lördag 7 juli 2012

Olikheter ...

Storgatan i Malåträsk - det som senare blev bara Malå -.
Så här såg det ut i min barndom.

I huset närmast till vänster fanns då en affär, Öbergs, men vad i all världens dagar där såldes, kan jag för mitt liv inte komma ihåg. Så småningom blev det bostad till den - utan konkurrens - mest älskade lärarinnan hemma; Klara Öberg, född i Estland och gift med Birger Öberg.

Sen kommer Gulf bensinstation, som egentligen inte var en station, utan bara två pumpar.
Den sköttes om av Mauritz Brännström, pappas bäste kompis och innehavare av Brännströms Sport.
I affären doftade det läder (hundkoppel hängde direkt till höger när man kom in ...) och på ena kortväggen satt ett uppstoppat älghuvud.

Mauritz och bagaren Sören.
Skidorna hette SixJe Elit och syftade förstås på skidåkaren Sixten Jernberg.

Varannan vecka fick jag som lillflicka följa mamma och pappa till Mauritz och hans fru Gunborg som inte bodde långt från oss. Där var det kaffe och kaka och småprat, mest om jakt, förstås.
I hörnet, nära köket, låg alltid en av deras gråhundar.
Familjen hade två söner, Björn och Håkan och uppe i en av pojkarnas rum fanns en grammofon (!) och där fick jag för första gången lyssna till den här artisten
Exakt på pricken kommer jag ihåg hur skivkonvolutet såg ut!!

Mauritz, som en gång vunnit Vasaloppet, var född och uppvuxen i Norsjö och hela han var som en stor och varm och go nallebjörn.

I samma hus som sportaffären fanns även Lundgrens Konditori.
Bagaren hette Sören och den ene sonen - Fred - blev erkänd konstnär som nästan alltid målade hästar.

Vid sju års ålder upptäckte jag en kortvuxen man som satt vid bordet och fikade, det var just där inne på Lundgrens Café.
"Kortvuxen" kanske man säger idag, då sade man "dvärg" och dvärgar hade jag bara sett på Cirkus Scott i Lycksele .., en liten, liten man som tog hand om biljetterna och detta gjorde på mig ett bestående intryck.
Så när den kortvuxne mannen slog sig ner vid ett fönsterbord på caféet, klättrade jag upp på räcket utanför och tittade in .., spanade liksom genom fönstret med kupade händer.
För mig var det nog ungefär som att cirkusen kommit till byn.
Dagen efter hade någon nitisk klasskamrat skvallrat för vår fröken och jag fick förstås skämmas offentligt.

Lundgrens Café var även ett bageri och var morgon när klasskamraten och jag själv gick till skolan, passerade vi baksidan av huset och där ute stod då limpor som skulle svalna innan dessa kördes ut till byns butiker.
Brödutköraren hette Helge Forsmark, men kallades Tjenamoss.
Och limporna låg i vaxade påsar och doftade himmelskt gott ...., jag undrar om det är därifrån jag har sån förkärlek till nybakat bröd?

Det sista huset som skymtar, lite vitare i färgen, är Sigges El.
Där fanns då även Sigges fru, som jag i skrivande stund har glömt namnet på, men hon hade damfrisering i ena halvan av huset och det var där som bästa kompisen Gunilla och jag själv gjorde hål i våra öron.

Ja, det var frisörskan - Asta! - nu kom jag på det, som skötte den saken.
En isbit hölls mot örsnibben och så stacks en nål igenom och vips, hade man hål i örat!

Allt det här .., alla dom här minnena som tjoppar upp, kom fram när jag läste det här inlägget, där någon annan kommer ihåg sin barndoms uppväxt; hur det såg ut och hur där nu är och hur hon har det idag - i ett annat land -.



Fem minuter ...


efter att pv skurit huvudet av plattfisken

gapar den ännu

gapar och gapar

det avskurna huvudet ligger i diskhon

och det är som att ögonen tittar

i en vit plastbytta en bit därifrån

ligger kamraten och inväntar sitt öde

vansinnigt ångestfyllt är det


jag funderar på att bli vegan

Tidig morgon i landet Halland ...

Tidigt på morgonen tar pv cykeln och susar iväg ner till lilla hamnen .., sedan iväg med segelbåten och så ut på havet för att vittja det enda nätet.

Bara en stund senare får harry göra matte sällskap - men vi promenerar - och morgonen är så vacker, ja, så där så man nästan går sönder! Hela västra sidan mot havet är som en blomsteräng,  med blommor mellan klippskrevorna!

Tänk er den allra ljuvligaste palett av rosa trift, gul käringtand, blåklockor ..., rosalila fackelblomster .., och där är en slags vitblära och hela sjok av backtimjan, ja, aldrig har jag sett så många blommor här någon gång!

Och dimman väller in från havet och jag ser den lilla segelbåten och förstår att detta kan bli aningen knepigt .., vi går in i hamnen och rundar den .., möter grannarna som varit på långpromenad och nu ska hemöver .., och så slår vi oss ner längst uppe på hällarna (där jag antar att Eva från Tyresö stod och tittade ut mot havet ...) och där - långt borta - syns båten och jag ser hur pv står upp och förstår att han tar upp nätet och dimman lättar .. harry sitter intill mig och när båten närmar sig och pv ropar "hej harry!" är det som om harry får ström i kroppen!

Ingen är så högt älskad som husse! 

Sen kommer båten försiktigt inseglande i hamnen och harrys svans förvandlas till en propeller.
Vi slår följe med husse på hemvägen - har har cykelkärran (den som han är så glad för!, "vilket bra köp det här var!" säger han ofta) på släp och däri ligger elmotorn, det gröna nätet och det tunga bilbatteriet som ger ström till motorn - och det är övermåttan kvavt och mina jeans blir som ett våtvarmt omslag.

Hela tiden spanar jag efter huggorm.
Häromdagen såg pv en stor sådan ligga mitt på grusvägen.

Nästan hemma, just innan vi kommer till parkeringen, möter vi hamnkaptenen Tommy som kommer körande i sin vita pickup och han vinkar så glatt ("visst hade han fått ta bort plåsterremsorna nu från kinden?" säger vi unisont .., ååå, som vi hoppas att den cancersvulst kaptenen drabbats av ska försvinna för gott!) och bara lite senare kommer nästa hamnsjåare .., det är en skäggprydd pensionär som handlar i affären .., nu ska alla karlarna - fyra, fem stycken - träffas där nere i hamnstugan som väl är en före detta arbetsbod av ytterst enkel modell och så sitter dom där och pratar om allt och inget.

Vilket undebart sätt att starta en dag! tänker jag ofta.

Och nu är vi hemma.
Två plattfiskar blev fångsten.

Och snart vankas frukost på altanen.

Dagens fönster ...

... kommer från Västergötland och den här gången är det den eminenta fotografen Mian som varit alert med håven.

Så här skriver hon (som har semester och vill ha sol!):
 
"Plåtat med min mobil.

Vi tänkte att vi skulle cykla på e.m. men det sket sig stort...
Ska fortsätta att läsa "Gengångare" av Nesboe om en stund.

Jag blir så rastlös av att vara inomhus. 
Och mörkt är det.
Nu får det bli en kopp kaffe tror jag bestämt."

fredag 6 juli 2012

Så litet man vet om sig själv ...

Råkar, av en slump, hamna i SVT:s utmärkta kunskapskanalen.

Där visas ett fantastiskt intressant program och aldrig i livet hade jag väl kunnat drömma om att jag skulle sitta i soffan - totalt fängslad - och titta på detta.

Men det gjorde jag.

I femtionio minuter.

Det var det här programmet.



"Och ingen har protesterat ...?!"

En cykelväg planeras att dras genom naturreservatet, den blir - allt som allt - väldigt lång och tanken är att den ska gå från Göteborg till Helsingborg och så förbi här då, där vi bor.

Nära havet.

Pv är - som alltid när det gäller cykling -, entusiastisk, och tycker att det är jättebra.

"Så roligt om fler människor får ta del av allt det här vackra!" säger han.

Ja, det är då när vi har fått besök av en sommargäst - i vanliga fall boendes på Lidingö - som är mäkta upprörd och nu efterfrågar pensionatsvärdens åsikt.

Själv sitter jag på pinnstolen intill och lyssnar till diskussionens vågor som - i alla fall ibland - går rätt höga.







Dagens sommarpratare ...

... var den här madamen.

Jag låg på soffan och lyssnade och insåg att jag nog tillhör fel målgrupp.

Sen fick jag ett mejl från en god vän, där jag fick veta att en artist som jag tycker är så bra och ser så trevlig ut, regelbundet ger sin fru stryk.

Jahapp.

Där susade han iväg från piedestalen.

(Obs. det handlar inte om sommarprataren!)




"Hej, hej ...!"

Hos såväl Steel City Anna (boendes i Sheffield, England) som hos Monet i Sydfrankrike (intressant reflektion om detta med hälsandet finns här..) , ja, även hos anna of sweden (här skriver hon också om hälsandet eller bristen på just detta ..) som lämnat USA för Skåne, kan man ibland läsa om det som skiljer våra länder åt.

Eller: skiljer människorna åt.

Hur intressant som helst är det!

Monet berättar ofta om hur artiga och vänliga fransmännen är och Anna i Sheffield vittnar om en slags mänsklig värme mellan människorna som hon möter här och där .,. på bussen eller annorstädes.

I dagens DN hittar jag den här lilla artikeln - den som finns på bilden -.
Och jag läser och förundras och tänker .., är det verkligen så illa ställt?

Det händer ibland att jag på promenader med harry möter människor och nio av tio hälsar alltid.
I Ystad var jag så förvånad över hur artiga människor var .., det hände ofta att ungdomar önskade kassörskan "trevlig helg", nåt jag aldrig hade varit med om i Malå!

Häromdagen läste jag följande rader hos Steel City Anna, som då har varit på hemmabesök i Stockholm.

"På Wayne's Coffee står jag ordentligt i kö och väntar på att affärsbiträdet, eller baristan kanske, ska titta på mej när hon är färdig med den förra kunden (i England skulle det vara extremt oartigt att bryta sej in med sin egen beställning innan det är ens tur, och orsaka stress för alla inblandade) och hälsa och kanske säga välkommen, vad vill du ha. På Starbucks i Sheffield brukar de fråga how are you today och skriva ens namn på brickan så att man säkert får rätt kaffe och fråga vilken sorts mjölk man vill ha, så någon form av kommunikation hade jag väntat mej även i Stockholm. Hon tittar till på mej, irriterat, ungefär varför står du här. Jag tittar tillbaka. Hon ser besvärad ut, och så säger hon inte vad vill du ha, hon säger "jaha?" mycket snipigt. Detta påminner mej om sketchen med Ulla Skoog som får lingonkaffe av Reuter och jag ler stort. Då får jag en blick som att jag är en dåre. Jag förstår senare att det snabba irriterade ögonkastet samtidigt som hon betjänar kunden före (det ska tilläggas att det är totalt tre personer i kön och mycket lugnt) är Stockholms motsvarighet till välkommen, what would you like today. Jag har betett mej utanför ramarna, missförstått en kod." 

Så skrev Anna i Sheffield efter ett besök hemma i Sverige nyligen.

När jag själv besökte London för något år sedan, frågade jag ett flertal människor om vägen och möttes av idel vänlighet!  Precis likadant var det på Irland!

Och det är då, när jag har läst den lilla artikeln, som jag funderar över detta .,. är det verkligen så illa ställt i vårt land?

Är vi så ohyfsade?
Och vad beror det i så fall på?
 Det kan man fundera på.

Intressant vore det ju också att klura ut om det skiljer något mellan våra grannar i öster och väster?
Är norrmännen artigare än svenskar?
Hur är det med danskarna?
Och finländarna?

Någon som har en teori ...?




Skånska fönster så här på en fredag ..

Det är inte bara Turtlan som är på semester och har fönsterhåven redo .., det har även madamen från Västergötland, hon som tar så fina bilder - ju mer rost som finns att fånga, desto bättre - !

Nu har hon och maken (fantastiskt fina bilder tar han!) varit på fotosafari i såväl Köpenhamn som i Skåne och det är därifrån dom här bilderna kommer.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"På vår färd genom Skånes underbara landskap i sommarskrud, så kommer vi fram till samhället Lövestad. Där har liksom "tidens tand" fått göra sitt jobb.

I mitten av byn hittade vi företaget "Spiken i kistan" (ett kul och passande namn), som handlade med antikviteter och byggnadsvårdsartiklar.


Skickar ett antal bilder från husen och området runt omkring, så får du en känsla av hur det såg ut.

SoF"


Fönster helt i fotografens smak ... och i min!

Och nog är det väl humle som växer så frodigt där till vänster om den härligt gröna dörren?

Den där fisketuren ...

Igår när jag kom moppande till jobbet, stod Eva från Tyresö ute vid lastbryggan och väntade och från sin väska tog hon fram ett inslaget paket, ämnat till pv. 

När jag senare på kvällen kom hem, blev det paketöppning och ååå, så underbart detta var! 
Barnbarnet Erik, 12 år, (med världens vackraste ögon ..!) hade - på min önskan - gjort en teckning som visade den vådliga fisketuren tillsammans med pv, ni vet, då det kom kastbyar som fick vattnet att slå in i den lilla segelbåten och Erik som fick ösa, medan pv tog årorna! 

Här syns teckningen .,. ni ser väl dom höga kastvågorna till vänster om båten!

En vacker bok om den halländska naturen och fåglar som besöker det här landskapet, fanns också med.

På en av sidorna hade mormor Eva tecknat .., ja, här var hennes version av fisketuren!
Se där .., där står hon på klipphällen och ser hur vattnet slår in i båten!

När vi, några dagar senare, pratade om detta .., sa Eva att .."nej, vi byter ämne, jag får diarré bara jag tänker på hur hemskt det såg ut!"

Kanske är det lite av terapi att få rita av sig?

Och i boken finns vackra bilder av det här landskapet som jag har lärt mig att tycka mycket om.
Kärvare än i Skåne .., lite mer fjällikt ibland.

Och på sidan 145 kan vi läsa om den lille Gransångaren.
" ... hörs årligen enstaka gransångare ....", kan man läsa.

Det är nog den enstaka gransångaren som flyttat till vår slänt.

Sist av allt - det är nu på morgonen när jag ligger under täcket och njuter av en ledig fredag - skickar jag en liten film till Eva.



Det är den här filmen och kanske kan även den användas i terapeutiskt syfte ...

(Uppmärksamma bloggläsare ser kanske att på somliga bilder finns en liten mörk fläck .., ja, det har kommit nåt vajsing på kameralinsen .., snart har nog den lille Canonkameran gjort sitt.)





Dagens fönster ...

Även idag är det Turtlan som står för fönsterfångeriet, ja, hon är på båtsemester och passar då på att ha håven med sig när det ska utflyktas.

Så här skriver hon:

"I gästhamnen i Lyrestad finns en en liten bod med hantverk och souvenirer som tycks ägas av ett äldre danskt par.

Idag stod Preben och målade på sin bod innan de stängde. Ja vi döpte honom till det för så heter ju många danskar... Preben fick även rycka in som turistguide såg vi. En trevlig herre!

Där i boden fanns det här fönstret.
Det fångade jag till dig.

Turtlan."

torsdag 5 juli 2012



Klockan 14.30 ....

På bordet i personalrummet ligger ett A4-ark där vi får veta att våra scheman sägs upp från och med idag och så ska vi få nya - datum för tillkännagivandet av detta finns också angivet - och det blir lite turbulent och alla undrar vad som har hänt och det blir som en slags oro i luften.

Det är varmt som i ett bageri i affären.

Eller, ja, kanske inte riktigt, men plus tjugofem grader kring kassan och ingen syre och många kunder - jättemånga sommargäster som inte ställer tillbaka vagnarna utan bara lämnar den hux flux så snart dom packat i sina varor - ,( (vagnarna som är som en liten vagn med två korgar, en uppe och en nere, står placerade i entrén, men få - förutom stamkunderna - ställer tillbaka dem) och när man frågar om kunden som betalar med kort vill ha det på beloppet, förstår dom ingenting.

"Beloppet ...?" säger dom häpet.

"Ja, eller vill du ha det på ett högre belopp .., här finns ingen bankomat, du kanske vill ha kontanter ..?"

"Ahaaaa ...!" säger dom då.

Och Lena får en liten blomma av ett litet barn som varit ute och plockat nånting som liknar blåklint, fast dom är rosalila .., och på min jobb-skjorta har jag den emaljerade hunden som är en liten brosch och en kvinna tycker att den är så fin och undrar var jag har köpt den ..., och nu har Ann i Göteborg beställning på en kattbrosch och då blir man ju glad!

När klockan är kvart över nio, moppar jag hemåt.

Det är kvavt och kvalmigt och när jag kommer körande längs lillvägen ser jag pv cykla iväg med cykelkärran på släp och jag förstår att han ska ner till hamnen och lägga nät.

Idag, innan det var dags för jobb, blev det stekt makrill, färskpotatis, sallad och den där underbart goda såsen. Om jag säger att det var himmelskt gott, så är det ingen underdrift.

Och dagens sommarpratare ska jag lyssna på igen .., jag missade slutet av programmet.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Arvidsjaur.

Så här skriver fönsterfångaren.

"Semesterbuss utanför Lappstan i Arvidsjaur.
 
Jag undrar över hur mycket tid chauffören får ägna åt att putsa den enorma vindrutan varje kväll. 

Det finns m å n g a myggor och andra insekter som krossas mot den på mina breddgrader.

Hälsningar Guy"
Hörvärt ...

... tror jag att detta är.

Det är i alla fall vad jag tänker lyssna till just nu.

Fyra timmar kvar av ledighet.

Perfekt.

Efteråt: och ja, det var  v ä l d i g t  hörvärt!

Jag blir ibland så less på alla kändisar som väljs till sommarpratare .., kanske är det så att det är just såna som lockar lyssnare, men för mig är det här andra så oändligt mycket mer intressant.

Det kanske inte är så professionellt utformat - programmet - men oj, så mycket att ta del av!

Ett minus är att man inte får lyssna till musiken, annat än som korta snuttar.
Och dom är sannerligen  korta.

I stället för att ligga på divanen ..

I dagens DN läser jag om trädgårdsmästaren Victoria Skoglund som säger att .."när det känns stressigt är inget så läkande som att vattna sin trädgård".

Just så känner jag det!

Ofta drömmer jag om en vacker, gammaldags vattenkanna med stril och för min inre syn ser jag mig gå omkring och bära på den där tjusiga och ändå så rustika kannan (man ser såna i alla reportage från härliga trädgårdar, där står kannorna så där lagom i skymundan, men ändå väl synliga ...), jag ska se ut nästan som Karin Larsson, ni vet - Carl Larssons fru - med härligt förkläde och allt ska växa och gro!

I verkligheten har jag en grön och inte det minsta charmig plastkanna som rymmer tio liter - skulle jag tro -.

Det händer att jag vattnar blomlådeblomstren från just den kannan, men det är bara för att jag då har i lite gödningsmedel.

Förfääärligt tung är den att bära på och mesta delen av tiden, får den stå för sig själv och deppa.

Nej, jag använder vattenslangen.

Och precis som trädgårdsmästaren Victoria säger, så är det en lisa för själen att stå där och vattna krukor och rabatter och nyplanterade buskar.

Jag  ä l s k a r   den där stunden när jag står där alldeles stilla och ser vattendropparna singla ner mot marken!  Det är precis samma känsla som när sigge och pElle har fått mat och dom sedan sitter i godan ro och putsar sin päls eller nos och jag riktigt ser hur bra dom mår.

Just den känslan är det.

Idag är det slut på ledigheten, den där två och en halv dag långa tiden i frihet.

Å, så jag har njutit!

Och även idag är himlen blå, om än aningen mer skyig än igår och vinden är östlig och jag ska plantera om några lavendel som plötsligt inte längre syns i rabatten. Dom vita rosorna - vilka planterades i fjol - blommar!

Ännu bättre: vildkaprifolens första blomma har slagit ut!

Och Gransångaren, han sjunger och sjunger ...., accompanjerad av en morgonpigg liten krabat, vars flöjtande låter som ett enda "knäppande".

Lite smått och gott ...

Dagens Sommarpratare är den här mannen - helt okänd för mig - och jag längtar till den fjortonde juli, det tror jag kommer att bli ett program för mig!

Ny i länklistan: Fotobrus - med mängder av fina bilder -!

Och Annas mamma har blivit sin egen , med vacker blogg!

Och jag har rensat i länklistan; såna som inte har uppdaterat det senaste året - hej svejs med er -, men ni är välkomna tillbaka!

Dagens fönster ...

På väg upp i en sluss.

När de stora turbåtarna kommer så får vi andra vänta.

Ja då kan man alltid ta en fönsterbild och skicka till Bloggmadamen vid havet.

Hej från kanalen.

Turtlan .

onsdag 4 juli 2012


På eftermiddagen tar vi siesta, pv och jag själv.

Jag somnar på soffan Ektorp och sover rakt av i två timmar.

Vaknar och skäms.

Det är ju inte klokt .., somna klockan fem!

Från övervåningen hörs ett stillsamt buller och jag tänker att pv säkerligen är i färd med nåt energiskt.

Det är han inte; han är nyvaken .., harry och husse har också vilat och faktiskt sovit i dryga timmen!

Inte undra på att våra blodtryck - som kollas för första gången på evigheter - är rekordlåga!!!


Nära båthamnen ...

Tjugotre hästar som går där tillsammans.

En bit därifrån, ungefär där jag står och tar bilden, står en svartvit häst för sig själv.

"Den går alltid för sig själv .., jag tycker så synd om den ..", säger pv.

Det är ju här han cyklar med harry, så han ser dem dagligen.

På väg hem igen möter vi hästarnas ägare och vi får veta att hästen som vi tycker så synd om, den har alltid varit lite av en enstöring.

Och jag tänker att han kanske är som sigge nilsson; som inte en enda gång har hoppat upp i ett knä .., som alltid ligger i eget rum och bara i undantagsfall hälsar på i vardagsrummet.

Som alltid går sin egen väg.

Om man klickar på bilden, kan man få en aning om hur vackert där är.

Och här är vinnaren ...!



Grattis och tack som delade med dig!

Stensjö hamn ...

Man kan klicka på bilden.
I en timmes tid är vi ute på havet.

Pv "dörjar" makrill (får napp, men den fisken släpper från kroken) och jag sitter och tänker att det är allt bra härligt med lediga dagar.

Just så mycket mer händer väl inte.

Vinden kommer från nordväst.

Och plötsligt kommer ett härligt båtfönster susande och landar i min mobil, det är från Turtlan som är på holiday i någon kanal i vårt land ..., och mannen som bor på 63.e breddgraden och har olydiga bin som svärmar lite hit och dit och ger biodlaren grå hår, han berättar att det är regnigt och kallt i det landet.

Men här, tro det eller ej, här strålar solen.
Dragningen i lotteriet ....

Den kommer ikväll, senast kl.21.00

Vinsten är en cd-skiva med svenska visor, väldigt somrig och fin.

Smålänningen ...

Om någon skulle be mig säga vad jag tycker mest av allt kännetecknar pv, då skulle jag nog säga att han är  alldeles oerhört   i d o g.

Han är den minst besvärsrädde människa jag någonsin har träffat, möjligen - men bara möjligen - min mamma undantagen.

Eller kusinen Barbro. 
Hon är av samma sort.
Eller Leina - hon tycks utrustad med en slags evighetsenergi -!

Så när han ser att nybyggets container svämmar över av kastat virke, frågar han om han får plocka med sig därifrån och det får han gärna, säger dom, men hemforslandet får han såklart sköta själv.

Och det är bråttom - containern ska hämtas idag och riktigt när vet dom inte -!

Alltså tar han skottkärran och knatar vid femtiden på morgonen iväg och kommer hem med ett   t u n g t   lass virke och sen - när han tagit upp nätet - får han ta släpen och köra dit och hämtar ännu mera virke, däribland panel, - hur fint som helst - "det kommer att räcka till ett av rummen i det som ska bli gäststuga!" säger han leende.

Och grundmålat är det också!

När vi träffades tyckte jag nog att han var väl nitisk .., ingenting skulle förfaras.
Jag såg det kanske mest som ett småländskt drag ,-)

Nu .., ser jag det helt annorlunda och jag tycker att han är så himla duktig när det gäller sånt här!

Tänk, att allt detta annars bara hade slängts på någon återvinningsstation!

Den övre bilden till höger visar när han backar släp.

Läsare som varit med i flera år på den här bloggen - eller den förra -, minns kanske att jag 2006 skrev en önskelista vad beträffar män.

En av punkterna var att mannen - om han nu fanns - skulle kunna backa en släp.

Och se .., det kan han!

Genetik ...

Jag fick aldrig träffa min morfar, han som står där uppe till höger, den mörkhårige unge mannen.

Men när jag idag lade in bilden av Anders som sitter där och väntar på oss .., då tänkte jag genast på den här bilden och på hur generna verkligen hoppar bock!

Egentligen är ju Anders ännu mera lik min morfars bror, han t.v.

Det är nånting med ögonen och munnen .., ja, själva hållningen.

Och alldeles inutivarm blir jag!

Efteråt ...


Igårkväll lade pv ut nät och vid femtiden i morse var det dags att vittja.

Jodå, ett antal plattfiskar plus några torskbarn (dom brukar han släppa tillbaka, men nu hade dom insomnat ...)  blev resultatet.

Plattfiskarna blir till middag nästa vecka när vi får besök av några av barnen!

Dom små torskarna + en sill hamnade i kastrullen och jag kan lova att runt mina ben snurrade två väldigt, väldigt hungriga katter och när jag vågade mig ifrån spisen, fick jag en lusing av pElle.

Nu står dom och äter nykokt fisk på var sitt fat.
(Ja, någon sås gjorde jag inte till dem ,-)

Dagens fönster ...

... och en Mårbackapelargon ...!

Och en vacker dörr.

Hon som hade håven framme var den här kvinnan.

Ja, just det, det var hon och maken T som var här på besök igår!

Såååå roligt!

tisdag 3 juli 2012

Malmö tur och retur i ett huj ...

Igår hade sonen födelsedag och vid fyratiden idag satte vi oss i bilen - pv och jag själv - och körde till Malmö.
Vansinnigt mycket trafik är det numera (vi körde om ett stort antal splitternya Volvolastbilar som skulle till Tyskland !) och vi hade bestämt att möta Anders vid fiskbutiken - tillika restaurangen - Malmö Fisk - Hannes & Johannes - och det gick bra .., vi parkerade inte långt därifrån och se där, där satt redan Anders och väntade.
Tjugosexåringen.

Många gäster var på plats .., människor kom och gick ..,. det fylldes på bland borden .., och vi valde att sitta ute, men först gick vi in och hälsade på pv:s brorson Hannes, som är en av dem som startat det hela och där stod han bakom disken, rödhårig och varm och trött efter att ha varit uppe sedan tre natten mot idag.

Denne Hannes som i ordets rätta bemärkelse har varit PASSIONERAD när det gäller allt som har med fisk att göra .., och som varit det sedan han var liten pojke!

Lokalen var långt mycket finare än jag hade förväntat mig!

Och här är den andre .., nämligen Johannes, som för dagen agerade servitör.

Att välja var inte alldeles enkelt .., det här blev mitt val.
M u m s!
J ä t t e g o t t!

Och pv tog fish and chips .., ååå, jag nästan ångrade mig, den såg så himla fin ut! 

Anders valde kokt torsk med primörer .., helnöjd även han.
Lyckliga malmöbor som har detta inpå knuten!

Sen förbi Västra hamnen där Josefine bor och vilket underbart bostadsområde och vilka lägenheter.
Det är knappt man tror sina ögon att där finns vanliga hyresrätter - utsikten är mot Danmark och bron - stooora fönster och balkong mot väster.
Knappt fem minuters promenad från Josefins lägenhet finns badbryggor och stora områden att sola på!

Ack, att man hade haft baddräkten med sig!!

Och nu är vi hemma och alldeles överlyckliga blev hundarna (jag hade först pratat med grannarna, tänk, om nånting skulle hända oss och vi inte kom hem och där skulle harry och elvis vara ensamma ..., så Göran och Gun lovade att hålla koll - utifall att -.

Ja, jag vet.
Att ha livlig fantasi är inte det allra bästa .., men det känns tryggt ändå att tänka på vad som faktiskt kan hända.

Byter perspektiv ...


Det är varmt idag, på gränsen till vad jag klarar av.

Så jag lägger mig på rygg intill harry under plommonträdet .., bara ligger där i skuggan och har det skönt.

Småpratar lite.
Kliar honom bakom öronen.
Och masserar honom på halsen - det är det bästa han vet -.

Och jag vänder blicken uppåt och ligger där och tittar upp mot himlen.
Ser några ännu inte mogna körsbär från körsbärsträdet intill ..., hör småfåglarna (läs: gransångaren) .., väntar på att pv ska komma hem från fiskafänget.

Senare.

Då har harry bytt träd.

Likt en tiger på savannen har han hittat skugga.

Och Elvis finner sig i att vara på bortaplan .,. lullar omkring lite på labbevis .., flåsar i värmen .., och idag leks det minsann inte.


Överraskningsbesök ...!


Nerifrån och medsols: en Stenbock och lillasyster med silverring, därefter ett mellanbarn och Jungfru med plåster på tummen. en Fisk och endabarn ("vilket vit hand jag har!" utbrister Fisken) och så en Vädur och lillasyster med vackert blåmålade naglar. 
Två bär armbandsur, två bär aldrig dylika.

Jag står i rummet och fönstret är öppet och så hör jag pv prata lite med någon där ute och jag går fram till fönstret och tittar ut lite förstrött .., och det tar bara någon hundradels sekund - ja, det går som ström genom hjärnan - så vet jag vem det är och jag glömmer inte att jag går omkring i en sarong från Thailand och en blus bara, inte ett dugg bekymrar det mig .., och jag nästan springer ut och blir alldeles varm i hjärtat - för där ute står ingen mindre än den här madamen och hennes man!

Åååå, vilken varm kram det blir!

Dom är på väg till Malmö till sin son och nu tänkte dom bara .., för det har jag ju sagt .., "har ni vägarna förbi så ..." och tänk, dom tog mig på orden!

Så  u n d e r b a r t   roligt är det och det känns precis som att träffa gamla bekanta och SoF är lika varm och go som jag hade föreställt mig och maken är rar och fin och vi dricker kaffe och äter gifflar (någon äter LCHF-macka med ägg) och det blir prat om allt möjligt och SoF säger att hon kände igen sig efter att ha sett alla bilder och titta, där är ju pv:s segelbåt och Eckes lilla hus och harry förstås (som viftar glatt på svansen) och det blir prat om demens och fotograferande, men mest kanske om bloggvänsglädjen!

Och innan dom ger sig av - det blir ett kort besök -, så åker vänsterhänderna fram!

Jag säger bara en sak:  t a c k   snälla som kom !!!!



Och så här ser den ut, den lille envetne sångaren som håller igång från morgon till kväll!


Pv och många andra hör inte fågelns höga toner, men det gör jag.

Kan jag tala om för er.

Jag hör honom från tidig morgon tills solen går ner.

Mian skrev i en kommentar att "all fågelsång är vacker".

Jo, jo.

Skruva upp ljudet från länken och spela den timmavis på hög volym .., så kan ni få en uppfattning om hur mycket jag förtjusas av denne lille krabat.

Dagens fönster ...

En pyttepytteliten stuga i Hälsingland och ett litet annorlunda - men oj, så charmigt - fönster!

Det är Gun-Britt Ekberg som har varit fönsterfångerska och lillstugan är nog hennes.

annannan säger så här om det bästa ...

 En höjdpunkt var det definitivt att vinna första priset i lotteriet hos dig!

Förstapriset: den lilla hundbroschen, sponsrad av STORARTAD ...

För övrigt har det varit en bra vecka, framför allt yrkesmässigt.

Ett svar från ett forskningsråd gav oss anledning till mild optimism om möjlig finansiering i ett nytt och spännande projekt. Och Bullrige Doktoranden fick ytterligare en av sina forskningsrapporter accepterad för publicering i vetenskaplig tidskrift, i precis rättan tid för att öka sina chanser att få ett stipendium.
Inget är klart ännu, men bägge var viktiga steg i rätt riktning för det som avgör med vad och under vilka förhållanden vi ska arbeta nästa år.

Och eftersom jag är en rationell forskare måste jag ju bestämma mig för att jag inte äventyrar utfallet av varken det ena eller det andra genom att skriva om det!

För övrigt har jag med åren lärt mig att det är bättre att ta ut lite glädje i förskott så att man får glädje av den även om det i slutändan inte går som man hade hoppats.

Det vill säga, fira lite vid det första goda beskedet också.





måndag 2 juli 2012

Här och Tvärs säger så här ...

Så här tre veckor in i en mycket efterlängtad, ja kanske till och med livsnödvändig, semester så finns det många veckans bästa:

Sonen fick nycklar till sin första lägenhet, andrahandskontrakt, men ändå ett eget kryp-in.  Jag gläds så med honom

utomhuskonsert med Lisa Miskovsky - mycket bättre live än i radio

dottern var hem och vände mellan festival och besök hos farmor på västkusten

men framför allt

jag är mycket piggare och gladare än jag varit på jättelänge!! Hurra!

Eva Härs och Tvärs
Bra och dåligt ..... 

Dåligt: Eldorados gröna diskmedel som liknar Yes.
Bedrööövligt dåligt!

Bra: Barnängens hårschampo "Pärlglans".
Jag var tvungen att titta efter om jag köpt balsam, men nej .., sååå mjukt blev håret!

Bra: var även gårdagens Sommarpraterska - Klara Zimmergren -.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Hejsan nere i landet Halland!
Det roligaste som hände i veckan var nog att min minste, Anders, fick ett nytt jobb och att han igår flyttade ihop med sin älskling, Ella.
Jag kommer ihåg spänningen att flytta ihop och de är så söta ihop. 
De har bott på varsitt håll i andrahandslägenheter förut och flyttat hit och dit, men nu får de bo tillsammans i ett år innan de behöver bekymra sig om att flytta igen.
Det var det roligaste
Glädjekramar till alla både två-och fyrbenta.
Hälsningar Ann.


Elisabet säger: så här berättar Ann om sig själv, på sin hemsida.

Jag tycker att det är så befriande!

"Jag är själv en storartad kvinna och jag har alltid haft svårt att hitta kläder i min storlek, som jag vill ha. Jag har fått köpa kläder som jag kan få på mig och inte de kläder jag helst velat ha. Det är ju egentligen inte så många människor, som passar in i konfektionsindustrins måttstockar. Vi är ju alla olika och unika och har olika kroppsformer, olika långa armar och ben och olika smak.

Jag blev så trött på att aldrig kunna hitta något som jag tyckte om, i de kvaliteter jag tyckte om och i de färger och mönster jag ville ha, så jag har mestadels sytt mina egna kläder. Jag blev trött på att köpa storblommiga kläder i polyester, som skulle ha "slankande effekt" på min kropp.

Jag vill ha fräcka kläder som inte sitter hårt och klämmer, i starka färger och enkla modeller med roliga detaljer. Jag vill, trots att jag inte är smal, känna mig fin och vara stolt över att jag är jag. Jag vill inte kamouflera mig och dölja mig i tältliknande, "generösa" modeller.

Jag vill INTE vara hänvisad till någon "skämshörna", som kallas för "Big is Beautiful, Generous, Plus" eller något annat. Mina kläder vill jag hitta bland alla andra kläder.

MEN det måste finnas fler kvinnor som jag, som har svårt att hitta de plagg man skulle vilja ha.
Alla storartade kvinnor bor inte i storstan och kan leta upp enstaka plagg då och då. Alla storartade kvinnor är inte nerlusade med pengar, men alla storartade kvinnor ska kunna hitta kläder att känna sig vackra i.

Därför bestämde jag mig för att starta webshopen STORARTAT i september 2011."

Och det bästa för sportigajenny ....

Dags att skicka in veckans glädjeämen!

Men här kommer det, något försenat, så jag förstår mycket väl om jag inte är med i någon utlottning.
(Elisabet säger: det spelar ingen roll .., klart att du är med!)

Veckans glädjeämne är nog ändå syrran som ringde tidigt i lördagsmorse (runt 7.30-snåret) och frågade om jag inte hade lust att hänga med henne till Ullared som igår söndag.

Titta, så fint det är i Ullared! 
Dit ska jag åka i början av september, tillsammans med Emma .., säger Elisabet.
Bilden visar nog sportigajenny och hennes säkerligen lika sportiga syster.

Först tyckte jag att det skulle bli lite krångligt att ta mej från Kaxholmen, till Jönköping för att sedan ta ett tåg ner mot Halland och där antingen byta tåg till buss eller att syrran skulle hämta upp mig. Men, så kom hon med det eminenta förslaget att jag skulle ta mej till Öxnered där hon bor under lördagen, och så skulle vi ta bilen till Ullared på söndagen, och så skulle jag åka hem igen idag måndag!

Och så blev det.
Vi hade en mycket trevlig dag i Ullared, och syrran fick köpt lite bra att ha-saker inför hennes stundande Sverige-runt-resa. Jag fick tag på ett par klänningar och lite annat smått och gott.

Nu sitter jag på tåget mellan Herrljunga och Jönköping och mejlar veckans bästa, som då får bli både det där samtalet och trippen till Ullared!

Men varför ringde hon så tidigt? Jo, hon hade sett att jag på twitter ungefär 30 minuter tidigare skrivit att jag inte visste vad jag skulle hitta på under min lediga lördag!

//sportigajenny
Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej!

Veckans bästa:
 
Utflykten i onsdags till västra Jämtland. 
Jag och en väninna "gjorde" Järpen. Vi besökte bl a denna vackra butik med antikviteter. 
Därefter  åkte vi till Åre och åt en god men ack så dyr lunch.
 
Lördagens 85-årskalas för svärfar. 
Vi startade dagen med lunch vid familjens gamla jaktstuga, som ligger på en höjd bland tallar och granar. 
Vi grillade på den gamla järnkaminen, umgicks och hade det trevligt. 
 
Vår blivande valp med familj var också med. 
Dagen avslutades med middag för hela familjen nere vid vår f d gård.
 
Dagens utflykt till en by på andra sidan sjön. 
Minigolf och fika vid Storsjön.
 

Tjugosex år blir han idag ...

... denne så outsägligt älskade son!

Och för mamman blir han väl alltid den där lillpojken, men jag vet att jag tänkte annorlunda .,. då, när vi var i Sälen och jag haltade och gick med kryckor och han så snällt lade armen om mig.

Det kändes tryggt.

Grattis världens bäste Anders Eikedahl!

söndag 1 juli 2012

Bloggblad berättar om det bästa ...

"Hej

Jag fick fundera en stund på vad som var veckans höjdpunkt – det låter så himla trist och torftigt att lyfta fram min glädje över rensat skrivbord och urröjda garderober, så jag väljer tisdagstraditionen som startade den här veckan, en återkommande höjdpunkt: Konsert i kyrkan först, och sen en promenad ner till kanalen där en väninna och jag (vi träffas i stort sett bara på sommartisdagar, mailar i övrigt) delar en pizza och tar (var sitt) glas öl. 

I tisdags blev det en ljuvlig kväll trots att dagens väder var trist. 
Det är så makalöst skönt att sitta där och lösa livets gåtor och titta på turister – men färre människor strosar där sen Måns Z tog över allsången! 

Hälsningar Marianne."






(ännu ett ....) dagens fönster ...

... kommer från Värmland.

Så här skriver fönsterfångerskan: 

"När goa vännerna var på besök i sommarstugan i veckan så tog vi bilen för en utflykt en dag.

På vägen stannade vi för att ta ut pengar och på andra sidan gatan fanns en loppisaffär.

Jag och lilla E spanade nyfiket och flitigt in genom rutorna till loppisen som tyvärr var stängd.
Synd för det var mycket spännande därinne.

Det fick bli en bild istället innan vi fortsatte färden."