lördagen den 21:e april 2012


Det bästa som hände dig under veckan som gick ...

Glöm inte - om du vill vara med - att mejla och berätta; gärna med bild till om du har, om just detta.

Något som gjorde dig glad i veckan.

Adressen är bisse151@gmail.com 

Det här är - bara så ni vet - ingen tävlan .., men visst blir man glad av andras glädje!

Och man lär sig kanske att uppskatta sånt man annars inte tänker på.


Och så kommer ...

... värmen !

Mest hela dagen har det varit nästan isande kyligt och när jag moppade till affären fick jag köpa mig ett par extra-vantar!

Vid ettiden kom regnet.

Men sen ..., uppenbarar sig solen och plötsligt blir det hur varmt och skönt som helst och jag går ut och rensar ogräs i söderrabatten och räfsar bort det nästan-sista nere i slänten.

Grannarna fixar ute på tomten; frun i huset har kommit på att hon sätta upp två (hemsnickrade, jag tror att det var hon som fixade till dem!) ensmärken vid klipphällarna som sticker upp i dagen och sen är det herrn i huset (det är nog tämligen allmängiltigt, gäller även här hos oss ...) som får slutföra det påhittade, ja, komma med borren och så.

Om dessa . märkena ., blir det en hel del skojande .., jaha ja .., kanske sätts dom upp inför någon stundande fest, så där så gästerna hittar hem igen.

En bra stund står husfrun och bedömer avståndet ..,. ja, men det blir nog bra! säger hon och då borrar herrn fast märket. Sen ska nästa upp.

I slänten mot vägen kommer rena berget i dagen.
Hela tiden rinner vatten ut genom själva hällen .., och när jag nu har räfsat, ja, då kommer vitsipporna fram i stora sjok och det är så alldeles ljuvligt vackert och kvällssolen ger ett fint ljus!

Och vi pratar om att vi bor på det som en gång var havsbotten; alldeles helt obegripligt är det och jag tänker på att en gång i världen kunde man alltså simma här! 

På lilla vägen passerar motionärer och hundägare .., och en rar kund från affären.
Lite småprat blir det.
Och hela tiden har jag pElle i hasorna.


Och apropå inlägget här under ....

... så ställer jag samma fråga än en gång.

Vad var det bästa som hände er den här veckan?

Vad gjorde dig mest glad?

Om du vill och har lust .., får du gärna berätta, så lägger jag in allt eftersom.

Ni får mer än gärna bifoga en bild eller flera till det som var bäst.

Maila bara till bisse151@gmail.com

(Jag samlar ihop era svar - om det kommer några - och sammanställer allt i morgonkväll, så har ni även idag och i morgon på er.)

Så här skrev t.ex. Tankevågor när jag frågade förra gången.

Tankevågor sa...

När det plingar till i mobilen på jobbet och jag får ett mms från sonen med texten: "Ronja (barnbarnet) har ritat dig".

Bilden visar en glad figur med massor av långt hår. :-)

Älskade unge så hon kan värma sitt farmorshjärta!

Och så här ett annat "det bästa ..."

walkingthecamera sa...

första vårfjärilarna!

Det bästa som hände den veckan ....


Kommer ni ihåg när jag frågade vad som var det bästa som hade hänt er under en vecka och jag själv svarade att det allra bästa, det var att en liten tös hade ropat "hejdå Elisabet!" när hon och mamman lämnade affären?

Kommer ni ihåg det?

Den där glädjen i att ha blivit sedd .., det var vad det handlade om.

Alldeles nyss när jag tog moppen och körde till Haverdal för att handla lite och sedan tanka, då upptäckte jag just den lilla flickan och hennes mamma. 

Dom hade handlat och i flickans högra hand dinglade godispåsen.

Och jag frågade om jag fick ta en bild av flickans händer och det var helt okej.

"Men du får ta en helbild också om du vill", sa mamman och jag förklarade att det var till min blogg, men jo, det var inga problem.


Och så här ser hon ut, lilla Isabelle, som är Vattuman och lillasyster.

Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp vet jag inte, men en sak vet jag: hon är go som gull!

Som ringar på vattnet ...

Bilden från programmet.
 "Hej Elisabet!
Jag vet inte om du såg programmet härom kvällen, Mellan himmel och jord” eller nåt liknande heter det. 
I alla fall handlade det om ett par, Ulf och Anne-Maj Samuelsson, som konverterat och blivit katoliker.
Ulf är den man som för ett antal år sen sprang genom Sverige och gav konserter på olika platser. 
Om jag minns rätt skulle han på så sätt spela alla Beethowens verk. 
Ulfs bror Dan handlade av dig i affären i Ystad och berättade att han åkt dit för att träffa Ulf. 
Ungefär så.
Minns du att du skrev om det då?
Kram
ellem i Skellefteå."

// Tack ellem för tipset och nu, den här lördagförmiddagen medan Melodikrysset tonat där i bakgrunden, har jag tittat på programmet och jodå, jag kommer ihåg den där mannen som skulle hälsa på sin bror! 
Det var ett intressant program, som fick mig att åka kana i tiden.

Min mamma var ju pingstvän, men en ytterst frisinnad sådan .., och det berodde säkerligen - i alla fall till viss del - på att pappa var en motvikt. 
När mamma gick till Filadelfia, gick pappa på gammeldans.
Inte en enda gång minns jag att mamma försökte pådyvla den övriga familjen sin tro, däremot - och det kommer jag ihåg först nu, när jag tittar på filmen - kommer jag ihåg att vi bad bordsbön när det var middagsdag. 
"Gode Gud välsigna maten, amen". 

Och det var när jag såg det avsnittet i tv-programmet, som jag kom ihåg hur illa jag tyckte om det där att vi skulle göra precis som mamma sa .., jag kommer ihåg hur jag spjärnade emot och jag får exakt den känslan när jag tittar på filmen och jag förstår kanske inte riktigt varför heller?

Nu ser jag välartade barn som står med knäppta händer vid matbordet precis som jag själv gjorde ..., men dom här ungdomarna verkar tycka att det är okej och jag grunnar över det här med min motvilja mot allt vad Samlad Tropp heter .., om det är en slags restprotest från min barndom?

Kanske.
Så kan det nog vara.

Längtan ...


Somliga läser DN.

Andra pratar om nästa års Vasalopp.

(Och ser ni .., att jag lyckats få till en skuggad bild! Jag använder mig av det oerhört enkla, ja, nästan simpla programmet picmonkey ..., men det får duga så länge. Det påminner om picnik; kanske är det en avfälling eller en kusin till just det programmet och hopefully kanske det utvecklas så småningom? )

Morgonprat ...

... mellan Bästa Vännerna.

Allt som vanligt igen ...

För klockan sex stiger husse upp och tar en sprittig harry med sig på en åtta kilometer lång motionsrunda, allt medan matte ligger under täcket och lyssnar till Naturmorgon i P1, där programledaren faller i trans över en  vissnad blomma.

Efteråt kommer harry skuttande upp i sängen och buffar på matte som har gömt sig under täcket.

Och husse - som är varm efter cykelrundan -, säger att när det blir sommar, då ska han köpa en flytväst till harry.

"Då du min lille knodd ..., då ska vi ut och segla och fiska!" säger han och harry viftar glatt på svansen.

Jag undrar vem av dem som är lyckligare över att ha fått träffas igen.










Dagens fönster ...

 ... kommer från Rom och visar Colosseum och nog kan man väl kalla detta för en slags fönster?

Och tänk .., vilka livsöden som har utspelats just där!

Fru Grå i Ystad agerade fönsterfångerska under besöket i Rom och tänk, fru Grå har födelsedag just idag .., stort grattis härifrån Ingalill!

Tack! säger jag.

fredagen den 20:e april 2012

Fjorton-femtiofem - piiip -.

En bra dag på jobbet.
Full fart från början tills det var dags att gå hem,
Då satt Malin i chefens kontor och ägnade sig åt postcertifieringen.

Alla som har med posten att göra måste klara ett visst antal frågor, annars blir det fängelse.
Nej, jag skojar.
Men man måste fixa det.
Halleluja ..., tur att man har den pärsen bakom sig!

Nu blir det kaffe och lite gott till och sen en sväng in till Halmstad, för att fixa bankärenden.
Och lite till.





Om Hilda och sjögräset som är som farmors matta ...

Detalj från hilda-teckning från långt tillbaka i tiden.

Idag fyller pv:s underbart rara dotter Hilda år! 

Tjugofyra, närmare bestämt.

Förutom att vara en hejare på att skriva (recenserar mellan varven böcker/konserter etc på Hallandsposten), så är hon fenomenal på att teckna och se detaljer!

Och nån gång kanske ni i en bokhandel nära er upptäcker en späd kvinna som sitter och signerar böcker, ja, det kan mycket väl vara fröken Blomberg - Göransson!

Nästan exakt samma form på handen som sin pappa har hon.

Ibland brukar jag tänka så här: om ens pappa (läs: pv) har varit ensamseglare i en massa herrans år och så uppenbarar sig en viljestark västerbottniska som flyttar in, börjar rumstera om, slänger ut en guldbrokadsoffa och förändrar det mesta .,. då kanske man kan förstå om det enda barnet kan hålla sig för skratt.

Men tänk .., från första stund har Hilda varit så otroligt snäll mot den där västerbottensmadamen!!

 

Och här är vykortet som skickades för massor med år sedan, där pappa pv får veta att "sjögräset inte är halt, det är mjukt som farmors matta under vardagsrumsbordet" och att "solen lyser fel här, inte på havet som hemma."

Här kommer ett jättegrattis  från mig!

Och stort grattis även till Hildas mamma Mymmel, och till pappan förstås; det är ju föräldrarna som fick den största presenten!


Dagens fönster ...


"Hej Halland!

Länge sen sist.

Här är det full vår men som vanligt i Ystad så blåser det.
Vitsippor på bordet.
Solsken ute. Härligt.

Maken o jag gjorde en resa i mars för att möta våren.
Vi började i Rom. Sen tågluffade vi norrut i sammanlagt 10 dagar.
Jag jagade fönster men det blev inte så många.

Hälsningar Fru Grå."

torsdagen den 19:e april 2012

Imorgonkväll ...

.... kommer han hem.

Han som har lika varma händer som min pappa hade.

Ny på jobbet ...


I vanliga fall arbetar Johanna på golvet och bara en eftermiddag i veckan - då när varorna kommer - och så hela förra sommaren förstås.
Men nu ska hon lära sig kassan och idag, vid fyratiden, kommer hon till kassa 1 och jag visar inte alltför mycket - det är ändå totalt omöjligt att ta in allt - och arma tös, jag tror att precis allting hinner hända på den timmen som hon ska träna!

Där är bingolottvinster, spel på Matchen och på hästar .., där är kreditförsäljning, återköp, släpvagnsuthyrning, uthämtning av postpaket .., ja, nästan allting!!

Och som ny ska man försöka lära sig alla fyrsiffriga plu-nummer ., och för att hjälpa henne skriver Alex ner dom viktigaste .., bananer, tomater, gurka, apelsiner, potatis, frimärsknumret, småfrallenumret .., ja, allt sånt.
Men åå, där finns säker ytterligare etthundrafemtio nummer!

Och jag säger till kunderna att "det här mina vänner är Johanna som ska arbeta i kassan i sommar, lova nu att vara riktigt snäll och rar mot henne!", men ändå finns där typer som suckar när det tar tid och en man säger "ja, jag tar den andra kassan, den är mycket bättre!" och jag vill nypa honom i armen och jag tänker att vissa människor är som rovdjur som känner vittringen av blod - men här känner dom vittringen av någon som är osäker - och så måste man då nödvändigtvis klämma åt.
Aldrig att jag förstår mig på såna människor! 

Medan Johanna kämpar vidare i kassan - hon är så duktig! -, kommer två unga töser och frågar efter chefen, ja, dom kommer en och en och ska nu på intervju inför sommarjobbet. 

"Känns det pirrigt ..?" frågar jag en av dem och hon säger "ja, liiite".
Hennes kinder är röda.

Och när J gått hem efter sin prövotimme, blir det kassan igen för mig och ett äldre par vill sätta pengar på matchen mellan Skellefteå och Brynäs och kvinnan ler och säger .."men  n u  ..., vet du väl hur man gör!" och och jag förstår att förra gången - för något år sedan nästan - visste jag inte hur det gick till. 
Och jag minns skräcken och fasan för att göra fel.
Men jag kan också vittna om känslan när man börjar känna sig .., säker. 
Åååå, den är bara så ljuvlig!

En annan kund, en kvinna som har gått i pension, hör pratet och säger att hon förstår precis.

"För länge sedan arbetade jag som operationssköterska och alla var så stressade och arga och bara mumlade bakom sina munskydd och efter ett år klarade jag inte mer, nej, jag gick och sade upp mig .., och dååååå, då sa arbetskamraterna ... men inte ska du väl sluta, du som är så duktig! Ja, det var så dags att få veta det .., då var mitt självförtroende längst ner i botten!" säger kvinnan. 

Så, var det på jobbet idag.


















En tanke ...

Den där alldeles outsägliga glädjen när jag kör moped från Haverdal till Stensjö och ser Jesus-kommer-moln och känner doften från Stigs kor och från havet och möter människor som hälsar lite - så där vink-vink!

Ibland undrar jag när den ska avta.

Om den alls gör det.

Glädjen, menar jag.

Möte med små myror ...

Det hände ibland att mina barns pappa ägnade sig åt djupa filosofiska funderingar, så där som .., "tänk om vi människor som tycker att vi är så viktiga, tänk om vi bara är några slags atomer som finns i huvudet på någon helt annan skapelse och vi tycker såklart att vi är kronan på verket, fast egentligen är vi kanske ...., rakt ingenting!"

Sånt.

Och det var precis vad jag kom att tänka på när jag för en stund sedan tog harry med mig på promenad.
Vi hade just passerat Eckes hus, då jag upptäckte en samling myror på vägen.

Och jag böjde mig ner och såg att där var som en liten hög med döda - kanske överkörda - myror och runt omkring kämpade ett antal med-myror för att .., ja, för att vad ..?

Å, som dom arbetade och jag undrade vad som var på gång .., var dom i färd med att hjälpa dom skadade myrorna eller hade dom planerat att ta hem dom inte längre var vid liv?

Ganska länge stod jag där med rumpan i vädret och följde vad som hände .., och från olika håll, men mest från  myrstacken, kom andra myror ilande och jag önskade att jag hade en varningsskylt att sätta ut på vägen, så där så inte ännu flera skulle möta döden.

Det hade jag förstås inte.

Så vi gick vidare, harry och jag  .., in i hästhagen och ner mot havet och jag kastade pinnar och tittade på klockan och upptäckte hamnkaptenen i sin vita bil och han vinkade glatt som alltid och vi mötte ett promenerande par i trettioårsåldern och jag sa "hej!" och kvinnan sa också "hej!" och sen var dom framme vid parkeringen och satte sig i sin lilla bil och kvinnan höll i en mobiltelefon och tittade i den, medan mannen körde ..., och efter en liten, liten stund  var vi tillbaka på lilla vägen och jag skyndade mig fram till stället där jag hade sett myrorna.

Nu var alla döda.

Tänk, det gjorde mig så ont!

Gammal är ändå äldst ...

Nere vid Eckes hus dyker pElle upp.

När pElle sätter fart efter honom (ja, men ååå, vad det är roligt att jaga katter ....., särskilt när man har drivor av överskottsenergi och bara vill hoppa och skutta!!), då tar den sjuttonårige katten bara ett skutt upp på staketet vid den gamla hästhagen.

Sen sitter han där, nöjd och belåten, medan en flock kajor irriterat flyger just ovanför stallets tak.

På väg hem igen blir det ny jakt.
Kattjakt.

Döm om harrys förvåning när den åldrade kattgubben pElle hur elegant som helst spatserar över en spång (läs: nedfallet träd) som går över bäcken!

Och där blir harry stående på andra sidan och bara gapar av förvåning!

"Va? Kan pElle sånt ..!"

Två olika bildredigeringsprogram har jag använt till dom här bilderna och inget av dem har jag någon vana vid, så det är bara ett försök.

Det övre är Photoscape .., (som jag vid det här besöket finner så himla krångligt .., men Mian har ju lovat att guida mig om det behövs ,-) ,det undre Picmonkey och där blir det enkelt skugga - ja - på den undre bilden.

Återstår Picasa .., att testa.

Dagens fönster ...

Någonstans i den stockholmska skärgården har Äldsta Dottern befunnit sig i helgen.

Det är hon passar på att hämta håven och fånga ett fönster till sin mamma.

onsdagen den 18:e april 2012

Och vem fyller år idag då ...?

Här haglar födelsedagarna!

Leina fyllde 50 häromdagen, Monica i Lysekil hade bemärkelsedag dagen därpå och nu är det Gunnars tur!

Ni vet, Gunnar i Jämtland, som bygger ett hönshus, är biodlare och webbkameradistributör!

Dessutom har han ett nästan-eget-rum i det gula huset på kullen.

Stooort grattis härifrån, Gunnar!

Indien, Iran, kertsup och Delhi ...


Det är förunderligt, detta att vara kassörska och vilka möjligheter det ger att komma i samspråk med helt främmande människor.

Så många olika möten!
Och olika sorters människor!

Där är gamla tanter som räknar varje krona .,. där är kvinnan som högt och ljudligt säger sin bankkod och ber mig knappa in den .., där är småtöser som säljer majblommor och där är en äldre och mycket fin dam från Stockholm som pratar med lidingö-iiiiiiin och kindpussar mannen som står framför henne i kön - eller tvärtom - han kindpussar henne och dom pratar om sommarhus och om vem som bor var och hur länge dom blir här nere och jag väntar och väntar och väntar på betalning och där är inga andra kunder, bara kvinnan och mannen som pratar och jag finns inte - jag är som en osynlig servitris - och helst vill jag fortsätta textandet med skylten, men jag står kvar och bara väntar och tittar rakt ut i ingenting.

Jag finns inte.

Släktingen ...
Mannen, som har hämtat ut ett paket och har ett annorlunda efternamn, berättar (ja, jag smajlar och frågar om han egentligen hette Andersson från början ...?) att han är släkt med astronauten Buzz Aldrin, jodå, astronautens farfar härstammar från Värmland, ja, så är det, jaså, det visste jag inte ...?  och förresten är herrn med det annorlunda namnet även släkt med frälsningsarméns grundare, William Both, ja, nu vet jag det också.

Lite senare på dagen kommer en av stamkunderna, en man i 70-årsåldern.
Han är tyst och försynt.
Snaggat hår.
Lite plirig.

Hon som gav mig listan är Skytt och lillasyster.
Jag frågar - apropå ingenting - vad han har arbetat med och får veta att det hela tiden har handlat om lantbruk.

"Jaha, du har varit bonde?" säger jag som har en enkelspårig hjärna och ibland inte finns till.

Icke, sa Nicke.

"Nej, nej .., jag har arbetat utomlands, dels i Iran där Volvo tillverkade jordbruksmaskiner, men jag har även varit ett par år i Delhi i Indien, ja, det var för Sidas räkning ...", säger mannen och så pratar vi lite om Indien och hur han trivdes och hur var människorna och var dom vänliga och vilket härligt liv han har haft!

Sånt.

Och jag tänker att ååå, så lite man vet om sina medmänniskor!
Vilka livsöden som bara seglar förbi kassabandet!

Och sen är arbetsdagen tillända och jag tar moppen och kör hemåt och harry nästan svimmar av lycka när matte är hemma och pElle vill smaka rökt fläsk och himlen är gråmulen och jag är ganska trött.






Tidig morgon ....


... och vi går lillrundan, harry och jag.

På lagårdstaket - det bortre - sitter sex gravänder och håller koll.

Av och till flaxar dom iväg och cirklar lite ovanför oss ..., så där som att ...,"ja, ja, vi vet nog var ni är!"

Dagens fönster ...

"Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.

Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området.

 Solpanelen på väggen räcker till ljus i stugan och ex ladda telefonen.

Kram från kusinen."

tisdagen den 17:e april 2012

I morgon är sista dagen .... 

... för mitt bildredigeringsprogram picnik.

Å, som jag har trivts i det programmet som Stationsvakt en gång tipsade om!

Lifeblog/Långt borta och nära, föreslog Photoscape, som också är ett gratisprogram ..., men kära Solveig, jag tycker att det är krångligt värre!

Fler förslag?

Och nej, jag går inte och köper Photoshop, för allt jag gör är egentligen att beskära, ibland mörka och alltid skugga bilderna.

Kom gärna med förslag!



Och nu vet jag vad hon heter ...

... den kvinnliga reportern i SVT som ibland rapporterar från Oslo och rättegången mot Breivik.

Hon som jag tycker är så oerhört bra!

Elisabeth Massi Fritz heter hon och har syriansk bakgrund och är brottmålsadvokat i Sverige.

Ja, dom är som hund och katt ...



Och  som  jag älskar dom!
För övrigt ... 

.. anser jag att den kvinnliga SVT-reportern i 50-årsåldern som rapporterar från Oslo, är suveränt bra.

Och nej, jag kommer inte ens ihåg vad hon heter.

Mörk.

L u g n.
På väg hem från stan ....

... det är när vi kommer just hitom Steninge, som jag ser hur turkosfärgat havet är.

Illgrönt-turkost!

Och medan jag väntar på grönt ljus (där pågår cykelbanebyggande) tänker jag på andra grönfärgade hav.

Exakt på pricken kan jag komma ihåg hur det såg ut när vi - för första gången - flög över grekiska öar och jag böjde mig fram och tittade ut genom det lilla flygplansfönstret och långt där nere fanns havet och aldrig hade jag sett ett så grönfärgat hav!!

I Helsingborg är det likadant.
Där här har havet ibland den där speciella färgen, men bara ibland .., och utanför Ystad, så där vid Svarte, jo, där också.

Jag tycker att det är hur vackert som helst.


Minns ni ...


... det där småländska huset som vi tittade på för ett par år sedan.

Ulrika skrev då i en kommentar att där skulle jag aldrig klara av att bo, ty rådde total radioskugga - inget bloggande där inte ! - och huset var totalt förfallet och borde nästan rivas helt och hållet och så hade man fått börja om från början.

Kommer ni ihåg det?

Flahult, hette stället.

Men hjälp, så vackert det var .., det där huset!



Och Malmö fisk, Hannes och Johannes ...

.. har fått fint besök i butiken.

Och jag är så glad för deras skull!

Till Leina ...



Igår fyllde före-detta-hemifrån-grannen Leina femtio år!

Att hon hade födelsedag, det visste jag, men inte att det var jämnt!!

Här kommer en försenad gratulation till en härlig människa .., en stark, rolig och otroligt handlingskraftig kvinna .., med världens vackraste mun ..., och ett stort och varmt hjärta!

Hurra, hurra, hurra, hurra!


Här och nu ....



... och jag har ledig dag och det är bara så ljuvligt.

Fortfarande väntar harry på att husse ska dyka upp ..., ja, var är han?

Vi går på liten prommis när det är dags att hämta tidningen.
På lagårdstaket (där pilen är) räknar jag till tolv gravänder som sitter prydligt på rad.
Alla nickar liksom i takt .., nick-nick-nick och det snattras så där på typiskt gravandsvis.

Under natten har det haglat nåt våldsamt och här och där ligger vita fläckar med ishagelrester.

Och så hemöver igen.
Så här ser det ut på grannens tomt .., och där skymtar Eckes hus och havet är nära, bara fem minuter bort.

När jag kommer hem blir det kaffe och macka och tv:n är påslagen och det mesta handlar om den norske massmördaren och jag tänker på hans mamma och hur det ska kännas för henne att ha en son som är så fruktansvärt avskydd, ja, säkerligen hatad ..., och hur hemskt det måste vara och vad känner hon ...?

Tittar hon alls på tv?
Och tänk, att gå till sitt arbete och prata med arbetskamrater och kanske tystnar pratet när man kommer in .., ja, om man nu vore mamma till Breivik?
 
Sånt tänker jag på, medan småfåglarna flyger ut och in i grannens fågelholk.

Dagens fönster ...

"Det är nästan ett måste att stanna till i Sjötorp på väg hemöver.

Vi har följt Vänern norrut med start i Trollhättan imorse. Strålande sol hela dagen!

Där vid slussarna i Sjötorp fanns detta härliga fönster. Hoppas inredningen innanför syns.
Lugnt och stilla. Säsongen har inte börjat ännu. Men snart!

Go lördag från mig.

Turtlan."

måndagen den 16:e april 2012


Intressant program på 7:an ..

Där får vi som tittare följa med i fejkade situationer .., ikväll en mamma med sin dotter som helt öppet stjäl i en butik .., en blind man som står i evigheter vid ett övergångsställe utan att någon (jo, en man!!) frågar om han behöver hjälp .., ja, sånt.

Skrämmande att se hur flata vi människor är.

Och Dogge Doggelito ..., om jag någon gång kommer i den situtationen att jag ser en människa stjäla nånting från dig, så kommer jag bara att stå och titta på och säga ..."vad då då .., det är ju en skitsak!"



Första dagen ....


... och arbetsdagen slutar klockan tre och det är en timme längre än vad som har varit brukligt den senaste tiden, så mest hela tiden har jag ångest för hur harry ska ha det.

När klockan är prick tre skyndar jag mig till omklädningsrummet, slänger på mig fleecejacka, anorak och hjälm och sen iväg - raka spåret hemåt -!

Harry står i fönstret och spejar när jag kommer körande med mopeden och alldeles till sig av glädje blir han och skuttar av och an .., springer uppför slänten och ner igen .., hämtar pinnar och en trasig boll och lyfter inte ens på benet!

Sen tar vi en promenad in i hästhagen (där ännu inga hästar finns ...) och det är soligt, men inte så där förfärligt varmt och överallt ser jag kaprifol som har börjat få gröna blad och intill det nybyggda huset har ett nytt hus börjat byggas - i samma stil - och jag riktar kameran mot bygget och ser alla molnen som seglar iväg där på himlen!

Och det är en ljuvlig eftermiddag och jag slår mig ner på en mossig sten och bara tar igen mig.

Efter helgjobbandet sprängvärker mina knän .., men nu väntar ledig dag och då - det vet jag redan nu - kommer värken att ge med sig, ja, kanske redan ikväll.

Väl hemma igen ser jag grannen Göran som är ute och klipper gräsmattan .., ni vet, den som mest av allt liknar en välskött golfbana.

Det är Göran som ska rasta harry tre dagar på raken och han frågar när och hur och vågar han verkligen släppa honom och jag säger att det är jag övertygad om, jodå, det går säkert bra.

Inte långt från det gula huset, finns den här hästhagen som syns på bilden.
Där finns också ett stall - utan hästar -, men en liten driva med hästskor ligger på marken, alldeles vid dörren.

Halland är i mångt och mycket helt annorlunda mot för Skåne.
Här är betydligt mer kuperat .., och bergen blir nästan blåfärgade, så där som hemma.

Falkenberg, Varberg, Heberg .., det är många "berg" här i trakten.

Och nu ska harry få följa mig och handla middagsmat.
Just nu ligger han vid mina fötter .. med nosen på en solstråle.

Annorlunda vecka ...

Ungefär så här er pElles dagar ut.
Med eller utan husse i huset.



Idag reser pv till Norge på nån slags träff med andra lärare; det är ett EU-projekt som ska utvärderas och om jag säger som så .., så skuttade han väl inte direkt av glädje ur sängen.

Vad herrn i huset anser om dylika projekt .., nja, han är nog mer den typen som hellre ägnar sig åt mattelektioner än sånt här "spektakel", och rent allmänt brukar han knorra över att det är så mycket annat (läs: annat ovidkommande) som stjäl tid från undervisandet, ja, nu ingår ju även pr-jippon för att locka elever till respektive skola.

Sånt.

Nåväl, en tidig cykeltur med harry hanns med innan det var dags för avfärd ..., och nu är det bara matte, sigge nilsson, pElle och harry hemma resten av veckan, i alla fall tills på fredageftermiddag.

Att vara ensam hemma är inget som besvärar mig.

Under ett par års tid år var mina barns pappa stationerad på andra ställen än i Malå .., det var Gällivare och Lycksele och i början även Jakobsberg och Stockholm.

Det fick gå det med.
Och rara grannar har lovat hjälpa mig med harry så han får gå på promenad när matte är på jobbet.

Allt löser sig till det bästa.

Och solen flödar och idag slutar jag två och i morgon är jag - yipppie - ledig!


Måndagsfönstret ...

"Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Jämtland.
Ett litet hus i närheten av skogsbrynet där ingen brukar bo.
Mannen som äger huset kommer dit någon gång varje sommar för att klippa gräset.

En gång i tiden hade han fru och ett barn, då brukade de bo i det lilla huset.
Kanske var det hon som pyntade fönsterbrädan med små porslinsfigurer?

De separerade, kvinnan och barnet flyttade härifrån.
Mannen slutade att bo i den lilla stugan men spåren av deras sommarstugesomrar finns kvar.
 De ensamma porslinsfigurerna i en tom stuga vid en skog.

Kram Eva."

söndagen den 15:e april 2012

Kärlek ...

Ja, det var det där med passionen, ja.

Nu har fiskaffären "Malmö fisk, Hannes och Johannes" en egen blogg!

(Det var fourmum som tipsade i en kommentar ..., tack för det!)

Nån slags resumé ....


Så är arbetsdagen tillända.
 Mycket att göra .., det sista av kolonialleveransen togs in, frukten fylldes på, mejeriet fixades ., Emmeline gräddade världens finaste wienerbröd (ibland tenderar dom att falla ihop, men inte idag!!) .., och så fyllde hon på kassa 2:s tobaksskåp nu när kundtillströmningen ökar hela tiden (sommarhusgäster).

På helgerna turas vi om med kassajobbet.
Jag börjar - och medan Emmeline gräddar bröd - tar jag hand om tidningsreturer och leveranser.
Kvällspostens förstasida ståtar med Malmös värsta vapenbrottslingar .., ser dom sig på förstasidan blir dom säkert stolta och lyckliga och jag tänker på sonen som ska ha med såna här typer att göra.

Varje vecka säljer vi andelar till ATG. 
Igår blev det sex rätt och ganska bra utdelning .., den som köpt en andel för 100 kronor, fick närapå 350 kronor i ren vinst och jag skyndade mig att skriva en skylt som berättar om nyheten.
Det här med textandet är det absolut roligaste i mitt jobb!
(Och den som följt mitt bloggande genom åren, vet att pilar .., det är nåt jag tycker om! Dom finns här också!)

Och trevliga kunder passerar .., där är amerikanen som för några dagar sedan hämtade ut ett paket påskgodis från USA.

"Är det farmor, kanske ..?" frågade jag, ja, mannen hade småttingar med sig.

Idag frågade jag hur godiset smakade och jo, det var gott .., sötare än svenskt godis, sa han leende, och jag frågade vad hans mamma heter, "Sandy", sa han och så fick jag veta att hon bor i South Carolina och jag sa att ..,"ja, men hälsa till Sandy från Elisabet" och det skulle han göra.

Vid kvart över fem tar jag moppen och kör hemåt.
Strålande sol .., havet på min vänstra sida.
I skogsgläntan just innan Steninge, upptäcker jag stora sjok med vitsippor!

Väl hemkommen bjuder pv på kaffe och uppvärmd kanelbulle ., vi sitter nära grannens gärsgård och har solen rakt i ansiktet .., harry leker med pinnar och med en upphitttad golfboll och på tegeltaket sitter två starar och flöjtar ikapp och där är en sädesärla också!

"Tänk, det kanske är barnen till stararna som bodde under tegelpannorna i fjol ...", säger jag.

Så vi sitter där ute i en halvtimmes tid kanske .., bara njuter av ett stilla liv .., jag har ont i mina knän men är svindellycklig över att kunna höra starens siiiirlande (han böjer huvudet bakåt och riktar näbben rakt upp i luften ...), ¨ååå, måtte man inte förlora hörseln! 

De sista åren i min pappas liv, försvann all fågelsång för honom.

Och nu är det snart middag (stekt nyfångad fisk), hockey och Mästarnas Mästare.
Mitt emot mig sitter pElle och putsar pälsen.

Ja, ungefär så.

Det kanske ligger i släkten ..?

Foto: Håkan Röjder, Sydsvenskan.
Igår råkade jag - av en händelse - köpa Sydsvenskan, min absoluta favorittidning!

Döm om min förvåning när där fanns ett stort reportage om Malmös nya fiskaffär, "Malmö fisk, Hannes och Johannes"!

Hannes är pv:s brorson och har i alla tider varit totalt passionerad när det gäller fisk och det är Hannes som syns på bilden uppe till höger.

I artikeln, skriven av Sara Berg, kan man bland annat läsa följande: "När Hannes var i femårsåldern drömde han en natt att han var ute och fiskade, och det var då han bestämde sig för att det var fisk han skulle jobba med, även om hans mamma inte riktigt nappade på idén. 
Det hindrade honom dock inte från att att lära sig allt om fisk. 
Han skrev alla sina skolarbeten om bottentrålning, olika fiskarter och liknande och när han var nära att hoppa av skolan i åttan, var ett löfte om att få gå gymnasiet och läsa en fiskutbildning i Osby det enda som kunde få honom att fortsätta. "

Det här med passionerade människor lockar mig.
Jag tycker helt enkelt att det är tilldragande.
 
En annan passionerad människa är pv, må så vara att det gäller sånt som Vätternrundan och Vasaloppet.
(Igår hade jag förresten en man i kassan - iklädd snäv cykeldress och med skor som lät som vore dom högklackade, nån sorts specialcykelskor - och han var alldeles skakig och svettig och hade köpt choklad och en banan. Jag frågade om han höll på att förgås och så var det. Nästan. Sjutton mil hade han då cyklat i ett svep ..., och nu tog plötsligt energin slut och han var bara tvungen att få i sig lite socker, sen var det bara två mil kvar hem ...! Ja, den mannen är nog också passionerad.)
Att lägga ut nät tycker pv också om.
Och så här (bilden här ovanför) såg det ut i hinken när han för en stund sedan kom hem.
Tre plattfiskar blev resultatet, plus några mindre som glada och lyckliga (hopefully ...) fick återvända till havet.

Att husse ger sig av ner mot havet till, utan att ta med harry, gör den senare väldigt fundersam.
Åååå, som han sprang av och an och tittade ut genom fönstret!

Lyckan var otvetydig när husse äntligen kom hem igen och nu skulle det inspekteras och nosas på fiskarna och kolla vad husse hade för sig.


Dagens fönster ...

"Det här skulle kunna vara en sjöbod någonstans med faluröd färg och vita fönsterramar, men det är det inte.

Fönstren tillhör en flytande restaurang som ligger vid kaj i staden Kanchanaburi, i Thailand.
Flotten är då upplyst och hög musik spelas och många människor njuter av god mat från restaurangen och discodans utövas.

Längst till vänster ses delar av köket och maten är delikat.

Hälsningar Guy."