tisdag 8 november 2016

Skagen ....


Är det knepigt att hitta till hotellet i Odense, ja, så är det desto enklare när vi kommer till Skagen. Tack vare Google Maps har jag redan långt innan avresa kollat var hotell Skibssmedien ligger, alldeles vid svenska sjömanskyrkan och lätt som en plätt är det att hitta dit.
Ååå, så fin den lilla kyrkan är!


Det är dåligt väder mest hela tiden .., regn och rusk och styv kuling!
Vi kör runt lite i stan för att orientera oss (den är inte stor) ..., och beslutar oss för att ta såväl Michael och Anna Anchers hem samt Skagens konstmuseum på lördagen och förresten är vi ganska möra efter allt körande.

Halv nio på kvällen äter vi middag på Bodilles Kro, nere vid hamnen.

Innehavaren heter inte Bodille - men väl Dorthe - och är som en snäll mamma.
I tio år har hon drivit den här krogen.
Så där sitter vi i värmen och utanför öser regnet ner och det är mörkt och väldigt mycket november.

Och så kommer maten!
Detta är det mest makalösa vi har sett i portionsväg och fyra köttfärsbiffar tronar på ett stort, avlångt bufféfat, lägg därtill halva Skånes skörd av gröna ärtor, ett sällskap morötter ., ett stort berg av pommes frites och i en såssnipa finns hemlagad bearnaisesås.
Jag kan säga att detta med resår i kjolen är väldigt bra att ha såna gånger.


Så blir det lördag och ännu mera ösregn!
Efter frukosten strosar vi omkring i småbutiker och jag hittar en glittrig adventskalender - en sån som friherrinnan önskat sig - och lite annat smått och gott.

Klockan 11.00 öppnar museet eller det som är konstnärsparet Anchers hem.
Eller var. 
Huset är rödmålat och i den lilla biljettluckan sitter en herre och säger vad vi får och inte får göra och hela hemmet är fyllt med konst och inte enbart av makarna Ancher, utan också av deras vänner.
Tyvärr var det så mörkt i husets alla rum, så det var närapå omöjligt att kunna njuta av allt detta.

Bilden från museets hemsida.

Allra, allra bäst tyckte jag om Michael Anchers dörrmålningar!
Så totalt underbara!


Bara en liten bit från Anchers hus, ligger Skagens konstmuseum.
Det kan jag säga .., att så nära paradiset har jag nog inte varit på länge!
Tänk er sal efter sal med den allra mest ljuvliga konst .., och därtill sköna bänkar att vila benen på.


Med hjälp av en finurlig broschyr kan man se vilken tavla som är målad av vem.
En App finns att ladda ner - Skagens museum - och då blir det hela ännu mera intressant, ty då kan man välja ut en tavla eller en konstnär och på så sätt få ännu mera information!



Och i museets lilla butik (som inte är så liten ...) köper jag en bok som handlar om Michael Ancher och gode vännen - tillika konkurrenten - P.S. Kröyer; dom båda står för övrigt staty framför museets entré. Titta, vilken fin handstil Ancher hade!


Och helt annorlunda är Kröyers!
Sånt här tycker jag är så himla intressant!



Några dubbla kort fick följa med hem, bland annat det här som visar paret Anchers dotter Helga.
Konstnären var engelsman och hette Adrian Stokes. Är den inte alldeles underbar ....!
En svensk konstnär vid namn Oscar Björck hade flera fina alster på väggarna.

Kronprins Fredrik med sin fina familj ...

Efter de båda museibesöken och inköp av svindyra frimärken (i Sverige kostar ett porto inom Europa 13:-, i Danmark 35:- svenska kronor!!!! Då blir det bra mycket billigare att använda sig av detta och så är det samma pris över hela världen och blir mer personligt. ) blir det eftermiddagskaffe i svenska sjömanskyrkan - den ligger ju bara alldeles intill hotellet -.

Men här skulle jag kunna tänka mig att slå till ..., säger jag till pv.

Kyrkan tillhör numera en stiftelse och drivs av såväl någon anställd som volontärer.
vacker den är!


En liten barnhörna finns också ..., ja, eller nåt sånt.



Samlingslokalen ligger en trappa ner från gatuplanet och det är där vi träffar vi foxterriern Ivar som är tretton år och så otroligt charmig. Här sitter Ivar och hoppas kanske på en vaniljkakebit .., ja, men det tycker han nog vore på sin plats.

Ivars husse - som är från Bohuslän och känner till bonden där min f.d. svärmor en gång hyrde sommarstuga - tar fram sin mobil och visar bilder på en förfärligt sargad Ivar; en inte alltför vänligt stämd rottweiler hade bitit honom svårt över ryggen, men nu är Ivar sig själv igen och jag berättar att Ivar var min pappas namn och så heter även min son .., kanske är det därför jag blir så förälskad i den här fyrbente krabaten?



Vad gör man då där i Svenska Kyrkan?
Tjaaa, vi dricker kaffe och kalasar på en jättegod vaniljsockerkaka (värdinnan ger oss receptet) och vid ett av borden sitter fyra kvinnor och så Ivars husse och en av kvinnorna - hon som heter Rita och är på bilden här ovanför - hon stickar halsdukar och mössor som ska gå till julförsäljning.
En liten mössa och en lika liten halsduk (kommer ni ihåg såna där babyhalsdukar där man liksom sticker in ena delen i den andra?) får följa med hem och bli till present till lille grannen Julius.

Runda-bordssamtal .....

"Men ååå, det måste vara att drömjobb att vara här ...!" säger jag till kvinnan som ansvarar för det hela,.
Jo, det tycker hon också .., alla dessa möten med människor som tittar in .., det kan vara bröllop och konfirmandläger och så alla ströbesökare och sjömän och alla andra.

"Men du kan komma hit och arbeta som volontär Elisabet, man kan arbeta bara två veckor om man vill ...", säger hon.

Jo, sånt kan man fundera på; det är ju bara två år kvar tills det vankas pension.




Nu hade vi ju inte förväntat oss solsken och tjugo grader varmt - det blev ösregn, styv kuling och en dunderförkylning - men kanske om vi åker dit till våren .., eller hösten?

Hur som helst: Skagen rekommenderas varmt!
Och vi kom varandra nära, tycker jag.
Dom senaste månaderna har det varit så mycket jobb för pv; ja, vi har knappt hunnit prata med varandra.

Mer om svenska sjömanskyrkan och även detta med volontärarbete, kan man läsa här.
Dagens fönster ....


Det var väl ungefär så här det var under våra dagar i Danmark.
Men elefanterna gladde och genaste tänkte jag förstås på den här madamen ....

måndag 7 november 2016

Bilder från en resa ....


Avresa torsdagmorgon.
Nelly lämnas hos friherrinnan i Steninge och i Ystad får Harry kampera tillsammans med labradoren Meja, ja, hos mina barns pappa och hans fru. Stor glädje!
Och vi kör vidare ..., över Öresundsbron och sen tar jag vid och rattar vidare och plötsligt slår det mig att jag är drygt sextiotvå år och detta är första gången (!!) som jag kör bil utomlands.
Helt sanslöst!
Just efter bron är vägen fyrfilig och det är inte långt ifrån att jag får ont i magen - det sprutar bilar från alla håll och kanter -!

Hotellet ..., rekommenderas varmt - om ni har bra lokalsinne -.

Första övernattning blir i Odense på Fyn.
Då har vi bytt chaufför sedan ett tag tillbaka och det är jag himla glad för, ty nåt värre än att hitta i den här staden - där var och varannan gata i city antingen är avspärrad eller enkelriktad, ja, eller så är det en återvändsgata -  det kan jag knappt tänka mig! I en timmes tid snurrar vi runt och gps-damen har noll koll på avspärrningarna och pv sliter sitt hår.

Till slut - halleluja - kommer vi fram till hotell Windsor på Vindegade 45.
Vi får ett helt okej vindsrum och det här (bilden längst uppe) visar utsikten.
Åååå, det är som en gammaldags adventskalender där fönstren blir luckor att öppna!




Här är en liten film om just Odense.
På kvällen hittar vi en italiensk restaurang .., jag har då blivit vanvettigt hostig och förkyld och efter middagen stuuupar jag i säng och hostar mig genom natten. Aj, aj, så oturligt!

I antikaffären ....

Fredag efter frukost bär det iväg över Stora Bältbron och därefter rakt norrut.
Vi kör längs E 20 och landskapet är tämligen platt och halvtrist, men i Skanderborg, ååå, där är det plötsligt kuperat och så vackert! Och plötsligt strålar solen!
Och detta är känslan .....


Där stannar vi till och tar en liten promenad i centrum ..., vi dricker kaffe nere vid strandkanten där sothönsen simmar så fridfullt och vi tittar in i en antikaffär där en pratglad farbror tar emot.


I butiken finns absolut  A L L T!
Kalle Anka från 1975, till exempel och på danska heter Ankeborg "Andeby".


Och nu i snart juletider har han plockat fram miljoner små tomtar, halmbockar och inte minst julgransbollar -  eller pumlor - som Bert i Luleå har lärt oss att det heter.


Blir det några fynd?
Jo, Pv hittar en gammal barometer och själv köper jag en liten, liten ram som ska bli till stor glädje, har jag tänkt.



Och så ännu mera norrut!

Några mil från Skagen börjar det se ut så här - nästan som ett månlandskap -!
Jag sitter i bilen och försöker räkna ut när jag senast besökte Skagen och kommer fram till att det måste vara mer än tjugo år sedan! Då .. hade vi (mina barns pappa och två av barnen) kört bil från Malå till södra Spanien - åtta mil söder om Alicante - och jag minns att på hemresan tog vi fika på en stranddyn i närheten av Skagen och jag tänkte att ... men varför kör man flera hundra mil som en galning, när det finns nånting så vansinnigt vackert som detta att vara vid havet på Jylland?!

Nåväl, vid halvfyratiden är vi framme - då har vi kört närapå åttio mil allt som allt - och så blir det incheckning på underbara hotell Skibssmedien .., men det - och resten - tar jag i morgon.

Har ni orkat läsa ända hit .., ja, då vet ni ju vad som gäller ..- det där med tapperhetsmedalj -.
Hej å hå!

Måndagsfönstret ....

Bilden togs igår, söndag, hälsar ellem i en kommentar.


"Här har vi vinter nu! 
Snöat sen i onsdags. 
Ellem".
 
 

onsdag 2 november 2016

Tack Susanne ....


Och så ringde jag vårdcentralen i Getinge och eftersom inget av alternativen ("tryck 1", "tryck 2") passade, så väntade jag tills man fick prata in ett meddelande.

Så badjag  telefondamen som - hopefully - avlyssnar det hela att hälsa till distriktsläkaren Susanne och tacka för hennes brev som kom till pv igår och allra, allra mest ville jag tacka för dom sista fyra orden i brevet.

Vilken omtanke!

Och vilken lättnad!
Denna dagen ett liv ...


Bara njuter.
Plockar undan och tänker på den här madamen som har börjat ett nästan-nytt-liv och numera har skinande ren diskbänk och ordning & reda. Jag måste säga att det inspirerar. Alltså plockar jag undan allt eftersom ..., flyttar högar från ena stället till det mer osynliga ..., och så är det ju inte tänkt förstås, men det som inte syns finns ju inte ,-)


Tar hundarna på promenad.
Vi går johanssonrundan och har solen i ansiktet på hemvägen. Nelly är sprallglad och skuttar och har sig och inget gör mig väl lyckligare .., för tänk, att så är det verkligen, att hundar kan smajla!

Sista biten tar vi genvägen i skogen, nära bäcken och så kommer man bakvägen in till Ecke och Britts tomt och där finns en trägrind där Nelly brukar stanna - hon har en gång fastnat lite mellan spjälorna - men när vi kommer dit är Nelly inte där .., hon har helt enkelt skuttat iväg hem och står ute på "bron" och väntar när vi kommer. Aja, baja.


En liten stund senare ser det ut så här.
Oj, som hon snarkar och harry har förstås tagit bästa platsen; hörnan där hon vill ligga.


Fast då hjälper jag till ..., harry får flytta sig lite och se där, då ryms hon ju på en liten hörnbit och allt blir frid och fröjd.


Och friherrinnan ringer och bjuder på Fattiga Riddare med björnbärssylt till.
Jo, man tackar.
Så sitter vi i hennes vardagsrum och i kakelugnen brinner det så fint ..., och det är varmt och skönt och jag har tagit med mig nellys mat och i morgonbitti ska hon alltså komma till friherrinnan, en hund och en katt och bli där i fyra hela dagar.




Väl hemkommen sitter jag nu här och skriver och lyssnar till detta, som är något av det vackraste jag vet. Och ja, jag vet att det inte är jul ännu.
Dagens fönster ....


Från Annika i Kävlinge kom en gång den här fina lilla ängeln och hamnade i det gula huset.
Och eftersom Annika hade födelsedag igår, så får det bli ett dagen-efter-fönster.

Mer om dessa små skyddsänglar kan man läsa här.

tisdag 1 november 2016

 Franciskus ....


Det är sannerligen inte var dag herr Påve kommer till vårt land, men nu är denne till synes så godmodige man här och jag låter tv:n vara påslagen och följer mässan från Malmö. Där kommer han i vad som liknar en golfbil och människor ropar och vinkar .., och så lämnar han plötsligt bilen och tar emot småbarn som räcks fram till honom och han välsignar dem och mammor och pappor blir glada och tacksamma och småttingarna förstår förstås ingenting.

Själva mässan är vacker.
Otroligt fin musik!
Vackra kläder.
Vackra färger.

Och jag åker baklänges i tiden till tredje advent 1979.
Mina barns pappa och jag själv har då tillbringat en månad i Argentina hos min mamma, nu är vi på hemväg och ska flyga från Kennedy Airport och vi har valt att stanna två dagar för att känna på New York.

En av dagarna är det snöyra och vinden är iiiiisande kall och för att få lite värme, tittar vi in i S:t Pauls Cathedral, där det just då pågår en mässa. Katedralen är absolut fullsatt .., vi står längst bak närmast den tunga dörren och bara tittar lite .., och efter en stund öppnas dörren och snön yr in och där kommer en polis i uniform .., han borstar av snön .., tar av sig huvudbonaden, gör korstecken och mumlar lite .., och så står han där en stund med böjt huvud, innan han tar på sig "mössan" (som inte är en mössa, utan en med skärm) sträcker lite på sig, öppnar dörren och går ut igen.

Jag glömmer det  a l d r i g.




Och riktigt så här spännande (som i början av filmen) var det inte, men ändå ...
Skåne tur och retur ....


För den som i vanliga fall lever ett stillsamt och tämligen inrutat liv, så blir uppstigning vid femtiden och två timmar senare en biltur till Hässleholm, ja, det blir som ett mindre äventyr!

Fint väder på ditvägen och medan hästhagar och byar med krumeluriga namn passeras, försöker jag räkna ut hur många gånger jag kört just den vägen? Det är sju år (den nittonde november 2009) sedan jag fick min första knäprotes - just i Hässleholm - och onekligen har det blivit många återbesök.

Den här gången är det sagt att jag skulle få träffa den kirurg som en gång höll i skalpellen, men se ...,  han visar sig bli upptagen av fyra akutfall och efter sedvanlig röntgen (vilket sjå den arma sköterskan hade att få bra bilder!!) , så blir det i stället undersökning av forskningskoordinatorn som berättar att herr Kirurgen har tittat på röntgenbilderna och menar att en operation - av något slag - är det enda tänkbara. Antingen byts plasten på protesen ut, eller så blir det ny protes.
Så blir det då bestämt just detta.
Kallelse kommer vad det lider .,. och då blir det allt det vanliga - träff med narkosläkare etc -.
Ett par månaders väntan i den långa kön, men det kan jag ta.

Totalt kanske trettiofem mil blir det ...

Från Hässleholm (där jag nu hittar utan problem) bestämmer jag mig för att "tvärtitta" in hos min rödvitrandiga syster som bor på landet, nån mil söder om Hörby.
Om ni har vägarna förbi någon gång, så sväng in i Hörby och fascineras av torget och det vackra Stora Hotellet och kyrkan! När man kommer från Hässleholm, då liksom omfamnas man av torget; det är ungefär som att komma in i ett torg i något medelhavsland!

I Hörby kan man se stora traktorer på Icas parkering och Ica Kvantum är den enda livsmedelsbutik jag har besökt där man tar en kölapp när det är dags för betalning. Det är genialiskt! Inga långa köer att stå i .., där finns en bänk att sitta på för den som vill vila sina ben .., och framför allt tror jag att butiken vinner på det; ja, ser man att det är några nummer före kan man lätt lämna kön och se sig omkring bland andra varor i butiken, i alla fall dom som finns i närheten.


Just när jag svängt in på den lilla, lilla grusvägen som går till min systers hus, ringer jag och frågar hur hon har det och hon i sin tur undrar hur det har gått med sjukhusbesöket och är jag redan hemma i Stensjö?
Själv frågar jag om hon möjligen kan bjuda på en kopp kaffe?
Jodå, när då?
Ja, om tio sekunder ungefär .., säger jag och det är väl ungefär då som jag parkerar på infarten.

Harry har fått göra mig sällskap och han blir alltid fullkomligt galen av glädje när vi kör in på gården där min syster bor. Och där är ju Tara - hennes dalmatiner - och åååå, så dom brukar jaga varandra ute på den jättelika tomten!


Men se Tara har blivit opererad i ena örat och har av veterinären fått stränga order att inte busa med andra hundar, så harry han springer runt-runt-runt på gården och undrar var bästa kompisen nu håller hus och varför kommer hon inte ut??
Tara är så underbart mjuk och fin .., och bäst man sitter på en stol i köket har man hennes lena nos i sin hand!


Under åren i Skåne har det funnits tre dalmatiner i familjen.
Först Perdita - det var tiden i Lund - sedan Mizz som var den underligaste hund jag har varit med om och så, nu då, denna ljuvliga Tara.


Så blir det då kaffe och gott fika (på Ica har jag köpt honunsglacerade kamben ...) vid matbordet ..., ja, i det där rummet där vi brukar äta stekt gås och där har vi också har ätit julmiddagar. Huset är gammalt med lågt i tak och i fönstren mot söder står dom absolut största pelargonior jag någonsin skådat!

Och så blir det lite småprat .., mest om knäet, men också om eländet med att installera den av pv nyinköpta tv:n (tanken var att vi skulle köpa ny fjärrkontroll ...) och krånglet med att få igång alla kanalerna och väldigt mycket prat blir det om allehanda manualer som man råkar få ..., ja, lite sånt.

Sen hemåt.
Innan jag ens kommit till Ängelholm känner jag mig aningen yr och framför allt vanvettigt trött, så jag stannar vid en p-plats och vilar nån halvtimme, allt medan bilar och långtradare dundrar förbi. Och så kommer regnet.

Och jag tänker att måhända är det all spänning som nu kastas överbord .., och detta att äntligen, äntligen få ett besked .., ja, som orsakar all denna trötthet? Jag hämtar upp pv från studiedagen på skolan .., svänger in på Elgiganten och väl hemma stupar jag på soffan Ektorp och vilar rakt av i två timmar.
Herr pv .., han målar väggarna i hallen och sätter två degar som senare ska bli matbröd, respektive kanelbullar.
Jag tänkte förut att min mamma nog var en av de mest effektiva människor jag träffat, men frågan är om inte den småländske pensionatsvärden spelar i samma division. Han är makalös!

Nu är det i alla fall tisdag och den sista arbetsdagen för den här veckan.
I morgon är det ledig dag och på torsdag bär det iväg västerut.

Det blåser friska vindar .., jag har gett småfåglarna mat och ska nu ta hundarna på promenad.

(Och apropå kartan: härifrån till Hässleholm är det knappt 13 mil. Från Hässleholm till min syster är det 5 mil .., sen blev det inte direkt raka spåret hem ...).

Dagens fönster ...


Två vackra fönster fanns i håven när Ulrika tittade efter, ja, nu när hon varit i Skåne på besök.

Det här är det andra fönstret.

Tack snälla Ulrika!

måndag 31 oktober 2016

I ottan ....

Hässleholms sjukhus, entréplanet

Sover dåligt .., mobilväckningen ställd på kvart över fem .., vaknar vid tre och kan omöjligt somna om. Har mardrömmar (skyller på medicinen som jag började om med, vill verkligen ge den en chans) .., drömmer om stora råttor på köksgolvet (hemma i Malå förstås) ..., och vaknar ångestfylld.

Lyssnar till P1 dokumentär och därefter Andliga Sånger, men slumrar till lite mellan varven.
Harry intill mig. Nära, nära.

Och nu uppstigen, duschad och så väntar frukost och sedan ska jag köra iväg till Hässleholm. Jag hoppas på bra väglag. Hundarna får göra mig sällskap.

Hoppas nu att jag får hjälp!
Dagens fönster ....


Så här skriver madame Bloggblad som - tänk, vilken tur - hade fönsterhåven med sig till Småland! Tack snälla!

"Utsikten från hotellfönstret i Jönköping: Sofiakyrkan, som en stor bakelse med rosa marsipan och spritsad grädde. En mängd små fönster i olika mönster.

Taget i lördags morse efter en maffig hotellfrukost - efter en maffig och oförglömlig musikfest i en annan kyrka i kvarteret bredvid."

Kram
Bloggblad

söndag 30 oktober 2016

Söndagsfönstret ...


Det är den tiden nu .., skriver Cecilia N från Härnösand.

Ja, sannerligen.
Och tidigt i morgonbitti ska jag köra till Hässleholm .., jag hoppas att det inte är frost och halt.
Ledig helg ....


Vilken fartfylld helg detta har varit och är!
Först igår ett besök på återvinningen i Falkenberg och därefter raka spåret till Ikea i Kållered.
Att besöka Ikea en löningshelg är ju väldigt smart - eller inte -, men det gick bra.

Tanken var att vi skulle köpa en ny soffa - en hörnsoffa - och av samma sort som den vi har, Ektorp, alltså. Egentligen fanns där en annan soffa som jag föll pladask för, men den var halvmetern bredare än Ektorp och det var ju tur, då behövde vi inte punga ut med flera tusen ytterligare.


Kom hem och sin vana trogen skulle pv genast fösa in soffan och jag sa att nej, först måste vi röja i rummet, vilket innebar att pianot skulle flyttas. Åååå hjälp, vilket jobb!!
Vi tog den på en matta och detta till trots var det sååå tungt och så fick den till sist ett tillfälligt boende i rummet där jag nu sitter och skriver.

Idag på morgonen fick den ännu en flytt-tur, nu till Gunnars Rum och det kan jag säga, att var det vidlyftigt igår, var det ännu värre idag, ty nu var det ju höjdskillnad mellan kök och hall och lägg därtill en tröskel in i gästrummet!! Nåja, vi klarade det och hädanefter kan hugade gäster öva sig på pianospel.



Pianot har en gång stått i en sal i Oskarströms skola och när vi nu flyttade det, så kunde vi på baksidan läsa att Liselotte älskar Mattias.


Egentligen är den här soffan för stor för vårt vardagsrum, men nu får det bli så ändå.
Pianot åkte som sagt var ut. Nelly var mäkta bekymrad över soffbytet .., den visade sig vara 4 cm högre än den gamla och hon hade ett sjå att ta sig upp ..,. nu har hon dock fått in snitsen!


Pianot åker ut och annat in.
Byrån som jag en gång köpte på auktion i Heberg för ett par år sedan, fick byta rum.
Den virkade duken har rara Bente i Norge virkat och i ljusstaken ligger små stenar, också från henne.
Träskålen känns nog igen ...?
Den har min morfar Erhard gjort innan han gick hädan.
Och i den vita ramen finns ett gulnat fotografi av min pappa som försöker locka ut mig i kallvattnet hemma i Solviksbadet.


Annat är det numera.
Jag ringde friherrinnan på förmiddagen och frågade om hon möjligen .., och det hade hon.
Lust till ett bad, alltså.
Det blev ett hastigt dopp i ett iskallt hav, men oj, så ljuvligt efteråt!


Efteråt satt vi en stund på den slitna träbänken och tittade ut över havet .., sen kaffe och lite uppvärmd kullaglögg (som inte smakar glögg, inte den här varianten) hemma i Stensjö, allt medan pv härjade vidare i hallen, ja, han drack faktiskt kaffe också med oss.

Det är flera år sedan vi målade (vi ...?) hallen vit, nu har han tvättat väggarna och ska stryka på ännu ett varv, ja, ont om energi har han i alla fall inte.

Och då plingar det till i min mobil; det är AP som skriver att hon i helgen åkt 3,1 mil på rullskidor, allt inför det stundande Vasaloppet som nu ska köras, ja, hela sträckan. Det tar sig!  Femtio mil har hon tänkt avverka innan dess .., men till jul åker hon, Micke och pv (och inte att förglömma: Nelly) till Orsa och blir där i ett antal dagar och då blir det nog åka av.
Själv firar jag jul hos Anders och Maja i Skåne.
Min australiensyster lät nästan chockad när hon hörde jul-upplägget.
Va? Skulle pv åka till Orsa med Anna och Micke och jag själv vara i Skåne?
Tänk, sånt bekymrar mig inte det minsta; tvärtom var det jag som uppmuntrade honom!
Och som han längtar!

"Du förstår .., jag längtar nästan mest till mackorna med stekta ägg, dom som jag ska äta på tåget ...", sa han en dag. 

Ja, lite så är det här.
Ajöken, sa fröken!


lördag 29 oktober 2016

Lördagsfönstret ....


Under årens lopp med alla dessa dagens fönster, så finns det förstås favoriter; såna som gått rakt in i hjärtat. Hästfönstret från Irland eller Skottland .., kommer ni ihåg det? Ett köksfönster och där utanför går hästar och betar!
Eller det från Norge där en "lillebror" står och tittar ut genom ett fönster.
Eller ett hotellfönster från Frankrike .., fångat av Christina Alvner .., en lite rufsig hotellsäng och så ett öppet fönster eller om det var en balkongdörr?

Ja, och så alla andra .., det måste ju vara tusentals numera!

Men nog är väl det här ett härligt fönster?

Fångat av den där madamen som - mellan varven - lättar ankar och seglar iväg.
Nu har hon revat seglen en stund och fångat ett fönster i Skåne. 

Tack snälla! säger jag.


fredag 28 oktober 2016

Dagens fönster, en sovande katt och lite till ...


Hemma i Malå fanns - i slänten på vår tomt - en hundgård och där fanns också en slags "bod" och där hade pappa byggt så att hundarna, via ett hål i väggen, kunde ta sig in i ett rum, ja, ett rum med en stor bädd, där fanns lampa förstås och ett fönster som var öppningsbart och ett litet element.

Till vänster om stigen ner mot sjön, fanns hundgården ...

Det hände ofta att jag öppnade dörren till den där "bodan" och gick in till hundarna .., kröp ihop på bädden hos dem och tillbringade nån timme där inne. Det var en slags oändlig trygghet att kura ihop sig hos stövarna och när myggfönstret var på plats, då hördes suset från asparna i backen och det kändes som om man befann sig ett tält eller i ett slags hjärterum.

Ungefär så känns det när jag på morgnarna har två hundar och en katt omkring mig.

På en av köksstolarna - den närmast elementet - ligger sigge och sover.
Plötsligt har han utsett den stolen till sin och han har fått ett skönt liggunderlag och när jag hämtar påtår till kaffet eller bara passerar köket, går jag nästan alltid fram och småpratar lite med honom.

Att ha en katt i huset, är så alldeles oerhört rofyllt!


Och i vardagsrummet ligger harry och sover.
Tänk, så tomt det skulle vara om jag vore alldeles ensam här hemma!

Nu sitter jag här med kaffekoppen från Skärhamn intill mig och jag ser herr och fru Prickigt Djur med sina ätteläggar från Accra/Ghana .., och i fönstret till vänster sitter herr och fru Undulat som fick följa med från Edinburgh i Skottland ...,  på bordet står höstens första tulpanbukett .., jag har tänt ljus ..., och tänker att nu är det bara idag kvar, sen stundar tre lediga dagar.

Först helgen och på måndag tar jag mitt krånglande knä med mig och åker till Hässleholm; tidigt, tidigt måste jag ge mig av och hundarna får göra mig sällskap.

Därefter väntar en enda arbetsdag och så åker vi till Danmark.


torsdag 27 oktober 2016

Elin ....


Natten mot idag hade jag en sån märklig dröm.
Jag befann mig som alltid i Malå .., bland mängder med människor och plötsligt kommer jag ihåg att jag nyss har fött ett litet barn och jag grips av panik ., tänker att den nyfödda inte fått någon mat och jag känner på mina slappa sextiotvååriga bröst och inser att där finns ingen mjölk ..., och vips är jag hemma någonstans och på en säng ligger den lilla flickan.

Hon är så innerligt fin!

Och jag känner på hennes knubbiga fötter och konstaterar att hon - precis som mina döttrar, deras mormor och jag själv - inte har någon lilltånagel och jag översköljs av sån glädje över det lilla knytet.
Det visar sig att hon heter Elin och jag säger att "så bra, då heter alla barnen nånting på E i början!" men får inte ihop det riktigt, för det är ju Emil och Emma som har såna namn.

När jag vid femtiden vaknar är jag fortfarande alldeles varm i hjärtat av den här drömmen.
På jobbet berättar jag om den ..., och tänk ..., värmen sitter liksom kvar hela dagen.

Det kändes verkligen som på riktigt.


Dagens fönster ....


... fångades i Blekinge och det var jag själv som höll i håven.