torsdag 10 augusti 2017

Tre lediga dagar kvar ....

Skral skörd av precis allting som vi hoppats på. Ja, förutom druvorna då.

... tre dagar av semestern alltså och det känns på gränsen till ångestfyllt att tänka sig att åka till jobbet. Nåja, jag vet ju att det brukar gå bra.

Äldsta dottern, mågen och Emil har tackat för sig och givit sig av.
I stora frysen finns nu mängder med "Mariabullar"; perfekt när vi får besök .., och jag har ägnat mig åt att tvätta lakan och annat och allt är torrt och ligger nu i linneskåpet.

Från Ystad kom så mina barns pappa och hans fru och lämnade Meja hos oss, så antalet hundar är fortfarande konstant, det vill säga: tre. Och nu, när inte busige och bullrige Charlie är här, så vågar sig Sigge in igen. Meja känner han sedan tidigare .., dom bara nosar lite på varandra, så där "jaha, det är du, ja, just det ja".


Och friherrinnan tittade förbi.
Vi beslöt att åka till Särdal och ta ett dopp, så det gjorde vi.
Mängder med tång även här, ja, faktiskt ännu mer än i Steninge! Man fick vada ut och verkligen känna sig för med fötterna .., och jag tänkte att där är nog mer än en krabba man nuddar vid.

Härligt svalkande var det - badet -!


Shejken gjorde oss sällskap och simmade glatt ut tillsammans med sin matte; efteråt låg han en stund så här mellan mina ben och lät sig klias på magen.

Innan man kommer till stranden - eller när man återvänder till bilen, välj själv - så finns där en informationstavla som talar om vad som är på gång. Precis som här i Stensjö naturreservat tänker man bränna en stor del av marken., allt för att blomning och annat ska sätta mer fart.


Så här är det tänkt att det ska bli.

Nu är det eftermiddag och jag hostar som vanligt. Jag blir snart  g a l e n   på denna hosta; den som ibland påminner om den som ockuperade mig när jag var hemma och sjukskriven i fem veckor; det var väl två år sedan? Det är som det aldrig helt ger sig.
Nelly, som var så hysteriskt rädd förra gången när jag hade hostan - då, när det var så eländigt - hon är i alla fall inte längre förskräckt; tittar knappt upp. Ja, hon har väl vant sig.

Ja, det var väl det hela?
Nej, tack snälla Bente för det virkade glasögonfodralet som kom med posten idag!
Vilken omtänksam pärla du är .., ja, och dessutom ordförande i pv:s heja-fan-klubb när det är Vasalopp!
Stor kram till dig!

onsdag 9 augusti 2017

Onsdagsfönstret ...


"Hej!

Här kommer ett fönster från Käringön fångat vid den lilla fiskaffären på bryggan.

Idag har vi haft en sagolik dag vädermässigt. Nästan ingen vind, halvmulet som blev soligt och sen åter halvmulet. Varmt och så gott I luften. Ja en riktig sommardag och en underbar dag på en ö i Bohuslän.

Hälsningar Turtlan på tur."

//Tack snälla Annica! säger jag och lägger till två filmer.



En liten trudilutt kanske ...?



Och fin liten videofilm av Sture Björnson!

tisdag 8 augusti 2017

Igår ....


.... tillbringade jag en timme eller två på stranden.
Tog cykeln och susade ner .. och nästan alldeles ensam var jag.



Så totalt annorlunda i jämförelse med veckorna bland tusentals och åter tusentals andra turister!
Ett sällskap tyskar slog sig ned lite längre bort på stranden och efter en stund kom en stor familj med pratglada småttingar, men för övrigt .., bara vi.

Sädesärlorna vippade omkring vid vattenbrynet .., det blåste så där lagom bara och jag somnade och vaknade och visste knappt vad som var verklighet.

Senare på kvällen kom pv hem och berättade hur han dråsat omkull på den första arbetsdagens kick-off med massor med tävlingar och nu hade han så ont i armen - eller armbågen - att han knappt kunde lyfta den (armen, alltså).

Maria erbjöd sig bums att skjutsa in honom till akuten, men någon fraktur kunde man inte hitta och så kom dom hem kring midnatt .., tre värktabletter däckade pv per omgående och i morse tog han bussen till jobbet. Inga elever ännu, kanske kommer dom nästa vecka?




Dagens fönster ...


Sällan, för att inte säga aldrig, har jag fått såååå många fönsterbidrag från sonen som igår!
Här är ännu ett bidrag från fångsten!

Jag förmodar att bilden togs i Nice, i alla fall i södra Frankrike - då har jag garderat mig -.

Tack Anders!


måndag 7 augusti 2017

Måndagsfönstret ....


Från Kerstin i Dalarna - lifelivingitnow på instagram -, ni vet, hon som är så glad i att sy och ännu gladare i mönster, från just den Kerstin kom det här fönstret, ja, medan vi var på resande fot.

Man kan gnälla i förkylning och heshet, men allt är som bekant relativt .., oj, så krångligt det har varit - och är - för Kerstin som just idag ska skickas till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Så här skrev hon i alla fall:

"Lite fint utanför sjukhusfönstret 😀
Inte bara elände att ligga på sjukhuset, ibland kan det uppenbara sig en dubbel regnbåge ♡
Kerstin i Dalarna

Ser ut som ni har en fin semester i Holland och runt omkring. Du skriver så levande och inte bara om turistaktiviteter utan om vardagen ♡
Önskar dig och PV fortsatt fin semester 😀

Nu är det konstaterat att det är gallan som är problemet. Massor av gallstenar i gallblåsan och djupa gallgången. Så en till operation väntar... Hur snart vet jag inte. Ingen värk och feber längre, men fortsätter med antibiotikadropp. 

Kram Kerstin."

// Och jag säger: lycka till med allt Kerstin! Jag är helt övertygad om att vi är många, många bloggvänner som håller tummarna för dig! En stor kram härifrån!


söndag 6 augusti 2017

Nån slags resumé ....


Ja, vi kom hem nästan vid midnatt, efter ljuvliga sex timmar till havs och prick hela tiden satt vi ute på däck och med solen mot oss. Åååå, så underbart!


Till skillnad mot för på nerresan, så hade vi nu sett till att ha med oss "förning".
I en liten livsmedelsbutik i utkanten av Rostock inhandlades några "Rostocker-knacker-korvar", brieost och ett gott bröd som skivades hur geschwindt som helst i bageriet intill.
I kassan i den första affären, ja, där satt en kassörska i min ålder kanske och på hennes rock fanns en namnskylt, men inte som hos oss, med enbart förnamnet, utan här stod det "Frau Lindeman".
(Kan ha varit med två m).


När färjan lämnade Rostock, då hade vi det här paret på vår vänstra sida.
Det var länge sedan jag såg en sådan förälskad kvinna; ja, hon formligen överöste sin pojkvän med kärlek mest hela tiden.
Pv och jag själv stod och tittade ut över havet och över husen där borta på andra sidan vattnet.


Ja, faktiskt var vi nästan omringade av kärlek!
Mannen med det lockiga håret som på bilden sitter och läser en bok, han strök samtidigt sin flickvän i håret .., absolut hela tiden, det måste ha varit i minst tre, fyra timmar! Dom visade sig vara tyskar och hade en likadan bil som Mian och Jan.

Medan vi satt där och njöt av fint väder pratade vi om hur resan hade varit.
Vad hade vi tyckt bäst om?
Vi bestämde oss för att ovetande om varandras åsikter, räkna upp dom tre bästa stunderna på semestern. Det blev ungefär detsamma för oss båda.


Som nummer 1 hade jag cykelturen från Bad Doberan till Heiligendamm och timmarna på stranden där .., den lilla lena stenen som jag hittade (men kanske glömde att ta med hem) .., och hur vi tittade på alla småttingar från något fritids som hade så roligt där på stranden.


Som nummer 2 valde jag resan till Bluemendal am Zee några mil västerut från Amsterdam.
Samma sak där .., havet och stranden och höga vågor! Underbart!


Och som nummer 3 .., ja, då blir det nog .., ja, kvällen i Malmö hos Anders och Maja och morgonen därpå när vi hittade Majas hälsning på vindrutan. Hon, som är kollega med Anders, hade arbetat natt och svängt förbi där vi parkerat bilen.


Men till syvende och sist är det ju alla möten som betyder nånting.
Det är dom som etsar sig fast.
Som mötet med frukostvärdinnan Elvira på hotell Bellevue i Bad Doberan, utanför Rostock.
Elvira som torkade borden med blå plasthandskar på händerna .., som rörde sig så mjukt och fint .., som mötte gästerna med sitt varma leende.
På bilden har jag precis betalt boendet och efteråt kramade vi om varandra - l ä n g e - och jag tänkte att det där med att man inte behöver någon kod till somligas hjärtan, det är så förunderligt.


Eller mötet med lillkissen som kom jamande just som vi skulle ge oss av från det helt magiska boendet (men sannerligen inte den mest magiska frukosten) i Bourtange i Holland.
Det blev en stunds närhet och morgongos och jag greps av våldsam längtan efter sigge nilsson!

På det hela taget blev det en fin semester.
Nio övernattningar.
Två i Bad Doberan, två i Emden, tre i Amstelveen, en i Bourtange och en i Lübeck.

Bästa frukosten fick vi Bad Doberan, med Lübeck på andraplats.
Sämsta frukosten fick vi Bourtange, men där var å andra sidan boendet helt suveränt!
Himla trevlig personal fanns på hotellet i Lübeck och där hade vi egen terass!
Godaste maten var nog i restaurangen alldeles intill hotellet i Bad Doberan, det var där jag valde en fisk-mix .., flera stekta fiskar på en tallrik - helt ljuvligt gott -!
På delad andra plats kommer den indonesiska maten i Amstelveen och den sanslöst möra oxfilén (visste vi inte att vi beställt) i Bourtange!
Minst sympatiska människa vi mötte: den sure ägaren till den lilla libanesiska restaurangen i Amsterdam, han som mest hela tiden stod och rökte 1 meter från vårt bord och som inte hade minsta tanke på att ge tillbaka någon växel.

Vad lärde vi oss?
Jo, vi tog lärdom från resan till Skottland förra sommaren och hade inte lika långa körsträckor som då. När vi först bokade hotell, skulle vi efter dom två första dagarna köra till Utrecht, inte långt från Amsterdam och stanna där i två nätter. Så upptäckte pv att det skulle bli sextio mil och det är väl i och för sig inte hela världen .., nu blev det Emden i stället - trettio mil - och det tog evigheter då vi hamnade i timslånga köer för att ta oss med en färja och det var "stau" och annat.
Nej, trettio mil är perfekt .., inte längre dagssträckor än så, annars blir det mest bara att sitta i bilen och sedan leta upp hotellet.
(När vi den sista dagen i Amsterdam verkligen körde till Utrecht, då var det ösregn!)

Vi har också verkligen fått bekräftat att vi inte är några storstadsmänniskor.
Boendet i Amstelveen var perfekt! En halvtimme med tåg in till Amsterdam, sen lugnt och fridfullt vid hotellet.

Nu är det kväller.
I morgon börjar pv arbeta igen .., jag är ledig ännu en vecka och här har vi nu äldsta dottern, mågen, plus Emil - som kört ner själv och ikväll fått mormors-massage-.
Och sonen med flickvän är i Nice och AP och Micke i Turin och ska vidare till Montpellier i Frankrike, tror jag att det var.

Men vi är hemma.
Godnatt!





Dagens fönster ...


Det går hit och dit, tillvaron.
Ena dagen är man i Holland och nästa dag är man i Tyskland och sen är man hemma igen.

Då åker sonen och flickvännen till Nice i Frankrike och en av döttrarna med man, ja, dom befinner sig i skrivande stund i Turin, i Italien.

Det här - i mina ögon - underbara fönstret, med mannen som tittar ut, det fångades av Anders.

Tack snälla! säger jag.

fredag 4 augusti 2017

Näst sista dagen ... 


Och här ligger jag och tar igen mig efter en ytterst spartansk frukost. Likadana baguetter som på Hemköp i Haverdal, ost, skinka, hårdkokta ägg, ja, det var väl allt. 


Ingen skräpbytta!
Och pv väntar med spänning på hur det blir vid morgondagens frukost iiTyskland; han påstår nämligen att i Nederländerna råder ten och skär förpackningshysteri - marmelad, smör och sylt i pyttesmå förpackningar - medan det i Tyskland läggs upp i små skålar eller på fat. 


"Titta, vilken fin humle!" säger jag till pv. 
Jaha ja, det var vindruvor! 


Och häckar av avenbok finns överallt! Sååå vackert och påminner om Ystad! 

torsdag 3 augusti 2017

Näst sista kvällen ... 


.... men på morgonen.

Då går jag ut och fångar utsikten från hotellet. Att bo vid en kanal skulle jag mycket väl kunna tänka mig. Där är inte bara vanliga sjöfåglar, utan också vackra hägrar som står blickstilla och spanar efter mat.


Vackra rosor växer hos hotellgrannen. 


Och precis som i landet Halland vimlar det av såna här murar! Jag tycker att det är gräsligt fult! 


Alltid lika intressant att slänga ett öga på andra länders dagstidningar. I alla fall förstasidorna.


Tanken var att vi skulle tillbringa ett par timmar i Utrecht, men först kom vi fel, sen ösregnade det och det blev mest bara några varv i centrum.
En sak är i alla fall säker: ingen av oss har någonsin - ever, ever - sett så många parkerade cyklar!!

På väg från Utrecht upptäckte pv att det började sina i bensintanken. Utanför en BP-mack såldes såå fina buketter! 


Nästa stopp blev i Nieuw Amsterdam där jag - av en händelse - upptäckt att där finns ett museum, eller ett hus där konstnären Vincent van Gogh bodde.

Nu visade det sig att det där med "bodde" var en sanning med modifikation. I tre månader hyrde han ett rum ovanpå en krog och det var inte mycket bevarat ... 


Målarpenslarna var nog inte hans, ty sedan han givit sig av och aldrig återvände, brändes hans ägodelar. 


Men en bit av den ursprungliga väggen kanske ....? En såå rar och vänlig kvinna guidade oss runt och berättade om den arme mannens levnadsöde och så fick vi - pv och jag - se en liten kortfilm som var rätt intressant. 
Jo, men det var ändå värt ett besök. 


Strosade därefter omkring lite .., bevittnade en broöppning .., köpte kaffebröd (ser ut och smakar som tjocka pepparkakor) och utanför Coop såldes skor.


Många skor!! 


Och drivor av skokartonger fyllde skyltfönstret! 


Nu var det inte så långt kvar till det näst sista boendet på vår resa; det som jag bokade i all hast (läs:panik!) efter den första kvällen i Amsterdam.
Det är ett fort från slutet av 1500-talet och vi nästan dånade när vi kom fram!! Men nåt så vackert! 
Vi bor alltså inne i den där stjärnan..., och vilket boende!!


Här ligger jag nu på sängen och skriver på min IPhone ..., och här finns ett stort badrum med två handfat, samt såväl duschkabin som badkar! 

Och i själva hotellrummet: två rottingfåtöljer med litet bord, en Ikea-garderob/klädskåp, en liten byrå, kylskåp och vattenkokare. 
Lägg därtill bordsfläkt! 
Rummet är större än vad min lägenhet i var! 


Se där, där sitter pv och tittar på fotboll! 


Vallgraven ....


Och på torget, där åt vi oxfilé för 160:-, så perfekt stekt (på gränsen till blodig!)

Vi är nog yngst av alla här .., det är hög medelålder och alla ropar "hoj, hoj!" till varandra, kanske är det någon gruppresa? Och alla cyklar. 
Och alla har sadlarna i lägsta läget. 


Semester.
Och om och om igen sa pv ..."men vilket boende du fixat!"


Priset ..? 
790: - per natt. 
Långt billigare (kanske hälften!) än Malå hotell för flera år sedan. Frukost ingår. 
Stället heter Bourtange och ligger alldeles vid tyska gränsen.


Afrikas blå lilja (Agapanthus praecox) träffade vi också. 
I Ystad fanns en trädgårdsmästare som på familjens ytterdörr hade satt upp en skylt med texten: "Varning för Agapanthusen!"
Så finurligt! Alla är ju minsann inte kunniga när det gäller latin. 
Själv vet jag - tro det eller ej - att nyckelben heter clavicula! 
(Fick för en tid sedan ett mejl med en länk till Svenska Dagbladet, där artikelförfattaren menade att bildning inte står högt i kurs i Sverige, inte i jämförelse med andra länder, t ex Frankrike. Så är det kanske. Själv lider jag sannerligen stor brist på bildning, men tröstar mig med att så länge man är medveten om den saken, är det kanske inte helt kört). 


Kullerstenar finns det gott om. 


Och platta stenar! 
Och tegelstenar! 


Och bakgårdar! 
Och Flitiga Lisa som kantväxt!


Här, i den högra längan bor vi. 
Öppnar man porten är där tre andra dörrar/rum som uppenbarar sig! 


Och runt hörnet ser det ut så här ...


Förutom några vanliga vykort köper jag aldrig souvenirer. Men tre fina väggkrokar får följa med hem till det gula huset! 

Oj, vad jag har skrivit mycket! 
I morgon blir det Lübeck och övernattning där!

Over and out!