onsdag 28 augusti 2013

Paketen skulle till New York ...

Och kvinnan som postade dem, hon satt i sin rullstol och vi pratade om allt möjligt.

Tulldeklarationen var redan ifylld, nu skulle bara det sista göras och jag stod där lite villrådig, för paketen var stoooora, faktiskt de största paket jag någonsin tagit emot .., och så säger avsändaren - kvinnan i rullstolen -, att det var tavlor, målade av henne, på väg till New York.

Försök själva att måla med en pensel styrd via munnen ...

"Men hur i all världens dagar .. målar du med pensel via munnen då ...?" frågade jag.

Jo, så var det.

Och så började vi prata om just detta.

När allt var klart med pakteten, fick jag hennes visitkort och jag frågade om det var okej att berätta om vårt möte och det var det och här kan ni själva se ....


Det bästa för Eva från Tyresö ...


Den här veckans morgonpromenader på stranden har varit bra för själ och kropp.
Olika ljus och vind varje dag och denna känsla! Ljudet från vågorna är härligt.

Idag satt en man på en stol ytterst vid vattnet.
Vilken klok man!

Eva.
Höstmorgon ...






Och visserligen är detta en alldeles ljuvlig morgon ..., med dagg i gräset, spindelnät precis överallt .., och sädesärlor och finkar och gäss mot himlen ...., men det blir ju kväll också.

Och då passar väl den här som bäst.
Dagens fönster ...

Eckes fönster - förstås -.

Två lediga dagar = stor glädje!

Och vad finns på agendan?
Svar: ingenting.

Promenader med harry .., bad i salta havet .., citronkakebakning ..., telefonsamtal till Folktandvården (nej, jag tänker inte lägga ut 1600 kronor för ett besök hos tandhygienisten, i alla fall inte just nu ...) .., tidningsläsning ..., ja, lite sånt.


tisdag 27 augusti 2013

"Nu är goda råd dyra ..."

... säger gruvarbetaren som klarade livhanken, ja, i Kribergsgruvan, bara några mil från Malå.

Nu ska jag titta på Rapport.

Det där var bara trailern.
En dag i augusti ...


Morgonprat vid fikabordet på jobbet.
Bodil berättar om sina föräldrar .., hur kramiga och snälla dom alltid har varit, ja, hur mycket kärlek det alltid funnits inom familjen.
På min första arbetsdag i affären, då var det Bodils pappa som öppnade dörren till lagret.
Och där stod han - en för mig helt främmande fågel - med utbredda armar och sa "välkommen Bettan!"
Jag glömmer det aldrig.


Åker hemåt vid halv två, efter att ha blivit försenad med ett postärende.
Två stoooora paket med destination New York.
Detta är vad jag ser.


Och lite längre bort: detta.
Stannar till och småpratar lite med kossorna .., ett tiotal är dom.
Får inte särskilt mycket till svar.


Så här såg det ut när jag åkte hemifrån i morse, likadant ser det ut nu.
Varmt och skönt.


Tar bilen till Steninge för att bada.
Där finns pir och stege och allt är enklare.
Två damer går i före mig .., sen är det min tur och sen kommer en äldre man från Smålandsstenar; han dyker inte (det gör inte damerna heller), utan står stilla en stund och kupar händerna och blaskar sig i ansiktet .., mannen är fyrkantig i kroppen .., och kanske i åttioårsåldern.
Efteråt, när vi båda klivit upp och står där på piren, ska vi komma att prata länge om allt möjligt. 
En fin man är det, jag tycker om honom.


Sen badar jag igen.
Farbrorn från Smålandsstenra sitter med sin bara rumpa på en blå handduk och tittar ut över världen.
Ett danskt par kommer ut på piren .., mannen tittar på mig och säger .."jaha, är du fri nu ...?"; han säger det på danska och jag känner igen honom, jo, jag hade honom i kassan igår och även idag.
Småprat igen.
Han och frun bor i Köpenhamn och hon har tillbringat somrarna i Steninge, nu ska dom vara här i två veckor - ja - hon är svenska.
Trivsamt prat.
Och jag tänker så här .., här sitter jag med magar åt alla håll och kanter och håret är hullerombullerrufsigt efter allt dykande och man tror att man ska måsta vara så perfekt för att allt ska bli bra, men så är det ju inte alls .., den där värmen från människor, den kommer fast man har knän som ibland är groteska och midjan sedan länge har tackat för sig.
Det har liksom inte med det att göra.

Det är vad jag tänker på.

När jag en stund senare åker hemåt, känns det som om jag vill börja gråta.
Men av nån slags tacksamhet.
Dagens fönster ...


"Ett skärgårdsfönster med lite speglingar av båt och boj.
Från Stockholms mellanskärgård hos goda vänner nära Grinda som du ju vet var det ligger.
Kram från en frusen Monet som nu börjar längta till den 30-gradiga värmen i Provence!"

// Tack snälla! säger jag.

måndag 26 augusti 2013

Ja, har man inget annat för sig så ....



Men jag skulle aldrig utsätta mig för detta.



Och än värre är ju detta.
Och så ett kvällsfönster ...


... från Guy i Arvidsjaur, men här ute i sommarstugan vid Storavan.

Se, det var en bild som heter duga Guy!
Sånt man kan tänka på ...



Breven till mamma skickades till en postbox i Tartagal i norra Argentina.

Vid vårt enda besök (1980) tog vi tåget från Buenos Aires till Salta och därifrån buss till den något mindre staden Tartagal .., vi hyrde ett litet hotellrum; såg eldflugor och kackerlackor.

Mamma, som då var närmare sextio - alltså i min ålder - sa att hon älskade att vara i Argentina, men ännu mera skulle hon komma att tycka om att bo i Bolivia, där fattigdomen var så mycket större.

Ibland kom prassliga par-avionbrev där hon berättade om karnevaler och fester.

Allt var förstås annorlunda mot för tillvaron i Malå och Dikanäs.
Tidig morgon ...


Vaknar till P1-prat.
Syrien-Syrien-Syrien-arbetsförmedlingen-buggning-Syrien.

Men här - ett annat liv -.

Strålande sol.
Blå himmel.

Stubbade åkrar.

Svalor (heja! dom är kvar!) som flyger av och an.
Duvkooooorr.

På Eckes husvägg sitter en sexbening.


Och inte långt från bäcken ser jag spår av herr eller fru Grävling.
Bajs, med frön i.
Björnbärsfrön, kanske?

Nu Mollbergs Blandning och sex lediga timmar innan det är dags att moppa till jobbet.


Dagens fönster ...


Ett fönster (samma fönster, olika vinklar) från Riseberga klosterruin utanför Fjugesta.

 
ch fönsterfångerska var ingen mindre än stickmadamen i Västmanland.

söndag 25 augusti 2013

Kvällens fönster ...


7:e augusti 2013

Hej!

På slottsbesök i Vadstena.
Där fanns det många och framförallt d j u p a fönster.
Eller förhängda så inte solen skadar inredningen.

Kvällshälsning från Omberg från vår variant på Vättern runt.

Turtlan
Det bästa för Turtlan i Värmland ...


Ner och Upp

Igår kväll lördag satt vi i aktersoffan på båten och tittade på en fin solnedgång i väster. Bryggan vi stannat vid ligger i norr så vi hade en fin vy både mot öst och väst.

Sedan någon timma senare fick vi se månen gå upp över horisonten i öster.

Det var magiskt!

Ett stort nästan helt rött klot gled sakta upp på himlen över Vänern. Lyste sedan skarpt över sjön när vi tog lite varm choklad och bullar innan vi kröp till kojs.

Jag hade ingen bra kamera med att fånga månuppgången med. Ni får tänka er den vackra vyn istället.

En telefonbild på solnedgången kommer med istället.

Turtlan

Frösakull och liten Olle ...


Idag har vi träffat lille Olle,
Han är en liten gosse med bruna ögon och han ser väldigt karlaaktig ut.
Olles mamma - som är kusin till pv -, är fyrtiotre år och detta är hennes första - och förmodligen - enda - barn och alldeles på egen hand ska dom två kampera tillsammans som en liten familj.

Jag var arton år när jag blev mamma.
Fyra år senare hade jag två töser och ytterligare tio år senare kom sonen.
På nåt vis hann jag aldrig ens reflektera över vad jag möjligen hade missat.
Nåt uteliv var det inte tal om .., och kassörska blev jag tidigt.
För Olles mamma - som har levt singelliv i Stockholm -, är det ett Helt Nytt Liv.

Nu bor den lilla familjen i en underbar lägenhet utanför Halmstad och från köksfönstret ser man svartvita kossor och höbalar och körsbärsträd och inne i vardagsrummet ligger lille Olle och tittar förundrat på tv-skärmen, där Jonas Gardell syns i stor bild.
 

Aldrig någonsin har harry sett en sån liten människa och han nooooosar försiktigt och slickar på pyttesmå tår och sen får han ligga ute på altanen, medan vi dricker kaffe och äter hembakad banankaka.


Lägenheterna är tämligen nybyggda och otroligt fräscha förstås .., och utanför varje länga finns fyra odlingslådor, en till varje lägenhet.

Sååå snygga är dom! 




Så här berättar Ulrika om sitt tågminne ...

Ulrika och jag själv på väg till .., Danmark, tror jag?

Den absolut viktigaste tågresan i mitt liv (hittills) och den som mest etsat sig fast i minnet, det är den första resan ner till dig. Till Ystad.
Redan vid bytet i Malmö började det kännas så annorlunda i själen, och när jag klev av i Ystad började jag le och kunde inte sluta.

Jag har aldrig varit med om något liknande, vare sig för eller efter det.
En oerhört stark känsla av glädje, av frid, av att vara Hemma.

Jag bara log och log och log.
Hela den resan blev en vändpunkt för mig, men det vet du ju.

Och så himla ROLIGT vi hade! :-) :-
Eva från Tyresö om sitt tågminne ...


Bilden har jag lånat från nätet.

Graversfors hette stationen och det lilla samhället där min barndoms somrar fanns.
Det låg 14 km från Norrköping och vi åkte tåg dit. På våren åkte vi ut på söndagarna med packning . Tåget var fullt med sommarfolk som vi kände igen.

Mamma hade hand om maten och pappa hade verktyg och kanske sättpotatis i sin ryggsäck.
Jag hade en väska och jag läste skyltarna med utländsk text smoking not allowed.
Jag läste bokstav för bokstav. 3 språk.Mycket svårt.

Tre hållplatser före Graversfors och det blev mer plats på tåget  Många hade stora plantor och ibland virke med sig. De fick stå ute i vagnens ände i blåsten. Det gjorde pappa ibland.

Konduktören kom och jag skulle se liten ut. Barnbiljett gällde länge., Det gick bra.
Vi passerade tunnlarna och sedan var vi i Graversfors. Det gällde att få med sig allt och kvickt gå av. Sedan traskade vi uppför den kämpiga trappan mellan granarna och sedan var i snart där ......
Om ni vill ......

På väg till Hässleholm och första besöket på Ortopedmottagningen.
 ..... får ni mer än gärna dela med er av era tågupplevelser genom åren. 

En tågresa som satt sig i minnet?
Det där mötet på tåget ..., det som fastnade i minnesbanken?

Mejla bara till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in allt eftersom - om det nu kommer nåt bidrag alltså -.

Själv minns jag järnvägsstationen i Bastuträsk, åtta mil hemifrån. 
Det var dit man åkte när det var dags för resor med tåg.
Och jag kan än idag komma ihåg doften av slipers ..., den där alldeles speciella doften .., och gnisslet från tåget .., utropet ..."Lapplandspilen inkommer om några minuter på spår 1 ..." och sen ..." var god ta plats, dörrarna stängs!"

Dunket från skenskarvarna.
Lilla skylten som på franska (!!!) uppmanar oss att inte luta oss ut genom fönstret.
Vattenflaskan.

Allt sånt.

Ni får mer än gärna komma med bidrag!

 
 


Söndagmorgon ...



Mossfolk skriver att harry nog skulle tycka om agility, ni vet, det där när hundar hoppar över hinder och har sig, på kommando, alltså.

Det där har vi tagit åt oss.

Ett litet rangligt träbord får bli hinder och så har vi ju den där tunneln från Ikea, tänkt till småbarn.

Oj, så roligt harry tycker att det är!

Och hans husse.
Dagens fönster ...


I inlägget som handlar om Inlandsbanan, väcks tankar till liv - ja, när det gäller tåg -.
En av kommentarerna i det inlägget blev för mig som en liten inuti-hjärtat-film.

Så här skriver ellem i Skellefteå (hon är född och uppvuxen i Kristinihamn i Värmland).

"Min pappa var snickare på SJ när jag var barn. En gång fick jag följa med till Nässundet där de höll på att reparera nåt vid stationshuset. Minns att det var jättemycket maskrosor på gräsmattan och en av pappas arbetskamrater visade mig hur man gjorde blomkransar av maskrosor. Minns inte hur gammal jag var, 4-5 kanske. ellem" 

Och bilden av ett fönster från ett lokstall i Nora, togs av Ulrika.