Bara så ni vet ...

Så visade termometern på sjutton grader varmt idag, sade en kund.

Människor kom in och handlade grillkol och glass och många hade lämnat jackorna hemma.

Det tar sig.

I affären ....

I mejerikylen.
Att hålla ordning och fylla in och på varor där, är tungt.
Om jag har varit där i många timmar, brukar jag stretcha på kvällen.
Det tar på i låren och ja, i hela benet.

Ja, jag tänkte presentera er för några av arbetskamraterna i lilla affären.

Här ovanför ser ni Emmeline.

Med henne arbetar jag alltid helg; såväl lördag som söndag och under veckorna läser hon på Halmstad Högskola.

Emmeline är ett energiknippe av Guds nåde och glad och sprallig och rolig att jobba med.

Och så påminner hon om den rara Jenny Lund i Ystad, en före detta arbetskamrat som jag bara älskade!



Det här är Peter.

Peter - som alltid är så vänlig -, är stationerad i charken och gör helt fantastiska uppläggningar, ja, smörgåstårtor och fruktfat och allt möjligt!


Fruktfatet ....


Idag tillverkades tretton pajer .., det var uppläggningar till höger och vänster och till dessa gräddades stora baguetter, så allt var bara att hämta när det var dags.

Festfat för 50 personer görs av charkpersonalen och jag är fylld av beundran för hur kreativa dom är!



Det var knappt jag hann slänga av mig arbetskläderna vid halv åtta, förrän pv ringde och bad om hämtning i Vessigebro, nordöst om Stensjö.

För mig var det helt nya tassemarker och helt otroligt vackert .,. ett böljande jordbrukslandskap .., och i Årstad (en liten by bara) stod en jättestor kyrka på en kulle .., ja, den (kyrkan) påminde om katedralen i Marsvinsholm, inte långt från Bjäresjö där jag en gång bodde på landet. (Utanför Ystad).

Herr Pensionatsvärden har tappat sin mobil och nu blev det aningen förvirrat .., var skulle han hämtas upp egentligen?

Jag parkerade utanför kyrkan och satt där och väntade .., tog en bild av det vackra huset intill, men se då kom ägaren och hans fru ut och gick med väldigt bestämda steg mot bilen och frågade vad jag egentligen sysslade med ..!

Aj, aj, aj.

Det blev till att förklara sig och så var det hela ur världen.

Nu har vi kalasat på en ljuvlig räkmacka (hemgjord .., vi gräddar baguetter på jobbet, några är av fransk modell och lika goda som dem jag köpte i det lilla bageriet i Antibes i Frankrike!).

Såja.

Har intresseföreningen noterat ...?

En inköpslista från Karlskoga ...

Från en rar och omtänksam Eva i Värmland kommer följande rader.

"Var och handlade igår på Kronhallen Maxi i Karlskoga och hittade denna lapp.

Kan den vara från slutet av mars månad då lönen var slut och det saknades pengar?

Må så gott.

Hälsningar

Eva från Värmland."

/Fönsterbilder kommer ju bevisligen till bloggen, men det här är nog den allra första inköpslistan! Åååå, så glad jag blev!

Hittar ni någon lista/lapp, (dom brukar ligga nära kassalinjen, ofta instuckna vid chipspåsar och sånt .., då har människor handlat klart och slänger ifrån sig kom-ihåg-listan .., eller i kundkorgen/vagnen .., ja, då får ni mer än gärna ta en bild av listan och mejla den till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in den.

Numera har jag ett sånt begränsat sökområde för inköpslistor, då jag ju mest håller till här ute på landet.

Avresa ...

Såja.

Nu är anoraken (med generalstjärnan på bröstet) på plats .., plånbok, kamera, Isadora nr 77 ., norran-almanackan .., och allt det övriga på plats.

Även behån, den som åker av i samma stund som jag kommer in genom dörren.

Grannen tvättar sin bil.

Och jag ska arbeta från halv elva till kvart över sju.

Ajöken, sa fröken.

Arbetsdag ....

Halv åtta en lördagmorgon i början av april.
Våren känns avlägsen.

Ovanligt är det att ha hela sängen för sig själv, men så är det den här natten.

Där är bara pElle och jag själv.

Vaknar till dis och dimma.

Från klockradion hörs nyheter.

Död och mera död.
Terror, försvunna människor, eländes elände.

Lämnar sängvärmen .., brygger kaffe .., upptäcker ett rådjur i slänten .., hämtar kameran och filmar (inte minsta lilla rådjur syns i diset ) .., sigge nilsson och pElle släpps ut och tvärstannar vid ytterdörren och sitter sedan som förstenade och tittar mot backen där rådjuret går och betar i godan ro.

Jag ger fåglarna mat .., hör flapp-flaxet från herr och fru Dufva .., ser eldningsrök från grannens skorsten .., och lyssnar till kvittret från fågeln vars namn jag inte känner till.

Hämtar morgontidningen.

På sidan 57 läser jag en krönika av Tomas Sjödin.

Rubriken är "Varför måste man räcka till?" och handlar om den allt mer vanliga känslan av otillräcklighet hos dagens människor.

Allt ska vi räcka till för.

Arbete, familjeliv .., oss själva.

Krönikan bestå av två spalter och avslutningen låter så här:

"I veckan läste jag om matematikern och fysikern Blaise Pascal och hur han samlat sitt centrala religiösa resonemang i det som sedan kallats för Pascals trossats.
Inga övriga jämförelser, men den dagen satte jag mig ner och formulerade Sjödins trossats.
Kan den bli till nytta i någon annans livssituation än min egen, så är ingen gladare än jag.
Den lyder som följer och jag har lärt mig den av mina pojkar: Man behöver inte räcka till.
Det räcker att man finns till.
Allt utöver det är bonus."

Just så.

En hel drös med lördagsfönster

(Jag tror att bilden är klickbar).

"Hej Elisabet.

Här kommer ett litet bidrag till din fönstersamling.

Olidestationen (eller Olidan som vi säger här i Trollhättan), är en av Sveriges äldsta vattenkraftstationer.

Den ligger djupt nere i den s.k. Olidanhålan omgiven av branta och mäktiga bergsidor.

Den monumentala byggnaden som är helt byggd i granit smälter väl in i den storslagna omgivningen.

Byggnadens arkitektur, dess inpassning i landskapet och dess anknytning till industristadens utveckling och historia gör Olidestationen till en av Sveriges intressantaste industribyggnader.

Texten ovan har jag lånat ur boken "Värt att se i Trollhättans kommun".

Olidan invigdes 1910 och firar således 101 års jubileum i år. F

För den som är intresserad av att studera Olidan lite närmare så är det guidade visningar under sommaren, och varför inte passa på att besöka Trollhättan under Fallens Dagar i juli då man har möjlighet att se fallpåsläppen?!

Hälsningar sportigajenny"


//Hör ni bloggvänner, visst förstår man att den sportiga Jenny arbetar som turistinformatör?

I juni 2006 skrev jag på min gamla blogg följande om Trollhättan.
Det var den tekniske supporten, vännen Christer, som då arbetade där och var alldeles till sig!

framför tv:n


skavlan och a-ha-mannen med spretigt hår

och arja från finland

och mannen som spelar violin i raketfart

där är också den underbart kloke yusuf

- han -

som en gång var cat stevens

och nu sitter där med grått hår och skägg

och mest liknar en snäll farbror

och sjunger så att nackhåret reser sig

sist av allt lykke li

hela tiden tänker jag på

att jag såg henne sitta i en enormt lång bil

det stod lykke li på utsidan

hon vinkade till människor som stod på trottoaren

ystad ?

stockholm ?

sen kommer jag på

att det nog var i london

jag var just på väg över gatan

Dagens "på jobbet" ....

På väg in i på lagret, möter jag en äldre herre .., det är vid charkkylen.

"Förlåt .., kom du ...!" säger jag, som är nära att krocka med honom.

Mannen är i 80-årsåldern och har ett leende som verkligen kan smälta polarisar.

Jag frågar var han kommer ifrån?

"Från Västmanland ....", svarar han.

Och så får jag veta att han, i sin ungdom, har spelat fotboll tillsammans med Thore Skogman, ja, alltså .., inte något känt lag, utan mer som bara på skoj.

"Du vet, när Thore dog, då kändes det verkligen här i hjärtat på mig ...", säger mannen och pekar med högerhanden mot hjärttrakten.

Det finns människor ....

Texten gäller inte den alltid så energiske grannen.
Bilden togs alldeles nyss.


... som blir totalt däckade när det svänger kraftigt mellan låg, - och högtryck.

Människor som knappt tar sig upp från sängen eller soffan.

Människor som blir dränerade på energi.

Som får värk i nästan alla leder.

Det blir helt enkelt någon slags Error i systemet.

Sådana människor borde få skicka en "kraschrapport" till den Ansvarige Utgivaren - Vår Herre eller Vår Fru - kanske.

Men tänka sig .., som ett mirakel är det, - eller inte ... -, att vid femtiden på eftermiddagen, då vaknar den totaldränerade människan till liv.

Långsamt - men ändock -.

Och den som känt sig så alldeles förfärligt under isen, börjar ana livsandarnas återkomst.

Det är då, just då, som lågtrycket där ute har förvandlats till ett högtryck.

Det är just då som solen visar sig.

Så enkelt är det.

Och så knepigt.

Roligaste aprilskämtet ...?

Ja, jag skrattade i alla fall gott.

Och allra mest looog jag åt "lönetillägget" och läsarnas kommentarer.

(Erja L kom med tipset - det tackar man för!)

Ännu fler exempel på årets lurendrejerier finns här.

Ikeas är hur härligt som helst!

Och nu vet jag - tack vare tidskriften New Scientist -, vad det kan bero på att pv har "restless legs" .., jo, jo, det var väl det man kunde ana ....

Sen lunch i landet Halland ....

Och det kan jag säga er, att "dagens rätt" - skivade äpplen -, är en höjdare på menyn!

Detta har serverats dagligen i säkert tre, fyra månaders tid och är oerhört eftertraktat av framför allt herr och fru Koltrast.

Ännu mera glädje ...

En personlighet är han.
Notera hur alldeles perfekt musiken är anpassad till filmen.
För övrigt tycker jag att den som sätter samman Antikrundan borde få medalj.
Sååå finurligt ihopklippt!

Det finns människor som bara genom att finnas till, sprider värme.

Till och med genom tv-rutan.

Idag på min lediga dag, gör jag ingenting.

Dricker kaffe .., kalasar på mjukt tunnbröd med bredbar leverpastej och smörgåsgurka (för övrigt en frälsningsupplevelse).., eldar .. och tittar på svt/play .., ja, reprisen av gårdagens antikrundebesök i Ystad.

Det är då den där människan med all värmen dyker upp.

Klicka på filmen så får ni se .., alldeles helt underbar är han - silversmeden Olle Ohlsson från Stockholm -.

Och här finns hela inslaget om herr silversmeden. Vid 21.52 börjar det.

(För övrigt tycker jag att han påminner om dig, Gunnar i Jämtland.)

Diskussionsklubben har sammanträde ...
(Eller: "nej, jag har inte alls tagit din strumpa!")

Vill ni dra på smilbanden?

Titta då här.

Och har man legat nära varandra i mammas mage och inte kunnat prata på riktigt, då är det himla trevligt att äntligen få prata av sig!

Ledig dag ..

Bilden från innergården i Ystad.

Ja, ni inser väl vilken eminent rubrikmakerska tidningsvärlden har gått miste om, när jag i stället valde kassörskeyrket!

Kände ni hur spänningen rent av steg inombords, vid åsynen av den lockande rubriken?

"Ledig dag ..."!

Vad kan nu ha hänt i landet Halland?

Svar: här har inte hänt just nånting.

Efter en orolig natt har jag iklätt mig älsklingsanoraken (den med generalstjärna på vänster sida av bröstet), satt igång kaffebryggaren, skivat äpplen till koltrastarna (som tackar genom att sjunga från någon annan tv-antenn ...) .., slängt ut solrosfrö (till mössen, som ändå gärna vill titta in under diskbänken och se om där finns någon mer varierad kost) .., och nu ska här tändas ljus .., det ska bli gomorron-tv och nyheter och senare idag ska här tittas på dvd-film (tack Eva på Frösön och dina fina blommor på kuvertet gjorde hjärtat glatt ...), ja, ungefär så.

Fram tills i morgonkväll är jag s.k, gräsänka.

Det ska nog gå bra det med.

Förresten upptäckte jag nyss en liten krokus som tittade upp i rabatten.

Och i ett träd på Den Ordentlige Grannens tomt, sitter herr och fru Dufva och kuttrar kärvänligt.

Just så.

1:a - aprilfönstret ...

..... finns i Skåne och är inte detta ett april-lurar-fönster, så vet inte jag.

"Hittepåfönstret" finns i Landskrona och då förstår ni vem som höll i kameran.

Just det.

Ulrika.

Stooor glädje!

Heja Skellefteå AIK - och Västerbotten -, som nu går till final mot Färjestad.

(Hockey, för den som inte är intresserad).

Hjääääälp, så glad jag över vinsten!

Dagens "På jobbet" ....

Ett rekommenderat brev till Kambodja, jo, det blev spännande att hantera den biten.

Trevade mig fram i menyn .., ringde sedan Postens support (en vänlig kvinna) då jag kände mig aningen osäker

"Ja, hej du, Elisabet här på Hemköp i ..., nu ska jag skicka ett rek till Kambodja, men du ..., ska det inte skrivas inte ut någon lapp för avsändaren ..., så där som det görs vid inrikes rek ...? Inte det? Å, I love You! Då har jag gjort helt rätt!"

Det visade sig att allt var som det skulle.

Nu åker två böcker i ett grönt rekommenderat kuvert till en ung man som bor på ett hotell i Siam Reap.

I Kambodja.

Vare sig postnummer eller gatuadress fanns förstås.

Och glädjen är nästan obeskrivlig när man lyckas.

(Senare förvandlas man till biljettförsäljerska. Jo, då ska en gladlynt herre hämta ut biljetter till Halmstads hemmamatch i fotboll i helgen. Ny pärs. Man hinner knappt pusta ut efter den första, så kommer nästa .., men jag s k a lära mig detta så det sitter som ett rinnande vatten!)

Minns ni reklamen ....?

Den där ..."Nu har jag bestämt mig"?

Ja, det var reklam för ett Lättmargarin.

Nu har jag också bestämt mig.

Jag ska aldrig mera färga håret.

Från och med nu ska allt det grå och silvriga få explodera fram som det vill.

Varför?

Jag orkar inte hålla på längre.

Förmodligen är jag helt gråhårig innan sommaren är här.

Bara så ni vet.

Och skulle vi träffas och ni inte känner igen mig, kan jag bära namnskylt.

Hela tiden något nytt ....

Igår två brev som skulle skickas som Express (varav det ena till Norge) och tänk, jag fixade dem alldeles själv!

Ett tredje tog chefen och Mattias hand om (krångligt värre).

Dyrt är det, 95 kronor extra.

Nåja, det går framåt.

Och ni anar inte (eller det kanske ni gör) hur många paket som hamnar fel, som kommer till helt fel postutlämningsställe!

Dagens fönster ....

... finns i det lilla, lilla gula huset, allt uti landet Halland.