onsdag 20 april 2016

Dagens fönster och lite till ...


Om man finge för sig att man skulle samla vissa dagar i livet på ett strå; såna där dagar som man vet att det kanske inte finns alltför många av, då skulle den här onsdagen bli en sån.

Först detta att vara ledig ., sen att sitta på stentrappan med två hundar och en katt alldeles i närheten .., att få lyssna till fågelkvitter och se hur gräsmattan har vuxit på ett par dagar!

Och sen .., tänka på gårdagen på jobbet och hur bra det blev - fast jag var så frustrerad - och inutivärmen över fina arbetskamrater ..., och så idag och besöket på Plantagen och i vår har jag hållit mig alldeles ovanligt länge, men nu brast alla fördämningar! Nu har växthuset blivit fint; jag har köpt två svarta-vinbärsbuskar (nostalgi), ännu en spirea (rat-insynsskydd ... rat =röra), några pelargonior och en porslinsveronica och en annan blomma som fjärilar tycker om och kanske nåt mera.

Sen tänkte jag .., att egentligen är det ju rabatten närmast stentrappan som borde få blomma ut rejält, för det är jag oftast sitter. Den mot uppfarten ser man ju bara sporadiskt. Korta stunder.
Jo, så nu har jag öst på.
Struntar i all färgplanering (inte helt) och tänker att kanske beror det på att man är tryggare i sig själv - eller äldre - detta att det får bli lite som det blir.

Eller så har latmasken slagit till?


Nu ler nog mormor i sin himmel ...


Infusionsövning, stod det under bilden.

tisdag 19 april 2016

Hälsning från Jämtland ...


Hej!

Idag var jag och Otis ute på en promenad.
När jag såg denna badtrappa tänkte jag på dig. Men här dröjer det ett tag till innan den kan nyttjas för bad, om man inte vill rulla sig i snön det vill säga :)

Kram Eva.
Tisdagsfönstret ...



Hej!

Lördagkväll och jag får lust att baka. Samtidigt som jag stökar med det så ser jag på kvällens avsnitt av favoritprogrammet "Sverige" på SVT play.

Där i slutet på programmet så ser man alltid ett så fint fönster.

Säkert inspelat i en studio men oavsett så är det så fint med sitt hav bakom. Nu så är det fångat till dig på paddan' med hjälp av mobilkameran.

Turtlan


// Tack snälla Turtlan!

måndag 18 april 2016

Detalj från trapphuset ...


..... ja, från hotellet i Ystad.
Dagens fönster ...


Hotell Sekelgården ligger precis mitt i stan  - i Ystad -, och det är nära till allting.
Det här är entrén som jag tycker så mycket om och sen kommer man till en innergård - som åtminstone sommartid - är rena drömmen! Där kan man sitta och äta frukost och lyssna till rödhakesång eller någon pratglad koltrast.

På köpet får man inte bara ombonade rum, nej, även kyrkklockeklang och tornväktarens blås i luren.

Här har vi bott tre gånger och nu sa jag till pv att nästa gång, då får det bli två övernattningar, för det blir alltid så himla stressigt när vi ska ner.

Frukosten är fin. Lagom.
Inte femtioelva olika brödsorter, men det som finns räcker.
Lägg därtill fil, yoghurt, olika sorters müsli, mandlar och linfrö och allt sånt, marmelad, sylt, små pannkakor, stekt bacon, kokta ägg, tunt skivade skinkor och korvar, ost, jucie, te och kaffe förstås och så ett fat med klyftade frukter.

Här är en länk till hotellet.

Och här en underbar journalfilm från Ystad! Man kan nästan höra Hans Villius röst.


söndag 17 april 2016

Söndagkväll ...

Baddräkten hade jag lämnat hemma.

Tänk, att två dagar hemifrån kan göra sån skillnad!
Och det var solsken, blåst, regn och mera solsken!
Och det var Billy Elliot, middag med sonen och hans flickvän, tågresan till och från Malmö, Sekelgårdens hotell, klockringning och lurblåsning .., underbar frukost .., medmänniskor och prat och två västerbottningar i en frukostmatsal och gemensamma bekanta.

Hur många tusen gånger promenerade jag här med vår hund?  Havet bakom ryggen. Och allén med kastanjer.

Och sen Åbergs Trädgård .., en dödsolycka utanför Sövestad ..., långa köer .., och en omväg som tar oss förbi Baldringe och ett landskap så böljande,  så där så man nästan tappar andan, men man tänker på mannen som krockat mot en lastbil och att hans liv så hastigt tog slut. Och man tänker att vi vet, men kanske inte hans anhöriga.

Och så ett besök hos min syster på landet utanför Hörby .., trötthet, paj .., ystra hundar, prat om en jättestor tv-apparat och så hemma igen.

Ja, så är det, att besöken i Ystad fyller mitt hjärta till brädden med glädje och jag tänker att någon gång skulle jag gärna vilja bo där igen. Att kunna cykla genom Sandskogen och bada i ett hav som känns annorlunda än det som finns här. Som är mer turkosfärgat och där stranden är ljusare.

Utanför hotellet. Det är alldeles tyst i hela stan. Och ensam står jag där på trottoaren.

Och jag tänker på natten mot idag när jag inte kunde sova .., när jag låg vaken och hade ställt fönstret på glänt och jag låg där under hotelltäcket och lyssnade till tornväktarens lurblåsande och till Mariakyrkans klockklang och den där glädjen över att känna sig hemma, den slog liksom läger i kroppen.
Kurade ihop sig som en liten hundvalp. 

Att vara i Ystad är som att vandra omkring i en del av ens liv som kommit att betyda så mycket.
Som att öppna dörrar till det som är livet .., dörr efter dörr .., och mamma på kyrkogården och första egna lägenheten och en alldeles egen nyckel och pelargonior i fönstret och att möta sig själv. Sånt tänkte jag på där i mörkret.

Senare på dagen tittade jag in på Möllers bageri.
Där fanns såväl Frans-tårta som bakelser med melodifestivalvinnarens bild ovanpå det hela.
Men några milanokakor fanns inte längre.
Och ovanpågrannen är död sedan något år tillbaka och lilla Fridhems Livs där jag arbetade i tretton år, den har förvandlats till lägenheter.

Det är förstås så det är.
Allt har sin tid.



lördag 16 april 2016

Bilder ....


Ja, jag älskar bilder!
Först AP på sin häst; han som har nästan helt vitt huvud.
"Äää ..., okej ...", står det som bildtext.
Som om hon just upptäckt att hon rider på en elefant.



Och så sonens bild.
I ett par månader har han tillbringat veckorna i Karlsborg, på K3.
Nu var den sista tentan avklarad och det hela firades med bastu och bad i Vättern tillsammans med kurskamraterna (simtur mellan bryggorna - helvetiskt kallt, sa sonen) och så tog han den här bilden, som jag tycker så mycket om.

Men varför lägger en mamma ut sina barns bilder? kanske någon tänker.
Svaret är enkelt.
Hon tycker om bilderna.


Inför den sista tentan kom den här bilden till familjechatten.
"Frågor på det ...?" skrev sonen som pluggat hårt.
Mamman - som är jag - svarade: många!
Pappan : glasklart! :)

Jag är så glad för den där familjechatten på messenger.
Även om familjen splittrats, dels genom skilsmässa, men också på grund av långa avstånd, så hålls den ändå ihop på den sidan.
Det känns bra i hjärtat.

fredag 15 april 2016

Dagens fönster ...


... finns i Ystad och var en gång mitt.


En fredag ....


Tar bilen till Heberg för att titta på skor men hittar inga.
Som vanligt.

På hemvägen lyssnar jag till P1; det handlar om barn som vägrar vanlig skolundervisning eller föräldrar som tycker att hemundervisning är bättre och som har flyttat till Åland, där är det tydligen lätt att få undervisa hemma, på egen hand.

Barnen intervjuas.
Jo, det är bra att få vara hemma, man behöver inte läsa om vikingar om man inte vill, då kan man göra nånting annat, säger en.

Tala om att där nog måste vara disciplinerade föräldrar - en av dem är förstås hemma på heltid - och mannen i familjen säger att han aldrig tidigare varit fattig, men det är han nu, nåja, att äta gröt ännu en dag i veckan dör man ju inte av, menar han.

Allt handlar om prioriteringar.

Hela vägen hem regnar det.
Ösregn.
Stannar till i Ullarp och köper ägg från bondgården.
Perfekt att kunna swisha betalningen - hur ofta har man exakta kontanter -?

Hemma igen.
Nybryggt kaffe .., ser hackspetten i lilla eken .., och lyssnar till romsk musik.

torsdag 14 april 2016

Torsdag ...
Ifall ni nu inte hade koll, alltså.


.... och dom här två förmiddagspassen per månad, är bara så underbara!

Fullt upp hela tiden, men man hinner ändå och den känslan har man aldrig annars.

Och ute på lastbryggan står två chaufförer och småpratar lite .., den ene med lite nybryggt kaffe i hemköpsmuggen. Den mannen är långt från sitt barndomsland. Nu är han hallänning. Eller världsmedborgare. Välj själv.
Båda två kör mejerivaror, men för olika bolag.

I fyrtiotvå år har jag arbetat i butik och en sak kan jag i alla fall säga och det är att chaufförer till nittionio procent är himla sociala och trevliga människor; ofta pratglada och hjälpsamma.
Och alla är vi beroende av dem.


Här är en annan chaufför.
Det är Håkan som kommer med postburen.
Idag är den ovanligt lite fylld; i tisdags nådde paketen nästan ovanför gallret och numera är det ofta tunga paket, även om maxgränsen är bara 20 kilo.

I dom grå plastbackarna ligger veckotidningarna för torsdagen .., dvs, Svensk Damtidning, Året Runt, Hemmets Journal och en hel drös andra. Det tar tid att först ta ut dom gamla, skriva ner antalet returer, föra in det i datorn och sen ska alla lådorna med returerna plomberas och märkas. Det händer att det är sju, åtta lådor och då är det knepigt att hinna med just nånting annat.

Håkan är en glad herre; han är Fisk, storebror och har vänster tumme upp.
Jag tror att han är ungkarl också.

Dagens fönster ...


Ja, även det fångades av Ulrika och jag tror mig minnas att det var från Kyrkås.


Två fina händer ...., nej, tre!


Om man själv har händer som är skrynkliga och fyllda med små värkbulor; lägg därtill naglar som bara nån enda gång lackats fina, då upphör man (i alla fall jag) inte att förundras över såna här händer!
Jag tycker att det är så otroligt fint! 

Det händer ofta att jag i kassan upptäcker kvinnor med vackra naglar eller händer, eller kvinnor - för det är oftast kvinnor - som har så lena och mjuka händer! 

Båda mina systrar tillhör den där sorten som jag avundas.
(Det finns en sort till .., dom med långa, smala ben .., ååå, sicken lycka det måste vara!)

Och så finns ju Barbro i Uppsala - Babsan - som igår skickade den här bilden, apropå händer.
En mormor och hennes dotterdotter som fått låna sin mormors nagellack.
Och så spret-ben som åtminstone för mig att le.

Tack Barbro!


Ps. Den lenaste handen jag någonsin träffat eller hållit i, den tillhörde en medresenär på tåget mellan Ystad och Malmö. Kvinnan som satt mitt emot mig, visade sig heta Nathalie och kom från Brasilien.
Och ja, hon var drabbad av reumatisk värk. Hennes händer var som silke! Och vilket varmt leende hon hade!  Bilden togs den 29:e augusti 2006. Ds.

onsdag 13 april 2016

Några händer ....


Från vänster räknat uppifrån:

1. På semester i Grekland - Emma och jag själv har just hoppat i havet från båtens övervåning - och där nere, i ett turkosgrönt Medelhav, där hör vi en kvinna prata norrbottniska. Det blir en stunds småprat där i vattnet .., sen trivsam lunch tillsammans när båten ankrat och tänk, facebook-kontakt ännu åtta år senare. Kvinnan som hade sån utpräglad norrbottensdialekt heter Maria Young och bor i Sheffield, i England.

2: Veterinären Inga Haraldsson i Sövestad utanför Ystad syr igen det sista efter att ha kastrerat pElle.

3. Bohuslänssemester tillsammans med pv. Ute på landet bor vi på Bed & Breakfast och på morgonen kommer värdinnan bärande på ett fat.

4. En ung hand som tillhör Jonas, barndomskamrat till Anders och - åtminstone då - ivrig samlare av upphittade skelettdelar.

5. Gösta Pehrson, pv:s morbror som inte längre är i livet.

6. Gatumusikant som förgyllde dagen.

7. Tryggve cyklar flera hundra mil och kommer och handlar i affären .., och så frågar han om där finns någonstans att slå upp sitt tält? "Du kan få tälta hos oss, eller sova i Hildas rum", säger jag och ringer hem till pv och förvarnar. Jodå, han tar emot den främmande mannen så vänligt, så vänligt.

8. I Ystad bor en solstråle som finns på Instagram under namnet solupp.

9. Torun från Umeå - boendes i Staffanstorp - hade somrig duk på bordet och dottern en fin hand.

10. Rara vännen Eva på Frösöns hand. Med penseln redo!

11. Ghana i fjolsomras .., mörka, vackra armar och händer!

12. En matte och hennes hund. AP och Nelly. Och en bit av en vänsterhand.


Dagens fönster ...


... fångades i Skinnskatteberg och det var Ulrika som hade håven med sig.

Tack Ulrika!

tisdag 12 april 2016

Idag är det Efit - ett foto i timmen -. 
Jag försöker att haka på och andra som är med, ja, det hittar du här.



Klockan 6:00 ..., då har jag varit vaken i en timmes tid och lyssnat till P1-prat.
Idag ska pv ta bilen till jobbet, men först går han en sväng med harry.
Fönstret är öppet.
Jag står där och tittar ut och tänker att det är som att befinna sig i djungeln.
Kvitt-kvitt!
Undrar just om Ulrika kommit igång?
Det var hon som påminde mig och andra om Efit igår.


Vid 7:00 - tiden ....
Sömnig morgon för två hundar.
Nelly har för övrigt legat på soffan hela natten, med mattes blå sjal under hakan.
Från tv:n hörs SVT:s gomorronprogram.
Skönt att slippa reklam!


Klockan 8:00 ser det ut så här där jag sitter och skriver.
Det verkar bli en lika fin dag som igår.


Vid 9:00-tiden har jag tagit hundarna på promenad.
Jag ser mängder med kajor, starar (sitter två och två på nån ledning vid Lilla Stensjö) ..., en skuttande harpalt .., två humlor .., vitsippor ..., och begynnande björklöv - nu modell musöron -.
Och så här ser det ut vid pElles grav, alldeles intill växthuset.
Om någon undrar så var pElle en katt.


Klockan 10.00 .... svarar jag på en kommentar här på bloggen och när jag är klar, slänger jag ett öga på A4-papperet där jag skrivit upp alla födelsedagar i april. Ja, inte alla i hela världen, men dom som jag känner. Tänk, att Linda i Skåne (hon som hade bloggen lindalotta) blir fyrtio år på lördag!
Och pv:s fina dotter Hilda fyller år den tjugonde och önskar sig en kudde i present - tala om att inte ha stora krav -! Två ystadbor - Fru Grå och Karina Fridh - har också bemärkelsedag i april.
Och min kusin Göran - en debattglad herre som verkligen står för sina åsikter - är bara tre månader yngre än jag själv! Och den sista dagen i april fyller min rödvitrandiga systers barnbarn Nathalie år.


Klockan 11.00 ..., sitter jag ute på stentrappan med ansiktet vänt mot solen.
Det är varmt ute.
Sommarvärme, rent av.


Klockan 12.00 ... blir det lunch av allra enklaste slag.
Mjölk och flingor.
Visserligen ekologiska (mindre goda än dom vanliga, tycker jag ..,  mjukare).


Klockan 13.00 ..., gläds jag än en gång åt vykortet från Ingrid i Dalarna.
Hon är en bra bit över åttio, men är den mest allmänbildade och skärpta människa jag vet.
Har arbetat som lärare och skriver brev och vykort fyllda av humor och klokskap.
I min ungdom skrev hon till mamma. Breven stod till höger på nedersta hyllan i ett av köksskåpen.

Och nu blir det uppehåll i flera timmar - ty ny cyklar jag iväg till arbetet -.


Vid 14-00 - tiden, lite tidigare än så, tar jag cykeln och ger mig av till affären.
Det är då jag upptäcker en duva som ligger på ägg, alldeles tvärs över vägen bara, hos grannarna.
Lugn och trygg blir duvan kvar i sitt rede när jag stannar till och tar bilden.


Vid 15.00 passerar jag charken och upptäcker att A-M är i färd med att göra fem smörgåstårtor.
Att arbeta i delikatessen är inte bara tungt, det fordrar kreativitet också.
Och att du är flexibel.
När jag ibland tittar på beställningarna, då ser man hur många olika alternativ det finns och nån vill ha smörgåstårtan på ena sättet och nån på det andra.
Och sen finns stora och mindre bufféer .., räkmackor, ja, allt möjligt!


Vid 16.00 ..., är dom klara och får nu stå och dra till sig smakerna över natten. 


Klockan 17.00 är jag rastavlösare i charken.
En kvart, tjugo minuter är jag där och hinner bland annat småprata med en man som köper Risbergs lökkorv och då berättar att grundaren av Risbergs lökkorv, ja, det mannens morfar eller om det möjligen var hans mors morfar.
"Han hade butik på Nyhem inne i Halmstad", säger mannen medan jag paketerar och väger korvbiten.

Mellan klockan sex och fram till dess att vi stänger, klockan åtta, finns inte tid för att ta bilder.
Många av dom som har sommarstugor i Haverdal (men bor i Småland/Bohuslän/Västergötland)  har kommit ner för att vår-röja och det blir långa köer och Malin - som gör ett försök att ta rast - blir ideligen kallad till kassan. Och så har vi veckotidningarna att ta hand om; datumkoll och påfyllning av varor.


Klockan 20.00 är arbetsdagen tillända (juni, juli och augusti stänger vi en timme senare) och jag cyklar hemåt, under accompanjemang av koltrastsång.
I Steninge, inte långt från där friherrinnan bor (vilken utsikt hon har .., alltid havet!) ser det ut så här.
Moln på väg in över land.
Jo, men det är ju klart .., nu stundar ledig dag!


Klockan 21.00 ... tittar vi på Champions Leauge i fotboll och pv berättar om sin dag och jag om min. Båda är vi trötta. Jag har ont i bröstet; precis mitt i bröstbenet och pv säger att "nu MÅSTE du kolla med läkare, så här kan du inte ha det!" Lilla Nelly kryper ihop nära bästa vännen.




Och sist av allt ser det ut så här.

måndag 11 april 2016

Ingen rubrik ...


Så här är det ju; att om man tar sig ett dopp i ett mer än iskallt hav och sedan lägger sig på ljummen sand och ligger där och känner solvärmen mot ansiktet och mot likbleka benen .., då mår man så bra, så bra, så bra.



Sen kan man sätta sig upp lite och titta på solglittret och ta en koll på klockan .., jaha, ännu en liten stund kan man njuta av detta och strålar solen i morgon, då får solstolen följa med.

Och nu är det bara en timme kvar, tills det är dags att cykla till affären.

Livet.
Det känns så himla bra.

Tack för det.
Olikheter ...


Minst en gång per dag - ofta mer än så - frågar någon kund var jag kommer ifrån, allt med hänvisning till dialekten. Senast igår. Och det är alltid i positiv anda.

Det tänkte jag på när jag läse Anna-Lena Lauréns krönika, den här ovanför.

Måndagsfönstret ...


.... jo, men jag tycker verkligen sååå mycket om herr Stare som sitter uppe på tv-antennen och flöjtar så fint om dagarna, jodå, det gör jag.

Men att han nödvändigtvis måste bajsa precis på sängkammarfönstret, det är ju aningen mindre kul.
Av sex rutor har han lyckats pricka av fyra.


söndag 10 april 2016

Igår och idag ...


Efter dagar med gråmulet väder - med regn och rusk -  vände allt igår och det blev nästan som sommar. Försommar, i alla fall.

Vi ropade till grannarna som bor mitt emot oss, på andra sidan vägen, och frågade om dom ville ha kaffe och kanelbullar och tänk, det ville dom. Det var första gången vi satt tillsammans och ååå, så trevligt det var!
Kvinnan är från Östhammar i Roslagen och hennes man är uppvuxen i Halland och om några veckor väntas smått; det allra första barnet.
Just såna möten tycker jag så oändligt mycket om och kaffe och kanelbullar klarar man sig långt på.

Sen blev det jobb för min del och som alltid mycket att göra, men mer ändå nu, när dagarna är längre och värmen har kommit. Nu har man friskat upp minnet för plu-numret för grillkol och briketter och den sista timmen  - som vintertid kan vara ganska lugn - då är det full fart!

För första gången i vår cyklade jag till affären, men på väg hem vid kvart över åtta, ja, då föll mörkret hastigare än jag tänkt mig, så pv stod med bilen i Steninge och väntade och så fick cykeln och jag själv lift sista biten hem - den utan cykelbana -.
Men fram till dess .., ååå, det var som att cykla i ett hav av koltrastsång!

Nu är det söndagmorgon.
Natten mot idag har varit kall och tulpanerna som blev kvar ute på altanen, har frusit.
Jag har fyllt på fröautomaterna och nötväckan hade knappt tid att vänta på att jag skulle gå därifrån, så brått var det med frukosten. Nu är det slut i 20-kilossäcken och vi har ingen fler i affären.
Aj, aj.

Måtte värmen komma på allvar och därmed alla flygfän!