fredag 19 september 2014

Och så ett eftermiddagsfönster ...


Hej!

Här kommer ett fönster till dig från Rosersbergs slott ikväll.

Strax innan middagen slog vi oss ner i salongen en stund.
Det har varit ett späckat program så skönt bara vara sig ner.

Så där satt jag och kollegan hemifrån och enades om att vi båda gillade de där sittpuffarna väldigt mycket.

Fönstret fångade jag till dig.

Gokväller från Turtlan.
Dagens fönster ...


.... fångades av Ulrika.

Tack och bock! säger jag.

torsdag 18 september 2014

Efteråt ...


... när jag suttit ute i solen i någon timme, med två hundar vid min sida,
tar jag bilen och kör till Steninge.

Jag har med mig min gamla baddräkt, den med lös resår, bara för att den är så himla skön.., och jag tänker att det spelar ingen roll, för det är säkert ingen där - på piren - den här tiden på dagen.

Det är det.
Det är sju personer just där.
Tre vuxna och fyra barn - barnen fiskar krabbor -.
Dessutom är dom vuxna kunder i affären och hejar vänligt när jag närmar mig.

Nåja.
Jag struntar i om hängrumpan syns mer än vad som är behagfullt och så kliver jag ner i vattnet som även idag är kring sexton grader och efter en stund kommer samma dam som badade samtidigt igår - hon som hade termometer med sig - och vi simmar omkring lite och förundras över att man uthärdar när det är så kallt.

"Men hade vi varit jättesmala, då hade vi nog tyckt att det vore outhärdligt ...?" säger kvinnan.

Och så kommer hon ihåg nånting som hände för något år sedan, två äkta par som var ute i en båt och alla dråsade i havet och endast kvinnorna överlevde, mest tack vare deras hull.

Jaha, ja.
Då ska man alltså inte säga att det är skönt i havet, utan iiiiisande kallt, tänker jag och ler för mig själv.

Men skönt var det!

En torsdag i september ...


Först var det tänkt att jag skulle arbeta .., och sen inte .., och sen sms:ade rara Johanna och undrade om jag möjligen kunde ta hennes två sista timmar och en stund senare fick jag ett sms där det stod att det behövdes inte, för hon slutar tidigare än hon först trodde.

Så nu har jag en helt ledig torsdag framför mig.

Det är fint ute.
Blå himmel. Höstigt ljusblå.
Lite vind i träden.


Och jag är hundvakt igen, nu till friherrinnans hund Shejken som har intagit spaningsläge och ligger längst uppe på soffan .., ja, kanske tror han att matte ska komma och hämta honom snart, men då tror han fel .., det kommer att dröja tills på måndag.

På promenaden mötte vi kaxige lillkatten Messi och Shejken tycker inte om andra katter och försökte norpa den lille krabaten, men då blev det uppläxning av låtsasmatte och sen gick vi vidare och Messi gömde sig bakom oxelhäcken.

Igårkväll, efter att pv varit och inspekterat vattenläckan, sprang den läck  t o t a l t.
PANIK.
Å, vad jag tyckte synd om honom där han stod i köket och inte sa ett ljud, bara  t ä n k t e.

Första försöket. Dagsljus. Senare var det becksvart.

Till sist gick han ut i kolsvarta höstmörkret, ålade sig in under husgrunden .., hade med sig ett plaströr och några slangklämmor och så lyckades han skarva ihop eländet och nu kan vi i alla fall duscha och köra tvättmaskinen och så stänger vi av huvudvattenkranen mellan varven, tills allt lagats ordentligt.

Den här gången tog pv med sig hemtelefonen och det kändes underligt att höra honom där underifrån .., allt medan jag dirigerades till diverse kranar.
Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar denne mans idoghet och envishet och förmåga att fixa såna här saker ..., jag hade aldrig krupit in under huset!
(Jag hade inte kommit mig in heller, för den delen, men  o m ...!).



Men det finns annat än rostiga vattenledningar.
I morgon är det fredag. 
Då ska vi ta farväl av finaste, finaste Gösta Pehrson.



Och tänk .., det visade sig skilja en endaste dag i levnadsålder mellan Gösta och hans syster,
pensionatvärdens mamma.
En enda dag!

Jag tycker att det är nästan helt ofattbart!






Dagens fönster ...


.... finns i stadsdelen Kensington i London.