lördag 19 juni 2010

Och hur imponerad är jag inte av brudgummens tal!!!!!
Vilket jättebra tal av Olle Westling!!!!

Personligt och varmt.
Klockan 21.38.

Nu är jag mentalt slut på.

Ligger på soffan Ektorp och tittar på middagen.

Tända ljus i fönstret.

Kallt ute.

Ett nytt liv ...



Tänka sig, vilket äventyr för den lille Ekorren, att få komma från norra Skåne till en loppmarknad i Ystad och nu har han tillbringat hela dagen i mitt söderfönster.

Han har fått lyssna till kommentatorsprat om någon som har gift sig och han har fått träffa den nyblivne konstapeln och sett oss äta gräddtårta.

År 1967 blev Ekorren uppstoppad, ja, det står under plattan på vilken ekorren är monterad.

Jag hoppas innerligt att den lilla krabaten inte mötte sitt öde enbart för att bli prydnadssak och om så är fallet, så är det ju alldeles förfärligt.

Konservatorns namn var eller är: P. Filip Persson, Kågeröd.



En liten hasselnöt har herr Ekorre mellan sina tassar.

Sååå söt är han!

Sedan finns det ju bloggare som har alldeles livs levande ekorrar hemma hos sig.

Anitha i Adak, t.ex.

Det ni.

Efteråt ....


(Plötsligt säger sonen, som har kommit på besök efter en träningsrunda: "men hon är för djävulskt snygg ...".
Kronprinsessan, alltså. Det tyckte han för övrigt om Agnes också.)

... efter vigseln då prinsessan såg ut som skulle hon nästan äta upp sin make .., pustar vi ut.

Då har vi kalasat på tårta och sonen har tillbringat flera timmar hos sin mamma och hon tänker att åååå, sicken son .., vilken en .., som är så intresserad av kungahuset!

Men så är det förstås inte.

Allt handlar om att sonen väntar på att hämtas med bil.

Då ler mamman .., som nu tittar på danska 1:an som har tycker att detta är så fantastiskt!

Jo, det tycker dom.
(Men just nu jämför det svenska och danska sättet att fira ....)

Klappat och klart ...



Såja.

Sonen önskade sig "ja, men din tårta mamma ...", till lunch eller middag.

Och då gör man ju en sån förstås.

Nötkakebotten .., mosad konserverad persika/hallonsylt mellan bottnarna.

Svenska jordgubbar, färska hallon och björnbär ovanpå det hela.

Hur enkelt som helst!

Mums!


När flickorna var små, eller yngre, - väldigt unga -, berättade jag ofta om Ekorren Kurre.

Å, sickna äventyr den ekorren fick vara med om!

Kurre bodde uppe i Tjamstanberget och det hände att han tog sig ner till Ringvägen och hälsade på Anna-Panna och Dr Böhlander (som vid den tiden inte hade fått sin läk.leg ...) och det hände också att Kurre fick sitta i älgens krona och på så sätt ta sig över sjön .., ja, älgen simmade förstås!

Det gick så långt, så yngsta dottern till slut knappt visste vad som var hitte-på, eller verklighet.

Och tänk .., nu har jag en alldeles egen liten Kurre här hos mig!

Här och nu ....



Blå himmel.

Lätta vindar.

Glädje.

Förmiddag i Ystad ..



Lördagar betyder loppis på Österporttorg och eftersom jag tillbringar nästan alla lediga lördagar i landet Halland - utom den här -, så beslutar jag mig för att gå dit och titta.

På loppisen, alltså.

Åååå, där står ju Tao!

Hon är kund i affären och har bott i Sverige i ett par år och alltid när hon kommer in i affären, får man en varm kram av henne!

Tänk, vad såna människor betyder!



Och här står en annan glad och rar kund!

En bra stund blir vi stående och pratar om flytten till Halland och allt sånt och vi får sällskap av en äldre herre som också handlar i affären och jag får veta det mesta om hur det har sett ut på Regementsgatan, då, förr i tiden.

Att min lilla lägenhet har varit frukt,-& blomsteraffär, det har jag vetat, men nu pekar mannen och visar att "där borta, där var det minsann mjölkaffär och där ...!"

Sånt.

Och kvinnan är vänligheten personfierad och jag förstår precis varför jag, under alla sjutton år, har tyckt så mycket om ystadborna.

Och jag tänker att det är verkligen så, att ..."små, små ord av kärlek, sagda varje dag, till hemmet sprider solsken, värme och behag".

Man hade lika gärna kunnat skriva "till hjärtat sprider solsken ...".



Närmast gågatan, vid ett stånd där en man från Kristianstadtrakten säljer allt möjligt underligt, hittar jag en liten uppstoppad ekorre.

Och tänk, när jag går hemåt igen (efter att först ha handlat tre petit pain från bageriet ...), då sticker den lille ekorren upp sitt huvud ur min väska!
Lördagmorgon.


Tvättstugan från klockan 7.00.

Ett fönster på glänt.

Och en liten tillbakablick.

Dagens fönster ...



.... kommer från järnvägsstationen i Moskosel.

Jom tog bilden och den passar väl bra just idag ...?

fredag 18 juni 2010

Nu ska här göras natt.

I morgon är en lång dag ..., med bröllop och allt och sonen kommer hit lagom till vigseln och jag har lovat att bjuda på "mammas tårta", dvs, min variant, med nötkakebotten och så färska jordgubbar och hallon och lite annat smått och gott.

Så roligt det ska bli!

Och så ovant att inte vara i landet Halland en ledig fredagkväll.

Trots att pv är så helt emot monarki och allt vad det innebär, längtar jag efter honom.

Kan man tänka sig.

Från Frankrike



Närmare bestämt från Omaha Beach i Normandie, kommer dom här bilderna.
Det är fru Grå som är avsändare och titta, vilken skillnad på ebb och flod!

Den här delen av Frankrike besökte vi (exet, två av våra tre barn och jag själv) hösten 2002.

Hur intressant som helst var det och dessa enorma krigskyrkogårdar med tusentals och åter tusentals vita kors ..., åååå, vilken syn!

Resans mål var en liten fiskarby i Bretagne, alldeles vid en vik av Atlanten.



Och jag minns hur overkligt det var .., detta att vattnet bara drog sig undan.

Vilka naturkrafter!

T A C K ....!



... till SVT .. men mest av allt till den som har hållit i trådarna för den här underbara festkvällen i Sthlms konserthus!

Tack till den suveräne konferencieren .., till den som ställt samman programmet .., till den som kom på idén med alla härliga småttingar som kom in på scenen i slutet, ja, för allt!

Såååå himla trevligt det har varit!
Å, Gud .., så vacker kronprinsessa vi har!!!

Nej, jag ångrar mig.

Bevara kungahuset!


,-)
På vift ...

Tar Skånetrafikens sommarkort och susar iväg med tåget från Ystad till Tomelilla.

Svindelvacker är omgivningen, ja, Edens Lustgård kan omöjligen vara vackrare!

Tittar in hos Bo Ohlssons i Tomelilla - "där får man mer för pengarna!"- lyder reklamrefrängen och finns det en enda skåning som inte kan den trailern utantill ???

Hittar i n g e n t i n g i butiken som faller mig i smaken.

Går därifrån, sneddar över vägen och tar en sväng förbi Lidl.

Urtrist butik!

Köper billig broccoli och zucchini, samt en bit gravad lax.

Står i lång kö ., kunderna får skynda sig att packa i sina kassar.

Aldrig i livet att jag ville arbeta i en sån affär!

Sen hemåt, men med buss.

Kalle P. kör; han som ändrade sitt liv från grisbonde till busschaufför.

Småprat.

Solsken.

Hemma.

Det gäller att hålla tyst ...


När vingarna inte riktigt bär, kan man vila sig på en liten gren.


Inte långt från affären finns en talldun
ge.

Där, i toppen av tallarna, häckar ett stort antal Råkor.

Nu har råkorna fått småttingar som övar sig i flygandets svåra konst och gissa, hur svårt det är att lära sig att navigera i luften .., och så spännande är det, att småråkorna skriiiker av skräck-glädjekänslor.



Död.

Nästan varje morgon när jag cyklar till affären, ser jag döda råkor som ligger i gräset.

Herr eller fru Råka.

Skjutna.

Det är väl någon hyresgäst förstås, som retar sig på allt skränadet.

Talldungen har stått där i hur många år som helst och jag tänkte, när det byggdes lägenheter bara en bit därifrån, att hur ska detta gå?

Inte en aning har dom om vilket oväsen råkor kan föra?

Nu vet dom.

Och fy, vad jag tycker att det är ledsamt.

På kontoret ...



Underbara arbetskamrater.

U N D E R B A R A.

Så här såg det ut ...



Då förstår ni.

På den där ystadväggen som jag ska ha i pensionatet, där ska jag ha det här kortet.

Inramat.

Och var gång jag går förbi, ska jag bli alldeles varm i hjärtat av tacksamhet.
Ytterligare en insikt ...


När jag ska gå hem för dagen, öppnar jag dörren till mitt skåp, ja, jag ska byta om.

Där, på kroken, hänger en liten rosa kasse.

Och jag kikar häpet i kassen och upptäcker en sååå vacker sjal i rosa och guld och där är ett kort också, med den allra mest underbart rara text.

Avsändare är Helene.

Idag var sista dagen som vi arbetade tillsammans, ty i morgon går hon på semester.

Och jag går ut på lagret där hon håller på med frukten och jag kramar om henne och det blir förfärligt känslosamt och jag känner hur svårt det här kommer att bli.

Dagens fönster ...



... finns i ett av alla växthusen i Åbergs Trädgård, här i Ystad.

Och har ni vägarna förbi åt det här hållet, så gör ett besök just där.

Det är som paradiset!

Och ja, himlen fick allt bli lite blåare när jag tog mig an bilden.

torsdag 17 juni 2010

En massa ben ...



Fr. v. Anders, enbenta Anna-Panna, mågen Micke och Dr Böhlander i vit rock tunika.



Det här med gener och arvsanlag är himla filurigt.

Yngsta dottern, hon är närapå en avbild av sin mormor och ju äldre hon blir, dottern, ju mera ser jag min mamma i henne.

I sättet att röra sig .., och i valet av kläder.

Dr Böhlander däremot, hon är - i mycket - lik sin mormor i sättet.

Totalt orädd nästan .., arbetar extra inom sjukvården och tillbringade som tolvåring ett sommarlov hos sin mormor i Bolivia.

Och när vi hade bouppteckning efter min pappa, sa mannen som skötte det hela att ..."ja, du Elisabet tycks vara en bortbyting, du är inte lik vare sig din pappa eller mamma!"

Å, så ledsen jag blev!
Pling i min inkorg ....!

Mail från min storasyster i Australien.
Och helt tydligt märker jag vissa släktdrag.
Det är väl det där med maten.


"Oj, vilken rolig teater vi såg i lördags.
Det var enmansteater - ENNIO MARCHETTO -, "A-ONE-MAN-LIVING-CARTOON", och vi skrattade nästan oupphörligt i en timmes tid.

Efteråt åkte vi hem till Bosse o Inga och åt middag - räkcocktail, jättegod
fiskgratäng med green beans och sedan kaffe och urgod kaka bakad på bl.a.
morötter och nötter.

Mycket prat och väldigt trevligt.

Vi har strålande sol men KALLT.
Två nätter i rad har temperaturen gått ner till 2C, så jag har fått gå upp mitt i natten och sätta på värmen, och på dagen har det inte blivit mer än ca 14 C.
Så nu måste jag ha jacka på mig utomhus för att stå ut!!!

Men Sophia blev av med en stor del av pälsen i dag hos hundfrissan.
Innan var hon så långhårig att man knappt kunde se hennes ögon och hon såg tämligen rultig ut,
men nu är hon smal och elegant igen med röd rosett i luggen.

Det sätter de alltid på henne när hon är klippt, men den brukar inte sitta kvar särskilt länge.

Kram. Birgitta."

På menyn ...


Ni ser väl banditen som skymtar till vänster om sonens axel ...?


I helgen kommer sonen till Ystad.

Och själv blir jag hemma och tittar på bröllop i tv, ja, från morgon till kväll.

"Men då kanske jag kan bjuda dig på middag nån av dagarna ..., ja, vad vill du ha i så fall ..?" frågar jag.

Svaret kommer nästan bums.

"Ja, din tårta .. med jordgubbar på ...", säger sonen.

Jaha.

Det var ju också en middag.

Arbetskväll ...


På väg hem ...,nästan i Ystad.


Den unge mannen kommer in i affären bara några minuter innan stängningsdags och så frågar han på engelska om det är möjligt att ta ut pengar på ett bankkort, ja, hos oss då?

Nja, säger jag, inte om det är ett utländskt kort.

Då tar mannen upp ett svenskt bankkort och jag frågar var han kommer ifrån, egentligen?

"From Umeå ...", svarar han.

"Umeå ...??" säger jag förvånat.

Jo, det visar sig att han har läst på universitetet i Umeå och nu är han på väg till Trondheim för nya studier, men egentligen kommer han från Leipzig, i Tyskland.

Och jag berättar att jag egentligen hör hemma i Västerbotten, eller så har jag i alla fall vuxit upp där.

"Skelleftå ..?" undrar han.

"Nej, Malå ...", förklarar jag.

Då ler mannen (som just har fått ut sina pengar ...) och säger smajlande att jo, men det hörde han, ty när han var inne och handlade, ja, för bara femton minuter sedan, då hörde han att jag inte talade "that strange language ...".

Skånska, alltså.

Jaha ja, på det viset!

Och strax efteråt kommer en lång, slank mörkhårig kvinna med en stilig man med aningen gråsprängt hår och två söta småkillar i tioårsåldern kanske, i släptåg.

Det är bråttom .., vakten står och väntar och vi vill förstås stänga (det är fotboll på tv .. och Maria H är jättetrött, hon har lagt om ostdisken idag och har haft fullt upp hela tiden ...) och kvinnan och mannen och pojkarna skyndar sig att handla (såna kunder älskar man högt och innerligt ..!) och jag frågar var dom kommer ifrån ..., från England eller USA?

Nej, dom är från Bahamas!

Ojojoj, säger jag .., och kvinnan berättar att hon kommer från Malmö, men lika länge som jag har bott i Ystad, lika länge har hon bott på Bahamas, - i sjutton år - "jag är helt mixed up", säger hon leende.

Och sen stänger vi.

När jag cyklar hemåt, upptäcker jag en råka som ligger med näbben i gräset.

Skjuten.
Rena Vilda Västern ...


Har man en son som ska arbeta som polis i Malmö, är det lätt hänt att ens blick fastnar på en artikel med rubriken "SKÅNES VÄRSTA KRIMINELLA".

Det är vad min blick gör.

Fastnar.

Det är tidningen Malmö - Lund - City som på sidan 1 berättar om vad som försiggår i landets tredje största stad.

Så här inleds artikeln:

"Bor du i Malmö kan du vara granne med en av runt 40 yrkeskriminella i Skåne. De köper och säljer narkotika och människor. Och de skjuter varandra på öppen gatan. Inför förbipasserande malmöbor."

Sen får vi veta att av 100 yrkeskriminella är ....

  • 100 män, ingen kvinna
  • 1 har avlidit under året
  • 31 procent har bakgrund i forna Jugoslavien (minst en förälder född där)
  • 22 procent har helsvensk bakgrund
  • 22 - 64 år gamla
  • 58 st dömdes för brott 2009 (brotten kan ha begåtts tidigare)
  • 39 skjutvapen (automatvapen, avsågade hagelgevär och kulvapen), dessutom elpistol, och kolsyrevapen .. har beslagtagits.

På sidan 2 kan man studera en annons från Ica Kvantum i Vellinge.

Där råder bröllopsfest står det och alla kunder hälsas välkomna till "En riktig mataffär".

Utanför samma affär kommer fiskbilen att befinna sig på fredag, mellan 15 - 18.

Såja.

Nu vet vi det.

Retur ....



Avgång från Halmstad 8.04.

Gott om plats på tåget ..., vänlig och pratglad tågvärd.

Nästan hemma: "Titta! havet ligger spegelblankt!" utbrister äldre dam intill mig.
Hennes make böjer sig fram och kikar ut genom kupéfönstret.
"Ja, Ystad är vackert ...", säger han stillsamt.


På min gata i stan.
Tar ut pengar .., tvärtittar in på bageriet och köper älsklingsbrödet.
Surdegsbakat med lufthål, nästan som en Grevéost, men seeeegt och med knaprig skorpa.
Inte en smula faller på bordet.



En vanlig brun påse i cykelkorgen.

Bröd .., vilken outsäglig lycka med färskt och lite ljummet bröd till kaffet.

Och ica-tröjan ligger nytvättad där under, med hallandsdoft i fibrerna.

Snart dags för arbete.
Kom Vux nästa!
(Eller s.k. small-talk ...)


Ty, aj, aj, aj .., vad det kan gå snett ibland!

Torsdagsfönstret ...



... finns i Storkyrkan i Stockholm.

onsdag 16 juni 2010

Efter dagens arbete ...



.... blir det vid halvtiotiden belöning i form av rabarber/jordgubbspaj, made by Hilda.

Siaglass till.

Ni kan tro att vi belönar oss väldigt mycket.

I plommonträdet ....



"Jaså, kan man ha amplar där ...?" säger pensionatsvärden.

Förvånat.

Kväller ...



Strålande sol precis hela dagen.

Och humlen, den når snart till taket!
Ledig dag, eller inte.


Nästan hela dagen har det arbetats i sommarhuset, det som ska säljas.

Det har dammsugits, torkats golv .., toaletten har rengjorts och så har det stajlats.

Eller stajlats och stajlats .., allt eftersom herr Fotografen valde bildvinklar, flyttades blomkrukorna hit och dit, mest dit.

"Ska jag ta en bild inifrån Friggeboden också?" undrade fotografen och jag var just på väg att ropa "nej, absolut inte!!", när jag hör pensionatvärden säga ..."ja, det kan du ju göra".

Fotografen öppnade dörren, men stängde den lika raskt.

"Nej, det gör vi inte ...", sade han.
Insikt nr 272 ...


Ja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Faktiskt.
Pirr i magen .....


Idag tror jag nog att en man, född i Porjus i Norrbotten, ångrar att han tog det jobb han nu har.

Det är vad jag tror.

Onsdagsfönstret ...



Ulrika har varit flitig med fönsterhåven och icke allenast hittade hon ett fönster från byn Hej i håven, nej, titta här .., här är ännu en fångst: ett bastufönster från Månsträsk!

Huruvida madamen lögade sig i bastun, framgår inte av mailet.

tisdag 15 juni 2010

Ingen rubrik


Ja, det är inte så hälsosamt kanske att ta fram kameran och ta bilder när man kör på en motorväg. Men det går. Och molnen där bakom mig är så läckra!

Det är tänkt att sonen ska möta mig vid Centralstationen i Malmö, ja, han har fått låna pensionatvärdens bil och nu ska jag ta den till landet Halland igen.

Men hjälp, jag får nästan hjärtsnörp när jag ser trafiken utanför Centralen och när sonen dyker upp - i värsta rusningstrafiken - ber jag att han ska köra en bit därifrån, - hur ska jag annars ta mig ut på E 6:an -?

"Det är lugnt mamma, jag kör dit där du kom i söndags och så vänder jag bilen åt dig .., sen kör du bara rakt fram, med kanalen på vänster sida ....", säger han.

Så det gör jag.

Men överallt ser jag cyklister som kommer farande i livsfarlig hastighet och jag måste koncentrera mig ordentligt - inget radiopratande - och kör försiktig-försiktigt för att inte krocka med vare sig cyklister eller taxichaufförer som alla tycks ha så himla bråttom.

Och tänk, jag klarar det!

Och solen flödar och landskapet runt Landskrona är övermåttan ljuvligt och Helsingborg är vackert och Hallandsåsen ett landmärke och sista biten, den från E6:an och västerut mot Getinge och Steninge och havet där framme .., och så höger och några kilometer till .., lilla slingervägen och segelbåten där nere .., hundkäx och solglitter och pElle som möter mig på gräsmattan och lille sigge nilsson som jamar.

Så var det.
När allt rämnar ...


Mannen som är kund i affären har tappat nästan allt minne.

I alla fall allt som har med siffror att göra.

Nu har han försökt att trycka koden om och om och om igen och hela tiden blir det fel och mannen blir orolig och arg, allt om vartannat.

"Jag vill inte läggas in! Jag vill inte läggas in på ett sjukhus, det är inget fel på mitt minne, det kanske bara är stress ..!?" säger han som ett mantra.

Allting känner jag igen.

Det hade kunnat vara min mamma som stod där framme.

Jag känner igen inombordspaniken när det blir så tydligt att något inte stämmer.

Och jag känner igen skräcken som lyser i ögonen.

Och rädslan.

Det är förstås som att ha tappat kompassen.

Eller att gå på svag is och hela tiden brister det runt omkring en .., och man vet att det bara är en tidsfråga innan man ramlar i vattnet.

Hur man simmar, det har man glömt.

Så ..., måste det vara.
På jobbet ....

Och ganska (läs: väldigt) glad blir man när Hanna E kommer in i omklädningsrummet där jag just har bytt om till resa-till-halland-kläder och säger ..."Bettan, snälla, jag vet att du har slutat, men kan du gå till kassan och hjälpa Hannah med det där Trisslottserbjudandet?!"

Och man går dit och krumelurar sig fram mellan två köer och låtsas att man är en lugn och trygg madame och det hela löser sig och jag känner hur oändligt mycket jag ibland älskar mitt arbete och dom där härliga arbetskamraterna.

Sen cyklar jag hemåt.

Det är duggregn i luften.

Mitt hår kommer att bli lockigt innan jag har satt mig på tåget.

Tisdagsfönstret ...



.... finns i lilla byn Hej.

Det var Ulrika som plockade upp fönsterhåven.

måndag 14 juni 2010

Hantverk ...



I väntan på pensionatsvärden, står jag och beundrar Sturegymnasiets yttervägg.

Så enkelt.

Så vackert.
I halvlek ....


Kvällspromenad ner mot hamnen och järnvägsstationen.

Hämtar cykeln.

Upptäcker att någon har norpat cykellyset.

Himlen är rosafärgad.

Luften mild.

Och herr Koltrast har tystnat.

Mariagatan kl. 21,29



Det kan bli en fin dag i morgon, det är vad jag tror.

Efteråt ...



... när arbetsdagen är tillända, promenerar jag hemåt.

Plockar hundkäx, oxtunga och vackra grässtrån .., knipsar av två små kvistar från en blommande buske ..., och det doftar himmelskt ..., allt medan jag mobilsurrar med sonen som berättar om sin första dag i Malmö.

Han låter glad och lycklig.

Och själv räknar jag ner.

Med några av arbetskamraterna - dom som har första semesterperioden - återstår bara två, tre dagar tillsammans nu.

Nästan hemma möter jag två äldre damer.

"Ååå, hur länge har du kvar här i Ystad nu ..?!" säger den ena av damerna, hon som tidigare var stamkund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år .., ja, och så blir det en stunds prat där bland allt det vackra.

Småprat.
Om Halland, Ystad .., om att våga .., och om vemodskänslor och sånt.

Och så kommer jag hem och det knackar på dörren och där står en ung man som ska titta på min lägenhet, - själv bor han i en tvåa som vetter mot innergården -, nu vill han ha lägre hyra och tittar sig omkring .., försöker tänka sig in i hur det skulle bli med hans egna möbler.

"Fast att du inte har ett fyrkantigt rum, det tycker jag inte om ....", säger han.

För mig är just detta charmen med lägenheten .., mittenfönstret och den hörnan.

Så är det.

Här i livet.

Dagens fönster ...



"Hej Elisabet!

Med anledning av ditt inlägg "Synd och straff", får du här en bild.

Innanför dessa väggar har förkunnelsens röst säkert för länge sedan tystnad - att döma av den synbart oanvända söndagsentrén.

Måhända tyckte församlingens medlemmar att biljett till paradiset innebar för stora uppoffringar... och därför istället valde att köpa biljett hos Apollo, ty i Grekland ges
både solsken och strängaspel - och syndigt njutbar Ouzo.

Församlingshuset är beläget i byn Tollered. (Lerums kommun, i Västra Götalands län)

I denna by blev för övrigt Magnus Härenstam en gång rullad i tjära och fjädrar - i filmen "Tuppen".

Vänligt och varmt hälsar herr fotograf!"

söndag 13 juni 2010

Några vackra kvällsfönster ...



... från Sveriges tredje stad.

Från Malmö.

Hemåt ...


Hela tiden ser jag sonen i bilen där bakom ...


Och så får jag låna pv:s bil och kör söderut och fort går det, ty i Malmö väntar sonen på sina flyttkartonger och i morgon är det hans första aspirantdag och säkert känns det aningen pirrigt.

Att köra bil i Malmö centrum orsakar lätt svettning hos sonens mamma ..., som råkar ta fel väg ..., gör en "legal u-sväng" som gps-damerna brukar säga .., men hamnar sedan rätt, nästan på pricken rätt, på Fersens Väg.

Kartonger plockas ut och bärs in och sedan kör vi var sin bil till Ystad och mellan varven blir det mobilprat mellan bilarna - fast man inte ska - och i backspegeln ser jag sonen sitta vid ratten.

Alldeles rosa-blå-skimrande är himlen när jag närmar mig Ystad.

Havet där framme!

Och på Regementsgatan, bara tvärs över gatan från min lägenhet, står ett tjugotal ungdomar och där är flera bilar och just nu, två polisbilar.

Jahapp.

Så var man tillbaka till verkligheten.

Lockande ...



Titt-in hos fröken Rhododendron ....
Ännu en insikt ...


I torsdags när jag kom till Stockholms central, gick jag raka spåret över gatan och upp till Klara kyrka alldeles i närheten.



Där stod ett antal människor och bjöd förbipasserande på saft/kaffe och bulle eller smörgås.

Eller både-och.

Helt gratis.

Det var Klara församling som ansvarade för detta och även jag blev bjuden, ja, kanske trodde mannen att bloggmadamen tillhörde de hemlösas skara och jag tackade och tog emot ett glas saft och en kanelbulle, - smörgåsen som mannen prompt ville ge mig -, gav jag i min tur vidare till en något luggsliten man som slagit sig ner i gröngräset.

Det var då, när jag stod där i solskenet och tittade ut över skaran av människor som tacksamt tog emot något att äta, som jag tänkte att ..., åååå, nåt sånt här skulle jag vilja syssla med!!

Tänk, vilket arbete!

Så meningsfullt!!

Den sista färden ...



I ett halvårs tid ungefär, har den röda Volvon stått parkerad på gräsmattan.
Först närapå övertäckt av snö .., för att så småningom tina fram.

Idag skulle den flyttas ner till den lilla lägdan intill segelbåten.

Fram med startkablar och "Elisabet! Kan du hjälpa mig att gasa Volvon?!", men icket.

Det blev till att byta batteri med Saaben och se där .., så återupplivades den i alla fall.


Och PV körde trotjänaren nerför backen ..., och nu står den där, den röda volvon, den som varit hans trotjänare under så många år.

Dagens fönster ...



Ja, det var den torsdagen i Stockholm.

Promenaden i Gamla Stan .., alla turisterna .., solen och värmen .., människor som åt glass och låg i solstolar ..., mötet med Fru Grå och hennes väninna .., promenaden längs vattnet .., Stationsvakts högerhand .., dom fem sakletande töserna som alla nyss hade fått sommarlov och till hösten skulle börja femte klass.

Allt detta tillsammans gjorde den där torsdagen till en guldstjärnedag.

Allsång i Väsby ...



Ja, jag vet att jag lovat att inte skriva mera om fredagens fest, men bara en liten snutt till.

Det var så här, att pensionatsvärden - till Anders ära -, hade förfärdigat nio verser som alla handlade om den nyblivne konstapeln.

"Men du måste komma med uppslag, ja, så jag får lite kött på benen ...", sade pv innan diktandet tog sin början.

Mitt minne bakåt är det väl si så där med, men sonens syskon visste minsann, särskilt hon som har klara minnesbilder från fosterstadiet och framåt och det hela blev så bra!



Den sången sjöng vi efter middagen och här är ett litet smakprov.

Melodin var denna.

Senare på kvällen visades ett bildspel med filuriga tankebubblor till bilderna, förfärdigat av Anna och Micke.