Söndagsglädje ...
|
Nej, hönsfamiljen har ännu inte hamnat i en kartong. Jag tycker så mycket om dem. I fönstret en gurkplanta. |
Ledig söndag.
Ljuvligheter.
Kvällen innan har jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Falkenberg och tänk .., det är ju nästan ofattbart när man tänker på hur det h a d e kunnat gå .., han tog ett tidigt tåg till Stockholm, bevistade ett årsmöte för Sveriges vindkraftskooperativ .., tog 18.22-tåget till Göteborg, kom fram i tid och så sista sträckan med ett Öresundståg.
Allt fungerade perfekt!
Och nu söndag.
En gråmulen himmel även idag.
Lyssnar till P1 mest hela morgonen.
Språket , (missar Andliga Sånger) ...,Vetenskapsradion (noterar att många yngre reportrar numera pratar på ett särskilt sätt .., om man byter ut svenskan mot engelskan, så skulle själva satsmelodin passa bättre ..,det är vad jag tänker ...) ..., lyssnar till landväderrapporten med en uppläsare som heter
Per Lundgren och blir varm i hjärtat .., ååå, det låter hemtamt!
Nog är det väl ändå otroligt vad det här med igenkänning betyder.
Och röster!
Från första stund tyckte jag om pv:s röst .., lugn och trygg, precis som rösten hos mina barns pappa och Anders har samma mörka, lugna stämma.
En röst som inte lockar mig är den nya KD-ledarens.
Nej, jag tror
inte att hon kommer att höja partiet till skyarna och känner mig därför en aning illojal, kanske mest för att hon är kvinna och ung och nog borde man (jag) önska en ung kvinnlig partiledare lycka till .., ja, men då gör jag det, även om jag inte röstar på just
det partiet.
|
Även mamma, längst till höger, pratade fort. Och använde ordet ljuvligt. |
|
Jag minns första gången mamma hörde sin egen röst - vi var på besök hos pappas lillebror Gösta - han var minsann med sin tid och hade köpt en bandspelare och mamma nästan skrek av fasa när hon hörde den, för henne, så
totalt främmande rösten!
"Men inte är väl det här jag ..?" sa hon och vi skrattade gott och sa att "jodå, så är det visst, så där låter du verkligen!", men förundrades sedan, precis på samma sätt, över våra
egna röster.
På intet vis stämde det ju med hur man själv uppfattade sin röst.
Och som jag avskyr min egen ..!
Det där fortpratet .., det är så
oändligt mycket lättare att hålla tankarna på plats med bokstäver.
Sånt kan man tänka på en söndag i slutet av april.
Man kan
också bli glad och varm i hjärtat av tanken på den där lilla tösen som följde sin pappa till affären i fredags. Jag frågade hur gammal hon var .., gissade rätt på tre .., och då sa tösen att hon snart skulle ha kalas och på min fråga vad det bästa med det var (jag gissade på presenterna ...), svarade hon ...,"då får man öppna dörren först ...!"
Jo, förklarade tösens pappa, härom veckan hade tösens
storasyster fyllt år och haft kalas och
hela den dagen fick födelsedagsbarnet vara den som svarade i telefonen och även den som öppnade ytterdörren om det ringde på den.
Ack, vilken lycka!
Och just det .., att vara den som
öppnar dörren .., det var vad lilltösen såg fram emot!
Nu ska här plockas undan.
Pv ämnar klyva ved.
(Från Spotify hörs just nu Jussi Björling och Robert Merrill sjunga en duett från Pärlfiskarna. Jag hade på FB råkat lovorda en artist som hos somliga (Rexxie, t.ex) närapå framkallade kräksjuka.
Nu är ju den mannen (Rexxie) av den mer rättframma sorten som inte skräder orden, andra, som Helena/Cruella, visade sig vara aningen mer diplomatiska och gav förslag på
annan vacker musik, ja, så där i förbifarten bara. Det är den musiken jag nu lyssnar till. Den är
fantastiskt vacker. Men jag tycker ändå om den där Tiziano Ferro. Och
den här, som spelades i Hyde Park i fjolhöstas och alla dansade! Och
Bernardo Sassetti, hälsar en smajlande Elisabet.)