Livet med min cyklamen ...

Medvetslöshet har inträtt.

Snart stundar begravning.


Ps. En annan, mer upprättstående variant av denna blomma, kan skådas här. Ds.

Dag 9 ... "Min tro".

Min tro är ...

• att människor kan uträtta så oändligt mycket mer än vad dom någonsin föreställer sig
• att vi alla har oceaner av kraft inom oss och vad det handlar om är att hitta nyckeln
• att människor växer av uppmuntran - det är ingen tro - det är en vetskap
• att chefer borde vara betydligt mer generösa med just den biten
• att min tro är rätt krånglig
  
• - när jag ska opereras och sövas - tror jag på en varm och snäll Gud som ska sitta vid huvudänden och hjälpa mig igenom alltsammans
• men när jag tittar på naturprogram som handlar om babianer, susar tron all världens väg
• men återkommer när jag en dag i maj ser vitsipporna översvämma slänten
• min tro är att min mamma under hela sitt vuxna liv bar på ett dåligt samvete för sin blinde brors öde och att det var - åtminstone delvis - därför hon kom att ägna tjugo år i Sydamerika
• min tro är att orsak och verkan sannerligen hör ihop
  
• min tro är också att högsta vinsten på Lotto per automatik inte skänker lycka - däremot god nattsömn -
  
• är att det viktigaste ändå är att känna sig behövd
  
• och älskad
• om det så bara är av en katt, ett litet marsvin, eller en kvittrande undulat
  
• det är väl ungefär vad jag tror

Bilden: Mamma i Bolivia .., å, så hon trivdes bland småttingar!

Mycket lägligt ...

... ja, dagen innan jag ska sätta mig på tåget till Hufvudstaden, för vidare befordran till England och London och en helg tillsammans med "dr Böhlander", hennes väninna och väninnans mamma, så passar min dator på att tacka för sig.

Det är tur att där finns en bärbar variant (pv:s) som går att använda.

På agendan idag står en bussresa till Halmstad .., ett besök på biblioteket .., och lite annat smått och gott.

Men nu stundar frukost och fortsatt eldande.

sigge nilsson har tittat in och ätit frukost, men när inte pv är hemma, då ids han inte stanna kvar, utan hoppar glatt ut till den inglasade altanen igen. (via ett öppet fönster).

Ajöken, sa fröken.

Tisdagsfönstret ...

.... kommer susande genom rymden via Staffanstorp i Skåne och sedan raka spåret till landet Halland, till det gula huset på kullen, till min dator.

Det är vännen Torun som varit framme med fönsterhåven.

"Bifogar en fönsterbild tagen för några veckor sedan i Lund.

Bara en vanlig bild, men det röda ramverket gör sig riktigt bra mot väggen!

Ha en bra dag i Halland!

Kramiz!

Torun."

På torsdagar ...

... är det Kinas Mat.

Måndagkvällar viks åt Våra Vänners Liv.

Så bra!

Och bäst är mannen längst till höger i soffan.

Dagens inköpslista ...

Tro inte att jag har slutat leta inköpslistor, bara för att jag inte längre arbetar i butik!

Nej, nej.

Var gång vi besöker Ica Maxi eller Coop Forum tittar jag lite extra bland kundkorgarna .., och i varuvagnen kanske där finns något .., och i hyllorna närmast kassalinjen!

Det är ungefär då - när jag står där och rotar lite - som pv skyndar sig in i affären.

Den här är så skrynklig, så rent hopplöst är det med skärpan.

Nåja.

Den får duga.

pElle på äventyr ...

Idag har jag fått följa matte på utflykt.

Egentligen får katter inte sitta så här, man ska vara i bur, men om man nu för en gångs skull får göra matte sällskap ut i vida världen - eller i alla fall till Getinge -, så vill man ju få se nånting!

Sånt förstår min matte och det tycker jag är bra.

Det är då jag sitter här uppe och kikar ut genom bakrutan.



Efter en stund hoppar jag ner och sitter intill matte.
Visst är jag rätt stilig för att vara en så gammal katt?
Ser ni mina långa morrhår .., nej, dom går inte av för hackor!



Getinge ligger inte mer än lite drygt en mil från Stensjö.

Först parkerar matte vid Konsum där hon handlar middagsmat.

Sen svänger hon förbi Statoil och köper godis, sånt som inte finns på Konsum.

Genom bilrutan ser jag två män som står och pratar med varandra.

Först tänker jag att det kanske är pv .., men det är det inte.



Och så åker vi hemåt igen.

Ni anar inte så spännande det är!

Ibland ser vi får och ibland hästar!



I Steninge kyrkby ropar matte till!

Det är inte långt ifrån att jag blir rädd .., det här är vad vi såg!



När vi är nästan hemma, känner jag igen mig.

Då sätter jag mig upp och liksom tittar ut .. kanske kommer jag att se sigge?


Nu är vi nästan-nästan hemma.

Bara att svänga vänster och så uppför backen.

Vi bor i ett gult hus på en kulle.



Så snart matte har öppnat dörren, blir hon stående och tittar upp mot himlen.

Jag känner ju matte, så jag vet att dom här ljuden alltid gör henne så glad.

"Glad-vemodig", kallar hon det.



Knappt har vi kommit in, förrän matte springer och hämtar kameran!

"Ahaaa .., nu förstår jag varför alla äpplen har försvunnit från trädet!" säger hon.

Men hon låter väldigt glad.

Här och nu ...

i det självvalda Utanförskapets Land

sitter jag vid fönstret

och tittar ut

på småfåglar som äter frukost

och flyger hit och dit

mitt blodtryck är lägre än någonsin

adieu good bye farewell auf wiederzehn

till lozartan, cozaar och ramipril

och själen

ligger hopkurad

och mår som bäst

så där som en stövarvalp

i hundkorgen

Dag 8 ... "Ett ögonblick" ..

Ögonblick 1.

En kvinna i sängen intill min, får besök av herr ortopedläkaren.

Det är rond.

Fort-fort går det!

Inte hinner man prata så mycket.

Och inte fråga heller.

Ett litet, litet ögonblick av uppmärksamhet blir det.

Det är allt.


På perrongen i Ystad.
Vi väntar på Öresundståget.


Ögonblick nr 2.

Vi är på väg till Grekland, kapten Lintott och jag själv.

Till Samos, till lilla staden Kokkari och vi ska dela rum i en veckas tid.

Lintotten är sju år och medan vi väntar på tåget som ska ta oss till Köpenhamn, får han ringa till sin mamma.

"Aaaa .. mormor står här intill .., tåget kommer snart .., hälsa till pappa!" säger han.

Alldeles förfärligt spännande är det, och säkert - men det vill han inte erkänna just då -, ångrar han sig nog lite, lite.

Och hon som är mormor, hon står intill och lyssnar till pratet och blir varm i hjärtat.

Förtroende ...

Medan jag fixar frukost, lyssnar jag till gomorron-tv.

Sportpanelen diskuterar framgången för svenske fotbollsspelaren Johan Elmander som ligger på andra plats i Premier Leagues skyttetabell.

Hur kan han plötsligt ha blivit sååå bra?

"Ja, men så här var det, Johan Elmanders tränare sade till honom att det spelar ingen roll om du gör tio dåliga matcher på raken, du kommer ändå att få spela och jag kommer att tro på dig ändå ....", berättar en av panelmedlemmarna som vet.

Vilken lycka!

Att ge någon ett sånt totalt förtroende.

Vilken trygghet.

Tänk, om alla hade en sådan arbetsgivare!

Det kanske är genetiskt ...

Ingen som läser här, kan väl ha undgått att Emma befinner sig i Madrid på fotbollsläger.

Lyckan är fullkomlig!

Häromkvällen fick alla ungdomarna gå på fotbollsmatch och se Real Madrid mot Bilbao på ett fullsatt Santiago Bernabeustadion .., med långt över 80 000 åskådare!

Och nu på morgonen läser jag ett mail från hennes mamma.

Så här står det:

Maria Böhlander Eikedahlden 22 november 2010 kl. 07:18

Subject: Emma

Frågade Emma hur roligt hon hade på en skala 1-10?

Tillbaka fick jag " nu ställer du mormor-frågor"

Men 10,blev svaret..;-)

Måndagsfönstret ...

Bilden kommer från Anita och så här skriver hon:

Ibland är det irriterande när nån tittar in när man arbetar som bäst.

Ibland gör det då rakt ingenting! ;)

PS.
Katten var min en gång för länge sedan och hette Micke.
Platsen är min altandörr till min lägenhet i Stockholm.
Fotografen är min gode vän Josef Benkovic.
Året är nån gång i slutet av 1980.

Kram, Anita

Gröna fingrar ...?

Inte när det gäller Cyklamen.

Två veckor max.

Sen återstår döden.

För blomman.

Dagens inköpslistor ...

När jag besökte affären för en månad sedan eller mera, fick jag av den rara Hanna Carlén en binge med inköpslistor som hon hade sparat.

"Bettan! Här, titta vad jag har samlat till dig!" sa hon leende.

Det kallar jag att vara en sann kamrat!

Dom här två, det ser jag direkt, är nog skrivna av f.d. chefens fru.

Här ska lilla Hilda och Ella ha egna handlingslappar.

Söndagsfönstret ...

... kommer från det gula huset på kullen.

Katten är förstås pElle och någon av er känner kanske igen bilden.

Ja, det får bli en i repris.

Dag 7 ..."Min bästa vän", eller spåren av densamme.

Martina Eikedahl, Göteborg.


Tommy Göransson.
Ett naturbarn.


Lilla Vera Hansson, Köpingebro.


Hans Petré, f.d. jägmästare i Malå och därmed också min pappas chef.
Den förste vuxne man som tog mig - som nybliven tonåring - på allvar.
Som pratade till/med mig som en vuxen människa till en annan.


AP.
Mellanbarn.
På fötterna har hon gummistövlar.


En yster liten ättapjött till havs, sommaren 1992.
Bilden fångad av en äldre modell av Canon, en systemkamera inköpt år 1973.
Samma eftermiddag åker en 16-årig AP och jag själv till England.


Kapten Lintott plockar stenar och fjädrar och lägger i mormors knä.
Jag är ensamseglare .., allt är nytt och ovant.
På stranden finns även en husletarman som om några dagar ska finna just det hus han söker.


En pensionatsvärd på semester i Grekland.
Själv har jag just då förfärlig tandvärk och äter Strong Pills i parti och minut.


Mycket Bestämda fröken Alva Hansson, Köpingebro.
Dotter till min f.d. arbetskamrat Maria.
En så rar tös som när hon är yngre kallar mig för "Tettan".


Leah från Göteborg.
Sex år.
Barnbarn till min före detta svåger Leif.


Och fina nymålade naglar har hon också.
Bilden tas under Gothia Cup-dagarna i Göteborg.


Hunden Frida från Halmstad.


En liten "dr Böhlander", fångad med hjälp av en Kodak Instamatic.
Året är 1972 .., hon ligger på golvet i sin morfar och mormors kök i Malå.
Intill henne stövartiken Tina.


Nelly plumsar i vattnet i landet Halland.
Himla spännande är det.
Undrar just om där finns nånting man kan fånga ...?


Storebror Göransson - i vanliga fall en enormt energisk man - i för honom typiskt viloläge.
En ny släkt att lära känna.
Väldigt mycket värme.


Samlad Tropp, midsommarafton 2008.
Halva släkten Göransson samlad.
Första gången för mig.
Jag är spysjuk av nervositet.


Min allra bästa vän - borde förstås vara pv -men han har en mycket stark konkurrent, ja, själv skulle han nog påstå att han - pv -kommer som klar tvåa.

Vem det är?

Jo, det är min kamera, den inte längre så unge herr Canon Ixus 82 IS.

Ett faktum är att jag går inte en meter utan att herr Canon vilar i min ficka.

Och utan kameran hade jag aldrig kommit i kontakt med så många underbara människor .., jag hade aldrig kunnat fånga så många vänsterhänder .,. aldrig kunnat sitta och glädjas åt alla småbarnsleenden och knubbiga småfingrar .., jag hade aldrig kunnat fästa alla ljuvliga minnen på pränt, inte på det sätt som man faktiskt kan göra med hjälp av en kamera.

Utan kameran inga bilder på Vera, Alva, Leah, Hans, Anders, AP, pv, storebrorsan .., inga bilder på innerligt älskade barnbarn .., inga bilder på hur kräkas-av-nervositet-känslor kan te sig.

Utan min gamla Kodak Instamatic - inga bilder på min pappa och mamma som just då ser så lyckliga ut -.

Utan sjuttitalets systemkamera .. inga bilder på töserna i deras yngsta år.

Bilderna här ovan visar bara en bråkdel av all den glädjen som kameran skänker mig.

Ja, helt ärligt kan jag nog säga att min allra bästa vän, det är min kamera.

Men sen ..., kommer minsann pv.

Körsång .....

I kväll har kören Västanvind, tillsammans med Halmstad Underhållningsorkester haft konsert i Kvibille kyrka.



Före avresan instruerade jag herr pensionatvärden hur man filmar med kameran och se, det fixade han, lätt som en plätt.

I den första filmen .., ja, där är det just underhållningsorkestern som spelar.



Att sångare även är ett pratglatt släkte, förstår man av den senare lilla filmsnutten.

Det är från fikapausen just innan konserten skulle börja.

Öronproppar anbefalles!

(en film där även kören hördes, fanns också, men pv tyckte att han sjöng falskt, så den får vi väl låta vara ..).

Liten lycka ...


när det kliar våldsamt i ögonen

och man tänker

nä, det går ju inte

jag har ju mascara

och så

helt plötsligt

kommer man på ...

att så är det inte alls

man har inte rört mascaran

det är lycka det


eller

när man ska gå och lägga sig

och tänker

ååå ... jag måste ta bort mascaran!

och upptäcker

samma sak

- att man inte har brytt sig just den dagen -

jepp

det är också en slags lycka

Idag ...

... ska AP på bröllop och hon ska hålla tal och vill förstås göra sig fin.

Och så kommer ett litet mobil-mejl susande genom rymden.

Så här står det:

"Min frisör kom aldrig till salongen...

Jag chansade och gick till denna turkiska kille.

Han hade en kund och erbjöd mig att låna hans saker, men tyckte jag var kass så han ryckte in själv :)

Dessutom bjöd han på turkiskt te!

Ett superskönt möte :)"


Då tänker jag så här ..., finns det egentligen nånting så underbart här i livet .., som dessa oväntade möten?

Undrar AnnaPannas mamma.

"Min dag" - vid lunchtid -.

skidåkning på tv

pv klinkar på pianot och övar på tenorstämman

konsert i kväll i kvibille kyrka

kör och orkester

övning två och en halv timme före konserten



här ....

vid det gula huset på kullen

är utomhusbelysningen på plats

halv fyra ska det glittra så vackert i lilla eken

och fåglarna har fått frö

där ute trängs nötväcka, rödhake, blåmesar, talgoxar, en tita (en, - eller tall ..?), samt två eleganta fasantuppar

middagsförslag diskuteras

och mitt knä har låst sig

och jag har gallskrikit av fasa

för övrigt

känns livet som bäst


(stolen vid fröautomaten? ja, kanske vill någon liten fågel - eller stor -, vila en stund).