måndag 11 december 2017

All glädjen ....


Ni är så fantastiska!
Nu, bara två veckor före jul, kom det fler bidrag än någonsin!

Det var till exempel Kerstin i Dalarna som äntligen fått komma till Gotland (hon hade oroat sig för att eländet med gallstenarna skulle sätta stopp för den resan ..) och den stora bilden här ovanför, den har hon tagit. Så vackert!
Julgranen näst längst nere, den är också från Gotland; från hotell Clarion (ja, jag skriver med två l i hotell).

Och så var det "gräbban" Ann i Göteborg som - så där helt apropå bara - hade fått en bukett rosor från sin norrbottniske make! Det ni!
Bilderna av tulpanerna och vägen här i Stensjö, är mina.


I Skellefteå hade ellem en längre tid känt sig så trött och slut på.
Så här skrev hon:
Hösten har varit intensiv och jag har länge känt mig sååå trött. Med en kompledig dag och en inställd jobbresa, så är jag nu ledig fyra dagar.
Så jag har fixat en massa ärenden,bakat lite, vilat, sovit ganska bra.

(Bilden med vårljuset på soffan har ellem tagit, i ett tidigare bästa-bidrag för länge sedan .., men bilden är så vilsam, så jag tycker den passar bra till hennes bästa).

Och Eva på Frösön berättade så här: Kvällen ikväll, då jag har varit i stora kyrkan och lyssnat på en av stadens körer som sjöng Christmas Carols. Så stämningsfullt och härligt när vi alla klämde i med några kända Carols. Träffade vänner jag inte har träffat på länge och det förhöjde kvällen ytterligare.

(Bilden längst ner till höger visar Bentes hand och duken som jag fick av henne).



I Norge, i Hamar, hade Bente bestämt sig: nu orkade hon inte längre försöka få till stånd en hiss i huset där hon bor, nej, hon köpte sig en trerumslägenhet i Elverum (bilden) och hoppas nu få sälja den lägenhet där hittills har huserat i. Det är den sämre hälsan som gör att Bente vill - eller känner att hon måste - flytta. Tre trappor upp och ingen hiss och med dåliga lungor .., nej, det går inte!
Lycka till Bente!

Babsan i Uppsala - axelopererad och hemma för rehabilitering - hade fått komma ut och lufta dom sociala talangerna. Så här skrev hon:
Det bästa får bli fredagens julbord med makens jobb. Maten var  - inget dopp i grytan - så där, men himla trevligt att ta en tur ner på stan och sedan träffa trevliga människor. 

Bilden längst nere till höger visar min systers Rejmyreglas som vi växte upp med i Malå. Det är också glädje; för nu är det bestämt att vi hinner träffas innan jul! Härligt! Glädje för mig.


I Hallsberg - hos mossfolk - där hade det varit julföredelser!
Veckans bästa här har varit dagens pepparkaksbak. Julmusik, tomteluvor, tända ljus, mycket engagerade barn. Pepparkakorna, jo de blev sneda och vinda och olika tjocka och lite stympade och alldeles perfekta.

Och Eva på Frösön hade mer glädje på lut .., den där kvällen med  skrivarvännerna och pepparkaksfigurer på tallrikarna och "en härlig kväll med både allvar som skratt".



Så var det friherrinnan som gladdes åt tillsammansfrukosten i Steninge, hemma hos henne.
Ja, det var min glädje också!
Hon gör alltid så fint ., dukar som till Nobelmiddag nästan - eller frukost - och massor av levande ljus!

Och så var det Kattis i Närke - nästan-granne med Ulrika -.
Det bästa i veckan för mig, det var lördagens Stickmys i juletid hos ostbiten.se! God mat, ljuvligt vacker miljö, garn att klappa på och trevliga stickerskor att umgås tillsammans med.

Barbro i Brämhult hade blivit ägare till två tavlor, målade av Birgitta Erlandsson, ja, nu fick detta bli Barbro och hennes makes gemensamma julkapp. Grattis till er båda!
(finns på Instagram under sitt namn birgittaerlandsson).¨

Den göteborgska madamen Ann hade inte bara fått rosor av sin Gunnar, hon hade även varit på biblioteket och läst sagor för småttingarna och det måste passa henne som hand i handske.
Jag hade gärna varit liten tös och fått lyssna till Ann!
 
Och så var det Ulrika som tillsammans med yngste sonen kört till Örebro och hälsat på den äldste - Andreas - och hans flickvän och lilla hunden Alfred. Då var det så mycket glädje, så där så Ulrika skrev att hon nästan gick sönder.
Och igår var jag ledig och kunde ta en långfika tillsammans med någon jag tycker om, mitt på dagen. Och sen köpte jag mig en klänning och en julklapp till Chrille. Lyx! Och på kvällen sen blev det matlagning och middag med härligt sällskap. Revyklipp, musik, sång och skratt så man nästan storknade.


När friherrinnan var här på middag i lördags, så fick jag ett litet paket av henne och det visade sig innehålla den här underbara lilla broschen, vilken kom från STORARTAT. 
Visst är den härlig!
Jag har haft precis en sån, på arbetströjan på jobbet, men det var dömt att misslyckas med alla paket man lyfter, så den blev skadad .., nu, för att inte fördärva denna, så får den pryda adventsstaken!
Tack kära friherrinnan - stor glädje -!


Det ska jag säga er, att den här gången var det knepigt att hålla isär alla bidrag, nu, när jag ska göra collagen! Så här kommer Turtlans bidrag, ja, två av dem.
Så här berättar hon: 
Vi tog bussen alla tre i samlad trupp ner till stan. Promenerade runt i ett julpyntat centrum. Nya bollar som lyser i träden och vår vackra och gamla teater var så fint upplyst där vid Klarälven.

Jaa .. har jag fått med er alla nu?
Jag tror det.
Stor - nej STÖRSTA - kramen till er alla och nu har ni en hel vecka på er att ladda för nästa glädjevarv! Om ni vill vara med, alltså.

Från hjärtat säger jag:  t a c k till er alla!

Dagens fönster ...


Kerstin i Dalarna besöker Gotland och från Clarion hotel - såååå vackert - kommer den här bilden!
Tack snälla! säger jag.

söndag 10 december 2017

Och det bästa för Kerstin i Dalarna ...


Finns många "bästa" för mig den här veckan.
Barnbarnet fyllde 2 år i tisdags 
Av oss fick han ett "leksaksbord" med tågbana (typ Brio), fordon, träd och hus. Allt i trä. 
Pappans kompis K slår på stort varje gång till J, denna gång med en bil - 4-hjulsdriven - och med plats för 2 
 
 
I torsdags åkte jag och mannen till Stockholm för vidare resa till Gotland på fredag f.m. Jag har varit "livrädd" att inte komma iväg p.g.a. mina gallstensproblem,  men hittills mår jag bra.
Njuter varje minut.
 
 
Idag söndag blev det en tur till Fårö.
Fortsätter njuta av livet så mycket jag kan 💚💚💚.
 
Kram Kerstin i Dalarna 
(lifelivingitnow på instagram)
Det bästa för friherrinnan i Steninge ....


Ja, denna veckan har varit lugn och bra. Det bästa var nog frukosten med Elisabet.
Vi satt i lugn och ro och åt. Sen har dagarna flutit på, idag har jag hämtat lite julsaker som jag förvarade hos en god vän som har stuga här.

Och nu har jag gjort en egen glögg; den blev riktigt god . Jag tål inte kardemumma och det är det ju nästan i alla glöggkryddor.

Nu springer det snabbt mot jul. Två veckor kvar bara.
Om drygt en vecka åker jag bort och blir borta över alla helgerna.
Ska bli skönt att bli lite uppassad.

Friherrinnan
 
//Elisabet skriver: ja, Lena ska bli uppassad av världens bästa väninna, hon som kom körande från Dalarna, tillbringade flera veckor hos Lena och hjälpte henne med packningen och allt annat! Vilken enastående människa!! Du får nog passa upp henne lite, Lena.
Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej!

Det bästa denna vecka var:

Måndagskvällen då jag bjöd min skrivargrupp på lillejul. Gröt, skinka, pepparkakor m.m. Samtal och skrivövning och sen kom vår eminente tomte. En härlig kväll med både allvar och skratt.


Kvällen ikväll, då jag har varit i stora kyrkan och lyssnat på en av stadens körer som sjöng Christmas Carols. Så stämningsfullt och härligt när vi alla klämde i med några kända Carols. Träffade vänner jag inte har träffat på länge och det förhöjde kvällen ytterligare.

Kram Eva
ellem i skellefteå om sitt bästa ...

"Det bästa på länge är denna helgen.
Hösten har varit intensiv och jag har länge känt mig sååå trött. Med en kompledig dag och en inställd jobbresa, så är jag nu ledig fyra dagar.

Så jag har fixat en massa ärenden,bakat lite, vilat, sovit ganska bra.

Idag ska vi på glögg-födelsedagsfest, en årlig tradition. Och så gläds jag åt våra nya vardagsrsrumsmöbler. Att det sen regnat och är ishalka samt att datorn lagt av, det spelar mindre roll just nu".


//Elisabet skriver: Letar efter en bild till ditt bidrag.
Hittar den, fångad av dig, ellem.
"Vårljus i soffan", var bildtexten.

En vilsam bild.
Jo, men den blir fin till ditt bästa.
Det bäst-bästa .....


Ja, men det var nog ändå detta, som gjorde mig sååå glad och rörd.
Man kan förstås inte säga att man älskar någon man aldrig har träffat, nej, det kan man inte, men jag har inte ord för hur mycket jag tycker om Louise Epstein, ena halvan av Nordegren & Epstein i P1.

Hon har en slags inre värme som går rakt genom rymden och hon är nyfiken och enligt mitt sätt att se det: bra på att intervjua.

Nu har jag tittat på hennes middagsbjudning i fredagens Gokväll.

På slutet blev jag så rörd, så rörd .., så jag knappt kunde berätta för pv vad jag tyckte om.
Ungefär 10 minuter och 30 sekunder in i programmet börjar det hela.
Mitt eget bästa ....


... ja, det är nog inget särskilt .., kanske att paketeländet har lugnat ner sig (det är vad jag tror i alla fall, kanske ökar det nu till veckan ...), men också allt det vardagliga.

Den fina frukosten hos friherrinnan .., att pv nu håller på att fixa fönsterfoder och fönsterbrädor i uterummet .., att jag har några härliga stunder framför mig - USA-podden, Louise Epstein bjuder på middag i Gokväll .., och så Nobelfesten ikväll.
Och att Nelly två nätter på raken har legat nära,nära, nära mig och att jag då sover rakt av hela natten!

Och så glädjen över er glädje!
Förstås.
Och så ... två vänsterhänder!


Under besöket i Accra/Ghana hos AP och Micke, blev vi på midsdommaraftonen bjudna till Annas chef, Roshi och hennes man. Det blev en helt oförglömlig kväll - så helt annorlunda än alla andra midsommaraftnar jag upplevt -! 
Och då, den kvällen, blev det prat om det här med mitt intresse för händer, om min andra blogg - "min vänstra hand" -  och ja, sånt. 
Sedan dess har vi inte haft kontakt och döm om min förvåning, när det igår i min mobil kom två vänsterhänder susande från Accra till Stensjö! 
Och det visade sig vara just från Roshi och det är hennes vänstra hand och den till höger tillhör hennes pappa.
Så omtänksamt och vänligt!
Så mejlade jag henne och frågade så där som jag brukar .., ni vet .., och igårkväll kom svaret. Här är det.

"Hej Elisabeth!


Jag ar Lejon, enda barnet i 11 ar, fick sedan en lillasyster som jag tog hand om väldigt mkt. Jag fick ta mkt ansvar för min syster, i alla år....

Jag är ett persiskt invandrarbarn, uppvuxen i sverige, släkt i hela varlden, mor i USA, lever och arbetar i Africa och representerar Ghana i globala forum. Jag tror jag ar ett tydligt exempel på att betongväggar och gränser faller med kunskap, information och kärlek. De enda verkliga gränserna och begränsningarna ar de vi sätter upp med våra tankar och beslut.

Jag känner blodet i mina ådror när jag lever I Ghana. 
Jag känner att jag lever. 

Mitt arbete är mkt givande men även värmen i människors ögon liksom solens starka strålar  ger mig daglig energi. Jag skulle nog beskriva mig själv som varm, tålig och kärleksfull krigare.


Min pappa heter Nader, han är Vattuman. 
Han är ekonom men har haft olika typer av färetag I sitt liv. Nar jag var liten hade han tex en stor verktyg och verkstadshandel i centrala Teheran. Han är kanske inte superhändig, men väldigt duktig I köket.

Min pappa är omtänksam, kärleksfull och hjälpsam och han är en grym dietist. Han vet allt om vad man bör och inte bör äta! Dessutom är han världens finaste morfar."
Tack snälla Roshi! säger jag.

Men AP tycker inte att detta säger allt, så här skriver hon: 

"Roshi är osedvanligt skärpt, vågar alltid vara sig själv, vill och uppmuntrar detsamma av kollegor, vänner och familj. Gillar musik, har samma musiksmak och musikintresse som Micke. Passionerad som få, finns ingen som kan prata om persisk mat som hon.
Har alltid nära till skratt, men är benhård när det behövs. 

Roshis dotter Nikki. AP tog bilden.

Nästan varje dag, trots sjukt med mängder av arbete, åkte hon hem för att fortsätta jobba när dottern lagt sig. Hon är den bästa ledare, kollega och vän man kan tänka sig och får dessutom andra att växa. Längtar till nästan gång vi får arbeta ihop, oavsett var, när och hur. Har aldrig lärt mig mer än av att studera henne på nära håll".


Och det bästa för mossfolk ....


Hej!
 
Veckans bästa här har varit dagens pepparkaksbak. Julmusik, tomteluvor, tända ljus, mycket engagerade barn. Pepparkakorna, jo de blev sneda och vinda och olika tjocka och lite stympade och alldeles perfekta ❤
 
Det bästa för Barbro i Brämhult ....
(walkaboutsweden)


Hej E & alla andra!

Idag har varit en fin dag. 
Vi har bjudit på brunch här hemma för yngste sonen och hans fästmö. Det är nåt med brunch som vi alla fyra gillar, nån slags hotellfrukostbuffékänsla.

Prat om de två första arbetsveckorna för sonen som bytt bransch och nu jobbar som brevbärare. Halva dagen på cykel och andra halvan i bil. 
Torsdag & fredag nästintill storm plus regn. Men han verkar nöjd trots vädret och e n o r m t mycket paket och post, den här tiden på året.
Han möter en del irritation men många vill också bara prata lite, och står och väntar på honom när han kommer. 

Har ingen bild från dagens brunch utan skickar istället en på vår gemensamma julklapp 2017. Köpte för ovanlighetens skull äkta konst från en Boråskonstnär som vi gillar, och som verkligen har humana priser. Så det kan nog faktiskt bli ett par tavlor till, före jul.
Blev så nöjda med inramningen och placeringen.

Ha det gott!

Det bästa för Ulrika ....


Veckans allra bästa är flera saker:
Den nya sängramen som är hög och gör det så mycket lättare att ta sig ur sängen på morgonen när kroppen är på sitt allra sämsta humör, t.ex.

Och igår var jag ledig och kunde ta en långfika tillsammans med någon jag tycker om, mitt på dagen. Och sen köpte jag mig en klänning och en julklapp till Chrille. Lyx!
Och på kvällen sen blev det matlagning och middag med härligt sällskap. Revyklipp, musik, sång och skratt så man nästan storknade.
Idag var Chrille och jag hem till Andreas, Nathalie och lille Alfred några timmar och jag trodde nästan att hjärtat skulle spricka av glädjen.
Dagens fönster ....


Från Visby på Gotland kommer dagens fönster - flera stycken - och så otroligt vackra!

Det är Kerstin i Dalarna som är på vift och tänka sig, att hon packat ner fönsterhåven!

Tack snälla! säger jag.

lördag 9 december 2017

I delikatessen ....


På helgerna kan det bli lite annorlunda stuk på smörgåstårtorna .., ja, om ingen har beställt en viss sort, så kan kreativiteten flöda fritt.


Här är det Vivan (hon som är till hälften italienska .., ja, det skulle jag också vilja vara!) och som har fått nytt jobb och ska sälja skor i stället för smörgåstårtor .., aj, aj, aj, men lyckliga dom som får henne som arbetskamrat!

Och tänk vad lite ärtskott .., några skivor brieost ., lite blåbär och physalis gör för en smörgåstårta!
Här är det blandat med rostbiff och tunt skivad skinka och ganska mycket grönt.
Fint, tycker jag.

(Friherrinnan avskyr leverpastej som fyllning i smörgåstårta .., jag kan tyvärr inte säga om den här hade just det).
Det bästa för Barbro i Uppsala ....


Får bli fredagens julbord med makens jobb. Maten var  - inget dopp i grytan - så där, men himla trevligt att ta en tur ner på stan och sedan träffa trevliga människor.
 
Kram Babsan
Dagens fönster ...


S o m   han arbetar och har sig med detta uterum, den fine pv!
Den lediga lördagen blir det brått ut för att ordna med fönterbrädor och foder och i eftermiddag blir det konsert i Enslövs kyrka och senare middag med friherrinnan här hos oss.

I morgon middag med närmaste grannarna, dom som tillbringat flera månader i sonens hus, där Gun och Göran en gång bodde. Sååå tomt det kommer att bli när dom återvänder till Stockholm igen!
Rara, vänliga människor.
Enkla, chosefria.

En fråga?
Hur skulle ni göra med golvet?
Vitmåla eller ...?
Kom med förslag!

Det bästa för Bente i Norge ...



Mitt bidrag til det beste : når livet vender ,og man ikke kan bo der man har bodd i mange år .Ingen endring i livssitausjonen, men min helse er blitt mye dårligere i løpet av høsten.
Bor i 3 etasje uten heis.
Da kjøper man ny leil i en annen by, og satser på at min leil blir solgt.
Kjøper seg hjelp til pakking og flytting.

Men dette blir sååååååååå bra.

Bente. 

//Elisabet säger: bilden visar Bentes hand som vilar på den duk som Bente virkat och som hon hade med sig från Norge som present och tänk, vad den sprider glädje! 




fredag 8 december 2017

Det bästa för Turtlan i Karlstad ....

Hej!

En helt vanlig onsdagskväll i december när det började regna så det blev en såphal isgata (!) på de kalla kullerstenarna på torget blir mitt bidrag.


Vi tog bussen alla tre i samlad trupp ner till stan. Promenerade runt i ett julpyntat centrum. Nya bollar som lyser i träden och vår vackra och gamla teater var så fint upplyst där vid Klarälven.


Där vid teatern gavs sen en ljus och ljusshow mot teaterns fasad. Ja där stod vi och njöt en liten stund innan vi tog bussen hem igen.


Sista biten längs vår egen gata som var mer än såphal så klev lillasyster på helt obehindrat på det såphala. Kära M han gick lite mittemellan stadigt. Jag för min del såg nog mest ut som en korsning mellan Bambi på hal is och en stapplande stel tant som glömt sina broddar hemma.

Sen blev det lussekatter och varm choklad väl hemma.

// Turtlan
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa den här veckan var:
 
1. När älsklingen kom hem med 20 rosor till mig, bara för att....
 
 
2. Stunden på förskolan med sagoläsning med barnen från Grodan och Igelkotten. Jag kan bara rekommendera denna sysselsättning. Så uppskattad av både barn och personal!
 
Kram på dig Elisabet,
Det bästa .... nu är det fredag!



Ja, ni kanske har glömt bort det kanske.

Och ni är sååå välkomna med er glädje!
Bilderna är från förra årets december .., då vi visade nånting som hade betytt mycket och gjort oss glada. Nej, det var ett collage från 2014!
I mittenraden - längst till höger - hade Lena i Östersund äntligen tagit mod till sig och kom med!
Kommer ni ihåg ...?

Kanske finns där nånting smarrigt ...?


Intill diskbänken har vi en kasse där vi lägger allt papper som är brännbart och i en annan hamnar all tunnare plast. Inte särskilt snyggt, men det fungerar.

I alla fall tills papperskassen trillar ner och Nelly beslutar sig för att kolla vad det är som doftar så gott? Jaha ja .., bullpapper .., pv:s goda kanelbullar har satt spår och nu tänker hon hitta bullen (som förstås redan är uppäten).

Det händer att jag - ofta på väg hem från jobbet - börjar gråta vid tanken på att Nelly omöjligt kan ha så lång tid kvar här på jorden. Aldrig i livet har jag varit så förtjust i en hund.
Hotellfrukost och en sargad liten krabat ....


Det är inte alltid det blir som man tänkt sig.

Tanken var att jag idag på morgonen skulle besöka postnords stora central i Halmstad, men min mobil avled lugnt och stilla - eller insomnade - och laddsladden hade jag glömt på jobbet och jag var för övrigt för trött igårkväll (ingen sömn alls natten mot igår) och formligen stöööp i säng (med nelly intill mig, då sover man bäst) och i mobilen hade jag såväl adress som tfn-nummer till Stefan på postcentralen.
Alltså blev det intet av det besöket; nu gör jag ett nytt försök på måndagmorgon.
("Kom när det passar dig, ring bara före!" skriver denne Stefan).

Och så var det bestämt att friherrinnan skulle bjuda på frukost, ja, efter mitt postbesök.
Nu åkte jag i stället till affären vid åtta och hämtade laddsladden och sen förbi Gamla Vägen, där Lena bor.

Så fint hon har det!
Tala om varmt och ombonat!


Här är andra delen av rummet  .., då är alltså matbordet till höger.
Och så den branta trappan upp till sovloftet längst till vänster.
Om så Lena bodde i en koja i skogen, skulle hon säkerligen ha det lika trivsamt!

Nu blev de nästan som hotellfrukost .., och en stunds småprat medan Steffo och Jenny skötte om programmet i tv4.


Och så hemåt.

Häromdagen upptäckte jag en liten ekorre vid fågelbordet som såg så eländig ut på ena kinden.
Nu var den här igen och satt och kalasade på nedfallna solrosfrön.
Undrar just vad som hänt?
Kanske den blivit riven av något djur (inte Sigge väl ..?) ?
Ser pigg ut för övrigt, men det ser inte trevligt ut.
Stackars liten.

Nu ska jag ägna tid åt att ringa Skepparstugan och boka julbord .., sen måste jag planera lite inför vad som komma skall. Lillejulafton blir här hos oss och då kommer Hilda, Patrik, Mymmel, mina barns pappa och hans Karin, Anders vet vi inte än hur det blir med och kanske Sonja. Kul!


 

torsdag 7 december 2017

Denna dagen ett ....


Ja, tänk att det går bra att arbeta från halv åtta till drygt ett och inte ha sovit en enda blund natten innan. Det är så underligt det där .., att jag som älskar dom här två förmiddagarna per månad, absolut inte kan sova natten innan det är dags! Och jag tänker förstås att nu blir det kaos i huvudet, men inte alls .., allt flyter på.

Det är en helt annan kundkrets på förmiddagarna, jämfört med på kvällarna.
Nu kommer många av dom äldre pensionärerna .., tanter med rullatorer, det är nya höftleder och knäproteser och inte är det någon större hets i kassakön heller.

På eftermiddagarna är det mest män på väg hem från jobbet och så småningom även kvinnorna.
Och trötta småttingar.

En av kunderna är en man som vill skicka ett stoooort paket till sin son i Stockholm.
Det är det paketet ni ser på bilden.
Paketet är så väl emballerat så det är inte sant och jag ler för mig själv när jag ser snörena.

"Jaha du .., du seglar du ...?" säger jag.
Mannen ler förvånat.
Jo, men hur kunde jag nu ana det ...?
"Sättet du bundit samman snöret på ...", svarar jag .., för det hade lika gärna kunnat vara pv.

Och en av byggjobbarna som kommer och köper lunchmat, frågar var jag kommer ifrån.
"Ha en fin eftermiddag frun ...!" säger han så artigt och vänligt när han lämnar kassan.

Och det köps grönkål i stora plastsäckar .., 69:94 kostar en säck och nu ska det kokas grönkål i landet Halland vill jag lova. Aldrig hade jag ätit detta innan jag kom hit; nu kan jag inte tänka mig en jul utan den delikatessen.

Sist av allt visar det sig att röda äpplen stigit i pris nåt vansinnigt.
På kvittot står det att 6 hg kostar nästan 700:- och då förstår vi ju .., nånting har hakat upp sig i datorn och Erik får fixa så att det blir rätt.

Sen hemåt.
Ösregn och mörker och julmusik med Frank Sinatra, Dean Martin, Tony Bennett, Ella Fitzgerald, Andy Williams, Nat King Cole och några andra. På Spotify finns listan som heter Julklassiker och den är helt underbar!
Fler röster om Finland ....



Bert i Luleå säger: Jag tänker på ett land nära mig. Landet som jag tyckte var lite exotiskt när vi åkte dit på utflykt när jag var barn.

Jag tänker också på svärmor, som var född i Turtola och flydde till Sverige i ofärdstider.

Nu ser jag ett land som kommit långt och ligger i framkant på många områden. Design, skola, turism. Jag har de senaste tio åren tillbringat en vintervecka i någon av deras välrenommerade skidorter. Fantastiska ställen, där svenska diton kan "hälsa hem".

Helsinki är trevligare än Stockholm.

Ja - Så har jag ju förstås 10 universitetspoäng i det finska språket.
😎

Och Eva på Frösön .... Tove Jansson är den första jag tänker på, alla muminfigurer som ligger mig varmt om hjärtat. Jag åkte buss från Vasa ner genom Finland några mellandagar för många år sedan. Vi skulle till St Peterburg. Det var kallt, mycket snö och ganska deppig känsla när man åkte genom byar på landsbygden. Vi sov över i Tammerfors. Jag har aldrig varit där på sommaren, säkert något helt annat då.

//Elisabet tillägger: tyget på bilden heter Tiara och är designat av formgivaren Erja Hirvi för Marimekko. 
Torsdagsfönstret ...


Hon hade många fönster i håven, den kära Turtlan, då, när hon och M besökte Linköping.

Här är ännu ett.

Och tack! säger jag.

onsdag 6 december 2017

Era tankar om Finland ....


Benved säger så här ... mina första minnen är godis. Den söta goda lakritsen och de illgröna runda kulorna. Som vuxen är Finland, ett par av min allra bästa vänner. De intressanta författarna, favoriten är Ulla-Lena Lundberg, Tove Jansson, och Kjell Westö.
Den fina finlandssvenskan, arkitektur, möbeldesign, dirigenter, ja min lista blir lång. Trots detta var jag för första gången på fastlands Finland ett halvt dygn för två jular sedan. Men förra sommaren besökte jag en av mina vänner i den åboska skärgården. 
 
Turtlan säger så här: "För mig har Finland varit rätt så anonymt förutom ett kort besök i Helsingsfors för sådär 25 år sedan. Kryssning med några timmars besök i huvudstaden.

Men nu på senare år har det blivit mycket Finland. Min närmste kollega är från Finland och hon bjuder på Memma varje påsk. Gott tycker jag!

Sen åkte vi ju till Ekenäs och Fiskars (orten där man gör Fiskars saxar mm) och köpte vår kära båt Amalia. Hon är av ett finskt båtmärke. Kom med trailer och färja över havet hit till Vänern.

Sen så åkte vi på en Helsingsforsweekend i februari i år. En fin ljuvlig vinterhelg med båtmässa och bastubad på hotellet.

I augusti packade storasyster sina resväskor och tog färjan över havet för att läsa på folkhögskola i Borgå. Så där är hon nu i landet Finland. Så numera känns Finland oss mer nära och kärt. Så Grattis kära Grannland!

Och Kattis så här: Tove Jansson! ❤️ Svårmodet, tangon, design och fazer.

Babsan så här: Ungefär som du..och så fint skrivet.Vi hade släktingar som bodde i Haparanda så då gick vi över till Torneå och köpte sagolikt god rökt skinka, aldrig smakat dess like. Sedan köpte vi "negerlakrits",ljuvligt gott. Åkte även premiärfärja 1968 eller 1969 från Umeå eller Skellefteå till Uleåborg, spännande.

ellem så här ... Byn Kantlax i Österbotten där min mamma är ifrån och där jag har många släktingar och vänner. Dit åker vi varje sommar och jag har alltid en längtan dit. ellem

-b- i norge skriver så här: "Jeg stammer jo fra Finland .Mine forfedre var svedjefinner fra Savolax .

bettankax i lund ... Jag vet ungefär som du om Finland. Kanske finns det en servis Ittala? Smycken Lapponia?

mossfolk så här: Ojoj, så där många saker hade jag inte kommit på på rak arm iett blogginlägg... En gång har jag varit där. Kanske var jag elva, tolv år? Vi åkte färjan över med husvagnen och åkte sedan landvägen tillbaka. Minns inte särskilt mycket av landet i sig, men däremot att jag var förvånad över hur många som kunde i alla fall en del svenska. Jag kunde ju inte ett ord finska bortsett från "vad heter du" och "tack". Något som mamma lärde mig med hjälp av ett lexikon när vi satt på färjan. Säkert med baktanken att det skulle underlätta när vi barn skulle hitta nya kompisar på alla nya campingplatser vi kom till :)

pv så här: jo, han minns ett våldsamt rallarslagsmål i Umeå, det var just på Finlands nationaldag och pv blev så småningom inkallad som vittne. Allt han kom ihåg var ju fel ..., eller det mesta .., och för denna nesa kommer han att tänka på Finland, i samband med årsdagen. Annars är det mest finländska vinster i hockey som han kommer ihåg. Och Väinö Linnas romaner.

  
Jag minns mera: Jörn Donner förstås .., denne annorlunda man som satt i tv och rökte som en borstbindare .. jag minns att jag tyckte så mycket om hans sätt att tala. Och detta att han var så rättfram. Så lite inställsam.

ellem .., om du läser här .., om du med några ord skulle säga vad du förknippar Finland med .., vad skulle vi då få höra, eller läsa om?


En dag av vila .., tervetuloa och inte ett ord om postens paket ...


Det behövdes.
Eller jag tror att det behövdes.
Vila, alltså.

Jag har legat ihopkrupen på soffan med Nelly på min ena arm och Harry intill Nelly och lyssnat till reprisen av Nordegren & Epstein och nu till dagens sändning av samma program .., det handlar om Svenska Akademien ("mien" ..., ja, jag fick kolla stavningen) och just nu handlar det om Finland som idag firar 100 år av självständighet.

Mina kunskaper om Finland är usla.
Vad tänker jag på när jag vårt systerland i öster nämnas?

Jo, skidåkarna Eero Mäntyranta och Juha Mieto .., jag tänker på sprintern Lasse Virén .., på den f.d. presidenten Urho Kekkonen, på sångerskan Arja Sajonmaa, på hårdrockarna Lordi som vann Eurovision Song Test (och som fick mig att svimma av fasa ..,-) och jag tänker på backhoppare och ett land fyllt av sjöar och då tänker jag förstås på detta. Och på Laila, vem hon nu var.




Men handlar sången om Finland, egentligen?

Och så tänker jag på högstadiets skoldanser i Kriberg dit vi åkte buss och hur vi ibland oroade oss .., ja, vi skulle inte gå förbi arbetarbostäderna där finnarna bodde, för det visste man ju (trodde man), att där var där som kniven som kunde plockas fram.
På anslagstavlan nere vid torget i Malå, där satt ibland affischer som berättade om dans i Kriberg och jag minns ordet "Tervetuloa" - välkommen, som avslutade det hela.



Vad tänker jag mera på?
Marimekko, förstås!


 Och härliga mönster!


Alvar Aaltos vas som jag en gång själv ägde (men som kraschade!) tänker jag också på och bestämmer mig för att absolut inhandla en ny likadan.

Finsk tango tänker jag förstås också på och nånting mer sensuellt finns väl inte på jorden, ja, än tango, menar jag.


Märta Tikkanen tänker jag också på och hennes berättelser om passion och ett stormigt äktenskap.
Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilden.


Tove Jansson tänker nog många på, men inte jag.
Jag är faktiskt inte nämvärt bekant med Mumintrollen och det - om något - borde kanske åtgärdas.
Att hon även målade, visste jag inte.

Under högstadietiden fanns klasskamrater - i alla fall i parallellklassen - med finska namn.
Esko Rajala och hans bror Juha. Dom bodde i Kriberg, ni vet, där knivarna kom fram ,-)

Och jag har haft en kassachef - tillika granne - på B&W i Kungsängen, hon var lång och blond och hette Sirkka Aho och deras kök gick helt i brunt. Även taket.


Finska Vinterkriget .., där deltog min pappas storebror Erland Nilsson, han som byggde sitt eget flygplan. Det tänker jag också på.


Finlands flagga är fin, tycker jag.
Enkel och "ren".
Nationalsången har man hört alldeles för många gånger; när det gäller hockey eller finnkampen, eller finska spjutkastares framgångar, till exempel, men vacker är den ju.




Men allra, allra mest tänker jag nog på den underbare Harry Holtti från Sundom i Finland.
När mamma nyss hade blivit änka och tyckte att livet kändes urtrist, då bodde Harry och hans hustru Göta hemma hos mamma under ett par månader, eller möjligen ett halvårs tid.
Denne Harry var så otroligt snäll; han var förresten pastor i Missionskyrkan hemma i Malå.

När det många, många år senare var dags för mammas begravning, då, när vi bar ut kistan, då hördes från cd-spelaren just den här sången och det var Harry som hade sjungit in den, då, en bra bit över nittio! "Hög volym!" viskade jag till den som skötte cd-spelaren, ja, det dånade nästan när vi gick med kistan ut ur kyrkan.

Och nu ser jag ju att det faktiskt är ganska mycket som jag kommer att tänka på, när det gäller Finland.

Till sist: stort grattis Finland!

Och om nu någon orkat läsa hit, vad förknippar du Finland med?

Ps. Memma, minns jag också. Det fanns i kylskåpet när Holttis bodde där. Ds.