Boken ....

Bildtext: Änkefru Olga Gavelin, f.1881 i Aronsjö. Farfadern Olof Mellström, Mellsträsk, Skellefteå socken, blev 1846 den förste odlaren på Aronsjö skifteslag. 

Igårkväll, när vi tittat på På Spåret och Carina Bergfeldt, gick vi helt sonika i säng och jag låg nog i två timmar och sträckläste Sune Jonssons bok (den som jag fann på Bokbörsen) "Bilder från den stora flyttningen". Vilka bilder! Och vilka texter! Boken utkom 1964 på LT:s förlag.

Så här skrev t.ex Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Sune Jonsson är en av de främsta. Hans fotografi har framför allt en inlevelsens ömhet och styrka, ett engagemang i människorna bland vilka han vuxit upp med. Han är sakligt sträv och fri från sentimentalitet. Det är en glädjefylld upplevelse att betrakta bilderna." 

Bildtext: Elias Svande. Kronotorpare i Lomsjökullen, skomakare i Laxbäcken och Nästansjö, kompositör till polkan Kvirhöken, jordbrukare i Hunneberg. F. 1891, son till Elias Eliasson, som 1884 upptog de första odlingarna i Hunneberg. 

Tänk nu på att min bild från boken är tagen med min Iphone och inte alls gör Sune Jonssons bild rättvisa, men ni kanske förstår ändå .., hur mycket jag beundrar fotografens sätt att fånga människor och miljöer, så där .., i ett ögonblick. 

Och jag kan sitta länge och låta blicken vandra runt bland järnspisar och vedtravar .., bland kläder på tork och pinnstolar, på tavlor som sitter högt upp på väggarna och bilder av Jesus och där är små kors i trä och intill någon av sängarna - ett sängbord med bibeln inom räckhåll -. Under sängarna: alltid en potta.

Boken handlar till största delen om de människor vilka kom till Västerbotten och blev kronotorpare och vilket slit det var ! Ett helt sällskap kom en vinter i lågskor från södra Sverige, men blev inte långvariga. Några stannade kvar .., kämpade för att bygga sig något som liknade ett hus, ibland bara ett rum och kök, inget rinnande vatten, ingen elektricitet och kallt och vintrar med djupsnö. 

Och sen kommer 60-talet och det är då Den stora flyttningen tar sin början. Vattenfall dämmer upp Vojmån, odlingsmarker hamnar under vatten och ersättningen till markägarna är i många fall usel. 

Den här bilden har jag ljust upp , så kanske det blir lite lättare att se. 

Bildtext: Set Ramstedt, Golisen, Vilhelmina socken, f. 1885 i Heligfjäll, Vilhelmina. Korpral i Östersund 1905, brandman och polis i Karlstad 1907, vaktare på Mariebergs hospital i Kristinehamn, gift 1920  och innehavare av fjällägenhet på Klockhoffbränna, Heligfjäll, sedan 1930 ägare till ett skogshemman i Golisen, frälst 1936.

"Du ser munspelet på bordet. Jag ska spela en schottis för dig ...", säger denne Set Ramstedt till Sune Jonsson. 

Han säger vidare: "Jag blev baptist för jag har en religiös läggning som jag tänker behålla nu då världen är på kant och ondskans demoner regerar."

Ja, ni förstår att detta är ju verkligen som att åka baklänges i en tidsmaskin. Och tänk .., att det här nedtecknades 1961.

Det är ju som en helt annan värld. 

Om Sune Jonsson kan man läsa mera här.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett reprisfönster från 2016 och den som lät oss ta del av det här - i alla fall i mina ögon - så otroligt vackra fönstret med spetsgardiner, det var hon vars blogg bar titeln Benved.

Är det skifferplattor till vänster om dörren, tro?

Sånt jag inte förstår ...

Sett på nätet. 

Och jag tänker att ett varv med strykjärnet inte hade varit så dumt, ja, innan varan läggs ut till försäljning. 

Samma sak här.

Dagens fönster ...

... kom susande till min dator den 24:e januari 2016 och den som tog bilden var sonen, Anders.

Fredag i ett gråregnigt Halland ...

Går tillbaka till 2016 och dagens datum och läser då att vi båda ligger däckade i nästan 39 graders feber .., och tänka sig, att även idag den 24:e januari, ligger åtminstone pv under täcket. 

Jag läser också att jag har våldsam ångest för att ringa till jobbet och sjukanmäla mig, att jag har suttit i nästan en timmes tid och tagit  s a t s. Man kan fråga sig varför? 

Inte rår man för att man blir sjuk, men kanske var det tanken på att det ställer till det .., att någon annan - som kanske längtat efter en ledig dag - då skulle ringas in. 

Nåväl. Måtte nu i alla fall pv bli frisk innan han på måndag, ska ta tåget norrut. 

Vi gick till sängs ovanligt tidigt igårkväll och jag låg då och lyssnade till reprisen av P1-förmiddag med Louise Epstein. Det handlade om Polen i allmänhet och kanske Donald Tusk i synnerhet och det var så ..., ja, jag vet att jag är enjängd, men det var sååå intressant! 

Vi fick veta att D.T. var son till en snickare, att hans mor arbetade som sekreterare på ett sjukhus .., att fadern dog när D.T var fjorton år gammal .., det handlade om hans tid som ordförande i EU-rådet och att han springer 1 mil om dagen .., har arbetat som fasadklättrare, att han som nybliven ordförande i Europarådet talade urdålig engelska, men i en intervju meddelade att han skulle "polish my english", vilket han ju onekligen har gjort.

Och jag kände en sån oerhörd lättnad när Polen tog över ordförandeskapet i EU efter Ungern, dels för att jag tycker att Orban är så inställsam när det gäller Ryssland, men också för att jag tycker att Donald Tusk känns som en klok människa. Här en länk till programmet. 

För övrigt ..? Pv har kommit ner ., det brinner en eld i kaminen .., och på bordet står ett tänt ljus. Det har sprängts i ett hyreshus i Farsta, hissen fungerar därför inte och där bor många äldre med rullatorer, vilka nu får svårt att ta sig ut. Fängelse på livstid tycker jag vore ett bra straff för människor som utsätter så många för ren och skär livsfara.

Dagens fönster ...

... fångades här i det gula huset, ja, det känner ni igen förstås. 

Bilden visades på familjechatten i morse, mest som jämförelse med utsikten från någon annans utsikt. 

Nämligen Marias från hennes sängkammarfönster. Där såg det ut så här nu på morgonen.

Göran Högsvik finns inte mera ...

Igårkväll fick vi veta att den underbaraste av grannar, nämligen Göran som under många år bodde intill pv och senare även med oss båda, hade somnat in. I många år har han varit drabbad av Parkinssons sjukdom och kanske var det detta som fick dem att sälja huset och flytta till Värnamo. Sååå tomt det blev! S o m  jag saknade dem! 

Och nej, det var inte så att vi umgicks särskilt ofta, men det var mycket småprat så där grannar emellan eller kaffe på altanen - här eller där - och Göran och hustrun Gun slog nog rekord i att jaga mördarsniglar! Det hände ofta att jag vid fyratiden på sommarmorgnarna såg dem gå på snigeljakt ute på tomten! 

Göran var inte bara älskad av oss, nej, även av Harry och inte minst av Nelly. Den senare tog lite tid på sig att godkänna den där vänlige grannen, men sen ....! Här är det en ung och yster Harry som är över sig av glädje när han upptäcker att Göran är ute och pysslar med nånting på tomten.

"Men hej du Nelly .., hur har du det idag .., jaså, du ville komma och hälsa på oss lite ..?"

Bilden visar Göran och den alltid så idoga och spänstiga hustrun Gun.

Och på besök här hos oss. Ja, jag sitter nog gärna hos Göran ..., tror jag att Nelly tänkte. 

Göran var inte bara vår granne, nej, han och Ecke hade känt varandra hur länge som helst, kanske i fyrtio år om inte mera och var verkligt goda vänner. 

Fiskarkompisar också! Här fångade jag dem nere vid lilla hamnen här i Stensjö, två härliga män  - Ecke lite bullrigare (på ett vänligt sätt) än den mer stillsamme Göran - ja, dom kompletterade varandra perfekt. 

Rensning av fisknät och Nelly förstås på besök. Göran till vänster och Ecke till höger. 

Ja, så var det med Göran Högsvik. Om man kan läsa bloggar när man är död, så från hjärtat tack du underbare, fine, omtänksamme Göran! S o m  du förgyllde vår tillvaro! (Göran blev 87 år).

Favoriterna ...

Det här är John Carlsson, presentatör av dom lokala nyheterna i Västnytt. Jag blir glad VARJE gång han uppenbarar sig i rutan! Man kan kanske fråga sig varför, men jag vet precis .., han utstrålar en slags värme och önskar oss ofta en trevlig kväll .., ja, han är som lite gammaldags på något vis. 

En kvinnlig meteorolog i tv 4 är också så där trygg och fin, enligt mitt sätt att se det - hon heter Ulrika Elvgren - är dalkulla och hade födelsedag den 19:e januari. (Avdelningen onödigt vetande).

Dagens fönster ...

... fångades när jag lämnade biblioteket i Söndrum och med mig hade jag den där härliga boken av Sune Jonsson. Vi var bara två besökare där inne och så förstås bibliotekarien i sin fina lilafärgade klänning.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Vaknar vid 5-tiden, men ligger kvar betydligt längre. Sigge som kurat hos mig flera timmar natten mot idag och var såååå nära att våga krypa under täcket, har gått ner. 

Mobilen ringer. Det är AP som är på väg till jobbet och hon sjunger högt - ungefär som när man fyller år - men nu handlade det om jag är vaken? Jodå. 

Det blir det vanliga småpratet som hon egentligen inte tycker är så väsentligt, så plötsligt bryter hon av,  "men mamma, jag tycker inte att vi på familjechatten har pratat tillräckligt om Porromas härliga vinst i helgen!" säger hon och jag ler för mig själv och sen blir det genomgång av vad vi nu tycker om olika reportrar, om Viaplay, saknaden efter Ola Brännholm när han inte är på plats och hur det nu var med de svenska damernas skidor innan jul. Med AP döpratar man liksom inte och väder och vind - eller vad man ätit till middag - är för henne HELT ointressant. Underbart när ens ätteläggar har helt olika personligheter!

När vi sagt hejdå och jag lämnat sängen och gått en trappa ner till pv, berättar jag för pv om biskop Mariann Edgar Budde som inför den nyinstallerade presidenten och andra höjdare ledde en slags predikan/bön där hon bad presidenten att ha "mercy" .., att helt enkelt ha förbarmande över alla de som nu kanske lever i skräck och rädsla för att bli utvisade ur USA .., alla homosexuella, transpersoner och immigranter, ja, alla de som också bär upp det amerikanska samhället .., städare, vårdpersonal, de som arbetar hårt inom jordbruket och så vidare. Här en länk om någon har missat talet. Vilket mod denna Mariann visade! All, all heder till den kvinnan!

Den här onsdagen i januari var det dags för ett besök på frisörsalongen, den som ligger nära Nissan. 

Eftersom den ordinarie frisörskan var sjuk förra gången, hamnade jag då hos hennes kollega, hon som är uppvuxen i Bosnien men har tillbringat de senaste nio åren i vårt land.

Det visade sig att hon hade bra koll på lockarna och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. 

Som vanligt var jag på plats en kvart i förväg och satt i soffan och tittade lite på när den manlige frisören klippte en man i 30-årsåldern och oj, så fin han blev i håret! 

Mitt emot mig satt en äldre herre och tittade ner, allt medan han vickade på ena foten i takt med musiken.

Det är nu inte alla människor som begåvats med lång hals (det var tyvärr slut på den varan när det var dags för min skapelse ...), ja, men då kan ni tänka er hur det ser ut när man sitter i frisörstolen med ett svart skynke fäst bakom halsen. Jo, det ser ut som man är helt UTAN hals. Hemskt, är det. 

Vi för en ojämn kamp frisörskan och jag själv .., eller egentligen alla frisörer som jag besökt, ty alla vill dom göra en fin dam av mig (frisyrmässigt) och det går inte. Jag vill inte!

"Vill du ha spray i håret ...?" frågade den rara frisörskan och jag sa att nej, nej, nej, absolut inte! Då log hon. 

Bad henne klippa upp i nacken och det fixade hon. Det är mer än underbart att ha kort hår, även om det händer att jag ångrar mig .., det var ju så behändigt att bara sätta upp håret! Och vad pv tycker bättre om, det vet jag. Det är inte det korta och lockiga.

En sak till. Igårkväll råkade vi fastna framför tv:n och såg då en fantastisk norsk dokumentär vars titel var "Okänt landskap". Filmen är gjord av Silje Evensmo Jacobsen, född 1986 . Det är nästan omöjligt att beskriva hur mycket vi tyckte om den här skimrande guldpärlan till dokumentär!  Här kan man få veta lite mer om hur filmaren Silje (vilket vackert namn!) tänkte när hon tog sig an det här projektet. Filmen finns att se fram till den 18:e februari i år. (Och tänker sig walkaboutSweden att titta, så se till att ha en näsduk till hands ...).

Det var allt för idag.