På Sal 1 kan man ...

... ja, eller i dagrummet, där kan man ägna sig åt att läsa om kvinnor i väglöst land, en bok som jag fick av den generösa Eva i Tyresö och är författad av Lilian Ryd, född 1949.

Här får man som läsare ta del av kvinnors hårda slit och kämpande i "det väglösa landet", ofta i fjällvärlden. Oj, oj, oj, vilket hårt liv och detta är ändå inte längre tillbaka än till min mormors uppväxt, ja, även min mammas!
Men det är inte bara hårt arbete och ett evigt slit, här vimlar det av starka kvinnor som - ofta med värme i hjärtat - tittar tillbaka på delar av sitt liv.

Sommaren 1932. Då var min mamma 11 år. Längre bort i tiden är det inte.

Hulda Norlin, född 1906, mjölkar kossan Gullros i sin sommarlagård i Granön, Nederluleå socken.
Och så får vi veta att Hulda är modern .., hon har skaffat sig en nymodighet - gummistövlar -!

Den här boken är en riktig pärla och kommer att bli ett av priserna i Uppmuntringslotteriet.
Tack Eva!

Om författarinnan kan man läsa här.

Tisdagsfönstret ...

Under ett besök i Hallstahammar passade Ulrika (gårdagens födelsedagsbarn) på att ta fram fönsterhåven, den hon så ofta har med sig!

Det här blev fångsten och här hittade hon det.

Och så ett kvällsfönster från Portugal ...

Hej Elisabet,

Här kommer ett fönster fångat just i kväll.

Utsikten genom vårt köksfönster är förförisk just nu, liksom doften från klätterrosen som nästan är på väg in. Det som blommar i bakgrunden är en rosengeranium.

Maj är en så ljuvlig månad!


Hälsingar annannan.

Kväller ....

Äppelblom ....

Ja, vad säger man.

Dagboksinlägg nr 2 ...

Går så snabbt jag kan.
Båda kryckorna är med, mest som stöd.
Vänsterfoten vill hela tiden dra sig utåt och när jag kämpar för att få den rak, strääääcker det och draaar våldsamt.
Blir inte trött någonstans.
Upptäcker sjutusen mördarsniglar.
Hinner inte prata med vare sig Ingegerd eller snigelmördaren Göran.
Får gå på vanlig promenad senare idag.
Pratpromenad.

Vid tretiden blir det ny promenad, nu med harry i koppel och ömsom lös.
Irriterande.
Vi möter en liten insektshund som kommer skuttande så glatt och hälsar på harry.
Han är också glad.
Sen vänster nere vid havet och uppför branta backen .., kustvägen .., in vänster .., pratar med kvinnan som också fått nytt knä - intressant -.
Plockar liljekonvaljer och syréner.
Är dödens trött när jag kommer hem.
Glömde pausa vid pratet med såväl lillhundens matte som knädamen.

Dagens fönster ...

Klockan 07.00 ... ser det ut så här när jag tittar ut genom sängkammarfönstret.

Mörkt blå himmel m ot havet till .., regnvåt asfalt .., Eckes lilla uthus och en kvinna med röd jacka som stavar förbi i väldig fart.

Och nu, några timmar senare, har regnet upphört och mellan varven tittar solen fram.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

"Laga mat är kul.

Laga mat till många är ännu roligare och när sällskapet består av en härlig blandning av personer i alla ålder är det som allra bäst.

Kaotiskt men med mycket glädje och många skratt."


// Elisabet säger.
Jag såg den här bilden på Instagram igår och fylldes av sån hjärtevärme. Det är det här jag själv saknar .., en stor familj som bor så där så man kan norpa dem kring ett rejält matbord ..., en morfar som sitter i röd tröja ..., flera småttingar och så all denna glädjen.

Det bästa för Babsan i Uppsala ....

... kan ju inte bli annat än det här ..., skriver Babsan.

(Vilken underbart sinnlig bild! skriver Bettan).

Ruta Ett sa...

Jag känner nästan doften! Jag köpt en bukett till mig på torget i lördags!Jag minns när jag var liten att mamma och jag tog tåget (!!!) till ett känt liljekonvaljställe och plockade och sedan for hem igen!

En heldag i skogen med picknick!

(Pappa var då i Stockholm på utbildning.)
Det tänker jag alltid på när jag ser liljekonvaljer. 

 

Elisabet säger: 

Hemma i Malå hade mamma planterat liljekonvaljer alldeles i närheten av en stor syrén. 

Konvaljerna spred sig lite .., några stånd kunde man hitta under stegen som gick upp till taket. 

 

 

Det bästa för Ulrika i Närke ...
som för övrigt fyller år just idag, måndag! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Jodå, nog finns det ljusglimtar i tillvaron, skriver stickmadamen Ulrika.
Här är tre glimtar .., Snöflinga, Lisen och Över-Greta.

Besök av alpackor ...

Och lamm och killingar!

// Det är i skrivande stund stört omöjligt att få länken till Ulrikas sida att fungera,  men så snart den gör det, ska jag lägga in den. 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan var två saker.

Först beslutade jag mig äntligen för att köpa en ny overlockmaskin.  Den  jag har, har jag haft länge och den är stor och tar plats och väsnas onödigt mycket.

 

Jag har läst på och tittat på recensioner på lite olika märken. Jag har alltid varit en Husqvarnakvinna, mest för att min mamma alltid hade Husqvarnamaskiner. Egentligen kan jag ha vilket märke som helst, bara de syr som de ska och inte krånglar. Dessutom ska det vara lätt att få tag på service och reservdelar om det skulle behövas och bara sy och sy och sy...

 

En maskin, som överallt får väldigt gott betyg var Janome, en japansk maskin. I lördags gick maken och jag till affären och skulle inköpa en sådan.  MEN jag fick ingen med mig hem.

De har sålt för många, så du får beställa en. Den kommer i början av juni. Nu är det bara att vänta, men jag längtar...

 

 

Det andra jätteroliga som hänt är att maken och jag överraskades av sönerna, som bokat bord på fina restaurangen Puta Madre åt oss nästa lördag och dessutom bjuder på kalaset.

I kuvertet låg bokningen och pengar och på utsidan står det “För allt vi ställt till med genom åren”. 

 

Jag vet inte riktigt vad de syftar på, men de sa att vi alltid ställer upp och är fantastiska och schyssta med allt. Såna underbara pågar de är alla tre!

 

Det var det bästa för mig!

Kram
Ann.

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Snart så kommer båten i sjön. Det har putsats och fejats i helgen. Oljat relingen och lackat lister blev också gjort.

Så snart snart så. Nu väntar vi bara på att båtmotormekanikerfirman ska fixa med drevet. Där propellern sitter ska något fixas.

Vi pratar om var vi ska åka i sommar. Planerar och funderar.

Snart snart.

Längtan är också en glädje!

Turtlan.

Är ni djupt deprimerade alla ....?

Finns där verkligen ingen liten ljusglimt i er tillvaro?

Jo, nån.

Ja, men då vet ni ju ....

Inte bara matte ...

... kan bli totalt slut på, det kan minsann harry också.

Ikväll sa det bara tjopp, så däckade födelsedagshunden och när han blir riktigt, riktigt trött .., då åker benen rakt ut i luften.

Det här var på många sätt varit en sån bra dag.

Mycket har hunnits med .., pv har jobbat med en massa grejs där ute och jag har plockat upp efter honom - verktyg och annat -, han har bakat och jag har förpackat bröd/bullar och diskat plåtarna .., jag lagade middagsmat och han diskade .., jag tog mig an nedervåningen och han klippte gräset. 

Nu har jag som en liten lista inför veckan som kommer.

Och så ska jag säga en sak, så ni är beredda: förhoppningen  är att dom här promenaderna ska fortsätta och då tänker jag lägga in den här Runkeeper-bilden på min sida, men det är enbart för min egen glädje och mitt eget kom-ihåg.
Bloggen är på många sätt min dagbok och jag vet hur less man kan bli när någon på Facebook eller i någon blogg blir fanatisk, går "all in" och inte gör annat än vittnar om sitt Nya Liv och helst vill omvända hela världen.

Så ..., när ni ser den där promenadrutan här på bloggen: glöm den!
Den är liksom bara till mig.

Om en härlig typ ....

.. kan man läsa här.

Och  Ann i Göteborg tipsade om den här bloggerskan. 
Underbar!

Ännu en .... 

... promenad blev det .., iklädd häftiga träningskläder i form av en vit anorak och en grön klänning.

Det funkar det med och tack och lov att man bor på landet.
Ibland möter jag bilister, rent av kunder från affären, men jag struntar i vad dom tänker .., å, så härligt det är att ha kommit dithän!

Den här gången gjorde pv mig sällskap och det var betydligt trevligare.

Jag fick bestämma takten och det gick bra.

Fem minuter snabbare än den tidigare lika långa rutten (minus 40 meter) ..., och att sedan ställa sig och fixa middag (kycklingfiléer stekta i curry/spiskummin/chilipeppar + squash, paprika och lök i tärningar och sist av allt bulgur), det tog den sista energistumpen.

Poff, sa det, så ramlade jag ihop på soffan.

Idag söndag ...

Rehabpromenad längs kustvägen, in på grusvägen (där jag möter sulkys och hästar och kuskar förstås ...) .... och mot havet till är himlen ljust blå.

Det tar förfärligt lång tid och halvvägs hemma får jag sjå att hålla vänsterfoten i rätt läge .., den vill som alltid när man är trött, vinkla utåt. Det straaaamar och drraaaar.

Passerar hästhagen som mest är en lervälling.
Jag minns mossfolks ord när jag hade lagt in en bild av den nyfixade hagen med illandes grönt gräs.
"Där kommer det snart att se annorlunda ut ...", skrev hon.

Där talade erfarenheten.

Nästan hemma .., små, fina violer blommar som bäst.
I lilla tunnan intill måste jag byta ut vissnande påskliljor .., dom ska få hamna i slänten och kanske blomma nästa vår.

Hemma!
Slår mig ner i trädgårdsstolen och tänker att  ..., jag undrar hur lång tid det tar innan promenadtiden krymper rejält?

Kalas i stugan! 

Ja, just det .., idag fyller Harry tre år.
Inte det minsta planerad var han ..., men oj, så mycken glädje och kärlek den krabaten har bidragit med. Soooom vi älskar honom! 

Så här såg det ut i början .., och Gunnar i Jämtland och Mian och Jan var nog dom första som fick träffa honom så här på hemmaplan.

Dagens fönster ...

Barbro - Babsan i Uppsala - låter aldrig så tillfreds med livet som när hon är i Oslo och träffar lilla barnbarnet Noelle ..., eller när den lilla tösen är i Uppsala på besök.

Men näst detta, då kommer nog stugan på Raggarön, det tror jag.

Det var där Barbro tog fram fönsterhåven.

Tack madame! säger jag.

En lördag i maj ...

sigge nilsson har tagit siesta nära kattmyntan ...

Vaknar vid tre, fyra och fem.
Hämtar ispåsen som viras runt underbenet, drar stödstrumpan ovanpå och så blir allt som bedövat.
Lyssnar till P4-prat.
När klockan är sex och jag ännu inte somnat, väljer jag att lyssna till Lisa Syrén spelar vilsam musik och sen blir det Ring-så-spelar-vi.
Och frukost.
DN och GP.
Dödsannonser och Eurovision.
Ja, må hon leva!
Och så tårar nerför kinden och Strong Pill.

Sen kommer solen.

Av överblivna golvbrädor från den tidigare inglasade altanen, gör pv bänkar.
Två till växthuset och en till utealtanen.
Nej, det är inget som hamnar i Sköna Hem eller Lantliv, men det passar oss bra och vänta bara tills alla blommor kommit på plats .., all timjan som nu gror rejält  i växthuset och jo, det ska nog bli fint.
För den delen kan man ställa krukor framför också, så döljs dom lite olika brädorna.
Sånt bryr sig pensionatsvärden inte så värst mycket om .., ja, det där estetiska, alltså.

Och så blir det kaffe i solskenet.
Småfåglarna kvittrar.
Vi pratar om hockey-VM och Eurovisionfinalen (egentligen helt ointressant, men jag vill gärna se ändå ...) , vi hör grannen Göran pyssla i sin snickarverkstad (det sågas ....), humlor och getingar brummar förbi .., jag konstaterar att spireorna är utblommade.

Det är underligt, det här att även om man är sjukskriven och hemma veckans alla dagar, så känns det annorlunda när det är helg. Det blir som mera .., ja, roligare.
Kanske för att pv då är hemma och det blir lite annorlunda.