Dagens fönster ...

Det är underligt .., det är som en liten porlande vårbäck med fönster som kommer till inkorgen! Nu har det varit bidrag från Skellefteå, Själland i Danmark, från Skellefteå, Västerås, Porto, från ett hotell i Stockholm och från Roslagen! 

Och igår kom två till! Det här var det ena och avsändare var Cecilia i Houston. 

Så här skriver hon: 

"Hej!

Jag undrar om du vill ha en fönsterbild från Houston? Solnedgång om en kvart (17.30) men solen är bakom mitt (jobb)hus. 

Det stora huset ägs av det stora cancersjukhuset, MD Anderson Cancer Center, och bygget framför mig ska bli en till byggnad till dem. Utsikten var finare innan allt detta byggande, haha. Själv jobbar jag på en annan forskningsinstitution/sjukhus.

Skönt att tänka på något annat än det katastrofala valet ett tag…

Tack som alltid för en fin blogg!
Cecilia i Houston."

//Tack själv, Cecilia!

Snart helg ...

Och fortfarande blir jag alldeles varm inombords bara vid tanken på dokumentären "Kärlek på svenska" som vi - mer som av en händelse - råkade titta på igårkväll. 

Vilken helt underbar timme det blev!

Så många människor som berättade om vad kärlek var för dem och allra mest minns jag kvinnan som fick fem år tillsammans med sitt livs kärlek och sättet dom möttes på och tacksamheten att ha fått ha den mannen i sitt liv - om än inte mer än just fem år - men det vimlade av unga och äldre människor och alla vågade dom dela med sig. 

Ni har två år på er att se den och dessutom kan den ses i hela världen! Tack Staffan Julén för denna pärla!

(Själv är jag ju inte överdrivet romantisk, men tycker väldigt mycket om att ta del av andra som har mer av den varan ,-).

För övrigt ..? 

Jo, ett dopp i havet har det blivit .., kaffe efteråt .., inga brännmaneter .., däremot en hurtig föräldraledig pappa med liten flicka i barnvagnen + en ungersk hund i sällskap och mannen slängde av sig kläderna (svettig efter lång promenad) och dök rakt ner i havet från piren! 

Jag grunnade på hur jag skulle göra .., skulle jag vänta tills han fått på sig kläderna, nej, han tycktes inte ha bråttom och det blev för kallt för mig, jag stod i baddräkten .., så jag knatade  iväg mot stegen och den hurtfriske bara vände rumpan till och så var det löst. Tänkte att det skulle bli svinkallt för honom att promenera hemåt, men det tycktes inte vara något bekymmer. 

Och apropå filmen från igår - den som handlade om kärlek - ramlar jag på den här bilden. Den togs i Bad Doberan i forna Östtyskland, där vi var på semester i juli 2017. Vi bodde på ett härligt hotell beläget på en höjd och till vår förvåning upptäckte vi att det var bröllop på gång och där på gräsmattan skulle brudgummen och hans vänner förevigas! Ja, man får innerligen hoppas att brudparet ännu är lika lyckliga som just den där dagen. 

Ännu mera för övrigt? Ikväll På Spåret och vi har laddat upp med rökta räkor, aioli, samt vitlöksbröd och vitt vin. Även den här gången tävlar Anders Tegnell och Ebba von Sydow; nu mot Hanna Dorsin och Emma Molin. 

Och till den som tittat in här idag, vill jag bara säga .. "Ha nu en riktigt fin helg och vi kan ju göra som Tomas Bodström i  morgonens TV4-panel, han tänkte minsann titta på fotbollsprogram i tv under fyra år, allt för att slippa höra talas om vad Trump kan tänkas hitta på!" 

Ja, det finns ju annat att ägna sig åt än fotboll, förstås.

Dagens fönster och en hurtig baderska ..

När jag idag skulle rensa bland alla mina sms i mobilen, upptäckte jag till min förskräckelse att där låg  minsann två bilder från ellem i Skellefteå och kurade! Alldeles tysta och försynta har dom varit och kände sig kanske helt bortglömda! Men nu .., nu ska dessa komma på plats! 

Den övre bilden visar förmodligen omklädningshytterna (eller kanske bara hytten ...) vid Falkträsket där ellem brukar ägna sig åt vinterbad. Eller vintersim! 

Titta, här simmar hon, den morska ellem!

 

Och här en äldre bild från bloggen .., tror den var från 2022 ..., är det månne ellem som tar sig en simtur i den upphuggna vaken?

Och här är hon i alla fall! Är inte detta en friskus, så säg?

Tack snälla ellem för alla bilder du bidrar med!

Idag ...

Jodå, jag tackade ja till pv:s förfrågan (se bilden till vänster), det var väl mitt på dagen någon gång som han sms:ade. På bilden kämpar han med att vika ihop seglet .. det var på Vindön nära Orust, då båten skulle ligga där över vintern. 

Och Inger i Skellefteå ringde idag och ville bjuda hem oss, då, när vi kommer med bussen (från Umeå) till Skellefteå. Nej, det blir för tajt. Vi stiger upp fyra på morgonen, åker tåg och buss till tiotiden på kvällen och då blir vi hämtade av Maria.

Själv ska Inger läggas in på Umeå lasarett och operera sitt öra veckan därpå, nej, vi får vänta till sommaren kanske. 

Två dopp blev det. Ett kortare och ett lite längre, för det är ju så, att har man ändå doppat sig, så är det enklare nästa gång. 

Vid hamnkranen såg vi Agneta fixa till sin blå vackra segelbåt; förmodligen ska den tas upp på lördag, det är nämligen sista dagen som mastkranen får användas för i år. 

Ska ens båt upp sedan, ja, då får man anlita en kranbil.  

Hennes mast låg redan på land. 

Och vid stenpiren ligger en hel drös med hummertinor. Fram till den sista november är det tillåtet att fånga hummer, som privatperson, alltså. 

Så vackra färger, tycker jag.

I fällan ...

Två möss i fällan igårkväll och två nu på morgonen. Fällorna är placerade bakom spisen och pv har nu köpt något slags skum som exet tipsade om (dom hade en RÅTTA på besök!), för på något vis måste vi ju hitta ingångshålet. Eller hålen. 

Förra veckan såg det ut så här när vi tog Johanssonrundan. Idag är det helgrått och när vi tittade på SMHI:s prognos tio dagar framåt, lyste solen med sin frånvaro. Becksvart ute nu på morgonen. 

Pv som igår vikarierade inne i Halmstad, fick nu på morgonen förfrågan från Plönninge (inte långt från Harplinge), ja, kunde han möjligen komma och hjälpa dem? Första lektionen 8.20. 

Det kunde han. Brått blev det .., han formligen slängde sig på cykeln och gav sig av och det roliga är att i den skolan (mellanstadiet) går Sonjas barnbarn, tvillingarna Alfred och Elliot. Så förvånade dom ska bli när pv dyker upp!

"Ska vi mötas i Skallkroken och ta ett dopp när jag slutat ..?" hojtade han innan ytterdörren stängdes. 

Jag sa att det kan vi göra. Gärna!

Dagens fönster ...

Det var när jag igår stod och stekte köttfärs, paprika, broccoli, och en enda gulbeta i bitar .., och hade lagt i en bit stark chilipeppar - allt i extrastark curry -, jo, det var just då som det plingade till i min mobil. Det visade sig vara några fönsterbilder som kommit susande, alla från Porto och det här var den första. 

När man som "övertecknad" lätt fastnar i detaljer, då kan detta bli som "bingo!" Så mycket att titta på .., kyrktorn, tvätt på tork .., balkonger .., tegeltak .., byggkranar och sol som är på väg upp (eller ner .., nej, jag gissar på upp)! Uppdatering: annannan hälsar att detta visar solnedgången!

Tack annannan! säger jag. 

Efterspel ...

Analyserna av valet står som spön i backen. Dels är där de olika nyhetsprogrammens egna experter (känns som om Marcus Oskarsson håller på att tappa greppet, tycker jag ..), men även andra - Anders Borg, t.ex -. Det var knappt att jag kände igen honom. Herr Borg kom i alla fall med tröstens ord till svenska företagare .., nej, vår svenska export skulle nog inte ta särskilt stor skada av eventuellt kommande tullavgifter.

Å, så less jag är på det ständiga pekandet på olika skärmar .., såväl hos SVT som hos TV4, men nu är det väl ändå överstökat.

Mellan varven (pv gör någon slags yogaövning för att stretcha ut musklerna, ja, på inrådan av läkaren Mikael), lyssnar vi till muskrafs men begriper inte var det kommer ifrån; vi pratar om valet förstås och det visar sig att pv är mest förfärad över en kommande president som säger att klimatförändringarna är en enda stor bluff, plus förstås detta att Ukraina nu kan kastas åt vargarna (läs: Ryssland).

Ja, så där håller det på. Eftermiddag blir till kväll. 

Jag frågar hur skoldagen har varit och pv säger att det var himla trevligt. Tyska och svenska och fina elever. 

Via sms kommer en förfrågan om vi kan ta hand om Lykke - exet och Karins fina hund - och det kan vi, men det blir inte förrän om två veckor och bara en övernattning. 

Och jag har räfsat stora mängder eklöv och lagt dem (löven) i rabatterna. Fortfarande varmt ute. Åtta-tio grader kanske och det förklarar väl att jag kunde räfsa ute i kanske en timmes tid och detta barfota och i sandaler!

I morgon hoppas jag på bad i havet.

Vaknatt ....

 

Halv två natten mot idag, då tackade jag för mig och tog sikte på sängen. Pv, som anmält sig som tillgänglig för vikariat, vågade inte chansa och tur var det, ty i morse hade han förfrågan om att hoppa in i högstadieklasser  på Furulundskolan. Dagens ämnen var svenska och tyska. Oj, när hade han en lektion i tyska senast?

Vaknade vid sextiden och från radion hördes rapporter från USA och det tycks ha blivit precis det man befarade, att nästa president blir Donald Trump. 

Undrar vilken febril aktivitet detta utlöser på olika plan ..? Inom Nato .., hos president Zelensky .., men också: vilket jubel  för Putin och han anhang!

Lyssnade till Carl Bildt igårkväll och han menade att Trumps prat om att få slut på kriget i Ukraina på en dag, det lär han nog upptäcka att det kan bli långt mycket svårare än han tänkt sig, då Putin - enligt Bildts uppfattning - inte alls vill sluta kriga, tvärtom!

Men i sjön Bolmen simmar fiskarna vidare, obrydda om allt som händer här i världen och även om Sigge lagt sig intill mig på soffan och tv:n är påslagen, har hans största bekymmer på morgonen varit att fånga en liten mus som han tagit in, men som kom undan. Det är faktiskt också mitt bekymmer .., vart tog den vägen, den lilla musen? Gömmer den sig här under soffan ..? 

Helt vindstilla ute.

Dagens fönster ...

Så underbara ni ändå är, ni som tittar in här mellan varven och nu och då hittar ett fönster att föreviga och till råga på allt pytsar det vidare hit, till sidan! Bara detta att ni tar er tid! 

I måndags var det Babsan i Roslagen som under en promenad upptäckte det här vackra verandafönstret och skickade det vidare!

Tack! säger jag än en gång.

Tisdag och dags att välja president i USA ...

Bilden: Men kråkorna bryr sig föga i det amerikanska valet; sitter i stället och spanar ut mot stranden till. Trogna hemmafåglar som blir kvar året om. Fåglar som tar vad som bjuds under vinterhalvåret. Här kan ni lyssna till den annorlunda kråkan från Skultorp, söder om Skövde.

Och vi orkade inte med all tv-sändning om valet, utan tog en sväng till biblioteket i Harplinge där jag återlämnade några böcker, därefter till affären (Johanna - denna pärla - visade sig vara i charken, så roligt .., hon som alltid är i kassan annars!) och slutligen till Skallkroken där pv skulle göra det sista och lägga på presenning nr 2. Det gick bra och under tiden tog jag ett dopp i ett hav vars temperatur jag inte kunde utläsa, då den finurligt fastbundna termometern snurrat fast sig i blåsten och nu hängde i ett alldeles för kort snöre. Upptäckte flera brännmaneter modell mindre, men ändå, det blev ett snabbare dopp än vanligt. 

Sen hemåt. 

Hade satt en deg till frukostbullar (grahamsmjöl, lite vetemjöl, linfrö, fullkornshavregryn, jäst, yoghurt/vatten, salt och lite sirap) och detta blev  tio frukostbullar (på en halvliter degspad) och det räcker ju en hel vecka, om jag - som nu - bara äter ett bröd per dag. 

Perfekt.

Den här bilden kom susande till pv idag och tänk, inte visste jag att den berömda ved-genen kan hoppa mellan människor bara så där .., men det har den uppenbarligen gjort! 

Från pv till Anders! 

Från Maria kommer utsikten från sjukstugan i Malå, ja, nu på eftermiddagen. Snön som föll igår och gjorde att världen liknade ett julkort, är som synes ett minne blott. Ni ska se att pv får åka rullskidor när vi kommer till Malå i slutet av november!

Och valet i USA. 

Ser intervjuer i 4:an från olika valstugor där väljare intervjuas. Oj, det var många som tycktes satsa på Trump. Ja, jag har ställt in mig på att det är mycket möjligt att den forne presidenten vinner ännu en gång, det är bara att hålla andan. Hur mycket elände hinner han ställa till på fyra år?

Dagens fönster ...

Från Svaneholm i Skåne kommer dagens fönster (vilken vacker grön färg ...!) och det var hedgrenskan i Trelleborg som höll i håven. 

Tack Kerstin! 

// Någon gång när jag arbetade på lilla Fridhems Livs, blev hela personalen bjudna på personalfest just på Svaneholm. 

En större taxi hämtade upp oss efter stängning .., vi fick var sin utflyktskorg med allehanda godsaker inför kvällen (grillat, ostar, bröd, vin/öl, frukt ..) och var sin filt fick vi också att ta hand om. 

Ingen aning hade vi vart vi skulle ta vägen? Jo, det visade sig bli Svaneholms Slott där det då var Rhapsody in Rock med bland annat Carola, Tito Beltran, Robert Wells förstås och många andra. 

Det blev en jättefin kväll där utomhus och jag glömmer den aldrig.

Om minnesrunor ...

Hemtidningen har en avdelning bland familjeannonserna, där man får ta del av minnesord från anhöriga till någon som inte längre är i livet. Så gott som alltid finns ett fotografi av den döde med och det är så intressant det här, tycker jag. 

Ofta när jag ser någon med en viss blick .., eller en slags energi som strålar ut ur bilden, blir jag extra intresserad och klickar mig in och läser om just den människan. Tänk, det slår nästan aldrig fel .., då visar det sig vara någon som kanske vuxit upp fattigt och eländigt bland många syskon, men som lyckats här i livet (eller helt enkelt haft ett spännande liv) och det har varit massor med intressen och så där fortsätter det. 

Idag stannade jag till vid bilden av en till synes glad man med just sån blick. Han hade arbetat på hemtidningen, mest troligt i styrelsen. 

Barnen stod som undertecknare av texten och ett stycke fick mig verkligen att le. Så här löd det: "Sina sista år tillbringade han och mamma på Höjdens vård- och omsorgsboende, där de månade om varandra och snabbt blev kända bland personalen för sin goda aptit. Utöver aptiten satt även gamla takter från ett helt arbetsliv på Norran i; pappa försökte vid flertalet tillfällen ha "styrelsemöten" med andra boende men lyckades till sin frustration aldrig klubba igenom några beslut!"

S o m  jag log! Detta var nog en man som alltid tagit sitt värv på stort allvar och dessutom hade barn  utrustade med humor och stor värme, så där så man för sitt inre kunde se leendet (jo, av just värme) hos den som författade texten. Det kanske inte är minnesord som man skulle hitta i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet, men att jag fann dem hemmavid förvånar mig inte det minsta. 

Och jag kom osökt att tänka på mamma som - trots svår demens - gick omkring på boendet och tog pulsen på andra i samma sits eller gick in i något rum där någon var sjuk .., kände på pannan och kom med någon diagnos som till personalens förvåning visade sig stämma. Att mannen i sängen behövde tapppas på urin, bland annat.

Inga minnesord, men väl en underbar dödsannons, till mig tillsänd av en lika underbar människa, nämligen bettan i Lund.

Återbördade .... 

 

Vill ni se en tjusig katt som vet sitt värde ...? Ja, i så fall kan ni titta till vänster  .., där  är hon kattmadamen Vickan, (eller Drottning Vickan som matte tillagt) och jag har nog aldrig träffat en katt med så len päls. Och titta bara på tassarna!

 (AP tog bilden).

Ja, återbördade är vi nu till landet Halland. Ställde igårkväll mobillarmet på halv sex och då blev det bara kaffe och en macka och packa ihop våra pinaler, krama om pojkarna och sonen (mamman som kom hem vid halv fyra låg fortfarande och sov) och så iväg. 

I vardagsrumsfönstret stod minstingen och vinkade och vinkade och det vinkades tillbaka och så vips, var vi på väg. 

Turtlan som frågade hur ofta det jobbades helg: den ena arbetar varannan och den andre var tredje helg.

Bilden visar E6:an norrut. 

Vintertid raljerar s.k. norrlänningar ofta över hur eländigt ställt det är med bilförare i södra Sverige i allmänhet och kanske bland skåningar i synnerhet och jag tänker då att det går inte att jämföra .., under de trettio år jag har bott i Skåne och Halland, har intensiteten i trafiken ökat något så vansinnigt, framför allt den tunga trafiken. Polska, litauiska, nederländska långtradare och så förstås Frode Laursens åkeri. Frode Laursen .., hette inte en av huvudpersonerna i danska serien Matador just så? Han var fästman till en av hembiträdena.

Att det blev totalstopp i Småland i vintras (på 2-1-vägen när snön vräkte ner), förvånade mig inte ett dugg. Trafiken matas på hela tiden och är det stopp längst fram, fylls det såklart på i raketfart. Så här såg det ut på morgonen med kilometerlånga rader av billysen (ja, även bilarna ,-) på väg söderut och från början var det precis tvärtom; otaliga bilar på väg mot Helsingborg  eller kanske mot avfarten till Stockholm?  Det är för mig ett större mirakel att det inte sker dödsolyckor dagligen på E6:an. 

Men oj, så vackert när jag tittade ut mot öster och solen var på väg upp över fälten! Och jag tänkte att vilken ynnest att ha tre landskap att älska; Skåne, Lappland och Halland! Alla olika på sitt sätt. 

Kom fram till vårdcentralen i Getinge en kvart innan det var dags för läkarbesöket för pv:s del. 

I nästan en hel timme väntade jag i bilen, men hann då lyssna till en behaglig programledare i Ring P1, nämligen Nicke Nordmark. 

Läkarbesöket gick bra, men det märks att utförslöpan har tagit sin början. Mera piller, även till den hurtige pv. 

EKG:et visade inga som helst problem och den ömmande höften trodde läkaren berodde på ischiasnerven. 

Bilden t.v. visar små, dinglande två-årsben. Igårkväll sjöng vi en hel drös med barnsånger tillsammans med honom (den äldre tycker sånt är omåttligt pinsamt, det tyckte jag med i samma ålder) och det är ju obegripligt tycker pv, att en så liten krabat kan vara tonsäker! Jag hade tagit med mig min lilla bärbara högtalare och då blev det ju ännu roligare .., ganska hög volym .., och det behövdes bara en halv sekund av en låt, så log han och sa vilken sång det var. 

Nu är det allså måndag mitt på dagen. Intresseföreningen kan notera att jag just idag inlett julsångs-spelandet .., i skrivande stund sjunger Jessica Anderssom att hon drömmer om en jul hemma. Ja, så kan det vara. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

.. fångades för två veckor sedan, då, när eken ännu hade koll på sina löv. 

Idag, den 4:e november, är det inte många kvar.

Söndagförmiddag ...

Har som alltid svårt att somna när jag är på bortaplan. Vaknar inte förrän den sista kommer hem och jag hör bilens back-pip .., då är det godnatt, eller mer som godmorgon. 

Några timmar senare hör jag Viggo ligga och sjunga om lilla snigel akta dig, akta dig ..,  och det är björnen sover och andra sånger. Pv sover gott. 

När klockan är 06.00 lämnar jag sängen och sedan dess har det varit full fart. 

Nu har pv tagit den yngste i vagnen och givit sig ut på "somna-nu-promenad". Det brukar ta tio minuter så är det tyst i vagnen.

Själv tittar jag på fyrans nyheter, allt medan femåringen pärlar. 

I sovrummet ligger föräldrarna och vilar ut. 

Om sex timmar är det dags för dem att ge sig av för jobb igen. 

Tack och lov att jag var kassörska.

Dagens fönster ...

"Hos en konstnär i närheten ...", skriver avsändaren som är annannan i Porto.

//Tack! säger jag. Och nog blir man väl ändå lite gladare om man passerar förbi här och tänk, så mycket att vila ögonen på!

Kväller i Skåne ... 

Klockan är snart 23.00 och frånsett de båda föräldrarna - vilka båda arbetar nattpass - är jag den enda som är vaken i huset. 

Sonen loog när han sade hejdå. "Ja, mamma .., du är väl som vanligt vaken när  man kommer hem och ligger där och lyssnar till USA-podden eller något annat program ...?" sa han. 

Nerresan gick bra. Först en sväng förbi pv:s bror Ulf för att gratulera honom en dag i förskott. 

Det var på dagen 3 månader sedan nu, som han drabbades av en stroke och det är fortfarande kämpigt, även om det går framåt. 

Värst är dubbelseendet och yrseln (det ena ger väl det andra), men nu går han - om än rejält vingligt - utan stöd, men är fortfarande såå trött. 

Hade promenerat 2.5 km idag och kanske var det därför han var så slut på? Förstår inte hur han vågar ge sig ut i skogen ensam .., men han vill väl till varje pris känna att han klarar sig själv.

Vi hann knappt installera oss i Bunkeflo, så tackade A och M för sig. Vi har tittat på Bamse och Bluey och Alfons Åberg .., det har pärlats, tittat i det stora albumet och sist av allt har jag fått berätta om halva eller hela släkten och vidare än så, då först, sommnade båda gossarna. 

Nu är här så tyst och stilla. 

Underbart vackert på nerresan .., vacker grön höstsådd på ömse sidor av E6:an och blå himmel och tolv grader varmt! 

Ser ni den lilla gröna kroken som Viggo håller i? Tänk, den följde med i ett dinousariepaket för två år sedan och dinousarien må ha varit hur fin som helst, men den här kroken har inte bara hållit - den är av tunn plast - den har dessutom varit till sån glädje! 

Ps. Läste nyss i tidningen att Per-Inge och Margareta, paret som varit försvunna, nu är upphittade. De hade tydligen ramlat nerför en brant eller mer som ett stup. Skönt för anhöriga i alla fall, detta att veta vad som hänt. Hoppas att det inte är något brott bakom det hela. Ds.

Dagens fönster ...

Hela fönstret den här gången .., inte bara en liten pjutt. 

Fångades i Rataryd i Småland och det var jag själv som höll i håven.

 På Spåret ...

Tycker jag om Anders Tegnell? Ja! 

Kommer ihåg hur vi satt framför tv:n och lyssnade till dagliga sändningar från Folkhälsmyndigheten och det var diagram och siffror och en hel del ångest, men jag tyckte alltid att han kändes trygg och pålitlig.

Fredagmorgon i landet Halland ...

Nej, så här blå är inte himlen precis nu, men det var den för elva år sedan den första november. Och det blåste lika mycket. Men tänk .., det är plus 13 den första november och mellan Malå och Stensjö skiljer det i skrivande stund tjugoen grader! (Dock ingen snö att tala om).

Hade svårt att komma till ro och sova natten mot idag, men gjorde som vanligt .., hittade något att lyssna till. Vetenskapspoddens avsnitt om minnet visade sig vara rätt intressant och passar ju dessutom perfekt, då På Spårets första avsnitt för säsongen inleds just ikväll. Tävlande är Ebba Kleberg von Sydow/Anders Tegnell, samt Peter och Hector Apelgren. (Jag gissar att det sistnämnda paret vinner).

Igårkväll råkade jag hamna i ett tretton minuter kort program med titeln "Röster från Asien". Det var människor i olika åldrar och från olika länder vilka fick vittna om sina hjärtefrågor och jag rördes sååå och tänkte att vi människor så ofta bär på precis liknande drömmar och förhoppningar.

Bilden: Fina Harry, när han ännu var pigg och kry och inte blivit grå om nosen. 

Det blev en strulig dag igår, mest för att jag åkte iväg från Skallkroken (där pv lämnades) UTAN att få med mig bilnyckeln vilken befann sig i pv:s jackficka. Det är inga problem att köra iväg, men när man väl har parkerat bilen och ska köra igen, då är det njet. På displayen står då att bilen inte har någon kontakt med sin smart key. Och så var det ju. 

Så där stod jag på Lantmännens parkering i Harplinge och visste inte hur jag skulle göra? Ringde friherrinnan, nej, hon var på väg till Falkenberg och grannen Annelie satt i jobbmöte. Pv:s kusin Maria blev min räddning; hon bor i Harplinge och skjutsade mig till Skallkroken för att hämta nyckeln. 

När jag sedan återvände för att plocka upp pv, upptäckte jag båtgrannarna Björn och Kerstin med deras vita spets Max. Max är tolv år och har varit krasslig den senaste tiden, men oj .., nu var det som att se en gammal, gammal man som knappt orkade gå! Efter en stund lyfte Björn upp Max och bar honom till bilen. Han bar honom som man bär ett litet barn och jag tänkte .., oj, oj, oj .., det här ser inte bra ut.

"Det kan vara sista dagen tillsammans med honom ...", berättade pv som pratat med Max husse och matte.

Bilden är från Instagram där jag då, någon gång i augusti, berättade om Max och att jag - genast när jag såg honom - tyckte att han hade blivit tunnare och lite annorlunda, men Pv hade inte lagt märke till något särskilt. 

Vi får se hur det går. 

Två år innan pElle tackade för sig, såg det ut så här. Under bilden hade jag skrivit " ..., mest ligger han och sover och är väl inne på sluttampen". 

Ja, så är det med våra husdjur. Så mycket glädje och så mycket bedrövelse, men allra, allra mest är det  g l ä d j e.

För övrigt? I morgon bär det av till Bunkeflo igen, men på vägen dit, ska vi svänga förbi pv:s bror Ulf och lämna lever som pv stekt (med sås till, han gör den underbart god!), då Ulf fyller år på söndag och för en tid sedan sade han sig längta såå efter just lever, när pv en dag berättade om vad han gjort till middag. 

Over and out.