Söndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!..

Här kommer två bilder med fönster från Lysekils kyrka.
Jag var i kyrkan igår (läs: i förrgår) och tände ljus för min man - tredje gången sedan jag flyttade hit -.

Det var någon som övade på orgeln och det blev extra fin stämning med orgelmusiken.
Min man hade nämligen utbildning på orgel från konservatoriet i Tromsö - det gjorde upplevelsen ännu mer speciell -.

En av de andra gångerna jag besökte kyrkan var där också orgelmusik, jag finner tröst i tanken på att han möjligen ger mig tecken genom detta.


Det var ett helt underbart vårväder här igår.

När jag kom ut ur kyrkan var det ett intensivt fågelkvitter där utanför.
Detta blev också en väldigt stark upplevelse för mig - särskilt med tanke på hur mycket min man satte värde på att höra fågelsång.

Hälsningar Monica i Lysekil."

Sju timmar ...

... minus en kvarts fika ., så ser arbetsdagen ut.

Och det blir kassajobb och lite mejeri och ganska mycket frukt och det köps rosa, gröna och gula Trisslotter och en man från Haparanda - men som har gått skola i Malå och bott i Kriberg - hämtar ut ett paket och då blir det prat om skillnader hit och dit och många av stamkunderna har väl åkt på skidsemester till Italien eller Österrike och om en vecka ska dom återvända solbrända och tjusiga, men då är det ju min tur att vara borta.

Jag arbetar med Emmeline och vi har kamperat ihop så många söndagar nu, så vi vet precis vad vi ska göra och säkerligen är det inte en dröm för en ung flicka att arbeta med en snart 60-årig madame, men hon är rar och go och sååå duktig på att få saker gjorda och jag trivs bra med henne.

Och Carina och Anne-Marie pratar om sina döttrar som är på vift .., den ena i Uganda och den andra i Australien och jag tackar Lena för whiskymarmeladen som hon kom med i torsdags och nu är det Melodifestival och jag röstar på nummer 1, vilken pv tycker är anskrämlig och harry ligger i soffan och i morgon är det jobb igen.

Just så.

Några kvällsfönster från Dalarna ...

... och från Tegera arena i Leksand, ja, det är väl där det ska bli Melodifestival ikväll?

Fönsterfångerska var Kerstin och så här skriver hon:
(Den som har varit med ett tag kanske minns bloggen Magalös, den tillhörde henne).

Så här skriver hon, angående bilden:

"Det är mest melodifestivalprat på radion här.
Men när jag var på Noret igår var det ganska lugnt.
Mer snöyra än festivalyra ;-)
Festivalhästen såg ensam ut framför arenan...
Melodifestivalhälsningar från Kerstin (som inte tittat på flera år)"

And the winner is ...

Kl. 10.27.

Nu är det inte länge kvar.

Och vi vet förstås redan vilka som blev dagens vinnare ...

Vinsterna ligger här och väntar på att bli ivägskickade.

Jo, det blir nog bra.

Sugen på att köpa hus ...?

Ja, i Amerika.
("Mormor, det är bara du som säger Amerika, det heter USA!" säger Emma ibland.)

Då kan ni ju ta er en titt här.

Dagens fönster ...

Från Kerstin kommer det här ljuvliga fönstret .., där hibiskusar står på parad!

Hibiskus .., då tänker jag på Solveig och Torgny Sandlund, våra f.d. grannar i Malå.

Vid deras semesterresor brukade jag vattna blommorna i huset på Ringvägen 25 .., och där ..., fanns många hibiskusar, däribland en som var stor som ett träd!

Och på vattenkranen i köket, där blomvattenkannan stod, där fanns en liten fastklistrad lapp där det stod: gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett .., lev idag!

Får man lov att presentera .....

.... en herre i grönt?

I morgon klockan 11.00 piiiip ...

Just det.

Dragning i Uppmuntringslotteriet.

Och så ett kvällsfönster ...

Från Eva i Tyresö kommer följande rader:

En vän till mig har målat detta fönster.

Han heter Axel Sjöstedt

Han målade det vid tidpunkten för murens fall och skriver så här:

"Bilden som är ständigt aktuell bygger på gardinen i fönstret – en detalj som kan gå upp som ner. Passar vi oss inte kan gardinen gå ner, när som helst.
Och den kan lika gärna gå ner, var än friheten försvinner i öst som i väst.
Ibland behöver man dra ner gardinen för att skydda sig.

Hälsningar Axel

P.S. Fönstret har alltid varit en frihetssymbol för mig.Ds."

Jag tycker mycket om bilden och du får gärna sätta in den om du vill.

Stor kram från Eva i Tyresö

En blogg har herr Sjöstedt också. Den finns här.

Lag och Rätt.

Lyssnar till P1, där herr Åkesson förespråkar att polisen ska få rätt att förverka lyxbilar och annat dyrbart från grova brottslingar som nolldeklarerar osv.

Då kommer jag ihåg en polisman som berättade för mig om en kontroll av en just sådan brottsling, en som stod lojt tillbakalutad mot sin flådiga BMW och som helt frankt berättade om sin karriär och hur många svindyra bilar han hade - och så han pekade och visade med bilnycklarna hur det blinkade i baklysena på bilar runt omkring - och mannen vittnade om lyxlägenheter och ett liv i överflöd, men inte baserat på att arbeta i charken på Ica eller Konsum förstås.

"Så jäkla dryg var han .... och tyckte väl att man var dum som arbetade som vanligt folk!" sa polismannen.

I det här fallet tycker jag att förslaget är helt och hållet rimligt.
Ta Rolexklockan och senaste BMW:n.

Och ja, jag inser att det kan bli knepigt rent juridiskt, men ryggmärgsmässigt säger jag: ja!

Hur kul som helst!

Sånt här tycker jag om!
Filmen här ovanför visar musiksmaken hos några människor i London.

Och här är vi plötsligt i Dublin, på Irland!

Tänk, om dom frågar annannan i Porto!
(här var det härlig musik, vill jag lova, men se, jag hade för brått som vanligt .., det här var i Brasilien! )

Och i Zagreb!

Och Salvador ... ååå, hjälp, vilka underbara låtar - passar mig som hand i handske -!
(Måste vara i Brasilien .., det finns inte en enda låt som jag inte tycker om .., jag skulle t.om kunna tänka mig att börja löpträna om jag hade sån här musik i öronen ,-)

Vad kan dom tänkas lyssna på i Toronto, då ...?

För att inte tala om i San Fransisco?

Och Milano ...!

En tripp till Hong Kong ...

... så här på fredagen, ja, det är väl inte det sämsta?

Själv ska jag ta mig en kopp kaffe och en macka och ägna åtta minuter och trettio sekunder åt den här lilla filmen som visar gatulivet i just Hong Kong.

Någon som har lust att göra mig sällskap?

Den som har gjort filmen heter eller kallar sig "Andasong".

Den människan har även tittat på mina små harryfilmer.

Vilka k o n t r a s t e r .., tänker jag .., stillheten i Stensjö och hullerombullerlivet i Hong Kong.

Ute på äventyr ...

Med posten har kommit en avi som meddelar att jag har ett paket att hämta i Slöinge.
På Matöppet.
Inte en susning har jag om vad som finns i paketet och eftersom det står att det är "import", begriper jag ännu mindre.

Det är bara kassörskan och jag själv butiken, ja, vid kassan i alla fall .., och det blir lite småprat om vårt jobb och hon berättar att snart är det dags för pension och i nästan fyrtio år har hon arbetat i affär, men nu stundar andra tider.

På en glasruta vid entrén sitter ett anslag .,. eller mer som en hälsning från Tanzania.
"Ja, det är Daniel som ska vid efter mig ..." förklarar kassörskan leende.


Det är nog Daniel som är på bilden.
Så glad man blir av att läsa om sånt här .., vad människor kan göra tillsammans.
Om man vill.

För den som är nästan blind, kan jag meddela att på bilden längst ner till höger står följande att läsa: "Derrick hittades i en gränd när han var cirka 3 månader och har sedan dess bott på barnhemmet."


Och jag tänker att någon posttjänsteman eller kvinna i Frankrike har tagit emot paketet och jag undrar för mig själv om den människan kände samma skräckblandade panik som jag själv, då, när det här med posthanteringen var nytt och främmande.

Det tar en stund innan kassörskan hittar mitt paket och jag tror knappt mina ögon!
Ett paket från Frankrike!!
Men så förstår jag .., det är från Monet!!

Och för kassörskedamen berättar jag om Uppmuntringslotteriet och vad vi sysslar med och att det tycks bli som ringar på vattnet och vilken glädje det skänker mig.

Just som jag försiktigt, försiktigt ska backa ut från butiksparkeringen, kommer en äldre man körande och parkerar intill mig och han kör sååååå sakta, sååå sakta och jag blir full i skratt och tänker att han tror nog inte att jag fixar det där.

När mannen klivit ut ur sin bil, vevar jag ner rutan och säger - smajlande - .."jaså, du trodde inte att jag skulle klara av att ta mig därifrån när det blev så trångt ...?"

Då kommer mannen fram till mig och frågar om jag är "norrländska" och var där uppifrån kommer jag, jaså, från Västerbotten, var då där ..., jaha Malå, ja, själv är han född och uppvuxen i Sundsvall .. , "det är ju rena södra Sverige för dig det", säger han skrattande och så blir det en stunds småprat och jag får veta att han bott i Halland sedan 1966, men mycket av dialekten finns ännu kvar.

En trevlig prick är det och hjärtat är glatt när jag vinkar hejdå till honom.
Sen blir det ett litet besök i Antikhuset - också i Slöinge -, där jag hittar några vinster till lotteriet; det som nog kommer att vara i evigheters evighet, amen.


En handdukshängare .., nej, men ni vet en sån där där man hänger handdukar bakom ..., jag vet inte vad det heter .., det står broderat "Handdukar" nästan längst uppe och så den här blomkransen längre ner .., ååå, så fin den är!


Och eftersom påsken närmar sig .., så fick två stiliga tuppar göra mig följe hem.
Det kanske också blir vinster.


Paketet från Frankrike och den rara Monet, visade sig vara ungefär som ett Kinderägg.


Där fanns tre dvd-filmer (perfekt!), glasunderlägg och kanske är det ostronskal?

Om ni bara visste så glad man blir för sånt här .., och allt ska gå till lotteriet!

Tack Monica!!

En gladfilm med Boris ...

... så här på fredagmorgonen.

Ja, se det var en spänstig herre!

(Så här gick det nog till: ung man med kamera är ute och promenerar när han upptäcker den här gentlemannen som skrinnar omkring på rullskridskor .., och så tar den unge mannen mod till sig och frågar om han får filma? Boris - lite generad - "ja, men inte är det väl nåt särskilt, sånt här gör jag varje dag ..." får presentera sig och så åker han lite slalom mellan dom små konerna.
Kanske avslutar han med att säga "det är väl för privat bruk det här?"
Sist av allt tackar filmaren Boris för uppvisningen och tänk, om herr Boris visste att nu sitter damer och nån enstaka herre i Sverige (ja, Guy har t.ex redan tittat!) och tittar på den här filmen! Hej på dig du Boris och trevlig helg! säger jag.)

Fredagsfönstret ...

..... kommer från Bohuslän .., från en snickarbod i Lysekil.

Avsändare är Monica och hon tycker nog att det är dags att variera fönstermenyn lite och det har hon alldeles rätt i.

Och grattis och lycka till ...

... till den här madamen!

Sååå roligt för henne!

Och så ett kvällsfönster ...

"Kanske, för nu vet jag inte längre, har du sett det här tidigare.

Men det här är fönstret på vår övre toalett, den typiskt franska, den som bara inrymmer toaletten och inget mer, dvs inte ens ett minimalt handfat.

Det är därför du ser en flaska med handtvättdesinfektion så att den som inte direkt vill springa in i det närliggande badrummet kan fixa till sig direkt.

Hälsningar Monet."

Man kanske skulle titta in hos Rosa ...?

Madamen i Portugal berättar om sybehörsaffären

Ni vet, den där hon köpte det där finurliga, det som jag ska använda när jag skickar uppmuntringsvinstpaket

Så här skriver hon:

"Retrosaria betyder sybehörsaffär.
Fast den här är en RetROSAria för den drivs av Rosa Pomar, som också har en blogg med många fina bilder på temat tyger och garner och modernt och traditionellt. Hon lägger sig vinn om att välja garner i naturmaterial och har nog det bästa urvalet av portugisiska garner i sin butik. Som ligger en trappa upp i ett gammalt hus i kanten av Alfama i Lissabon.

När du kommer till Portugal åker vi och hälsar på Rosa i hennes butik!"

a och o ....

Och medan det stilla livet pågår i landet Halland, så är det mer livligt i Holland.

Ett litet o är vad som skiljer.

Titta här bara, så glad man blir!

(Och musiken ...., jag säger bara ... MUSIKEN!)

Dagens fönster ...

Trots kylan är frosten borta.

Och i ett gult hus på en kulle eldas det för fullt.

När bilden tas är klockan 08:14.

Allt som vanligt ...

En kylig morgon är det.

Vid "Polska Ambassaden" möter vi en traktor och dess förare som hejar lite förstrött ..., och i trädet i mitten av bilden, sitter en flock kajor och tjattrar.

Varje morgon samma sak.

Och en solig dag i början av veckan, såg jag herr och fru Kaja sitta på vår skorsten, den som inte används.

Jaha, inspektion av ny bostad, kanske ...?

Och sist av allt ett kvällsfönster ...

"Ja, om det här lilla hålet nu kan kallas för ett fönster ...?" skriver madame Monet i Frankrike.

Fönstret finns i deras lilla by.

Om hennes och makens äventyr bland franska maträtter, kan man läsa här.

Men då ska man inte vara hungrig.

Ja, kom ihåg att jag har varnat er.

Om Klorin och barnbarnsfostran ...

I hemtidningen läser jag om Sonja Långdahl i Arjeplog, som har avlidit i en ålder av 73 år.
Minnesraderna är helt klart skrivet av någon med glimten i ögat och som ser på Sonja med värme.

Jag ler för mig själv när jag läser raderna.
Särskilt dom som handlar om städningen och fostrandet av barnbarnen.

Så här står det, bland annat:

"Då inledde hon sin bana inom städyrket, först på Hotell Silverhatten och sedan på sjukstugan där hon också var städledare.

Just städningen var något av en livsstil och inom familjen blev hon skämtsamt kallad för städledaren. Hon fick också en och annan gliring för sitt klorin. Det universella medlet för städning.

För Sonja Långdahl var Bergnäsviken och bostaden som blev fritidshus den oas det mesta kretsade kring. Fisket och bärplockningen och påsken som stor familjehögtid då alla träffades och gjorde skoterutflykter.

Hon var fackordförande i Kommunal under några år, medlem i Lottakåren och aktiv i BIAK och PRO. Hon gillade dans och skötte serveringen på Silverlogen under många år. Hon värnade om kapellet i Bergnäsviken (Norra Bergnäs) och tog strid för det.

Men mest värnade hon om familjen med de två barnen, de åtta barnbarnen och de tre barnbarnsbarnen. Hon hade ett humör som barnen döpte till Knilsa-humöret. Hon sade till och hon hade principer. Hon försökte sig också på konststycket att fostra sina barnbarn.

Sonja Långdahls vandring längs milslånga stigar mot hjortronmyrarna vid Arvasmassivet är över. Hon sörjes närmast av maken Karl-Henrik och barnen Greger och Ellinor med familjer."

Orsak och verkan ....

I morse slog jag personligt rekord och sov till kvart i nio.

Åtminstone låg jag i sängen till dess.

Gissa, hur pigg jag är just nu.

Relativitetsteorin - i verkligheten -.


Om man nu beklagar sig för att man har ont i knäna.

Eller att vädret är lite trist.

Då kan man hälsa på hos den här madamen och läsa hennes inlägg.

Sista meningen går rakt in i hjärtat.

I alla fall i mitt.

En dag i februari ...

Vinter i landet Halland.

Men snart vår.

Om att leva i nuet ...

Att längta är min bästa gren.

Bilden ovanför visar hur jag kryssade i varje dag fram till semestern med Emma.


Men det började sommaren 2003, min första som ensamseglare.
Båttur till ön Grinda i Stockholms skärgård - Emma, Emil och jag själv -.
Vi bodde i hyrd liten stuga och Emma fick ha hand om nyckeln och sprang ideligen fram och åter och låste och låste-upp dörren.
Mer behövs inte ibland.


Sommaren därpå ny tur till samma ö.
Nu bodde vi i en länga.
Roligast av allt var att se gårdskarlen rensa avloppsrör.
Och så förstås att kolla in när dasstunnorna tömdes!
Nej, just det .., allt som fastnar i minnet behöver inte vara storslaget.


Tredje sommaren bodde vi på vandrarhem i Stockholms stad .., på båten Gustaf av Klint.
Emil höll koll så att inte "peraterna" skulle komma ombord på båten.
Oj, så spännande!


Sommaren 2006.
Nu har jag fått bättre ekonomi .., den här sommaren har vi bott först på vandrarhem i Helsingborg, tagit tåget över till Helsingör och därefter besökt Bakkens Tivoli.
Någon månad senare åker Emma och jag själv till Kreta.
Bara vi två.
En vecka är vi tillsammans och vi är med på sardellfestivalen och går vilse i stan .., ser en hund som bor på ett tak och nästan jämt badar vi.


Sommaren 2007.
Nu är det Emils tur att följa mormor .. vi tar flyget till Samos, men först en övernattning i syndiga kvarter i Köpenhamn.
Kent från Småland gör oss sällskap.


Och Emil ringer med ojämna mellanrum hem och får höra hur det har gått för AIK.
Sånt är viktigt.


Vi hyr moppe och åker runt ön ..., dyker .., vurpar med moppen .., badar i små vikar.
Det är som paradiset.


Men det är väldigt viktigt att ringa hem och prata med pappa.
Dagen när vi ska återvända till Sverige, säger Emil att han vet precis vad han ska göra, ja, det första av allt, när vi är i Stockholm.

"Då ska jag krama mamma!" säger han mjukt leende.


Och vi hinner knappt uppför trapporna på Centralen förrän han upptäcker vem som står där och han k a s t a r sig i famnen på den där älsklingsmamman!


Sommaren 2008.
Då åker Emma och jag själv till grekiska ön Kefalonia.
Två veckor .., hur ska det gå?
Jotack, det går hur bra som helst!
Vi hyr moppe och susar runt ön .., åker på fyra båtturer - heldagsturer - .., prövar nya maträtter .., ja, det är bara så helt underbart!
Emma vågar hoppa från taket på båten och efter stor tvekan hoppar även hennes mormor.
Och varje kväll simmar jag en kvart rakt ut i havet och Emma hänger med och mitt i allt simmandet frågar hon sin mormor hur det gick till när världen skapades?


Och vi blir bekanta med min kollega "Anna".
Frukost och lunch fixar vi själva.
Toast, grekisk sallad, youghurt med flytande honung.


På en båttur träffar vi Maria Young som är från Norrbotten men visar sig bo i Sheffield, och hennes man Don (står leende till höger på bilden) är också med.

Vi äter lunch tillsammans och jag fångar hennes vänstra hand på bild.


På kvällarna, innan vi går ut och äter, spelar vi plump.
Hon som är mormor vinner tretton gånger på raken.
Och nä, hon är inte den som lägger sig frivilligt ...
"Emma funderar över given", står som rubrik på bilden.


Flera månader senare får jag ett sms.
Och mormorshjärtat blir varmt.


Och ikväll när pv kom hem, hade han skrivit ut biljetterna inför nästa äventyr, det i september då Emma och jag ska flyga till London och vara tillsammans i fyra hela dagar.

Vilken lycka!

Och nej, man kan tycka att detta sannerligen inte är att leva i nuet, men man kan leva i flera dimensioner .., i det som har varit (och hur ofta tänker jag inte på dom där resorna!!), på det som är .., och det som ska komma.

Skulle det där sista inte bli av .., man kan ju drabbas av vad som helst, så har jag i alla fall haft förväntansglädjen inom mig m å n a d e r i förväg!

Det var väl dit jag ville komma.

Egentligen.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Eckes förstås.

Det blir som en följetong här på sidan, men så får det bli.

Genom Eckes fönster ser jag årets alla dagar.

Två timmar kvar ...

... innan det är dags att ge sig av till jobbet, så då blir det sedvanlig långprommis med harry.
Vi går mot kustvägen och har de två Dallasvillorna på vår vänstra sida (man skymtar dem bara på andra sidan åkern) och så sen in igen, rakt mot havet till ..., bikupor på vår högra sida .., och solen mot vänster kind.


Sen ner mot havet, men ännu har vi inte kommit in i hästhagen.

Låååånga vårvinterskuggor!
Talgoxpjup.


Nere i hagen och framme vid båthamnen.
Två båtar ligger redo för sommarens fröjder.

Den ena tillhör den alltid så vänligt vinkande hamnkaptenen .., den andra .., ja, mina läppar äro förseglade .., men jag tror att ägaren hade storslagna planer på att ägna jullovet åt havsfiske.

Några fiskar såg jag dock aldrig till.

Klockan 9.00

Motljus.

En kall nordanvind mot kinden .., men solen på väg att ta sig över kullen.

Och jag tänker på pv som får en kall motvind när han ska cykla hem i eftermiddag.

T a c k!!!

Tack till trogna uppmuntrerskan Solbritt Hansson i Ystad!

Tänk, vilken kund .., som troget skickar hälsningar från Skåne till Halland.
Du är m a k a l ö s!


Och tack till världens bästa omsorgspersonal på Ejdern 1 i Ystad!
Alla dessa vinglösa änglar som tog hand om mamma på det allra bäst.

Att hjärtat nästan svämmade över av värme och tacksamhet när jag öppnade kuvertet, det förstår ni nog .., och nu kommer jag återigen att få välsigna uppfinningen "stretchjeans"!
(En ask choklad följde med ...).


Och tack till uppmuntringsmadamen som - precis som undertecknad- är Annas mamma.

Tack för såå filuriga lotteripresenter som kommer att sprida stor glädje!
(Ringde genast till Monica, ja, innan jag ens öppnat paketet och ni skulle bara veta så rar och vänlig Monica låter!)

På bilden sitter pv och studerar vykortet och ser fram emot romantiska morgnar.
Jo, jo ...


Och tack till forskarmadamen i Portugal!

Om jag hade fått gissa i en månads tid, hade jag aldrig kunnat lista ut vad som fanns i paketet och det kommer att bli alldeles perfekt, när det ska göras i ordning vinstpaket!

Jag ska lägga ut bilder och visa när nästa laddning går iväg.

Idag på morgonen har jag googlat på Retrosaria.rosapomar.com och då kommer man hit!
Å, sicken läcker hemsida (läs: helt enkelt snygg, enkel och ren!) och titta, detta är ju nånting för dig, Ulrika!
Och titta här .., vilka mönster!
Och vilka små verktyg!


Det här var första gången i mitt liv som ett paket med den här stämplen landade i postlådan!
Glädje, det också!

Nu ska jag ge mig själv sen frukost och sedan njuta av några lediga timmar, innan det är dags att bege sig till affären!

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Om du någon dag blir fönsterlös kan du kanske använda denna bilden. Jag tog bilden för snart två år sedan i West Hollywood. Ett tristare fönster har jag sällan skådat. Men det kan kanske ändå passa dig eftersom du får både ett fönster och en vänsterhand på en och samma gång. Jag vill minnas att ägarinnan var en spådam av något slag.

Hälsningar Moster Mjölgumpa."

Ni missar väl inte Svens funderingar ....?

Ja, det där om att vinna tio miljoner, alltså.

Jag har nu skrattat så gott, så pv flera gånger har frågat vad som hänt?

Här är länken.

På jobbet ....

Lena-bakade-små-hjärtformade-kakor med mycket mörk choklad i.

Och två tårtor som chefsskapet bjöd på, samt en lapp på bordet där dom tackade personalen för väl utfört arbete, ja, så där i allmänhet.

Sånt blir man glad av.

Och pv fick en bukett rosor (själv fick jag tulpaner i går, när han hade bilen till och från stan) och vi har kalasat på nygräddad baguette med kräftstjärtar och majonäs, citron och dill .., därtill kaffe och lagom till Veckans Brott, blir det färska jordgubbar med lika färska blåbär.

Allt känns bra.

Idag på jobbet stod jag och fyllde in Keldasoppor när en äldre kvinna passerade och hon log såå varmt och jag tänkte .., å, vad sånt betyder mycket, för det gör det ju verkligen ..., ett leende från en medmänniska kan vara det som håller någon annan på fötter! Nåväl, från tanke till handling var det inte så värst många sekunder, så jag hann upp kvinnan, tog henne i hand och sa precis det jag tänkte .., att man blir så himla glad av att mötas av ett sånt leende!
Då log kvinnan ännu mera och kramade om och berättade att hon hade köpt trisslotter av mig i ett par veckors tid och hela tiden vinner hon, nu senast 75 kronor och nu skulle hon köpa nya lotter och ja, det var därför hon var så glad. Sen sa vi hej då. Jag var glad långt efteråt.

Ett allahjärtansdagsfönster ...

Nog är det en välsignelse att man har bloggvänner som har förstånd att tänka på att just såna fönster vore nog bra att ha en sån här dag!

(Ni ser väl det lilla hjärtat som hänger i fönstret ..!)

Turtlan, hon vet.

Först får jag en bild och några sekunder senare en ny ..."nej, vi tar den här i stället, gardinen hängde så konstigt på den första!" skriver hon och jag leeeeer så här mycket.

Och så underbart att ha ett stort träd utanför sitt köksfönster!

Så här skriver avsändaren:

"Ledig dag och ute är det vacker nysnö utanför mitt köksfönster. Solen skiner och det är runt nollan.

Så här på Alla Hjärtans dag ska jag ta en promenad till stan' för en lunchdate med mitt favorithjärta M.

En Alla Hjärtans Kram från Sola Stan till Gula Huset på Kullen.

Turtlan

(fotat med en sån där app i luren...)"

Tack snälla Turtlan! säger jag.