Minns ni herr Sjörövare ...?

Båten.

Kommer ni ihåg Kjelle som i ett par månaders tid seglade i Västindien och skickade bilder och berättade om sin tillvaro på böljan den blå?

Kjelle som i vanliga fall bor på Öland och har butik i Bornholm.

Kjelle med världens söderdialekt!

Nu, när det är vinteruppehåll med turister, då susar han iväg igen!

Och igårkväll skickade jag ett litet mail och frågade hur han och flickvännen har det?

Nu på morgonen fanns detta i min inkorg:

"Hej Eliza
du vet när jag tänker på dig
Är på Martinique och i staden st pierre
där finns en skog av fönster till dig - dessutom har jag hämtat ett gäng på Grenada som du kan få -.
Helena var här och segla 3 veckor och kärleken blir bara större och bättre
det är otroligt att man kan vara både 14 och 50 på samma gång - helknäppt
du får bara fönstren från grenada nu samt lite hus och nån rätt bra bild
Har även en gammal barndomskompis med mig som tar bra bilder
en bättre resebeskrivning kommer senare när gästerna lämnat skeppet
kram kjelle"



Och så kommer bilder på fönster kors och tvärs!



Det är väl detta som i annonsen kallas för ..."Ett hus med möjligheter" ...?



Och titta .., så härligt!

Tack snälla, rara herr Sjörövare! säger jag.

Dagens fönster ...

... kommer från madamen som har flyttat från Sverige till södra Frankrike .., madame Monica som lär oss allt om försäkringspapper, sjukhusbesök, bilverkstäder, härliga middagar eller luncher och som visar oss vårliga bilder och gör, åtminstone bloggmadamen, grön av nån slags avund eller önskan att själv få uppleva just detta.

Tack! säger jag.

Ledig dag ..

Ett annat korsvirkeshus med innergård i Ystad.

I ett korsvirkeshus på gågatan håller silversmeden till.

Där har han sin ateljé och sin verkstad.

Och där, har jag tittat in alldeles nyss.

Ty ., i födelsedagspresent från rara arbetskamrater fick jag ett presentkort som gäller just hos silversmeden .., och nu har jag bestämt mig.



Det blev en helt enkel ring (i silver, förstås), lite kantig och inte det minsta inställsam .., lite mer massa i än en vanlig ring .., och så graveras bokstäverna M A A in.

Ja, vad kan det betyda, tro?

Om en vecka får jag hämta konstverket.

Och efteråt, när jag hade bestämt vad jag ville ha .. gick jag krokiga spåret till restaurangen här på gatan, den som drivs av ett par från Pakistan.

En enda indisk rätt finns varje dag på menyn.

Den valde jag ("chicken with vegetables and rice") och man får så mycket mat, så det räcker till två middagar .., alltså har jag till lunch i morgon också!

Vilken härlig ledig dag detta blir!

Kanske som Cipramil ...

Lika bra som alla lyckopiller, det är när man i sin hand har böcker som faller en i smaken.

Som man tycker om.

Tycker Om.

Titta på bilden här ovanför bara!

Till vänster en ljuvlig ligga-i-soffan-och-titta-i-bok med svartvita bilder .., med titeln "Life below - The New York City Subway" av Christophe Agou.

En födelsedagspresent från vännen Ellis.

Och så nästa.



"All denna pussbrist" av Anita Nilsson.

Det är författarinnan som syns på bilden.

Anita Nilsson lyssnade jag till under åren i Malå.

Då var jag medlem i den absolut enda förening jag har varit delaktig i, nämligen Malåbygdens Kulturförening, och särskilt kulturell är och var jag kanske inte, men författaraftnarna, ååå, dom var så härliga!


Sid 14

Dit, till aulan i Malå, kom Anita från Luleå.


På sidan 12.

Att höra henne läsa sina egna texter på utpräglat norrbottensmål .., så där enkelt och avskalat .., ååå, det var som allra bäst!

Den här karamellen har jag beställt härifrån.

Rekommenderas varmt!

Ååå, hur lycklig blir man inte av detta ...!

"Hej Elisabet!

Du känner inte mig men jag börjar få lite kläm på dig...

Hittade din blogg i somras då jag googlade runt lite i och med att vi skaffat sommarboende i Smygehamn. Fastnade först för dina bilder, nu följer jag även med i vad du gör.

Känns lite udda, jag tom tänkte på dig då vi var på bröllopsresa 3-19/1 och fotade lite fönster.



Bilderna är från Kastrup, mellanlandningen i Frankfurt och så från Tobago där både bröllop och smekmånad tog plats.



Hälsningar och Kram

Åsa."

Lediga-dags-fönstret ...

.... kommer från underbara vännen ellis.

Och här, i sydöstra Skåne, finns inte en endaste liten snöflinga.

Hågkomst ..

Igår var det dagen då vi alla skulle komma ihåg Förintelsen och allt det förfärliga som hör till den.

Någon gång på 80-talet råkade jag i ett radioprogram lyssna till en överlevande från något koncentrationsläger och den mannens vittnesmål grep mig nåt så oerhört.

Och så kommer ena dottern hem från skolan och är alldeles tagen och jag får veta att hennes lärare har berättat om något som jag nu inte ens kommer ihåg vad det handlade om, men jag minns att jag tänkte att .. men åååå, kan en människa betyda så mycket .., det han eller hon säger .,. då vet jag precis vad jag ska göra!

Så jag kontaktade Sveriges Radio och frågade efter namnet på den judiske mannen som jag hade lyssnat till och jag ringde honom och han sade att "nej tyvärr, han var upptagen och skulle nog inte kunna komma till Malå .. men han hade en bekant .., honom kunde jag ringa?"

Dessförinnan hade jag hört mig för med underbare Carl-Olof Sjölund hemma i Malå och frågat om skolan eller kommunen kanske kunde tänka sig att sponsra den här överlevande-mannen, ja, i fall han ville komma och vittna om sina upplevelser?

"Javisst!" sa Carl-Olof utan att tveka.

Så blev det också.

Mannen, som visade sig heta Zioma Zubicky kom verkligen till Malå och höll föredrag för högstadieklasserna och på kvällen, även i aulan.

Inga som helst förhoppningar om att det skulle bli många åhörare hade jag .., ty det var något sportevenemang på tv.

Men tänk .., aulan blev mer än fullsatt och jag har nog aldrig varit så tacksam i hela mitt liv!

Och herr Zubicky satt efteråt vid vårt köksbord och åt paj.

Filmsnutten här ovanför visar en för mig helt obekant man som spelar ledmotivet (som är så vackert, så vackert ...) från filmen "Schindlers list", en film som jag såg tillsammans med ovan nämnda dotter .. vi såg den här i Ystad på gamla biografen och jag grät så våldsamt så dottern nog skämdes ögonen ur sig ..-)

"... men det är ingen större fara, vi grejar det ...!"


Människor som är trygga i sina yrkesroller, det är nästan det bästa jag vet.

Jag tycker att det är så otroligt roligt att se såna i aktion.

På den här filmsnutten, finns en sån man.

Han vet vad han sysslar med ., han kan sin sak, helt enkelt.

Och så har han så härlig dialekt.

Möt herr Sprängare.

Godmorgon världen!

Lite skönsång så här på morgonkvisten?

Och hej på dig qi, som också är ledig idag!



Samma sång, men med en annan medsångerska, nämligen Christina Aguilera, som jag tycker sjunger ännu bättre nästan.

Gissa vem som har namnsdag idag ...

Åååå, alldeles enkelt är det inte att vara poängräknare när man spelar Plump!
"Få se nu .. mormor tog hem sitt spel och fick fem poäng .., pv plumpade .., Emma klarade sitt stick och jag klarade mitt .., jaha, mormor leder som vanligt ...!"

Jo, kapten Lintott.

Kapten Karl Emil.

Just det.

Lintottens mormors pappa hette också Karl.

Grattis till er båda! säger jag.

Detta gör mig glad!

Och jag har visat den förut och gör det igen.

Om precis en månad ...

... åker jag upp till Stockholm för att vara barnbarnsvakt från torsdag till söndag.

"Om du får önska middagar ... , vad vill du ha då ..?" frågar jag Kapten Lintott.

Åååå, vad han tänker och har sig.

"Plättar, kanske ...?" föreslår jag.

"Näää, inte plättar ..., men ..., ja, gärna pannkaker ...!" säger lintotten.

Jaha, ja.

Han menar just plättar, fast stora, såna som man gräddar på spisen.

Och så toast, det tycker han också om.

Och spaghetti med köttfärssås.

En av kvällarna ska vi se film.

Den här, till exempel.

Längtar jag?

Ååååå, hur mycket som helst!

Stockholms Stadion den 1:a juli 1975.


Han som då var min man och jag själv har kört bil från Kungsängen för att vara med på DN-galan.

På Valhallavägen blir vi påkörda bakifrån av en kvinna som är på väg till samma tillställning.

Det blir århundradets snabbaste uppgörelse, för det är bråttom, snart ska tävlingarna börja!

Telefonnummer utväxlas.

Fort iväg!

Någon timme senare är tävlingarna igång.

Kvällens höjdpunkt är 3000 meter hinder .., Anders Gärderud mot polacken Bronislaw Malinowski.

Det k a n bli världsrekord .., publiken är i extas .., och dom taktfasta An-ders, An-ders-ropen vandrar från sektion till sektion.

Ståpäls är ett alldeles för lindrigt uttryck!

Och Gärderud slår verkligen världsrekord och alla som var med den kvällen och ännu är i livet, kommer att minnas detta i evig tid.

Så här skrev Aftonbladet.

"Den här sydligt gassande kvällen på Stadion gjorde ärkerivalen Bronislaw Malinowski hästjobbet. Gärderud tassade efter i sin effektivt eleganta löpstil. Mot slutet högg han till."

Allt detta kommer jag att tänka på när jag ikväll tittar på detta.

När man har blivit femtiofem ....


Ont i benen och fötterna.

Pinvärk.

"Men nu blir det högtryck i fem dagar!" säger meteorologen i Sydnytts nyheter.

Jaha.

På det viset.

Då förstår jag.

Väderomslag.

Så var det förstås.

Och jag känner mig som hundraett år.

Ungefär.

"Och Blattnicksele måste man ju vinna över ...!"


"Cricketmatchen mellan Indien och Pakistan är rena kriget ...", säger den pakistanske cricketspelaren som intervjuas av Rapports journalist.

Länderna är osams och nu ställs den viktiga matchen in.

Just det.

Idrott förbrödrar inte alltid.

Nog minns jag när Malå IF mötte Norsjö, om det nu var i hockey eller fotboll.

Det var minsann som kriget, det också.

Kväller ..

Biblioteket.

Träffar rar och för mig ny kvinna som läser in fyra cd-skivor som jag har lånat.

Antonio Carlos Jobim är en av dem.

Jan Johansson är en annan.

Min efternamnsnamne en tredje.

På hemvägen köper jag en Milanokaka.

Kollar mobilen.

Där är ett sms från någon som frågar vilken sorts vin jag tycker om?

Och ett missat samtal.

Och nu hemma.

Patricia Cornwell blir mitt kvällssällskap i soffan.

Det hade kunnat vara sämre.

Och bättre.

Kent har kommit hem!

På den grekiska ön Samos.
Som paradiset var det.
Och lintottens mormor började kalla barnbarnet för "Anders".
Lintotten i sin tur kallade sin mormor för "mamma" och blev väldigt generad.

I ett par veckors tid har Kent, han som följde Emil och mig till Samos för ett par år sedan, varit på semester i Thailand.

I vanliga fall pratas vi vid ett par gånger i veckan och han är en av mina allra bästa vänner.

Oj, så tomt det har varit utan det där surrandet!

Och när jag ligger på soffan och fryser och har koftan på mig .., tar jag fram min mobil och slår hans nummer.

Åååå, han svarar!

Det visar sig att han sitter på tåget på väg från Stockholm till Växjö, men i över en timmas tid har tåget stått stila.

"Det är en olycka .., det pratas om att någon har kastat sig ner på spåret ...", visksäger han.

Nej, så var det inte. Det var värre än så.

Och jag tänker att så är livet.

Någon är glad för att en människa har kommit hem.

Någon annan kommer inte hem mera.

Just så.

När man kommer hem ..

Hos Torun. Siesta ute i solstolen.

... blir det mozzarella i skivor (Euroshoppers mozzarella är precis lika god som den dubbelt så dyra som vi har på affären ...!) .., basilika .., små, små, små tomater ., rostade pinjenötter och lite grovmalen svartpeppar över allt detta .., och så ett glas vatten.

Pelle intill mig på bordet.

Tittar mig omkring lite i bloggvärlden.

Står i dörröppningar och kollar in .., säger inget .. jag är alldeles för trött.

Efteråt blir det dusch i hett vatten.

Doft av honung.

Och strax ska jag promenera till biblioteket, men först en kopp kaffe.

Tisdag ..

Trappan ner till havet.

För den som alltid är ledig onsdagar, blir tisdagar som lille-julafton.

Eller som en fredag, för den som alltid är ledig helger.

Så känns det för mig just nu.

Fem-och-en-halv-timmes arbete bara.

Sedan cyklar jag hemåt!

Tisdagsfönstret ...

"Hejsan!

Här får du ett fönster från Järna hembygdsgård i Dala-Järna (tänk att du bloggar vid det bordet!),

ett dystert fönster från ett ödehus och så en dörr ifrån Röros, Norge.

Ha det gott!

Hälsningar lifeblog."

// UNDERBART! hälsar bloggmadamen.