lördag 28 februari 2015

Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Hej

Det bästa i veckan är för mig är alla framgångar i skid VM!Underhållning på hög nivå.
Nästan ❤️stillestånd stundtals.

Imorgon hoppas jag innerligt att Johan Olsson vinner 5 milen och att det går bra för Anders Södergren,
Heder åt Hellner att lämna sin plats till honom.

Kram från Babsan
Och så här ser det ut ....


... hemma i Malå idag.

Bilden togs av äldsta dotterns klasskamrat Tommy och så susade den iväg från Ringvägen hemma, till Ejdervägen i landet Halland.

Hur glad blir man inte då ...!?
Det bästa för friherrinnan i Steninge ....


Det bästa denna veckan, det blir nog skogspromenaden idag.
Bara stå stilla, alldeles stilla i skogen och lyssna.

Ett gäng svanar tjattrande norröver.

Och snart är skogen full av liv, både djur och blommor.

När vi går hemåt har diset lättat och lärkan drillar lite grann.

Hälsningar friherrinnan i Steninge.
Tidsmaskinen ....

Det var då - 1960 . Fanns där ett enda skilsmässobarn? Och där är två med samiskt ursprung.

I första klass, såg det ut så här.
Småskolan i Malå och den här klassen följdes åt nästan intakt i nio år
Vad blev det av oss alla?
Jag tar en rad per dag.

Längst uppe till vänster står Martin som bodde nån mil utanför samhället. Han föräldrar hade lagård och dit cyklade vi en gång på utflykt. Martin blev politiskt engagerad och jag undrar om han inte blev kommunfullmäktiges ordförande i Malå? En inutistark kille som ofta retades av dom andra pojkarna.

Intill honom står Dan, en buspojke som ibland fick tillbringa tid i skamvrån.
I mellanstadiet hände det att han hamnade i slagsmål.
Dan (storebror) och jag var dom enda med bara ett enda namn och dessutom var hans föräldrar inte heller från Malå.
Han övertog sin pappas åkeri.

Nummer tre hette Stig.
Föräldrarna hade färghandel och en jul fanns i deras skyltfönster en apa.
Detta var innan program som Mitt-i-naturen visades i tv, om man nu alls hade en tv-apparat!
Således gjorde apan stor succé och mängder med människor trängdes runt skyltfönstret!
Minns jag inte helt galet, flyttade familjen så småningom flyttade till Vilhelmina.

Fyra från vänster är Bosse.
Pappan var journalist på  lokaltidningen Norra Västerbotten och jag tror att dom var tre bröder, alla namnen började på B.
Bosse var ett stort fnitter och när vi i sexan hade vår första sexualundervisning, åkte såväl Bosse som jag själv ut ur klassrummet. Vi var yngst i klassen och det märktes tydligt.
Flyttade innan vi gick ut skolan, tror jag.


I mitten där uppe (nr fem från vänster) står Gunnar.
Ååå, sicken läcker namnteckning han hade när vi kom till mellanstadiet, sååå driven!
Precis som Bosse var Gunnar lillebror (yngst av fyra) .., han blev sjukgymnast och bor i Helsingborg.
På deras tomt på Prästvägen fanns en uppritad tennisbana.

Sen kommer nån som jag inte vet vem det var?

Nummer sju från vänster är nog Johnny som bodde på samma gata som jag själv.
Hans pappa var mejerist (dom bodde precis tvärs över gatan bara, vid mejeriet, man såg honom ibland gå till eller ifrån jobbet, helt vitklädd).
Johnny var lillebror  och blev kvar i Malå, eller bor just utanför.
Jag tycks minnas att han var en duktig slalomåkare.
Vad kom han att syssla med? Ingen aning.

Trea från höger längst uppe är Torbjörn, som också bodde på Udden hemma.
Lillebror .., deltog i tv-pucken och jag undrar om han inte blev ingenjör?
Torbjörns syster har kommenterat här några gånger - hej på dig du, om du tittar in -!

Anders mamma ..., pappa tyckte att hon var så grann.

Den glade skiten näst längst till höger är Anders.
Han är storebror (två yngre bröder) och arbetar som polis i Sthlm.
Pappan var möbelhandlare (Olas möbler), kom från Karlsborg och pratade helt annorlunda än alla andra pappor. Anders var världens snällaste (och en bidragande orsak till att jag ville att ättapjötten skulle få det namnet) .., både hans lillebror och brorson har varit och är hockeyspelare, brorsonen Jimmie spelar väl i landslaget om jag inte minns fel.
Anders och jag har en inbördes tävling om att ta sista doppet inför hösten.
I år vann jag stort.

Längst till höger står Rolf.
Endabarn och arbetar med skogsfrågor .., bor i Småland, tror jag.
Efter bilolyckan 1970 eller 1971 låg jag under en tid på Umeå lasarett och fick då ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag högläste det på salen och tårarna rann hos såväl mig som tant Edla från Morjärv - vi var dom enda på salen -!
Brevet var helt underbart roligt skrivet och han berättade om en friluftsdag i hoppbacken i Lycksele.
Vet ni vem som fyller år idag ...?


Jo, idag jubilerar en rar madame med rötter i Österbotten .., nämligen ellem från Skellefteå!
Sextio år blir hon just idag på Mariadagen och här ovanför ser ni bara ett litet axplock från bilder som susat genom rymden och landet i ett gult hus på en kulle!

Det har varit många det bästa för ellem.

Där har varit glädje över besök i Österbotten .., över vårdagar när snön sjunkit undan och det börjat spira i rabatten .., glädje över den blommande änglatrumpeten .., ja, gröna fingrar tycks madamen ha.

Och nu finns dessutom sommarstugan att längta till (längst ner till höger)!

Här kommer ett stoooort grattis till dig ellem - som egentligen heter Lis-Marie, det är väl ändå på tiden att vi presenterar henne -,  och hon är alltså Vattuman och jag undrar jag om hon har höger eller vänster tumme upp?

Jag tror nog att alla dina i-glasbyttan-vänner hurrar också .., ni måste ju ha blivit bekanta efter så många år! 

Ps. Ett alldeles oerhört intressant bidrag som ellem kom med, det var det här .... Ds.
'


Dagens fönster och dagens bästa ....



Jo, men det är ju att lämna sängvärmen .., ställa sig vid västerfönstret och blicka ut.

Att veta att man är ledig .., att det är tremil på skidor och snart frukost.

Och så här såg det ut när jag stod där vid fönstret - dis och dimma mot havet till -.

fredag 27 februari 2015

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ....


Veckans bästa kan vara fredag eftermiddag. 
Här hemma har bakats kaka. Kaffebryggaren puttrar, Cosmos snarkar så att väggarna nästan vibrerar. Sonen sitter på golvet och är aningen frustrerad över att han inte får något grepp om den där skålen som hamnat upp och ner. Disneylistan på spotify går på repris. 

Så kommer maken hem. 
Kattdamerna kommer springande från ingenstans. Cosmos flyger upp och vet knappt till sig av glädje. Och sonen skrattar, gör glädjetjut och flaxar med armarna så att det nästan är ett under att han inte lyfter.

Fredag eftermiddag sådär runt klockan tre. 
Det går inte att inte känna sig lycklig :)
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...


Veckans bästa är att sitta tåget på väg mot Stockholm och en helg på Båtmässan.

Bredvid mig sitter M och sover. Köpt med varsin semla så vi kan fira vår 8 årsdag sen första "dejten".

Just detta är mitt bästa!

Turtlan
Hälsning från Dalom ....


Från Kerstin i Dalarna kommer en hälsning till bloggvännerna:

"Här är den eftertraktade utsikten som båda katterna och hunden vill åt.



Full koll på grannkatter, hundar, fåglar och allt annat som rör sig :-D





Ha en härlig helg Elisabet och övriga vänner här inne!"

Kersti.
(På Instagram som lifelivingitnow).

// Tack snälla, rara Kerstin! säger jag och önskar dig detsamma.
Och snabb var hon! 

En liten Emma och lika liten Anders. Duken fra Bente i Norge.

Igår strålande solsken!
Idag gråmulet.
Ja, hela helgen ska gå i gråskalans tecken .., kanske får vi också blötsnö eller regn?

Nåväl .., ledighet stundar och massor av VM- sändningar (sååå bra SVT har skött det hela!) från Falun. Det dagliga småpratet med norska kollegorna i studion intill, ja, det tycker jag har berikat det hela. Hur roligt var det inte att återse Vegard Ulvang och Björn Dahlie!

Riktigt finurligt tycker jag också att det här var.
Tala om att göra bort sig!

Och bara en enda vecka kvar tills det är dags för Vasalopp!
På golvet i hallen ligger ett valla-strykjärn .., på byrån i Gunnars rum upptäcker jag ett startbevis.
Om någon är laddad?
Svar: omåttligt!



Själv tar jag hundarna på promenad längs havet - långrundan -.
Jag upptäcker årets första ejder som simmar för sig själv en bit från stranden.
Å, det är verkligen så härligt när ejdrarna kommer och snart kan man kanske höra deras alldeles speciella läten.


Och jag bor ju på Ejdervägen ....

Lite annorlunda i färgen .., men så vacker ändå!

Innan vi når fabrikör Johanssons hus, gömmer jag små, små kycklingbitar bakom stenar eller under mossa och så får harry och nelly leta. Ååååå, så svårt hon har att sitta stilla när jag platsar dem .., ochåååå, så hon försöker knapra åt sig någon meter extra så snart jag vänder ryggen till!

Det förunderliga är, att harry, som ju är den spänstigaste och mest viga hund jag någonsin har haft, inte alls är given som segrare när jag sedan ropar "ja, kom och sök!!!", ty nelly skuttar på som en duracellkanin och så snart hon känner vittringen, börjar hon morrrra lite och då går harry åt ett annat håll ..., då där som av en slump.
Jo, jo.

Såååå roligt detta var och nu ligger dom utslagna i soffan och sover så gott!


Dagens fönster ...


.... fångades hos Åbergs Trädgård i Ystad.

Snart är det dags igen!
Och här är tröstpriset ...


En dokumentär som jag tyckte alldeles omåttligt mycket om, ja, jag önskar att jag den hade funnits då, när jag själv vinglade omkring som nybliven ensamseglare på Livets Stora Hav.

Vad handlar den om?
Jo, filmaren Karin Ekberg följer sina föräldrar med filmkameran under ett år av deras liv. Ett år då ingenting är sig likt.


Till en början fann jag filmen väl personlig, men den känslan tonade undan och med mig bar jag en känsla av hopp. Att ingenting är omöjligt; att det som kanske känns totalt nattsvart, verkligen kan bli nånting helt annat.

Det är faktiskt Nelly som sponsrar den här filmen.
Tack snälla, lilla pigan!