söndag 25 september 2016

håll dig lugn ....

när någon är våldsamt upprörd över en till synes ren och skär bagatell
och man står där med telefonluren i högerhanden
och försöker stilla vreden hos motparten

och man stålsätter sig för att behålla lugnet
pratar med mjukaste rösten
fast man helst av allt vill säga

har du hört talas om kriget i syrien?
är detta det värsta som har hänt i ditt liv?

det är då
- efteråt -
som man drar djupa andetag


#yrkesroll

Söndagsfönstret ...


I helgen har pv sannerligen inte legat på latsidan; ja, på den sidan ligger han aldrig.
Nu på morgonen målas det runt dom nya fönsterna.


lördag 24 september 2016

Kan en tvål göra skillnad ...?

Nej, inte en ..., men kanske många!.

"Oj då, du har post ..., ett litet paket, kanske en present ...?" sa pv när han nu på morgonen kom upp i sängkammaren med såväl morgontidningen som ett litet vitt paket.

Jag förstod absolut ingenting!

Men så öppnade jag paketet och där inne låg två små paket med olivtvålar och kom jag ihåg!
Så här är det:

Det här med hjälp till självhjälp, det tycker jag är en sån fantastisk bra form av bistånd.
(Precis som fadderbarnsverksamhet där man ju verkligen också kan förändra en människas liv!)

Under mammas första år i Argentina, fick hon tonvis (och då menar jag verkligen  t o n v i s) med gåvokläder från Sverige och allt detta delades ut till indianbefolkningen som mest hade trasor att gå omkring i.
Nej, det var inte enbart kläder, det var också leksaker, sjukvårdsutrustning, mediciner och annat, men mest var det kläder.

När hon sedan gick över Pilcomayofloden och flyttade till södra Bolivia, beslöt hon sig för att försöka ändra på det hela. Att hela tiden bara dela ut kläder, ja, det hjälpte förvisso för stunden - och det är ju en god sak i sig - men själva framtiden förändras ju inte nämvärt.

Alltså började hon med just hjälp till självhjälp.
Hon köpte upp pennor, korgar och annat som indiankvinnorna tillverkade och ordnade med en liten butik så det hela skulle gå runt .., hon skaffade symaskiner till kvinnor vars män satt fängslade, så där så att kvinnorna kunde sy och sälja sina alster, allt för att kunna försörja sin familjer.
Och hon skaffade benproteser till dom som förlorat sina ben i svåra olyckor - se där - en möjlighet för den drabbade att sedan kunna arbeta och få en inkomst.
I samhällen utan sociala skyddsnät, ja, då är ju ett arbete själva livlinan!



Allt det tänkte jag på när jag en dag upptäckte en annons för dom här tvålarna på bilden, ja, hur genialiskt det här med självhjälpsprincipen är -, ungefär som Kiva, där många går samman och lånar ut pengar som blir till startbidrag till den som har en vettig affärsidé och vill ta sig ur en eländig tillvaro.





Alltså beställde jag två olivtvålar.
Jodå, jag har sett vackrare tvålar, men det spelar inte så stor roll, åtminstone en ska jag ha för eget bruk och då ska jag stå i duschen och tänka varma tankar på kvinnorna som arbetat med detta.

Här kan man se hur det hela går till, med tvåltillverkningen, alltså.

Och om någon är intresserad, så kan man titta in här på we effects hemsida.


Lördagsfönstret och olika ljud ...


.... fångades av Ulrika.

"Ett sågfönster", skriver hon.

Och då tänker jag på min uppväxt i Malå och ljudet från sågen intill mejeriet .., det där rytmiska ljudet av sågklingan.

Där fanns även andra ljud: skramlet när mjölkhämtarna ställdes på som ett rullande band ..,. där fanns ljudet av tanter som piskade mattor (ja, alltid tanter) .., och grannar som högg och staplade ved.

För mig är det ljud som nästan helt har försvunnit.