lördag 21 maj 2011

Efteråt ...



... sitter jag ute på trappan och drar djupa andetag.

Herrarna sigge nilsson och pElle, gör mig sällskap.
Det fattades femton kronor.

Och kvinnan, som skulle betala sina varor, rotade i handväskan och i jackfickan, men icket.

"Jag lägger tillbaka glassen .., fast det ju var den jag helst av allt ville ha ...", sa kvinnan och log.

Besöket i affären var inte planerat.

Och jag tog glassen och skulle just lägga tillbaka den i frysen, när kunden bakom tog upp sin plånbok och sa att ..."nej, låt den vara, jag betalar den ...., här får du ..!"

Huvuden sträcktes .., vad var nu detta?

Och så räckte den unga kvinnan mig femton kronor och damen som hade glömt att ta med sig tillräckligt .., protesterade livligt, näää, inte kunde hon ta emot .., nä, aldrig i livet.

Men så blev det.

Kvinnan som var så generös, visade sig vara på besök i landet Halland.

"Vi har hyrt en stuga här i närheten .., det är första gången vi är här", berättade hon och döttrarna stod intill och log varmt och jag sa att "men tack för att du var så vänlig, vilken omtanke ...!"

Det visade sig att hon - den generösa -, kom från Östersund.

Och så här gick det ...



Det var idag pv skulle springa Göteborgsvarvet.

Var det tänkt.
Och igår ...

... hade jag hon Stenbergskan från Rökå i kassan, hon som bor bara några kilometer från det gula huset på kullen.

Men också en kvinna med omisskännlig norrbottensdialekt.

"Jo, jag är från Porjus, men bor i Västerås ...", sa hon och log.

Tänk, att bo i Västerås och ha sommarstuga i Halland!

En annan - ganska ung kvinna - sa: "får jag fråga, är du från Skellefteå?"

"Nej, men ganska nära ändå .., från Malå, det var bra gissat av dig!", svarade jag häpet.

Då berättade hon att hennes mamma var uppvuxen i Varuträsk, inte många mil från Malå.

"Du förstår, jag kände igen dialekten .., jag tycker om den, men det är väl för att det påminner om mormor och morfar och ...", sa kvinnan och log.

Det är väl så det är.

Var gång jag pratar med min moster i Vilhelmina och hon säger ..."men heeeej lilla Eliza!" stockar det sig i min hals.

Det är som att höra mamma.
Lördagmorgon ....


Frukost vid köksbordet .., ytterdörren på vid gavel.

Fågelkvitter.

Mera fågelkvitter.

Och Zoega-kaffe och te .., valnötsbröd .., hemkokt rabarbermarmelad och herrgårdsost.

Där sitter vi, mitt emot varandra - vi som har valt att bo tillsammans -, och pratar om nattens drömmar.

Fragment, bara.

Idag ska pv, tillsammans med två kollegor, springa Göteborgsvarvet och han är fokuserad, men också lite bekymrad - men det erkänner han inte -.

En sträckning eller nånting sånt av vänster lårs baksida har blivit ett litet aber (eller ett stort ...) .., och jag ser hur herr pensionatsvärden streeetchar ute vid traven av det som ska bli ved ..., det är när han är på väg att hämta morgontidningen.

Själv ska jag arbeta.

Johanna (som ska bli mamma och det är hennes område jag fått äran att ta hand om, förutom spel och post som jag vägrar att ha ansvar för) ska gå igenom dagliga postrutiner med mig och sista timmarna är det lugna och trygga Lena och jag själv som kamperar vid kassan.

"Aj, aj, Kapten!" brukar jag säga när Lena ber mig om nånting.

Hon är tryggheten personifierad.

Igår kom min första beställning, den som jag gjort själv.

I flera år har jag beställt hem gröna förfrankerade kuvert/påsar och nu kom en rejäl omgång.

På följesedeln, som ska läggas inne på Bodils kontor, skrev jag:

"Hej Bodil! Ja, nu har vi gröna påsar fram till ungefär år 2014 ...", hälsar Beställerskan.

Hon loooooog.

När klockan är halv åtta ikväll är jag hemma igen - om allt går som det ska - och då väntar två helt lediga dagar.

Två lediga dagar.

Det är nästan så att jag börjar gråta bara vid tanken.

(Gråta kan man också göra, men av tacksamhet, för ett mail som under natten kommit susande till inkorgen. Avsändare var och är en kund. Jag ska spara det i evigheters evighet. Eller i alla fall så länge jag lever.)

Lördagsfönstret ...



.... kommer, precis som gårdagens, från Västergötland.

I alla fall har det kommit genom-rymden-susande därifrån!

Avsändare var den här madamen.

fredag 20 maj 2011

Den allra vackraste musik ...



Kväller.

Den som har varit med här på bloggen, minns hur livat det kunde vara på Regementsgatan i Ystad .., och hur dåvarande mitt-emot-grannen kunde ha dunderfester i dagarna tre .., dag som natt .., och jag höll på att bli galen.

Om jag säger som så ., så är det lite annorlunda här, ute på landet.

Och Mian ..., vad är nu detta för fågel ..?

En Rödhake?

Badsäsongen närmar sig ...


Upphittad i en affär i landet Halland.

Dagens inköpslista ...



Ulrika hittade den på Willys i Ludvika.

Inbokad ...



Idag fick jag hela sommarens schema i min hand.

Det är nog första gången på tjugo år jag har varit med om sådan planering och oj, så skönt det är att nu veta hur det ska bli, ja, nu kan man planera på ett helt annat sätt.

Såväl vecka 29 som vecka 33 har jag semester och till min oerhörda glädje fick jag behålla lediga helgen just innan och det känns som en extrapresent.

Jodå, det har minsann hänt att chefer har lagt in extraarbete just den helgen ., (nästan som en bestraffning för att personalen går på semester .., vore jag chef skulle jag göra tvärtom .., låta personalen som ska gå på ledighet sluta tidigare dagen innan) nu är jag ledig lördag och söndag innan själva semestern börjar .., å, vilken ljuvlighet!

Och jag har berättat för Bodil om mina fot, - och benbekymmer och det känns också bra.

Helt ärlig om den här krångliga situationen ska jag vara.
För fem år sedan ....

... åkte jag baklänges i tiden.

Fredagmorgon ...


Elskåp i Ystad.


Två långa arbetsdagar stundar.

Stumma ben också.

Och fötter som - efter arbetets slut -knappt går att stå på.

Men också: härliga möten med människor.

Mannen som har arbetat i en rörpipfabrik, bland annat.

Han som alltid har ett så varmt leende.

Och han som är så lik Jesus.

Och alla småttingar.

Och rara arbetskamrater.

Carina med sitt nya läppstift, hon som nyss har besökt Prag.

Och Mattias som har en hundvalp.

I charken jobbar Gunilla och Ann-Marie.

Peter har tagit ledigt.

Ute skymtar blå himmel och solsken.

Och i morgon ska pv springa Göteborgsvarvet.

Dagens fönster ...



.... kommer från Marie-Louise.

(Det kom två, det ena kommer här.)

"Hej lilla hon i landet Halland!

Sänder dig två fönster som just nu är så vackra när ljuset silar igenom gardinerna!!

Det är så rogivande att vakna till morgonsolen och avsluta dagen med ett skirt ljus genom vardagsrumsfönstret.

Kram från landet Västergötland!"

torsdag 19 maj 2011

Tiden går ...

I sex år har jag bloggat.

Det torde innebära månader av tangentknatter.

Första inlägget såg ut så här.

Redan då ägnade jag mig tydligen åt människokapning.

Enligt önskemål ...


Ulrika, Oxe. Envis.

Igår hade jag ett brev i min inkorg från en för mig okänd Margareta i Ångermanland.
Så här skriver hon, bland annat.

"Snälla Elisabet, kan du inte intervjua eller presentera några av dina bloggvänner, så där som du brukar göra på din sida med vänsterhänder?"

Jo, det kan jag nog göra .., jag vet bara inte vilka som kan tänka sig att ställa upp som "offer".

Men okej, jag börjar med Ulrika .., hon är modig, hon säger nog inte nej .., och tänk, det gör hon inte heller.

"Visst kan jag det!" skriver hon.


1. Om du skulle beskriva dig själv, med för dig typiska egenskaper .., vad skulle det då bli?

Otålig.
Saknar mellanläge - det är allt eller inget. ;-)
Optimist.
Överlevare.
Bra på att leva i nuet.
Påhittig.


Detta är inte Lisa, det är Ulrikas syster Linda.
Ulrika är storayster.

2 .Fråga en vän vad hon/han säger? (vad hon/han tycker är mest typiskt dig).

Ulrika frågade sin vän Lisa.

"Jag tycker du är Äkta.
Du är vad du är och står för det och det är den finaste egenskap jag kan tänka mig. Det gör också att man litar på dig.
Du är inspirerande i att du delar min syn på handarbete som både meditation och som nörd-hobby. Och handarbetandet i sig gör dig till en kategori människa som bjuder in andra.
Du sa när vi först lärde känna varann att du var svår att komma nära - en ärlighet i sig att du sa det rätt ut - men när det sedan klickade visade du också hur glad du var över min vänskap.
Det fick MIG att känna mig värdefull. Det är stort.
Så - äkta, ärlig, öppen om man förtjänar din öppenhet men ärlig även mot de som inte känner dig nära. Kärleksfull, känslostyrd och tydlig."


Ulrika, 14 år.


En västmanländska som inte visste vad som väntade.
Nu tvåbarnsmamma och nyss fyllda fyrtio.


Här var ödet att åka tåg från Ystad till Köpenhamn.
Vad madamen tycker om Ernst, kanske man kan räkna ut.
Men jag tycker att han verkar trevlig.

3. Tror du på ödet?

Nja... Ödet och ödet... Hm. Jag vet faktiskt inte.
Jag tror nog mest att man själv påverkar sitt liv, sina val.
Men kanske är vissa saker menade att hända/komma i ens väg.
Jag ser livet som en stig med massor av små korsningar.
Rätt som det är befinner man sig på en ny stig, lite som när någon grejar med växlarna på en leksakstågbana.
Ibland knuffas man in på en ny stig, ibland väljer man själv att ta det klivet.
Sen är det bara att hålla i sig och "enjoy the ride" så gott man kan. :-)

4. Vilken doft gör dig riktigt lycklig?

Doften av solvarm tallskog en vacker sommardag.

5. En kväll ringer någon från Svenska Spel.
Undret har skett .., du har vunnit 10 miljoner kronor. Vad gör du med dem?

Jag skulle köpa mig en stuga i Arvidsjaurtrakten.
Och resa, massor!
Ta med mina barn och mina vänner ut och uppleva världen tillsammans med dem.
Se till så det fanns nog på banken så jag aldrig skulle behöva oroa mig för pengar mer.
Försöka göra gott för andra som inte har det lika bra.

6. Hur ser din drömsemester ut?

Att resa ut i världen tillsammans med mina barn och liksom bara...resa dit näsan pekar, så att säga. :-)
Men annars har jag små "drömsemestrar" i att hälsa på/få besök av/umgås med vänner och familj och koppla av och prata och ja, bara ha det gott tillsammans.
Det är det allra bästa. Landet Halland, Torpet utanför Alingsås, Landskrona, Örnsköldsvik, Månsträsk osv.
Alla de platserna är drömresmål eftersom underbara vänner finns där och tid tillsammans med familj och vänner är det viktigaste och bästa som finns.

7:e och sista frågan. Hur kom det sig att du började blogga?

Jag ramlade in på din gamla blogg :-) och tänkte "vad kul!".
Som en slags dagbok om allt möjligt. Och ett bra sätt att skriva av sig.
Jag var vääääldigt anonym i början, ja det vet ju du, och visade knappt så mycket som ett finger. Det kändes som att kliva in i en stor sal full med folk och skrika "HEJ!!", haha. :)
Med tiden har både bloggandet och jag själv förändrats, väldigt väldigt mycket.

Det bästa med bloggandet är alla vänner jag fått! Helt klart.
Mitt liv har blivit så oändligt rikt tack vare alla underbara människor jag träffat/träffar via bloggandet.

I skattgömman ...


En liten "dr Böhlander" i sin farmors tjusiga soffa.


Rotar bland alla tusentals bilder.

Dåtid blandas med nutid.



"Vist mamma va ja fn

du är åkså fin."

Hjärtevärmarrader.
För sex år sedan ...

Var rubriken på nittonde-maj-inlägget

"En hård jävel".

Jag minns alltsammans.

Dagens fönster ...


Innergården i Ystad.

Plommonträd och snödroppar .., ovanpågrannen Erik som sitter i sin solstol .., cigarettfimpar .., katter bakom fönsterrutor ., tvättstugan.

Och den röda porten .., dunset när dörren går igen .., kullerstenarna.

Duvkorr .., koltrastsång.

Under sju år blev detta en del av mitt liv.
ont-i-magenframkallande ....


från P4:s trafikinformation klockan 5 på morgonen

får vi veta att en stressad älgko har hamnat på fel sida viltstängslet

det är kring Töre i Norrbotten

och någon annanstans

springer en förskräckt älgkalv

som också hamnat fel

"och hur ska man hitta tillbaka till mamma!!?"

onsdag 18 maj 2011

Några kvällsfönster från ...


Tänk, så härligt att sitta där uppe på verandan ..., tänker jag.


.... Västernorrland, kanske?

Det var i alla fall strumpstickerskan med det goda minnet som var i farten med fönsterhåven.

Tack och bock!
"där verkar vara så lugnt och skönt ..."


idag fick jag veta att jag ska få nya

eller rättare sagt

fler arbetsuppgifter

jag ska ta hand om läkemedelsbeställningen

och beställningen av förfrankerade påsar

och frimärken och kartonger

och allt godis som finns runt kassalinjen

och två dagar per vecka är det mejeriorder

och brödbeställning

jag säger bara det

det är liksom ingen risk att man förslappas

Fattigdom och fattigdom ...



Allt är som bekant relativt.

Tänkte jag, när jag läste nedanstående insändare i dagens DN.

Allra mest tänkte jag på det när jag sedan tittade på detta, som kom från vännen Anna-Karin här i Halmstad.

Det handlar om microlån.

Jag tror att jag ska gå med.

Här finns mer att läsa om detta.

Och här!

Så himla finurligt!

I dagens DN ...

Sånt jag tycker om ...


Jo, det är sånt här ..."som hälsat på barn i Lund".



Och Solveig som just har kollat tågtiderna.



Och Åke, som servat kafémaskinen.

Helt irrelevant förstås, vad gäller själva huvudfrågan som lyder: "Har du koll på hur mycket du får i pension?"

Men jag tycker om det.

Han som skrev artikeln och tog bilderna, heter Lars-Ingmar Karlsson, arbetar på DN och hade en himla trevlig röst.

Onsdagmorgon ...



Vaknar tidigt efter en natt fylld med de allra mest underliga drömmar.

Jag har befunnit mig i såväl Malå, som Skellefteå och Ystad .. jag har suttit i väntrummet på en ortopedmottagning och sett en psykotisk och helt naken man komma springande och visa att han har stuckit sig i magen .., någon har stulit min ena sko och allt är kaos.


Ibland är det knepigt att ta sig ut från drömvärlden.

Det är som om drömmarna sitter kvar; ja, har klistrat sig fast vid kroppen.



På grannens tv-antenn sitter en duva och koooooorrrrar.

Från vardagsrummet hörs gomorron-tv:s nyheter.

Det är onsdagmorgon i mitten av maj.

Onsdagsfönstret ...



"Båten är i sjön och vi har lastat i dynor och sånt.

Hann precis in i båten när ösregnet kom. Mörka moln och lite åska hörs i fjärran.

Om det regnar på första båtturen så kanske det blir sol på de andra turerna framöver?

Men det är faktiskt lite mysigt när regnet smattrar på kapellet.

Turtlan."

tisdag 17 maj 2011

Om att vara en fegis ...


Till höger på bilden: hon som var rädd för nästan allting som lillpiga.

I alldeles purfärska numret av tidningen Equipage, skriver Anna om det här med rädsla.

Helt ärligt ska jag säga att jag älskar den krönikan och ja, jag inser att jag - som mamma - är alldeles oerhört subjektiv, men ändå.

Och varför tycker jag så mycket om den?

Jo, jag tillhör nämligen själv fegisarnas skara.
Inte i allt, men när det gäller detta med arbetslivet.

Det finns människor som gladeligen skuttar mellan arbetsplatser och bara finner det hela utmanande .., ååå, så roligt att få nya arbetskamrater och hjälp, så kul att lära sig nya saker!

Själv reagerar jag precis tvärtom.

Jag är livrädd att inte begripa allt det nya .., jag är orolig att arbetskamraterna ska bli irriterade på mig och i fikarummet säga ..."å, den där nya, hon är ju rent hopplös!"

Sånt.

Jag är också rädd att inte bli omtyckt.

Det är sånt man knappt får säga.



Och när jag läser Annas krönika, då inser jag att hon - på pricken - har fångat även min känsla.

Det är precis så jag fungerar.

Om och om igen måste jag öva mig och känslan när jag begriper och förstår sammanhanget, är obeskrivlig.

En lättnad så ofattbar stor .., så där som att ha tappat ett ton rädsla.

Just så.

Och du som läser här .., vad är du rädd för?

Om du vill .,. får du mer än gärna berätta, så lägger jag ut det här.

sportigajenny sa...

Precis så känner jag just nu, vad gäller mitt sommarjobb. att de ska tycka jag är värdelös, då jag frågar samma sak typ 100 ggr. Men hellre att jag frågar en gång för mycket, och får det rätt, än att inte fråga och det blir fel!

Ruta Ett sa...

Jag är rädd för höjder. Om jag går upp i ett högt torn eller nåt och tittar ner, då känns det som om jag sugs neråt.

Evas blogg sa.

Jag är också rädd för höjder. Och allt som går fort (köra bil fort, slalom...). Jag är också rädd för att inte bli accepterad för den jag är.

Christina sa...

För mig var Anna den kavata, lite kaxiga, tjejen. Som med STORT allvar sade att hon inte kunde äta ketchupen, för att den inte var inköpt på ICA :o

(Men Christina (Berglund ...?): Anna har alltid varit modig och vanvettigt rak, men artikeln handlar om hästar och detta att man inte i hästkretsar pratar om rädsla).

bloggtant sa...

Jo du, det är mycket det. Fast mest är jag rädd för att tappa kontrollen över livet, att inte veta vad som händer härnäs.

AP sa...

Christina: Jag skrattar ju så jag gråter. Kommer till och med ihåg det där med Konsums ketchup. Kaxig kunde jag ju vara bland er - där var jag ju redan trygg från början :)

Ingela sa...

Här skriver en god vän om mod och rädsla.

Själv är jag inte någon som är särskilt rädd av mej.Jag gillar inte att flyga fast riktigt rädd är jag nog inte. Agressiva människor är nog det obehagligaste jag vet, så det kan man väl säga att jag är rädd för. Sen är man förstås alltid rädd/orolig att det ska hända de man älskar något tråkigt.


Agnetha (från Malå, men bor i Skellefteå .., vågade dock följa med till Grekland) säger ...

Hej Elisabet!


Jag är rädd för mycket men allra mest rädd är jag för att flyga vilket hämmar mig
mycket, måste avstå från saker bara för att jag jag är så rädd för att flyga.
Är också
rädd att vara ute på vattnet, tycker inte om båtturer och så är jag förstås väldigt åkrädd när jag åker bil. Går bra när jag kör själv, tycker då att jag har kontroll.

Cecilia N sa...

Rädslorna varierar med orken tror jag. Fast höjdrädslan är ihållande.
Och ändå glömmer jag den för att jag vill se utsikten där uppifrån.
Tills jag kommit mig en bit och kommer ihåg: ja visst ja ...
Ormrädslan finns också ständigt även om den inte är aktiverad för jämnan.

Såja ...

Nu är det dags för arbete.

Nio till tolv.

Därefter tre till sju.

Idag vankas mejeribeställning och ordna med brödet och så är man rastavlösare i kassan.

På eftermiddagen är det kassan igen .., det är tidningarna (som nog Johanna tar hand om, hon har varit i Milano, ska bli intressant att höra om hennes utflykt ..) och posten, förstås.

Herr pensionatsvärden är, tillsammans med några kollegor, i Göteborg och träffar Skolinspektionen.

Här och nu ...

Det tog 45 minuter ...



Sen kändes det mycket bättre.



Och Gunnar ..., vi (ja, åtminstone en av oss ..) hinner nog stöka till det rejält innan du kommer, så får du en guidad visning i ett "rörigt" garage ...

All denna längtan ...



Tisdagsfönstret ...



... finns på övervåningen i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.

måndag 16 maj 2011

Om kommentarer hit och dit ...


"Ska jag ta den eller inte ...?"

Det finns inlägg där kommentarerna blir minst lika roliga som själva inlägget.

Kommentarer som jag kan gå och smajla åt långt, långt efter att dom publicerats.

En sån är från Christina .., bilden här ovanför hör till det inlägget och det är Christinas andra kommentar i det här inlägget som jag tänker på.

Det är nog mest det icke-inlindade stödet till den vacklande Eva jag tänker på och blir glad av.


En annan kommentar är från ett stickläger i Dalarna.

Där är - som alltid -, helt underbara bilder tagna av Ulrika .., och så den här då (den här ovanför) .., och när jag läste Mians kommentar (den näst sista) skrattade jag nog i en halv minut och jag gör det fortfarande.

Det är hennes sätt att se det hela som en film .., eller i alla fall får det mig att - tack vare kommentaren - se det hela som just en filmsekvens.

Varma, goa kommentarer, skrivna med värme till vänner man tycker om!

Och så kommer jag ihåg dom här kommentarerna.

Minns ni?

Filmlistorna som ni skickade (med era älsklingsfilmer) och så sammanställde jag det hela och satte till bilder och sist av allt, ett eget inlägg med era kommentarer till alltsammans.

Åååå, så roligt jag hade!

Och Eva och Ulrika..., jag norpade era bilder utan lov.

Om ni anmäler mig, så kom gärna och hälsa på i fängelset!

Jodå, det kan ni visst göra.

Jahapp ...


Icke-naturell-kvinna, född 1954.

Det löftet föll pladask till marken.

Att bli helt naturell.

Idag uthärdade jag inte längre .., detta att ha ett hår som är grå-orangefärgat, nätack.

Nu heter nyansen "Dark Mocca".

Sug på den ni.

Det var i London ...


Här hänger det.

... ni vet, kring första advent, som Jennie berättade om det äckliga duschdraperiet i sitt och hennes mammas badrum på hotell Capthorn Thara.

Det var knappt att Jennie ville duscha där inne.

Jo, vi hade också ett duschdraperi i vårt badrum, men det var inget jag hade reflekterat så värst mycket över .., själv blir jag aldrig stående särskilt länge i duschen och hann kanske aldrig ta mig en närmare titt.

Men efter den här resan, blev det annorlunda.

Nu började jag syna duschdraperier kors och tvärs, och allra mest vårt eget.

Idag - minsann -, hamnade det i tvättmaskinen, tillsammans med (blunda nu pv!) klorin.

Men rent och fint blev det och Jennie har fått ett mail med en bild på ett nytvättat draperi.

Och jag känner mig rätt nöjd.

Någon har ...


.... nog en hel del att syssla med framöver.

Tror jag bestämt.

Ensamvargen ...


Kl. 12.45 en måndag i maj.

Jag ser honom när jag passerar rumsfönstret.

Lille sigge nilsson ..., han som alltid vill vara för sig själv.

Som kommer in och jamar lite - jam-jam - liksom bara för att visa att "här är jag!" och sedan tar sig en sväng till matskålen och sedan letar upp ett eget rum.

En liten tiger på livets savann är han.

Storröjning ...



Igår hyrde pv en släp, ja, han skulle frakta bort alla säckar fyllda med rådjurshö och lite annat.

Jag tror dock att han glömde ta en titt i garaget.



Kontrasten blir än tydligare, när man har en Flitig Pensionär som garagegranne.

Här syns det nyligen dammsugade golvet.

Tidig morgon ...


Aj-M-F-chefen i mitten.
Något bister.

Ett fönster på glänt .., kraftiga björkgrenar vajar i vinden.

På kudden intill mig ligger pElle och sover.

Från radion hörs P1-prat.

Det handlar om IMF-chefen som, under ett besök i New York, anklagas för sextrakasserier.

Reportern säger IMF på svenskt vis.

Den pratglade SEB-mannen svarar på engelskt sätt ..."Aj-M-F".

Och där ligger jag under det blommiga täcket och tänker på hur underligt det låter .., med två så helt vitt skilda uttal i ett och samma reportage.

Det blir till slut det enda jag fokuserar på.

pElle, han bryr sig inte ett dugg.

Måndagsfönstret ...



... kommer från lilla byn Le Castellet i södra Frankrike och enligt fönsterfångerskan, ingår fönstret i någon slags "fransk administration".

Här hittar ni Turistbyrån i Le Castellet.

Ja, om ni blir sugna på en resa just dit.




söndag 15 maj 2011

"Aj, aj, aj!"


Vänsterbenet är det som han fick kramp i.
Natten mot idag krånglade dessutom hjärtat.
Ordentligt med flimmer.


En kommer hem från affären och har hysteriskt ont i fötterna,
en annan har någon timme tidigare sprungit fem rundor (Mian och Gunnar vet vilken runda det är .., grusvägen härifrån och mellan åkrarna, ner i hästhagarna och havet på höger sida och så hem igen ..,) -allt som allt 17.5 kilometer - och har fått kramp i ena benet och båda ojar sig och haltar fram.

Och ler.

Vi säger att det liknar mest ett ålderdomshem just nu, det här.

För pv:s del är det uppladdning inför kommande lördag - Göteborgsvarvet -, totalt 21 km och det lär han väl ska klara av?

Själv har jag arbetat från lite över nio till kvart över fem.

Bäst idag var mötet med den äldre mannen, kanske 75- 80 år, som stod framför mig och skulle betala.

"Från Norrbotten .., eller hur ..?" sa jag.

"Jovisst, men jag har bott här sedan 1954", sa mannen och log.

Precis all dialekt hade han kvar.

Det visade sig att han kom ifrån Örars Örarna utanför Luleå och om han brukade åka hem ofta ..?, nej, det är tre år sedan sist, sa han och så fick vi veta att hans syster skulle fylla 100 år när som helst och då tittar en lite tös på honom, - hon står intill och väntar medan hennes mamma packar i varorna - och så säger tösen:

"Vet du, min mormor är nittiåtta år och står på benen!"

Alla loooog vi.

Senare på dagen hade jag en kvinna och hennes man i kassan och kvinnan, kanske i sextiårsåldern, var så urläcker .., snygg och raffig hela hon.

"Gud, så snygg du är!" sa jag och kvinnan log hon också och då sträckte hennes stolte man fram sitt högerben och visade mig sina skor.

"Ja, men hör du, tycker du inte att jag har snygga boots ...!",, sa han smajlande.

Jodå, det hade han.

Tänk, så lite som behövs för att förgylla ens dag.

Några möten .., fyra, fem människor .., allt blir till en massa glädje.
Förberedd ...

Att ha städat badrummet, dammsugit hela bottenvåningen och plockat undan lite .., gör att det känns bra att komma hem från jobbet vid halv sex.

Och sen; den ljufvliga vetskapen att .. i morgon är man helt och hållet fri.

Söndagsfönstret ...



... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Närmare bestämt i en sängkammare.