Litet möte eller stort ...

AP är å jobbets vägnar på väg från Accra i Ghana till Dar es Salam i Tanzania.

På planet möter hon Tracey.
Jag läser och blir varm i hjärtat.
Och tänker att min fröken - Hedvig - nog var ganska snäll.
Ändå.

Och tänker också att livet är fyllt av förunderliga möten.
Är det - egentligen - inte det allt handlar om?

Som spön i backen ...

I lördags fyllde ellem år (jämna sextio ...) och idag är det Ann i Göteborg som har den äran.

Stoooort grattis härfirån till denna skånska fläkt som hamnat lite norröver.

Dessutom gift med en man från Piteå!

Grattis, grattis!

Bubblan ...

På söndag är det dags för herr pensionatsvärden att åka de nio milen från Sälen till Mora.
I minst två månader har han befunnit sig  n ä r a   vasaloppsbubblan.

När vi har suttit i soffan  och läst DN, har han plötsligt sagt ...."ja, vid den här tiden om fyra veckor är jag kanske i Oxberg ...".

Förra veckan bröt det ut på allvar.
Han blev disträ .., helt okoncentrerad .., igår glömde han att lägga i handbromsen när vi parkerade utanför Hemköp ..,  ja, det är som om hjärnan nu är helt sprängfylld med skidåkning och nånting annat ryms liksom inte.

På torsdag blir det avresa till Ljungby .., fredagmorgon buss med likasinnade till Sälen .., och sen hem igen på tisdag.

Och så här (bilden) ser det ut på golvet i "Gunnars rum".

Tidsmaskinen .., raden längst ner.

Sista raden då.
Längst till vänster sitter Maria. Endabarn och populär i klassen.
Varje höst och vår åker Maria med sina föräldrar de tretton milen till Skellefteå och köper nya kläder, men mallig är hon aldrig.
Hennes pappa heter Olle och arbetar på Domänverket som nån slags vaktmästare.
Olle påminner om Sluggo, ni vet i Sluggo och Lisa .., och på morgnarna just innan sjutiden, ser man honom passera vårt hus på väg till jobbet. Han går alltid med raska steg.
Hennes mamma heter Valborg och är liten och späd och ser så snäll ut.
Maria utbildar sig så småningom till tandsköterska.

Till höger om Maria sitter Ann. 
Dom är närmaste grannar också och bara ett hus bort bor dessutom Torbjörn (nr tre från höger i översta raden) och alldeles intill bor även Jannike.
Egentligen bor vi också nära - alla på samma gata - men på nåt sätt finns det en övre och nedre del av Ringvägen - som skiljs åt av Uddvägen -.
(På den övre bor Gunilla, Johnny och så jag då).

Ann har en tvillingsyster - Gun - som sitter till höger om fröken, härifrån sett.
Ann och Gun hör liksom ihop, dom är som ler, - och långhalm.
Två äldre syskon har dom; en bror som blir hockeyproffs i Skåne och en syster som åker till England och kommer hem därifrån och har gift sig - eller gifter sig - men en stilig man från Lyme Regis i sydvästra delen av landet .., han är kvartsindier eller nåt sånt och nästan alla kvinnor tycker att han är så grann!
Ann och Guns mamma heter Asta och kommer från samma trakter som min mamma.
Båda tvillingflickorna har blivit kvar i Malå och jag tror att dom arbetar åt SGU, Sveriges Geologiska Undersökning.

Längst till höger sitter så lilla Ing-Marie.
Hon är av samiskt ursprung och är som ett litet kvicksilver.
Någon gång i slutet av lågstadiet -  eller kanske i början av mellanstadiet -, berättar hon - ja, hon viskar lite - att hennes ena bröst är större än det andra och vi är några töser som står runt omkring henne och ingenting fattar vi .., hur kan detta vara möjligt?
Och hjälp, så avundsjuka vi är .., vi som då ännu är alldeles plattbröstade!

I mitten tronar vår fröken Hedvig.
Genom alla tre åren får vi ofta höra talas om en annan skolklass - i en by inte långt från Malå - där Hedvig har varit lärare och åååå, så fina dom barnen var!
Som så många andra lärare på den tiden - men långt ifrån alla - var Hedvig sträng.
Var morgon stod vi givakt vid våra bänkar och sjöng den här psalmen.
Och självklart bad vi bordsbön i barnbespisningen och alltid fanns det nån som skvallrade om man inte blundade, ja, öht uppmuntrades skvaller.

Hedvig är inte alltid sträng; det händer att hela klassen får följa henne hem och så sitter vi där i familjens vardagsrum och tittar hänfört på testbilden i tv - en bild av Stadshuset i Stockholm -.
Det är inte många  klassen som har tv, nästan ingen, och detta är alldeles omåttligt spännande!

När det är dags för vaccination i skolan och syster Göta kommer körandes i sin Saab och har alla attiraljer i en brun väska, då får vi ställa oss i en lång rad i korridoren och då säger alltid fröken Hedvig att "Elisabet får stå först, för hennes mamma är sjuksköterska och hon är inte rädd för sprutor!" 

Oj, oj, så fel hon hade!

Så var det.

Och till den som eventuellt orkat läsa ända hit, meddela namn och adress så skickar jag en tålamodsmedalj!

Dagens fönster ...

Ett bruksfönster från Dalarna .., då anar ni nog vem som hade håven redo ....?
Jo, just det. 


Den flitiga fönsterfångerskan Ulrika.

Dragning i lotteriet ...

I all VM-yra glömmer vi bort dragningen!

På onsdageftermiddag fixar vi den!

Någon vet vad man är intresserad av ..

Men när jag tänker på att vi har dubbelt betalt på söndagar och när jag tänker på Ghana, på visumkostnaden och gula-febern-vaccinet, känns det ändå rätt så bra att jobba.

Tidsmaskinen, mittenraden .....

Längst till vänster står en liten tös som är yngst i klassen.
Hon är Stenbock, lillasyster (två äldre systrar)  och har en mamma som arbetar på sjukstugan och inte bryr sig särskilt mycket i hur yngsta dottern ser ut. Den där tösen är då, när hon är sex år och har börjat skolan tillsammans med en massa sjuåringar, ganska blyg, men det ska försvinna så småningom.
Hon heter Elisabet och tycker att räkning är dötrist.

Dessutom är hon vansinnigt rädd för fröken Hedvig som är sträng och viftar med pekpinnen.
När denna lilla Elisabet en gång skriver ordet honom fel .., hon ser fel på n och m .. och skriver honon .,. får hon stå på en stol vid svarta tavlan och skriva honom femtio gånger.
Men hela tiden blir det fel och fröken blir ARG .., tre gånger femtio gånger får den där förskräckta tösen skriva honom och hela tavlan är fylld av det ordet.
Den där rädslan att göra fel .., den kommer sedan att följa henne mest hela livet.

Elisabet, som är yngst, får barn först av alla i klassen ., flyttar till Sollentuna, sen Kungsängen, därefter till Malå, sen Ystad och slutligen Stensjö i Halland.

Nummer två från vänster är Jannike. 
Jannike bor också på Ringvägen, är vänsterhänt - precis som Martin som blev kommunfullmäktiges ordförande -, men tvingas av fröken att skriva med höger hand. Jannike är storasyster, medlem i Missionskyrkan och blir med tiden sångpedagog i Örebro.

Nummer tre heter Eva och i högstadiet blir vi bästa kompisar.
Hon är smart eller rent av begåvad .., har en lillasyster och en fosterbror och en pudel som heter Fifi.
Evas mamma, Dagny, röker Bill cigaretter och jag älskar henne högt och innerligt.
Som tonåringar tillbringar vi massor av tid i Evas stora rum och spelar skivor på hennes finurliga grammofon - man kan liksom ladda flera skivor efter varandra - och i sjuttonårsåldern åker vi till Göteborg tillsammans och arbetar i var sin Konsumbutik på Hisingen, men det vet vi förstås inte då, när bilden tas.
Eva läser vidare .., på universitet .., och blir lärare - och tror jag -, även forskare, i Stockholm.

Till höger om Eva står Annika.
Hon är längst i klassen, har tidigt vuxen handstil och bor lite avsides i byn.
Annika, som har en storebror, kan ha tre bollar i luften samtidigt, om inte fyra ..., och då menar jag riktiga bollar.
Minns jag inte fel kommer hon att arbeta på kontor.

Nummer fem är Gudrun. 
Gudruns föräldrar har en bok,- och pappershandel; hennes pappa Åke är fotograf och spelar orgel i kyrkan.
Nästan alla på bilden har någon gång suttit i ateljén där Åke sagt till oss att le så där lagom.

Även jag stod där i ateljén ...

Det fantastiska med Åke, det är att han ser nästan exakt likadan ut i hela sitt liv, ja, han är en sån där människa som inte åldras.

När vi hälsar på i Malå, tittar vi in på Burwalls .., pv får träffa Gudrun.

Och så är hon konstnärlig och har stor och lite snirklig handstil.
Efter gymnasiet läser hon till förskollärare, men tar slutligen över sina föräldrars affär, tillsammans med sin man som, precis som sin svärfar, också är fotograf.
Gudrun är lillasyster och hennes äldsta dotter blir - långt, långt senare -,  klasskamrat till min AP.

Till höger om Gudrun står Ulla. 
Ulla, Gudrun och Jannike är ofta tillsammans och då, som lillflicka, har jag alltid en känsla av att mina föräldrar önskar att jag skulle vara just så där som dom är.
I alla fall är det vad jag tror.

I Ullas flickrum hänger för övrigt en affisch av tjurfäktaren El Cordobez.

Näst längst till höger står Gunilla.
Under hela låg, - och mellanstadietiden är hon min bästa kamrat och under precis hela skoltiden kommer jag att gå förbi henne varje morgon på väg till skolan och alltid, alltid när det är vinter, letar hon hysteriskt efter sina vantar!

Dessutom delar vi nånting alldeles förfärligt: vi har båda självlockigt hår!

Gunilla är mellanbarn, hennes föräldrar driver en barservering (hennes farmor och farfar har dessutom ett litet bageri) och jag följer henne ofta efter skolan till baren och ser henne stå där och välja och vraka mellan olika maträtter och jag skulle ge vad som helst för att ha barserveringsägande föräldrar!
I familjens hemma-kök finns en ugn i ögonhöjd och badrummet går i helt andra färger än vårt; ja, den familjen är helt enkelt så mycket modernare.
När vi kommer i högstadiet, särar vi lite på oss .., Gunilla läser till undersköterska och blir kvar i Malå. Det är hennes storebror som kör bilen som voltar - där jag är med -.
Han dör alldeles för ung, men inte i den olyckan.

Längst till höger står Lilian. 
Om man sitter i soffan i vårt vardagsrum i Malå, då ser man rakt över sjön där Lilian bor tillsammans med sina föräldrar.
Lilian är lillasyster till en storebror, dom är samer och ibland ror dom över sjön när det är skoldags.
Hon har tre namn - Jenny Lilian Viktoria - och jag, som bara har ett, är grön av avund!

//Hur kommer det sig att jag så ofta minns vad kamraternas pappor arbetade med, men inte mammorna? Kan det bero på att många var hemmafruar? Några arbetade inom vården .., Evas mamma kom att bli arbetsterapeut .., Gudruns mamma stod bakom kassan i bokhandeln ..,  Rolfs mamma var bibliotekarie .., två - om inte tre mammor -, var kontorister .., Jannikes mamma var lärare.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Det bästa i veckan är för mig är alla framgångar i skid VM!Underhållning på hög nivå.
Nästan ❤️stillestånd stundtals.

Imorgon hoppas jag innerligt att Johan Olsson vinner 5 milen och att det går bra för Anders Södergren,
Heder åt Hellner att lämna sin plats till honom.

Kram från Babsan

Och så här ser det ut ....

... hemma i Malå idag.

Bilden togs av äldsta dotterns klasskamrat Tommy och så susade den iväg från Ringvägen hemma, till Ejdervägen i landet Halland.

Hur glad blir man inte då ...!?

Det bästa för friherrinnan i Steninge ....

Det bästa denna veckan, det blir nog skogspromenaden idag.
Bara stå stilla, alldeles stilla i skogen och lyssna.

Ett gäng svanar tjattrande norröver.

Och snart är skogen full av liv, både djur och blommor.

När vi går hemåt har diset lättat och lärkan drillar lite grann.

Hälsningar friherrinnan i Steninge.

Tidsmaskinen ....

Det var då - 1960 . Fanns där ett enda skilsmässobarn? Och där är två med samiskt ursprung.

I första klass, såg det ut så här.
Småskolan i Malå och den här klassen följdes åt nästan intakt i nio år
Vad blev det av oss alla?
Jag tar en rad per dag.

Längst uppe till vänster står Martin som bodde nån mil utanför samhället. Han föräldrar hade lagård och dit cyklade vi en gång på utflykt. Martin blev politiskt engagerad och jag undrar om han inte blev kommunfullmäktiges ordförande i Malå? En inutistark kille som ofta retades av dom andra pojkarna.

Intill honom står Dan, en buspojke som ibland fick tillbringa tid i skamvrån.
I mellanstadiet hände det att han hamnade i slagsmål.
Dan (storebror) och jag var dom enda med bara ett enda namn och dessutom var hans föräldrar inte heller från Malå.
Han övertog sin pappas åkeri.

Nummer tre hette Stig.
Föräldrarna hade färghandel och en jul fanns i deras skyltfönster en apa.
Detta var innan program som Mitt-i-naturen visades i tv, om man nu alls hade en tv-apparat!
Således gjorde apan stor succé och mängder med människor trängdes runt skyltfönstret!
Minns jag inte helt galet, flyttade familjen så småningom flyttade till Vilhelmina.

Fyra från vänster är Bosse.
Pappan var journalist på  lokaltidningen Norra Västerbotten och jag tror att dom var tre bröder, alla namnen började på B.
Bosse var ett stort fnitter och när vi i sexan hade vår första sexualundervisning, åkte såväl Bosse som jag själv ut ur klassrummet. Vi var yngst i klassen och det märktes tydligt.
Flyttade innan vi gick ut skolan, tror jag.

I mitten där uppe (nr fem från vänster) står Gunnar.
Ååå, sicken läcker namnteckning han hade när vi kom till mellanstadiet, sååå driven!
Precis som Bosse var Gunnar lillebror (yngst av fyra) .., han blev sjukgymnast och bor i Helsingborg.
På deras tomt på Prästvägen fanns en uppritad tennisbana.

Sen kommer nån som jag inte vet vem det var?

Nummer sju från vänster är nog Johnny som bodde på samma gata som jag själv.
Hans pappa var mejerist (dom bodde precis tvärs över gatan bara, vid mejeriet, man såg honom ibland gå till eller ifrån jobbet, helt vitklädd).
Johnny var lillebror  och blev kvar i Malå, eller bor just utanför.
Jag tycks minnas att han var en duktig slalomåkare.
Vad kom han att syssla med? Ingen aning.

Trea från höger längst uppe är Torbjörn, som också bodde på Udden hemma.
Lillebror .., deltog i tv-pucken och jag undrar om han inte blev ingenjör?
Torbjörns syster har kommenterat här några gånger - hej på dig du, om du tittar in -!

Anders mamma ..., pappa tyckte att hon var så grann.

Den glade skiten näst längst till höger är Anders.
Han är storebror (två yngre bröder) och arbetar som polis i Sthlm.
Pappan var möbelhandlare (Olas möbler), kom från Karlsborg och pratade helt annorlunda än alla andra pappor. Anders var världens snällaste (och en bidragande orsak till att jag ville att ättapjötten skulle få det namnet) .., både hans lillebror och brorson har varit och är hockeyspelare, brorsonen Jimmie spelar väl i landslaget om jag inte minns fel.
Anders och jag har en inbördes tävling om att ta sista doppet inför hösten.
I år vann jag stort.

Längst till höger står Rolf.
Endabarn och arbetar med skogsfrågor .., bor i Småland, tror jag.
Efter bilolyckan 1970 eller 1971 låg jag under en tid på Umeå lasarett och fick då ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag högläste det på salen och tårarna rann hos såväl mig som tant Edla från Morjärv - vi var dom enda på salen -!
Brevet var helt underbart roligt skrivet och han berättade om en friluftsdag i hoppbacken i Lycksele.

Vet ni vem som fyller år idag ...?

Jo, idag jubilerar en rar madame med rötter i Österbotten .., nämligen ellem från Skellefteå!
Sextio år blir hon just idag på Mariadagen och här ovanför ser ni bara ett litet axplock från bilder som susat genom rymden och landet i ett gult hus på en kulle!

Det har varit många det bästa för ellem.

Där har varit glädje över besök i Österbotten .., över vårdagar när snön sjunkit undan och det börjat spira i rabatten .., glädje över den blommande änglatrumpeten .., ja, gröna fingrar tycks madamen ha.

Och nu finns dessutom sommarstugan att längta till (längst ner till höger)!

Här kommer ett stoooort grattis till dig ellem - som egentligen heter Lis-Marie, det är väl ändå på tiden att vi presenterar henne -,  och hon är alltså Vattuman och jag undrar jag om hon har höger eller vänster tumme upp?

Jag tror nog att alla dina i-glasbyttan-vänner hurrar också .., ni måste ju ha blivit bekanta efter så många år! 

Ps. Ett alldeles oerhört intressant bidrag som ellem kom med, det var det här .... Ds.
'

Dagens fönster och dagens bästa ....

Jo, men det är ju att lämna sängvärmen .., ställa sig vid västerfönstret och blicka ut.

Att veta att man är ledig .., att det är tremil på skidor och snart frukost.

Och så här såg det ut när jag stod där vid fönstret - dis och dimma mot havet till -.

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ....

Veckans bästa kan vara fredag eftermiddag. 

Här hemma har bakats kaka. Kaffebryggaren puttrar, Cosmos snarkar så att väggarna nästan vibrerar. Sonen sitter på golvet och är aningen frustrerad över att han inte får något grepp om den där skålen som hamnat upp och ner. Disneylistan på spotify går på repris. 

Så kommer maken hem. 

Kattdamerna kommer springande från ingenstans. Cosmos flyger upp och vet knappt till sig av glädje. Och sonen skrattar, gör glädjetjut och flaxar med armarna så att det nästan är ett under att han inte lyfter.

Fredag eftermiddag sådär runt klockan tre. 

Det går inte att inte känna sig lycklig :)

mossfolk

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Veckans bästa är att sitta tåget på väg mot Stockholm och en helg på Båtmässan.

Bredvid mig sitter M och sover. Köpt med varsin semla så vi kan fira vår 8 årsdag sen första "dejten".

Just detta är mitt bästa!

Turtlan

Hälsning från Dalom ....

Från Kerstin i Dalarna kommer en hälsning till bloggvännerna:

"Här är den eftertraktade utsikten som båda katterna och hunden vill åt.

Full koll på grannkatter, hundar, fåglar och allt annat som rör sig :-D

Ha en härlig helg Elisabet och övriga vänner här inne!"

Kersti.
(På Instagram som lifelivingitnow).

// Tack snälla, rara Kerstin! säger jag och önskar dig detsamma.

Och snabb var hon! 

En liten Emma och lika liten Anders. Duken fra Bente i Norge.

Igår strålande solsken!
Idag gråmulet.
Ja, hela helgen ska gå i gråskalans tecken .., kanske får vi också blötsnö eller regn?

Nåväl .., ledighet stundar och massor av VM- sändningar (sååå bra SVT har skött det hela!) från Falun. Det dagliga småpratet med norska kollegorna i studion intill, ja, det tycker jag har berikat det hela. Hur roligt var det inte att återse Vegard Ulvang och Björn Dahlie!

Riktigt finurligt tycker jag också att det här var.
Tala om att göra bort sig!

Och bara en enda vecka kvar tills det är dags för Vasalopp!
På golvet i hallen ligger ett valla-strykjärn .., på byrån i Gunnars rum upptäcker jag ett startbevis.
Om någon är laddad?
Svar: omåttligt!

Själv tar jag hundarna på promenad längs havet - långrundan -.
Jag upptäcker årets första ejder som simmar för sig själv en bit från stranden.
Å, det är verkligen så härligt när ejdrarna kommer och snart kan man kanske höra deras alldeles speciella läten.

Och jag bor ju på Ejdervägen ....

Lite annorlunda i färgen .., men så vacker ändå!

Innan vi når fabrikör Johanssons hus, gömmer jag små, små kycklingbitar bakom stenar eller under mossa och så får harry och nelly leta. Ååååå, så svårt hon har att sitta stilla när jag platsar dem .., ochåååå, så hon försöker knapra åt sig någon meter extra så snart jag vänder ryggen till!

Det förunderliga är, att harry, som ju är den spänstigaste och mest viga hund jag någonsin har haft, inte alls är given som segrare när jag sedan ropar "ja, kom och sök!!!", ty nelly skuttar på som en duracellkanin och så snart hon känner vittringen, börjar hon morrrra lite och då går harry åt ett annat håll ..., då där som av en slump.
Jo, jo.

Såååå roligt detta var och nu ligger dom utslagna i soffan och sover så gott!

Dagens fönster ...

.... fångades hos Åbergs Trädgård i Ystad.

Snart är det dags igen!

Och här är tröstpriset ...

En dokumentär som jag tyckte alldeles omåttligt mycket om, ja, jag önskar att jag den hade funnits då, när jag själv vinglade omkring som nybliven ensamseglare på Livets Stora Hav.

Vad handlar den om?
Jo, filmaren Karin Ekberg följer sina föräldrar med filmkameran under ett år av deras liv. Ett år då ingenting är sig likt.

Till en början fann jag filmen väl personlig, men den känslan tonade undan och med mig bar jag en känsla av hopp. Att ingenting är omöjligt; att det som kanske känns totalt nattsvart, verkligen kan bli nånting helt annat.

Det är faktiskt Nelly som sponsrar den här filmen.
Tack snälla, lilla pigan!