Nyårsaftonsresumé ....

Årets sista dag arbetar jag förmiddag.
Då ser det ut så här när jag passerar Särdal.
Solen på väg upp .., det är så otroligt vackert!

Jaha, Keldasopporna gick inte in, men allt det andra! Härligt!

Det är det vanliga förmiddagspasset .., mejerileveranser från Arla och Wapnö som ska tas om hand, det ska gräddas bröd och lösas av i kassan.
Full fart i butiken!
Tack och lov att vi har Erik och Hampus som hjälper oss!
Jag laddar en vagn med mejerivaror till Erik - medan jag själv ordnar till i kylen - lyfter ner och sorterar tunga mejeribackar och försöker få lite ordning bland leveranserna.
Pricker av följesedlarna .., upptäcker att vi inte fått hem naturell keso 500 gram, jaha .., den var slut.

När arbetsdagen är tillända upptäcker jag Lina.
Hon har sommar, - och helgjobbat i affären under flera år, men nu studerar hon till läkare i Polen och jag frågar och hon berättar .., så där om studiekamrater från jordens alla hörn och hur bra hon trivs!
Lina skulle nog passa på en akutmottagning, tänker jag .., kvick som en vessla är hon och kan fatta snabba beslut.

Innan jag hunnit hem ringer friherrinnan och säger att hon är badsugen, det är ju en hel vecka sedan sist och kan jag tänka mig ...? Efter en stunds tvekan säger jag "okej, jag kör hem och byter om bara!"
Pv gör oss sällskap.
Det visar sig vara rejält lågt vattenstånd och friherrinnan (som läst en artikel - hon visar den till och med - att det är bra med vinterbad, men man bör gärna ha en mössa på huvudet) plaskar omkring i sin eleganta leopardmönstrade hatt och säger "men idag var det svalt!"
Ja, så svalt är det att hennes badtermometer hastigt avlider.

Vi har helt olika sätt att bete oss efter badet.
Jag virar en handduk om nedredelen av kroppen, skyndar mig att ta på skjorta och sticketröja, mössa och fingervantar, yllekappan förstås, men struntar oftast i strumpor eller byxor, då det tar såååån tid att krångla sig in i dem och så går jag upp till bilen.
Alltid iiiiiskall om händerna!

Som en tjock ryamatta av tång är det på piren ..., skönt att gå i. Inte så kallt.

Friherrinnan däremot, hon torkar sig omsorgsfullt på alla håll och kanter .., tar på alla kläder och blir sedan klar. Hennes händer blir aldrig kalla.
Det är förstås så man bör göra, men då tappar jag lite av badkänslan.
En nyårskram blir det också innan vi kör åt var sitt håll.

I kanske två veckors tid har jag varit så extremt trött och precis när vi har ätit middag, däckar jag totalt. Tappar all ork och kraft och säger till pv att nu går jag och lägger mig. Drar täcket över huvudet .., vill inte höra minsta ljud, men har inte migrän.
Två, tre timmar senare vaknar jag och är pigg som en lärka.
Går ner till pv och  hundarna .., tittar på James Bond (läs: Daniel Craig) och grannarna ovanför skjuter raketer och harry är rädd och kryper ihop hos husse.

Andra bryr sig inte.
Eller hör inte smällarna.
Sover bara vidare.

Att titta på långfilm på en reklamkanal tar tid .., det är ideliga reklamavbrott och jag tänker att aldrig ska jag köpa Otrinex nässpray och absolut inte bantningspillret (även om det skulle behövas), den reklamen får helt motsatt effekt.

Och vi öppnar en Aladdin-ask som har många helt nya smaker och jag undrar för mig själv hur det har sett ut på det mötet där någon föreslog en "nytändning" .., att våga gå utanför ramarna, att skippa gamla smaker - vik hädan trillingnöt - in med en fläderpralin!
Jodå, det är säkerligen bra på alla sätt och vis, men jag skulle ändå vilja se försäljningssiffrorna - före och efter -, men så tillhör jag ju dom enjängdas skara, ja, borde kanske bli ordförande rent av?

Och nu har vi tagit klivet in i ett nytt år.
2016.
Härligt!
Jag gillar jämna tal - fyror och åttor allra mest - och vi pratar lite om vad som väntar.
Pv fyller sextioett, själv blir jag sextiotvå .., vi försöker att sätta upp målbilder .., och när vi gått i säng googlar jag på boende i Cornwall eller Skottland .., hittar fina B&B och högläser från andra gästers omdömen. I ett badrum hade en man från USA hittat svarta hårstrån i duschutrymmet, men frukosten var helt underbar.

Ungefär så var vår nyårsafton.

Lite senare: "pratar" med AP angående detta med chokladasken (ja, jag inser att det verkligen är ett I-landsproblem, men jag är intresserad av själva tänket bakom ...) och hon sa ju det självklara att det förstås ligger en strategi bakom, att det är noga uttänkt och så är det förstås. Sen kom jag ju ihåg att hasselnötter har ökat väldigt mycket i pris och sex nötter per ask, det drar snabbt iväg. Kanske är det av den anledningen ...?

Årets första .....

... fönsterbidrag, ja, det kommer från hon den där flitiga fönsterfångerskan Ulrika.

Tack snälla! säger jag.

Och så var det ju er glädje ....

Januari. 
Eva på Frösön berättar om sin glädje över vackra vinterdagar i Jämtland.

Prästen .., han som fick många att tråna.

Februari.
Då sprudlar Anne i Mantorp av glädje och skriver så här ...
Nu har jag klurat över vad som varit bäst och det ska jag säga, att den här veckan var det inte lätt.
Var det min födelsedag med all uppvaktning, eller min vinst i kaklotteriet med ack så goda småkakor?
Eller var det besöket hos frissan där jag hade en trevlig stund och blev fin i håret?
Eller biobesöket igår med son och barnbarn eller att programmet Grantchester inte utgått, utan att att man får sucka över den den tjusiga prästen ikväll?

Mera februari. 
Kattis skriver att för henne är det bästa enbart  t a n k e n   på att kanske vinna friherrinnans nybakade kakor. Vann hon dem? Nej, det gjorde ju Anne i Mantorp.

I februari jubilerar ellem i Skellefteå och jag sätter samman ett collage över det som gjort henne glad. Den nyinköpta sommarstugan .., trädgården .., den där anordningen för att skura trasmattor i Österbotten (bilden i mitten ).

Mars. 

Eivor som bott i Adak hur länge som helst (centerpartist och trädgårdsodlare) har tillsammans med sin man hittat en bostad i Skellefteå, femton mil bort och känner stor glädje över detta. Här står hon i luckan till Sagabiografen i Adak; hennes eget hjärtebarn och ni anar inte hur många kändisar som Eivor tagit hand om, ja, som varit där i Adak på filmpremiärer - eller i alla fall på filmvisningar -.

Mars igen. 

Då hade Helena/Cruella och hennes kollega Jenny köat i en timmes tid, allt för att kunna komma in och titta på Game of Thrones-utställningen. Så här spralliga var dom då.

April.

Då är ni minsann vårystra och det vimlar av härliga DBV-inlägg. Här ovanför är det Anna-Lena i Tumba som kalasar på grillat, kanske vårens första?

Mera april: friherrinnan i Steninge känner glädje över att kusinbarnet Emma från Dalarna är på besök. Denna friherrinna som blir min trogna badkamrat hela våren och sommaren och långt in på hösten.

Ännu mera april.

Mossfolk i Hallsberg lever sitt drömliv och får tillbringa dagarna hemma med lille Noah.

Syttende maj i Oslo ...

Barbro - Babsan - har varit flitig att dela med sig av sin glädje.

Behöver den här bilden förklaras?

Morfar och lilla Noelle på väg till eller ifrån firandet av Norges nationaldag.

Noelle som på en video säger "jeg bare elsker Petter Northug!" och lilla Noelle som nyligen har fått en lillasyster.

Juni. 

Jag hittar inga dbv-inlägg och tar mitt eget bästa. 

Resan till Ghana.

Den här "trottoaren" promenerade jag på efter besöket i den lilla skönhetssalongen och så småningom började jag känna mig lite hemma och vinkade avvärjande till nitiska taxichaufförer .., nej, nu hittade jag hem själv.

Mera juni. 

En sak är säker: går man på promenad i Accra i mörker (ofta ingen gatubelysning), så gäller det att veta var man sätter ner sin fot. Detta är en bit av en trottoar. 

För min inre syn såg jag mig falla pladask ner och protesskruvarna flyga hit och bit.
 

Den som letar skall finna .., jodå, här fanns ännu ett juni-bidrag. 

Det var Ann i Göteborg - en av dom allra, allra mest trogna när det gäller glädjelotteriet -. 

Nu har hon varit huvudperson i tv-programmet "Halv åtta hos mig" och berättar om hur vansinnigt roligt detta var. 

Ett till från juni. 

Det är Kerstin i Dalarna som har köpt en slags målarbok som gör henne så glad!

Juli. 

Då har vi inget glädjelotteri och på min blogg lägger jag in min glädje.

Augusti. 

Då har Ulrika varit i Kyrkås (detta blir ett kärt ställe för henne) och är uppfylld av glädje efteråt!

September.

Då skriver Turtlan så här: 

En mindre önskad förkylning och lätt däckad men inte helt däckad fick inte mig att avstå från en båttur när vädret var och är så fint.
Lite sjöluft är säkert bra mot virusar så vi kastade loss för en kvällstur. Riktigt längtat och det var så skönt.Sen så är det alltid lika speciellt åka hem i nästan mörker. Staden lyser upp lite framöver men annars är det mörkt. Såg några fler båtar eller rättare sagt dess lanternor på vägen hem. En massa stjärnor på natthimlen och när vi åkte in mot hemmabryggan så möttes dimman oss. Lite magiskt. Vackert men svårt att fota så bilden är från tidigare på kvällen.

Oktober. 

Gunnar räknar dagar och veckor tills det är dags att resa till Sydafrika; han ordnar med vaccinationer och andra viktigheter, ja, se den där resan var sannerligen en 70-årspresent som heter duga det. Så länge njuter han av allt det fina hemmavid. Tar en bild och skickar in det som DBV-bidrag.

Mera oktober. 

Eva i Tyresö (som just den här hösten ska få reda på att hon drabbats av diabetes), hon skickar det-bästa-bilder av frostnupna nypon. Och så firar hon sin födelsedag den 12:e oktober.

En till oktoberbild.

Allra mest fotbollstokig är nog ändå Sportiga Jenny, hon som är så otroligt ambitiös i sitt arbete på en turistbyrå i Gränna eller Jönköping och att hon håller på Blåvitt från Göteborg går inte att ta miste på.

I somras åkte hon på husbilsholiday tillsammans med sin syster och svåger och inför den resan hade ett ultimatum ställts: Jenny skulle minska ett visst antal kilo innan det blev dags för semester. 

Minns jag inte fel så fixade hon det!
Glädjen - i inlägget - handlade om snälla arbetskamrater som hoppade in när Jenny ville heja på Blåvitt.

December. 

Då händer nånting stort .., då blir Kerstin i Dalarna mormor för första gången. 

En liten mas kommer till världen och oj, oj, oj så många fina mormors-sydda-plagg den lille gossen kommer att få!

Mera december.

Ny i glasbyttan var Karin i Huddinge. 

Hon berättade om spänningen inför flytten tvärs över gården och hur bra allt gick.

Om du läser här Karin ., så lycka till!

Sist av allt , det började med Evas januaribild och det slutar med hennes decemberbästa.

Det hade bakats i bagarstugan .., och är inte detta en härlig vinterbild?

Till sist: stort tack till er alla som sååå bidragit till leenden och hjärtevärme under året som gått.
Ni är underbara!

Och såklart: Ett Riktigt Gott Nytt Åt fyllt med värme, kärlek och god hälsa, ja, men det önskar jag verkligen er alla! Och inte bara ni som har delat med er av det som gjorde er inutivarma, nej, även ni som hälsar på här mellan varven och som för mig är helt okända.

Minnesbilder ...

Det är ju på det viset, att medan man letar efter nånting särskilt, hittar man annat.
Just så var det igår när jag promenerade mellan alla bilderna från året som gått.
Den där lilla fågeln som inte gick att få skärpa på ..., den gjorde mig så glad.
Och nästan ruinerad blev jag på allt fågelfrö!

Ett alldeles underbart kuvert kom från madamen som fascineras av småkryp i allmänhet och sländor i synnerhet.

Förmodligen beror det väl på nåt evigt barnasinne, detta att jag blir så glad för såna här smådjur.
Kan det ha varit i påskas?
Jo, säkert.

Annat som gjorde hjärtat glatt.
Adresslappar med hälsningar från såväl Annika i Kävlinge som Mian i Västergötland.

Nej, man behöver inte åka jorden runt för att bli lycklig.
Det är  i n t e  avståndet som betyder nånting.
Har jag inte förstått det förut, gjorde jag det under veckan på Bornholm.
Och besöket på en av alla kyrkogårdar vi strosade runt på  - jag tror den här låg i Nexö - .., med hälsning till en mormor som inte längre finns, från lilla Matilde ..,  ååå, det värmde mitt hjärta.

Lite vass på en strand gör också göra hjärtat glatt.

Och den där rara kvinnan i Svaneke, hon som också tog ett kvällsdopp nere vid havet.
Hon som tillbringat sina barndoms somrar på ön ..., och som återvänder var sommar.

Och var var detta?
I Slöinge vid bageriet?

I Svaneke bodde vi på vandrarhem .., vi hade ett stort rum med sex bäddar (tre våningssängar) och inte var det mysigt eller särskilt ombonat, ganska sterilt och andefattigt, men där fanns en uteplats, som en liten veranda och den första morgonen slog jag mig ner ute på verandan och möttes av hundratals svalor som satt uppflugna på det som en gång kanske varit telefontrådar och det tjattrades oavbrutet och flaxades och flögs av och an.
Jag skyndade mig och spelade in ljudet och lyssnar på det ibland.
Och jag var så alldeles omåttligt lycklig!

Och barnen kom på besök och hälsade förstås även på hos sin pappa och hans fru Skåne.
Dit kom även min rödvitrandiga syster (som för dagen inte alls var vare sig röd eller randig) och då såg det ut så här.
AP brukar säga att att min syster är ... "beständig", det vill säga, hon är likadan genom alla år.
Jag håller med.
Men detta var alltså ett undantag.

Emil, 16 år (har börjat övningsköra ....) kom på besök och hade vi inte vetat det tidigare, så insåg vi att så där blir det när man bär strumpor som bara når just där själva foten börjar.

Nån gång under året, kanske på våren eller sommaren, köpte jag mig en ny kaffekopp.
Det är den som syns till höger.
Jag gillar den skarpt.

Från grannarna Ecke och Britt fick vi plantor av hösthallon.
Syrénbuskarna åkte bort och Rexxie förfasade sig .., men hur kunde vi .., hallonbuskar som blir så risiga?!  Men det ska jag säga er .., att när jag hela hösten - varje dag - kunde norpa mig de allra mest ljuvliga hallon - och inte en enda av dem var angripna av mask ! -, jominsann, det var glädje det!

Onsdagsfönstret ...

Om pv finge bestämma - vilket han inte får -, skulle julgranen stå kvar inomhus minst tills i slutet av januari eller kanske till och med ytterligare någon månad. Själv är jag precis tvärtom.
Så snart juldagarna är tillända, grips jag av en våldsam lust att plocka bort alla julsaker.
Man kan undra varför?
Är julen särskilt ångestfylld?
Kanske, men helt säker är jag inte.

Däremot vet jag hur ljuvligt det är att tänka på det nya året.
På januari och på ljuset som kommer åter, även om det dröjer.

Och till vanlig vardag.

Året i bilder ....

Januari. 
Ljuset är på väg tillbaka och glädjen över att ha svingat sig över den mörkaste tiden är stor.

Februari. 
Nya textpennor på jobbet och Johan Olsson tog VM-guld och vi firade med tulpaner.
Såväl lärka som koltrast har kommit och förgyller nu våra liv.

Mars.
Jag är på väg till Harplinge och tvärstannar och tar en bild.

Mera mars. 
Nelly älskar sol och har tagit siesta ute på altanen.
Vårlökar i krukorna.
På tv-antennen sitter koltrasten och flöjtar.

Ännu mera mars. 
Då diskuteras det hur mycket man kan böja sin tumme bakåt.
När grannar passerar nere på vägen, testar vi.
Christina Ekström i Norrtälje och Anitha i Bureå hamnar på delad förstaplats.

April. 
En liten rödhake har flugit rakt in i ett fönster och får vila ut i pv:s trygga hand.

Maj. 
Vi har varit i Skåne en sväng .... och hälsar nu på i Bjärlöv hos pv:s kusin Pia och hennes man.
Och deras två hundar.

Juni. 
Resan till Ghana tillsammans med Anders.
Flygresan till Kumasi .., kvinnan som erbjöd sig att bli hans fru - det är hon i rött -, alla skratt, all glädje, all värme. Annorlundaljuden. En resa att minnas.

Juli. 
Det har varit regnigt och eländigt medan vi varit i Afrika, ja, på hemmaplan alltså, men sen strålar solen i veckor!

Augusti. 
Vi tar en lillsemester på Bornholm ..., bor i Sandvig och senare i Svaneke .., jag tittar in i en trädgård och får träffa rara och fina Anette som lämnat livet på Själland och nu bor året-om i ett härligt hus på landet. På hennes altan (som påminner om en sån där i amerikanska södern, där någon sitter och gungar lojt i en gungstol allt medan syrsorna spelar ...) står en korg med sandaler.

Ännu mera augusti som är min favoritmånad.
Då har allt lugnat ner sig.
Tillsammans med friherrinnan åker vi till Särdal, inte långt hemifrån, och upptäcker nya stränder.
Eller: det är jag som upptäcker dem, för friherrinnan är detta inget nytt.

Augusti igen. 
På hemväg .., vi sitter på färjan från Rönne som ska ta oss till Ystad.

September. 
Skördetid.

Oktober. 
Nelly blir ormbiten och hamnar nästan i hundhimlen; i alla fall knackar hon på porten, men får vända om och det är vi innerligt tacksamma för.
Pv har hjärtflimmer.
Så här såg det ut på sal 1 i det gula huset.

November.
Friherrinnan gör mig sällskap till Antikhuset i Åkersholm .., vi kör fel (jag kör fel) och tre gånger på raken får vi vända och köra på toppen av Hallandsåsen och så ner igen.
Jag köper en bjällra som ska få träda i tjänst när det vankas Vasalopp.

December. 
Det blir en annorlunda julafton; för ovanlighetens skull stannar vi i landet Halland.
Från Skåne ansluter mina barns pappa och så Anders.
Av den senare får jag den här bilden som jag tycker så mycket om.
Kyrkan ligger inte alls långt från sonens lägenhet, men när bilden togs - ja, då fanns den i en vattenpöl -.

Det här har varit ett bra år.
Ett fint år, fyllt med värme och glädje!
Tack! vill jag säga.

//  Och till mig själv: 2014 års året-som-gick-lista, den såg ut så här. 

 2013. så här.

   2012 ....

 2011 ... 

2010