torsdag 20 maj 2010

Vera Hansson, 3 år.

På tåget ...

Och så ett kvällsfönster ...



Världen är som vackrast just nu.

Eller i alla fall är Skåne som vackrast just nu.

Och när jag efter åtta cyklar hem från affären, slår försommarens alla dofter emot mig!

Luften är mjuk-mjuk-mjuk.

Vid barnmorskans röda tegelhus här på gatan, ler jag för mig själv.

Där ska firas bröllop i helgen; hennes äldste son ska gifta sig med en så rar tös (orden är barnmorskans ...) från Lycksele.

Hemifrån!

Och ikväll har jag haft såväl det blivande brudparet - som hennes föräldrar -, som kunder i kassan ..., och jag tänker på hur mycket förväntan och glädje som ryms i det röda tegelhuset just nu.
"Nätack, jag har har redan ätit .."


Aha.

Det var alltså därför sigge nilsson inte var särskilt hungrig när det vankades frukost.

På gräsmattan låg nämligen en till hälften uppäten råtta.

Inte en mus.

En råtta.

Och allra godast är tydligen huvudet.

Ytterligare en insikt ...


"Vi var nere på damen och lekte polis och tjuv."
Och "voflor" fick dom också.
Ååå, lillgubben som nu ska jaga tjuvar alldeles på riktigt!


Blir man glad av detta?

Svar: ja, jag blir!

Jag firar nämligen att tågbiljett nu är bokad, så där så jag kan vara med på sonens högtidliga polisskole-avslutning i Stockholms Stadshus.

Detta blir fredagen den 11:e juni.

Tre dagar senare börjar han arbeta och bo i Malmö ...

Nu blommar rapsen!



Jo, rapsen blommar, men mitt bildbehandlingsprogram kärvar, så det får bli en gammal bild från min första sommar som ensamseglare på livets stora ocean.

Jag var på väg till lilla byn Rögla när jag, i moppens backspegel, upptäckte rapsfältet där långt nedanför.

Och även idag upptäcker jag blommande raps!

Hela tiden, från landet Halland till landet Skåne, ser jag illandes gula rapsfält!

Från Malmö till Ystad, får jag sällskap i kupén av ett gäng ungdomar.

Det slår mig plötsligt ..., att numera, när det pratas engelska av unga människor, så blir det en slags ganska rå amerikansk variant av uttal.

Justine Kirk, hallåa i tv, hon är nog amerikanska i botten, hon uttalar engelska ord på det viset. och det gör massor av ungdomar numera.

Om man är en sån tråkig typ som undertecknad - som aldrig ville gå i luciatåg för att det kändes pinsamt -, eller sprang 60 meter iklädd jeans, när alla andra hade röda kortbyxor .., och när man är en sån som mer än allt annat avskyr det som känns som "tillgjordhet" ., då blir det som att den där bräk-engelskan, känns fånig.

Sånt tänker jag på där på tåget .. men å andra sidan är det ju förstås inget jag behöver bekymra mig om.

Det är ungefär lika världsviktigt som när en äldre kund i affären får spader när gräddglassen har tagit slut.

Ett i-landsproblem rakt av.

Ungefär så.

Torsdagsfönstret, förstås ....



... finns i Frankrike.

Det var madamen som ursprungligen kommer från Norrbotten, som höll i håven.

Den här damen.

onsdag 19 maj 2010

Tanke och handling ...


Älsklingsplatsen.
Här växer mängder med bångstyrig (men väldoftande) mynta ., lavendel .., salvia och kaprifol.
Det är här jag sitter och dricker förmiddagskaffe.
sigge nilsson i mitt knä.
För mig, är detta en så stor gåva.

Det kan minsann vara två helt skilda saker.
När jag idag tog bilen och körde in till stan, med sikte på Plantagen, då var tanken den att jag skulle inhandla 1 st fjärilslavendel och 1 påse hönsgödsel.


Barndomsminne ...

Men där inne bland allt det gröna och sköna, händer något.
Det är där som tanke och handling separeras.

Ty med mig hem hade jag: 1 st sibirsk vallmo (för att den påminner mig om min barndom i Malå, vi hade såna i stenpartiet vid garagenedfarten .., gula och orangefärgade ..), 2 st blåblommande nävor .., 2 st stora stäppsalvior .., 1 st vanlig lavendel .., 1 hängampelblomma ..,. 1 citronmeliss, 1 ananassalvia, ytterligare 1 kryddväxt .., samt en Rosentrybuske.



Så här ser det ut i vrån på altanen.

Där finns även fläder som växer lite vilt .., massor med humle .., 2 st kaprifoler och 2 stockrosor.
Men ännu är det inte klart.

Var rosentryn ska planteras, har jag liksom ingen bestämd uppfattning om.
Ännu.

Lägg därtill att jag har plockat bort alla nya vedrester från gräsmattan, krattat densamma från nyklippt gräs .., delat på diverse perenner och planterat om .., hängt ut två maskiner tvätt .., lagat middag .., legat raklång på gräsmattan och vilat .., knappt tagit mig upp sedan .., så förstår ni kanske att jag känner mig rätt så mör.

Men ..., jag ä l s k a r sånt här arbete!
Det är som min Anna som säger att hon tycker om att mocka i stallet.
Ännu en insikt ...

Igårkväll köpte jag Euroshoppers Löksill.

Det ska jag aldrig göra om.

Grannens tomt ..



Ååå, där blommar nu slånbär och rhododendron!

Berghällen på bilden .., den låg grannfrun och skrapade för hand för någon tid sedan, ja, för att få bort all mossa.

Hela dagen blev hon där.

Skrap-skrap-skrap! lät det.

Som bäst ...



... är det just nu.
Och i plommonträdet surrar det av bin.
Jo, det blir nog bra med pl.marm.-10 i höst.



Min lilla kamera är ingen höjdare när det gäller närbilder.
Det gör inte så mycket.
Man kan ju ana känslan ändå.



Uppe på tv-antennen pågår barnalstring.
Det är herr och fru Stare som nu är alldeles till sig av kärlek.



Och här syns två av husets tre herrar.
Det är tidig morgon när bilden tas .., pv iklädd morgonrock.
sigge nilsson spinner.

Herrarna katt ...



Och pElle .., han trivs med tillvaron.
Mest helatiden är han och sigge nilsson tillsammans.



Att fånga lille sigge på bild, är minsann inte lätt.
Som ett kvicksilver är han.

Och så snart kameran åker fram, springer sigge nilsson in i huset!
Allt som skymtar är svanstippen.

Morgon i landet Halland ...



Tio dagar sedan jag senast var här.
Mycket har hänt.
Alla små broccolibarnen har fått komma ut i friska luften.
Veden är kluven och bortforslad.
Och fruktträden blommar som allra bäst!



Överallt på gräsmattan syns små eller större sällskap av styvmorsvioler.
Som små öar är det.

Termometern visar på sjutton grader varmt nu på morgonen.

Och på altanen ligger pElle och har det så bra.

Dagens fönster ...



Finns i Tyskland, i Kloster Buch, några kilometer från där madame Tuvstarr bor.

tisdag 18 maj 2010

Sonja ....



Varje tisdagkväll när jag kommer med tåget, blir det till att vänta på pensionatsvärden.

Han har nämligen övning med kören Västanvind och är inte klar förrän vid kvart-i-niotiden.

Och nu har jag vant mig vid att promenera den lilla biten till Sonja och Gösta och så slår jag mig ner i skinnsoffan och sitter där och vickar på tårna tills det är dags att åka norrut, mot det gula huset på kullen.

Efter den här tiden i landet Halland, känner jag mig hur hemma som helst hos dem och var gång vi säger hejdå, duttpussar jag tre gånger på Sonjas kind, så där på sydländskt manér.

Egentligen är det för att visa hur mycket jag älskar henne.

På tåget ....



Och nu blommar rapsfälten och bokskogen skirar i härligt grönt!
Helsingborg är vidunderligt.
Det är första gången jag tänker den tanken.



Mitt emot mig sitter en vacker kvinna och läser en bok.
Läckra läsglasögon.

Och kvinnan har en slags inbyggd stil och klass, jo, sånt syns.

Jag hämtar mod och frågar om vänsterhanden?
Jodå, det går bra.

En medelålders man som sitter intill henne, sneglar försynt åt vårt håll.

"Ja, ja, det finns många olika slags sjukdomar, det här med att fånga händer är en av dem ...", säger jag på filurvis till honom.

Och så börjar vi samtala, kvinnan och jag själv.



Det visar sig att hon precis har kommit hem från Schweiz där hon har passat barnbarn.

Nu ska hon hem till sig, till Arild, den där lilla byn som är som en pärla på den skånska västkusten.

På gränsen till för vackert, ja, för mig.

Och vi pratar om arbetstillfällen .., om händers utseende, om den sena våren .., och snön i Schewiz ..., och om allt möjligt annat.

När kvinnan stiger av i Helsingborg, tar hon min hand i sin och säger leende hejdå.

Hennes hand är alldeles varm.
Absolut en insikt ...

Igårkväll vid tiotiden satt jag som förhäxad vid datorskärmen och tittade på den ruvande Fru Fiskgjuse, någonstans i Skottland - tror jag -.

Alldeles stilla låg hon i sitt bo och med jämna mellanrum utstötte hon ett särskilt läte.

Någon make syntes aldrig till.

Jag tänkte att ååå, sicket långtråkigt liv att vara fiskgjusemadame och ligga där och vänta på mat hela dagen, men sedan slog det mig att det är väl ungefär som när jag själv tronar på soffan Ektorp.

Fru Fiksgjuse låg mest stilla och tittade sig omkring och ibland reste hon sig och puffade till äggen lite och så lade hon sig igen och tycktes ha det rätt skönt ändå.

Från utsiktsplatsen över skogen långt där nere .., och skymningen på väg att ta över .., hörde jag plötsligt g ö k e n.

Ja, i Skottland, alltså.

Det var .., nästan magiskt.

Klockan 15:31 pip.


Trappan i pensionatet.


I mörka natten grips jag av en slag inutioroskänsla som är förfärligt obehaglig.

Alldeles mörkt är det där ute och inte en människa syns till.

Eller hörs.

Allt är tyst och stilla.

Man kan inbilla sig att man är den enda överlevande människan efter ett kärnvapenkrig.

Det är väl nån slags ångest förstås.

Och med två timmars sömn i bagaget (från klockan tre och framåt tittar jag på SVT-play, det är dokumentären om det danska kungahuset ...) vinglar jag fram på cykeln och att arbeta i åtta timmar känns som en nästan-evighet.

Men det går förstås.

Lika stressigt idag som igår.

Det susar i mitt huvud.

När klockan är tre tar jag cykeln och svänger åt helt andra hållet, rakt norrut, till Jem & Fix, där det ska inhandlas laservattenpass till pv och av bara farten köper jag en lavendel i kruka till mig själv.

Eller till oss.

Det är sommar ute.

Varma, varma vindar som nuddar kinden.

Jag tänker på Emil och Emma .,. på Samos, Kefalonia och Kreta.

Och jag tänker på i sommar och nästa sommar.

Hjärtat blir varmt.

Och om en timme bär det av till ett annat land.

Landet Halland.

Dagens fönster ...


"Hej!

Har varit i Stockholm i helgen och tittat på Björn Skifs show på Cirkus ,oj oj säger jag bara!
Tog ju lite fönsterkort till dig.



Hedvig Elonora kyrka och fönster på Hasselbacken.


Bonus blir statyn vid Dramaten på Margaretha Krook , så fin.

Hälsningar Babsan."

Klockan 02:48



Och jag kan omöjligen somna.

Ligger och vrider och vänder mig ..., öppnar överfönstret .., lyssnar till klassisk musik och till P4 .., klickar bort radion ..., tar mig en liten tallrik med lättfil .., läser en bok ..., tittar in hos några bloggvänner.

Läser ett mail.

Total tystnad här utanför.



Några minuter senare hör jag detta ....