lördag 13 juni 2009

Man tror knappt sina ögon !

video
Ja, vad är det som säger att man inte får ha en adventsslinga dinglande i fönstret i juni månad?
Adventsslingelagen?
Nä.
Den bryr jag mig inte om.
Och nu är ju Bert i Luleå bortrest och ser inte denna min olydnad.

Är det möjligt eller ser jag i syne ...?

Kan himlen verkligen vara b l å?

Åååå, detta är ren och skär lycka.

Och mera glädje .., om tre timmar, klockan 19.00, samlas fjorton stycken Ica-anställda på en av stans restauranger och en timme senare ansluter ytterligare några stycken och så blir det gemensam middag inte långt från havet.

Kul!

I morgon är sista arbetsdagen för oss som tillhör första gruppen semestrare; dvs, har semester veckorna 25, 26 och 27.
(Arbetar man i affär är det ofta så .., man får ta tre veckor under sommaren och resten portionerar man ut .., ja, det finns väl ingen l a g som säger att man absolut inte får .. men sen finns det ju det där som kallas att vara solidarisk ..., alltså tar ingen mer än tre veckor ...).

Bloggmadamen arbetar till och med tisdag klockan tre.

Men då .....,-)

Tillbakablick ...


Min pappa Ivar Nilsson, "Kalvträsk-Nilsson" kallad, under sin period som längdlöpare.

Min pappa växte upp i byn Kalvträsk, inte så många mil från Burträsk i Västerbotten.

Då min farmor och farfar båda dog i 40-årsåldern (tbc skördade många liv ...) blev det en inte alltför lätt uppväxt för pappa och hans syskon.

En äldre bror hade han och tre yngre syskon (två andra hade dött som småbarn) och pappa och hans tre småsyskon hamnade hos en barnlös farbror och faster.

Han som var storebror gav sig snabbt av hemifrån, en riktig äventyrare var han genom hela livet .., och pappa blev den som fick ta ansvaret för småsyskonen Alice (uttalades Aliiiice) Anna-Maria och Gösta.

Det blev sexårig folkskola .., timmerflottning .., Hermodskurser .., skogsbruksskolan .., ja, lite så blev pappas liv ..., och engelska hade han aldrig lärt sig .,. han brukade skoja och säga "yes box, allright" och så skrattade han så gott.

(Och han älskade cowboyfilmer .., Vägen Västerut, Bröderna Cartwright och Prärie och tyckte då att vi kunde skruva av ljudet .."hä ä ju text .. hä behövs inget ljud ..!" sa han. 1960 reste han och mamma, tillsammans med ytterligare två par hemifrån på det som skulle bli hans livs första och enda charterresa; till Mallorca. Efteråt sa Axel, en av männen som följde med .., "Ivar som inte kunde ett ord engelska, kan du begripa, han var den som prata mest med spanjorerna och nog begrep dem vad han menade.")

Genom hela min uppväxt såg jag aldrig pappa läsa andra böcker än Stövarklubbens Årsbok, men dessa lästes å andra sidan från första till sista sidan.

Och så läste han alltid seriefiguren Dragos i hemtidningen.

Aldrig att jag hörde pappa och mamma diskutera litteratur.

Men .., när jag var tonåring hände något!

Då utgavs boken "Vägen från byn" skriven av dåvarande kändisadvokaten Henning Sjöström, född i Burträsk .., och boken handlade egentligen om H.Sjöströms uppväxt hemma i Västerbotten.

Tänk .., så jag minns hur pappa låg på soffan hemma och gapskrattade och han ropade att vi måste lyssna .,. "kom hit och hör ...!" sa han och så högläste han och tårarna rann nerför hans kinder .., för här hade någon skrivit om sånt som pappa kände igen.

För mig blev Henning Sjöström inte en kändisadvokat .., han blev till en människa som på ett sätt "förlöste" min pappa .., eller .., vars böcker skänkte honom så otroligt mycket glädje!

Alldeles nyss råkade jag titta in på hemtidningens familjesida och läser där om en kvinna som har avlidit i en ålder av 98 år.

Det visar sig vara advokat-författarens storasyster.

Och jag läser hela runan och blir alldeles varm i hjärtat.


´n Henning Sjöström.

Så här står det och jag förstår varför pappa kände igen sig i boken.

"Den 31 maj avled Gunborg Vallengård, Burträsk, i en ålder av 98 år.

Vi var tolv barn till hemmansägaren Johan Sjöström och hans hustru Lina.

Nu återstår endast två i livet, syster Ebba och jag själv.

Gunborg ansågs döende när hon låg på Hällnäs sanatorium i tuberkulos 18 år gammal. Nu blev hon 98 år och frisk in i det sista.

När mor dog vid 51 års ålder tog Gunborg över ansvaret för de minderåriga syskonen som en mor. Hermodskurser blev vår brygga till intellektuella yrken. Sin mans lön använde hon till stora delar att sprida bland syskon.

Vi har när man ser det som helhet haft bra och varierande liv alla tolv.

Längden i våra levnadslopp har varit mellan tre och 98.

Ingen har ansett sig beklagansvärd.

Kan man begära mera?

Henning Sjöström"

Norra Västerbottens underbare skribent Olle Lundqvist intervjuar ovan nämnde Herr Sjöström (då levde ännu Gunborg ...) och det gör han här.

Mera tröst ...



Gråmulet även idag och jag återvänder till ljufvliga Kefalonia i Grekland.

Den där härliga moppeturen med Emma.

Mormor som kör och Emma där bak.

På bilden är vi på väg till staden Sami som ligger som i en gryta vid havet.

Hur länge som helst är det nerförsbacke och innersida och jag säger till Emma att ..., "oj, hur ska vi klara det här på hemvägen .., då har vi stupsida ... och mormor som är höjdrädd?"

"Det är lugnt mormor ..", säger 11-åringen tryggt.

Och sedan Sami ... och pasta med vinkokta musslor alldeles vid vattnet och stor segelbåt med ungdomar som närmar sig och krångel med att lägga till vid kajen och vi sitter och tittar och ler och livet är som bäst.

Just då, i den stunden, känner jag mig som den rikaste människan på jorden.


Det var Emma som tog bilden, så där i farten.

Dagens fönster ...



Nä, ingen sol idag heller.

Då tröstar jag mig med ett soligt fönster från Kefalonia i Grekland.

Det är Emma och hennes mormor som är jag och moppeturen från morgon till kväll ..., slingervägar i branta bergen och Emmas händer runt min midja (ja, nånstans där ska den vara ...) och en hel massa glädje!

En alldeles underbar semester som varar i fjorton dagar.

Utsikt från sängen ...

I vanliga fall, även vintertid, sover jag alltid med lilla överfönstret öppet.

Igårkväll öste regnet ner och fönstret blev stängt.

På morgonen vaknar jag ..., badande i svett!

Passerar spegeln och skriker högt!

Plattången sätts på laddning omedelbums.

Undergångsåldern .., jo, nog är man där nog!

fredag 12 juni 2009

Vem skriver så här ..?



Och presenterar sig så här ....

"Obotlig norrlänning som dagtid förkläder mitt hängivna hästintresse iklädd konsultrollen. Funderar ständigt över allehanda oviktiga saker som: Är kossan ett flyktdjur? Hur kan svalorna så precist flyga in i sina bon utan att krocka med den minimala ingången och varför är ridkläderna fortfarande så snygga men så ofunktionella (det sista stör mig då jag älskar Smarta, Snygga, Sportkläder – ja, jag hävdar bestämt att ridning är en sport)."

Jo, det är Anna-Panna, mellandottern och Oxen .., hon som alltid har varit så skrivglad och som lillflicka förfärdigade låååånga, lååånga maskinskrivna brev till sin mormor i Sydamerika.

Det är ett sånt ni ser här ovanför.

Observera det exakta avståndet mellan varje ord.

Nu har hon blivit med egen blogg.



"Mormor när du komär hem ....".

"Igår ränsa devi halon ...." (hallonhäcken ...).

"Kan du svara på dehära mormor?"

Skrivglädjen har hon kvar.

Och bloggen finns här.

Fyra dagar kvar ...


Ett annat års längtan.
Dessa ständiga kryss som betyder "nu är det en dag mindre kvar till semestern".
Inte tänker jag att det också betyder .., "en dag mindre kvar av mitt liv."

... ja, att arbeta, alltså.

Sen är det ledighet som gäller.

Och hela dagen har regnet vräkt ner; kunderna kommer in i affären och liknar mest av allt dränkta katter och vi säljer mängder med regnponchos och minst två paraplyer!

När jag har stämplat ut för dagen, cyklar jag hemåt i stark motvind.

Det är såna gånger man välsignar sin anorak.

Och sedan eftermiddagen till bara lugn och ro.

Pelle får kokt fisk och lägger sig sedan och sover i loppisfåtöljen .,. jag duschar länge .., tvättar håret .., öppnar ett fönster och häpnar över att regnet äntligen tycks ha upphört ..., och nu blir det korsordslösande, sittandes i soffan Ektorp med benen på bordet utan namn.

Ett glas vatten intill.

Ljus som brinner.

Det är fredagkväll.

Deppigt värre ..


Bilden är från i vintras.

Nix pix

Det blir ingen Vätternrunda för herr pensionatsvärden.

Han köpte sig en plats av en man i Göteborg och allt var frid och fröjd, men så ringde pv idag upp till sekretariatet och fick veta att man inte får överlåta sin "biljett" eller vad det nu kallas och så var det med den saken.

Om jag säger att någon lät förfärligt deppad, så är det väl en lätt underdrift.

"Ja, men tänk positivt .., du kan ju fixa båtmotorn och göra allt annat klart innan norröver-resan!" sa jag uppmuntrande.

Om det hjälpte?

Inte ett dugg.

Ungefär så här ...



... är det i Skåne just nu, fast värre.

Hällregn.

Ösregn.

Och Radio Malmöhus meteorolog varnar för väldiga mängder med nederbörd, ja, en klass 1-varning, främst i västra Götaland och Halland.

Färg varning klass 1 Klass 1: Väderutveckling väntas som innebär vissa risker för allmänheten och störningar för en del samhällsfunktioner.

Nu körs ju inte Vätternrundan i vare sig Halland eller Skåne och det ska nog cyklisterna vara glada för .., men det är ju inte säkert att vädret är så mycket bättre lite norröver?

Trettio mil i hällande regn .., jag kan tänka mig härligare sätt att tillbringa tiden på.

Vad jag inte visste om Vätternrundan är att man, om jag förstod det hela rätt, kör i olika klungor (vilket ord .,. klungor ...!) och så hjälps man åt att dra .., två-tre minuter drar man och så tar nästa vid .., den längst fram till vänster går då fram och så där håller det på och de övriga ligger mer som på "rulle".

Gemensam paus på några minuter för gruppen .., sen iväg igen!

Och vätskekontroller, ungefär som vid Vasaloppet.

Ikväll kör pensionatsvärden upp till Motala och sover i bilen över natten (tror han, ja ...) .., sedan iväg vid femtiden i morgonbitti. På cykel.

Lycka till! säger bloggmadamen och lycka till även till Cecilia N:s man som ska susa iväg längs samma sträcka!


Historik Vätternrundan

Premiären för Vätternrundan ägde rum fredag 17 juni 1966.

Ett motionslopp på cykel över 300 km i en etapp runt den vackra sjön Vättern.

Start och mål i Motala och med idrottsföreningen Motala AIF som arrangör.

Med sitt stora deltagarantal har Vätternrundan och folkfesten som anger loppet sedan dess satt sin prägel på Motala.

Idag är det världens största cykelmotionslopp med nära 18 000 deltagare, varav många är från utlandet.

Så här var det i fjol.

2008 - Ökat intresse för Vätternrundan
Anmälda: 17 929 (15 438 män/ 2 491 kvinnor)
Startande: 15 945
Fullföljde: 15 205

Den ökade efterfrågan på startplatser i Vätternrundan märktes tydligt på fredags eftermiddagen.
Köerna till namnändringen, en konsekvens av andrahands försäljningen, ringlade sig långa över Motala torg.

Fler än någonsin kom också till start - 15 945 och rekordmånga 15 205 korsade mållinjen 30 mil senare.

Efter en kort skur på fredags kvällen hade vädret under natten varit gynnsam och lördagen i Motala bjöd på strålande sol.

Bilden av en sommargrön stadspark full med nöjda men trötta cyklister värmer.

Glädjande är det också att inga allvarliga olyckor inträffade, totalt bröt 740 personer.

En cykelfest utan dess like med totalt cirka 25 000 deltagare och minst lika många påhejande supportrar utmed vägen!

Fredagsfönstret ...



"Hej Elisabet,

Vill du ha ett fönster från Provence?

Det här fönstret fanns i en lokal vid Basilikan i St. Maximin, den där Maria Magdalenas huvud finns i en krypta.

I söndags var det ju EU-val och människorna i rummet är i färd med att rösta.

Säkert lika glada för sin demokratiska rättighet här i Frankrike som du var i Ystad.

Ha det gott.

Monica."

torsdag 11 juni 2009

Kväller ...


Har man inget sovrum, kan man sova i köket.
Det går hur bra som helst och det finns ju faktiskt vissa fördelar.
Att det är nära till kylskåpet är ju bara en ...

Sakta men säkert förbereder jag för bortavaron under två veckors tid.

Räkningarna är inskrivna; allt ska automatiskt dras från kontot två dagar efter att lönen har kommit.

Åååå, ära vare internetbanken; vilken ljuvlig uppfinning!

Och för att spara pengar inför resan norröver, ordnar jag med matlådor till jobbet.

Pensionatsvärden brukar le lite stillsamt åt denna min planeringsiver .., särskilt när det gäller pengar.

Jo, så är det verkligen.

Men är man ensamförsörjare vill man ha koll.

Jag vill ha stenkoll .., aldrig att jag vill stå i kassan i en butik och inte vara säker på hur mycket jag har på mitt konto.

Jodå .., ni anar inte hur ofta man får vara med om just sånt, när man är kassörska.

Och man ser ångesten när meddelandet i displayen dyker upp: "MEDGES EJ".


DN sid 18 ....



Medan jag dricker morgonkaffe, bläddrar jag i dagstidningen.
(Rexxie .., jag har inte ord nog för hur tacksam jag är över dom här tre månaderna med DN! Jag löser korsorden på kvällen när arbetsdagen är slut och bara njuter!)

På sidan arton har Ulrika By en krönika där hon skriver om det här förfärliga med den unga flickan som blev mördad av en lika ung man .., det som väl kan beskrivas som ett passionsdrama.

Ulrika By skriver bara sååå bra!

Så här avslutar hon sin krönika:

"Vad sökte det unga paret? Den perfekta relationen? Den villkorade men villkorslösa kärleken? Lagom är bäst är ingen devis som håller längre.
Extra allt gäller. Maxa. Varje sekund. Prestera. I varje ögonblick.

Jag tror inte att de kommer att kunna förklara vad som hände i efterhand.
Jag tror att de är lika förstummade som vi andra.

Men de insikter som följer svider bittert och ångestfyllt.
Livet är inget dataspel, ingen dokusåpa.
Livet kommer alltid att få konsekvenser som inte går att deleta."

Och så var det en till ....



När jag som vanligt tittar in hos herr Bodin, upptäcker jag kommentarer med gratulationer .., ahaaaa .., det är kanske därför herrn har gått i landsflykt?

Nåja .., här kommer en jättejättejättestor kram till den eminente och rakryggade bloggaren där uppe i norr!

Hoppas att du får en fin födelsedag! hälsar bloggmadamen längst i söder.

Prognosen ...


Bageriet med rödvitrandig jalusi.
Bloggmadamens lägenhet hitom den vita fasaden.

Enligt SMHI:s meteorolog, jag tror att det var han Erling Brännström, vankas i det närmaste konstant hällregn fram till lördageftermiddag.

Jahapp.

Men det låter ju helt underbart.

Nu är klockan tjugo i åtta.

Jag börjar arbeta klockan elva.

Då får det allt bli en promenad till Möllers Bageri för lite solskensinköp, ja, innan eländet är över oss.

Dagens fönster ...



Bara sååå lyrisk blev hemifrå-nanitha över danska Helsingör!

Här kommer den tredje fönsterbilden därifrån och jag håller med henne; jag tycker att Helsingör har så mycket mera charm än storasyster Köpenhamn.

onsdag 10 juni 2009

Och ni glömmer väl inte ....


... att titta in hos hon som har orden i sin hand.

Några kvällsfönster från ..


... jo, från västmanlandsmadamen som idag har tagit så fina svartvita bilder!

Just en sån punschveranda skulle jag gärna ha.




Hösten 2007.
Emil ringer hem och pratar med "mamma".
Alldeles strax ska vi ta tåget till Köpenhamn och sammanstråla med Kent och så blir det övernattning på Nebo hotell nära stationen .., och morgonen därpå lyfter planet från Kastrup, mot Samos i Grekland.
Det blir en övermåttan ljuvlig liten resa.
Kent bor på hotell La Plage som saknar air condition och det är inte långt ifrån att han dör av värmeslag.
Emil och hans mormor däremot, vi bor på ett litet, litet hotell direkt på stranden.
När vi öppnar balkongdörrarna, har vi havet framför oss.
Hotellet är billigare än La Plage.
Och vi har luftkonditionering.


Frånsett resan hem till Västerbotten, arbetar jag hela sommaren.

Pensionatsvärden tänker ägna sina fria veckor - frånsett bilresan - till segling i Bohuslän och sedan börjar ju skolan igen.

Och nu sitter jag här och surfar runt på såna här sidor.

Tänk er ..., mitten av september ..., ett ljummet hav .., en lägenhet nära stranden.

Grekisk sallad till lunch.

Och middag.

Jag är så h ä r nära att klicka på "gå vidare" ... "boka resa", men har inte råd.

Nu gäller det att ha is i magen och kanske satsa på en restresa.

I tygbutiken ...

video

.. filmar jag den härliga innehaverskan och även kvinnan i butiken intill - där det sys upp kläder - men båda filmerna blir för långa och jag får inte in dem här på bloggen och det är väl nån mening med det också.

Men den här då?

Två unga män kommer in för att köpa gardintyg till en av stans nattklubbar.

Den ene av männen bär lilla Stella i famnen.

Världens bästa Elenor ...



Tänk, att i sommar ska min svägerska eller före detta svägerska (men har man varit en sån i trettiofyra år, då är man det nog för evigt ...) vara här och ta hand om Pelle, medans hans matte susar iväg norröver.

I nästan två veckor blir hon här, svägerskan.

Hon och lilla hunden Dino.

"Nej, inte den där kaxige lille sprätten ..!" tänker nog Pelle.

Det var Dino som försökte visa Pelle var skåpet skulle stå (läs: vem som bestämde över matskålen ...) i somras.

Hur det hela slutade?

Dino backade.

Och Pelle tyckte att hundmat var himla smarrigt.

Omväxling förnöjer ...



Ovanpågrannen Erik, han har fått en ny vägg-i-vägggranne.

"Hur går det ..?" frågar jag.

Jodå, det går väl bra.

"Om det inte vore för att han sitter uppe halva nätterna och över sig på att spela el-gitarr och han kan visst bara ett enda ackord .., det vore trevligt med lite variation ..!" säger Erik leende.

Och min egen festglade granne, han tar det lugnt numera.

Peppar-peppar.

// ellis skriver i en kommentar att ..."och under sig har han (ovanpågrannen) en som spelar samma låt i daaaagar .....".

Ja, precis så är det.
Just nu är det denna.

Hon känner sina får på gången, den västmanländska madamen.
Från kassörska till ortopedläkare.


I massor av år har jag haft problem med mitt vänstra knä och när jag förra hösten fastnade i säkerhetsbältet i pv:s bil och stöp pladask i asfalten, så gjorde det inte direkt saken bättre.
(Det beror såklart på fallet .-)

Nu har jag haft konstant ont och våldsam värk i knäet, som dessutom låser sig i visssa lägen.

Och vid lågtryck blir det sju resor värre.

"Har du ringt Ortopeden?" frågar eller påminner mig pv stup i tre.

"Ojdå, nä, det har jag glömt ..", svarar jag varje gång.

Men nu har jag.

Kommit ihåg.

Och jag frågar sekreteraren på ortopedmottagningen om jag måste gå via vårdcentralen och få remiss där, eller kan jag boka tid för undersökning utan att ta den omvägen?

Hon säger att helst via vårdcentralen, men hon kan även skicka ett papper så kan jag själv remittera mig.

Ojdå!

Något sådant har jag aldrig hört talas om.

"Då ber jag att få ett dylikt hemskickat, så kan jag prata med Doktor Elisabet och så får hon remittera mig ...", säger jag till sekreterardamen.

Och så blir det.

Så himla praktiskt!

Pelle blir lycklig ...

video

När min ovanpågranne Erik tittar in som hastigast nu på morgonen .., då blir Pelle så glad!

Han f l y g e r upp ur soffan Ektorp och vet inte hur gärna han vill bli ompysslad av Erik!

Ja, har man riktigt tur, så kanske han har med sig lite kokt fisk ...? tänker nog Pelle.

(Erik brukar nämligen vara kattvakt när jag är bortrest. Då är det han som ser till att Pelle har mat och nykokt fisk och att kattlådan är fräsch och fin och lite småprat och kel blir det också.)

Grattis Torun, Agnetha och annannan!


Idag fyller vännen Torun år.

Hon är ett år yngre än bloggmadamen, men har börjat räkna baklänges - rent åldersmässigt -, så egentligen fyller hon bara 53 idag.

Det där finurliga sättet att räkna ska jag minsann också börja med ,-)


På morgonen efter att jag hade sovit över hos Torun.
Jag skriver brev på deras kylskåpsdörr.

Hos Torun och hennes familj har jag upplevt så mycket innerlig värme och omtänksamhet och kanske har det att göra med att födelsedagsbarnet är från Umeå .., det här att det känns så lättsamt .. så totalt-ickekrusidulligt.

Hade jag bott aningen närmare och haft bil och inte haft möte på jobbet ikväll (på min lediga dag ....), då hade jag minsann knackat på dörren i Staffanstorp och stått beredd med en stor och varm kram till födelsedagsmadamen.

Jag måste bara berätta en sak som säger rätt mycket om både undertecknad och Torun.

När hon var för något år sedan eller mera, var även pensionatsvärden på besök.

"Du måste veta att Torun, hon är oerhört intensiv ...", säger jag, så där så han ska veta.

Och så när vi alla är samlade, ska jag springa över till lilla affären och då, i köket, säger Torun till pensionatsvärden: "Ja, du vet väl att .., ja, Elisabet, hon är v ä l d i g t intensiv ...".

Gissa, om pensionatsvärden looooog.

Så här kommer en stor och varm kram till dig Torun!

En annan som har fyllt år, men den andra juni, det är hemifrånvännen Agnetha.

Vi umgicks nästan dagligen under en stor del av malåtiden .., hon och dåvarande maken Jonny kom ofta nersnippande på kvällarna och drack kaffe .., inget märkvärdigt .,. men trivsamt.

Och vi har semestrat tillsammans .., kört bil till Bohuslän och susat iväg till Grekland.

Det har varit gott om skratt och glädje!

Här får Agnetha ett försenat grattis och en stooor kram, hon också!

Blombuketten är till er båda!

Och så läser jag att en bloggmadame i Portugal också har födelsedag den här veckan!

Det är den där damen som har så himla många n i sin signatur, - ja, när hon kommenterar - och hennes blogg läser jag med största intresse och när hon skickar fönster .., då blir det alltid förväxlingar .., antingen på grund av avsändaren eller så för att mottagaren inte har tagit fram läsglasögonen.

Grattiskram till dig också!

Dagens fönster ...



Lediga-dags-fönstret kommer från madamen i Västmanland

Och själva fönstret har en spännande historia.

Om ni klickar här så ....

tisdag 9 juni 2009

Kväller ...

video
Anders & Meja.
Meja ä l s k a r Anders, men när kapten Lintott kommer på besök, då tar han över förstaplatsen.
Då viker inte Meja en tum från lintottens sida.
Och det regnar och regnar.
"Himla praktiskt med kapuschong på din anorak, men jag har kepsen bakfram så får jag inte regnet i nacken .., det går det också...", säger Anders.

Och så ringer sonen och frågar om jag vill göra honom och Meja sällskap på promenad längs havet, ja, i så fall kommer han förbi och hämtar mig.

Ute är det hällregn.

"Ja, gärna!" säger jag.
(Om pv läser detta mitt svar ..., kommer han att falla avsvimmad till golvet ...)

Och vi går längs havet och det blåser friska vindar och vattnet är grönturkosfärgat och skummet yr mot bryggorna .., slår upp mot stora stenar och Meja springer i vattenpölar och hämtar pinnar.

video

Sonen frågar om jag har börjat söka arbete i landet Halland och det blir prat om trygghet och att våga och om behov av trygghet och lite annat sånt.

Alldeles oerhört snäll är han mot sin mamma.
Bra reklam ...

Någon som har sett Sverker "Plus" Olofsson i trailern där han läxar upp små barn som står vid diskesrenen och säljer saft?

Ååååå, den är helt underbar!!

Vilken självironi!

Titta bara!



Från vännen Gerd i Norsjö, inte långt hemifrån, kommer dom här bilderna.

En man som målar på sina händer och det är ju sanslöst vad han kan åstadkomma!



Synd bara att jag inte vet vad konstnären heter ...?



Titta och förundras!



Kolla på ögat,till exempel!



Och själva u t t r y c k e t hos djuret!

Magnifikt!

Oväntat samtal ...


Här sitter jag när telefonen ringer.

Klockan 19.20 ringer telefonen.

Det visar sig vara min läkare på vårdcentralen, Malin Resman, som nu vill höra hur det står till med bloggmadamepatienten och så vill hon berätta om resultatet från fredagens njurröntgen.

En läkare som vid sjutiden på kvällen ringer hem till en patient!!

Ja, inte är det långt ifrån att jag trillar rakt ner från soffan Ektorp!

Och jag får veta att där verkligen finns en liten, liten sten som så småningom nog kommer ut på naturligt sätt (det kan förklara att jag ofta har en molande värk, ungefär som mensvärk i början .... i ryggslutet) och hon frågar hur det känns för övrigt och blodtrycket är ju hur bra som helst, men måhända får jag ta det lilla pillret resten av mitt liv och det spelar ingen roll och hon frågar om jag använder inhalatorgrejset (jag säger att det slutade jag med på eget bevåg eftersom hostan försvann och det är helt okej, eller, det är som bäst, säger hon ...) och så får jag veta att nu behöver jag inte längre ha den där varannan-veckors-kollen på blodtrycket, nu räcker det med en gång per år, om jag inte mår sämre.

Vilken fantastisk läkare!

Aldrig har jag väl varit med om maken!!
Hos Berit ....


Distriktssköterskan är en vänlig madame .., rund och go och med ett så varmt leende.

Förra gången när jag kom dit för att kolla blodtrycket, kände jag mig så eländig .., så trött på mig själv och så ful och anskrämlig.

Men så slog jag mig ner i stolen intill henne och hon tog min högra arm och fäste blodtrycksmanchetten och så tittade hon rakt på mig .., loooooog med sitt allra varmaste leende och sa att ..."tänk, idag ser du ju ut som en liten prinsessa, det riktigt strålar om dig!"

När jag en stund senare cyklade hemåt, behövde jag knappast röra pedalerna .., så lätt var jag om hjärtat.

Och så glad.

Så där blir mötet även idag, med Berit.

En hel massa v ä r m e.

Det är väl helt enkelt så, att den rara distriktssköterskan Berit, hon har hamnat på rätt plats här i livet.

Just så.

På agendan ...



Jobb till klockan tre.

Sista blodtryckskontrollen hos syster Berit.

Fläskpannakemiddag tillsammans med sonen.

Och tänka sig .., solen strålar!
Verkligen en insikt ...


Den mest ultimata adressen i Ystad, det är i alla fall inte Regementsgatan.

Inte i studenttider.

När klockan var två natten mot idag, pågick skråååålandet för fullt utanför mitt fönster.

Länge, länge låg jag under blommiga täcket och funderade på såna saker som "vattenkanon" och "strömförande trottoarer".

Pelle, han sov glatt vidare.

Tisdagsfönstret ...


... finns i södra Lappland.

Min kusin Barbro skriver att "det här är den tråkiga fönsterutsikt som jag har från mitt enda fönster i mitt veckopendlarkyffe i Vilhelmina."

Men ett tisdagsfönster blir det ändå.

måndag 8 juni 2009

Mail från Catarina ...



Ni som har varit med ett tag här på bloggen, kanske kommer ihåg Catarina från Skåne, som tog ett friår och tillbringade det i Marocko.

Hon skrev och berättade om livet just där och det kom bilder och man insåg att detta med att bryta upp och göra nånting helt annat, det är kanske inte så farligt?

Ikväll plingade det till i min inkorg.

Så här skriver Catharina, som också har tagit bilden av dom glada danskarna.

"Sju dagar ....., har jag till en EFTERLÄNGTAD semester!

Så här års känns det tungt, det går lite på halvfart på jobbet, känns lite hopplöst att ha olika teman att jobba efter, både jag och eleverna känner att "slutet" är nära!

Då gäller det att hitta på andra saker som t ex att upptäcka att Malmö museum har en utställning om Nelson Mandela, att Slottsträdgården finns i Malmö, att Malmös alla parker står i sin fulla prakt just nu.

En härlig dag på Sibbarp med MAT, MAT, MAT i mängder är heller inte så dumt och ha elever som gillar kubb (egna regler skapades för inte kunde jag dem heller!), volleyboll, fotboll, badminton eller bara sitta och VARA!

Nationaldagen var jag i Stockholm där varenda kotte tycktes vara på benen och för att inte tala om alla DANSKAR som laddade upp inför MATCHEN (grattis Danmark).


Catarinas vänstra hand.
Vi satt vid vattnet i Malmö och solen gassade.

En och annan svensk fanns också och till och med Nallen hade svensktröja, fotbollsskor och boll!

Kvällen innan var jag på en BLÖT konsert på Stadion iklädd gummistövlar, raggsockor, regnställ, handskar, halsduk och mössa!

Såg mer ut som om jag skulle på fjällvandring än en konsert med Bossen - dvs Bruce Springsteen. 30 000 entusiastiska människor som trotsade regnet och kylan (5 grader) och gav sig hän åt Årets Konsert som dundrade på i drygt 3 timmar utan paus!

Man kan inte tro att karln är 60 år!
Trevlig semester på dig!

Själv drar jag till Marocko direkt när jag låst dörren till skolan och återkommer natten innan jag ska börja jobba igen!

Kram på dig!

Catarina."

Kväller ...

video
Ja, just det.
Man pratar på det viset med katter.

Och så har sonen kommit hem från pluggandet i Stockholm och hela sommaren blir han här i Ystad.

Han bor hos sin pappa ute på landet; i sitt gamla rum på ovanvåningen och hunden Meja blir förstås överlycklig över att lillhusse är på plats igen och det blir vi andra också.

Ikväll tittar han in, sonen.

Vi sitter i soffan Ektorp och tittar på nyheter och sport och det blir prat om Glenn Strömberg, piratpartiet, Marit Paulsen, fläskpannkaka imorgoneftermiddag ..,. och allt möjligt annat och pensionatsvärden ringer och småpratar lite och min australiensyrra och hennes underbare man tittar förbi, - dom har varit på middag hos exet och hans nya fru och är glada och spralliga - och det blir pussar och kramar och jag har räknat alldeles fel, det är i övermorgon dom lämnar Sverige och då blir det väldigt känslosamt och jag får svårt att hålla gråten, varför man nu ska göra det?

Janne fyller sextionio, min syster sextiofem.

Det är långt mellan gångerna vi ses .., åtta år sedan sist och före det: tjugoett år sedan!

Blir det någon fler gång?

När klockan är kring tio får Pelle sitt kvällsryck.

Det är då han sprallar omkring och har sig och jag kastar ett värmeljus på golvet och säger ..."Pelle, ta råttan nu!" Ja, ta den nu ...!" och då kastar sig Pelle över ljuset och han leker verkligen att detta är något som han har fångat och det lilla ljuset åker kors och tvärs över golvet, för att slutligen hamna under mattan.

Efteråt, lägger han sig uppe på loppisfåtöljen och pustar ut.

Kung Pelle.

Sju kvar ...


Jo, absolut .., att jag har fixat i bildprogrammet med bilden!

Den åttonde arbetsdagen innan det är semester, är härmed avklarad.

En ren fröjd var det att komma till jobbet, när den rara Emelie hade förberett så bra.

Ingen stress.

Bara roligt att vara där!

Och i morgon ska jag lära upp semestervikarien "Anna 2" (vi har nu två Annor, samt tre Hannor ... och en Johanna ..), så där hur man räknar kassorna, bokför kuponger och signaturkvitton, hur man skriver in och rapporterar tidningar .., och så blir det väl hur och var man beställer bärkassar och fryspåsar och hur man gör i månadsskiftet med alla kuponger och presentkort och inte att förglömma .., allt detta med Svenska Spel.

Man ska hålla koll på lotterna .., när dom ska returneras och när det ska fyllas på och varje måndag ska alla aktiverade lotter inventeras (dvs, alla som är ute i kassorna) och ja, det är ganska mycket man ska lära sig.

Den senaste i upplärningsraden var Emelie.

Nu ska vi vara tre som kan samma sak, så skulle nån av oss vara sjuk, så ska det inte fallera falera.
(Här blir jag rättad av magister PV ...).

Och medan jag stod i kassan försökte jag få ordning på kassaschemat för veckan.

Fyra tvåtimmarspass och ett på tre timmar, ska täckas upp och det ska finnas minst tre kassörskor till varje pass, ja, från och med nästa vecka ska det vara fyra.

Så gott det går försöker man variera schemat.

Den som går hem klockan fem får passet tre till fem .., den som slutar tre, får sitta mellan ett och tre, så frigör man dem som har kvällskassorna.

Och i morgon är det tisdag och då kommer veckotidningarna.

Förra veckan hann jag få in dem allesammans innan vi öppnade, men då var det racerfart och lite beror (mycket beror det ...) på när leveransen kommer.

Det brukar bli tre eller fyra bananlådor fyllda med returer, ibland fler.

Tungt är det. Och oerhört stressigt.

Men det är bara sju dagar kvar att arbeta och på onsdag är jag fri och sakta men säkert närmar man sig den där ljufvliga ledigheten.

Nu ska jag gosa med Pelle, allt medan det är nyheter på finska från min klockradio.

Ja, det går väl det med.

Ett måndagsfönster och en svart dörr ...



Min mamma, som i tjugo år arbetade oavlönad i Bolivia, - hon levde på pensionen och hjälpte människor tack vare insamlade medel hemifrån -, hon sa alltid t.ex att ..."ja, jag har beställt tid för ögonoperation till en svårt synskadad ung man och inga pengar har jag, men jag är helt övertygad om att det kommer att lösa sig .., jag har ju hjälp från Ovan och då behöver man inte vara orolig .., det kommer att ordna sig!"

Det gjorde det alltid.

Och precis på samma sätt är det med mina "dagens fönster".

Tjopp bara, kommer fönster singlande till min inkorg, just när dom som bäst behövs!

Vem som tog bilden?

Jo, den här madamen.

söndag 7 juni 2009

En väldigt glad pensionatsvärd

video
Annika Bryn undrar hur det går med rören.
Här får hon veta.
Lite-lite.

Det är ju så här .., att om man är tillsammans med en vänster-tumme-upp-mattelärare som därtill tycker att bloggmadamens små filmer inte har "nån handling" .., när man då ber samme man att så där lite lätt berätta om glädjen med solfångarna .., ja, för bloggvännerna och på film, då blir det inte riktigt som man har tänkt sig.

Då kommer magistertakterna fram.

Då tänker han minsann ge filmen handling.

Och jag blir alldeles sprittig och full i skratt och tänker på att inlägget inte får vara mer än tjugo sekunder långt eller kort - max - men sånt bryr sig inte pensionatsvärden om.

Så han blir bryskt eller rent av brutalt avbruten av filmproducenten som dyrt och heligt lovar att vara något mildare i tonen vid nästa filminspelning.

Stackars pv!

Och ikväll har han minsann duschat i varmt solfångarvatten.

Just det.

(Och när alltsammans tidigare på morgonen verkligen visade sig fungera, så loooog pv av glädje och sa att ... hörru, det här är ju bättre än 5 + 1 ! Det innebär att här får väl inhandlas en Aftonbladets Söndagsbilaga, så det väger mera jämnt ,-)

Vind i seglet!



I fem dagar har jag varit borta från affären.

Det ska erkännas att jag har tänkt på morgondagens förmiddag ..., hur mycket som ska göras och tänk om ... det inte är gjort .. hur ska jag hinna?

Och så får jag ett pling i min mobil.

Det är från Emelie, hon som gör mitt jobb när jag inte är där.

Och Emelie skriver att precis allting är avklarat och jag kan ta det lugnt .., det är förberett och klart och har gått så bra!

Har jag sagt att änglar finns?

Inte?

Då gör jag det nu.

Änglar finns verkligen och Emlie är just en sån!

Och nu kan man alltså hissa segel och ta sikte på dom åtta återstående arbetsdagarna innan det är dags för semester.

Så ljuvligt!

Snart hemma ...

video

Hemresan går i strulets tecken och allt är mitt fel.

Jag har köpt biljett via nätet och lyckats scrolla iväg så det blir fel datum för hemresan och tågvärdinnan är benhård, nix, jag får inte byta tåg bara, så det blir att springa till Pressbyrån alldeles intill stationen och där kan man använda sig av rabattkortet och köpa ny biljett ..., och till slut kommer vi iväg, mer än en timme senare än tänkt.

Det är det vanliga Öresundståget.

Mitt emot mig sitter en man från Landskrona.

För ovanlighetens skull är det han som börjar att prata och han berättar frimodigt om sin tillvaro.

I nästan hela sitt vuxna liv har mannen arbetat på Allers tryckeri i Helsingborg, men som på så många andra ställen blir det tack och adjö - tryckeriet hamnar i Danmark - och herr Tryckare blir då plötsligt golvläggare i ett företag beläget norr om Halmstad, men det tar också slut och nu är herr Tryckare utan arbete och på väg till sina föräldrar som bor i Tågarp, utanför Helsingborg.

Han är fyrtiotvå år.

Herr Tryckare (som pratar precis på pricken som den lurvige i Helsingborg .., bland annat säger han "övanför ...") är oerhört pratglad och han säger att om han hade vetat vad han nu vet, skulle han ha blivit elektriker eller nåt sånt .., "då kan man jobba mycket svart ..." och så berättar han om sina "källingar", fem stycken har han .., och det blir surr om husdjur i allmänhet och katter i synnerhet .., tills en ung kvinna slår sig ner intill honom och hon har en stor New Foundland-hund som lägger sig platt ner intill kattburen och då blir det hundprat.

Kvinnan visar sig vara gymnastiklärare i Ängelholm, ja, hon bor där.

Hela tiden medan tåget susar fram, ligger Pelle stilla för sig själv och sover.

Först när vi kommer på Pågatåget i Malmö och är på väg mot Ystad, vaknar han till.

Kanske börjar han känna sig hemma?

Och så blir det puts av pälsen.

All vår väntan ...


"Få se nu ..., om man gör så här ...?" tänker väl herr Elektriker.

Idag skulle solfångarna börja producera varmvatten.

Var det tänkt.

Då blir det molnigt.

Förstås.

En minut senare: då kommer en glad pensionatsvärd upp till skrivarrummet och pussar glatt bloggmadamen på kinden!! Puss-puss-puss!

"Vad är det nu som har hänt ..?" frågar den där madamen.

"Jo, nu pumpas det in 55-gradigt vatten i tankarna!" svarar pensionatsvärden lyckligt!

Söndagmorgon ...



Att vakna klockan fem och vara hur pigg som helst, är inte det helt ultimata.

Så jag ställer fönstret på glänt .., lyssnar till fågelkvitter .., drar det rutiga täcket om mig och försöker somna om.

Slumrar.

Drömmer.

Vaknar.

Och jag ligger raklång i sängen och tänker att nu har jag precis åtta arbetsdagar kvar innan det är semester.

När klockan är sju lyssnar jag till detta.

En slags stillsam lycka är det.

Söndagsfönstret ...



Det är sen lördagkväll när bilden tas.

Sverige har just förlorat fotbollsmatchen mot Danmark.

En koltrast flöjtar överjordiskt.

Och där är göken!

I grannhuset, det där lilla gula nere vid bäcken, speglar sig pensionatet i fönstret.