Ungefär som att hitta ...

... en gammal och lite skrynklig Svensk Damtidning hos frissan.

Så känns det att titta på den här filmen.

Romantiska platser ...

..., kan man hitta hos Tankevågor.

Och hos mossfolk.

Dagens fönster ...

.... finns hos Margaretha och Stig inne i Halmstad.

Och fönstret speglar sig i ett tryck ..., en målning av målarprinsen, Eugen.

Ära vare SVT ....!

Först Veckans Brott - I love it! -.

Därefter någon slags "talkshow" med Hübinette och en bra, verkligen b r a intervju med sympatiske Jonas Sjöstedt (v) och sist en lika intressant intervju med bara sååå underbara Meryl Streep.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...

Här kommer ett växthusfönster från Lysekil och från Monica.

Titta på den blågröna krukan där kaktusen står!

Just den färgskalan är nästan den vackraste jag vet!

Och Monica berättar att det byggs friskt i området, där ska bli såväl bostäder som restauranger.

Ännu flera vinster ...!

Igår kom med posten ännu ett paket med vinster till Uppmuntringslotteriet!

Det var ett underbart kakmått i form av en Golden Retriever ..., och så allt detta som syns på bilden här ovanför!

Avsändare var madamen som har en liten hundvalp som heter Max är såååå söt!

Åååå ....

Vi kan väl låtsas att det är jul!

Klockan 14.22 pip ....

... såg jag en gräsand simma i bäcken här intill.

Nu väntar jag bara på tofsvipan.

Inne i stan ...

Stig och pv diskuterar när hörnskåpet byggdes.

... bor Stig och Margaretha och där hälsar vi på, ja, efter bank, - och telenorbesök.

Stig och hans hustru har i många år varit sommarhusgrannar till pv:s mor och far, men nu, när såväl Gunvor som Viking är borta, känns det inte längre lika viktigt och riktigt hur det blir med sommarhusboendet vet dom kanske inte.

Nu är vi i deras lägenhet i stan.
Det är en otroligt välplanerad (och annorlunda planerad, inte minst!) lägenhet, med fönster åt två håll och där finns en känsla av r y m d!

Utanför susar halmstadtrafiken förbi, men ljudlöst.

Klockors tick-tackande gör mig alltid glad.
Lugn.


Gott om konst finns det och det är tavlor som jag tycker om.
När vi sitter vid matbordet slås jag av motivet på den undre tavlan.
Ja, men hur i all världens dagar kan en konstnär komma på tanken att måla av en byggnadsställning och annan diverse bråte (däribland en solstol) och dessutom få det vackert?

Men jag tycker ännu bättre om den övre tavlan.


Och Fettisdagen till ära, bjuds det på semlor från Regnbågens Konditori.

Det pratas om resor till Finland ("när vi skulle beställa mat, ja, då var menyn helt på finska, så vi sa yksi och pekade på fyra olika rader och fick på så sätt fyra olika maträtter ..", säger Stig leende), till Österrike .., det pratas om Gunvor och Viking som - utan att kunna ett ord spanska - satte sig i bilen och körde ner till södra Spanien till den nyköpta lägenheten .. och det pratas även om min mamma som en gång i livet försökte sig på konststycket att lära sig finska, men gav upp och satsade på swahili i stället .., och jag berättar om en äventyrsresa på djurgårdsfärjan, det var med en då tvåårig Emma och aldrig att jag glömmer den båtturen!

Det pratas också om slumpartade möten under livets gång .., om en seglats där pv högläste Albert Engström och så blir det prat om hur det känns att bryta ett revben eller två.

Ungefär så.

Och sånt som gör mig glad ...

Tvärstopp ....

Dagens fönster ...

Fyra arbetsdagar den här veckan; måndag, onsdag, torsdag och fredag.

På lördag åker vi till Ystad och lämnar harry (buuuuuhu ...!) hos mina barns pappa och hans fru Karin och att hälsa på i Ystad känns alltid som att komma hem, även om det nu blir ett kort besök, för sen bär det av hemöver för att packa klart inför resan till Sälen.

Ystad.
Bilden visar Mariagatan och i huslängan på höger sida bodde jag i den lilla ettan.
I den längan bor även Kurt Wallander, om ni inte visste det.
Ja, den fiktive herr Wallander, alltså.

Och så några kvällsfönster ...

"Hej Elisabet!

Solnedgången som den såg ut på söndag från mitt köksfönster - synd att det ligger ett hus framför!

Jag hann inte ut på bryggan!

Kommer ihåg hur du störtade iväg för att dokumentera en annan solnedgång för inte så länge sedan!

Men "om en får leva å ha hälsan" som farmor ofta sa,

så får jag nog många fler chanser till att fotografera fantastiska solnedgångar här i Lysekil.

Monica."

Vid sjutiden ...

... ringer jag till moster Lisbet i Vilhelmina och hör mig för om den här bilden.

För henne berättar jag om människorna som står på trappan i Dikanäs och där är mormor och Haqwin och något av mormors barn i andra äktenskapet, men mest frågar jag om kvinnan längst till höger på bilden.

Jag försöker förklara .., tror kanske att hon är syster till Haqwin, kan det vara så?

"Ja, du lilla Eliza .., Haqwin hade elva syskon, det är inte så lätt att veta ..?" säger hon leende.

Varför jag undrar?

Jo, för att jag tycker att den kvinnan ser ut att vara en stark människa; en kvinna som ingen sätter sig på.

Det är väl kroppsspråket, kanske?

Hullerombullerlivet ...

En härlig dag på jobbet!

Kassatjänst från nio till två och trevliga kunder.
Vi pratar om vinster på Lotto och trav och om våra arbeten och vad vi skulle vilja syssla med om vi vore unga och skulle börja om på nytt och Peter säger att han nog skulle vilja arbeta med ekonomi - "ja, du Elisabet, så tråkig är jag" - säger han leende .., och nästa kund är en kvinna i 70-årsåldern och mer än så .., och hon har arbetat för Röda Korset i Kristianstad och på en flyktingförläggning och om det pratar vi också.

Och jag skriver skyltar - stora och små -, mest om Jackpot på onsdag, 12 miljoner i potten .., och en annan skylt om morgondagen då verkligen a l l a kan frossa i semlor och mellan varven beställer jag läkemedel och godis.

Och paketet till förstaprisvinnaren i Uppmuntringslotteriet läggs i postsäcken.
Den bruna och finurliga tejpen är ett bidrag till lotteriet från madamen i Portugal och tejpen är inhandlad i den där härliga affären!

Tack Anna!
Glöm inte att läsa hennes inlägg som handlar om röster och hur man svarar i telefonen.
Himla intressant!


Jag står i foajén och textar skylten om semlorna, när Peter kommer förbi.
Nu slutar han för dagen .., (det har jag också gjort och jag står där i min anorak och rosa halsduk) men han är trött och slut på hela han, ja, efter nästan en veckas sjukfrånvaro som kunde ha resulterat i operation, men nu blev det inte så.

"Å, vad du har snygga skor, kan jag inte få ta en bild ..?" säger jag.

Jodå.
Peter, som arbetar i charken, är en av de absolut vänligaste arbetskamrater jag någonsin har haft.

Andra kunder stannar till och småpratar.
"Jaha, ska det bli konstuställning här ...?" säger en äldre farbror smajlande, ja, när han ser mig vid staffliet.


Sen hemåt.
Pv kommer och hämtar och så snart jag lämnar affären, ramlar tröttheten över mig.
Alldeles för få timmar med sömn tar ut sin rätt.
Och solen som strålat hela förmiddagen - "det är vår i luften idag!" - har kunderna sagt .., den gömmer sig bakom grå moln.
Men ååå, så det har töat!


Och så blir det eftermiddagskaffe och pv övar på sången här ovanför, ja, han (och någon till) ska sjunga på begravning på fredag .., det är i Ljungby det.

Själv ska jag lägga mig på soffan en stund.

Släktträff så här på morgonen ...

"Du förstår Eliza .., en bättre och mer underbar styvfar än Haqwin Bergman, det hade vi aldrig kunnat få, Margit, Ivan och jag!" sa mamma ofta.

Här står denne Haqwin som jag alltid trodde var min riktige morfar; det är han som är den långe herrn på bron och har mormor på sin högra sida och kanske är det en syster till Haqwin som är nästan lika lång och står på andra sidan.

Bilden kom till mig nu på morgonen.
Som bäst var det.

Jag har pirr-i-själen inför resan till Sälen (och fråga mig inte varför) och kan omöjligen somna om kvällarna. Klockan två i natt var sista gången jag tittade på klockradion och kände ångesten komma krypande rakt in i hjärtat!

Då blir en mormorsbild som bäst.
Hjärtevärmartrygghetkänslaglädje.

Och nu jobb.

Till två.

(Tack kusinbarnet Lotha som håller mig med bilder!
u är lika underbar som din mammas morfar, han Haqwin!)

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Här kommer en lite annorlunda fönsterbild.
Kanske inte den vackraste men allt är inte vackert.

Bilden är tagen inifrån vårat soprum, ett utrymme där man kan hitta oväntade saker.
Dessa teburkar har stått där ett tag, kanske någon ångrade sig när han/hon var ifärd med att slänga dem.
Tyckte kanske att de borde få stå i fönstret istället.

De lyser onekligen upp ett soprums tillvaro en gnutta.

Hoppas allt är fint med er!

Kram Eva."

Och så ett kvällsfönster ..

... från Västergötland.

Från SoF.

Och ser man på .., vi har precis likadana ytterkrukor!

(Just nu är det hopplöst för mig att kunna länka till hennes blogg, men hon finns i min länklista, men jag ska göra ett nytt försök om en stund ...).

Konsten att beröra ....

Förutom en skakande artikel i söndagens DN som berättar om tvåhundra tjuvskjutna elefanter - en artikel som får mig att gå i taket av ilska ! -, finns också en nästan-liknande-krönika författad av Hanne Kjöller.

Nu är det ju tur att man har gott om hull, så där så man ligger stadigt på soffan Ektorp.

Annars hade risken varit uppenbar att man återigen seglat iväg upp mot himlen.

Ty så är det, att Hanne Kjöller lyckas nästan alltid skriva så att jag blir berörd!

Jag tycker att hon är helt enkelt suverän!

Lycka ....

... är att komma hem till en sportlovsledig pensionatsvärd som har stekt fisk till middag.

Och fållat upp gardinerna.