Minns ni Hasse från Ö-vik ...?

Han som så ofta skickade de allra mest fantastiska bilder hit till bloggen?
(Ja, som den här ovanför .., en bild som jordar mig rakt av!)

Hasse har en bror som heter Stefan.

Och Stefan - som är en gudabenådad skribent - har en blogg.

Dessutom utkämpar han ett krig.

Här kan ni läsa mera.

Om Sigrid .....

Mamma föddes i Klemensnäs, där mormor Jenny och morfar Ander hade ett litet jordbruk alldeles intill massafabriken Scharins Söner, där morfar arbetade. 

Tilldragelsen vid mammas födelse blev förevigad av minstpojken Bengt-Oskar som vid händelsen skyndsamt varnade sina syskon som var på väg hem från skolan.

- Gajern int ham, he ha komme n´skrik-ong!

Jag läser och ler.

Översättning: "Gå inte hem! Det har kommit en skrikig unge (i familjen)!

Sånt man blir glad av ...

Jag kan på en gång säga .., att den som störs av bakgrundsmusik, bör nog hoppa över den här filmen.
Annars är den helt ljuvlig!



Och här är en, filmad bara någon mil härifrån.
Sååå mycket sprittglädje!



Slutligen Norrmejeriers lilla film med banjomusik.

Härligt!

Det bästa för Cecilia N ...

Bilden från Stensjö .., men får gälla ändå.

Det måste ha varit ikväll.

Efter att ha sett sändningarna från hoppningen i Göteborg igårkväll så förstod jag att jag måste åka ut till ridskolan. Jag har inte varit där sen nyårsdagen. Så ikväll åkte jag ut.

 

Där har jag två favorithästar. Den som stod närmast dörren gick jag in till. Vi har känt varandra sen slutet av förra årtusendet. Hon nosade på mig och slickade mina händer och blåste i mitt öra. Å vad jag kände mig välkomnad.

 

När jag klappat om henne gick jag vidare. Min andra favorit står längst in i stallgången. När jag kom så jag såg henne så stod hon och tittade på mig. De andra hästarna emellan oss tog ingen notis om mig.

Hon var oborstad så jag tog mig för att borsta och rykta henne.

Hon avbröt mig ofta för att jag skulle smeka henne i ansiktet som hon tycker är så skönt.

 

Där var de och de hade inget begrepp om tid. 

 

Bara att jag var välkommen och att jag var deras.

 

Cecilia/

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Efter ett besök på mataffären så fortsatte jag ut på Ön till kära kompis B med kids.
När jag kom dit var endast lilla E 8 år hemma. De andra två var ute och fixade ett litet ärende.

Så fort jag kom innanför dörren så hör jag: - Det finns mat till dig! Det står i köket. Mamma så jag skulle säga det när du kom!

Ja hon skötte verkligen sin uppgift. På köksbänken stod en tallrik till mig.

- Vi har redan ätit sa E... Men du... Du måste värma den vet du... sa hon sen.

Gulle bästa B.
Hon är så omtänksam. Så jag satte mig där i köket med min värmda tallrik. Hemlagat potatismos så klart.

Tack så gott!

En torsdagkväll kan vara en liten lyxkväll med fina vänner.

Turtlan.

Livet ...

Ledig helg.
Vaknar klockan fem.
Lyssnar till P1:s vågskvalp och sedan fågelkvitter.
Vid sextiden är småfåglarna våldsamt hungriga och kvittret hörs nu nästan ilsket.
Så .., jag stiger upp, lämnar Andliga Sånger åt sitt öde, tar med mig harry ut och så fylls fröautomaterna på.
I buskarna intill den lilla eken sitter fåglarna och väntar.
Bordsskicket är det inget fel på.


 

Vittjar postlådan.

Det är daggdroppar på locket.

Väntar på harry som är ute på ängen, en bit därifrån.
Bakom ödehuset ser jag råbocken skutta iväg.
Sigge, som har anslutit, kräks.

Det är söndagmorgon i slutet av april.

Söndagsfönstret ...

.... finns i ett litet gult hus på Ejdervägen i landet Halland.

I Stensjö.

Det är Eckes fönster, förstås.

Bilden togs klockan 06:15 och solen är på väg upp.

Och här är vinnarna!

Stort grattis till er båda!

Och tack till er som har stått för priserna.

Idag är det dragning ...

Följande är med i utlottningen av nobelpristagaren Mo Yans bok "Vitlöksballaderna" och den vinsten är en gåva från den storartade madamen i Göteborg.

S t o r t  tack, Ann!

Det här var vad som gjorde våra hjärtan varma ...

Ingela i Malå skriver så här om sin glädje:

"Jag har ett litet egoistiskt och ytligt glädjeämne i veckan. 
Det gäller kläder och den som känner mej lär bli förvånad över att det kan vara ett glädjeämne. Jag har klätt mej tråkigt länge och känt mej lika tråkig också. 
Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor. 

Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket. 

Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka. Eller kanske hellre den känsla de väcker."

 

Ann i Göteborg berättar ...

"Det bästa i veckan var när jag  träffade på en gammal elev i stan.

Jag var på väg till Knapp-Carlsson för att köpa lite sybehör och hör plötsligt någon ropa: – Aaaannn!

Jag vänder mig om och där står en kvinna med en liten pojke och ler som solen. Jag brukar komma ihåg de allra flesta av alla tiotusentals elever jag haft och visst känner jag igen henne – men namnet?

Jag letar och letar i mitt numera vitfläckiga minne. 

Till slut blir jag tvungen att fråga...Sabine! Jamenvisst!

Hon är nu en vuxen kvinna med två små barn och är lärare – inspirerad av mig, sa hon. Jag nästan spricker av stolthet.

Hon hade det inte så lätt i skolan. En lite udda fågel, lite lillgammal, påstridig och med inte så hemskt många kompisar – men stark!

Och nu står hon här, 13 år senare, framför mig, och berättar glatt och stolt om sin man, sina barn, sitt jobb och jag blir tårögd."

I Skellefteå bor ellem och hon brydde sig mindre om Skellefteå AIK:s vinst i hockeyfinalen, nej, det som verkligen värmde hennes hjärta, det var julrosen nu var på väg upp! 

mossfolk slog till en blåsippebild som genast blev till skrivbordsunderlägg, bland annat hos anne i mantorp, ja, säkert hos många andra! 
Helt underbar var den! 

Och nog gladdes mossfolk över blå, - och vitsippor, men även över utflykten till Kilsbergen, till koltrastens flöjtande  och att Cosmos magsjuka nu hade gått över.

Ingen konst att gissa vems glädje det här handlar om! 
Just det. 
Ulrikas.  

Hos Eva på Frösön handlade glädjen om ett besök i vännernas verkstad och all den kreativitet som flödade där och Eva berättade om hur hennes kropp och själ liksom bara slappnade av! 
På plus-sidan fanns även den första hundträningskvällen och Otis som skötte sig så bra.  
Och så glädjen över att det snart bär av till Skottland. 
Förstås. 

Ingela i Ystad gladdes åt nya golvet på balkongen!

 
Och Gunnar i Jämtland, han hade deltagit i Skutskjutet i Åre och berättade att han var helt ledbruten i minst två dagar efteråt! 
"Lämmen", som vi säger hemma.
"Träningsvärk", skulle väl någon annan säga. 

Från Jämtland till Skåne! 
Där hade hedgrenskan varit på kosläpp tillsammans med barnbarnen.
Tala om glädje!
Och spänning!  

Inga rosor direkt .. men jag hittade ingen bild.

Eva i Tyresö hade besökt Soppteatern och där lyssnat till hennes favoritdragspelare, Niklas Sundén. Rosor hade hon med sig och glädje blev det över tackmailet från herr dragspelaren som berättade att rosorna nu stod på hans köksbord.  

 

En irländsk pub .., fotograferad av Turtlan.

 
"Hej!

En lördag i april blir mitt Veckans Bästa. den blev så bra, kul och såna ord.

Började med att jag och bästa kompis B samåkte till Uppväxtstaden för att hälsa på.

Först ett - Hej och hur är det till hennes nyligen höftopererade 84-årige pappa som bor kvar i fina huset ute på landet. han så kry ut trots tuffa dagar efter sin operation.
Sen åkte jag vidare till min bror och där hojtade grannarna till när jag kom och det blev kaffe på deras veranda i vårsolen. Prat om ditt och datt om både långt bort och nära. 

Hämtade upp mamma för en tur till affären och lite annat. Sen blev det middag på matstället runt hörnet. Herre je vilka portioner de har där! Hälften är nog! Lämnade ungefär hälften....
Hämtade åter upp bästa kompis B för hemfärd. Vi svängde in till M på hemvägen och där var käre tvillingbror A på besök. De hade varit på en spännande sak på dagen men än så länge hemlig. Mycket hemlig!

Sen hoppar vi till kvällen och mat ute på en irländsk pub här i staden med M, bror A, lillasyster och så jag. Servitrisen log lite pilimarigt när ingen av oss beställde öl på puben. -Vi är väl lite konstiga sa vi.
Men de hade ingen glass när det var dags för dessert så vi vandrade bort till McD. Där finns det i alla fall glass! Med chokladsås!

Där satt vi och åt glass vi fyra och avrundade en lördag som blir min veckans Bästa!"

Min egen glädje handlade bland annat om ringen som kom med posten; ringen som jag tappat i stugan i Sälen.

Hjärtevärmarglädje blev det också när jag i kassan fick ett leende av lille Algot Sixtensson, tre år ..., och när arbetskamraten sa att hon kände glädje när vi arbetade tillsammans.
Det blev till en slags tacksamhetsglädje.

Resumé ...

Fredagkväll och det annars så stillsamma gula huset är fyllt av prat och skratt.
I vardagsrummet sitter tre främmande män, tillsammans med pv och hans storebror.
Det pratas ekonomi och vindkraft.

I köket, på en brun pinnstol, sitter pv:s svägerska och river upp det som var början till en filt.

Och det bjuds på räkgryta och efteråt ost och vin och pratet fortsätter.
En av männen, han har som en tunn guldkedja runt halsen och guldring runt tummen, har tio syskon och är den som kom sist.
En "ättapjött" är han. 
Två av de tre männen är från Gotland.
En av dem funderar på att pilgrimsvandra.

Fram och åter går pratet.
Själv är jag trött och slut på och vanvettigt förkyld - det är som en evighetsförkylning - och går och lägger mig vid elvatiden.

På morgonen dyker ännu en föreningsmedlem upp; ja, hon hämtades vid tåget i Halmstad nästan vid midnatt och har nu vilat ut i Gunnars Rum.

Hon berättar om dagens kommunikationer .., fyra byten mellan Härnösand och Göteborg, det gäller att man har friska ben och är pigg och kry.

Vid åttatiden tar jag moppen och susar iväg till lilla bageriet i Slöinge.
Det är isande kallt mot kinderna och nej, just det ., säkerligen inte så hälsosamt för den som redan är förkyld, men härligt ändå.

Måhända uppväger själva glädjen .., den där att se hästar i hagarna .., och dimslöjorna över bergen längre bort.
Vid Ullarp ser jag en äldre kvinna komma gående i morgonrocken.
I bakhasorna springer en lurvig hund.

Sånt.
Morgonglädje.

Och nu är det ledig dag och alla har åkt sin väg.
I väntan på årsmötet fäller pv en fläderbuske, modell mindre träd.

Ystadresan är uppskjuten till i morgon.

Solen flödar.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., just det, landet Halland.

Och tänk ....

... att man kan bli så glad över ett vykort! 

Avsändare var den storartade Ann i Göteborg.

Glöm inte att titta på hennes film om vad som roar en katt.

En hjärtevärmarfilm.

T a c k! säger jag.

Det bästa för Hedgrenskan ....

I Stockholm stod ungdomar i kö för att få en glimt av Idolen.

I Skåne är det kosläpp som gäller.

Och kosläppet tillsammans med barnbarnen, det var det bästa för madame Hedgren, skriver hon.

Projekt Växthus ...

Att pensionatsvärden har arbetat idogt med grunden, det kan ni ju förstå.
Handgrävt, förstås.
Och säkert har han - i alla fall inombords - knorrat över alla rötter som skulle dras upp.

Själv serverade jag flädersaft och gick sedan in och lade mig i sjuksalen.

Ibland ..., men inte ofta, strålade solen.

Och tur att husse hade harry som sällskap.

Så här ska det se ut, alltså.

Och nu ser det ut så här.
För en liten stund sedan ringde en vänlig kvinna från Skånska Byggvaror.
På torsdag i nästa vecka - på förmiddagen -, då kommer växthuset Odla.
Det känns ungefär som om vi ska få tillökning i familjen.

Fredagsfönstret ...

... finns i ett franskt vinslott av den mer medeltida sorten.

Det händer att Pv oroar sig lite för att få räta vinklar när det efterlängtade växthuset ska sättas upp.

Jag undrar vad de som murade upp detta funderade på?

Hur såg deras arbetsdagar ut?

Deras liv?

Längtade dom efter våren?

Fönsterfångerska var madame Monet.

Fredagmorgon i landet Halland ...

Livet känns bra.

Efteråt ...

Jobb från åtta till två.
Första timmen är inte på schemat - bara min egen tid - allt för att slippa stressa.
Aldrig har jag väl fått så mycket input som just då.
"Kom nu ihåg!"
"När du ska ...!"
"Glöm inte att grädda två grekiska lantbröd till klockan ett ...!"
"Och bonuskundskyltarna måste vara uppe och på plats innan två, då kunderna kommer!"
"Vi fick dubbelbeställning från Wapnö igår .., jag tror inte att du behöver beställa därifrån!"
"Jaha, du fixar Skånemejeriers nu ...?" (tänker på lindalotta varje gång)

Fika vid tio.
Prat om människor som är på gränsen till giriga.
Det är för mig nästan den sämsta egenskapen av alla.
Girighet.
Så där som tonårspojken i Ystad som alltid såg till att kompisarna fick betala för hans varor .., och oftast en och samme kompis, han som såg så förskräckt ut och alltid stod sist i kön och ingen verkade prata med honom, utom just då, när det skulle betalas.

I charken är A-M ensam och fixar smörgåstårtor, modell mindre.
Som smör i solsken går dom åt!
När hon har rast, får jag ta över och expediera och jag känner mig som bocken utsedd till trädgårdsmästare.
"1 hg berlinerkorv i skivor ....", visar sig vara det vi hemma i Malå kallade för kokt medvurst.
Jaha, ja.

När klockan är två är jag hysteriskt trött.
Orkar inte handla.
Tar moppen och susar hemåt .., har motvind och kapuschongen på min anorak fylls med luft och vore man en älva i kroppen - och det är man inte -, hade det varit risk för luftfärd.

Väl hemkommen gör jag ingenting.
Sitter ute på altanen och tittar på harry som inte heller gör nånting.
Jo, han ligger på rygg i gröngräset och jonglerar med en pinne.

Funderar på middag, men orkar inte ens tänka tanken.
Sen in igen.
Betalar räkningar, sätter undan till Greklandsemestern, funderar på om vi verkligen behöver ha DN ..., skickar pengar till Guy/EM i Thailand ..., och ska nu bara ligga raklång på soffan Ektorp.

Jag ska lyssna till vacker musik och bara ta igen mig.

Hämta hem själen, liksom.

Vid 7-tiden ....

Morgonpromenad.
Bofink, skator, kråkor, rödstjärtar och en lövsångare.
Vitsippor och snödroppar.
I en solglänta: blåsippor.
Äldre herre i morgonrock hämtar tidningen.
"Underbar morgon!" säger han.
"Ja, men det lär ska bli regn i eftermiddag ...", svarar jag.
Nästan hemma.
Vit bil utanför vitt hus.
"Familjeläkare i Skrea" står det på långsidan.
Jaha, ja,
Där bor ju ett läkarpar.
I huset intill bor herr Nilsson.
Tre hus bort bor fröken Nilsson.
Hemma.
Coops tandkräm som smakar mint.
Lockig lugg.
Röd Hemköpsskjorta.
Mopednyckel.

Dagens fönster ...

... kommer från Ystad och från innergården där jag så många gånger passerade.

Dels på väg till eller från tvättstugan, men oftast på morgnarna, på väg till jobbet.

Där inne satt ofta herr Koltrast och flöjtade så vackert.

Och till Ystad tänker jag åka i helgen .., mest som en utflykt, men även för att besöka och strosa omkring i självaste paradiset, nämligen här.

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Foto: Turtlan .., en annan pub - i Dublin -.

Hej!

En lördag i april blir mitt Veckans Bästa. den blev så bra, kul och såna ord.

Började med att jag och bästa kompis B samåkte till Uppväxtstaden för att hälsa på.

Först ett - Hej och hur är det till hennes nyligen höftopererade 84-årige pappa som bor kvar i fina huset ute på landet. han så kry ut trots tuffa dagar efter sin operation.
Sen åkte jag vidare till min bror och där hojtade grannarna till när jag kom och det blev kaffe på deras veranda i vårsolen. Prat om ditt och datt om både långt bort och nära. 

Hämtade upp mamma för en tur till affären och lite annat. Sen blev det middag på matstället runt hörnet. Herre je vilka portioner de har där! Hälften är nog! Lämnade ungefär hälften....
Hämtade åter upp bästa kompis B för hemfärd. Vi svängde in till M på hemvägen och där var käre tvillingbror A på besök. De hade varit på en spännande sak på dagen men än så länge hemlig. Mycket hemlig!

Sen hoppar vi till kvällen och mat ute på en irländsk pub här i staden med M, bror A, lillasyster och så jag. Servitrisen log lite pilimarigt när ingen av oss beställde öl på puben. -Vi är väl lite konstiga sa vi.
Men de hade ingen glass när det var dags för dessert så vi vandrade bort till McD. Där finns det i alla fall glass! Med chokladsås!

Där satt vi och åt glass vi fyra och avrundade en lördag som blir min veckans Bästa!

Tack för mig :-)

Turtlan

Ulrika .., så här ser den ut!

Den allra mest ljuvliga skapelse vi någonsin har smakat, ja, det gäller såväl pv som jag själv.

På lördag ska den kanske inhandlas.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... som kommer från Nora och får mig att bli sugen på glass.

 På en Igloo-apelsin till exempel.

Den där underbart läskande isglassen som fanns i min  ungdom.

Här är den ..., trea från vänster och kostade bara 75 öre.

Fönsterfångerska var Ulrika.

L ä n g t a n ...

Tänk, nu är det bara på pricken en månad kvar .., sen kommer den fina tavlan hit!

Målad av mians mamma, Lisette Friberg.

(Och det är inte bara tavlan som kommer, även mian, samt Annika från Kävlinge!)

Välkommen!

Bilden från Naturhistoriska muséet.

Såja, nu har även Rödstjärten anlänt!

Vintern lär den ha tillbringat i nordvästra Afrika och under andra halvan i april ska den dyka upp .., och det stämmer ju som bäst.

Det är en hane som är här på gården och den är lätt att känna igen: mest sitter den på vedstubbar eller annat som är en liten bit från marken och så dallrar den med stjärten.

Skulle jag ha fått bestämma, hade den fått namnet "darrstjärt".



Så här fint sjunger den.

Om Alfhild från Norsjö ....

"Vår finaste lilla mamma har kvällen den 17 april lugnt och stilla somnat in vid en ålder av 90 år.
Mamma växte upp i ett torp på Näset tillsammans med mamma, pappa, farmor och tre syskon.
Senare gick flytten till Sörbyn.

På en badstrand 1939 ropade en yngling till henne ”kom och var med på ett kort”.
Det var pappa.
Tycke uppstod och det blev bröllop 1 augusti 1943 och sedan kom vi tre barn, 1944, 1946 och 1959.

Mamma har alltid funnits hemma hos oss. Hon har under årens lopp hjälpt pappa på bilverkstaden med både kontorsarbete och ibland även vid pappas reparationer av bilar."

Lyyli från Bastuträsk ...

"Vår fina älskade lilla mamma Lyyli somnade in på den vackraste av vårvinterdagar, lika ljus som minnet av henne.
Men livets villkor var hårda till en början.

Hon föddes 1926 i Saukkoniemi, Finland, näst yngst av åtta syskon, varav tre dog som barn.
När Lyyli var tre år avled hennes mamma Hilja och pappa Matti förolyckades två år senare.
Syskonskaran fick växa upp hos farbror Kalle och hans fru och barn.
Skolan låg i byn Saukkojärvi, där barnen fick bo på internat under de sex skolåren.

Som 13-åring följde mamma en äldre syster till boden där hon bland annat jobbade på kafé.
Ett barnlöst par ville adoptera henne och låta henne få fortsatt skolgång men mamma valde att följa systerns familj till Bastuträsk.

Där träffade hon sitt livs kärlek, vår pappa Göte, och de gifte sig 1948 i Skellefteå landsförsamlings kyrka."

Och Anna, 92, från Norsjö ...

"Anna, född Andersson, var född och uppvuxen i Älgliden, Jörns församling, i en syskonskara på nio barn, varav endast fyra uppnådde vuxen ålder.

I unga år arbetade hon som piga i flera olika familjer. Därefter arbetade hon med finska flyktingar som kom till Norsjö under kriget.

1951 gifte Anna sig med Karl-Johan Olofsson från Gumboda och bosatte sig där.
Året efter föddes jag och blev deras enda barn. Hon förblev hemmafru resten av sitt liv.

Anna blev farmor till två flickor födda 1981 och 1985, som hon värnade mycket om.
Hennes fritidsintressen var handarbete av olika slag, korsord samt att vistas ute i naturen."

Jag har sagt det förut och säger det återigen: vilka människoöden som finns runt omkring oss!
Detta var bara några rader - några glimtar - från hemtidningens familjesida, avdelningen dödsfall.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Det roligaste på länge var när jag åkte Skutskjutet utför Åreskutan.
Blåste såååå hårt uppe på fjället att även fast det var utför blev jag tvungen att staka.
Ner kom jag.
Ingen bil vann jag.
En djävulsk träningsvärk fick jag som höll i sig i tre dagar...!

Gunnar.

Ett baklängesinlägg ...

Morgonpromenad (egentligen börjar inlägget vid dagens fönster).
Nu har vi passerat kustvägen igen och är på hemmamarker, bara en bit ovanför det gula huset.
Här är rejält kuperat, för att inte säga brant på vissa ställen.

Ovanför dom idoga grannarnas hus, precis rakt ovanför, finns en sliten bänk av trä.
På den slår jag mig ner.
Jag känner mig så alldeles oerhört mycket piggare än tidigare i veckan .., har sovit gott och drömt att jag promenerat på Storgatan i Lycksele .. , tittat in på Apoteket och i en affär som sålde smycken .., och ändå ..., hela tiden kände jag mig förvirrad och bortkommen.

Eckes fönster ..

Men nu sitter jag på den slitna bänken och vinden är ljummen och jag hör och ser fiskmåsar och havet skymtar där till vänster .., och där är Eckes lilla gula hus där jag så ofta fångar det där älsklingsfönstret .., och där, till höger i bilden, skymtar koppartaket från Fabrikör Johanssons enorma hus, det som vi inte bryr oss i längre.

Den bruna sommarstugan - ungefär klockan sex i bilden -, tillhör en man från Stockholm.
Han kommer ner ett par gånger per sommar och klipper gräset, för att sedan åka hem igen.
Allt sker över dagen.

Stormen för något år sedan eller två, knäckte flera av tallarna i backen.

Nu har jag vänt blicken österut.

Mellan dom ihopvuxna tallarna längst till vänster, skymtar den röda lagårdstaket där gravänderna brukar sitta och tjattra.

Och mitt i bilden syns Gula Huset med solfångarna som redan är i gång .., och grannens tidigare helt underbart vackra naturfärgade hus drabbades av nån slags mögel - säkerligen beroende på närheten till havet - och i fjolsomras blev det till att måla om, ja, att välja en mer tålig färg.
Nu är huset inte längre grått som det hitre (garaget), utan vitt.

En helt annan karaktär fick det och jag tycker synd om dem, ja, att det inte fungerade med det där gråa som var så vackert, så vackert.

Så där sitter jag på den där slitna bänken och harry har satt sig alldeles intill och vi gör inget annat än bara sitter och tittar ut över den lilla plätt av världen som är - ja, inte vår - men där vi i alla fall befinner oss.

Slänten ner är brantare än man tror .., och marken är mjuk och mossig.

Mer än så .., den är  l e n.

Och nu blir det fukost ute på altanen.

Dagens fönster ...

Morgonpromenad med harry och vi går åt motsatta hållet, österut, över kustvägen och in i skogen där det vimlar av vitsippor och hasselhängen ..., vi ser två gravänder ute på åkern .., passerar det röda Bullerbyhuset där Elsa (dalmatiner) och Alice (brun labrador) - harrys bästa vänner - bor .., och han blir stående som förstenad och noooosar genom staketspjälorna, men inga hundar syns till.

En bit bort bara står en övergiven verkstadsbyggnad.
Det är där jag fångar fönstret.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Ja nu har jag varit på Soppteatern igen

och bl.a. hört på min älsklingsdragspelare Niklas Sundén.

Jag hade rosor med mig som nu pryder hans köksbord skrev han på mail.

Det var det allra bästa!

Kram från Eva i Tyresö

(Elisabet säger: jag googlade på Niklas Sundén och den här filmen var vad jag fann.
 Nåja, bättre än inget alls.)

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var:

Lördagens besök i några kompisars verkstad. Alla satt och jobbade med sitt, jag dekorerade några krukor. Lugnt och fridfullt och mycket kreativ. Min värkande kropp blev som pånyttfödd.

Vårens första hundträning i söndags. Svåger med fru höll i träningen, de är duktiga på att lära ut. Otis skötte sig fint, han älskar dessa stunder, så även hans husse och matte.

Hoppas du börjar må bättre nu!

Kram Eva

Sallad varje dag i sommar ...

Förra året satte vi romansallat och fick en alldeles fantastisk skörd!
Vi åt av den sallaten till långt in på hösten!

Nu har vi satt från frö i var sin liten pluttbytta.

Nej, nu kommer jag ihåg .., först såddes fröna i en avlång låda, därefter i små byttor.

Här står dom misslyckade ....

När dom kommit upp lite, tog jag kanske tio stycken och flyttade dem till egna - mycket större - krukor, i akt och mening att dom skulle få bättre med utrymme.

Det fungerade inte alls!

När jag nu har flyttat ut egna-krukornas små skott (kanske 5 cm höga, lite mera på somliga), fanns där knappt något rotsystem, medan dom som vuxit i små byttor hade rejäla rötter, ja, det var hur stor skillnad som helst!

Jaha.

Nu var man den erfarenheten rikare.

Och ååå, så roligt det är! hälsar ännu förfärligt snuviga trädgårdsmästarinnan.