lördag 16 maj 2009

Så här kan det gå ...



.... om man är en golden retriever som heter Frida och är ute på en helt vanlig promenad med sin matte Anna-Karin (akih .. kommenterar här som anna-karin i halmstad) och så möter man två kamphundar som tycker att det vore nånting det .., att ta kål på en golden-tik .., så dom sliter sig från husses flickvän som just då rastar hundarna och så tar dom sikte på Fridas hals.

Tack vare att Fridas matte ropade på hjälp, kom goda grannar till undsättning och man kan undra vad som hade hänt om inte ...?

En av hundarnas käke får bändas upp med hjälp av ett halvmeterlångt skohorn!

Vad har man lust att göra med hundägare som inte har koll på sina hundar?

Jo.


Frida före det där eländiga mötet.

Jag vet vad jag har lust att göra med dem.

Lördagkväll ..-

video
I den före detta skolsalen.
Undrar ni vem som sjunger .., så är det Per-Erik.

Längs en slingrig väg kantad av den allra ljuvligaste bokskog, där har Anitha och Per-Erik från Malå (eller egentligen Adak ..) bott i snart ett års tid.

Ett helt år i Skåne.

Ett enda stort äventyr har det varit.

Och så förstås detta att våga göra nånting annat.

Per-Erik som har haft egen orkester hemmavid, har spelat även här i södra delen av vårt land, men nu är det snart slut på det här äventyret .., huset (som dom hyrt) ska säljas .., och så bär det av hem till Västerbotten igen.

"Eftersom vi i princip inte tog med oss nånting förutom en hurts, (en del loppismöbler har köpts in under året ..), har vi i alla fall upptäckt att det finns ett annat sätt att leva på .., utan så mycket prylar ...", säger Anitha.

Vad har då varit det allras bästa under året som gått?

"Jo, detta med alla djuren som har synts runt huset! Här har varit mängder med fasaner .., och det är rådjur och harar och flera katter som har varit trogna gäster ..., och titta, här har vi gjort en låda som vi isolerat med frigolit så dom har kunnat värma sig i vintertid och uppe under takpannorna bor alla småfåglarna ...!" säger Anitha.

Hyr-huset är en gammal skola från 1906 med härligt stort vardagsrum (den forna skolsalen förstås ...) och där är höga fönster och bara så helt underbart!

Just så skulle jag gärna bo!

Det blir middag och efterrätt (rabarberpaj med riven kokos och mandelmassa över ....(tala om jättegott!) och sedan liten titt på Eurovisionsfestivalen .., - vi tittar på dom fyra första låtarna - och med surroundljud blir det läckert värre och Malena är bra men vilket underligt ljus .., och jag tycker att Frankrikes bidrag är helt underbart!

Pensionatsvärden kunde inte bry sig mindre, nej, Eurovisionsfestivaler är inget han har ägnat sig åt under årens lopp.

(Festival för hans del är Mönsterås Bluesfestival .., jag har sett honom i en t-shirt med just den texten).

Och så åker vi söderut, mot Ystad.

Det är kolsvart ute.

Snart är det söndag.

Och Norge tycks vinna stort i Moskva .., grattis Bente!
(Nu har jag lyssnat till det norska bidraget .., jättebra! Grattis hela Norge!)

Raka spåret ... eller krokiga.



Idag lördag stundar arbete från sju till halv två och sedan racerfart hem och byta om och så iväg på cykeln till stationen, fvb till Lund.

Där möter pensionatsvärden upp och så åker vi bil till trakten av Sösdala, där hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik hyr ett litet hus, men inte så länge till .., kanske fyrtio dagar?

I ett års tid har dom (och papegojan) varit med om Äventyret Skåne.

Och till Anitha och Per-Erik är vi bjudna på middag.

Himlen är gråmulen .., men det blir säkert fint framåt kvällningen får vi hoppas.

Så får ni alla ha en riktigt skön lördag!

Lördagsfönstret ...



På väg från Halmstad till Malmö.

Tågkupén är alldeles sprängfylld av resenärer och mitt emot mig hamnar två små danska pojkar.

Att dom är bröder förstår jag genast.

Mamman - djupt försjunken i en bok om kroppens anatomi - sitter intill mig, på min vänstra sida.

Under prick hela restiden leker småpojkarna med var sin liten figur som man kan förvandla till en drake.

I Helsingborg tackar familjen för sig och kliver av.

fredag 15 maj 2009

Och tre vilsamma kvällsfönster ...



... kommer från Frankrike!

Vilken underbar plats för stillhet och meditation.

Madamen som så generöst lär oss allt om fransk sjukvård .., är avsändare.

Ett eftermiddagsfönster från ....



"Hej Elisabet!

Ett fönster från Prins Eugens Waldemarsudde .

Man fick inte fota där inne men det visste inte jag.

Ha en trevlig helg

Babsan."


// Tack snälla rara f.d. pitebo! säger bloggmadamen.

Fredagkväll ...


Västra sidan av Irland. Dit kan man längta.
Till den Totala Tystnaden.
Det var i höstas .., pv och jag själv och den hyrda bilen med ratten på fel sida.
Om man klickar på bilden, så förstår man ännu mera hur det ser ut.


Alldeles totalt slut på är jag när arbetsdagen är tillända.

I klädskåpet har jag mina egna kläder, men är för trött för att orka byta om.

Cyklar hemåt med rosa väskan i cykelkorgen ., hälsar på kunder på väg till eller från affären .., upptäcker att Aklejan som jag planterade utanför mitt fönster i fjol .,. att den blommar nu!

Inte den vackraste Aklejan jag har sett, men fin ändå.

Himlen är ljust blå.

Med posten har kommit en kallelse till gynekologisk cellprovskontroll, vilket jag nog aldrig har varit med om tidigare i Ystad och alldeles häpen blir jag.

Det är till Barnmorskemottagningen man ska vända sig och barnmorskor tycker jag om, så det blir nog bra.

I mitt tvättställ ligger arbetsbyxor och strumpor och skvalpar i vattnet.
Tvättmedlet visar sig vara slut, så det blir flytande tvål i stället och det går lika bra.

Min mamma, som verkligen var en människa som nästan aldrig såg hinder i nånting, hon tog helt enkelt hundschampo och tvättade sitt hår med, när Sunsilkflaskan visade sig vara tom.

"Det är nästan det bästa schampo jag har haft ...!" utbrast hon sedan lyckligt.

Jag minns hur jag skämdes .., och livrädd var jag att någon klasskamrat skulle höra detta hemska.

Nu .., blir jag varm i hjärtat bara vid tanken.

Så kan det också bli.

På jobbet ...



Det är mycket nu.

Kunderna planerar för studentfester eller grillkvällar och köper Trisslotter och hoppas på största vinsten.

"Tjugofem tusen i månaden i lika många år .., kan du hitta den lotten Bettan ..?" säger kvinnan leende.

Och vi planerar vad vi skulle göra.

Byta liv.

Arbeta mindre.

Eller arbeta med nånting helt annat.

Fram och tillbaka går pratskrattet mellan kunderna, allt medan drömmen om det andra livet singlar runt i kön.

Just så är det.

Fredagsfönstret ...


Åååå, alla dessa ljuvliga fönster som kommer seglande genom rymden!

Alldeles underbara är ni, ni fönsterfångarbloggvänner!

Det här kommer från den här vänliga madamen.

torsdag 14 maj 2009

Ännu ett kvällsfönster ...



Avsändare är den här rara damen.

En alldeles helt UNDERBAR fönsterbild ..



.., ja, gissa vem som har fångat den?

Jo, den här madamen.

"Undrar om det är Molly som syns där nere ...?"



Nästan hela tiden som vi är hos Gun och Göran, står eller sitter deras cairnterrier Adde och spanar ut genom fönstret.

Dagen till ära är han nytrimmad och tjusig.

Jag försöker att locka på honom, men icke, sa Nicke.

"Ja, ja .., det är grannens tik som är i löpen .., hon heter Molly ...., det är därför han står där och tittar ...", förklarar Gun leende.

Jaha, på det viset.

Adde har vårkänslor.

Sånt som är annorlunda ..

video

Hos mig, där jag bor väldigt nära gågatan här i stan, är det ett förfärligt liv utanför mina fönster.

Bilar som kör i racerfart.

Skrik och skrän.

Aldrig att jag ser stjärnhimlen.

Men på pensionatet, nära hvet i landet Halland .., är det annorlunda.

Om det är fint väder och kväll, är himlen alldeles översållad av stjärnor!

Och där är alldeles tyst.

Alldeles, alldeles tyst.

(Det är inte ett UFO som seglar iväg till höger i bilden .,. det är sängkammarlampan som speglar sig i glaset ...).
Hemåt ....


Allt är grönt eller gult och harpaltar skuttar iväg med raketfart över allt det gröna.

På en väg .., en kvinna som motionerar.

På en balkong står en kvinna och röker.

Och där är blommande hägg och körsbärsträd och grafitti.

S T E G O.

Malmö är översållat av S T E G O.

Husväggar och tak.

Man undrar vem han är?

Inne i tåget hörs prat.

En skolpojke har försovit sig och berättar på Zlatan-skånska för sin kamrat att han blev väckt av sin storebror ..,. "va faaaan, en hel timme för sent!!"

Själv suger jag på halstabletter och dricker vatten.

Skickar sms.

Det är en helt vanlig torsdag.

Torsdagsfönstret ...



Och hela taket är av glas ..., så underbart vackert och jag säger .."men tänk, när det är höst .., alla stjärnorna och månen ...!"

"Ja, precis så vackert är det ...", säger Göran och Gun unisont.

onsdag 13 maj 2009

På kvällen ...


Längst till vänster Göran (Fisk, f.d. mattelärare), längst uppe hans fru Guns hand (Skytt och f.d. småskollärare) .., underbart vacker hand längst till höger som tillhör en annan mattelärare och Jungfru, nämligen PV .., och längst ner i mitten, bloggmadamens skrynkliga variant (Stenbock och kassörska är hon).
Alla utom kassörskan har vänster tumme upp när dom knäpper händerna som till bön.


... blir det middag hos pv:s grannar, Göran och Gun, båda pensionerade lärare från Småland.

Deras hus är det vackraste jag någonsin har sett, det b a d a r i ljus.

Stora härliga fönster .., ljusinsläpp från taket (tänk stjärnhimlen om höstkvällarna ...) och inte en pryl i onödan!

Det blir en trivsam kväll med fläskfilégryta och ris .., och till efterrätt rabarberpaj med vispad grädde.

Lite rött vin till middagen och en gin&tonic alldeles i början.

Precis lika bra som blodtryckssänkande medicin, tror jag.

Vet jag.

I flera timmar blir vi där.

Pratet går runt, runt .., det är prat om segling .., blodtryck .,. Pulmicort (nu är man i den åldern att alla runt bordet går på nån slags medicin, säger vi och gapskrattar ...) .., hundraser .. (där finns en Cairn-terrier som heter Adde och som trånar efter löptiken Molly som bor nere i backen i ett rött hus ...) och det är prat om resor, barnbarnsglädje, aktier, förluster och vinster och om allt möjligt annat.

Detta att sitta samman och äta .., det är nog en slags lycka det.

Stryk ordet "nog".

Språklektion ...

video

Ordet sportskjorta uttatalat av traktorföraren André, född och uppvuxen i Särdal, Halland.

Mer om halländska finns att lyssna till här.

Man kan jämföra med hur det kan låta i Burträsk, inte så långt från Kalvträsk, där min pappa var uppvuxen.

här kunde han prata, om han ville.

Gösta funderar ...

video

Mitt på dagen, när pensionatsvärden är klar med sitt, blir det litet besök hos Gösta och Sonja.

Gösta har KOL och är aningen trötter numera.

Och så röker han, fast hustrun Sonja förmanar honom.

Gösta är en driftig man som har arbetat med allt möjligt .., ja, pv brukar säga att "för Gösta var ingenting omöjligt .., kunde han inte .., så försökte han i alla fall .., han var oerhört energisk, då, när han var frisk!"

"Här .., vad säger du om det här .., jag ska ha den till båtmotorn ..?" förklarar pv.

Det är då Gösta funderar lite.

(Två inlägg längre ner möter ni hans hustru Sonja. Och jovisst, på den cyklande pensionatvärdens vänstra arm, syns tidtagaruret. Det är minsann viktigt att Ta Tid när man cyklar. Absolut. "Ja, det är viktigt", säger Gösta. "För mig tar det 14 minuter in till Halmstad. Med bil", förklarar han leende.)

Besök i pensionatets hall ...


Jo, klicka.

Oj, herr "Knäppskorv" har hälsat på!

Eller fru?

Såna här krabater brukade min pappa jaga oss flickor med .., oj, så rädd man var ..., och å, så många gånger jag låste in mig i badrummet för att hinna undan!

Sonjas vänstra hand

video

Jag har sagt det förut och säger det igen; det finns människor som omedelbart kliver in i ens hjärta .., som slår sig ner och sitter där och vickar på tårna.

Människor som inte behöver portkod eller nyckel.

Människor som man genast känner sig hemma hos.

Precis så är det med Sonja.

Före detta distriktssköterska .., uppvuxen i Småland .., i närheten av Markaryd.

Lillasyster.

Tog grönt kort i golf när hon gick i pension.

"Men du vet Elisabet ., när man stod där och tog sån tid på sig för varje slag .., då kände jag pressen och nån slags stress från dom som var bakom mig .., så jag slutade med golf..", säger hon leende.

Som att hissa segel ....



Idag är första dagen med Den Nya Tabletten.

Hela natten har jag hostat, jag, som inte har haft det besväret tidigare och med allra största glädje säger jag tack och hej för evigt till lilla pillret Ramipril!

Men nu ska stundar nya tider.

Vik hädan eländiga hosta!

Biverkningar för Cozaar .., ja, det är till exempel mardrömmar och yrsel.

"Om du får svimningskänsla när du har tagit en tablett, uppsök genast läkare!" står det på ett vitt litet papper.

Jahapp.

Jag tänker satsa på Tankens Kraft jag.

Här ska inte yrslas.
Precis .....

När jag ska till att koka fisk till pElle .., försvinner strömmen.

Han har redan börjat ana doften.

Nu är han putt.

Jätteputt.
På tåget ...

Nästan hela tiden läser jag Håkan Nessers bok vars titel jag alltid glömmer.

Den är mästerligt upplagd .., spänningen stiger sakta, sakta .., så där så man till slut nästan mår illa.

Vid sängdags frågar jag pensionatsvärden hur det hela slutar?

"Det säger jag inte ...", svarar han.

"Nehepp .., då tittar jag i slutet då .., jag uthärdar inte .. jag vågar inte vända blad ... och jag kommer ändå att läsa ut den ..", säger jag.

Men nää.

Han vägrar.

Så då berättar jag vad jag t r o r ska hända .., vem som mördar vem och hur det ska gå.

"Kanske det, ja ...", säger pensionatsvärden som helst av allt vill sova.

Idag ska jag ta mig an resten.

Slutet.

Doktorns vänstra hand ...



Storebror är han ("ja, jag är tvilling, men förvisso storebror ...).

Kräfta.

Vänlig.

En sån som många vill ha till husläkare.

(Och ellis tycker att det är manligt med stora armbandsur .., hmmmm .., det är nånting för en psykolog att forska i det ..., så den här är väl som bäst?)

Lediga-dags-fönstret ...



Åååå, detta ljuvliga landskap som heter Skåne!

Mjukt och kulligt och inbjudande.

Illgula rapsfält som susar förbi tågfönstret.

Kossor, harpaltar, kaniner och rådjur.

Och hästar på bete.

tisdag 12 maj 2009

Pling i min mobil!

'
Ett sms från Emma!

Och jag läser blir alldeles inutivarm.

Två gånger har vi rest tillsammans utomlands.

Först en vecka till Kreta (då var hon 9 år ..) och i fjolsomras till Kefalonia (11 år).

Grekland alltsammans.

Och detta .., det är första gången som Emma relaterar till någon av resorna, så där spontant.


Jodå .. , hon som är mormor kommer så väl ihåg när vi satt på serveringen just intill vårt hotell och Emma övade på frasen "kan jag få notan, tack?"

Om och om igen tragglade hon "ton logariasmo, parakalo ...?"

Det är den hon har skrivit om.

(Ååå, du bettankax! Vilken glädje som väntar dig!)

Så olika är det ...



Nästan alltid läser jag dödsrunor.

Mest för att jag tycker att det är så intressant .,. det blir som små filmer där en människas liv fladdrar förbi.

Jag minns en bild av en man i min ålder, sittandes i en segelbåt ., brett leende.
Mannens vänner beskrev honom som en glad kamrat och jag satt länge och tittade på bilden.

Eller kvinnan som hade arbetat som städerska på MAS (sjukhuset i Malmö) och hade varit en sådan mental värmekälla och spridit sådan glädje .., och överläkaren som undertecknade det hela och berättade om saknaden.

Här kommer några avsnitt från dagens Sydsvenska och så några "klipp" från hemifråntidningen.

I norra västerbotten dör alla människor omgiven av sina närmaste och lugnt och fridfullt, i alla fall om man läser tidningens dödsrunor.

Det känns tryggt.

Här kommer sex små "snitt"från sex olika runor.

Tre från Sydsvenskan.

Tre från hemtidningen.

  • "Sven var en hjälpsam och noggrann man som alla lyssnade på, med mer inflytande än han själv skulle erkänna. Så var också blygsamheten ett av hans många tilltalande kännetecken."
  • "Lennart ägde professorns fulla bildning, hans seminarier och föreläsningar utformades som äventyr av händelseförlopp och fakta i musiken och musikpedagogens historia. Det är många musiklärare och forskarstuderande som fått sin skolning av honom. Alla som hade förmånen att samarbeta med Lennart under många år kommer att minnas honom som en respekterad professor, fin arbetskamrat och en mycket god vän."
  • Hannas främsta intressen var förstås matlagning, men även bärplockning. Hon tyckte om att vistas ute i naturen, följa med på fisketurer, då hon sällan fick någon fisk, men nöjde sig med att sitta vid eldstaden, sköta kaffepannan och laga mat. Hon tyckte om att sticka sockar och vantar som hon sedan gladde andra med.

  • "Stig älskade livet och sin stora familj. Natur, sång, musik och dans betydde mycket för honom. Han behöll sångarglädjen livet ut och intill sista levnadstimmen gladde han omgivningen med sin stora humor."

  • Elma hade tät kontakt med släktingar, vänner och syskonbarn och var nyfiken på livet långt upp i åren och gillade utflykter och resor. Hon antog gärna utmaningar; hon provade på att åka mc som 85-åring. Som barn var hon road av teckning, och som vuxen hade hon som hobby att arbeta med porslinsmålning, brodera, sticka, virka och andra handarbeten så länge hon orkade. Hennes make avled 2000.
  • Kjell hade genom sitt giftermål med Gunnel från Arvidsjaur lärt sig att älska och uppskatta både naturen och människorna här. 1985 rekryterades Kjell till en tjänst som flyktingmottagare i kommunen. Vid ett par tillfällen fick han förmånen att se flyktingarnas verklighet med egna ögon. Första resan gick till forna Jugoslavien där han i krigets skugga arbetade i en norsk hjälporganisation. 1997 fick han ett uppdrag av Migrationsverket att delta i ”Sverigeprogrammet” i Rafalägret i Saudiarabien där irakiska flyktingar fått en fristad. Hans stora människointresse, kunskapen, värmen och kärleken han förmedlade gav honom genom arbetet många nya vänner. Under sönerna Per och Lars uppväxt ägnade Kjell all sin fritid åt dem. Han var engagerad i skolan, i Sunnanås föräldraförening, friidrotten, musiklivet. Överallt där barnen var fanns han med.

Ett eftermiddagsfönster från ...



... Jämtland .., ett av mina favoritlandskap!

Det är Gunnar i Vaplan, han med fågeltävlingen ni vet .. (ni minns väl vem som vann .., jaså, inte det .., men om ni vill kan jag friska upp minnet hos er ...), som har tagit bilden.

Ni skymtar honom i den vänstra fönsterrutan.



Så här ser Gunnars handlningslapp ut.

Bara så ni vet.

Om ni nu skulle råka hitta den.

Jaså, ni vill veta vilka radioprogram han lyssnar till och vilken musik han föredrar?

Lätt som en plätt!

Klicka här.


Ny kurs!


Den rara Eva på Frösön målade. Det är väl Pelle till höger?
Och mina fönster mot husväggen.

Idag är vi ovanligt få i väntrummet .., där är några kunder från affären som hälsar så vänligt och undersköterskorna som står i den inglasade buren, dom nickar leende .., ja, så har det blivit ., helt otroligt är det ., att man känner sig lite hemma på vårdcentralen.

Och doktorn tar i hand och hälsar och känner igen .., - en gång bodde han inte långt från bloggmadamen - så vi pratar om buslivet på gatan .., om alla bilisterna som kör likt galningar .., och jag får veta att herr doktorn är nyligen hemkommen från ett år i Kosovo och då pratar vi lite om det .., om skillnaden mellan livet här och där ..., och jag berättar om mamma som, när hon hade tillbringat ett tiotal år bland indianerna i Bolivia, sa att "ååå, vad vi har mycket att lära av naturfolken när det gäller mediciner och ååå, vad svenskarna gnäller för småkrämpor!" och lite känner jag mig just då som en "småkrämpa", ja, när jag tänker på Kosovo och allt annat elände i vår värld.

Efter pratet blir det till att lyssna på lungorna och ta blodtryck (för högt .. "konstigt, jag har alltid högre tryck hos doktorn, hos distriktssköterskan ligger det bra!" säger jag häpet .. och då förklarar den vitklädde mannen att det är vanligt .., det finns t.om. ett begrepp för just detta .., vita-rocken-syndromet eller nåt sånt) och jag får berätta om hostan som håller på att göra mig galen.

Men allt låter bra.

Och så sätter sig herr Doktorn vid sin dator och tittar på mina mediciner och jag berättar om njurstenen och att jag kräktes så våldsamt av den smärtlindrande sprutan och lite sånt prat blir det och så säger han plötsligt ..."nä, vet du vad Elisabet, vi sätter ut din blodtrycksmedicin och tar en annan, en dyrare variant, jag tror att det är medicinen som ger dig en sån förfärlig torrhosta!"
(Jag har öht svårt med mediciner. Av värktabletter som Citodon eller Voltaren, kräks jag rakt av! Morfin är inte ens att tänka på! Det är likadant med alkhol; jag tål ytterst lite .., en snaps så blir jag mjuk i benen. Inte ostyrig, men lite ljum-mjuk. Och mina barns pappa brukade alltid skratta och säga att ..."när läkemedelsföretagan ska prova ut nya mediciner, då borde dom testa dom på dig, du får ju direkt biverkningar!")

Just så blir det.


Det finns inte ord för hur glad jag blir!

Inte för medicinen i sig, utan för att det kanske finns en så enkel lösning på problemet.

Sen cyklar jag hemåt.

Jag har på mig en rosalila kjol och den lilafärgade jackan och solen flödar och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden!

I cykelkorgen vilar Apotekspåsen med den nya medicinen.

Tänk .., bara tänk .., om det vill bli bra nu!

(Min störstasyster är ju en f.d. sjuksköterska. Så smart av henne! "Jaha .., du hostar inte på nätterna alls ...? När tar du blodtryckstabletten ...? På morgonen ...? Ja, just det .., det är väl därför du hostar mest på eftermiddagarna då .., sen har den liksom inte samma effekt, alltså, om du inte tål den.)
På agendan, sid. 2.

Så snart växeln öppnar, ringer jag vårdcentralen.

På ett inspelat band talar en kvinna på skånska och säger att det är .... elva personer före i kön och om man vill kan man slå in sitt telefonnummer, så ringer sköterskan upp.

Så det gör jag.

Knappar in mitt nummer.

Efter tio minuter ringer telefonen.

" .. jahaja, på det viset .., det låter ju inte bra .., men ..., ja, vi har en tid klockan 11.00, kan du vara här då ..?" frågar sjuksköterskan som heter Agneta (men uttalar det Aggneta och jag blir alltid så full i skratt ...) och är kund i affären.

För henne har jag berättat om den våldsamma hostan .., den som igår nästan tog knäcken på mig.

Det visar sig att min ordinarie läkare har semester.

"Det blir hos Åke L ....", säger syster Aggneta.

Jag säger att det går bra.

Doktor Åke bodde för några år sedan på samma gata som bloggmadamen och handlade då ofta i lilla kvartersbutiken.

Han är värmlänning och oerhört sympatisk .., brukade köra hem till sina gamla föräldrar som bodde - eller kanske fortfarande bor - ute i den värmländska skogen och hjälpa dem med livets nödtorft.

Jo, det blir nog bra.

Och jag är glad att jag tog ett fotbad i landet Halland i söndags.

"Flickor! Kom ihåg att alltid ha rena strumpor!" sa mamma på den tiden hon arbetade på sjukstugan.

Det var tydligen det värsta av allt; att hamna som akutpatient och ha smutsiga fötter!

Tänker jag ..., och ler för mig själv.

Inför badsäsongen ...



En utriven tidningssida med tips på viktigheter.

Och intill, ligger en ihärdigt tränande pensionatsvärd och gör magövningar.

Jo, jo.

(Och ja, han kan börja träna iförd snickaroverallen. Mitt i det han bygger kan han också, helt plötsligt, övergå till att rensa gräsmattan från maskrosor. Femton maskrosor och så på med bygget igen.
Eller magträning i fem minuter.)

Hurra, hurra, hurra, hurra!



Idag fyller den här madamen år!

Trettioåtta.

Som bäst.

När hon första gången besökte Ystad och satt i soffan Ektorp, då var hon nästan en helt annan människa än den hon är nu.

Nu är hon öppen och som en fladdrande fjäril i solskenet.

På torsdag i nästa vecka blir det kalas på pensionatet .., med present och skönsång.

Kanske Fågel-Gunnar från Jämtland kan klämma i med nånting riktigt vackert också?

Här kommer en stor kram från mig!

(Och ja, man ska nog klicka på bilden ... och ja, jag har förstärkt färgerna lite, lite. Det kallas för Konstnärlig Frihet. Bloggmadamen tog bilden. Ds.)

Tisdagsfönstret ...



... hittar man i Käglinge, i Kopparsmedjan.

Hemifrån-Anitha .., med 46 dagar kvar i Skåne .., skickade bilden.

måndag 11 maj 2009

Insikt nr 150 ...


Hur många gånger har jag sagt samma sak?

Tänkt samma tanke?

Detta att hon har en alldeles egen rytm.

Ett eget språk.


Så vackert att det gör ont.

Ännu ett kvällsfönster ...



Den alltid så omtänksamma och rara madame Hedgren, hon som också bor här i Skåne, har hittat två fönster som hon pytsat iväg genom rymden.

Så här skriver hon:

"Hej!

Här kommer två fönster från fyren i Smygehuk.

Har varit där på lägerskola med alla mina sockertroll från torsdag till fredag!

Härligt (men trööööttsamt ...)!"




Ett kvällsfönster från ellis ...



hos bloggmadamen just nu:

korsordslösande

öppet fönster

fågelkvitter

pulmicort

vattenglas

torunprat

johan wester

rolig historia

tv 2

eu

förbipasserande bilar

hudkräm

Sedan mitten av mars ..



... har jag hostat.

Nu håller jag på att bli galen.

Hela dagen host på jobbet och att försöka att i n t e hosta, det är precis lika kämpigt.

Lika hemskt på tåget hem igår.

Kommer hem i eftermiddag.,. fryser ., känner mig febrig och hostar.

Får avsluta två telefonsamtal .., det går inte att prata och hosta samtidigt.

Nu har jag meddelat den snälle Magnus på jobbet att jag blir hemma i morgon.

Jag ska ringa vårdcentralen och be att få komma upp och få nån slags hjälp.

Det känns som om jag har alldeles för lite luft i mina lungor.

Så är det.

Och ja, det här är rena gnällbloggen just nu.

Dagens fönster ....



Vännen Ellis har varit på upptäcktsfärd och skickat en hel drös med fönster; det ena vackrare än det tredje!

Här är det första.

Och idag är en lång dag på jobbet .. från sju till fem och jag är ofta där en kvart innan jag börjar, så nu får ni vila ögon och öron från bloggmadamen prick hela dagen.

Ni glömmer väl inte att läsa Joms underbara reseberättelse?

Nu är han i Kambodja och berättar så fantastiskt levande om sina öden och äventyr!

söndag 10 maj 2009

Ett sent kvällsfönster från ...



... den här madamen.

Hon som bara har fyrtioåtta dagar kvar att sitt livs äventyr i Skåne.

Och fönstret hittade hon i Kopparsmedjan i Häglinge.
På agendan ....

Vilka härliga dagar som nu väntar!

Först arbete i två dagar (ringa vårdcentralen och boka tid för ultraljudsundersökning av njuren ...., order från den isländske läkaren i Halmstad) .., därefter tågresa till Halland .., middag hos pv:s granne Göran med hustru och liten terrier ..., hemresa och arbete hela helgen.

På lördageftermiddag biltur till norra Skåne och hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik och så papegojan som jag inte kommer ihåg namnet på. Om det nu är en papegoja.
Nu återstår endast 48 ynka dagar av deras år i Skåne, därefter blir det Västerbotten igen.
Där, i norra Skåne, blir det middag.

Nästa vecka: på tisdag kommer ellis ., och på kvällen är det träff med den hurtiga madame Hedgren!

Onsdag åker jag till Halland, ellis stannar i Ystad.

Torsdag blir det middag hos pv = ellis och Gunnar från Jämtland (fågel-Gunnar, ni vet).

Fredag ska jag laga all maten inför bloggträffen nästkommande dag/kväll.

Lördag bloggträff.

Alla rum på vandrarhemmet lär vara uppbokade och ikväll har den rara Bente lovat att Hedgren får dela rum med henne.
Bra! Så ordnade det sig.

Söndag .., blir det fint väder hoppas jag kunna ta med den som har lust på den där härliga längs-havet-möta-hästarna-promenaden och efteråt blir det kanske kaffe och nygräddade gifflar på pv:s pensionat.

Och sen, tänk ..., är det mindre än en månad tills vi åker hemöver på semester.

Som en enda lång räcka av guldstjärnedagar känns det!

Till Anna-Panna ...

video
Och ja, jag säger fel.
Dr Böhlander kom för att hälsa på sin lillasyster.

I högstadiet uppmanades vi av vår musiklärare att sjunga en sång inför honom, ja, klasskamraterna fick vänta utanför i korridoren.

Jag tilldelades "Billy Boy" .. , ni vet .., "ohhh, where have you been, Billy Boy, Billy Boy ..?"

Den skulle jag sjunga.

"Aldrig i livet!" sade jag och tänkte på Johnny, Dan, Gunnar och dom övriga pojkarna i klassen som hade lovat/hotat (fast filurigt smajlande ...) att stå bakom dörren och smyglyssna och jag som var så blyg!

"Elisabet, det är så här, att om du inte sjunger så får du sänkt betyg i musik ...", sa musikläraren bestämt.

"Jaha, då får det bli så ...", svarade den unga bloggmadamen och så blev det.

Från en medelmåttiga trea till en eländig tvåa.

Men ..., något måste ha hänt under årens gång .., för nu sjunger samma madame gladeligen inför alla bloggvännerna och faktiskt inväntar hon nu bara telefonsamtal från den här mannen.

Just så.

Men det viktigaste av allt är ju ändå att hela inlägget tillägnas födelsedagsbarnet!

Söndagsfönstret ...



När jag kommer hem från landet Halland och öppnar min inkorg, ramlar jag nästan baklänges!

Där svämmar nästan över av de allra mest ljuvliga fönster!!

Nu tar jag dem i ordning.

Först ut är madamen som trivs så bra ute till havs; i skärgården.

Och i London, inte att förglömma.

Här är hon!

Och så här skriver hon:

"Hej Elisabet!

Efter en morgon då vi vaknade till det härliga ljudet av regn så blev
det efter ett tag strålande sol igen.
Frukost på lilla glasverandan och melodikryss.
Sen bar det av till affären för att köpa morgontidning och mjölk.
Då tänkte jag att jag skulle skicka dig ett av mina båtfönster idag.
Ha det gott och hälsa PV och Pelle!
Kram ... Londongirl!"

// Och tack snälla alla som har skickat fönster! Ni är ena riktiga ä n g l a r!

Om man nu tänker efter ...


Igårkväll. Möte med med medverkande från kofilmen.
Det var också en slags lycka.

Tänk er en jättelång promenad längs illgula och ljuvligt doftande rapsfält .., och tänk er att svänga av grusvägen och passera sommarstugor där syrénerna blommar som bäst .., tänk er att kliva över stegen som går över stängslet och tänk er att komma till hedmarken som på vissa ställen är sank och där man blir våt om tårna .., tänk er havet till höger och tjugofyra hästar som väntar vid första färisten .., och tänk er att hälften av hästarna ligger utsträäääckta på marken och halvsover och njuter av värmen och tänk er att man sätter sig på en sten intill och fyra hästar kommer fram till en och en av dem puffar hela tiden på pv:s hand och jag fattar ingenting, men det gör hästen .., för i handen håller pensionatsvärden ett rött äpple och det är det hästen känner doften av.

Tänk er sedan att man går längs havet och att marken översvämmas av lila och rosa trift och stora sjok av små, små violer!

Fiskmåsar mot blå himmel.

Och sedan hemma igen och kaffe på altanen och uppvärmda gifflar och en katt som ligger och sover i skuggan under bordet.

Fågelkvitter.

Citronfjärilar.

På stentrappan en samling pyttesmå myror.

Och vi har spelat in och sjungit för födelsedagsbarnet och filmen får jag lägga in när jag kommer hem, för om en timme går tåget från Halmstad Central och jag ska packa min rosa väska och ryggsäcken och ta med vattenflaskan och göra mig redo.

Kan livet vara bättre än så här? tänker jag.

Nej.

Inte för mig.