lördag 28 maj 2016

Sånt man blir glad av ...


Jo, men när man kommer hem från jobbet - totalt dödens slut på - och pv säger ..."Elisabet, nu har du fått post som du nog blir glad av ..." och det är ett vykort med sex händer på och jag får inte veta vem som är avsändare, men inser förstås att det är någon som ä rpå semester.


Aha! Det är Madeleine på jobbet!
Tänk, så glad man blir!!


Glad blir  man också över det fina dubbla hjärtat som grannen - den nyblivna mamman Agneta - kom med häromdagen. Om man är lite drygt trettio och har fått sitt första barn (lille Julius) och ens mamma inte längre är i livet (hon som skulle ha blivit mormor), då kanske det känns aningen tryggt med en tant och farbror i ett gult hus uppe på en kulle, några som haft och har egna barn och till och med barnbarn och som säger "bara hojta om ni vill ha hjälp!"
Kanske kan det vara så?
Varm i hjärtat blev jag i alla fall.
Och skönt för den lilla svalan från Kina att få sällskap i fönstret. 
Där - i föntret - finns även hälsningar från Mian i Falköping i Annika i Kävlinge.
Ett slags kärleksfönster.

En lördag i maj ....



Så är mitt längre-pass-än-vanligt tillända, i alla fall det som varade i en följd och hjälp, så skönt det var att känna att nu väntar en helt ledig dag! Visserligen ingen helt ledig helg - jobb i morgon -, men det må vara hänt.

Och mitt emot mig sitter pv och rättar nationella prov.

Själv har jag ordnat med frukost och ägnat någon timme åt att läsa DN ., mest intressant var nog reportaget om hur eländigt det har blivit - och gången dit - för tidningskoncernen Stampen.
Och så log jag åt Åsa Beckmans krönika om kungabarnens lilla revolution - det var nog i gårdagens tidning - och jag rördes av minnesorden om en ung man som inte längre är i livet, bara trettiotre år ung blev han. Varma, fina ord.

Dagens fönster ...


Ulrika - numera ett sportfenomen som snart springer marathon, heja dig! - har varit ute på promenad och titta vad hon då hittade: ett fint fönster!

Tack snälla, rara!

fredag 27 maj 2016

Dubbla hängslen ...


Den stundande resan till Skottland och Cornwall, den bokades i slutet av mars.
Allt skedde under loppet av två, tre dagar!
Och jag skrev noga upp rubb som stubb; vägbeskrivning och priser, ja, sånt där, men på slutet, då blev jag tydligen trött eller så glömde jag bort mig .., för plötsligt igårkväll kom jag på att ..., men vilket bussbolag var det som skulle ta oss från London till Plymouth?

Letade i resemappen - nix - inget där!
Kollade internetbanken .., nej, just det, det var pv som betalade bussresan tur och retur!
Skrollade bland all skickad post, kanske hade pv några uppgifter?

Klockan två natten mot idag - då hade jag inte kunnat sova på grund av all värk i benet - lämnade jag sängvärmen (och pv, som inte heller kunde somna .., han har väl svårt att släppa all stress med dom nationella proven ...), ja, då gick jag ner och satte mig och googlade på olika brittiska bussbolag .., vilka avgångar dom har och om dom tiderna stämde bra med mina uppgifter.

Jodå .., jag tror att jag har hittat rätt.
Det är not National Express vi ska åka med.

Nu ska väl allt ändå vara på plats.


Fredagsfönstret ....


...fångades från soffan Ektorp igåreftermiddag.

Såååå trött jag var!!!