lördag 25 oktober 2014

Det bästa för pv ....

Matteläraren och lilla goa Ebba från Skåne. I somras.

Häromdagen när pv kom hem från jobbet, strålade han som solen.

Sen fick jag veta att en av eleverna hade frågat honom när han fyller år?
Jaså, i september, ja, då var det ju för sent med present.

Hon och de övriga tyckte nämligen att pv var så snäll och bra som lärare, så nog skulle han väl ändå få nån slags mer påtaglig uppskattning.

Pv är sannerligen inte den som som framhäver sig själv, men detta gjorde honom så lycklig, ja, det var inte långt ifrån att han blev tårögd av dom där snällorden, sa han efteråt.

Faktiskt var han glad mest hela kvällen.
Och det bästa för Eva i Tyresö ...


Idag har vi gjort en utflykt i regnet !
Vi for söderut till ett  reservat för att hälsa på dotterns familj i husbilen! De har hittat ett mysigt gapskjul med murad eldstad och där trivs dom. Erik 14 älskar ju att pyssla med elden. Det är sista gången innan vinterförvaringen av bilen! Så mysigt!

Vi gick in i den vackra skogen med våra korgar och ni ser ju!       

Från Eva i Tyresö
Det bästa för Gunnar i Vaplan ...


Bland det bästa jag vet är att ta en kajakpaddlingstur ut på en spegelblank Alsensjö.
En härlig frihetskänsla och ett fantastiskt lugn infinner sig då i kroppen.

/Gunnar i Vaplan i Jämtland/
Idag är det Efit ....

Det brukar jag alltid missa, men nu upptäckte jag det hos Ulrika.

Andra som är med och dokumenterar sin dag och tar ett foto i timmen, ja, dom hittar man här.


Vid 8-snåret ligger jag i sängen och tittar på Instagrambilder och jag tackar sonen som - för bra länge sedan - tipsade om humansofny där människor i New York med få eller många ord svarar på frågor.

"What do you feel most guilty about in life?"gällde det den här gången.

 "Going to Iraq and killing people", svarade mannen.


Klockan 9.00 ... skrollar vidare på Instagram.
Under detta - schemat om hur man ska gå tillväga om det börjar brinna -, står följande:
"Vad hände med larma-rädda-släck?" och #allahinnerjubrinnainne#hinnerinteläsaallt#hoppasdetinte börjar brinna.
Kontot tillhör äldsta dottern och jag ler när jag läser det här.


Vid 10-tiden läser husets herre DN.
I köksfönstret syns en ännu frodigt blommande pelargonia, en tekanna som nog funnits i huset i minst femton år och borde bytas ut, men den lär väl bli kvar lika länge till, samt lite annat smått och gott.


Vid 11-tiden fördjupar jag mig i tidningsurklippet som kom med posten igår.
I ett annat liv -  under åren som ensamseglare på livets stora ocean - var Regementsgatan i Ystad min gata i stan. Min oas på savannen.
Där fick jag, vid 49 års ålder, mitt livs första egna lägenhet och jag minns ännu känslan var gång jag låste upp dörren till den lilla ettan som hade så vackra fönster.


Kring 12.00 har jag ett bra tag tittat på ett reprisprogram från SVT där Stina Lundberg intervjuar Ulf Lundell.
Jag har aldrig gillat honom - eller så här - hans musik har aldrig tilltalat mig, inte ens "Jag vill bo i öppna landskap", trots att jag verkligen delar den åsikten.
Helsingborgaren, den lurvige, hade Lundell som husgud och hade till och med marscherat ut eller in i kyrkan till någon av hans låtar.
Men programmet är intressant och jag tycker om pratet.
Fotograf är Dan Jåma. Jaha, det förklarar dom finstämda bilderna.


Vid 13.00 sitter jag och sorterar bilder som ska samlas i en fotobok, en bok om dom där dagarna eller stunderna som gjorde mig alldeles varm i hjärtat - på ena eller andra sättet -.
Det här var en sån dag.
Krabbrace i lilla hamnen .., vilken krabba skulle komma först i vattnet?


Vid 14.00 har exets hund Meja hoppat upp i soffan och försöker lista ut var pv är?
"Försvann han bara ...? Ja, men jag som tycker så mycket om att sitta i hans knä och hemma får jag absolut inte vara i soffan .., (det händer att matte lägger en musfälla just där ....), men här är det andra regler och till och med i sängen får jag vara, ja, jag låg där i morse och hade mitt huvud på pv:s bröst och han tyckte att det var så skönt .., det tyckte jag med .., men nu är han försvunnen .....?"
Elisabet säger att han har åkt till stan för att sjunga på en konsert.
Jaha, på det viset.


Vid 15.00 kurar vi i soffan - Meja, harry och jag själv -.
Meja har inte lärt sig detta att man ska krypa ihop, utan sträääcker ut sig som en stor palt och vi andra får ligga och trycka för att inte ramla ner.



Vid 16.00 regnar det rejält.
Det är såna här dagar inget blir gjort.
Glad blir man ändå när grannens bil åter står på uppfarten.
Sen dröjer det länge, ända till våren, innan grannarna återvänder från Småland.


Vid 17.00 tar jag hundarna och går ner till havet.
Det är helgrått, regnigt, men luften är ljummen.
Om och om igen kastar jag en pinne i vattnet och harry hämtar glatt .., meja bara låtsas, men stannar på stranden.
På väg hem upptäcker jag nånting som liknar ett ostronskal i sanden .., alldeles skrovligt på utsidan och insidan, den ser ut som på bilden här ovanför.


Vid 18.00 - tiden .., då tar jag fram lammbitar som ska bli till middag, ja, detta är bara spillet.
I fjolhöstas köpte vi ett lamm från en närbelägen bonde; det kostade oss 40 kronor kilot och var det absolut godaste lammkött jag ätit! Hela våren och fram till nu har fåren och lammen gått ute och betat på ängar här i närheten och det känns bra att veta att dom har haft ett värdigt liv.
Om en vecka fyller vi frysen igen.



Klockan 19.00 ... skuttar jag runt på Instagram och hittar den här bilden som gör att mitt hjärta nästan svämmar över av glädje!  Det är mellanbarnet, AP, som just nu befinner sig i Ghana och ska vara där under lång tid, som har tagit den här bilden och är den inte underbar, så säg!
Och ja, jag tog fram min lilla Canon och tog bilden från min datorskärm.


När klockan snart är 20.00 ... sitter husets herre i soffan och har en hund på var sin sida om sig.
Själv sitter jag här och ler.
Mätt och belåten efter middagen och två glas Ecologica rött vin.
En dag kvar ....


Och nu får ni allt lägga på en liten rem om ni vill vara med och ha en chans på dom fina småfåglarna som kommer från Jämtland!

Och Eva på Frösön som såg till att pippifåglarna verkligen susade iväg till landet Halland, det är klart att du också kan vara med .., vinner du så får du ett annat pris i stället!

Så nu puffar jag lite på er ..., ni vet ju att hit har kommit porto till frakten och flera vinster .., ta nu och leta i hjärterummen efter nånting som gjorde att det kändes bra inombords .., och så mejlar ni glädjen till bisse151@gmail.com, så delar vi med oss.

Varmt välkomna!
Dagens fönster ...


Stickmadamen Ulrika har gjort sig en "Oro" eller kanske heter det ett "Oro" det här det som hänger så fint och dinglar i luften.

Och när nu stickerskan tog bilden av oron, så kom ävebn fönstret med.

Det tackar man för.

fredag 24 oktober 2014

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...



Det bästa denna vecka är att jag mår mycket bättre efter en långvarig luftvägsinfektion, som äntligen ser ut att ge med sig.

Efter åtta veckor har jag nu fått sova två nätter i min sköna säng.
(Elisabet säger: hon har inte sovit någon annans säng, utan suttit och sovit i en fåtölj).

Nu tittar jag ut genom fönstret, där sitter en liten blåmes i blomlådan och äter på pumpan.

Friherrinnan
På nya stigar ...


Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.



Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.

Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen)  brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera!  Å, sicken lycka!

Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!



Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.



På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.



Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.

Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.

Då sjöng vi den.


Dagens fönster ...


.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa den här veckan blir nog att jag kunde göra skillnad för en för mig fullständigt okänd människa.
Det kändes riktigt bra!

Bästa hälsningar
Ann