lördag 8 augusti 2009

Kväller ....

På soffan Ektorp ligger pensionatsvärden och läser en bok.

Den här.

Och på golvet där nedanför, på en dubbelvikt madrass med ett lakan över, ligger jag själv och lyssnar till detta.

En fleecefilt över benen.

Levande ljus på bordet.

Utomhusljud från öppet fönster.


Marigatan en fredagkväll ..

video

Det är här, på Mariagatan, som kommisarie Wallander bor.

Men även sångglada ungdomar en trappa upp.

(Ja, det var igårkväll och sånt här stör mig inte det minsta).

Efter jobbet ...

video
En prickig dalmatiner och en snart 54-årig pensionatsvärd roar sig på lägdan.
Och så på slutet .., min systers glada skratt.
Pappa älskade det.
Hennes skratt, alltså.

... tar vi bilen och åker norrut, till landet hitom Hörby, där min störstasyster bor.

Där bor även min systerdotter och på besök är även hennes pappa, nedkommen från Arvidsjaurhållet.

I ett par timmars tid blir vi där.

Det blir kaffedrickning i solhörnan .., prat om ammunition (Norma och Gytttorp och pv förstår ingenting ...) ...., förr-i-tiden .., om Grekland och ledighet och borgerlig respektive socialistisk regering och vem som röstat på vad.

Systerdotterns pappa kallar mig hela tiden för Bisse och det är han ensam om.

"Hör du Bisse .., jag minns när du ...!" säger han leende.

På ängen spelar pv fotboll med svartvitprickiga Mizz och vi andra tittar på.

Och vi bestämmer att nästa lördag blir det surströmming här i Ystad och den som så önskar (tre stycken önskar ....) får varmrökt lax i stället.

På ängen utanför min systers tomt, går två ston med var sitt föl.

Trollsländor flyger av och an ovanför en liten näckrosfylld damm.

Det är en helt ljuvlig afton.

video
Ja, hör bara vilka fördelar det är att arbeta på en båt.

Och så åker vi hemåt och cyklar till Marinan (ja, just det, enjängd är ordet ..., men varför byta när man kan sitta och pillra med tårna i sanden och se ut över havet, samtidigt som maten är himmelsk och personalen börjar bli som bekantingar ...?) och hamnar intill ett trevligt par; mannen är egentligen från Blekinge (Karlskrona och han uttalar ordet båt på ett speciellt sätt ..."bauut" ...) och kvinnan från Svedala, men nu bor dom här i Ystad och mannen som är en gladlynt herre berättar om hur trevligt livet är som lastbilschaufför, men också om livet som sjöman, för det är vad han varit tidigare.

Då ler vi.

För mest handlar det om maten ombord.

Sist av allt, när notan är betald och vi sagt hej och tack, går vi ner till vattnet och jag byter om och tar mig ett kvällsdopp och dyker och känner svala vattnet mot pannan .., och från restaurangen hörs musik och snart, väldigt snart ..., ska det börja skymma.

Lördagsfönstret ...



.... finns lite till vänster i bilden.

"Här kommer en bild från ett ställe som kallades för Örnbo.

Det låg en mil från Ammarnäs utan väg, här bodde nybyggare.

Den siste som bodde där slutade sina dar i början på 70:talet.

Dom hade några kor och getter.

Ingen el fanns.

Kolla på lagårn och brunnen utanför och den fiffiga rännan in till huset.

Hasse."

fredag 7 augusti 2009

Kom gärna med förslag ....!

Någon ö inom inte alltför långt avstånd från Pireus ...., någon som har varit där och kan rekommendera något bra ...?

Vi vill inte till någon hålligång-ö .., gärna lite mindre och lugnt och fridfullt.

En vecka blir vi borta .., anländer till Aten mitt på dagen (en onsdag) och det vore ju perfekt om man kommer fram innan det är sena natten ....

Förslag ...?

Någon ...?

Fredagsfönstret ..



... finns på ön Kefalonia i Grekland.

torsdag 6 augusti 2009

Efter jobbet ...

video

.... packar jag ryggsäcken och promenerar ner till stranden.

Femton minuter kanske?

Å, det doftar sensommar, på gränsen till höst.

Allt är utblommat.

Några blåklockor bara vid vägkanten.

Nästan alla är på väg hem, när jag är på väg dit.

Och jag lägger mig nära vattenbrynet och lyssnar till vågskvalpet och småbarnsprat och ser ett sällskap segelbåtar.

Två timmar senare vänder jag hemåt.

Mjukare i kroppen.

Len i huden.

Struntar i rufsigt hår och våt blus.

Vinkar åt några kunder.

video

Ännu mera glädje.

Det var den där kvällen när jag tog tåget till Båstad och låg över i båten hos pv.

I tre veckor hade han varit borta (läs: seglat i Bohuslän) och det hade varit känslomässig berg,- och dalbana (mest dal ..., för att inte säga ravin .., men det lugnade sig eftersom ..,-) och nu var han tillbaka och jag kände mig bortkommen, på gränsen till blyg, men ååå, så glad .., och efter middagen halvlåg jag uppe på däck och hade ryggen mot herr Skepparens knän .., i glaset fanns martini och i grannbåten spelade danskarna yatzy.

Jag kände mig så otroligt tacksam mot livet.

Sommarlov ...



Emma och kamraten "Issa" hälsar på Emmas farmor och farfar på landet, utanför Norrtälje.

Härliga sommardagar!



Och kompisen drar upp en rejäl Brax!

Enjängd ..? Javisst!


År 2006 reste jag med Emma till Kreta.


Året därpå till Samos med Kapten Lintott och inte att förglömma: Kent från Småland.
Ljufvligheter!


I fjol med Emma igen .., nu till grekiska ön Kefalonia.
Två veckor.
Underbarast i världen!


I fjol höst med en pensionatsvärd till Irland.
Underbart, det med.

Och ikväll .. har jag alldeles själv bokat flygstol till Athen från Köpenhamn i slutet av september.

Två personer.

Herr Göransson och fru Nilsson, så står det på bokningen.
(Nån gång kommer det att stå Herr och Fru Göransson, tänker jag och smajlar lite för mig själv.)

Hur billigt som helst .., 299 euro för två personer, tur och retur.

Knappt femtonhundra per man .., billigare än att flyga till Skellefteå!

Och allt tack vare ett reklamavbrott i Miss Marples-programmet .., och snabbt googlande hit.

För mig, nä, absolut inte .., finns nog ingenting så härligt som att längta till en resa!
Nån slags förvåning ....

Och så kommer den unge mannen som arbetar hos vår affärsgranne, Elgiganten.

"Hej du, det var länge sen .., har du semester ...?" frågar jag honom.

"Nä, inte alls .. jag har slutat plugga .., nu är jag i Stockholm", säger han leende.

Jaha, ja.

I Stockholm?

Och vad gör han där då ...?

"Ja, jag arbetar på regeringskansliet .., som attaché .., nu under ordförandetiden ...", säger han.

Jaha, ja.

Från Elgiganten till regeringskansliet!

Det påminner mig om brödutköraren som en söndagmorgon kom till affären och jag tänkte "stackars krake att stiga upp så tidigt och vilket slitgöra ...", så jag snällpratade lite med honom och frågade hur det var att köra ut bröd .., så där rent allmänt?

Då sa mannen att det var inga problem, för till vardags läste han atomfysik i Lund.

Ojdå, kära nån.

Det är så det är.

Inget är vad man inbillar sig.
Varmprat ....

Idag i mitt-emot-kassan hos Johanna, står en kvinna med höga kindkotor och jag håller just på att ta bort kundkorgar, så vi kommer att småprata lite och jag frågar var hon kommer ifrån ..?

Dialekten är bekant.

"Jo, jag kom från Storuman ... och jag vet nog vem du är .., du är den som skrev om min dotter och vet du, jag läste dina rader och sen satt jag och grina hela kvällen, så rörd var jag ..., och tänk, nu har jag fått träffa dig också!" säger hon med ett varmt leende och så får jag en stoooor och härlig kram.

Det är just ånt som gör att man blir så glad i sitt arbete.
Verkligen en insikt ...

Om vikten av att tala om vad man egentligen känner .., skriver Christina om i ett inlägg på Stribergs Station, ja, hon berättar vad hon sade till sin pappa när han låg på dödsbädden.

Så här skriver hon bland annat ....

"När pappa låg för döden, så fick han mängder med morfin.
Jag satt där och tänkte att jag aldrig hade talat om för honom hur mycket jag älskade honom, för att inte tala om att han aldrig i hela sitt liv hade sagt något dylikt till mig.
"

Och så fortsätter texten.

Jag blir lika rörd varje gång.

Dagens fönster ...



... speglar sig i lilla badrumsspegeln.

Var?

I min mammas föräldrahem i Dikanäs.

onsdag 5 augusti 2009

Sånt som har satt sig ...



Det finns gott om guldstjärnestunder från norrifrånsemestern.

Den där resan Hem.

Ibland pratar vi om den, pensionatsvärden och jag själv.

En av dom där stunderna, var frukosten vid morbror Olafs köksbord.

Stillsamt morgonprat .., stövaren Rissla .., och känslan av att ha åkt kana i tiden.

Och morbror Olafs tårar när jag jag kramade om honom och hur rörd jag blev när han sa att ... "men huvva, du skratta ju precis som Ann-Gerd!"

Den där morgonen.

Så många känslor som tumlade om.

Och utsikten från köksfönstret.

Ett sent kvällsfönster från ..


... pv:s segelbåt, den utan namn.

Och tänk, att just nu seglar den mannen och hans storebror från Långedrag ner till landet Halland.

Hela natten.

Och säkert hela dagen.

Själv tänker jag lägga mig under påslakanet i sängen Sultan.

Ajöken, sa fröken .., som i eftermiddag varit vådligt magsjuk.
Naturlig skönhet ..., eller ..?


Jag undrar jag vilken sorts antirynkkräm fru Anka använder?

Titta bara, så slät och fin pannan är!

Och såna fina tänder hon har!

För somliga ...



... är det förstås höjden av lycka att bli tillfrågad om man vill segla sin brorsons båt från Kullavik i Bohuslän till landet Halland?

Det vill man.

Så den lycklige och hans storebror tänker ägna den kommande natten åt seglats på böljan den blå.

I mörker.

Det är tur att det finns GPS.

Hela dagen ...

video
(Det svarta på stranden är tångruskor. )

.... blir jag på stranden.

Vid havet.

Löser korsord.

Badar.

Skickar och får sms.

Och ser polenfärjan ge sig av från hamnen.

Sen .., lägger jag mig raklång i sanden och tänker på Grekland.


Medelålders plus ...

Först fick jag ett erbjudande om en otroligt billig 3-månadersprenumeration på DN, det var den rare bloggaren Rexxie som hojtade och jag tackade genast "ja".

Tre månader med en morgontidning som ligger nedanför brevinkastet var morgon .., det är lycka det.

Och kvällar när jag har kommit hem från affären - dödens trött - och duschat och sedan satt mig i soffan Ektorp .., lagt upp fötterna på bordet och därefter tagit mig an korsordet i ovan nämnda tidning.

Det är också en slags stillsam lycka.

Men erbjudandetiden gick ut och en kväll ringer en ung madame från prenumerationsavdelningen och undrar om jag kan tänka mig att fortsätta ...?

Fortsätta med tidningsdunsen mot golvet .., och korsordet .. och spalten "Så träffades vi" ? tänker jag, men så säger ju inte hon.

Så .., efter en stunds tvekan .., svarar jag ..., "ja, okej".

Det finns nämligen ännu ett skäl till att fortsätta och det är när jag småleende sitter och läser serien "Medelålders plus", tecknad av den här mannen.

För några dagar sedan var han totalt underbar .., det var den åldrade mamman ( i min ålder kanske) som ringde dottern och berättade att nu var dom minsann hemma igen från landet och hon förstod att barnbarnen hade längtat sig fördärvad efter mormor och morfar (jaså? visste dom inte ens att dom var bortresta ..?) och förvecklingarna därefter.

Ååå, jag bara ä l s k a r den serien!

Lediga-dags-fönstret ..



... finns i Stockholm, hos en mig närstående madame.

Till Elenor ...



Idag fyller min svägerska Elenor 65 år.

Hon ser helt klart mycket yngre ut och genom alla åren som vi har känt varandra - det är många nu - jag var sjutton år när jag träffade henne första gången, har hon varit så otroligt snäll och rar.

Och vi har gjort så mycket tillsammans .., det har varit greklandsresor och sommarveckor på Tjörn i Bohuslän .., vi har säkert spelat tusen plump-matcher under årens lopp och hon bjuder alltid på världsgoda frukostar!

Här Elenor, kommer ett stort grattis från mig!

tisdag 4 augusti 2009

Nån slags insikt ...

Ibland frågar människor varför man bloggar?

Ja, säg det.

Häromkvällen, när jag öppnade min inkorg, hittade jag det här mailet och då förstod jag plötsligt var det i b l a n d kan kännas meningsfyllt med små bokstäver skrivna på rad.

Så här stod det.

Anonym sa...

"Tack för dikten om skottet.

Jag är en 75 år gammal tant, som har bott 45 år i Danmark.

När jag var 6 år läste jag dikten och frågade, vad "sörjde" betydde.

Då jag fick svaret, grät jag hejdlöst, varefter de vuxna skrattade åt mig.

Har aldrig glömt det och har aldrig skrattat åt barn och hundar, så de sett det.

Det enda jag har kunnat komma ihåg är sista linjen, som jag nu använde i Google och fann dikten hos dig.

Tårarna kom igen - minnet av min mor, som skrattade och gjorde mig besviken. Hun skrattade nog, för att jag var söt som grät över skottet, så som vi vuxna skrattar över barn ibland - inte elakt, tvärtom.

Min mor hade cancer och dog ett år senare.

Vad hon tänkte, när hennes barn frågade vad "sörjde" betyder, kan man bara ana."

Tack igen, för att jag på ålderns höst fick uppleva barndomsminnet.

Igenkänning ...

När jag pingar inlägget under detta .., upptäcker jag att "Roger Lindqvist" har gjort precis samma sak.

Pingat, alltså.

Roger Lindqvist .., det låter hemtamt.

Så jag klickar på namnet och titttar in.

Åååå, så var det alltså!

Och ganska finurlig är hans sida och skrollar man ner till slutet eller början, är det hur kul som helst.

Litet brev från pElle ...

video
Kolla tassarna. Dom har han gömt.
Så gör Pelle när han känner sig trygg.

"Hej alla vänner på mattes blogg!

Det är jag, pElle, som skriver.

Ni tror kanske att jag nu har återvänt till landet Skåne, till matte, men det har jag inte.
Jag bor fortfarande kvar hos Gunvor, ni vet, pv:s mamma.

Gunvor har ett sommarhus i landet Halland och här har jag det så bra.

På dagarna går jag ut och in som jag vill .., jag brukar ligga och vila under plommonträdet .., ibland lägger jag mig nära ett högt träd som kallas för Björk ., där ligger jag och spanar på grannens katt som ibland kommer smyyyygande, ja, han vill förstås slåss med mig, men jag håller mig lugn, för det har pv sagt att jag måste vara.

"Du får inte slåss och bära dig åt Pelle!" säger han strängt.

Förra fredagkvällen kom matte hit.

Vet ni, jag hade inte träffat henne på flera veckor och jag kände knappt igen henne .., lite fick hon klappa mig och för att hon inte skulle känna sig bortglömd, så hoppade jag upp och lade mig nära henne, då, när hon satt i soffan och kollade på ett tv-program.

Men mest är jag nära Gunvor.

Gunvor .., hon är så snäll.

Hon klappar mig och pratar med mig .,. både engelska och svenska ..., och nu vet jag precis vad orden betyder, även om hon ibland frågar ... "Pelle, do you understand?" och det gör jag ju såklart.

Sent på lördagkvällen hörde jag att pv och matte pratade om vad som skulle hända .,. skulle jag flytta till Ystad igen eller skulle jag bli kvar i Halland?

Det verkar som om jag, om några veckor, får återvända till Pensionatet och när matte och pv ska åka till Grekland på semester, då i slutet av september, då ska jag åka bil till landet Småland och bo hos Gunvor i hennes lägenhet i Ljungby!

Tänk, vilket spännande liv jag har!

Nu orkar jag inte skriva mera.

Ni får ha det så bra.

Alldeles särskilt hälsar jag till alla kattvänner !

Jam-jam från er vän pElle."

Sju till tre ...



.... blir sju till fem, då tre arbetskamrater ligger däckade.

Det går det med.

Förstås.

Vid fyratiden säger jag till chefen att faktiskt så anser jag att vid 55 års ålder bör man få en kaffeslurk så där på eftermiddagen och Olof fixar kaffet och efteråt blir man som en ny människa .,. ja, så där som när sonen en gång i världen hos lekkamraten Sandra spelade nånting alldeles nytt som hette Game Boy ..., och sonen glädjestrålande kom hem och meddelade att han minsann hade fått flera "extraliv".

Ungefär så är det.

En kopp Zoegas och en halv macka .., det är precis vad som behövs.

Till slut är klockan fem.

Så snart jag äntrat cykeln och kommit hem, packar jag den rosa strandväskan.

Baddräkt, handduk, Kvällsposten, penna och läsglasögon.

I morgon är ledig dag.

Ingenting annat än övermåttan ljuvligt är det.

Tisdagsfönstret ...



... finns i Stockholm.

Där befann sig "piteå-barbro-men-boendes-i-uppsala" och med fönsterhåven i högerhanden så lyckades hon fånga ett exemplar, ja, egentligen två.

Det här var det ena.

måndag 3 augusti 2009

Högtflygande planer. Eller låga.



På tjugotvå mils avstånd från varandra sitter pv och bloggmadamen och surfar runt bland restresor och flygstolar, då, inför lillsemestern i slutet av september.

Mest kollar vi efter resor till Grekland.

"Men mamma .., har du hakat upp dig alldeles på Grekland ..?" utbrister sonen när han tittar in i affären en stund och jag berättar om det som stundar.

Jo, så är det nog.

Det här blir den tionde greklandsresan för min del och jag minns 1986 i Australien och flera hundra mil med bil och så vackert att man bara gapade och vänliga människor och ändå sa jag att ..."men om jag får välja .., så tar jag ändå Grekland".

Man kan ju undra vad det är som gör att man på vissa ställen känner sig så hemma?

Så med pv blir det prat om var vi kan tänka oss ...?

"Gärna någon liten ö bara ...", säger han.

Och vi pratar om flytt till landet Halland eller tvärtom, till landet Skåne, så kan man ju också göra ..., och försöka hitta gemensamt hus här, ute på landet.

Det är sånt som vi pratar om, medan skymningen närmar sig utanför mitt fönster.
På agendan ...., närmare bestämt kl. 19.00 i SVT, 2.

Cityfolk

Om några människors livsöden i olika europeiska storstäder.

Del 3 av 5.

Wien.

Vi möter den 70-årige gatuartisten Werner som går sin egen väg och tillbringar hela dagarna på Wiens gator och John från Kanada, en 35-årig radiopratare som på grund av gamla parkeringssynder dras med en jätteskuld som överskuggar hela hans liv. Vi träffar också läkaren Elia som under de senaste åren haft ett ganska ovanligt kärleksliv.

Så blev det ..



Igårkväll Marinan med goda vännerna .., en bloggmadame med östgötsk dialekt (känd från tv, kanske man ska säga ... eller åtminstone för muddstickning och textförfattande .. ja, till mer kyrkliga sånger ...) och hennes stillsamme man, inte att förglömma .., och dit kom även den här damen, tillsammans med make och liten snabbfotad fröken och som om det nu inte räckte, uppenbarade sig dessutom den snabbfotades mormor ., och på min högra sida satt en rödlätt och lite fräknig madame som har Börjat Ett Nytt Liv.

För ovanlighetens skull valde jag i n t e grillspett, utan ryggfilé och om jag säger att det var himmelskt gott, så är det ju precis som vanligt, men så var det.

I flera timmar blev vi sittande där nere vid havet.

Först ute, sen inomhus.

Fem timmar allt som allt.

Där ute upptäckte vi självaste kommisarie Wallander med sällskap som åt och fröjdades och så var där en hel drös ystadbor, second-hand-maggan, till exempel, henne presenterade jag för de övriga.

Och nu är det måndag och arbetsdagen är tillända.

Massor med kunder i kassan prick hela dagen .., en känd skådespelerska, t.ex.
(Man märker åldersskillnaden tydligt ibland. Jag sa till min dotter att den här kvinnan hade handlat i affären och för mig är hon hemibträdet i Fanny och Alexander. För dottern är hon nånting helt annat, nämligen mamma till Anakin i Star Wars ...)

Det är kvavt ute.

Åskan har mullrat.

Och när jag cyklar hemåt ser jag att den berömde kommisarien cyklar just bakom mig.

Måndagmorgon ...



Ungefär så här känns det.

Födelsedagsmadamen tog bilden.

Dagens fönster....



... har Babsan (från Piteå, men boendes i Uppsala), hittat i självaste Hufvudstaden.

söndag 2 augusti 2009

Ett söndagskvällsfönster från ...



"Hej Elisabet!

Ett par dagar ute i Luleå skärgård resulterar i massor av bilder.

Efter grovrensning återstår 91 stycken. Du får en. Varsågod.

Bilden är tagen i Småskärs kapell byggt 1727, det äldsta i denna skärgård.

Det är litet och enkelt och fungerar ännu idag vid kyrkhelger.

En kuriositet är att detta är det enda kapell i skärgården som har en så kallad
herrskapsbänk längst fram vid koret.

Där fick de "fina" borgarna sitta, med ryggstöd och avskilt från den övriga populasen som hade sina smala plankor att sitta på.

Altartavlan är målad på indiskt råsiden.

Hela ön skänktes till Luleås borgare av drottning Kristina år 1652.

Småskär är nu en av de mest populära öarna i vår arkipelag. Väl värt ett besök.

Hej från Bert.

Under den långa seglatsen ...


... passade herr kaptenen på att skaffa sig en gps-mojäng.

Det är den ni ser på bilden, ja, fast där ligger den vid bilens framruta.

Gps-grejen är en stor källa till lycka för kaptenen.

"Du anar inte hur bra det är med en sån .., jag ser precis hur många knop båten gör och får exakt position och sen kan jag lätt stämma av med sjökortet ...", säger han lyriskt.

Själv tänker jag mera så här .., ja, men så himla praktiskt det skulle vara om man hade en slags Livets GPS .., en som med gröna displaybokstäver visade när man har målet inom räckhåll ("bra, fortsätt i samma riktning!") eller pipvarnar när man är på väg att irra bort sig så där alldeles fullständigt.

Så där så man visste.

Så mycket tid man skulle spara.

Och energi.

Det är vad jag tänker på när jag ser gps-mojängen.

Lördagkväll ...

video

... spelar vi Plump, ute på den inglasade altanen.

Pv vinner.

Gunvor kommer tvåa.

Sen är det väl inte så noga med resten.

Tycker jag.
På tåget hem ...

Två unga flickor snett till höger bakom mig.

Den ena berättar om sitt kvällsjobb, ja, hon arbetar på Filmstaden.

"Men det är ett helvete att få popcornen precis lagom .., så där så man inte bränner dem ...", säger hon.

I säkert tio minuter berättar den unga kvinnan om krånglet med poppandet.

Utanför kupéfönstret susar världen förbi.

Kävlinge, till exempel.

Födelsedag ....

Självaste doktorn, det är väl före ronden, antar jag.

I
dag, för 37 år sedan, blev jag mamma för första gången.

Då föddes nämligen en liten mörkhårig madame på Skellefteå BB och den lilla tösen kom att få namnet Maria, ja, sedemera även Dr Böhlander (det var när bloggmadamen i fjol ramlade och bröt höger handled som dottern helt sonika gick in och tog över bloggen .., och under pseudonymen Dr Böhlander meddelade hon då läsekretsen det mesta om patientens tillstånd och det var ideliga ordinationer om rehab av högerhanden .., där på pensionatet ...).

Födelsedagsbarnet har efter hand begåvats med såväl make som två barn, Emma och Emil.

Här kommer ett stort, stort grattis!

Och som om inte det räcker .., så har rara vännen Eva på Frösön också haft födelsedag, men igår.

Hur kunde jag missa detta ..?

Eva: här kommer grattis-i-efterskott även till dig!