåser nåt helt otroligt - men än värre var det igår - då var det mellan varven 20 sekundmeter och det skakade nästan i huset! Nåja, har man valt att bosätta sig nära havet, så får man förstås skylla sig själv. Allt det andra uppväger. Dagarna på stranden .., alla bad .., doften av tång och så den där känslan av frihet.


Världens sämsta bild blir det, men jag tog bara en dump från filmen på instagram .., bara så ni förstår. (Och för övrigt blev filmen än värre när jag klickade upp den, så den fick gå hädan).



Men vände jag ryggen mot havet till .., såg det ut så här.
Ååå, så underbart!
Jag undrar när det händer .., det här att man blir hemmablind?
Efter sjutton år i Skåne i allmänhet - och Ystad i synnerhet - kom jag aldrig dithän.
Liite hade det hänt, det upptäckte jag när vi körde från Gunnar i Jämtland hem till Västerbotten .., till Dikanäs och Malå. Jo, jag hade helt glömt hur vackert där var .., jag hade glömt alla vildblommorna vid dikesrenen; alla smörblommor, rödblära, hundkäx och allt det som jag inte kommer ihåg!


Och jag hade glömt känslan när jag gick ner till stranden hemma i Malå .., jag hade glömt doften av vide och glömt myrstacken i backen och jag hade glömt utsikten från Tjamstaberget.
Kommer det att hända här också?
Ja, kanske om jag blir dement.


Inte långt från parkeringen upptäcker jag små sällskap av styvmorsviol!
När man inte kan stå på knä, får det bli så här .., lite från ovan.
Så fina dom är!


Och så hemåt.
Tänk, att man bli så glad över en liten avknipsad kvist av den blommande pelargonian!
Och jag tänker på gårdagkvällens avsnitt av suveräna "Line of duty", den brittiska polisserien som gör att man får ont i käkarna av all spänning.

Det är tisdag idag.
Från Australien kommer ett mejl där min syster berättar att hon nu fått tid för byte av höftled, ja, det ska ske på självaste Norges nationaldag och sedan får hon stanna på sjukhuset i FEM dagar!
Det är lite skillnad det, mot för hur det var i Hässleholm, där du nästan ska packa dina pinaler några timmar efter operationen. Nästan.

Ungefär så är det här.
Det franska valets första omgång blev ungefär som jag hade förväntat mig och nu blir det intressant att se hur det slutligen går. Att man inte helt kan lita på opinionsundersökningar, ja, det lärde man sig om inte annat när britterna sade ja till Brexit. 

måndag 24 april 2017

Dagens fönster ...



"Hej igen!


Ännu ett fönster från Amsterdam, denna gång från området Jordaan.
Mycket fina och lugna kvarter att vandra i.

Vackra hus, fina små butiker och cafeér. Inte alls den trängsel som var inne i de mer centrala delarna av stan.

Kram Eva".

//Tack snälla! säger jag. Och ni som tittar in .., ser ni hunden ...?



 Det finns flera filmer på Jordaan på youtube; jag valde bort dom med jobbig hissmusik och tog den här i stället. S o m   jag längtar till sommarens semester!



Här är en till!



Och ännu en! Musiken i början skulle min rödvitrandiga syster beteckna som "klämmig"! :)



Ja, fyra filmer är ett måste!
Inte förstår jag holländska heller, men sååå komplicerat att förstå verkar det inte .., många ord liknar våra. Helt ärligt väljer jag hellre såna här filmer, än ren reklam av nån som enbart tar oss tittare till kända ställen. Det är ju vardagslivet som är det intressanta. Tycker jag, alltså.