lördag 10 juli 2010

Verkligen en insikt ...

Å, jag älskar såna här betraktelser!

Och så hittar jag ett brev ...



... skrivet av min mamma, daterat den 12:e mars 1980.

I brevet berättar hon om en resa från Puntana till Tartagal.

Puntana låg eller ligger kanske fortfarande mitt inne i den argentinska djungeln, eller mer som ett ökenområde eller måhända nånting mitt emellan, alldeles nära gränsen till Bolivia.
Det var där som mamma höll till de första åren.
Hon kallade det för ett "campamente" och där var mest rishyddor där indianerna bodde .., där fanns ett litet vitt hus med två rum, varav mamma hade det ena som mottagning. En trädgård hade hon också, där hon kunde plocka paprikor, grape, pomelo, citroner, tomater och alla möjliga grönsaker. Fisk köpte hon av indianerna som lade ut nät i Pilcomayofloden alldeles i närheten.

Till Tartagal, cirka femton mil från Puntana, åkte hon för att hämta post och handla medicin och ta ut pengar.

Så här - bland annat - skriver mamma:

"Kära Eliza!

Tänk, äntligen är jag här igen!!!'

Vägen var obeskrivbar på sina ställen, men långa sträckor riktigt bra.

Frisia (lärare, som började studera till läkare, men bytte bana ..) och bror till hans fru skulle åka samtidigt, eftersom Frisia har en inflammation i en spottkörtel och har rysligt ont - och hans svåger skulle börja arbeta till veckan.

Detta blev en i sanning intressant resa.

Frisias bil krånglade eftersom det kommit vatten i bensinen, lägg därtill några andra problem.

Vi startade kl.10. från Puntana och kom fram kl.3 i natt!
Då hade Frisia fastnat i en grop gjord av traktor och vi kunde omöjligen få loss bilen och bogserlinan av stål gick av i ett. Dessförinnan hade han generöst tagit upp en bekant familj till honom som varit på vägen sedan i i fredags! (Det är tisdag idag).

Tio personer tillsammans med höns, en gris, tre getter och en fru, hade han att köra.

Innan Frisia körde fast hade en traktor dragit loss oss från ett sur-hål som vi fastnat i.

Frisia har inte kommit ännu, fast klockan är 14.30 på onsdag.

Hans svåger satt långa stunder på biltaket med en plåtburk och en slang till motorn - eftersom den vanliga tillförseln inte fungerade -.
Å, Eliza, detta var en syn att skåda och jag önskade att jag hade haft en kamera med.

Sedan fick vi låna en glas-dameján av en criolle efter vägen. Den band de fast framför bilrutan, sedan var det bara att fylla på mer bensin. Den bättre bensinen fick de av andra som fastnat längs vägen i fredags förra veckan.

Ps. Det visade sig att jag hade sjutton brev att hämta ut på posten. Tre var från dig, plus några norrantidningar med artiklar om Ingemar Stenmark! Tusen tack! Ds.
Flyttstädning pågår, avsnitt 2.


Och nu har jag hittat två par högklackade skor.

Är dessa verkligen m i n a ?
Flyttstädning pågår ...

Och jag tömmer garderoben och upptäcker att jag nog kan starta sjalförsäljning, ja, jag kan nog rent av bli grossist i sjalbranschen.

Ungefär sju tusen kalasbyxor (svarta, modell tjockare) hittades också .., samt ett oräkneligt antal blå arbetströjor.

Forts. följer i nästa nr.

Hemifrån-hälsning ...



"Vi har börjat med trivsel- och kulturvandringar i och omkring byn.

Förra gången gick vi den gamla kyrkvägen, sen till Carl Olofs påbörjade gårdsmuséum och avslutade med rabarberpaj i byalokalen.
Vi var över 20 stycken i blandade åldrar.

I går bar det iväg på orkidéjakt.

Först en gammal väg som de gick när de skulle slå myrängarna förr, sen över en myr, som Oskar och Carl Olof spångat för kanske 10 år sen, så man kom över torrskodd.

Sen en ny gångväg som jag och Carl Olof märkte upp för att hitta när vi skulle dit nästa gång. Nu heter den älgstråket för det finns hur mycket älgskit som helst där. Något att ta tyskar på vandring till...

Nå, vårt mål var en sträcka där de växer massor av orkidéer.
Inte så ovanliga, men masor av mutationer så färgerna är starkt rödlila till vita.

Avslutningsvis satte vi oss på storstenarna på hygget, man måste klättra upp. Allt för att sitta i vinden så vi inte skulle få alltför mycket mygg kring oss.

Kvällen var ljum och solen sken, fikat smakte bra.



Den andra bilden visar vad jag möttes av när jag varit in på samhället och handlat i måndags. Inte gör det mig något, men den dagen skulle jag måla ett hus där de stått och då luktade det som i en större gammal lagård med kor.

Men jag tycker fortfarande att om de
inte äter upp mina träd och planto, får de gärna vara här.
Ha det bra!

Kerstin
."


//Och inte är det väl underligt att man - då, hemma i Västerbotten -, looooog när man kom körande med bilen och såg någon turist stå med kameran för att föreviga några strörenar längs vägen.
"Ja, ja .., det är väl nån sörlänning, förstås ..?" sa man. /Elisabet.

Förr i världen ...



I mitten av 80-talet, kunde jag lätt som en plätt - ja, så där när man hade åkt till Grekland på semester - ligga på stranden från tio på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Det var som ett arbetspass.

Idag cyklade jag ner till "min strand", den som ligger lite väster om stan .., och där det inte är så trångt och så låg jag där från tre till fem och det var som bäst och jag doppade mig säkert fem gånger och simmade under ytan och kände svala vattnet mot pannan och jag låg på mage och läste en inte alls ny bok av Bodil Malmsten och tittade lite på strandgrannarna.

Och vilade.

Sen cykeltur hem .., förbi Marinan där det spelades dragspel och på grönområdet vid alla båtarna, där fanns stora partytält, och jag såg att Sjöräddningssällskapet visade upp sig och där var människor i folkdräkter och himlen var blå och solen flödade.

Själv ska jag flyttpacka.
Fjorton-noll-tre-pip.

Och jag trodde att min arbetsdag skulle vara ännu en timme till, men icke, sa schemat och nu sitter jag på lilla lagerkontoret som är överbelamrat av följesedlar .., annonsblad .., kyl/fryshandskar .., Telia-mobilt-bredband i kartong .., gröna flugsmällare och lite annat.

Näst sista arbetsdagen är avverkad.

Och jag har kramat om Asta som är en bra bit över åttio och även hon har fått nytt knä och nu har hon legat på sjukhus för svullna ben - "jag har hjärtsvikt" - förklarar hon, men på medicinavdelningen var det fullt, så det blev extrasäng på kirurgavdelningen och ingen behandling alls, förutom vattendrivande som inte hjälpte så värst mycket och nu är A utskriven och sköterskan på kirurgen sade att ..."nej, så är det, det är ingen behandling du har fått .., det är hemskt det är .., vi är förtvivlade!"

Så nu går A hemma med sina svullna ben och hon har stödstrumpor förstås, men bra känner hon sig inte.

Innan vi skiljs åt, lovar jag att skicka ett vykort från landet Halland.

Och det har på det hela taget varit en dag fylld av stress.

Cowboy-Maria har tömt m ä n g d e r med burar i mejerikylen .., och hela tiden är det kö i kassorna och det ska växlas pengar och fyllas på med glass och andra frysvaror och läskhyllorna dignar av varor på morgonen, men vid lunch är det stora hål i hyllorna och varukorgar ska dras ut till entrén och kvällstidningarna fyllas in och returerna göras och det går mycket tobak i semestertider; bäst att fylla på rejält på morgonen!

Ungefär så har min näst sista dag på det här jobbet varit.

Och nu är klockan fjorton-och-tio-pip.

Nu ska jag cykla raka spåret till stranden!

Ajöken, sa fröken.

Lördagsfönstret ...



På väg hem från Marinan igårkväll, passerar vi järnvägsstationen.

Solen på väg ner.

Och jag tvär-tar upp kameran.

fredag 9 juli 2010

Fredagkväll ...


Någon klappar händer. Det doftar tång och hav.


... blir Marinan tillsammans med hemifrån-Torun och hennes man Micke.

Först har jag cyklat ner till stranden alldeles intill och badat flera gånger och vid sextiden kommer så Torun och Micke med bussen som går under namnet "Skåne-Expressen" och vi slår oss ner vid ett bord och blir sittande i fyra timmar!

Där är många bekanta på serveringen .., vi sitter så vi har havet inom doft, - och synhåll, dvs, inte mer än trettio meter kanske .., och vi äter gott och dricker gott och pratar om viktigheter, så där vilka egenskaper man föll för hos sin partner och tvärtom .., och det blir härlig bluegrass-musik av Toddyboys, där en av dem spelar banjo så det står härliga till .., och vi säger att det låter så där som om vi satt i en gungstol på en veranda i Alabama och syrsor spelar och det är varmt, för att inte säga hett .., och långt-bortifrån hörs musiken.

Så var det.



En alltigenom helt underbar kväll.

Och när vi går hemåt (på stora lägdan en bit därifrån är det folkmusikuppträdande och mot en vägg nära Marinan, där sitter fyra män och spelar dragspel ...) blir det hej och ännu mera hej från bekantingar och jag tänker att Ystad är den finaste platsen i hela världen, men det kommer att bli bra i Halland också och Ystad finns kvar.

Och Marinan och havet och allt det andra.

Men nu blir det sängen!

Väckarklockan ställs på fem-och-fyrtiofem.

Pip.

Ajöken, sa fröken.
Och bara så ni vet ...

... så ute råder subtropisk värme

Man skulle lätt kunna tro att man arbetar i en butik i Afrika, ty alla kunderna är så solbrända och vackra!

Idag hade jag en kvinna i kassan som absolut måste lida av någon form av ätstörning.

Ett vandrande skelett är hon och hennes inköp är exakt likadant, dag ut och dag in.

Två liter ProViva av olika smaker.

Jag tror inte att hon väger mer än 30 kilo.

Och jag undrar verkligen om hon kommer att klara av livet?
Inget är som man tror ...

Dagarna går fort nu!

Två arbetsdagar kvar; fredag och lördag.

Sexton timmar inalles.

Och idag har jag två unga killar framför mig i kassan .., och jag känner genast igen den ene, han tillhör dem som under skolterminen kommer och köper godis säkert fem gånger per dag.

Det är stora gäng som väller in .., upp till tjugo - trettio högstadiepojkar och man får hålla ögonen öppna när alla samlas vid godishyllan och sedan ställer sig i ring eller går till hyllan för barnmat eller till den mer undanskymda läskavdelningen.

Men nu står han här framför mig, klädd i shorts och t-shirt.

"Hej du, det var länge sen sist ..., ja, jag har inte varit här sen skolan slutade?", säger pojken och ler vänligt.

Och han frågar hur det är och jag säger att det är okej.

"Då ses vi sen då ...",. säger han.

Och jag svarar att det gör vi nog inte, för nu flyttar jag snart.

"Ååå, gör du?", säger pojken förvånat.

Och jag berättar kortfattat om Halland och då tar han min högra hand i sin och ler så varmt, så varmt och önskar lycka till med flytten och tackar för dom här åren som han har handlat i butiken.

Om jag blev förvånad?

Svar: ja.

Men allra mest ... bara såå glad.
Och nu är det fredag.

Ikväll kommer storfrämmande från sydvästra delen av Skåne, nämligen Torun och hennes Micke.

Torun som är uppvuxen i Umeå.

Och varmt är det och nu på morgonen har jag tittat in i alla skåpen som blev rengjorda igårkväll.

"Men åååå, så elegant!" tyckte jag.

Och nu ska det cyklas till jobb.

Sju till tre, tre dagar på raken.

Ajöken, sa fröken.

Ps. Igår gjorde jag nånting jag aldrig tidigare har gjort i mitt liv: jag beställde tid för att få fin färg i håret ., hos en frisörska i Köpingebro som alltid gör arbetskamratens hår så tjusigt. Jag är femtiosex och ett halvt år och det är första gången en frisörska ska göra nånting annat än att klippa mitt hår. Spännande. Ds.

torsdag 8 juli 2010

Dagens sommarpratare ....

... är Micael Bindefeld.

Under lång tid Sveriges namnkunnigaste festarrangör och kommunikationsstrateg. En plats på hans gästlista är en tydlig statusmarkör. Tidigare frisör och stylist. Har medverkat i filmerna Adam och Eva och Livet är en schlager, där han spelar sig själv.

Helnykterist och perfektionist som privat håller låg profil i media och betraktar sig själv som ganska blyg.

– Jag kommer att berätta om vilket inflytande Lord Bute har på mig och hur Jackie Gould svek mig i vintras. Varför jag har en näst intill sjuklig faiblesse för diktaturer och hur det kommer sig att jag, 43 år efter min morfars bortgång, tänker på honom så gott som dagligdags.

Fredagsfönstret ...



... hittar man i Bergnäsudden, i Norrbotten.

Vem som tog bilden?

Jo, vännen Ulrika.

pElle och sigge nilsson är hos pv i landet Halland.


Det är precis likadant på jobbet, som hemma.

Nästan alltid är jag där - i affären - en halvtimme före min egentliga arbetstid ska börja, mest för att jag inte vill ha det stressigt och jag vill kunna arbeta i lugn och ro.

Eller man kanske kan säga ..., tja, att jag blir betydligt mer effektiv om där inte råder tidspress.

Eller också så där att jag egentligen tillhör den del av mänskligheten som vill ha det mesta gjort på en gång.

Helst innan jag börjar arbeta.

Och med flyttstädningen är det precis likadant.

Jag börjar med köket och tänker att jag tar bara ett enda skåp nu i eftermiddag, men ordentligt .., men så blir det förstås inte .., nu har jag vinglat omkring ståendes på en liten bit av diskbänken och jag har sträääckt och tänjt och torkat nästan alla överskåpen och väggarna ..., och håret är lockigt och jag måste duscha och ugnsplåtarna och spisen är klar och grillgallret skinande blankt ..., och alla kökslådorna och insidan av fyra skåp är rengjorda .., allt är diskat och två bananlådor är fyllda med böcker och tänk, längst inne i ett av skåpen, där hittar jag två Ulrika Hydman-Wallien-glas, såna här på fot med ormar slingrande sig runt glaset!

Ett av dem ser ut så här .., om ni klickar på länken, så finns glaset längst nere till höger på bilden.

Och bäst av allt: ett underbart vackert keramikfat i grön glasyr, förfärdigat av Anja Notini och med en relief av en olivkvist på kanten!

Jo,men det här ska nog gå bra.

Tänker jag.

Men nu blir det sängen.

Ajöken, sa fröken.

Om jag tar i lite, så borde köket vara klart innan lördagkväll.

Ett kvällsfönster från ....



"Hej!

Här kommer ett fönster från Uttersjöbäcken.

Det sitter på ett gammalt uthus bakom den gamla lanthandeln.
Idag finns ett café där med delar av den gamla affärsinredningen kvar, samt en samling av gamla radioapparater.

Lycka till med ditt nya liv i Halland!
En sån här gång får du vara glad att du bara har en etta - inte så mycket saker och lätt att städa ur :-)

Kram från Adakborna (som just nu befinner sig i Bureå på semester/djurpassning)

Hälsa Tomas.

Anitha."
I vardagsrummet ....


Banankartonger fyllda med böcker .. Ajax.., ännu mera Ajax .., sopsäckar .., microtrasor.

Kan det vara flyttstädning på gång, tro ..?

Nu börjar det bli svårt på jobbet.


Presenten från Kajsa, Alva och Veras mamma.


Idag kom flera kunder och kramade och var så snälla och rara och Maria Hanssons småtöser, Alva och Vera, kom och kramade där bakom kassan och jag trodde hjärtat skulle brista.

Och på eftermiddagen blev det samling i fikarummet och där stod dom som hade möjlighet och då blev det ännu svårare att hålla rösten på plats ..., och där var jättefin present i form av en stor lykta som kan stå på pv:s altan, den med alla blommorna .., och så var där ett presentkort hos Åbergs Trädgård.



Fru Grå kom in och kramade .., Leif (uttalas "Laaaajf .." här i Skåne ..) sa .."nu är det bara tre arbetsdagar kvar Bettan ...!" och när jag skulle gå hem, kom Maria Hansson, denna så rara arbetskamrat som jag har arbetat torsdagkvällar och lördagar med (ja, inte bara då .., även andra dagar ... men man ser mest av henne dom dagarna ...) och tänk er en ostkupa av glas, fast högre, så där så man kan fylla fatet med sand och sätta ett ljus där .., eller fylla kupan med torkade blommor ..., det hade hon köpt alldeles själv och åååå, vad jag ska tänka på henne var gång jag ser den presenten!

Och jag har förberett det mesta för Emelie som ska ta över mitt pyssel.

Jag har beställt växel till nästa vecka .., tagit hem förfrankerade gröna påsar (postens) och massor med frimärken och jag har skickat kuponger till Kuponginlösen och sorterat och gjort så fint i kassaskåpet och på kontoret.

På en hylla ligger scheman för flera veckor framåt - men det lämnar jag till henne -, då är jag inte längre där.
Dagens sommarvärd ....

... är sångerskan Amanda Jenssen.

"I mitt Sommarprat berättar jag bland annat om hur små omständigheter kan leda till stora förändringar. Jag pratar även om hur jag fann musiken, mina trasiga lungor och om de drömmar jag fortfarande inte har förverkligat."

onsdag 7 juli 2010

Torsdagsfönstret ....



... finns på en postlåda i landet Sverige.

Så här skriver avsändaren:

"Hej!

Nu längtar vi till svalare nejder från det stekheta Provence och jag bläddrar bland bilder från förra årets Sverigeresa och hittar den här gulliga brevlådan med både katt och fönster.

Och det blir ju bara så att du måste få den.

pElle är det väl och inte sigge nilsson?

Kram från Monet."
Sannerligen en insikt ...

Om lyckan att vara en fattig student ..., om camping på Mc Donald´s i London ..., men framför allt: om människors godhet och medmänsklighet, det kan man läsa om här och jag tycker att det är så läsvärt så det är inte sant!

Helsingborg onsdag ....




Onsdagkväll ...


"Jaha .., va, kan man klättra dit ...?"

... och vi är bjudna till mina barns pappa och hans fru Karin som har segelbåt nere vid Marinan.

Klockan sex är vi där.

Och där är även Anders och vi sitter tillsammans runt bordet och kalasar på en underbart god paj gjord på kantareller och det bjuds på vin eller öl och jag tänker att ååå, att livet kan vara så härligt och generöst!

Och det pratas om allt möjligt som har med segel att göra och blickar vänds mot masten.


"Men där uppe, där måste man nog ...?" säger pv.
Kanske ska herrarna ut och segla tillsammans i sommar?

Och exet visar pv hur det ser där nere i kabyssen och det blir prat om roder och ström och det blir väldigt mycket skratt.



Det här är mina barns pappa och hans fru Karin.
Jungfru & Kräfta.
En av dem har födelsedag just idag.

Hennes egenhändigt stickade poncho är inte blå, utan ljuslila.

Och tala om giftastycke!

Att skiljas kostar på, men att efter sju år kunna sitta tillsammans i sittbrunnen på en segelbåt med respektive partner och ha så trevligt .., det är ..., ja, det betyder så oändligt mycket.



När vi cyklar hemåt, kommer en segelbåt in till kaj.

Och nu är det fotboll och jag har fyra dagar kvar att arbeta.

En slags separationsångest kommer sakta smygande.

Tidig morgon ...


Bilden togs alldeles nyss, kl. 5.45.
Ni ser väl att jag har varit kreativ och använt mig att någon effekt från bildbehandlingsprogrammet?
Men himlen är verkligen blå och det är knappt en vindpust ute.
Från taket på bilden, hörs duvorna koooorrrra.


Det är måhända ett ålderstecken att jag numera alltid vaknar före fem på morgonen.

Och inte bara vaknar: jag känner mig helt utsövd!

Så .., nu har jag alltså varit vaken i en dryg timmes tid och ska strax ta tåget till Malmö, för vidare befordran till Sundets Pärla, nämligen Helsingborg.

Till tandläkerskan.

Huvva!

Enda trösten är att dit kommer även en pensionatsvärd (ja, inte just till tandläkaren, men till stan ...) och så får vi ha en liten utflyktsdag där på västra sidan av Skåne.

Ajöken, sa fröken.
Och dagens sommarvärd är ....


Viveca Sten

Chefsjurist som på två år har skrivit tre kriminalromaner som utspelar sig i Sandhamn i Stockholms skärgård, där familjen haft hus sedan 1917.
Böckerna har tryckts i över 400 000 exemplar, översatts till flera språk och den första delen, I de lugnaste vatten, blir tv-serie i höst.

Sitter i Postens koncernledning, är styrelseledamot i Röda korsets Center för torterade flyktingar och hennes tre barn kallar henne för en duracell-kanin.

– Jag ska berätta om Sandhamn och allt som ön har betytt för mig genom åren. Kontrasterna mellan den traditionsbundna tillvaron i ytterskärgården och det eleganta livet med regattor och påkostade yachts är fascinerande. Jag ska också tala om drivkrafter, onda och goda, och hur motgångar kan komma när man minst anar det. Jag ska spela musik som jag älskar men som mina barn hatar.

P 1, kl. 13.00

Repris ikväll efter tionyheterna.

Att lyssna till en Duracellkanin ...., njaaa, jag vet inte om det lockar .., jag är nämligen uppvuxen med en sådan, - min mamma -, skriver jag leende.

tisdag 6 juli 2010

Lediga-dags-fönstret ...



"Hej!

Här kommer ett fönster från Gotland.
Alskogs fattigstuga närmare bestämt.

Innanför det har silversmeden Niklas Ejve sin sommarateljé och innanför dörren som skymtar finns nog en av landets till ytan minsta butiker.

Och ni ska absolut klicka på länken!

Cecilia N."

Kväller ...



Då kommer sonen på besök.

Det blir middag och prat om allt möjligt.

Blir man lycklig om man har mycket pengar?

Vad drömmer man om?

Och prat om glädjen i att ha ett arbete som man trivs med.

På sluttampen vittnar vi om ekonomiska floppar som vi har i bagaget.

Jag hämtar linnetygerna som kostade en hel del och som ännu ligger där dom låg timme ett efter inköpet.

Osydda.

En ekonomisk flopp, jepp, absolut, men kanske nångång ändå ...?

Och snart är det fotboll.
Bara så ni vet.

Jag kan läsa era kommentarer, men dom dyker inte upp på bloggen av någon anledning.

Tack Mian.

Diplom kommer.

Eva på Frösön: Jag tyckte så mycket om dikten! I love you!

Margareta Lundgren: t a c k! (Jaså, du behöver inget diplom .-)

S o F: ååå, är det översvämning på gång ...! Ajabaja. Här får du ett virtuellt diplom, för jag vet ju att du vill vara lite okänd.

Mian: som nu har läst inlägget två gånger och förstås vill ha två diplom! Absolut. Det kommer med posten .-)

Mossfolk: inget diplom för dig heller ..? Men ni var då storsinta av er ...! Hälsa Lurvig att akta sig för irriterade rottweilers!

Smulan: jaha, här vankas det diplom ser jag, trots vad du skriver ..-)'

Cecilia N (som i morgon står för dagens fönster och vilket fönster det är ...): ja, jag hoppas också på ett arbete och en bra chef .., tänk, vad det betyder mycket!

Fru Grå, som inte är det minsta Grå: jag arbetar torsdag till fem, fredag, lördag och söndag till mot tre, tror jag. Ååå, det blir svårt om du kommer och kramar, men jag blir hemma hela nästa vecka också.

Idag ...



.... strax efter att jag stämplat ut, gick jag in till chefen och tackade för dom här fyra åren.
(Varför idag? Jo, han går nämligen på semester nu.)

Hur det kändes?

Svårt.

Alldeles enkelt att hålla rösten stadig var det inte.

Det var nämligen så här, att när Ica Supermarket för sex år sedan skulle öppna i Ystad, mer eller mindre beordrade kvartersbutikens chef oss anställda att söka arbete just där - i den stora, nybyggda affären - ty han räknade med att själv tvingas lägga ner sin inom något år.

Så vi sökte.

Och min ansökan kom in för sent.

Jag minns att annonsen i tidningen var utformad så där som att .."Alla som vill arbeta på Ica Supermarket räcker upp en hand!" och jag stoppade ner ett A4 där mitt arbetsliv var nedskrivet och på baksidan ritade jag en hand som liksom stack upp och hamnade vid adressen.

Efter en tid blev det anställningsintervju på arbetsförmedlingen.

Där satt fyra personer, varav en var chefen (men det visste jag inte då) och det var frågor som jag aldrig hade hört tidigare .., vad skulle jag säga om jag vore frukt, - och gröntansvarig och hade semester och när jag återvände hade arbetskamraten som vikarierat på min avdelning ändrat helt i disken?

Jag sa att förmodligen vill ni att jag ska svara "men å, så underbart med en sån kreativ arbetskamrat!" .. men innerst inne skulle jag nog tänka ..."jäklar, att jag inte har kommit på det där själv!" och man skulle beskriva en bra chef och det förstod man ju .., men jag sa att för mig är ändå det allra viktigaste att han har ett gott humör, att han inte är nån "sur-pul", för det är nästan det värsta jag vet.

Och så, några dagar senare, fick jag meddelande att jo, jag skulle få jobbet och jag hade två dagar på mig att tacka ja, jag var ju som sagt var sent ute.

Lördag och söndag som betänketid.

På söndagkväll ringde jag till chefen och tackade nej.

Jag sa som det var, att jag ville vara kvar i lilla kvartersbutiken, att det var där jag kände mig trygg och jag tyckte ju så mycket om alla kunderna.

Ett par år senare hade butiken såväl bytt ägare som gått i konkurs och då var det Karina som tyckte att jag också skulle söka på Ica Supermarket, för det hade minsann hon gjort.

Ååå, så pinsamt, att först tacka nej, och sedan, tre år senare, komma och be om arbete.

Men så blev det och chefen sa än en gång "javisst!" och tänk, jag fick ett nytt liv.

Ja, jag fick högre inkomst än jag någonsin har haft .., (alltså, jag fick arbeta heltid) vilket har inneburit att jag kunnat åka utomlands med barnbarnen .. jag har kunnat b j u d a dem på resa, tänk, när man under flera år efter skilsmässan knappt hade ett öre över och så, plötsligt, känner man sig som den rikaste människan på jorden!

Jag fick helt enkelt ett nytt liv.

För detta tackade jag chefen.

Och nu återstår bara fyra dagars arbete och i morgon tandläkarbesök i Helsingborg och från Halland kommer pv med tåget och så ses vi där, i Hbg, och så har exet och hans rara fru bjudit oss på kvällsmat i deras nyinskaffade segelbåt som ligger nere vid Marinan, och det ska bli sååå trevligt.

Så kan livet också vara.

Och den som orkade läsa ända hit ner, kan höra av sig, ja, så ska ni få ett tjusigt diplom för ert tålamod.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...



... finns på Österlen i Skåne.

Och tisdagens sommarpratare ....



... är den här mannen.


Turtlegirl sa ...

Ser framemot! Aldrig hört talas om men nu kanske ett namn man kommer att lägga på minnet.

Men det blir ikväll eller "lyssna efteråt" för mitt på dagen blir det annat idag.

måndag 5 juli 2010

Och plötsligt tänker jag på min mamma ...



Mamma.

Ikväll läste jag följande rader: ".... och hur det kommer sig att jag, 43 år efter min morfars bortgång, tänker på honom så gott som dagligdags."

Det är festfixaren Micael Bindefeld som berättar om vad hans sommarprogram bland annat ska handla om.

Och då tänkte jag på dig och på pappa.

Jag tänkte att ..., ikväll cyklade jag förbi kyrkogården där askan av dig ligger under jord och jag känner inte att alls att du är där ., det var vad jag tänkte när jag cyklade förbi.

Men jag känner det som om du är här.


Liten Ann-Gerd med allvarsam blick.

Du ska veta att jag inte har glömt dig.


Den kvällen när mina barns pappa gifter sig med Karin, blir min mamma svårt sjuk.
Till sjukhuset kommer alla tre barnen - finklädda - från sin pappas bröllopsfest.
Och mormor blir ompysslad hela kvällen.

Det är som med herr Bindefeld .., och nu när du har varit död i två år, så tänker jag på dig nästan varje dag.

Och snart ska jag flytta från Ystad.

Dagar då det har känts ångestfyllt att lämna allt som jag håller så kär - det här vardagliga -, så brukar jag tänka på dig och hur du susade iväg och blev borta i tjugo år och det till en annan kontinent.

Jag har sagt till pv att jag ska göra som en liten egen minneslund i landet Halland, där på kullen.

Kanske gräver jag ner din tröja och så får det bli en liten grav och jag kan tända ljus och göra fint när jag vill tänka på dig.

Vad tror du om det?

Hälsningar från mig.

Eliza.

"Tjorvigt ..."


Om jag hade brått att installera hans dator?
Ja, det kan man nog säga.


Nu, när min egen dator har avlidit, så där nästan på dagen efter att garantin har tackat för sig, är man extra glad över att ha träffat en så generös pojkvän.

"Ta min bärbara du ...", sa han vänligt och kan man tänka sig att jag tackade ja.

Ikväll har jag servat den generöse med dagens aktiekurser, något som är helt nytt för min del.

Några storslagna vinster blev det inte, men jag tycker ju om honom ändå.

Faktiskt.
Jahapp.


Lagom till semestern kraschar datorn.

Och i eftermiddag biter jag sönder en stor lagning.

Men allt är som bekant relativt.

I vissa länder i Afrika dör var tionde kvinna vid graviditet eller förlossning.

Det får väl bli semester runt husknuten i värsta fall.
Prat-prat ...


Och så var det då Dagens Sommarpratare.

– Mitt program ska handla om att bryta upp. Den ständiga jakten på frihet och handlingsutrymme. Lite om glädjen i att starta på nytt om och om igen.
Om tryggheten i att ha fuck off-pengar eller bara förmågan att säga "fuck off" oavsett ekonomisk trygghet.

Dagens fönster ....



... finns i en buss på väg från Svedala till Malmö.

söndag 4 juli 2010

I allra högsta grad sevärt ...



Har ni möjlighet .., ååå, se det här programmet!

Vanliga små bekymmer susar all världens väg!

Å, vad vi har det bra i vårt land!


Sändningstider: Med livet i händerna
Kunskapskanalen Onsdag 7 jul 2010 kl 23.00
Kunskapskanalen Fredag 9 jul 2010 kl 21.00
Hoppas ...

På förmiddagaen den artonde juli, går flyttlasset från Skåne till landet Halland.

Eller vid lunchtid, så där.

Och tänk .., den artonde juli , samma dag alltså, kommer kanske Dr Böhlander och Emma (och deras vänner) också till landet Halland och sover över innan det, dagen därpå, är dags för Gothia Cup.

Vilken outsäglig glädje!

Ja, att då, på min första riktiga natt i det gula huset på kullen, då är jag inte alldeles ensam som kommer dit, utan fler från min familj.

Det är lycka det.

(Och minnesgoda läsare kanske minns att Bollstanäs flickor f.97 vann sin årsgrupp i fjol och ska alltså försöka försvara äran. Så här ser deras grupp ut i år.)

Girls 13 - Group 2

Lag Nationalitet Lag-ID Tröjfärg
Bollebygds IF SWE 27311 Vit
Bollstanäs SK SWE 28506 Gul
Darlington Fusion S.C. CAN 26989 Red/White
Torup/Rydö FF SWE 26941 Röd/svart
Tuve IF SWE 27133 Röd/Blå

Likt en tiger på savannen ligger sigge under plommonträdet.

Kaos, är ordet vad beträffar hemresan.

Väl framme i Malmö visar det sig att tåget till Ystad och Simrishamn är inställt - "cancelled" - står det på datorskärmen, men inte ett ord om någon ersättningstrafik och kommer något annat tåg att gå till sydöstra Skåne i kväll?

Ingen vet.

Av en händelse upptäcker jag en bekant buss .., Sydbuss med 0411-nummer på sidan och jo, den tar strandsatta resenärer till Svedala (hej LindaLotta!) och där, i Svedala, väntar ett stekhett pågatåg där andra resenärer har suttit och inväntat oss .., och så kommer vi då iväg.

Irritationen över den totala bristen på information från Skånetrafiken, är uppenbar.

Jag hamnar intill en kvinna i min ålder och hennes tonårsdotter.

Dom är på väg till Ystad Saltsjöbad på spa-äventyr och det blir prat om massage ., om Thailand .., om friår .., om att våga bryta upp .., om den allt mer hetsiga stressen på alldeles vanliga jobb där allt färre människor ska göra allt mer och visst, det går an när man är tjugo eller trettio, men med stigande ålder känns tröttheten av på ett annat sätt, konstaterar såväl kvinnan som jag själv.

Hon arbetar som förskollärare och det är, det vet man ju från alla reportage, allt större barngrupper, men samma antal personal som tar hand om dem.

Och när tåget rullar in på stationen i Ystad tar hon i hand och önskar lycka till med det nya livet i Halland och jag tar cykeln och susar iväg längs Österleden där kastanjerna sedan länge har slutat att blomma .., svänger sedan in på en av alla tvärgatorna ..., ser mittemotgrannen sitta på secondhand-trappan tillsammans med en kvinna med lockigt hår och jag tänker att ojdå .., det kanske är spirande känslor där .., och på min trappa står fröken Pelargonia kvar .., tornsvalorna skriiikflyger i skyn .., och jag skänker varma tankar till pensionatsvärden som så generöst har låtit mig låna hans bärbara dator.

Om jag är beroende av att vara uppkopplad?

Svar: absolut!

Ett kvällsfönster från landet Halland ...



Det är pensionatsvärden som ansar vildvinet.

Spegling ...



Någon sover.

Någon annan packar en ryggsäck och råkar passera en tavla.

Snart stundar resa till landet Skåne.

Sex arbetsdagar återstår.

Siesta ...



Dit pv går, går också pElle.

Och när pv tar sig en tupplur i Friggeboden .., då gör pElle samma sak.

Men sigge nilsson ...



... han tycker att detta med tält, det är allt bra kul!



"Ja, inte vet man ju vad allt det där rosa ska vara bra för, men himla bra gömställen är det och pElle ser inte vart jag har tagit vägen ...!"

"Ja, men du anar inte hur härligt det är ...!"



Åååå, alldeles till sig av glädje och förväntan blir pv bara vid tanken på att tälta!
Ja, under semestern, alltså.
Fort, fort hämtar han tältet och slår upp det på gräsmattan.
Man måste ju testa och se om det fungerar ....



Själv är jag måttligt förtjust i camping av det slaget.

Som lillflicka älskade jag att ligga i tält, men pappa sa att gräsmattan blev förstörd om tältet stod där många dagar .. (mamma tyckte att det spelade väl ingen roll, tältet kunde stå där hela sommaren ..., men pappa bestämde i det fallet ...) och som vuxen upptäckte jag hotellboendets fördelar.

Eller detta att hyra stuga, det är ju ännu roligare!

Men nu har jag lovat pv att testa campinglivet.

Ja, i måttliga mängder, alltså.



pElle bryr sig inte det minsta.

Han har lagt sig på sängen i Friggeboden .., enda stället med verklig svalka.

Utanför Friggeboden ...



Jag är egentligen ingen större fantast av Rhododendronbuskar.

Jo, dom är vackra, det är inte det .. men jag föredrar mjuka buskar och blommor och Rhododendron är ju som ett spret på nåt vis.

På ömse sidor om Friggeboden (där vi nu har tillbringat två nätter .., pElle ligger här och sover bakom min rygg när jag skriver .., han snarkar .., här är svalt och skönt ...) finns två jättelika buskar; den ena ser ni på bilden.

Ni kan ju tänka er hur vacker den är vid blomning!

Semesterplanering pågår ..



Och så sitter vi utanför Friggeboden .., dricker kaffe och planerar resrutten norröver.

"Men om vi tar första etappen till trakten av Vänerns sydspets .., kanske kan vi bjuda Turtlegirl på kaffe där vi campar?" säger vi och smajlar vid tanken .., och dag två till Bente i Hamar och kanske bada i Mjösa, Norges största insjö vars vatten är mjukt som sammet ..., och dag tre den svindlande och underbart vackra Trollstigen och dag fyra blir Atlantvejen, Ålösund och kanske Trondheim och så Jämtland igen och sist av allt söderut, mot Gothia Cup i Göteborg där Emma Elisabet ska vara spela med sitt BSK och - hopefully - försvara fjolårssegen för flickor f. 97, men det blir nog svårt och det spelar heller ingen roll, det blir roligt att se det hela ändå."

Ungefär så låter det.

Det får bli som det faller sig.

Alldeles lugn känner jag mig.

Utan blodtryckstabletter två dagar på raken, är mitt tryck 136/73 och undra på det .., här råder enbart lugn och ro.

Nu kommer pv med tältet .., han är ju campingfantast och vill att vi ska tälta aningen fler gånger än vi gjorde i fjolsomras.

Då blev det en enda gång, nämligen hos Gunnar i Vaplan.

Har han tur, kan det ju bli två den här gången.

Men då ska han ha tur,

Dagens fönster ...



... finns hos sommarstugegrannarna Stig och Margaretha.

Både herrn och frun har arbetat som lärare och så är det ju ofta, - läkare gifter sig med läkare eller sjuksköterskor (men gifter dom sig med biträden, tro ...?) -, poliser äktar poliser .., och lärare gifter sig med lärare (praktiskt, med tanke på alla lov ..., jag som vill resa utomlands i slutet av augusti, har lite svårt att få med mig herr magistern som då inte får ledigt ...).

Ja, det blev en liten utvikning det.

Nu stundar frukost ute i det gröna!

Fåglarna kvittrar .., sigge nilsson sitter på gräsmattan.