lördag 4 april 2009

Ännu en födelsedag ...!



Här fylls det minsann år på löpande band.

Nu var det den här kreativa och påhittiga madamen som stod på tur.

Grattis från mig!

Vill du komma med förslag ...?


"Så här ... man kan ha en två, tre stycken .... och tvättställ i dem också."


Mellan hostattackerna, som blir färre och färre, sitter vi och pratar om den där Drömmen.

Den om att driva ett vandrarhem eller Bed & Breakfast.

Tillsammans.

På fyra vita A4-ark skriver vi ner det som är viktigt.

Det som vi tycker är viktigt.

Att känna sig välkommen är nummer ett.

Där ska finnas en känsla av v ä r m e och omtänksamhet.

Och såklart ska där finnas en generös bokhylla där gästerna kan låna böcker.

Och vår, - och sommartid alltid färska blommor på sängborden.

Anna berättar att hon och Micke och Nelly tagit in på ett hotell och där stod då en hundskål med mat och en annan med vatten på golvet .., gissa, hur glada dom blev, för att inte tala om Nelsan!

Sånt.

Och jag säger att jag kan ta bilder av omgivningen .., av havet eller fjället eller vad nu blir .., och så säljer man sånt .., eller gör vykort och musmattor.

Och alla kurserna.

Kanske kunde man ha en pub också?

Och pensionatsvärden har geniala idéer för sommaren .., småtävlingar.

Olika "fritidspaket" att sälja + boendet.

Några Friggebodar på tomten till uthyrning.

En hund ska vi ha .., en Karo-hund som lullar omkring och självklart ska gästerna få ta med sig sina hundar också.

Och en kaninbur ute på gräsmattan och en gungställning.

Massor med saker.

En skön rottingfåtölj att sitta i med fårskinn i.

Gärna en öppen spis eller en kamin.

Och medan jag äter halstabletter mot hostan (men i morgon ska jag arbeta .., hostan kommer bara så där mellan varven och jag känner mig så stark och pigg nu! och ingen feber har jag längre .., åååå, det är så underbart!), skissar pensionatsvärden på Friggeboden.

Jag säger att det är helt okej, men jag vill sy gardinerna eller i alla fall bestämma hur dom ska se ut.

"Visst .., det går bra ...", säger han och smajlar.

Och pv som arbetar heltid som lärare och är ledig hela sommaren, det är ju perfekt.

Så där funderar man och drömmer och längtar och hoppas.

Ungefär så är det.

Ps. Kom gärna med förslag .., berätta vad ni skulle uppskatta om ni tog in på ett B & B! Ds.


Bettankax föreslår:

Valnötsbröd, kanel eller kardemummabullar, pEllekattstryk runt benen, kanske en lägereld/utomhusgrill.


Annela föreslår:

Jag vet vad jag skulle uppskatta. En batteriladdare till små batterier som man har i mp3-spelaren eller iPoden och tillgång till dator.
F.ö. Tycker jag det låter underbart! När öppnar det? (Ja, säg det .., när vi hittar nåt!)


Betti, hon tycker så här:

Och jag kommer gärna - och tar men Vännen, men, please, jag nyser och kliar OMÅTTLIGT av både hundar och katter, kan ni tänka er att inte släppa in katterna i sovrummet??

Inget får en att känna sig så fel och oälskad som att inte kunna vistas hos en vän pga av en katt - eller hund,,,

Men jag gillar hundar och katter - men bara på avstånd, tyvärr.

Jag drömmer om ert B&B där jag får titta på hunden i trädgården och så sova och äta frukost utan att bli sjuk. Går det att lösa??//Betti

(Betti: det finns hundar som inte orsakar allergier .., man får hitta en sån rackare!)

mossfolk .., ja, här var det minsann inga förslag ..-)

Men ni är väl underbara! Jag tycker att det låter som en beskrivning på ett sorts paradis och har just inget övrigt att önska alls.. (Ta med Lurvig du! hälsar värdinnan ..)

Mian som brukar ägna sig åt fågelskådning och postar små tomatfrön till pensionatvärden ..., hon tänker på vila.

Gärna en hängmatta där man kan ligga och kika på svalorna. (Finns på listan,mian. Liksom härliga parasoller att sitta under om det är soligt .., och solstolar som man får låna och ta med till stranden om man vill .., och hinkar och spadar till småttingar .... Sånt. Ja, om man nu hittar ett ställe vid havet, vill säga.

Jom Manilat
som ska tillbringa massor med veckor i Asien i vår .., han säger så här:

Det finns en sak som ni absolut måste ha, en sak som jag kommer att prioritera när jag snart ger mig av på min resa, tillgång till trådlöst nätverk (wifi).



londongirl .., hon säger så här ...

Åh det här låter så bra! Att få ha med hunden är ett måste för mig. Det kan väl finnas trevliga små stugor som är till dem som är allergiska som vi andra hundägare aldrig tar in i?

Jag skulle uppskatta om det fanns möjlighet att packa en picnickorg efter frukosten att ta med ut. Bara lite sånt som bröd, frukt, tomater (naturligtvis odlade längs de varma husväggarna) och en termos med kaffe.

Jag och maken och vår vovve kommer så fort ni har öppnat.
Jag kan även hjälpa till med att göra reklam för er och skaffa er gäster....hm...men det klarar ni verkligen bra själva här på bloggen tror jag.

(Londongirl: just det där med picknickkorgen har jag också tagit upp på listan. När man tittar på Fredriksdalsteatern i Helsingborg - Eva Rydberg med co. -, då kan man köpa en sån korg med tekanna fylld med kaffe eller te och så fikabröd .., sen lämnar man tillbaka korgen när föreställningen är slut och jag tyckte att det var genialiskt! Ja, man fikar i pausen alltså.Så det ska absolut finnas nåt sånt! Jag hojtar om och när drömmen går i uppfyllelse .., (nu säger min Anna: man ska inte säga OM, man ska tänka att den såklart GÅR i uppfyllelse ..--)


Jom Manilat kom på en sak till ....

"Och såklart ska där finnas en generös bokhylla där gästerna kan låna böcker."

Ett litet tips är att gästerna kan få byta böcker. Om man har med sig en pocketbok som man läser ut hos er ska man kunna lämna den och ta med en annan bok, som finns i ert bibliotek, på sin vidare resa.

(Precis så har vi resonerat! Så var det på Samos i lilla hotellet där kapten Lintott och hans mormor som är jag, bodde. Således läste jag ut mina svenska deckare och tog mig sedan an en dansk version av Nevil Shute som någon turist från broderlandet i väster hade lämnat. Helt suveränt bra system. Man lämnar kvar lästa böcker och tar med sig hem om man inte hann läsa ut.)


Monet i södra Frankrike .., hon som redan har förverkligat en Dröm .., hon säger så här:

Elisabet och PV.

Det viktigaste är sängarna. (Skojar lite men det betyder mer än man tror)

Måste vara MINST Hästen eller Duxvariant. Och fräscha sängkläder -omtänksamt med extra pläd för den som är frusen. Inte EN kudde utan flera eftersom vi är många som sover med många. Bra tvätt- och duschmöjligheter är också ett måste. Att dela dusch och toalett med andra, det är campingnivå och då måste man tala om det.

Allergifria hus för dem som har allergi. Men inget trams för övrigt - har man hund ska man kunna komma och känna sig välkommen. Som här i Frankrike. ALLA pussar på Dessi och mår bra av det.

Ta inte i för mycket med planeringen, bridgekvällar får väl ge sig kan man tycka.

Lycka till med fortsatt planering och många drömmar. Om det är som det ser ut så ligger havet nära. Det kan nog räcka. Och gott och trevligt sällskap - till frukost. Så småningom orkar ni inte med mera.

Och som nya egenföretagare är det jätteviktigt med planering, målsättning, marknadsföring, budget, allt sånt som kan ta knäcken på en.

Gå till banken och lokala företagarcentrum/AF och diskutera affärsidéen. Se till att ni har den förankrad, både marknadsföringsmässigt och ekonomiskt. Och fortsätt att drömma och tänka vidare och skapa ett "concept"

Lycka till!!

(Monet: det är intressant med era synpunkter och man upptäcker hur olika man prioriterar. Jag vill absolut inte ligga i svajiga sängar, men behöver själv nödvändigtvis inte alls en Hästens .., bara madrassen är stabil och bra. För mig är det viktigaste en god frukost ., vänligt bemötande och god service på alla plan. Det får inte kännas som om jag är till besvär. Men det är jag det. Jag har själv bott i enklaste enkla stugan på Grinda .., eller i modernt vandrarhem på Själland .., B & B i Australien och på Irland .., och det jag minns mest, det är stället där jag kände mig välkommen och där värden hälsade mig godmorgon och välkommen till frukosten, med ett varmt leende. Det var i gult trähus, ett litet pensionat, i Anglesea utanför Melbourne.)

LindaLotta säger så här ...

Jag har funderat en stund nu...
Här är så många bra saker uppräknade redan så jag kan inte komma på en enda sak jag saknar.
Kanske möjlighet att tvätta sina badlakan, som lätt blir lite tråkiga efter många dagar på stranden, en tvättlina i trädgården.
En gitarr...

Lindalotta: det var nedskrivet redan .., jag tycker också det är viktigt att man kan tvätta så där .., tvättlina & tumlare (det kan ju regna ...) .., gitarr förstås, men pv har ju flera stycken. Ett piano tänker han nog sig också, så kan körer komma dit en helg och öva ...


EvaFrösön sa...

Många bra saker är redan sagda som: bra sängar (behöver inte vara de dyraste men gärna en resårmadrass), hundar och katter i stugor där djur är tillåtna, men absolut ska de få finnas med. God frukost med hembakat bröd. Inte pub, det blir bara högljutt och ingen vilsam semestermiljö. Jag lyssnar gärna till skratt och hundskall men fulla människor - nej tack.

(Eva: det där med pub .,. det var nånting som pv tänkte sig vintertid på t.ex. lördagkvällar om man bor så till att det finns underlag .., och när det inte är högsäsong för turister.)

ab tycker så här ...

Ett B&B låter ju hur trevligt som helst.

Jag önskar mig: Nötfritt kök! Jag menar alltså inte kossor, de tror jag är lätt räknade hemma hos PV, men valnötter och dylikt. Och finns de i köket, sprider de sig via knivar och brödkorgar och annat.

Nötallergi är explosivt, och nu har precis vartenda fik här i trakten valnötter i allting - t o m sockerkakan...

Allmän bokhylla är väldigt skönt att ha när man söker frid och ro. i Thailand fanns en stor hylla nere vid poolen med kvarglömda svenska böcker - jag som inte kan bära med mig egna läste och läste...

Ellis som redan har prövat att tillbringa en helg hos pensionatsvärden, hon säger:

Det låter helt fantastiskt alltihop!

Förutom allt ni redan räknat upp så håller jag med Jom: wifi!!
Har man tillgång till snabbt och bra nätverk så blir allt genast mycket flexiblare, man kan stanna längre för man behöver inte åka hem och fixa vissa jobb som kommer in. Guld värt!

Och som jag hälsade igår: hemsida och allt runt det får ni av mig om ni vill.

Nu ska jag ut på gården och ta några steg på de geggiga remsor av gräsmatta som äntligen börjar visa sig. Bara för att jag äntligen kan. :)

annannan nere i Portugal .., hon vill ha fint väder. Jämt och ständigt ,-)

Pub på vintern och gitarr på sommaren låter bra tycker jag. Alltid sådant sommarväder så att man kan sitta i trädgården - går det att beställa? Skämt åsido, man kan vara allergisk mot sådant man äter också. Då känns det väldigt bra att läsa / höra "Vi fixar mjölk/gluten/nöt/mandelfritt (osv) om du säger till när du bokar".

När det kommer så långt står jag gärna till tjänst med recept på glutenfritt valnötsbröd. (Nötfritt valnötsbröd blir väl lite svårare...)

Annela kom på ännu mera ...

Jag kom på en grej till: Möjlighet att sitta ute och läsa eller sticka när det faller ett stilla eller häftigt sommarregn. DET är mysigt! (Ja, Annela, det hade jag med på listan .., jag minns en semester på ön Egina i Grekland .., då satt jag under ett bambutak och läste bok efter bok efter bok och jag hade benen upplagda på stolen framför och det var underbart .,. småfåglar kvittrade och letade smulor och jag såg andra hotellgäster komma hem från stranden och personalen som plockade lite ....)

Monet drar sig till minnes vad som kunde hända när hon hyrde ut ...

Okej för sängar från IKEA då:-) Dom är lika sköna som Dux och Hästens faktiskt. Men god sömn är lika viktigt som god frukostmat.

De flesta som får gäster hemma (inte vi!) har typiska gästsängar, hopfällbara och med tunna madrasser. Hela dan blir förstörd efter en natt i sån! Mörka rullgardiner också och myggnät till fönstren!

Omtänksamhet i detaljer tycker jag om. Nyplockade blommor i vas på nattygsbordet när man kommer. Att ni själva provsovit så att ni VET att läslampan just ger det ljus som behövs t.ex. Att det finns ordentligt med plats i garderob och skåp så man kan stuva undan och slipper hoppa över ryggsäckar, stövlar eller resväskor. För den som stannar ett tag kanske ett förråd för just sånt är bra?

Cyklar att hyra tycker jag också att ni ska skaffa.

Massor med turistbroschyrer och egna utflyktstips, nerskrivna tillsammans med egna bilder ger ett engagerat och initierat intryck.

Att kunna låna: stövlar, regnjacka, ficklampa, paraply. För regniga dagar och mörka nätter.

Och så förstås den mysiga frukosten du pratar om. Men jag lovar att du inte orkar ha folk "i maten" mer än så hur trevligt det än är.

Jag vet för vi har hyrt ut på det här sättet på vår skärgårdsö i många år!! Inte alltid med "breakfast" för det finns de som vill fixa själva och då har vi sett till att frukostmat har funnits i kyl/frys och skafferi. I ett av våra hus fanns minikök.

I början blir man "kompis" med alla och tycker det är jättetrevligt med rara människor som man gärna vill ska trivas och ha det bra. Men många tar också för sig och känner inte av de gränser som behövs mellan den som hyr och den som hyr ut. De kommer springande i ett och vill fråga om självklarheter, låna saker, gnälla över petitesser och kräver ständig uppmärksamhet. Dom är i minoritet, men dom finns!

För allas bästa är det därför också bra med en lapp med "ordningsregler". Och ska ni annonsera ut på någon av de otaliga stugsajter som finns så kommer folk att vilja boka i förväg. Och då måste ni ha kontrakt (finns på nätet) att skicka och se till att folk förhandsbetalar i samband med bokning. Annars kan ni stå där med uppbokade tider och folk som struntar i att komma!

Förlåt att det blev långt, men eftersom du ber om tips så! Och i vårt fall har vi under alla år egentligen bara haft två gästpar som haft klagomål (vi sa till om att de faktiskt inte fick bjuda in andra vänner med skrikiga barn över natt, det ingick inte hyran!)

Det är oändligt trevligt däremot med människor som "aldrig har sovit så bra", som tycker allt är fantastiskt och kommer tillbaka dessutom, just för att visa det! (Monet, ja, allt det du tar upp är viktiga saker och vi har skrivit ner i det närmaste allting. En korg med läsglasögon i olika styrkor .., det ska finnas, för det är sånt som man glömma hemma. Till exempel. Många bra förslag, tusen tack!)





Ett lördagkvällsfönster från ...



"Det här är från medeltidskyrkan från 1100-talet i Le Castellet, en bergsby några mil från havet i Provence.

Stillsamt vackert!

Monica"


//tack Monica! säger jag från Ystad.

Jo, men så var det verkligen ...


Mamma och Anders några år innan hon lämnade oss för gott.
Bilden är tagen på en geriatrisk avdelning där mamma tillbringade en vecka.

B
lir man glad när man läser nåt sånt här?

"Kusinen", det är bloggmadamen det.

Och "Lilla Moster" .,. det var min mamma.

Nu är det gjort!



När krafterna återvänder blir man närapå rusig av glädje!

Så jag rensar bland papperen och hittar det orangefärgade kuvertet.

Under fem års tid har jag konsekvent i n t e öppnat dessa försändelser och ja, jag vet att det kallas för strutsmentalitet.

"Men jag kan öppna det!" föreslår pensionatsvärden.

Så det gör han.

Det visar sig att mina fonder faktiskt har minskat mindre än de genomsnittliga, ja, det är ju knappt man tror sina öron!!

Hela nio tusen kronor i månaden ska jag få, före skatt, ja, men det är ju helt fantastiskt!

Om man så betänker att pensionatsvärden erbjuder mig en hyra på 3 kronor i månaden, så har jag ju i alla fall ett par tusen att slå runt för.

Problemet är om han .., 1) drabbas av gubbsjuka och slänger ut mig, ja, inte alls vill ha den sympatiska bloggmadamen som sambo eller 2), avlider före mig, eftersom jag har sagt att jag inte vill blanda mig i hans ekonomiska förehavanden.
Skaffar vi oss ett bed & breakfast kommer saken i ett något annat läge.

Således .., skulle jag flytta till landet Halland, vore det idealiska att försöka få hyra ut den lilla ettan i andra hand, för så billigt kommer jag aldrig att kunna bo någon gång.

Och så har vi ju det här kvinnokollektivet förstås .., att man går samman några singeldamer och har ett gemensamt boende, men med eget rum, men man delar på dom fasta utgifterna.

Och så får man fiska i havet och leta i papperskorgar .., och såklart, spela nåt instrument utanför Systembolaget.

Det ska nog gå vägen.

(Triss och stående Lotto, glömde jag alldeles bort.)

Och så hittar jag flera bilder ...



Mamma i Bolivia igen.

Och jag läser på baksidan av bilden och ler åt hennes självironi.

Så här har hon skrivit:

"..... uppstigen från de döda, eller på väg dit

Men det förefaller mig som om jag kommer ut ur graven efter minst fyra dagars vistelse där ..."



Och så har hon tydligen skaffat sig en mer urringad klänning, av solbrännepartiet att döma.

En annan lördag ...


Mamma och pappa hos mormor.
Hur gammal kan mamma ha varit här?
Fyrtioåtta, kanske ..?

Den här lördagmorgonen för ett år sedan (fast den femte april), dog min mamma.

Klockan var kring halv åtta och jag var på affären och höll på att förbereda kassorna, när Helene kom med den bärbara telefonen.

"Här ...", sa hon och räckte mig den.

På en enda gång förstod jag vad som hade hänt.

Och jag ropade "nej, nej, neeeeej!" och rafsade ihop det jag höll på med .., tog på mig anoraken, ringde Anders som för en gångs skull svarade så tidigt på morgonen och så cyklade jag iväg så fort jag bara kunde och jag ropade återigen ..."mamma! mamma!!" och på Blekegatan upptäckte jag sonen som sprang mot gruppboendet .., sista biten tillsammans och just där utanför tvärstannade han och sa ..."vänta mamma, jag måste kissa!" och så länge jag har förståndet i behåll kommer jag att ha den bilden inom mig .., hur han står där och kissar och säkerligen är lika förskräckt som sin mamma och det är lördagmorgon den femte april 2008 och när vi en stund senare kommer in i mammas rum, då är hon död.

Död.

Och jag slänger mig om halsen på henne och vaggar henne i famnen och säger att hon har varit en såååån fin mamma och mamma är varm och lealös och hennes mun är öppen och jag pussar henne på kinden och allt är overkligt, fast vi borde ha varit så förberedda.

Det är man inte.

Man tror bara att man är det.


Mamma i Bolivia.
Alltid så barnkär.
På baksidan av bilden har hon skrivit: "Abuela med Simon och Daniella."

Hela dagen blir vi hos mamma.

Min storasyster (som redan en gång har förlorat sin mamma, nu är det liksom andra gången ..) har kommit från Hörby och pensionatsvärden kommer också och har med sig mina egna kläder och Anders är kvar och står eller sitter vid mammas säng och håller henne i handen och märker att den blir allt svalare.

Personalen går ut och in ur rummet.
Underbara, rara änglar.

Vi dricker kaffe .., pratar och skrattar.

Vid halvtvåtiden anländer Fonuspersonalen och sveper in mamma i ett vitt lakan; hon ser ut som en mumie och dom bugar vid hennes säng och drar iväg med henne på en rullvagn och jag vill ropa att "neeeeej! stanna!", men gör det inte.

Nu har ett år passerat.

Jag tänker nog på mamma dagligen.

Lite överallt står bilder av henne och igår hittade jag ett grönt album från min tonårstid och jag blev sittande och bläddrade lite förstrött .., se där .., där är en svartvit bild av mamma och pappa tillsammans .., jag minns när jag tog den .., det var hos mormor i Dikanäs och dom ser så lyckliga ut och pappa har skratt i sina ljusblå ögon.

Nu är det ett annat sorts liv.

Och en sak vet man: inget varar för evigt.

Det gäller att Ta Vara På.


Födelsedag ...



Idag fyller den här rara madamen år ...., hon som blir så glad av sina hästar.

Här kommer en grattiskram från Ystad och från mig!
Nästan ett mysterium ....


Natten mot idag låg pensionatsvärden i min säng och själv valde jag soffan i vardagsrummet, allt för att han skulle slippa lyssna till det eviga hostandet.

På morgonen däremot tassade jag in i köket (ja, sängen är i köket .., jag har inget matbord där) och kröp ner intill honom och så låg jag där och blundade och lyssnade till Naturmorgon i P1.

Plötsligt säger pensionatsvärden: "oj, vad du sover gott ...".

"Men jag sover inte .., jag lyssnar ju till radion, nä, jag sover inte alls ..!" utbrister jag häpet.

Jodå, jag hade visst sovit.

"Men visst sover man om man snarkar ...?" säger då pv.

Va?

Det är inte första gången det här händer .., jag kan redovisa för vad jag har lyssnat till, men jag hör inte att jag rossel-andas så där så någon annan tolkar det som snarkning!!

Men hur går det till!?

Och med f a s a tänker jag tillbaka på tågresan från Halland i torsdags .., ja .., då vaknade jag faktiskt av mina egna snarkljud, men tänk om jag inte alls har hört den förrän på slutet .., jag kanske har suttit där och dragit timmerstockar mest hela vägen!

"Du har väl selektiv hörsel ...?" säger pensionatsvärden.

Han har varit med om samma sak, ja, jag har bett honom vända sig från ryggläge till sidan och han begriper ingenting .., "vad då .., jag snarkar väl inte .., jag är ju vaken ..!" har han då sagt.

Kan någon människa begripa hur detta går till?

Lördagsfönstret ...



Ja, är man sjuk så är man ..., det var det h ä r fönstret som madamen i Värmland hade skickat och så tog jag fel i fönsterhögen, fy skäms på mig!

Men titta .., ganska lika är dom ändå!
(Fönstret här nedanför menar jag .., och detta).

Så här skriver avsändaren:

"Ett till.....

Fångat på hotellet där vi bodde, i den gamla delen av hotellet.
Jag gillar mönstret som blir i duken av fönsterspröjset!

Fotograf Turtlan."

fredag 3 april 2009

Ett sent kvällsfönster ...



... från den här rara madamen.

Nej, det var det inte alls.

Det här fönstret kommer från Solveig och ingen annan!

På Savannen ...



Varje kväll just som jag har krupit under täcket, skickar jag fem korta sms till fem olika kvinnor.

I sms:et skriver jag att det nu är kväll på livets savann och att elden är tänd och den som vill kan leta sig en plats nära eller en bit ifrån .., någon av oss får hålla vakt så att inte elden slocknar och så blir det som en alldeles riktig flock och det känns tryggt och bra.

Efter en stund kommer fem sms-svar.

"Jag har lagt mig en bit ifrån .., men jag hör er andra ..!" skriver den som inte vill ligga alldeles för nära.

Någon annan kommer eftersläntrande när vi andra redan har somnat.

Ja, ni kan inte i er vildaste fantasi ana hur inutivarmt och gott det blir med såna här små meddelanden.

Det finns säkert massor av människor som skulle säga att ..."men ååå, så fånigt .., vad då .., livets savann ...?", men det gör ingenting .., jag tycker ändå att det känns så bra.

Och ikväll när bloggmadamen är helt slut som artist och med nöd och näppe orkar plocka undan innan pensionatsvärden kommer, då skriver en av vännerna som ligger där på savannen att ..."lilla Lisabettan ..., ikväll tar jag vakthållningen ...".

Förstår ni?

För mig har fantasin nästan inga gränser alls.

Man kan blanda fantasi med verklighet och vem vet vad som är på riktigt?

Om vi är fem kvinnor som letar oss till elden på savannen och kryper ihop och håller vakt tillsammans .., fem kvinnor som kan lyssna till syrsorna och till vindbruset .., då är vi det.

Så enkelt är det.

En gång har till och med pensionatsvärden fått vara med.

Då var det han som fick ta eldvakten.
Vi är många nu ......

Detta är ett mail från min klasskamrat som bor utanför Stockholm.


"Jag har legat i förkylning i snart 2 veckor.
Idag känner jag mig (kanske) lite bättre.

Det är ju fortfarande inte så långt gånget på dagen, men än så länge känner jag mig som om det nog håller på att vända.

Det var en rejäl förkylning.
Ont i halsen och mycket hosta och så feber dag efter dag.

Ringde till läkaren i början av veckan för att försöka få tag på nåt hostdämpande till natten - man har ju hört talas om hur viktig sömnen är för tillfrisknandet.....

Men där var det ju tji att komma för.

Idag har vi alldeles fullt, du får försöka igen i morgon, så sköterskan.

Men när man knappt har ork att ta sig igenom dagen med sånt som obönhörligen måste genomföras (rasta hundarna och rensa kattpottorna t.ex.) då ödslar man inte sin kraft på att försöka ringa läkaren igen.

Och tiden har gjort sitt.

Det börjar i alla fall gå att svälja utan att först äta magnecyl och vänta ett tag."

Sjukdag ...



Feberrosiga kinder.

Te med honung från Kuba av alla ställen.

Två Panodil.

Och armarna är piggiga av kyla och huden är het.

Från farstun hörs prat.

Två flickor bär ut proppfyllda blå Ikeaväskor av plast.

Någon vrider om nyckeln till en dörr.

Separation?

Och PV ringer från tåget som just då står i Landskrona.

"Ensam bland fyra säten", säger han och frågar om hälsotillstånd.

"Det här är Nöd ...", säger jag.

Lusten får komma i andra hand.

Vård av sjuk särbo, kanske man kan kalla det.

Efteråt, när jag lagt ifrån mig telefonen, letar jag upp telefonnumret till Vårdcentralen.
Också en insikt ...., kanske.


Ligger på soffan och läser en flera dagar gamla Ystads Allehanda.

På sidan A18 finns en liten notis längst uppe till vänster.

"Fängelse för dödsskott mot hund", står som rubrik.

Så här berättas det.

En 28-årig hundägare vägrade att blanda sig i upploppen på Rosengård.
En 21-åring riktade då en skarpladdad pistol mot hundägarens huvud och hotade dessutom att våldta hans hustru, om denne (hundägaren) inte kom med och bussade hunden, en amstaff, mot poliserna.
När hundägaren fortfarande vägrade, sköt 21-årigen helt sonika ihjäl hunden.
Igår dömdes 21-åringen i Malmö till sex månaders fängelse."

Mer att läsa om detta finns här.

(Och för mannen med pistolen är det ju en himla tur att det inte var bloggmadamen som satt som domare. Då hade straffet blivit helt annorlunda. Ett skott i skrevet, hade inte varit så dumt. )

Ännu ett fredagsfönster ...



I Vilhelmina, där min moster bor, där finns tydligen hur många vackra fönster som helst.

Och Jom, han fångar dem i flykten!

Och idag ..



... blir jag hemma från affären igen.

Hela natten har jag hostat mig halvt fördärvad och kallsvetten har flödat.

När jag vid tretiden i natt passerade spegeln, då var jag tacksam att pensionatsvärden inte var här .., då hade han nog lämnat in ångerlappen.

Mitt annars lockiga hår stod åt alla håll ..., någon lugg fanns inte längre .., allt var ett enda krull och det var inte långt ifrån att bloggmadamen gallskrek av fasa .., ja, man kunde ju tro att självaste att Bualappen hälsat på!

Och så på morgonen ..., denna ständiga ångest för att ringa till jobbet och meddela att man blir hemma.

Nu igen!

Jag fick tag på Helene som är vår butikschef och som satt i sin bil på väg till Ystad och Helene fick höra om nattens eviga hostande och jag möttes av enbart vänlighet och förståelse.

Efteråt ville jag sätta mig ner och gråta av rörelse.

Dagens fönster ...



... kommer från vännen Ellis och visar ett fönster från Wadköping.

Tack snälla!! säger jag.

Hemresa ...

video

Fram och tillbaka åker jag.

En bloggmadame med västerbottenssjäl .., ena dagen i Halland och nästa i Skåne.

Hemma och Borta blandas hejvilt och blir till nånting mittemellan.

Och jag sitter i tåget och tittar ut och tänk, att efter sexton år i Skåne upphör jag aldrig att förvånas över hur oändligt vackert här är.

Den sista halvtimmen mot Ystad .., pickar hjärtat lite mera.

Då är jag nästan hemma.

Så här kan det se ut en dag i början av april.

torsdag 2 april 2009

I sängkammaren ...

Hasse har gått i pension ....


Titta på kvinnorna som ler så varmt .., säkert har han varit omtyckt, Hasse.

Nog undrar jag hur många hundratals bilder jag har fått av Hasse från Ö-vik genom åren?
Mängder är det och nästan bara naturbilder.

Ikväll hittar jag ett mail i min inkorg där herr fotografen skriver så här.

"Om du ser ramarna bakom mej.

Så ska dom ha mina bilder där.

För varje årstid, kul.

De visas då på alla Sanmina företag i världen.

Ja så var det slut.

Efter nästan 40 år.

Känns konstigt men så är det väl för dom flesta.

Höll ett bejublat tal till menigheten "S".

Måste nog ha varit omtyckt .., kändes så av värmen.
Hasse".



Och här kommer ett litet, litet, litet urval bara, ja, av Hasses bilder.

















Så här skriver "ellem" från Skellefteå, apropå bilden här ovanför.

"Bilden av rallarrosorna luktar skogshallon!
När hallonen är mogna brukar det ofta vara lite ludd på dem från de nästan utblommade rallarrosorna. Upptäckte att jag spontant luktar på mina fingrar.
Men de luktar inte hallon och än är det långt dit.
Fast först ska vi ha vår och försommar! och snöfritt. ellem"



Och nu kan alltså vännen från Ångermanland ägna all sin tid åt barn och barnbarn och inte att förglömma ..., fästmön uppe i Västerbotten.

Det är där man hämtar dom.

Bara så ni vet.

Lycka till Hasse!

Tidig morgon i landet Halland ...



Så här såg det ut i morse vid halvsjutiden, när jag, tillsammans med pensionatsvärden, åkte de tjugofem kilometrarna söderut, till Halmstad.

Dimma.

Kompakt dimma.

Två timmar senare kom jag till Malmö och där strålade solen och unga flickor kom gående i kjol och vårliga jackor.

Precis på pricken när tåget körde i Svarte, sista anhalten före Ystad, svepte dimman återigen in över oss .., och plötsligt försvann hela världen!

Torsdagsfönstret ...




.... finns en trappa upp på pensionatet.

Varmt gula väggar.

Svartvita fotografier.

Och så eftermiddagssolen från väster.

Mot havet till.

Där har Leina sovit.

Och Ellis.

onsdag 1 april 2009

Pelle ...


... han trivs här i landet Halland.

Här gör han lite som han vill.

Spankulerar omkring på tomten .., lägger sig raklång i gräset och rullar runt .., hittar bakom-väggen-vägen in till den inglasade altanen där han har en nästan egen fåtölj med fårskinn i ..., där ligger han och sover.

Och han har fått favoritplatser.

Tvättstugebänken är en sån .., särskilt om förmiddagarna när solen ligger på.

Idag har han träffat Frida, en varm och snäll golden .., och Pelle är inte det minsta rädd, utan stryyyyyker sig kärvänligt mot Fridas päls.

Det är knappt att Frida tror sina ögon.

Mitt första försök ...

video

Bara någon minuts promenad från pensionatet.

Och världen blir sned och vind.

Men det gör ju inget.

Med den gula postbilen ...



... kom ett stort kuvert med diverse ljufvligheter!

Fyra olika sorters tomatfrön, till exempel och så några små vridna rötter som på pricken liknar daggmaskar.

Det ska bli till en blomma det.

Och ett instruktionsbrev följer också med .., perfekt, nu vet pensionatsvärden precis vad som ska göras.

Vem som har varit så rar och givmild?

Jo, den här madamen!

T a c k snälla!!
Nån slags insikt ...

På morgonen och hela natten, är jag totalt slut på.

Febrig.

Svettig.

Ont överallt.

Hostar.

Tar hostmedicin.

Vänder och vrider mig.

Sover till klockan nio.

Eldar.

Duschar.

Tittar ut genom köksfönstret.

Sätter mig på stentrappan med pelle vid mina fötter.

Lyssnar till bofinkkvitter.

Ser blå himmel.

Hör duvornas flapp-flapp-flygande.

Tänker att allt flängande och all glädjen med barn och barnbarnen liksom tog överhand.

Det blev så många känslor att själen liksom slog knut på sig själv.

Och när telefonen häromkvällen ringde, orkade jag inte svara.

Jag låg på sängen och bara tittade rakt upp mot taket.

Det är samma sak var gång jag lämnar Stockholm.

Det blir som ett hål i hjärtat.

Nu ...., sitter jag ute på stentrappan igen.

Andas lugnt.

Det känns bättre.

Dagens fönster ...



Och alldeles osökt kommer jag att tänka på detta.
(Bilden togs i Stockholm.)

Litet möte med Karin Carlsson.



Det är på Öresundståget mellan Malmö och Halmstad, som jag börjar prata med kvinnan som sitter mitt emot mig.

Jag frågar om blombuketten som ligger på det lilla bordet mellan oss.

"Ja, jag har köpt den på torget i Malmö, visst är den vacker ..?" säger hon.

Och så, simsalabim, har dörren liksom öppnats.

Det visar sig att kvinnan, som heter Karin, har tillbringat dagen i Malmö där hon passat sitt barnbarn och nu är hon på väg hem till Ängelholm.

Lite trött är hon allt .., att passa en sprallig tvååring är inte det lättaste.

Och vi pratar om barn; om glädjen med barn och barnbarn.

"Ja, nu har jag min dotter Malin .., men jag hade även en son, Jesper .., men han dog i motorcykelolycka när han var tjugonio år ..., säger Karin.

Och hon berättar om sonen som tillsammans med goda vänner hade åkt mc nere vid stranden och inte fort heller .., nej, men nånting hakade upp sig och där var stenar på sidan av vägen och sonen vurpade och en av stenarna trängde in under hjälmen, (hon visar mot pannan ..."så här ...") och på så sätt tog livet slut för tjugonioåringen.

"Telefonen ringde hemma, det var från sjukhuset i Lund och dom ville att vi omedelbart skulle komma och vi åkte ner .,. men huvudingången var stängd och vi irrade fram och tillbaka i nån slags panikoch när vi kom in sa någon att kom med här och vi undrade varför dom sa just så .., men det var för sent ....", säger Karin.

I slutet av april skulle Jesper ha fyllt fyrtio år, om han hade fått leva.

Hur var han, sonen?

Karin ler mjukt.

"Ja .., han var glad .., alltid så positiv .., han var fjorton år när vi skildes min man och jag och det tog honom hårt .., och han var .., ja, han var duktig och ganska djup också ...", säger hon.

Hur överlever man att förlora ett barn?

Man har förstås inget val.

"Ibland tänker jag .., ååå, det här måste jag berätta för Jesper ....! Sen kommer jag ju ihåg att han inte längre finns med oss ...", fortsätter Karin.

Och hon själv då?

Hur är hennes liv?



"Ja, men det är bra .., jag är född 1942, jag är nog en typisk Oxe .., jordnära och ..., ja, jag älskar att gå på loppmarknader och har arbetat på Åhléns, på herravdelningen .., jaha, hur jag trivdes .. mellan ett och tio ...? tjaaa, åtta, skulle jag nog säga."

Fritiden? Den som hon nu äger själv.

"Jag tycker om att resa .., helst till Italien .., och jag har åkt på bussresor till Prag, Paris, Gardasjön och Venedig ..., jag läser mycket deckare .., och har just avslutat en bok av Herman Lindqvist.

Om hon skulle börja om?

"Haha .., då skulle jag vilja arbeta som hårfrisörska .., det låter kanske fånigt, (nä, inte det minsta!) men jag har alltid tyckt om att pyssla med andras hår."

Men nu ska hon hem till sin lägenhet i Ängelholm.

I kassen som står på golvet har hon födelsedagspresenten till barnbarnet, det paketet ska han få till helgen.

Ja, ungefär så är det med den rara kvinnan Karin Carlsson ("Carlsson med C", säger hon och ler varmt ...) som har vänster tumme upp, är lillasyster ..., och som under två timmar blir min reskamrat på livets väg.

Just så.

tisdag 31 mars 2009

Pressmedelande



Bitr. Veterinär Böhlander kan med glädje meddela att Prinssesan Nelly Widner nu lämnat Bagarmossens Djursjukhus.
Utskrivningen skedde under eftermiddagen och det var stora glädjescener.
Prinssesan Nelly uppges att under omständigheterna må väl och tycker det är skönt att få komma hem.
Gladast är dock matte & husse som under veckan avgett litervis med vätska via tårkanalerna.
Moster Maria har även lovat extra goda korvbitar vid besök i Väsby.
// Vet. Böhlander

Dagens skörd ..







Brått ...


Lilla Sagas klocka.
En hjärtevärmarklocka.


Sjuochtolv.

07.12.

Anoraken på plats .., läppstiftet .., sprättknivar och dörröppnargrej.

Dags att cykla till arbetet.

Hur många människor är vi runt vår värld som just nu gör samma sak ...?

Kollar så att allt är med.

Och så iväg!

Tisdagsfönstret ...



... finns i ett gult hus i landet Halland.

Och hon som tog bilden längtar efter pElle.

måndag 30 mars 2009

Här ..., på Sturups flygplats ..



... vid gröna pilen .., där satt den lilla fågeln och kvittrade så vackert!

Två kvitt .., och en flygtur .., två nya kvitt och ny flygtur.

Hela tiden samma procedur.

Det händer att jag sitter i soffan eller står bakom kassadisken och tänker på den lilla fågeln.

Genom bussfönstret .....


Ständigt dessa resor.

Världen som susar förbi.

Människor på språng.


Hjärtat bultar.

Nu .....



.... ska jag dricka kaffe .., sedan hissa segel och ge mig ut i stora blogghavet och se hur ni har det.

Nu, när jag är hemma hos mig, med min egen dator.

Tänk ...


... att hjärtevärmen finns kvar lika oändligt stor idag.

Och när jag tittar på bilden, den ..., där Emil visar världens snällaste moster Anna fingeravtrycken, dom som han fick lämna när vi besökte polismuséeet med morbror Anders ..., då sitter jag mest och smajlar.


Och jag tänker att det är en sån ofattbar gåva detta att få vara tillsammans.
Med Anders, han den ende sonen.
Ättapjötten.


Och hon, den äldsta .., som gav oss Emil och Emma.
Skulle mitt liv av någon anledning plötsligt ta slut, så har jag i alla fall varit så oändligt lycklig.

Och detta lyssnar jag till just nu.

Spela den h ö g t och sjung med!

Måndagsfönstret ...


Busstur i Stockholm.

Det är vad bilden visar.

söndag 29 mars 2009

"GPS ..., äsch, det är ju fusk ...!"


"Få se nu .., här är det ju .., men det är ju omöjligt att hitta ..:!" säger PV.

Så här är det: till Stockholm har jag flugit med eminenta Malmö Aviation, men tillbaka liftar jag med pensionatvärdens storebror, som även han har varit på vindkraftsårsmöte.

Färden startar från Scandic Hotell vid Centralstationen och då ska vi hämta upp Kajsa, gladltynt och vasaloppsåkande brorsdotter till pv ..., och Kajsa har tillbringat helgen på Kungsholmen och det är där hon ska hämtas upp.

Om jag säger som så .., så tar det rätt lång tid att hitta fel .., ja, vi hittar aldrig rätt och pensionatsvärden som är kartläsare .., han beklagar sig över att kartan tar slut där upphämtar-adressen finns.

Så vi snurrar runt lite och passerar Sankt Görans Sjukhus och inte är vi långt ifrån där Anders bor heller och jag kommer att tänka på att jag innan uppresan frågade den där storebrorsan, han som sitter vid ratten, om han har en GPS (det är innan resan till Sthlm) och han svarade ..."nää, lite sport får det allt vara .., det är ju fusk!"

Nu låter det liksom lite annorlunda.


"Tja .., det kanske inte är så dumt ändå med en sån där ....?"

Till slut ger vi upp (herrarna ger upp) och Kajsa får ta tunnelbana till Fridhemsplan och där möter vi henne.

Ganska lättade är vi alla.

Och han som är storebror och tycker att GPS är bara fusk .., han får avlösning som chaufför efter en timmes körning och då ser det ut så här .., ja, framför mig.


Och så här ser det ut när jag tittar ut genom fönstret på min sida av bilen.

Blå smålandshimmel.