lördag 29 januari 2011

Ett kvällsfönster ...



"Hej om aftonen!

Så klart har jag fotat fönster på vår resa.

Svårt att låta bli titta och spana.

Sen så kan ju varianterna på fönster variera.

Detta är utan tveka det på högsta höjd.

Fångat 3555 m ö h vid Teides kabinbanas toppstation.

"Kabinvagnsföraren" inväntar avfärd när vi passagerare står inne i kabinen.

Jag passade på att fånga ögonblicket, fönstret och utsikten var utan tvekan betagande!

Han var påpälsad med tjocka kläder. Inte alls fel för det var isande kallt där uppe trots lager på lager principen.

Verkligen ett arbete med hög position!

Turtlan."
i köket


tre småländska bröder

pepparbiff & potatisgratäng

pv skär köttet i bitar åt mig

sen blir det film på tv

sigge - alltid främmandeskygg - håller sig utomhus

i gästrummet sover pElle
Fal eller Fall ...


"Å, vilken fin dialekt du har!" sa röntgensköterskan leende.

"Ja, det har du med, du är västgötska, eller hur ...?" svarade jag.

Jo, hon var från Vänersborg.

Och jag berättade om Mian från Falköping.

"Nää,. det heter inte Faaalköping, det heter mer som Fallköping ..", sa då sköterskan och log ännu mera.

Så här blev det ..



En spricka på båtbenet och tjock gips längs armen.

Härliga människor i väntrummet .., vi möttes först där, sedan uppe på röntgen, därefter när vi gipsades .., och sist av allt i väntrummet igen.

Mycket prat och skratt - mycket galghumor -.

Vi var säkert tio personer med brutna handleder/armar .., och personalen delade ut gröna papper som skulle fyllas i .., dvs, var vi ramlat i stan.

Ambulanserna gick i skytteltrafik, den alltid så vänliga personalen blev allt blekare .., nya patienter anlände och väntandet drog ut på tiden.

"Ja, här hinner man inte bli enbart flyktigt bekanta, här, med all denna väntetid, hinner vi nog bli nära vänner ...", sa jag.



En man från trakten av Laholm, hade ramlat på kyrkogården och slagit i bakhuvudet.

Nu satt han -pratglad och sprallig - intill mig, med bandagerat huvud och sex nysydda stygn .., en annan man satt i rullstol och stönade, men mellan varven klev han - till synes helt obesvärat - upp och promenerade omkring.

Vi var många som looog lite försiktigt.

På det hela taget ett äventyr!

Läkaren ville sjukskriva mig två veckor, men det vill inte jag.

Får se hur det går .., nu börjar jag tvivla på att det går att arbeta med den här tjocka gipsen, jag står snett och skriver.

Trevlig helg till er alla!
Ledig helg ...


Då blir det frukost och sedan akuten.

Ännu mera ont i handen idag.

Dagens fönster ...



.... finns i Arvidsjaur och det var Guy som hade kameran redo!

fredag 28 januari 2011

Natten till idag ...


Mamma .., sista året hon är i livet.

..., ja, mer som på morgonkvisten, drömmer jag nånting otroligt.

I drömmen möter jag mamma som bjuder mig på te och allt är så naturligt och jag översköljs av glädjen i att återse henne.

Hennes kind är så mjuk, så mjuk .., precis som förr.

Och jag drömmer att en hel busslast med malåbor kommer och hälsar på och det fantastiska är att alla har åldrats, men jag känner igen dem.

Sjutton års frånvaro ..., och alla är äldre, det är ofattbart att det kan bli så i drömmen.

"Men hej Christina Åström!" säger jag och där är Maggan Wikström och andra hemifrånbekantingar.

När jag vaknar, känns det som om jag har befunnit mig i en helt annan dimension av livet.
Glädjen i att arbeta ...


Det var ju så här, att jag tänkte att aldrig, nej aldrig, kommer det att finnas så rara kunder som i Ystad, på Supermarket.

Det tänkte jag när vi flyttade till Ystad också och jag grät i tretton mil rakt av .., av nån slags sorg att lämna alla människor i Malå, dom som jag tyckte så mycket om.

Nu, efter två veckor på Hemköp i Haverdal, är det samma sak.

Men ååå, v i l k a rara kunder!

Och idag hade jag herr Johansson från Kiruna, men sedan länge hallänning, i kassan.

"Hur glad blir jag inte av att höra hemlandstoner ..!" sa herr Johansson och log varmt.

Ingen stressar.

Det är mycket småprat.

Och vi har eftermiddagskaffe och får ta paus och jag vill gråta av glädje.

Ja, just så är det.
platt fall ...


blir det på glashala gräsmattan

nu sitter någon

- dvs jag -

med bandagerad vänsterhand

och hoppas att tummen höll
Ojdå, kära nån ...


Tio över nio ringer telefonen.

"Hej Elisabet, det är Bodil på Hemköp ..", hör jag i andra änden av luren.

Genast reser sig nackhåren.

Jovisst, jag har läst fel på schemat och ska inte alls börja klockan två, utan kvart i nio ..., det blir heldag i stället för fem timmar!

"Ja, jag tänkte .., det här är inte likt Elisabet, du brukar vara här i så god tid ...", fortsätter Bodil snällt.

Sen går allt av bara farten!

Elden får brinna i pannan .., katterna fortsätta att sova .., och så iväg!

Behån slängs i baksätet och den tar jag på mig på jobbet.

Och nu är det lunch och jag har åkt hem och stängt pannan och ska snart tillbaka.

Idag har det varit som bäst - hittills -.

Jag har fixat hästar och lotto och rek.paket/brev och mellan varven haft UNDERBARA kunder!

Vilka rara människor här är!

Och ni anar inte hur mycket värme som kan komma skuttande över en kassadisk!

Nu önskar jag er alla en trevlig fredageftermiddag!

Ajöken, sa fröken.

Nuet ....


På tåget mellan Dublin och Galway.
Två småflickor sminkar varandra.
Lever i nuet



Det är klart att man vet hur det är.

Ändå ..., är det så lätt att man glömmer det hela.

Att man slarvar med det finaste vi har - själva livet -.

Dagens fönster ...



.... finns i Falkenberg, på en liten gata nedanför "Storgatan", som kanske heter nånting annat.

Falkenberg förvånar mig; här finns många små - lite annorlunda - butiker och överallt har jag blivit så vänligt bemött.

Det är som om människors leenden ligger lite mera på lur här, än i närbelägna Halmstad.

torsdag 27 januari 2011

Svårt att komma ihåg bankkoden ...?

Karina, på mitt förra jobb, hon är fenomenal.

Lätt som en plätt lär hon sig ean-koden på paketet med semlor.

Så här ser den ut, koden:

7 3 9 2 6 2 8 0 5 1 3 2 2
bara så ni vet ...


om knappt tjugo veckor

så vänder det

då går vi mot mörkare tider

"Goddag, goddag alla bloggvänner ..!"



Visst är han go som gull, Lilla Gubben!

Nåja, lite rufsig i håret, men ändå.

På jobbet ...



Närmare bestämt i omklädningsrummet (där det, bland hemköpskläderna även trängs luciaskjortor, adventsstakar, pennor, sprättknivar och förkläden), där sitter dom här två skyltarna på väggen.

"Men så himla bra textat!" utbrast jag.



Chefens fru berättade att textare var någon f.d. anställd, troligen under tiden detta var en Vivo-butik.

Sånt här imponerar storligen på mig.

Vilken känsla!

Och all den här kunskapen, den har ju tappats bort i och med att alla skyltar nu är maskinskrivna.

För övrigt har jag ägnat nästan hela arbetsdagen åt att sköta mejeriavdelningen. Det är tungt.
Inga rullvagnar här inte, utan tunga backar med mjölk av alla de slag.

Här finns lokala Wapnömjölken (produceras bara någon mil bort), och så är det förstås Arla och där finns även ett visst sortiment av Skånemejeriers produkter (hej du LindaLotta! då tänker jag på dig ..) och Garant, hemköps eget märke.

Och så var det att ta hand om all youghurt, alla juicer, ostar .. ja, och ta emot brödleveransen, grädda bröd - och såklart ta reda på gårdagens överblivna -, göra mejeribeställningen inför morgondagen, samt lösa av den underbara Lena i kassan när det var dags för fika.

Jag var på plats en timme i förväg i morse och behövde således inte stressa med mejeribeställningen .., den låg som en mara över mig.

Nu känns det bra och jag tänker att det jag inte kan nu (mycket med posten ..), det lär jag väl mig efterhand .., hästarna går riktigt bra att ordna nu och igårkväll spelade Lena och jag själv för 100 kronor totalt, dock utan vinst.

Jo, det känns bra.

Härligt, härligt!

Och i stan ....



.... och inte bara där, råder den mest förfärliga halka!

Vi bor ju på en liten kulle och igår flög jag omkull, landade mjukt på vänster skinka .., och kanade därefter nerför hela backen!

Livsfarligt, är bara förnamnet.

Den övre bilden visar gräsmattan vid parkeringsplatsen inne i Halmstad, den intill slottet.

Och solen på väg ned ...



En bit längre in mot centrum, ser det ut så här.

Det är nog tur att man bor på landet, långt ifrån affärer och allehanda frestelser.

Nu hade jag en timmes väntan på pv och då passade jag på att aktivera bankkortet och därefter en stillsam promenad längs gågatan.

Jag köpte te i Köpmansgården (citrongräs/ingefära .., jag försöker hitta tillbaka till den där guldstunden i Hyde Park, då, när jag satt med te och en bulle och mobilpratade med vännen bettankax och kände mig som den rikaste människan i världen, trots att jag verkligen inte hade mycket pengar på kontot .., men själva k ä n s l a n!) .., en liten vacker (mian-grön) teburk, samt en lagrad liten korv (i butiken intill) som inte smakar så värst mycket.

Ungefär så.

På agendan ...


Bilden från resan till Irland.


Arbete till två .., därefter hämtning av pv i stan .., fixa nya bankkortet (farväl Sparbanken Syd!) ..., handla och så hem igen.

Har man tur, hinns en promenad i Haverdal också med, ja, innan stadsrundan.

Just nu elva minusgrader och becksvart ute.

Klockan är kvart över sex på morgonen.

Dagens fönster ...



"Det här är ångtåget som man sommartid kan åka t/r till Slagnäs med.

En jättemysig resa i juli. Känns inte lika lockande i januari..."

Så skriver Ulrika i Arvidsjaur.

onsdag 26 januari 2011

Mera friskvård ...



En och en halv timmes promenad vid havet och livet bara forsar rakt in i hjärtat!

Mellan varven slår jag mig ner på någon nästan-solvarm-klipphäll och spanar ut mot havet.

En enda svan ser jag .., lite längre ut skymtar något som skulle kunna vara ejdrar, men helt säker är jag inte och ångrar bittert att inte kikaren fick följa med!

I lilla båthamnen sprakar det under isen ..., det liksom dånar.

Småfåglar kvittrar.
I väntan på handbollen ....


.... slötittar jag på programmet "Halv åtta hos mig" i TV 4.

Nån slags matprogram.

Men maken till töntig speaker, har jag aldrig hört!

Såg jag inte bilderna, skulle jag tro att detta vore ett barnprogram.

Spår av liv ...



Tittar in hos hemtidningen och hamnar på familjesidan.

Läser lite .., och faller pladask.

Ett barnbarn har här skrivit om sin mormor som inte längre finns.

Vilken underbar text .., vilken underbar mormor och vilket barnbarn!

Här ett litet axplock från minnestexten .., det handlar om Inga Asplund, som - i en ålder av 95 år - slutade sina dagar på Miklagård i Malå.

Så här skriver barnbarnet:

"Min älskade lilla mormor har somnat in. Ett långt liv är slut.

När jag ska berätta om henne är det första jag tänker på hennes humor; alltid glimten i ögonvrån och buset ständigt lurande!

Hon älskade att munhuggas och skoja.
Humorn var en egenskap hon bevarade ända in i det sista. Ett exempel är när hon på ålderns höst skulle åka bil med min man och han böjde sig fram för att hjälpa henne med bilbältet. Snabbt gav hon honom en stor puss mitt på munnen med förklaringen att jag är så gammal att det gäller att passa på när tillfälle ges Så likt henne!


Det andra jag tänker på är hennes stora sociala förmåga.
Hon älskade att ha mycket folk omkring sig och hon försatte aldrig en chans att bjuda in folk på fika och en pratstund. Till och med kommunens sop-gubbar visste att de måste göra paus och gå in och fika när de kom till Zinkvägen 3!


Min mormor var en människa full av livslust. En självständig, färgstark och känslosam kvinna! Hon var lättrörd, engagerad och generös. Hon älskade blommor och trivdes med att påta i sitt trädgårdsland och sedan få se resultatet av mödan. Katter hade alltid en speciell plats i henne hjärta.

Jag är så glad för att jag har fått ha just henne som min mormor! Hon är en del av mig eller kanske är det jag som är en del av henne. Det är jag stolt över."

Sexochetthalvtfönster och tre balkonger ...



Och vill man se dem på riktigt, kan man promenera till Norra Station i Halmstad.

Där finns dom.

Eller i alla fall alldeles intill.

(Titta, så finurliga blomlådearrangemang!)

tisdag 25 januari 2011

Long time, no see ...


I snödrivan ...., och ja, semlorna är makalöst goda.
Obs. "kom inom och testa ...
".


Ja, den som tycker att den här blogginnehaverskan uppdaterar på tok för ofta - det finns väl dom som tror att hon inte har något rikigt liv -, kan härmed känna sig lugna ..., så här kan det bli nu när Utanförskapet är ett minne blott.

Ett enda inlägg under hela dagen och nej, jag är inte sjuk!

Egentligen var det meningen att jag skulle arbeta från kvart i nio till tolv.

Rena drömmen!

Så jag tog bilen och susade iväg, men väl där såg chefen aningen frågande ut och då förstod jag ., ahaaaa .., jag hade glömt att schemat ändrats och den verkliga arbetstiden skulle vara från tre till kvart över sju!

Nu krånglade den ena frysen, så det ju passade bra att någon hoppade in lite extra och den så härligt korta dagen, blev i stället väldigt lång.

Nåja, det gick bra det med!

Vid tolvtiden körde jag in till stan med bilen där pv hade läskback och annat inför körens fest ikväll och så blev det buss tillbaka till Haverdal (gick fram och tackade chauffören, maken till att köra mjukt och fint har jag aldrig varit med om .., jag tänkte att han nog var eller är en underbar älskare den mannen ..., jo, det var precis vad jag tänkte!) och jag funderade lite över hur jag skulle ta mig hem .., bussen går lite över åtta och det innebär att jag skulle få stå och vänta i nästan en timmes tid ute i mörkret.

"Jag skjutsar hem dig Elisabet ...", sa den rare Peter i charken, han som bor i Halmstad och i så fall skulle få en lång omväg hem.

"Nej, du får låna vår bil .., du kommer ju i morgoneftermiddag!" sa chefen.

Och så blev det.

Vilka underbara arbetskamrater!!

Fem öppna fönster ...



... i Köpenhamn!

Kan man gissa att bilden är tagen vid Nyhavn, kanske?

Fönsterfångerska var den här madamen.

Tisdagsvädret i landet Halland ...


Bilden är från Ystad.


Smatter mot fönsterblecket och kolsvart mörker där ute.

Nåja.

Klockan är bara sju ännu, det kan ju bli bättre.

måndag 24 januari 2011

men sen gick det över ...


vi diskuterar arbetslöshet

och arbetsmarknadspolitik

eller bristen på sådan

efteråt ...

konstaterar vi

- inte särskilt förvånande -

att mitt blodtryck höjdes med ungefär tio streck

när diskussionens vågor gick som allra högst

sigge nilsson

som låg på soffan ektorp intill mig

han sov sig dock igenom det hela

Friskvård ....



Fyrtiofem minuters promenad i gråväder och på glashal slingerväg.

Vid lilla båthamnen stannar jag till .., tar några bilder .., spanar ut över världen och känner en sådan oändlig tacksamhet över att jag - återigen - har vattnet nära.

Den som en gång har vuxit upp vid en aldrig så liten sjö, eller vid havet .., vet vad det betyder.

Inte en endaste sjöfågel ser jag till.

Tystnaden är närapå total.
"Kanske konstnär ...?"


I lokalradion (Radio Kristianstad, som torde ha landets starkaste sändare .., den når närapå hur långt som helst!) pågår under förmiddagen ett ringa-in-program, där ett medium berättar för lyssnarna vad framtiden har i sitt sköte.., ja, alltså någon ringer in och ställer en fråga och så svarar den siande damen.

Telefonen går varm i studion.

"Ja, det är så att jag har träffat en man .., ja, nu skulle jag vilja veta om jag ska satsa på honom ..?" säger en kvinna från Skåne.

Och vi får veta kvinnans stjärntecken och mannen, han som har dykt upp i hennes liv, han är Vattuman.

"Ååå, jag ska se här i korten ...", säger sierskedamen och man hör hon blandar leken.

"Ja, men det ser bra ut det här .., det tycks vara en öm och kärleksfull man och ..., hmmm, ja, han tycks vara väldigt kreativ .., vad arbetar han med?" frågar sierskan.

En stunds tvekan hos den uppringande damen, sedan kommer svaret.

"Tja .., kreativ .., jag vet inte det ..., han lägger asfalt."

Ledig dag ...


"Men såå svårstucken var du inte den här gången, Elisabet ...".


Så ljufvligt!

Och jag tar bilen och kör till vårdcentralen i byn intill, ty där ska det tas prover och värst av allt: där ska jag kliva upp på vågen!

Provtagardamen, som i sitt tidigare liv måhända har arbetat som telefonförsäljare, säger mitt namn säkert femton gånger - om det räcker -.

"Elisabet, nu kan du slå dig ner här Elisabet .., Elisabet, det går bra det här ..., så fina glasögon du har Elisabet ...", säger hon och jag ler lite för mig själv och tänker att nästa gång jag är där i samma ärende, ska jag räkna antalet "Elisabet" - i smyg -.

Men rar och vänlig är hon.
(Mellanbarn, Oxe).

Att kliva upp på vågen är ett äventyr för sig.

"Har du luktsalt tillhands ...?" frågar jag inför denna sanningens minut, men se det har hon inte.
(Av någon outgrundlig anledning har jag - inför besöket - tagit av mig såväl skor och ytterkläder och har på mig de allra lättaste plaggen ...).

Illgröna digitalsiffror visar - ytterst obarmhärtigt - resultatet av ett alltför frikostigt giffelätande och jag kan konstatera att under en åttaårsperiod har jag lagt på mig sexton kilo, dvs, ungefär fem julskinkor, vilka nu finns utplacerade runt rumpa, höfter, lår, mage, armar och ben, ja, överallt!

Ojdå.

Sist av allt blir det en sväng till arbetsförmedlingen i Falkenberg och det mötet är avklarat på några minuter .., så jag tittar in i några presentbutiker och inhandlar nya bordstabletter (sååå fina!) och bäva månde nu pv, hans blårödrandiga dylika ska idag få segla hädan, just det.

Och nu ska jag ut och promenera.

Måndagsfönstret ...



Nära stationen i Arvidsjaur, finns det här lilla huset som sommartid är en turistbyrå av det mindre slaget.

Ulrika höll i kameran.

söndag 23 januari 2011

Ledig dag i morgon ...



Så här känns det.

På väg till jobbet ...


Halvvägs framme.


Klockan är kvart över nio, solen färgar himlen gulrosa över havet .., och jag har - för första gången den här veckan - ingen ångest alls.

Och även idag arbetar jag med den rara E som är lugn och effektiv och förklarar på ett bra sätt och jodå, jag får ringa på henne när det är olika spel på gång och ett REK tar hon också hand om, men några kuponger fixade jag och paketen är inget jag längre oroar ihjäl mig för.

Tanken slog mig idag, att det är ju inte underligt om man får frossa.

Nu är man inte bara snabbköpskassörska, utan även postkassör, biljettutlämnare (tog E hand om), samt släpvagnsuthyrare (skötte hon också)!

Hur snabbt lär man sig sånt?

Kunderna är u n d e r b a r a!

Idag frågade en kvinna var jag kom ifrån .., "jaha, Malå, ja, jag är från Umeå egentligen, välkommen hit!" sa hon och log så innerligt varmt.

En äldre herre visade sig vara från Ångermanland.

Och charmigast av alla: en liten Albin, 2 år, - som på min fråga om han hade någon katt - svarade att ..., att nä, men en traktor.

Det var bra mycket viktigare det.

I morgon ledig dag.

Som att ha vunnit 1 miljon känns det.

Dagens fönster ...



.... finns i Ystad.

Det var fönstret som var vid min port.

Eller min och min .., men så kändes det.

Vikten av bra reklam ...



Roy Anderssons reklamfilmer är helt .., ljuvliga, tycker jag.


Första gången jag verkligen tänkte till när det gäller annonser och vad som gör skillnaden .., dvs, att man tycker att den ena är urdålig (Lidl ...) och annat bra (Icas), det var under tiden i Ystad när jag läste Sydsvenskan.

Där vimlade det av husannonser och som en alldeles klart lysande stjärna fanns Uppvik & Döttrar i Kivik, vars annonser var helt annorlunda än de övrigas.

Visst, där fanns bilder på huset som skulle säljas, men det var texten som fick mig att alltid spana efter just deras annonser och nästan alltid blev jag hus-köpar-sugen.

Uppviks hade - och kanske ännu har - en förmåga att få in en slags känsla i texten .., man riktigt kände hur man satt på farstutrappan och tittade ut över en blommande trädgård, eller såg rådjuren beta en bit ute på åkern.

Titta, så här t.ex.

När vi i förrgår besökte kaminförsäljaren i Halmstad, så slog det mig återigen, ja, det här med hur viktigt det är med att skapa en k ä n s l a hos kunden.

Det började med att vi snubblade över kaminförsäljarens son som stod vid entrén till Ica Maxi, ja, han stod där vid en uppställd kamin och hade några broschyrer som delades ut.

Vi kom att stanna till och pratade en bra stund.

"Men att ni inte har en låtsasbrasa i kaminen, det skulle jag absolut ha .., plus en korg med ved framför .., så där så man tänker sig hur det ser ut hemma ..?" sa jag.

Den unge mannen log och tyckte kanske att jag lade mig i.

När vi senare besökte själva kontoret, där försäljarens pappa och kollega även befann sig, så bara fortsatte jag.

Kontoret visade sig vara en stooooor lokal och längs väggarna stod olika kaminer och så var där då broschyrer och ett litet runt bord, där vi bjöds på kaffe.

"Vet ni, ni skulle ha en soffa här inne och en kamin med låtsasbrasa .., ved i korg förstås .., eller en tv-skärm på väggen som visar en kamin i funktion ..., så där så ni får fram hur mysigt det kan vara ..., människor som (i tv-filmen) berättar varför dom är så nöjda med sin kamin .., familjen framför brasan ..., ja, sånt", sa jag.



Den om fallskärmsavtal är ju minsann inte purung, men härlig är den!


"Hmmm ....", sa direktören och log lite.

Faktiskt tror jag att jag ska bli reklammakerska när jag blir stor.

Annan rolig reklam, enligt mitt sätt att se det, är denna.