Inbjudan till vernissage ...


I morgon torsdag 11:e mars, kl. 19.30 öppnar vi dörrarna för bloggvännernas egen konstutställning.

Alla - tavelutställare som andra - önskas hjärtligt välkomna!

Någon som inte hunnit sända in sitt bidrag ..?

Du, Torun, t.ex?

Ni har tid på er fram till klockan 18,45 - pip - i morgon.

Maila då tavelbilden till bisse151@gmail.com

Tjugotrenollnoll piiip.

En annan semester - modell mindre -.

Lugn kväll på jobbet.
Mellan varven pratar vi om semestrar och hur det ska planeras.

I år är det ont om semestervikarier; dom som har arbetat under flera somrar har nu studerat färdigt och många har fått Riktiga Jobb - någon är meteorolog, andra lärare, en är journalist - Charlie i charken pluggar på Chalmers.

På väggen ute på lagret sitter semesterschemat.
Mina två veckor efter midsommar är inprickade och så förstås vecka 9 ... någon annan har vecka 11 och en tredje vecka 12.

Jag säger till chefen som pysslar i mejerikylen att blir det så att jag hamnar i mejeriet när Carina har semester i sommar, då får han hjälpa mig med beställningarna ..., vår omsättning skjuter ju i höjden likt en raket när turisterna kommer; ja, det blir en helt annan butik!

Innan kvällen är tillända skriver jag semmelskylt inför morgondagen ..., och alltid är det nån kund som lite roat kommenterar när jag sitter ute i foajén på en blå stol och textar.

"Ja, får man fråga när blir det vernissage ...?"

"Jahaaa .., är det du som textar skyltarna ..?"

Lite småprat, så där.

För sex år sedan i min almanacka.

Är hemma vid halv nio och är då rejält förkyld.
Nyser.
Kinderna hettar.

Tittar på tv-serien Molanders, där mycket är förutsägbart, men okej ändå.
Och musiken är vacker.

Pv är inte det minsta bättre och har gjort kväll .., han blir hemma även i morgon.
Själv ska jag arbeta från två till åtta och därefter stundar ledig onsdag.

Nu blir det Alvedon och eget rum.

Ett slags vernissage igen ...


För någon tid sedan visade bloggvännerna sina favorittavlor.

Hur skulle skulle det vara om ni nu tog en bild av er favorithörna där ni bor?


Utsikten från min hörna.
En riktig bild kommer vad det lider.

Kanske vid köksbordet .., kanske i älsklingsfåtöljen?

Eller i soffan?

Om ni har lust alltså.

Ta i så fall en bild .., berätta gärna varför ni tycker så mycket om att sitta just där .. och så mailar ni den till bisse151@gmail. com, så ska jag lägga upp dem här på sidan så där kanske på måndag eller tisdag nästa helg.
Då är jag ledig och hinner gott och väl.


(Någon undrade vad det där 151 i mail-adressen står för? Jo. Enkelt. Det är mitt födelsedatum.)

Följande är med i dragningen ...

Brickan, som först kom från Kattis och sedan inköptes i flera ex.

Från Östergötland skriver Anne så här:

"I söndags på eftermiddagen ringde min telefon och en av tjejerna i mitt gäng är i luren.

Hon är fikasugen och undrar om jag är hemma och kan sätta på pannan och så glad

jag blir, för när man flyttat långt från sina rötter är det inte särskilt vanligt med spontan-

besök precis. Så härligt att få ses och krama om varandra och prata en stund över en

kopp kaffe. Det var mer än ett år sedan vi sågs sist.

 

Fina brickan som jag vann i förra dragningen är i flitigt bruk ber jag att få meddela.

 

Kram på er i landet Halland.

 

Anne i Mantorp".

Fler som är med.
Monet, t.ex, som deltagit i en målarkurs (med efterföljande vernissage) på Blidö i Stockholms skärgård.
Bilden - som är från 1974 - visar Monicas tre barn som finns på ett litet, litet fotografi och det är detta som nu har målats av.

Tänk, vilka gåvor ni bloggvänner har utrustats med!

Värmländska Turtlan berättade om de vackra kvällarna när hon och M var ute på kanaltur med båten.

Födelsedagsbarnet Eva på Frösön vittnade om glädjen, ja, rent av lyckan .., som kom i samband med den så väldigt efterlängtade värmen!
"Livet blir med ens så enkelt! Vi packar bilen och åker på utflykter!" skriver Eva.

Barbro i Uppsala var över sig av glädje .., hon hade fått testa på detta med vattenskoter och visste nu vad hon önskade sig i 60-årspresent!

Så här berättar Eva i Tyresö (men just nu i Halland) om sin glädje: 

"Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!

 Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museum

där hans konst finns.  150 milj.

 Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.

När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.

Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.

Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.

Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch  ja oj så fint.

Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.

Och mycket vackra rum!

Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet."

Om lilla Virka som inte längre är i livet, berättade Ulrika så fint.

Ja, och om den oändliga tacksamheten över Marcus som utan att tveka tog den skadade och döende lilla katten i sin famn och lät henne somna in där.

I Göteborg bor den STORARTADE Ann.

Hennes glädje handlade om lyckan i att ha hittat en provprenumeration på DN för en billig peng och på det viset har nu Ann två morgontidningar! 

Det är glädje det!

 

Anna-Lena i Tumba hade haft en härlig vecka på Gotland, tillsammans med stora delar av familjen.

Och så bifogade hon en bild på lilla charmtrollet Emma.

I Härnösand kände Cecilia N glädje över vädret och att en glad make kom hem på söndagen.

Och så här berättade Kerstin i Skåne om sin glädje ....

Det var utan tvekan fredagskvällen när vi var ett gäng goda vänner som grillade gott, drack gott och mådde gott! Vi satt ute i den ljumma kvällen till mörkret föll och fladdermössen svischade mellan träden. Övernattning och "utefrukost" ingick i arrangemanget för min del och jag konstaterar att jag har det så himla bra! Tyvärr hade jag glömt telefonen hemma så några bilder blev det inte - mer än för mitt inre öga...

Min egen glädje handlade om den lilla betraktelsen i DN, författad av tidningens fotograf Paul Hansen. 

S o m   jag log när jag läste om hunden Sigge och katten Frasse!

Obs! Jag brukar länka till er alla, men den relativt nya datorn har fått spader och vägrar kopiera text, så nu ger jag upp ..., allra helst som pv ropar att det vankas frukost ,-)

Måndag i januari ....

Min systerdotters födelsedag (tretton år yngre än sin yngsta moster)  och Hildas namnsdag. 

Grattis till er båda! (För Hilda är det även första praktikdagen i tandsköterskeutbildningen! Spännande!).

Dagens födelsedagsbarn, hon har en pappa som är världens snällaste. Innan han blev ofärdig i höfter och ben, tillbringade han varje sommar ett par veckor i Skåne med att hjälpa syrran och jubilaren (som delar en slags skånelänga) med diverse reparationsarbeten och nybyggnationer. 

Nånting som han förfärdigade, ja, det var en walk-in-closet till sin dotter och den blev ju som ett mindre rum! Ett slags vernissage blev det också och då bjöds vi på goda snittar på övervåningen av huset - det som är hennes del -. 

Och jag kunde konstatera att systerdotterns totala sko-innehav långt vida överskred alla mina inköpta skor under min tid på jorden. Skorna stod prydligt på parad i klädkammaren, ja, det påminde mig om presidenthustrun på Filippinerna .., Imelda Marcos - enorma samling av just skor. (Lite överdrivet, förstås).

Typisk Rita-ställning. 

Och här har hon min favoritassiett framför sig, dom som hon gav mig i present för många år sedan, inhandlade i Oxford, tror jag.

Här står hon längst till höger på bilden. 

Och Emma gömmer sig framför mormor och Emil är verkligen kritvit i håret, precis som min äldsta syster, tv. om jubilaren. 

Kan Emma ha varit fyra år när bilden togs .., då är det ungefär nitton år sedan?

Jag tror inte att Rita läser sin mosters blogg, men om utifall att .., så GRATTIS älskade systerdotter!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var besöket på Byhuset/Rödön i söndags, där det var vernissage.
Jag köpte mig en liten tavla av konstnär KajsaTuva, tavlan får hämtas fjärde advent.

En del tycker att den inte är mycket att köpa men för mig betyder den jättemycket.
Det var kärlek direkt! Enkel men med så mycket värme. Och så är jag ju hundägare :)

Jag tog en fika och satt och njöt av atmosfären.
Träffade flera gamla vänner och fick en fin pratstund. En dag som laddade mina batterier.

Kram Eva

Skåne tur och retur ....

En Jungfru och en Skorpion.

Nästan lika mycket som jag längtade efter resan till Skottland, har jag längtat efter Skåne.
Så dit åkte vi på lördagsmorgonen och började med att hälsa på hos pv.s lillebror Ulf ute i Räften.
Ulf och Inez har tre hundar; en jättebamsing till leonberger, en labrador och så Kasper, en Jack Russel, precis som Harry.

Harry och Nelly har förstås träffat dom här hundarna förut, men alltid innan dom hälsat, så visar Harry såååå tydligt att "hej-på-er-jag-är-bara-en-liten-ofarlig-hund"! Sen blir det bus och lek!
Att vara kaxig när man möter  e n  hund, det går bra, men tre som står utanför en grind och väntar .., då gäller det att lägga sig platt.
Och det är så underbart att se hundar som har lärt känna varandra och blir glada av att träffas!

"Hej på dig lilla Nelly .., du är ju riktigt fin du!" säger Ulf.
Kasper är  v ä l d i g t  intresserad av den här blondinen och följer henne troget.

Och så bjuds vi på kaffe ute på altanen och där finns ett bord som Nelly tycker om; ovandelen är i glas och man kan hålla koll på bullarna hur lätt som helst! 

Efter Räften blir det Västerstad utanför Hörby.
Egentligen inte Västerstad heller, men det är postadressen.

Min syster har fyllt sjuttiofem år och vi bjuds på Västerbottenspaj, löjrom, parmaskinka, sallad .., ja, det är så gott, så gott och vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt, allt medan Harry leker med Tara - en prickig dalmatiner - ja, Nelly leker förstås inte, hon hoppas på skinka.

Och allt medan en häger flyger förbi, får vi smaka Portello som är en barndomsläsk!

Min systers före detta man - den evigt snälle Robert - har tidigare i sommar kommit från Arvidsjaur och hjälpt till med bygget av en stor klädkammare, ja, på övervåningen av huset. Där bor min systerdotter (huset är stort, sju rum och kök) och nu blir det "vernissage" med mingel - champagne/Portello och godbitar - och jag nästan svimmar när jag ser raden av systerdotterns eleganta skor!
Inte brås hon på sin moster och tur är ju det!

Melon och fetaost .., och så tapenadesnittar .., hur gott som helst.

Utanför min systers hus slingrar sig grusvägen (som är alldeles slät) och där är gott om hästar.

Och sen Ystad!
Så här ser det ut när vi kör till hotellet som ligger på Långgatan, inte långt från kyrkan.

Sommartid är innergården övermåttan ljuvlig, nu är det mulet ute och inte fullt lika inbjudande.
Fyra gånger har vi bott på hotellet och alla gånger har vi fått olika rum.
Nu tilldelas vi rum nr 54 längst uppe i huset mot Långgatan och hade solen flödat, hade vi kunnat sitta ute på balkongen och njuta av kyrkklockeklang och tornväktarens blåsande i luren.

Rum nr 54 visar sig vara  t v å!
Först ett med en enkelsäng och soffa och badrum - det är där pv nu ligger och läser Sydsvenskan - och så en trappa upp, där allt är snett och vint, mest golvet, ja, där är en dubbelsäng.
Frukosten dagen därpå är helt okej, förutom trist mjukt bröd (ett ljust och ett mörkt, helt utan tuggmotstånd och att serveringspersonalen springer omkring i världens kortaste shorts, tycker jag ser aningen oseriöst ut).

Helt eniga är vi - pv och jag själv - om att detta är den mest lättfattliga fjärrkontroll vi träffat på!

Utanför hotellrummet .... så fint!

Liten plutt-del av innergården. 
Ännu är inte allt utblommat. 
Och ett stoooort päronträd dignar av frukt! 

Söndag förmiddag hämtar vi hundarna som har övernattat hos mina barns pappa och hans fru utanför Ystad. Innan dess, på väg till bilen, insuper jag lite ystadkänsla. 

Och vem har sagt att man måste ha husnumret på väggen ...?
Nej, just det.

Åååå, så jag tycker om den här stan!
På det som en gång var "min" gata är det som vanligt. Den lägenheten där jag bodde är mörklagd .., ovanpågrannens likaså.
Vi tittar in i affären och pratar med den som arbetar helg och jag skriver en hälsning på anslagstavlan.

Ur den gröna muggen har jag nu på morgonen druckit kaffe ...

Under tiden i Ystad var Backagården - inte långt från Kåseberga - ett smultronställe för mig.
Så dit åker vi, innan det är dags att ta sikte på Malmö.

Och se där .., där är ju Kaj som driver det hela och han kommer fram och säger "men hej Elisabet, jag har tänkt på dig flera gånger, ja, när jag passerar Regementsgatan!" och det finns liksom inte ord för hur glad man blir av att få höra sånt!
Kajs mamma - Gunnel - tittar in i butiksdelen och känner igen och är så vänlig.
Och så testar vi höger eller vänster tumme upp.
Kaj är Tvilling, storebror och har höger tumme upp.

När vi sedan dricker kaffe i serveringsdelen, blir det fler igenkännanden.
Där är Gert-Inge och hans käresta Ingrid och jag får veta att i Ystad tror man att jag flyttade hem till Västerbotten för att slippa allt stillasittande arbete och därmed ont i knäna.
"Och jag som trodde att det var för min skull du lämnade Skåne ...!" säger pv leende.

På väg ut från Ystad, vi kör längs havet, ser jag en kvinna komma promenerande i väldig fart.
"Men det är ju Solupp!" hojtar jag och ber pv vända bilden.
Jo, minsann, visst är det den underbart rara Solbritt som är så omtänksam och aldrig glömmer vare sig namnsdagar eller andra dagar och som - under årens gång - har skickat så många härliga egenhändigt gjorda kort till landet Halland!
Som ni ser är det här en vältränad madame!
Född i norra Ångermanland, men sedan länge boendes i Ystad.
(Solupp .., heter hon på Instagram).

Och så säger vi hej och tack till den här delen av Skåne och jag ber pv att köra längs kusten, även om det tar betydligt längre tid. Så det gör vi .., passerar Svarte, Mossby (där jag så ofta badade) .., Abbekås .., Beddingestrand, Hörte, Böste, Smygehamn, Smygehuk, Trelleborg .., och så guidar oss gps-damen oss rätt till Anders och Maja.

Åååå, vilket fint boende! Kanske är hyreshusen i området byggde 50-talet (vacker port och vacker lampa i porten), där är lummigt och grönt och öppen-spis (som inte går att elda i) i lägenheten!
För två hundar som bor på landet, är ju det här med balkong häftigt.
Oj, vad det spanas!

Så bjuds vi laxgryta och jag har fixat tårta och det blir ett par timmars samvaro och min sandal går sönder och så åker vi hemåt i hällregnet.

Och nu är det vardag igen.
Solen  f l ö d a r!
En underbar helg blev det!
Tack livet! vill jag säga.

Ni vet väl ...

... att i Luleå är det vernissage?

Jodå.

ch hur intressant som helst är det.

Jag har redan varit där.

Varmt välkomna till vernissage!

Gunnar i V aplan har slunkit in lite sent och kommer med fyra tavlor.
Tavla 1.
Den med "två barn" är min favorit av dom jag ställer ut.
En oljemålning av en konstnär som bodde i grannbyn Trångsviken.
Nils Nilssons tavlor var lika färgstarka som Nilsson själv.
Han gjorde många offentliga målningar i Norge.


Tavla nr 2.
Den med "Hästpolo".
Annica Persson som ligger bakom detta alster är en kompis från mina unga år.
I dag håller hon på med keramikfigurer som är fantastiska.
Kolla in: http://www.drejeriet-keramik.se/annika/index.html
så får ni veta mer om Annica.


Tavla nr 3.
Den med "trädet i vinterskrud".
Min mor Anna har målat denna olja i sina unga år.
Jag gillar den verkligen.
Nu den 7:e maj fyller hon 95 år.
Här är en länk som är väl värd att se:
http://cikoriatva.blogspot.com/2009/06/anna-spelar-munspelspolska.html


Gunnars sista tavla.
Tavla nr 4.
Den med "gammalstugan i vaplan".
Det är konstnär "Catarina Uytenbogaardt" som i oljepastell tecknat "gammalstugan", det hus som jag är född och uppväxt i.
Men som sagt, det är den färgstarka Nils Nilssons tavla som är en av mina absoluta favoriter.


En av intendentens favoriter, målad av vännen Eva på Frösön.
Tavlan visar korsningen Mariagatan/Regementsgatan i Ystad.
Katten heter pElle.
Den cyklande madamen .., ja, ni får väl gissa vem det är.

Och tack snälla, rara, goa, underbara bloggvänner som så generöst har ställt upp med era favorittavlor!

Ni kan inte ana hur roligt detta har varit för mig!

Nu kan ni titta er omkring .., det hänger tavlor på flera väggar .., på vid ett bord där borta i hörnet står pv och bjuder på champagne eller flädersaft .., Gunnar i Vaplan önskade snittar .., det blev pv:s gifflar i stället, men det går väl lika bra, ja, vi är ju bara så där halvkulturella av oss.

Hoppas att ni får trevligt! hälsar självaste indendenten.

Så långt det har varit möjligt, har jag försökt hitta länkar till era konstnärer, så där så vi får veta lite mera.

Såja.

Första tavlan tillhör släkten, närmare bestämt min kusin Barbro.


Barbro, kusin till intendenten:

Hej, här är mitt bidrag till vernissagen.
Det är en falsk Anders Zorn.
Kyrkrodd heter den och hänger i vardagsrummet i fjällstugan.
Tavlan är köpt på loppis i Bjästa 1997 för 150 kr.
Den sitter mitt emot min matplats i fjällstugans nybyggnadsdel och är en av mina favoriter.

Länk till underbar Zorntavla finns här ., hälsar intendenten.
Och här.



Anita:
De här favoriterna är inga målningar som finns i mitt hem tyvärr, utom den första av Amalia Lindgren som jag har som en inramad affisch.

Affischen köpte jag på en utställning för många år sedan på Nationalmuseet.
Utställningen hette " Våra bildminnen", om någon minns den.


Anita:

"Liten blomsterplockerska" och är målad av Kilian Zoll (1818-1860).
Jag såg originalmålningen på Norrköpings konstmuseum för många år sedan och tyckte så mycket om den.

Ett vykort är det enda jag har av den vackra målningen...

Kerstin Sjölund, f.d. skolsköterska hemma i Malå.
Uppvuxen i Motala.

Jag skriver och mer eller mindre tvingar henne att ta fram kameran.
Tack Kerstin!

Så här skriver hon:
Den här tavlan (här ovan) köpte vi för att flickan såg ut som vår Kristina när hon var liten.
Hon plockade ofta blommor och kom hem med.


Kerstin Sjölund: tavla nr 2.
Konstnär Lars Mattson.

Lars Mattsons tavlor, nr 2 och 3, köpte vi för jag ville absolut ha timmerdrösen i Vindelälven och Carl Olof hästen.


Kerstin Sjölund, nr3.
Konstnär: Lars Mattson.

Jag gillade den handskurna ramen som en man från Vilhelmina gjort, men hästen ..., nja.
Nu gör jag det.
I alla fall köpte vi båda.
Pengar hade vi ju inte mycket utan vi tog dem på avbetalning.
Året var nog -67.


Bildtext:
"Vid den gröna oasen Aitelnas intill Vindelälven möts konstnären Lars Matson, Sorsele, och fjällbonden Seth Strömgren, Ammarnäs.
Seth är där för att se till sina ängar och Lars för att finna motiv för sin konst.
Fjällbonden och konstnären trivs med varandra."

Är man chef för en konsthall så är man.
Det här är bara ett litet inlägg, ty jag undrar jag på hur många väggar i norra norrlands inland och fjälltrakter det hänger tavlor av denne Lars Mattson?
Även hos oss, på Ringvägen 29, fanns en sådan.
Det var mamma som hade köpt den.
En rätt stor oljemålning av kvinna vid en ardennerhäst.
Jag minns att pappa tyckte att kvinnan påminde om min mormor Betty.


Kerstin Sjölund:
Trätavlan fick jag av Dorrit och Per Hajslund när de var uppe på Carl Olofs begravning.
Det är en bit av en golvplanka från en kvarn i Polen som en konstnär med blick för såna saker fyllt i.
Jag vet inte om madonnan syns ordentligt, men jag tog fotot taget utan minsta extraljus.
Välj vilken av tavlorna du vill.
De har ju en historia bakom som gör att jag aldrig flyttar på dem mer än för omtapetsering, om det nu ska bli någon gång, jag älskar tapeten i det rum de hänger också. Så det så!!!
(Elisabet säger: jag väljer alla fyra!)


Pensionatvärdens favorit eller en av dem:

På väggen i ett av pensionatets rum hänger tre tavlor, alla med segelbåtsmotiv.
I köket finns ytterligare två.
Det är inte speciellt svårt att förstå att här bor en passionerad seglare.
Tavlan här ovanför är en reproduktion.
Konstnärens namn är Reinhold Ljunggren - uppvuxen i Ljungby - i Småland.
Båten heter Linnea.


Konsthallsintendenten själv:

Ajaj, jag hittar ännu fler pärlor som jag tycker såå mycket om!
Uppe i pensionatets hall, där, i skumrasket (!), hänger den här tavlan.
Ååå, så jag tycker om den!


Här är en närbild.
En sak inser jag tydligt: det är det där vardagliga jag tycker om.
Konstnärens namn är Lennart Glemme.
Tavlan är gjord 1981.
Och från och med idag ska tavlan få en bättre plats.


Kerstin:

Jag har funderat länge på vilken av mina älsklingstavlor jag ska skicka till din utställning, har så många favoriter, men det blir ändå den jag just nu sitter och tittar på.
"Hemmalängtan", målad av min vän Ulla Holmstrand.

Älskar den eftersom den förmedlar lugn trygghet till mig och det jag strävar efter.
Åtminstone just nu.

Ingela.

Batiktavlan köptes på Sri Lanka när Ingelas första barn, hämtades.
Det är nu 24 år sedan.
"Jag och en annan blivande mamma tog en taxi och reste längs den hysteriskt trafikerade Galle Road söderut.
Jag tror till och med att vi åkte tuktuk dit, men tog en riktig bil hem med våra nya konstverk och i mitt fall en morgonrock.


Ingela:

Tavlan med lunnefåglarna är en akvarell av Dag Peterson.
Denne Dag Peterson är en av Sveriges mest omtyckta konstnärer som ofta målar djur och fåglar.


Elisabet:

Också en älsklingstavla - som är en affisch -.
Inköpt på ÖSKG:s konstrunda någon gång på 90-talet.
Texten WEDMAN är lika viktig för mig.
Jag tycker oerhört mycket om en blandning av text och bild.
Konstnären heter Christer Wedman.


Elisabet:

Närbild av tavlan som heter "Adjö" och sätter igång min fantasi.
På den här bilden förlorar mannen lite av sin kraft.
Jfr med den övre.
Mannen blir smalare.
På den övre bilden anar man kanske lite ryggont?
Det beror nog på bildvinkeln.
Och vem ska mannen ta adjö av ...?


Eva:

Den här tavlan har kommit att betyda mycket för mig och hänger alltid ovanför min säng.
Den ger mig en slags tröst och en vila.
Någon vakar över mig.


Amber:

Den heter "Hus med rött tak" och är fullständigt vansinnig.
Jag blir självskrattande av att se på den.
Den har jag bakom ryggen när jag sitter vid matbordet, sonen tittar på den varje dag.
Exmaken kallade den en gång för en psykedelisk spya – det gjorde han aldrig om!


Amber:

Konstnären sade på bredaste skånska att ”Den heter Di små djuren”.
Samuel som redan då var en ordentlig ung man sa genast att det var fel, för på baksidan stod det Hundarna.
Jag föredrar det skånska "Di små djuren".


Elisabet:

Tavlan, t.h. är målad av Leina, hemifrångranne och den finaste av vänner.
När jag ligger på soffan Ektorp och tittar på den, känner jag doften från sälgen vid sjön.
Jag blir åtta år och tio år, jag blir femton år och femtiosex.
Allt i ett.
Dofterna från sjön landar i en etta i Ystad och i ett gult hus på en kulle.


Leina:

Det är hon själv som har målat barnen, Bill & Belinda.



Jom:

Men en konstnär i staden Hoi An i Vietnam hade en alldeles egen stil och jag köpte denna lilla målning av honom. Den stoppades in i ett plaströr, och jag skickade iväg rullen tillsammans med kläder och annat i ett paket som skulle sändas landvägen till Sverige, medan jag fortsatte min resa till de norra delarna av landet..



Christina:

Min absoluta favorit är den övre tavlan som är en torrnål av Henrik Krogh.
Bladet heter "Kurragömma".



Karin, gift med mina barns pappa:

Så skickar jag min favorit, Lapporten av Greta Wennberg.
Jag har bestigit den högra toppen, ett äventyr i sig.



Elisabet:

Tavlan som grannarna kom med när det var flyttdags.
Den som fick mig att gråta så hejdlöst.
Sorg över att lämna något som varit beständigt.
Och en slags orolig förväntan över det som väntade.
Hullerombullerlivet.



Marianne Rindå:

Den blå tavlan, den är min favorit.
Den har en lekkamrat till mig, när jag var liten, målat.
Hon heter Synnöve Lambertz och bor i Österskär.



Margareta:

Den här är målad av min makes moster, Hertha Linders.
Hon bodde ett tag i Umeå på den tid då man fortfarande flottade timmer på älvarna.
Hon har berättat om hur hon stod på bron över älven och målade - i viss mån störd av nyfikna förbipasserande gående -.


Margareta:

Konstnären heter Sándor Vincefi.
Vi var kollegor på Vretskolan i Skogås där han var bildlärare.
Jag har aldrig mött en kollega som fått fram så entusiastiska elever!



Monet:

Hennes egen Philip von Schantz-tavla.
Notera fönstret som speglar sig i glaset ..., hälsar bloggmadamen.



Cecilia N:

Jag tror det var känslan som jag hade när jag var ute hemomkring när jag växte upp som slog an något där.


Cecilia N:

Den med flickan som plockar blommor kommer från min mans mormors föräldrahem i Kiruna.
Jag tycker så mycket om den.


Leina:

För tjugotre år sedan fångades det här ögonblicket.
Leina var vår närmaste granne och det var bloggmadamen som tog bilden.
Men Leina, hon målade den.
Titta, så vacker vänsterhand hon har!


Intendenten igen:

Nu har jag kastat alla hämningar och tar med flera tavlor!
Det här är mitt livs enda inköpta oljemålning.
Jag upptäckte den på bankkontoret i Tibble - Kungsängen - troligen 1976.
Banken hade en då liten utställning och där stod jag och tittade på sommarblommorna och föll pladask!
Kvinnan som målade detta vackra hette Manni och var finska.
Jag tror att jag betalade 200 kronor för den.
Och tänk, jag tycker precis lika mycket om den idag!


Barbro:

Denna tavla kommer från makens barndomshem,tycker den är härlig.
(Det tycker f.ö. intendenten också, som blir glad av den!)



Ingalill:

Tavla målad av Anna-Stina Ehrenfeldt 1999, inköpt på konstrunda i Skåne hos konstnärinnan..

Konstnären hade atelje i Heinge skola norr om Ystad.



Ingalill:

Den här tavlan föreställer skeppet Lekna av Halmstad, målat 1914.
På det skeppet var min morfar, Karl Julius Johansson, kapten.

Senare, 1917, var han kapten på briggen Emil av Uddevalla.
Den båten försvann med kapten och besättning i Engelska kanalen träffad av en mina.
Min mormor boende i Halmstad blev då änka med två döttrar, 6 år (min mor) och 3 år.


Kerstin:

Här kommer min favorittavla.
Konstnären heter Annika Svenbro.
Jag älskar den för att den är så enkel och sinnlig.



Lena:

Den här tavlan av Lennart Jirlow köpte jag för fyra år sen när jag varit singel ett tag.
Den fick representera drömmen om min framtid.
Där jag skulle sitta vid trädgårdsbordet i bersån med en jordnära man i rutig skjorta.
Som ett litet näpet och nöjt sällskap. Och en trogen hund vid fötterna.



Eva:

Den här tavlan målade jag strax innan vi sålde vår gård och flyttade därifrån.
Jag gjorde en dyr inramning till den, för jag kände att tavlan skulle bli en viktig del av vårat nya hem
Och som den kan glädja!
Den beskriver en vacker sommardag på vår gård.
Mitt lilla bageri är öppet och det är liv och rörelse överallt.
Kalkonerna har, som vanligt, smitit och kommer gående över gårdsplanen.


Annas mamma:

Tavlan köpte jag på en utflykt hos konstnären själv.
Han spelade dragspel och sjöng för mig och jag hade en axelbandslös ljusblå klänning och midjelångt hår både minns jag och har foto från det.



Bloggblad:

Den med ansiktet - taget från sidan pga speglingar i glaset - är ingen Picasso.
Den är gjord av en 10-årig pojke i en klass där jag var lärarkanditat.
Jag frågade om jag fick den ... och det fick jag.



Bloggblad:

Tavlan med allén i snön är den första tavla jag minns.
Som barn funderade jag på vad som fanns bakom där i snön ... och vem KVADMAN var.
Det tog många år innan jag såg punkten.
K. Vadman.