Onsdagsfönstret ...

.... finns i Ångermanland.

Stickmadamen, hon som ordnar stickläger i Dalarna och annorstädes, var fönsterfångerska.

Som små utropstecken ...

I rabatten finns massor av Vallmo.

Här ser dom röda ut, men egentligen är dom orangefärgade.

Men se, det tror inte pv på.

Kväller ....

Tar moppen och kör till Steninge .. - jag avskriver bad nere hos oss, där går man i bakom lilla ön, dvs, om man inte vill gå i från land och det vill jag inte, och ingen ser en .., är ingen annan där nere, känner jag mig ensam och att det är på gränsen till lite pirrigt ... - , här, i Steninge, finns en pir ut och en stege och man har land mitt emot, väl synligt.

Och Göstas café ligger bara en bit bort.

Alldeles ensam är jag.

På en skylt - på väg till stranden - står att man inte bör bada ensam, men det gör jag.

Vattnet är ljummet .., det är så övermåttan ljuvligt att det går inte i ord att beskriva.

Simmar l ä n g e.

Dyker.



Ovanför bryggan ser jag fiskmåsar som intresserar eller irriterar sig omåttligt på min moppehjälm som ligger på bryggan.

Kanske är det det svarta märket som får dem att ilskna till?

Jag dyker .., vänder mig om .., ligger raklång och tittar mot himlen ..., och tänker att detta är som ..., meditation.

Som en slags förlossning.

Det spelar ingen roll hur trött jag är .., hur inutislut på jag är .., får jag bara kliva ner i havet eller i en insjö - vilket som -, blir man som pånyttfödd.

(Nu fattas bara "halleluuuuja!" och att vi sträcker upp våra händer mot skyn ,-)



Efteråt ..., sitter jag en stund och tittar på ett sällskap ejderhonor som simmar i grupp.


Fyra småttingar pinnar på mellan dem.
Så många mammor
Så få barn!
Och som småttingarna simmar!!


Vänder kameran mot piren.

Till vänster där uppe - men inte i bild - ligger vandrarhemmet där vi hade bloggträff för två år sedan.

Vi var ett 20tal .., några sov över .., andra åkte hem sent på kvällen.

Och vi åt räkgryta och sjöng och Perra spelade gitarr och sjöng han också.

Den här sommaren finns han inte med oss.

Så fort går det att tillvaron tar en helt annan vändning.

Just därför struntar jag i skylten om att man inte bör bada ensam.

Just därför simmar jag omkring i ett ljummet hav.

Jag tänker att det handlar om att Ta Vara På.

Utslagen ...

Det spelar ingen roll hur högt vi ropar "siiiiiiiiggeeee!", så fortsätter han att sova.

Förmodligen är det värmen som tar knäcken på honom?

Igår trodde vi att han var var hädangången ..., ända tills jag tog en liten ljusstump och kastade på golvet nedanför honom .., då tittade han upp - så där lite förvånat -, undrade väl vad matte pysslade med ...?

Mellan varven jagar han sädesärlor och små fjärilar och äter kokt fisk med god aptit.

Hemöver ...

Vilken dag på jobbet!

Efter helgen är nästan allt slut när det gäller färskvaror och det är inte långt ifrån att jag svimmar när jag ser mejerileveransen!

Först från Wapnö ..., sen kommer två fullastade pallar med ost, sill och juice .., och en stund senare är det dags för Arla med all mjölk, fil, youghurt, creme fraiché och gud-vet-vad!

Och så brödet från Östras som ska tas in och vårt eget som ska gräddas och ordrar som ska skickas in i tid och därefter en kvart i fikarummet då vi - bland annat -, pratar om glädjen i att ha kvar sina föräldrar.

Bodil, min chefs fru, hennes pappa är ofta och hjälper till i affären .., och mamman tittar nu och då in och hälsar på.

Nog minns jag en eftermiddag när Bodils pappa omfamnade sin 45-åriga dotter och sa - med så otroligt mycket ömhet i rösten - : "åååå, min älskade dotter!"

Om det pratar vi.

Och detta att man saknar sina föräldrar, ofta har att göra med barnen .., studentfester och avslutningar .., barnbarn som kommer till världen .., bröllop och husbyggen .., sånt.

Det är då man önskar att dom hade varit kvar.

Sen blir det full fart igen!

Till min lycka har chefen ringt in den rara "Alex" som ska hjälpa mig med alla varorna och inte hinner jag med allt, men mycket ändå och när klockan är kvart i ett, då tackar jag för mig.


Tankar moppen .., och kör hemåt i lätt duggregn.

Luften är mild.

När jag passerar Steninge kommer doften av tång .., jag ser en liten citronfjäril ., där är smörblommor och lupiner (överallt lupiner!) och vackra stenmurar och nu kan jag köra med bara en hand och känner mig inte längre osäker.

Att ha moped och få susa fram genom ett somrigt landskap .., det är lycka det.

Men det visste ni förstås redan.

Olikheter ...

Skuttar runt hos bloggvännerna och jag tänker på hur annorlunda våra liv är.

Eller ... "olika".

Någon sätter sig på planet till England ..., någon annan sätter sig på mopeden och tar sikte på jobbet sju kilometer bort.

Någon träffar forskarkollegor.

Någon annan ska fixa mejeriordern för onsdag.

Det är det jag tycker så mycket om.

Hullerombullerlivet.

Och det var detta jag läste, när tanken slog mig.

ikväll ...

är det landskamp på tv

EM-kval

Sverige - Finland

jag längtar redan ...

men pv och hans arbetskamrater

ska ha avtackning av en kollega

gå ut på restaurant och äta gott

"å, hjälp så hemskt, just när fotbollen pågår ..., jag hade nog ätit och åkt hem!"

säger jag

då säger pv

att hans sambo ibland saknar det som kallas för

social kompetens

ja

så är det

absolut

Dagens fönster ....

Den flitiga och minnesgoda kommentatorsmadamen (så glad man blir!) Cecilia N, passade på att fånga ett fönster så där i flykten bara.

Hon var på ett kalas och skriver så här.

"Väl inne på kalaset reflekterades ett fönster i ett fönster mot en korridor som så fick ljus."

tänk ...

att i Amerika

där är det enligt lag förbjudet att - som arbetsgivare -

fråga efter den arbetssökandes ålder

en kvinna som visade sig vara 71 år

hade nyss fått jobb som sekreterare

så glad hon var

hon log med hela ansiktet

i vårt land

- säger programledaren -

vill arbetsgivare helst ha människor kring trettiofem och fyrtio

"ja, möjligen en fyrti0åring"

med massor av erfarenhet förstås

Ett kvällsfönster från Värmland ...

"Hej om aftonen!

Sitter på bryggan i kvällssolen vid sommarstugan och njuter.

Precis städat klart den lilla stugan som då kallas för just Lillstugan.

Den är sådär 6 m2 stor (liten) men det var plockigt för där finns allt ifrån metspön, luftgevär, cyklop, simfötter, badringar, flytvästar, badrockar och dynor.

Ja, en våningssäng och lite mer möbler också.

Men nu är det städat och fint.

Mitt i städet så fångade jag fönstret i Lillstugan till dig.

Hej från skogen!

Turtlan."

Tre timmar ...

... nere vid havet, så länge blir jag där.

Får besök av pv som har med sig iskall saft (hemgjord av honom), kokoskaka och macka.

Efter viss tvekan doppar han sig.



Efteråt ligger jag där och läser nya boken.

Peter Robinson är - eller har varit - en av mina favoriter, men denna är enbarmligt dålig.

När en författare rabblar upp fler adjektiv än undertecknad, ja, då förstår ni.

Och kvinnorna är våpiga och utan vilja, eller precis tvärtom.

Några mellanlägen finns inte.


Doppar mig fyra gånger.

Ser en äldre man - en bit ifrån - klä av sig och i bara Adamsdräkten ta sig ett dopp.

Rumpan är stor och kritvit.

Jag ler för mig själv.

Olika äro våra glädjeämnen ..

Någon stiger upp vid halv åtta .., lyssnar till P4 och jakten på att komma fram till Kalix .., ställer fönster på vid gavel .., ger sigge grädde på ett fat .., gosar med pElle .., dricker starkt Zoegaskaffe och kalasar på nöt, - och fruktbrödet från bageriet.

Någon annan lämnar det gula huset vid kvart över sex .., och återvänder tre timmar och tjugotre minuter senare.

Då har denne någon cyklat drygt nio mil.

Om knappt två veckor stundar Vätternrundan.

Nämligen.

Hos Stig och Margareta ...

Frun i huset - Margareta -, utan h.
Skorpion.
Nummer två av fem syskon.
F.d. lågstadielärare.
Tycker om ordning & reda.
Ja, det är vad maken påstår i alla fall.
"Och så är hon ärlig .., ja, du vet .., är det 50 km/timmen, så kör hon 49 ...", säger han leende.



På ett litet block på arbetsbänken ser jag detta.



Stigs hand.
Han har också varit lärare ("folkskollärare hette det väl då?" säger han) och paret träffades på seminariet i Växjö - det var länge sedan - 1954!

Och ännu är äktenskapet ..., still going strong.

Stig är Vädur och mellanbarn.

"Och väldigt snäll ...", tillägger hustrun.

"Samhällsengagerad ...", säger pv.

Allmänbildad, säger jag.



Kanske är det barnbarnet som har skrivit detta ...?

Inköpslista, fram, - och baksida.

Ibland tänker jag så här ..., ponera att jag vore ensamseglare och hastigt och mindre lustigt somnade in och så skulle någon människa komma och tömma min lägenhet - ja, om jag nu inte hade vare sig barn eller sambo -.

Och så börjar den människan att röja och i lådor och på skrivbordet och i rottinggkorgar hittar städerskan inköpslistor av alla de slag!

Och inte är handstilen densamma, heller!



Jo, då skulle han eller hon nog börja undra.

Och måhända skulle samma människa komma hem till sin familj på kvällen och vid middagsbordet börja berätta.

"Ja, ni skulle veta vilka människor det finns! Vet ni, idag tömde jag en lägenhet hos en kvinna som inte längre finns och ni kan aldrig ana .., där fanns hundratals inköpslistor som hon har sparat !!! Man kan ju fundera vad det är för slags sjukdom hon drabbats av ..?"

Ungefär så.

Det är då en himla tur att alla mina fönster inte ligger synliga.


// När det gäller den här listan tror jag så här: kvinna 73 år med permanentat hår.

Måndagsfönstret ...

I lilla Solhaga Bageri i Slöinge speglar sig fönstret i solljuset där på väggen.

Och kunderna morgonpratar stillsamt och funderar på vilket av alla bröden dom ska välja.

Jag står sist i kön och håller min moppehjälm i vänsterhanden.

Och så en inköpslista ...

... som är vår.

Middagen - panerad och stekt piggvar & slätvar -, blev inget annat än himmelsk!

I morgon stundar lammstek som just nu ligger i en marinad bestående av rött vin, olivolja, samt färsk mynta, timjan, salvia och rosmarin.

Vitlöksspäckad är den dessutom.

Två timmar ...

... till havs och himlen är klarblå och jag ligger på rygg och tittar rakt upp.

Segelfladder.

Fiskmåseskrik.

Pv sitter till rors och hoppas på makrillnapp.

På himlen syns vita streck.

Jag tänker på min mamma och hjärtat fylls av värme.

"Titta Eliza! Nu har dom ritat streck på himlen igen!" ropade hon hänfört var gång hon såg detta.

Hon brukade stå ute på gräsmattan och spana mot skyn .., så förundrad över vem det nu var som höll i pennan.

Hur kunde det gå till?

Det var då, när herr Alzheimer hade flyttat in i hennes hjärna.

Och vem har slarvat bort pinnen ...!

I 57 år har dom varit tillsammans, Stig och Margareta.
Och det visar sig att det är Margareta som har tvättat skyddet ...

Kaffestund hos Gunvors grannar i Steninge.

Nu är frågan: vem har slarvat bort pinnen till solskyddet!

Och jag ler.

Och så dyker grannen upp ...

Igår köpte jag med mig färskt bröd från Solhaga Bageri och gav grannen till frukost.

Idag kom grannen med nyfångad fisk till oss.

Gissa, vad vi ska äta till middag ....!

pElle duschar ...

Så här är det: pElle, han är den coolaste katt jag vet!

Visserligen morrrrrar han lite när jag lyfter upp honom från altangolvet (har katter och hundar ett sjunde sinne som gör att dom PRECIS PÅ PRICKEN vet - oavsett om man säger något om det eller inte - när det är dags för kloklippning eller bad (frånsett Lisettes hund som beredvilligt sträcker fram tassarna för manikyr ...) !?

Nå, men sen, väl i badkaret, låter han sig snällt duschas.

Helt övertygad är jag om att han njuter.