fredag 27 november 2015

Fredagsfönstret ...


... var mitt och fanns - och finns ännu - i Ystad.

torsdag 26 november 2015

Och vinnare blev ....


Två julkort med kuvert och porto går till den storartade madamen i Göteborg!
Grattis Ann!
Det är Eva på Frösön som målat korten och vill man köpa såna kostar dom 25 kr/styck,
då ingår förstås kuverten; det är bara att kontakta Eva på hennes blogg.


Och den lilla ängeln .., tadaaaa .., den hamnar hos den nyblivna 65-åringen!
Grattis friherrinnan!

Filmen kommer att läggas in så snart den är klar på youtube.



Och det var den just nu.

Tack till er som var med och delade med er av glädjen!
Nästa omgångs vinst är en förpackning julkakor, bakade av friherrinnan ....
Det ni!
Snart dragning ....

Förstapriset, två fina julkort, gjorda av Eva på Frösön ...

 Och följande är med i den lilla glasbyttan .., det är:

Lena Larsson i Gävle.
Hon berättade om ett besök i Ulriksdals slottsträdgård och allt vackert som fanns där!

Friherrinnan ...., ja, det var 65-årsfirandet med släkt och vänner och alla fina presenter!

Tröstpriset - den lilla, lilla ängeln -.
  
Turtlan i Karlstad .., hon berättade om den där "komma-hem-känslan" .., när huset är tomt - förutom en själv då - och om glädjen över huset och tillvaron i allmänhet vittnade hon också.

Babsan i Uppsala ska ju bli mormor igen .., äntligen har hon snart fixat klart babyfilten!

Anne i Mantorp .., hon hade varit på en underbar skogspromenad!

Eva på Frösön .., ja, hon hade ägnat sig åt tunnbrödsbakning i bagarstugan på Rödön och tänk, en lunchpizza hann dom med att grädda också!

Gunnar i Vaplan kände stor glädje över Riksteaterns projekt "Music for life" .., ett äventyr i Näldens bygdegård där det bjöds på såväl persisk som syriansk musik!


Dagens fönster ...


Eckes, förstås.
En ledig dag ...


På den vårdcentral som jag numera tillhör - den som har ett så trivsamt väntrum - där praktiseras var morgon nånting som kallas för Öppen Mottagning. Mellan 9 och 10 tar doktorn emot och som jag förstod det, så tas patienterna in i turordning, allt eftersom, ja, när man meddelat sin ankomst.

Så där sitter jag och väntar och det blir nästan två timmar i det trevliga väntrummet.

Vårdcentralen ligger centralt i samhället och alldeles intill finns äldreboenden - så himla praktiskt -!

Vi är ett tiotal som väntar och det småpratas lite; dom flesta tycks åtminstone ytligt bekanta, men jag är den enda som säger "hej" när någon ny kommer och det förvånar mig. Varför hälsar inte människor?! (Den erfarenhet jag har av Skåne, särskilt Hässleholm, ja, där hälsas det friskt).

En dam och herre kommer med bestämda steg och det märks att dom är ..., ja, hur ska jag förklara .., det är märks att det är människor som är vana att prata .., och en annan man, en äldre plirig farbror med keps, frågar hur mannen och kvinnan trivs i Falkenberg, ja, nu sen dom lämnat huset .., och mannen säger att sådant är ju livet, allt har sin tid och det är skönt att slippa skötseln.

När dom en stund senare är klara, förklarar en kvinna  - viskande - för en annan.

"Det där var ju han som var rektor här tidigare ...".

"Jaha ja .., ja, just det ja!" säger den andra.



Och så får jag slutligen komma in till doktorn ("men mannen i hörnet var här före mig", säger jag, den stackaren har suttit där i nästan två timmar och väntat, men läkaren förklarar att hon tar oss i den ordning som sköterskan lagt våra handlingar) och hon - doktorn, alltså - bryter lite på tüska och hon är väl i dryga trettioårsåldern; tar i hand, hälsar och säger ..."vad har du för förväntningar på mig Elisabet?"

Det är inte den första läkaren som ställer den frågan och jag minns herr ortopedkirurgen i Hässleholm som, första gången jag var där, frågade ..."ja, vad kan jaga göra för dig Elisabet?"
Jodå, det är vänligt och rart på alla sätt och vis, men åtminstone i det senare fallet hade jag faktiskt ingen aning vad han hade kunnat tänkas göra för mig?

Så .., ja, vad har jag för förväntningar?

Egentligen inga alls .., det var ju den där kunden/läkaren som i tisdagskväll prompt tyckte att jag skulle låta kolla upp mitt svullna knä och nu får jag ta av mig byxorna och ligga på en pappersklädd brits, allt medan läkaren känner på mina knän och jämför och trycker och säger "ja, du har helt klart vätska i ditt knä, men det är inte roligt att börja sticka in nålar i protesknän ...", så vi avvaktar lite och så får jag rådet att ta avsvällande medicin.

Men en snabbsänka ska tas och så får jag dra på mig byxorna igen och slå mig ner i lilla mellanutrymmet. Då har jag den här utsikten (bilden ovanför).

Tänk, vad en vacker tavla gör för trivseln!


Jag tar fram kameran och tar en bild av tavlan.
I mitten längst nere finns en liten plakett där det står G.Forancia Brecia.
Inte en enda liten rad hittar jag om den här konstnären! (Men det gör väl Rexxie om han läser här).


I väntan på att sänkan ska kollas, blir det lite småprat med mannen med det onda knäet och nu är vi nästan ensamma i väntrummet .., ute håller dimman på att lätta .., undersköterskan i labbet säger att allt är okej ..., i fönstret står två adventsstakar och jag önskar knämannen lycka till och åker hemåt.

Det är en nästan magisk morgon .., dimslöjor över hela nejden och allt känns bra.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej på er därnere i Halland, det var ett tag sedan jag skickade in ett glädjeämne, fast det finns så mycket att glädja sig åt. 
En riktig höjdare var det i förra vecka när en väninna och jag var till Ulriksdals slottsträdgård, som ligger utanför Stockholm, vilken färgprakt, de driver upp amaryllisar av alla de slag, julstjärnor i olika färger, cyklamen m.m.
Det var olika arrangemang i olika färgteman, så fantastiskt, sen det senaste i julpynt, fjädrar är tydligen inne nu och mycket naturmaterial och glitter förstås. Kul att titta på men jag nöjer mig med det vi redan har i jullådorna, det är viktigt för mig med traditioner.

Önskar er alla en trevlig advent!
Hälsn. Lena i Gävle

// Elisabet skriver: nu hade du tur rara Lena, för om några timmar är det dragning i lotteriet, då kommer nämligen pv cyklande hem från jobbet! Roligt att du är med! Och den som vill bli inspirerad när det gäller det som är grönt och skönt, ja, då rekommenderar jag verkligen monablomm på Instagram; hon tar ljuvliga bilder därifrån och så får man ju förstås träffa den härliga katten Giggs!

onsdag 25 november 2015

Svanen ....

Foto: Anders E

Åtminstone ett intresse har vi gemensamt, sonen och jag själv.

Vi har kameran med oss nästan jämt.


Dagens fönster ...


... finns hos min syster i Västerstad, utanför Hörby.
Tacksamhet ...


Så här är det.
Igår på jobbet trodde jag att mitt högra knä skulle explodera och gå i tusen bitar.
Förutom när ryggmärgsbedövningen släppte efter knäpoperationen av samma knä i Hässleholm, har jag aldrig i hela mitt liv upplevt sån intensiv smärta.

Och jag tog tabletter, satte mig och vilade i personalrummet .., bet ihop, gick till kassan, försökte sitta så mycket som möjligt och en kund som är läkare såg mitt knä och sa "men Bettan, det är ju inte klokt, försök att komma till vårdcentralen, det kanske borde tappas på vätska?"

När det var dags för stängning stod pv utanför och väntade med bilen.
Jag vred mig som en mask på väg hem .., ja, jag ville egentligen skrika högt, så ont hade jag.

Sen blev det några timmar hemma i soffan ., pv masserade så snällt och efteråt somnade jag och vaknade som vanligt utan någon som helst värk. Det är ju helt obegripligt.

Nu ringde jag vårdcentralen i Slöinge och fick tala med den allra vänligaste av sköterskor.
I morgon får jag komma på så kallad Öppen Mottagning och träffa en läkare.

"Elisabet, kom tidigare än nio, så behöver du inte vänta så länge ..!" sa hon snällt.

Sen får vi se vad som händer.

När samtalet var tillända, ville jag bara gråta av tacksamhet.

Att såna här gånger mötas av vänlighet och förståelse .., det betyder precis hur mycket som helst.

// Ps. Det här är inte sjukvårdens fel. Redan i april sa läkaren i Hässleholm att jag kunde sättas upp på väntelista för revision av knäprotesen, men då tackade jag nej, då ju en av mina arbetskamrater väntade på sin nya knäled och det skulle bli ju hur tokigt som helst om vi båda var borta tre månader var, så jag beslöt att vänta. Ds.


tisdag 24 november 2015

pElle .....


Ååå, du ska veta att jag saknar dig hur mycket som helst!
En tisdag ....


I söndags och igår .., ja, det var som dom allra vackraste vinterdagar!
Och Skåne bjöd på snötyngda trädgrenar (som senare knäcktes och orsakade strömavbrott) och hjälpligt plogade småvägar.

Idag .., är det regn och rusk och tisdag.
Tisdag är värsta dagen på jobbet; då är det stressigt från början till slut, men sen väntar tre helt lediga dagar på raken och då spelar det ju ingen större roll.

Och så är det fotbollsfest i Malmö i morgon.
Zlatan kommer hem och ska spela med sitt PSG mot MFF.
Lycka är att vara ledig och få ha på tv:n på nästan högsta volym. 



Det blir en lugn förmiddag här hemma.
Jag dricker kaffe ur muggen som inhandlades i Skärhamn i Bohuslän .., tänder ljus .., småpratar med Harry som ligger i soffan .., tittar på Gomorron-tv .., lyssnar till Magnus Utvik som recenserar böcker och beställer därefter en av honom varmt rekommenderad bok.

Regndroppar mot fönsterrutorna.
Ringer jobbet och påminner om adventsljusstakarna och reservlampor ., det är ju bevars första advent till helgen och vi ligger nog lite efter i planeringen.

Ungefär så.

Tisdagsfönstret ...


Jodå, helt rätt. Jag är galen av lycka över den vackra ljusstaken som inhandlades på Antik & Design i Åkersholm utanför Ängelholm.

måndag 23 november 2015

Idag ....


Den allra vackraste novembermorgon .., soligt och fint och lite kylslaget.

Ännu klockan halv två är det lika härligt ute, men friherrinnan - som har koll - påstår att ikväll slår det om. Då ska det komma regn och rusk.
Liten hälsning från Jämtland ....



Hej på dig!

Jag gick förbi bryggan här nere vid sjön för en stund sedan, då tänkte jag på dig. Och stegen finns kvar året om. Bara att krypa ner, fast snart lär nog isen ligga tjock där.

Varm måndagskram till baderskan från mig!

Eva på Frösön. 

// Nej, kära Eva, nu är det nog färdigbadat för min del! Friherrinnan ringde nyss och undrade om vi skulle ta ett mitt-på-dagen-dopp, men jag tackade nej :)

söndag 22 november 2015

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa denna veckan .., ja, igår var det ju födelsedag.
Jag blev så fantastiskt uppvaktad!
Firade med släkt, vänner och god mat och dryck.

Friherrinnan.

// Elisabet skriver: på grund av den förfärliga hemresan idag från Skåne, då bilar låg i diket och vi fick hjälpa till att dra loss och putta på, kom vi inte hem förrän mörkret lagt sig över nejden. Det blir dragning på torsdag, det är enda dagen då pv är hemma när det ännu är ljust ute! Jag hoppas att ni förstår.
Så här blev det ...


Vi kom till Skåne på lördageftermiddag och jag hade sandaler och gick på grusgången in till min systers hus, det som syns på bilden. Världen var grön och fin.
Vi åt världens godaste gåsmiddag (vilken sås .., jag säger bara .., vilken sås!) och hade det allmänt trevligt och det var mycket prat och skratt och pv fick försenad födelsedagspresent och är nu markägare i Skottland, ja, han är mer än så, han är en Lord och om detta ska jag berätta senare, men inte just nu.
Och sen vaknade vi till en vit värld.
Eller till ett julkort!

Känns livstyckeknapparna igen ...?

Mängder med tung blötsnö hade fallit under natten och jag låg i sängen och hörde hur det rasade från taket och tänkte att tack och lov att inte Nelly var ute, då hade hon nog seglat vidare!
Det blev frukost och dom härliga äggvärmarna som mamma en gång virkade (och jag sydde fast ögonen) kom till användning och alltid blir jag lika varm i hjärtat när jag ser dem!


På mammas begravning läste jag högt ur hennes dagböcker - sånt som jag tyckte personifierade henne - och som gjorde oss glada. En av dagböckerna - den som bland annat handlar om när min systerdotter föddes 1967 - den fick just nämnda systerdotter, och nu passade jag på och fotograferade några sidor från den dagboken .., sidor som kändes viktiga eller extra mycket "mamma".
En av sidorna var denna.
Den handlade bland annat om hennes besök i New York i juni 1967.

Alldeles utanför min systers hus ....

Vid halv elva sade vi tack och hej och vi (läs: pv) fick skotta oss ut och därefter var det ett elände i många, många mil!
Det var förfärligt moddigt på vägen ..,  en sträcka var helt avstängd då en buss kanat av vägen .., vi valde en mindre väg men ångrade oss och vände om .., det var för riskabelt och trädgrenarna hängde oroväckande nära vägbanan - helt nedtyngda av snön -, där fanns knäckta träd och nej, vi valde den större vägen via Eslöv.


Flera bilar hade hamnat i diket - det var nog modden -, ty alla körde verkligen så försiktigt.
Här, i den röda bilen, satt en kvinna med sjalett över huvudet och gjorde sitt bästa för att backa, medan hennes väninna skottade för brinnande livet.

Jag tycker verkligen om pv:s omtänksamhet .., han och en annan snäll man hjälpte till att putta på (det var en slänt nedanför), medan jag dirigerade bilarna som stod i kö på andra sidan och bakom oss kom polska och lettiska långtradare och jag hoppades innerligt att dom inte skulle ha sommardäck och börja kana åt vårt håll .., då hade det varit godnatt. (Ja, jag puttade också på när jag viftat iväg bilarna och dååååå fick vi upp bilen, jo, minsann!)

Tänk, det var riktigt trevligt att stå där och vifta med armarna och bli åtlydd .., jodå, dom körandes på rad och jag nickade och kände mig nästan som en riktig trafikpolis. 

Vid Frostavallen fanns ett stort hem av något slag och där såg vi flyktingar roa sig i snön .., kanske var detta första snökontakten för somliga av dem? Så totalt annorlunda deras liv måste ha blivit! Från Syrien eller Afghanistan .., till ett snöigt och rejält blåsigt Skåne!

Vid halv fyra var vi nästan hemma, men bjöds först på ljuvlig soppa hos friherrinnan som berättade om sin födelsedag och hur trevligt det hade varit. I vaser stod de allra vackraste blombuketter och där var två olika tårtor som vi fick smaka på till efterrätt, allt medan solen gick ned där borta vid horisonten.

Utsikt från dörrfönstret hos friherrinnan .., inte så pjåkigt.

Då hade mörkret fallit.
Alltså får det bli dragning nu på torsdag i stället, då slutar pv tidigt.
Ja, så får det bli.

I morgon ska jag visa fynden från Åkersholm och antikbutiken.
Om ni bara visste vilken vacker sjuarmad ljusstake som blev min!

lördag 21 november 2015

Idag är det Ett foto i timmen ....

Och det kommer att bli en dag när jag samlar ihop bilder och gör det klart i morgon, när vi kommer hem igen. Andra som är med på mer vanligt vis, hittar man här.


Halv nio ..., då sitter pv med ett icke-flimrande-hjärta och läser Dagens Nyheter.
Vi pratar om partiledare, om passion och utstrålning och vi är tämligen överens om att det är ont om den där utstrålningen numera.


Vid halv tio är jag färdig med paketinslagningen ...

Ja, kära vänner .., det blev inget av med fotograferandet .., ty mörkret föll och att bara ta bilder genom bilrutan kändes dumt ,-)
Funderade på att mejla Micke och be att han tog bort mig från Efit-sidan igår, men det glömde jag bort.

Förlåt!

Men jag kan ju klämma in dom bilder jag tog i alla fall ....


Vid 12.00-tiden hade vi kommit till Odarslöv utanför Lund.
Där bor pv:s lillebror, han trummisen.
Det blir kaffe och lite fika och en något deppig lillebror ritar och beskriver trasslet med vattnet .., det blir nåt slags baksug från åkrarna och nu står man utan färskvatten.


Vid 13.00-tiden är vi fortfarande hos pv:s lillebror.
Där finns två hundar; Obelix som är tolv år (bilden) och Frida, en labrador som är 13 år!
Harry, han tycker såå mycket om dom här hundarna, men vet också att det är Obelix som bestämmer.
Men oj, oj, så dom leker ute på lägdan!


Vid 14.00-tiden ., då tar vi sikte på Södra Sandby för att sedan hitta rätt till Västerstad där min syster bor .., ja, hon bor inte där heller, men postadressen är den. Plötsligt, innan vi ska svänga av, upptäcker vi en byggnad som vi inte sett tidigare! Elite Hotell, tydligen.
Om jag tycker att det är snyggt?
Nej, inte särskilt.

  
Vid 15.00-tiden sitter vi i min systers hus ute på landet, sju kilometer söder om Hörby.
Där är även hennes dotter Rita och hennes dotter Nathalie - det är henne ni ser här på bilden -.
Nathalie är längst av oss alla .., hon har även det längsta håret och alldeles naturell färg är det.
Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den tösen!
Kreativ, konstnärlig och en som aldrig framhäver sig själv.
Stor djurvän, dessutom.

Vid 16.00-tiden då sitter vi i soffan och pratar och när klockan närmade sig 18.00, då var det dags att slå sig ned i matsalen. Då vankades det stekt gås. Jag kan säga att nånting godare än detta .., det är svårt att finna!
Dom röda Reimyreglasen fanns i vårt barndomshem, liksom tallrikarna.


Vid 19.00-tiden har vi ätit färdigt och sträääcker ut i den stora, underbara hörnsoffan som varit med i många år och som jag bara älskar.
En viss pensionatsvärd är högt beundrad av dalmatinern Tara och så ligger ju Harry nära husse.
Nelly, hon bara funderar på om där ska bli några rester av gåsen ....


Vid 20.00-tiden och många timmar senare har vi roligt åt ovan nämnde pensionatvärds något försenade sextioårspresent. Han har blivit Lord Thomas Göransson!
Just det, det är inte kattskit må jag säga och den tidigare matteläraren tycker sig nu ska bli bemött med lite mer  r e s p e k t, ja, han påstår att han nu förstår hur dom har det på Downtown Abbey och kanske tilldelas jag rollen som någon slags butler eller husa.
Vi får se tiden an.
Och nu måste vi ju bara åka till Skottland!

Ja, sen satt vi mest och hade det trivsamt.
Och det var för mörkt för att ta bilder och jag glömde väl bort det också.

Ett hattifnattigt Efit för min del.
Tack till den som tittade in!




Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Kanske inte ett Veckans bästa men något väldigt bra:

Jo det är att komma hem först så här på fredagen. Tyst och mörkt i huset.
Tänder upp, sätter på radion och kokar mig en kopp kaffe.

Kryper upp i soffan som vi har i kök-allrummet.
Tittar ut på vår lilla tomt där isig snö ligger på gräsmattan. Tittar runt härinne och tänker på hur ofantligt jag trivs här!

I väntan på att M ska komma hem så mår jag så gott här på egen hand.

Det blir mitt bidrag.

// Turtlan
Lördagsfönstret ...


Det här är utsikten från köksfönstret .., ja, snett mot vedboden och garaget.
Och där, vid pilen, sitter den lille ekorren - precis som alla andra morgnar - och knaprar på nedfallna solrosfrön.

Det är alltså lördag idag och efter lååång väntan på hjärtintensiven igår (från morgonen vid sextiden till fem på eftermiddagen), ja, så tog han bussen hem och var väl framme vid gula huset vid halv sju. Allt hade gått bra; det vill säga, elkonverteringen .., och han var pigg och alert när jag kom hem några timmar senare.

Själv hade jag mitt livs värsta ont-i-knäet-dag och trodde att jag skulle gå i små bitar på jobbet.
Usch, det kändes verkligen inte som om jag gjorde rätt för lönen igår!

Idag ny dag.
Däckbyte väntar .., uppvaktning av friherrinnan som just idag fyller sextiofem (grattis-grattis!) och så  en sväng söderut till Skåneland och gåsmiddag hos min rödvitrandiga syster med familj.

Underbart trevligt ska det bli!


fredag 20 november 2015

Livet ....


Väntar på samtal från sjukhuset, men ännu har ingen pensionatsvärd hört av sig. 
I morse när han ringde, ja, då låg han i ett förråd då det var fullt i salarna på hjärtintensiven, men det gick bra det också, sa han. 

I väntan på det samtalet, ringer jag till min moster i Vilhelmina. 
Hon tillbringar nu sina dagar (och nätter) på ett gruppboende och en vänlig kvinna svarar och säger att jomenvisst, visst kan jag få prata med min moster!

Förr räckte det med att moster Lisbeth svarade "jaa, Larsson ..?" och jag "ja, Nilsson ...", så visste hon precis på pricken. 

"Men ååå, lilla Eliza!" brukade hon då säga. 

Nu är det knepigare, men vi kan ändå föra ett samtal och visste jag inte bättre skulle jag kunna tro att allt är som förut.

"Jodå, nog trivs jag bra .., jodå, här är trevligt men inte som ...., jooo .., få se .., var är det du bor numera ...?" 

Allt känns igen.

Och jag översköljs av värme för den här fina människan som är min mammas lillasyster.


Tidigare på morgonen pratade jag med äldsta dottern, hon till höger på bilden. 
Efter en natt på KS tillsammans med pyttepyttepyttte små barn som kämpar för livet, var hon nu på väg hem för att sova. Vi pratar om hennes arbete .., att försöka trösta förtvivlade föräldrar och detta att känna att man har ett meningsfyllt värv.

Och sonen har fullt upp i Malmö.
Gränskontroller och allt annat. 

Och på Facebook läser jag vad den där knuburtan till vänster på bilden har skrivit.
Så här: 

"Ungefär som alla andra vill jag helst av allt bara leva mitt liv i lugn och ro med nära och kära. Blir lite förundrad över att vi nu beter oss som en bag in Box och återkommande stöter ut "vad var det jag sa?" Vi gnäller på regeringen, på skolan, på polisen, på Säpo, på förra regeringen, på EU, på samhället. Tänker att vi är ju samhället. Jag är en del av samhället. Och vad gör jag mer än att rösta en gång var fjärde år och sen bara tycker en massa i det tysta. INGENTING. Och jag skäms som en hund över min flathet, min frånvaro av engagemang och otacksamheten över de som byggt upp det vi faktiskt har. Ska ta mig en ordentlig funderare och se hur jag kan bidra till att vårt samhälle blir som jag önskar."

Och själv ska jag snart åka till affären och försöka göra nytta.