Dagens fönster ....

Idag kommer fönstret susande långt ifrån .., från Sarasota i USA.
Där håller arbetskamraten Malin till just nu, tillsammans med pojkvännen Brock som hälsar på sin pappa. Det är kanske Brock som håller flaggan på plats?

Malin är nitton år och vi arbetar ofta måndag, - och tisdagkvällar tillsammans.
Det var hon som räddade mig från psykbryt den där sommaren när jag hade hela mejeriansvaret under ett antal veckor och hon är faktiskt en liten klippa i affären och att det här med ålder är det enda som betyder nånting i sammanhanget, det stämmer inte.
Vissa människor har det där lilla extra i sig redan från unga år.

Så var det med Berit Sandström i Malå också och jag tyckte att det var så orättvist att det skiljde så mycket i våra löner - enbart beroende på ålder och antal arbetade år i butik -.

Sarasota .., var det, ja.
Här kan man läsa mera om just den platsen.

Och drömma ...

Tack Malin för bilden! 

Idag är det Efit - ett foto i timmen -. 
Jag hakar på, trots att det vankas arbete i eftermiddag.
Andra som är med hittar man här. 

Kl. 9.00.
Lämnar sängvärmen och går en trappa ner. 
Småpratar lite med sigge nilsson som hela natten legat i rottingfåtöljen.
Hej du min lille vän .., har du sovit gott ..? 

Pv-pressad juice av grape/citron, mums, tycker jag! Inte pressaren.

Kl. 10.00
DN på köksbordet och jag tänker att ååå, vilken läcker bild av Stellan Skarsgård.
Letar efter fotografens namn; nej, det finns inte med här .., först där själva artikeln börjar och jag tänker att det är då himla nonchalant. Nå, vem tog bilden? Jo, det gjorde suveräna Eva Tedesjö. 

Kl.11.00
På väg in från köket till soffan i vardagsrummet passerar jag en av dom där tre tavlorna av 
Olle Westam; dom som mest av allt kanske liknar småbarnsklotter, men som jag tycker så mycket om. När Mymmel, mamma till pv:s dotter, tillika journalist/författare/fotograf, kom hit på lillejulafton, skrek hon högt vid åsynen av dom tre tavlorna! 
"Va! Hur har ni fått tag i dem, han säljer ju aldrig sina verk!" utbrast hon (som en gång skrivit om just denna herr Westam).  Plötsligt kändes tavlorna än mer värdefulla. 

Kl.12.00
Förr i världen var jag en hysteriskt morgonpigg människa. 
Steg upp vid halv sju .., men då hade jag varit vaken länge.
Numera .., är det rent förskräckligt .., jag kan lätt ligga i sängen till nio och dessutom är det helt underbart skönt! 
Dusch vid halv elva ..., och detta är utsikten.
Blå himmel!! 
(Man kanske skulle börja lunka omkring i det eleganta Cellbesnattlinnet från morgon till kväll!) 

Kring 13.00 .... 
Då tar vi hundarna och går på promenad i hästhagen. 
Vi görmmer små bitar av utgånget-datum-prinskorvar .., lägger dem bland ljung och enbärssnår och ååå, så roligt hundarna tycker att detta är! Harry är numera överlägsen Nelly i att finna korvarna, även om vi håller kvar honom och hon får börja att leta. 
Solen skiner .., det biter i kinden och havet ligger nästan lugnt.
På väg tillbaka mot fabrikörens hus, upptäcker vi att det frusit till under natten. Nu är där en liten sjö ..., och pv säger att "kanske man kan åka skridskor här?" 
Nelly är sååå glad och springer hela tiden viftande på svansen.
Det är inte klokt så vi älskar den lilla pigan!

Klockan 14.00
Ibland funderar jag på att säga upp prenumerationen på DN, den som vi bara har på helgerna. 
Men så andra gånger, t.ex. när jag har läst Jessica Ritzéns krönika som handlar om när hennes pappa dör och vad hon ska göra med hans efterlämnade kläder .., då är jag så innerligt glad att prenumerationen står kvar. 
Och nu åker jag till affären och blir borta till klockan åtta, halv nio. 
Då kommer ytterligare sex bilder.
Ajöken, sa fröken. 

Mannen från Vilnius. Hans namn slutar på us.

Lite efter 15.00 ...
Det är inte ofta det skickas utrikes rekommenderade brev, men det händer just idag.
Brevet ska till Vilnius i Litauen och jag skriver in adressen och frågar om namnet tillhör en man eller kvinna, ja, det ska man väl egentligen inte göra - fråga alltså - men jag kunde omöjligen läsa ut om det var en han eller hon som var mottagare.
"Ja, men det är enkelt, namn på män sluter ofta på ius .... eller us", kvinnornas namn oftast på a", säger kunden leende. 
Mitt namn blir Elzbieta", ungefär. 

Vid 16-tiden fyller jag på tobak. 
Det är nästan det bästa jag vet - fast jag inte röker -! 
Att komma till kassan och ett halvfyllt tobaksskåp gör mig lätt frustrerad. 

Vid 17.00-tiden börjar jag få överdjävulskt ont i mitt högra ben.
Åååå, så det värker, från vristen och upp och på insidan låret och allt jag tänker på är att klara mig dom tre timmar som återstår.
Två småtöser handlar middagsmat och jag får visa dem var fläsket är och säga att steklökar har vi tyvärr inte. Senare på kvällen skriver jag ett meddelande till den som är frukt, - och gröntansvarig och ber henne beställa hem just steklök.
Och så tar jag paus. Dricker starkt snabbkaffe och tar mig en macka.

Vid 18.00-tiden .... hittar jag en handlingslapp som gör mig glad. 
Det måste ha varit en glad liten skribent som suttit där med pennan. 
I alla fall på slutet.

Vid 19.00-tiden buntar jag bilagor. 
Ikväll är det korsordens tur. 
Och så pratar jag med kunder .., vi pratar om resmål och en kvinna berättar om en resa till Nya Zeeland som hon ofta tänker tillbaka på ..., en man kände sig glad vid tanken på den där resan till USA och bilfärden längs Higway 1.
Och så kommer en kund in och berättar att en av stamkunderna, en man över åttio år som jag bara har älskat och skickat vykort till när vi semestrat .., att den mannen dog bara härförleden, ja, kvällen före nyårsafton. Mannens namn var Christer Borlind och jag kommer att sakna honom nåt så hemskt!

Vid 20.00 har chefen anslutit, sista kunden har gått för dagen och jag står ute på lagret och kollar schemat och upptäcker att allt är ändrat; nu har jag plötsligt inte alls ledig jämna helger, nej, nu får jag två lediga helger på raken och jag som redan skrivit in allt i min nya kalender! Ja, ja. Det går ju det med. 
Å andra sidan behöver jag inte ta ledig då när det är dags för "Night of the proms" i Sthlm, bara fredagen, så det känns ju bra. 

Klockan 21.00 sitter jag här i matrummet (läs: där vi har datorn) och sammanställer det här. 
Från tv:n hörs Leif GW Persson berätta om sin klassresa  - intressant är det -. Mycket polisprat.
Om man har varit gift med en polis och har en son med samma yrke, då vet man vilken frustration dom ofta känner .., gripanden av grova brottslingar som stup i ett återfaller i rattfylleri eller våldsbrott och som egentligen aldrig får några straff.  
Nu finns det ju människor som tycker att straff är helt fel väg att gå och säkerligen blir man väl inte bättre i fängelset, men enligt mitt sätt att se det, så hade någon kört ihjäl något av mina barn och det visar sig att chauffören varit rejält berusad, då anser jag att ett l å n g t  fängelsestraff borde vänta.
Men det är vad jag tycker det. 


 

Söndagsfönstret ....

 Hej på dig!

Jag tänkte på dig idag när vi promenerade på Jamtli/Östersund, så många fina fönster i de gamla byggnaderna. Fastnade för detta, lite roligt med skylten tycker jag.

Ha det så gott!
Kram Eva

Lördagkväll ....

Det får anses som ett närmast mirakel att vi idag inte har vuxit fast i soffan Ektorp.

Först skidåkning och sen hockey .., och så "Stjärnorna på slottet" som jag inte följt med i den här omgången (ikväll var det Morgan Allings tur och jag satt mest och irriterade mig på en av deltagarna och kände mig som en trist och grå människa som kan reta mig på sånt, men så var det ...) och efter detta kom filmen om Monica Zetterlund och att se en människa rasa iväg utför och man vet att det är på riktigt, känns på gränsen till ångestframkallande.

Att Kjell Bergqvist är en av vårt lands bästa och absolut mest trovärdiga skådespelar, ja, det är jag än mer övertygad efter insatsen som Monicas Z:s  pappa. Inte en replik som känns konstlad! Helt igenom trovärdig.

Och så kom under kvällen ett sms med förfrågan om jag möjligen - trots ledig helg - kunde tänka mig att ta ett arbetspass i morgon, då stackars J är så eländig?
Ja, jag såg henne idag och tänkte att stackars tös, att jobba och vara så krasslig.
Ringde Sonja och avbokade min plats till middagen i morgon och nu blir det i stället att vara på affären från halv tre till åtta, tillsammans med My och det blir nog bra.

Från en turistsida på nätet som handlar om Cornwall, England.

Ett lyft i januarilönen också - söndagar är det dubbelt upp i timlön -.
(Jag gör som jag brukar .., tänker att den tusenlappen kan få bli till första nattens boende i Cornwall, för jag har sagt att dagarna där betalar jag, så får pv - med bättre lön - bekosta det förmoligen dyrare Skottlandsboendet. Här skulle ju förstås en smiley ha varit på plats ...).

Så där rullar livet på.
AP har kommit hem från Ghana och i morgon vankas nog stallbesök!
Det blev ett intressant telefonsamtal när hon satt i bilen på väg hem till huset .., om alla insikter som det här året långt hemifrån har fört med sig, jo, men det var intressant att höra.
Äldsta Dottern hade gäster på middag och sonen är krasslig.

Det är tydligen fler som inte vill bli dementa och skaffar gungstol ...

Från nyårsaftonens firande (sonens) tillsammans med kollegor, kom en hälsning i form av ett foto.
Att konstatera att den där unge mannen har  e x a k t  samma huvudform som sin morfar, gör åtminstone mammahjärtat varmt. Sen håller han handen precis som sin pappa.

Och frånsett att den idoge pensionatsvärden kört den tokbranta backen i Guds Gröna Ängar sexton gånger upp och ner (rullskidor upp, språngmarsch ner), allt inför Vasaloppet, har det varit rätt lugnt och stillsamt här i det gula huset.

Jag hoppas att ni har en riktigt fin helg.

/>

Dagens fönster ...

.... finns i det där gula huset på kullen.

Och tänk, att nu har den fått knoppar, kaktusskottet som en gång kom från ellem i Skellefteå!

Idag fick den lilla kaktusen nytt boende; en större lerkruka, bättre jord och lite näring.

Domherren håller koll.

Lite senare: i en kommentar skriver ellem att nej, hon har nog bara sänt krolliljefrön, inte något kaktusskott. Så jag googlar på min egen blogg och ser man på .., så rätt hon hade!!
Och den som sände skottet är förstås så finkänslig och säger inget ,-)

Anne i Mantorp .., det var ju från dig!

Det här med målbilder, ja ....

Jo, jag brukar börja ganska tidigt med att längta till sommarens ledighet.
Idag har jag suttit vid datorn och hamnat i såväl Cornwall som Skottland.

En vill till havet, en till bergen.

Och jag tittar på självhushåll (nej, jag tycker om att sätta mig vid ett dukat bord; det är halva nöjet av semestern), tänker att Bed & Breakfast är som allra bäst och jag läser omdömen från andra resenärer.

I Newquay i Cornwall hittar jag ett fint boende.
Ägarna får beröm för sin vänlighet. Och lakanen är rena och servicen fin.

Så här skriver en gäst, man skulle kunna tro att det var jag själv .., här flödar superlativen ,-)

This has got to be one of the best b&b's around. Our room was very spacious. The deco was simply gorgeous and the attention to detail was amazing. In the morning we came down to a wonderfully cooked breakfast which kept us going for hours. They made our stay in Newquay the best ever 


Men det här med målbilder, gäller det bara resor?
Nej.

Till exempel röjde vi på östra sidan av huset nu på morgonen.
Tvättstugan är fixad (men för hur länge ..?) , garaget väntar på sin tur.
Uterummet?
Lillstugan?

Och så har man ju förstås målbilder som gäller den egna personen.
Just det, ja.


Så länge åker jag till jobbet.
Ajöken, sa fröken.''

(Och Lillan i Cornwall .., vad har du för tips att komma med när det gäller din bit av England?)

Man tittar på James Bond ...

... och kommer då plötsligt ihåg detta - från invigningen av de olympiska spelen i London -.

Såååå genialiskt!

Nyårsaftonsresumé ....

Årets sista dag arbetar jag förmiddag.
Då ser det ut så här när jag passerar Särdal.
Solen på väg upp .., det är så otroligt vackert!

Jaha, Keldasopporna gick inte in, men allt det andra! Härligt!

Det är det vanliga förmiddagspasset .., mejerileveranser från Arla och Wapnö som ska tas om hand, det ska gräddas bröd och lösas av i kassan.
Full fart i butiken!
Tack och lov att vi har Erik och Hampus som hjälper oss!
Jag laddar en vagn med mejerivaror till Erik - medan jag själv ordnar till i kylen - lyfter ner och sorterar tunga mejeribackar och försöker få lite ordning bland leveranserna.
Pricker av följesedlarna .., upptäcker att vi inte fått hem naturell keso 500 gram, jaha .., den var slut.

När arbetsdagen är tillända upptäcker jag Lina.
Hon har sommar, - och helgjobbat i affären under flera år, men nu studerar hon till läkare i Polen och jag frågar och hon berättar .., så där om studiekamrater från jordens alla hörn och hur bra hon trivs!
Lina skulle nog passa på en akutmottagning, tänker jag .., kvick som en vessla är hon och kan fatta snabba beslut.

Innan jag hunnit hem ringer friherrinnan och säger att hon är badsugen, det är ju en hel vecka sedan sist och kan jag tänka mig ...? Efter en stunds tvekan säger jag "okej, jag kör hem och byter om bara!"
Pv gör oss sällskap.
Det visar sig vara rejält lågt vattenstånd och friherrinnan (som läst en artikel - hon visar den till och med - att det är bra med vinterbad, men man bör gärna ha en mössa på huvudet) plaskar omkring i sin eleganta leopardmönstrade hatt och säger "men idag var det svalt!"
Ja, så svalt är det att hennes badtermometer hastigt avlider.

Vi har helt olika sätt att bete oss efter badet.
Jag virar en handduk om nedredelen av kroppen, skyndar mig att ta på skjorta och sticketröja, mössa och fingervantar, yllekappan förstås, men struntar oftast i strumpor eller byxor, då det tar såååån tid att krångla sig in i dem och så går jag upp till bilen.
Alltid iiiiiskall om händerna!

Som en tjock ryamatta av tång är det på piren ..., skönt att gå i. Inte så kallt.

Friherrinnan däremot, hon torkar sig omsorgsfullt på alla håll och kanter .., tar på alla kläder och blir sedan klar. Hennes händer blir aldrig kalla.
Det är förstås så man bör göra, men då tappar jag lite av badkänslan.
En nyårskram blir det också innan vi kör åt var sitt håll.

I kanske två veckors tid har jag varit så extremt trött och precis när vi har ätit middag, däckar jag totalt. Tappar all ork och kraft och säger till pv att nu går jag och lägger mig. Drar täcket över huvudet .., vill inte höra minsta ljud, men har inte migrän.
Två, tre timmar senare vaknar jag och är pigg som en lärka.
Går ner till pv och  hundarna .., tittar på James Bond (läs: Daniel Craig) och grannarna ovanför skjuter raketer och harry är rädd och kryper ihop hos husse.

Andra bryr sig inte.
Eller hör inte smällarna.
Sover bara vidare.

Att titta på långfilm på en reklamkanal tar tid .., det är ideliga reklamavbrott och jag tänker att aldrig ska jag köpa Otrinex nässpray och absolut inte bantningspillret (även om det skulle behövas), den reklamen får helt motsatt effekt.

Och vi öppnar en Aladdin-ask som har många helt nya smaker och jag undrar för mig själv hur det har sett ut på det mötet där någon föreslog en "nytändning" .., att våga gå utanför ramarna, att skippa gamla smaker - vik hädan trillingnöt - in med en fläderpralin!
Jodå, det är säkerligen bra på alla sätt och vis, men jag skulle ändå vilja se försäljningssiffrorna - före och efter -, men så tillhör jag ju dom enjängdas skara, ja, borde kanske bli ordförande rent av?

Och nu har vi tagit klivet in i ett nytt år.
2016.
Härligt!
Jag gillar jämna tal - fyror och åttor allra mest - och vi pratar lite om vad som väntar.
Pv fyller sextioett, själv blir jag sextiotvå .., vi försöker att sätta upp målbilder .., och när vi gått i säng googlar jag på boende i Cornwall eller Skottland .., hittar fina B&B och högläser från andra gästers omdömen. I ett badrum hade en man från USA hittat svarta hårstrån i duschutrymmet, men frukosten var helt underbar.

Ungefär så var vår nyårsafton.

Lite senare: "pratar" med AP angående detta med chokladasken (ja, jag inser att det verkligen är ett I-landsproblem, men jag är intresserad av själva tänket bakom ...) och hon sa ju det självklara att det förstås ligger en strategi bakom, att det är noga uttänkt och så är det förstås. Sen kom jag ju ihåg att hasselnötter har ökat väldigt mycket i pris och sex nötter per ask, det drar snabbt iväg. Kanske är det av den anledningen ...?

Årets första .....

... fönsterbidrag, ja, det kommer från hon den där flitiga fönsterfångerskan Ulrika.

Tack snälla! säger jag.

Och så var det ju er glädje ....

Januari. 
Eva på Frösön berättar om sin glädje över vackra vinterdagar i Jämtland.

Prästen .., han som fick många att tråna.

Februari.
Då sprudlar Anne i Mantorp av glädje och skriver så här ...
Nu har jag klurat över vad som varit bäst och det ska jag säga, att den här veckan var det inte lätt.
Var det min födelsedag med all uppvaktning, eller min vinst i kaklotteriet med ack så goda småkakor?
Eller var det besöket hos frissan där jag hade en trevlig stund och blev fin i håret?
Eller biobesöket igår med son och barnbarn eller att programmet Grantchester inte utgått, utan att att man får sucka över den den tjusiga prästen ikväll?

Mera februari. 
Kattis skriver att för henne är det bästa enbart  t a n k e n   på att kanske vinna friherrinnans nybakade kakor. Vann hon dem? Nej, det gjorde ju Anne i Mantorp.

I februari jubilerar ellem i Skellefteå och jag sätter samman ett collage över det som gjort henne glad. Den nyinköpta sommarstugan .., trädgården .., den där anordningen för att skura trasmattor i Österbotten (bilden i mitten ).

Mars. 

Eivor som bott i Adak hur länge som helst (centerpartist och trädgårdsodlare) har tillsammans med sin man hittat en bostad i Skellefteå, femton mil bort och känner stor glädje över detta. Här står hon i luckan till Sagabiografen i Adak; hennes eget hjärtebarn och ni anar inte hur många kändisar som Eivor tagit hand om, ja, som varit där i Adak på filmpremiärer - eller i alla fall på filmvisningar -.

Mars igen. 

Då hade Helena/Cruella och hennes kollega Jenny köat i en timmes tid, allt för att kunna komma in och titta på Game of Thrones-utställningen. Så här spralliga var dom då.

April.

Då är ni minsann vårystra och det vimlar av härliga DBV-inlägg. Här ovanför är det Anna-Lena i Tumba som kalasar på grillat, kanske vårens första?

Mera april: friherrinnan i Steninge känner glädje över att kusinbarnet Emma från Dalarna är på besök. Denna friherrinna som blir min trogna badkamrat hela våren och sommaren och långt in på hösten.

Ännu mera april.

Mossfolk i Hallsberg lever sitt drömliv och får tillbringa dagarna hemma med lille Noah.

Syttende maj i Oslo ...

Barbro - Babsan - har varit flitig att dela med sig av sin glädje.

Behöver den här bilden förklaras?

Morfar och lilla Noelle på väg till eller ifrån firandet av Norges nationaldag.

Noelle som på en video säger "jeg bare elsker Petter Northug!" och lilla Noelle som nyligen har fått en lillasyster.

Juni. 

Jag hittar inga dbv-inlägg och tar mitt eget bästa. 

Resan till Ghana.

Den här "trottoaren" promenerade jag på efter besöket i den lilla skönhetssalongen och så småningom började jag känna mig lite hemma och vinkade avvärjande till nitiska taxichaufförer .., nej, nu hittade jag hem själv.

Mera juni. 

En sak är säker: går man på promenad i Accra i mörker (ofta ingen gatubelysning), så gäller det att veta var man sätter ner sin fot. Detta är en bit av en trottoar. 

För min inre syn såg jag mig falla pladask ner och protesskruvarna flyga hit och bit.
 

Den som letar skall finna .., jodå, här fanns ännu ett juni-bidrag. 

Det var Ann i Göteborg - en av dom allra, allra mest trogna när det gäller glädjelotteriet -. 

Nu har hon varit huvudperson i tv-programmet "Halv åtta hos mig" och berättar om hur vansinnigt roligt detta var. 

Ett till från juni. 

Det är Kerstin i Dalarna som har köpt en slags målarbok som gör henne så glad!

Juli. 

Då har vi inget glädjelotteri och på min blogg lägger jag in min glädje.

Augusti. 

Då har Ulrika varit i Kyrkås (detta blir ett kärt ställe för henne) och är uppfylld av glädje efteråt!

September.

Då skriver Turtlan så här: 

En mindre önskad förkylning och lätt däckad men inte helt däckad fick inte mig att avstå från en båttur när vädret var och är så fint.
Lite sjöluft är säkert bra mot virusar så vi kastade loss för en kvällstur. Riktigt längtat och det var så skönt.Sen så är det alltid lika speciellt åka hem i nästan mörker. Staden lyser upp lite framöver men annars är det mörkt. Såg några fler båtar eller rättare sagt dess lanternor på vägen hem. En massa stjärnor på natthimlen och när vi åkte in mot hemmabryggan så möttes dimman oss. Lite magiskt. Vackert men svårt att fota så bilden är från tidigare på kvällen.

Oktober. 

Gunnar räknar dagar och veckor tills det är dags att resa till Sydafrika; han ordnar med vaccinationer och andra viktigheter, ja, se den där resan var sannerligen en 70-årspresent som heter duga det. Så länge njuter han av allt det fina hemmavid. Tar en bild och skickar in det som DBV-bidrag.

Mera oktober. 

Eva i Tyresö (som just den här hösten ska få reda på att hon drabbats av diabetes), hon skickar det-bästa-bilder av frostnupna nypon. Och så firar hon sin födelsedag den 12:e oktober.

En till oktoberbild.

Allra mest fotbollstokig är nog ändå Sportiga Jenny, hon som är så otroligt ambitiös i sitt arbete på en turistbyrå i Gränna eller Jönköping och att hon håller på Blåvitt från Göteborg går inte att ta miste på.

I somras åkte hon på husbilsholiday tillsammans med sin syster och svåger och inför den resan hade ett ultimatum ställts: Jenny skulle minska ett visst antal kilo innan det blev dags för semester. 

Minns jag inte fel så fixade hon det!
Glädjen - i inlägget - handlade om snälla arbetskamrater som hoppade in när Jenny ville heja på Blåvitt.

December. 

Då händer nånting stort .., då blir Kerstin i Dalarna mormor för första gången. 

En liten mas kommer till världen och oj, oj, oj så många fina mormors-sydda-plagg den lille gossen kommer att få!

Mera december.

Ny i glasbyttan var Karin i Huddinge. 

Hon berättade om spänningen inför flytten tvärs över gården och hur bra allt gick.

Om du läser här Karin ., så lycka till!

Sist av allt , det började med Evas januaribild och det slutar med hennes decemberbästa.

Det hade bakats i bagarstugan .., och är inte detta en härlig vinterbild?

Till sist: stort tack till er alla som sååå bidragit till leenden och hjärtevärme under året som gått.
Ni är underbara!

Och såklart: Ett Riktigt Gott Nytt Åt fyllt med värme, kärlek och god hälsa, ja, men det önskar jag verkligen er alla! Och inte bara ni som har delat med er av det som gjorde er inutivarma, nej, även ni som hälsar på här mellan varven och som för mig är helt okända.