Sigfrids fru hette Sylvia ...

På malåsidan kommer dagligen nya bilder; idag var det återigen personalfoton från gruvbolaget.
(Och ja, jag har fått löfte av Ulf Bergström som sköter sidan att visa bilderna här på sidan):

Nästan alltid är där någon som man känner igen .., antingen kanske som kund i affären i Malå, eller som granne.

I mitten på översta raden syns Sigfrid Johansson.
Sigfrid och hans fru Sylvia och deras tre söner (i tripp-trapp-trull-ordning) bodde på samma gata där jag själv växte upp; där vara bara ett hus mellan oss.
Deras hus var gult, byggt i trä och där fanns ett garage och mot garageväggen odlade Sylvia ärtskidor.

Äldste sonen i huset hette Eilert och var under några år en av mina bästa vänner.
Han och bröderna var sommartid klädda i shorts och skjortor i khakimodell., och hos Eilert fick man lära sig spela kort och coronne och dom var den första familjen av grannarna som skaffade sig tv!

Sigfrid var en godmodig och stillsam herre, medan hans fru Sylvia var som ett litet kvicksilver.
Hon skrattpratade liksom .., tycktes alltid så glad .., hon kokade mormorssaft på essens .., dom hade alldeles speciella dricksglas och skåpluckor av trä som man drog åt sidan (ååå, så läckert jag tyckte att detta var!), men det allra bästa var att man alltid kände sig välkommen i den familjen.
Min egen mamma arbetade nästan jämt och att då sitta i köket hos tant Sylvia och se henne pyssla där inne .., ååå, vilken känsla av trygghet det var!

Tänk .., vad det betyder - eller betydde - detta att växa upp och ha kamratföräldrar som spred värme och kärlek! Omtänksamma människor där man kände sig ...., som "hemma".

Och ni ...?
Kommer ni ihåg några såna grannar?
Lekkamraters föräldrar?

Om ni vill, får ni gärna dela med er!

Eva i Tyresö säger så här ...
"Nej! Ingen av mina kamraters mammor var så snäll som min! Flera var stränga och klagade på oss barn! Papporna fanns aldrig där! Nej min underbara positiva påhittiga mamma var den enda !!!"

Elisabet tillägger ...
Det fanns förresten flera snälla mammor på Ringvägen. Där var tant Elsy, tant Margaretha, tant Ann-Britt .., och tant Svea som inte hade några egna barn, däremot mängder med små, små, små porslinsfigurer och alltid glansiga polkagriskarameller.

Det här med bloggandet ....

Resan började i Köpenhamn .., och Emil var måttligt road.  Destinationen var Samos.

Igår berättade jag om det här med bloggeriet och hur det ibland kan kännas .., ja, att snart har dom flesta gått över till Facebook eller Instagram eller nånting annat som känns nytt och fräscht.

Det var  i n t e  ett försök att få er som läser här att utbrista i jeremianden - det finns det säkert dom som tror, men så var det verkligen inte - , det var mer en reflektion över hur bloggtillvaron har förändrats under årens gång, och inte minst själva känslan av att man snart är ensam kvar på banan.

Jag började blogga 2005.
Det första inlägget skrevs i Helsingborg .., jag minns det så oerhört tydligt och jag minns också skräcken när jag hade klickat på "publiceraknappen". Lite var det som att kasta sig utför ett stup.
Kort och koncist var det, men så skulle det minsann inte bli ...

Fika med Anders någonstans utanför Ystad. Bilderna skuggades inte.

Och inte en människa visste att man fanns till .., några snälla vänner förbarmade sig .., det var Leina och någon till som förmodligen mer eller mindre hade tvingats att läsa ..., och så småningom dök den för mig då obekanta Ulrika upp (vars blogg då hette nåt helt annat, Allt under himlen, kanske) .., ja, och så fortsatte det av bara farten.

Nio år är en ganska lång tid och då, vimlade det av bloggare!
Det var som en stor familj.

Tiden i Ystad .., pElle var ännu i livet.

Nu, är det mera som om ..., ja, att vi som fortfarande uppdaterar är dom som blev kvar när festen är över .., nu sitter vi där i någon soffa och småpratar lite med varandra, medan resten av sällskapet har gått vidare till en ny krog.

Förstår ni hur jag menar?

En av dem som verkligen bidrog till att jag vågade språnget;  jag tyckte nämligen (och gör det ännu) så oerhört mycket om hans blogg och alla hans filuriga tankar, det var en herre i Stockholm, en före detta ordningsvakt på Centralstationen i Stockholm,
Den bloggaren - Stationsvakt - fyller 50 år just idag.
Stort grattis till den mannen!

Ja, ja .., skriver jag inte av mig, hamnar jag väl på någon psykiatrisk avdelning och tycker att livet har tappat innehåll ..., så är det ju.

Nu ska den skrivglada madamen ta sig en kopp Zoegas och sedan njuta av några timmars frihet, innan det är dags för eftermiddagspasset i affären.

Dagens fönster ...

.... fångades i flykten av flitiga fönsterfångerskan Ulrika, just nu på ännu ett stickläger i Dalarna.

Tack snälla, rara! säger jag.

Räknaren är borta ...

... den som håller koll på hur många som tittar in på den här sidan.

Jag har aldrig brytt mig om den heller, utan mest kikat på  v a r i f r å n  eventuella besökare
kommer.

Nu vet jag inte om det finns någon alls som läser bloggar längre och jag har allvarliga planer på att, som så många andra, tacka för mig och i stället köra med Instagram och Facebook.

Men .., finns där nu någon läsare, så vill jag tipsa om nånting läsvärt.

Det här, t.ex.

Det handlar om Torsten.

Livet ...

Mammas dödsannons i botten av klockan ....

Ja, själva livet .., det kan vara att en tisdagkväll - nästan natt - ligga i sin säng och råka lyssna till den dagens sommarpratare och fångas av den finlandssvenska dialekten med alla tje-ljuden, men också om sommarpratarens tankar om världens ekonomi och mycket annat.

Det här med hur allt hänger ihop, å, så det fascinerar mig!
Krisen i Grekland, till exempel, ja, men hur kunde det bli så galet?! 
Sommarpratarmannen som är helt obekant för mig, heter Björn Wahlroos och jag lyssnar till hela programmet, allt medan mannen vid min sida sover så gott.

Spår av molly på det nya fönstret ...

Livet kan också vara en duggregnig onsdagmorgon och man är fri från arbete och fixar sitt kaffe och äter en god macka med skivad arbogapastej som pålägg och man tänker på gårdagkvällens sms:ande med sonen - nu i Karlsborg som jägarsoldat under ett par veckor - och hur mycket sånt betyder.
Små meddelanden, alltså.

Sonen ligger i en sal tillsammans med tre andra militärer.
"Jag kan inte se filmen du skickat just nu, alla sover ...", skriver han.

På kanten av bokhyllan sitter herr och fru Prickigt Djur och dinglar med benenn.

Och den där onsdagmorgonen läser man en artikel skriven av Ann Heberlein - det handlar om att ta vara på livet här och nu - en slags Carpe Diem fast ändå inte .., man tittar på SVT:s gomorronprogram där utrikeskorrespondenten Samir Abu Eid sitter i soffan och är gäst .., och han i sin tur har bjudit in den flerfaldigt prisbelönade DN-fotografen Poul Hansen och så blir det prat om bilders betydelse och annat.
Intressant är det!

Och medan jag dricker kaffet och slår ihjäl en enveten fluga, somnar harry i ena soffhörnet .., molly ska strax göra honom sällskap, men funderar först över vad matte håller på med ..?
Ibland, ganska ofta, tittar molly på tv.
Nyhetsprogram är väldigt intressanta.

Just så kan livet se ut .., vardagslivet  .., tisdags, - och onsdagslivet .., i ett hörn av världen som heter Halland.

Dagens fönster ...

.... kommer susande genom rymden och avsändare var hemifrån-Ingela.

Tack snälla!

En hälsning från friherrinnan ...

.... kommer till min inkorg.

Från sitt hem ser hon inte bara havet, hon ser även solnedgångar, ja, från sängkammaren eller vardagsrummet.

Så här kan det se ut.

Tack Lena!

Det bästa ...




Molly är totalt galen när det gäller att bada och kastar sig oförfärat rakt ut i vilka vågor som helst.
Nej, nu har vi henne i en låååång lina, så vi kan håva in den lilla madamen.
Gissa, hur gott hon sover nu .., där hon ligger på soffan Ektorp.

Igår när jag kom hem från jobbet, hade molly bitit sönder en rejäl bit av dörrkarmen, den mellan köket och hallen. Hon ville förmodligen ut!

Såna gånger kan man bli alldeles galen, men man kan också tänka att det faktiskt inte är så lätt att vara en liten molly och hamna hos främmande människor.

Nästa gång jag åker hemifrån mer än en liten stund, då kommer det att finnas cayennepeppar insmort på dörrkarmen, så får vi se hur det går.

Och jag tycker så alldeles oerhört mycket om den där pensionatsvärden som inte går i spinn över detta med karmen .., för det finns säkert såna som hade gjort just det, nej, han tar det lugnt och säger att ja, ja .., det var ju inte så bra, men vi ska väl ändå tapetsera om sen, så ...

Här är vi på väg till havet .., klockan var kring halv åtta, ja, ikväll.

För första gången går han ner till stranden i sin badrock.

Sen får väl bilderna tala för sig själva.
Men den som vet hur mycket jag älskar havet, förstår nog att detta är det bästa.

Och stranden .., alltid föränderlig!

Jag undrar hur länge labyrinten får vara kvar?
När dom riktiga höststormarna kommer, då spolas stenarna förstås - antingen längre upp på land - eller ut i havet igen.

Åååå, så jag älskar den här biten av världen där jag råkat hamna!
Eller ska man tro på Ödet?
Jo, det är nästan så att jag gör det.

Och där står den där snälle och goe pensionatsvärden, för kvällen klädd i vit frottérock, så där som stiliga folket i Båstad ..., men han tvekar och struntar i själva badet, även om badbyxorna är på.

Själv tar jag ett snabbt dopp och vågar mig inte så långt ut som vanligt .., det är ett oerhört suuug i vågorna ..., nej, det får bli ett dopp bara.

Det var mitt bästa.
I alla fall den här dagens bästa.

igår ...

stekt falukorv och idealmakaroner till lunch
och Johnnys starka senap

idag ...

stekt falukorv och idealmakaroner till lunch
samt Johnnys starka senap ...

jodå
det går hur bra som helst

Upphittat ..

 

 

Framsida

Och bak ..., eller tvärtom.

Dagens fönster ...

Mest hela natten har det åskat och regnat.
På morgonen ömsom sol, ömsom skyfallsliknande regn!
Och blåst!

När det blir uppehåll tar jag molly med mig och går ner till havet.
Hon är galen i att bada .., kastar sig oförväget i höga vågor och jag är glad att jag har lång lina att håva in henne med.

Luften är comfortljummen och salt.

Jag tänker att jag ska ta mig ett dopp senare under dagen.

Efteråt ringer friherrinnan och frågar hur det gick, den där första arbetsdagen med ordinarie schema?
Om just det pratar vi en stund .., och om blåsten som vält omkull hennes utemöbler och det stora parasollet .., men friherrinnan har öppet spjäll från havet och det blir säkerligen mer påtagligt
hos henne.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det var många saker som var “bäst” i veckan

• Utställningen i Skärhamn gick över förväntan bra! Det var så kul att träffa folk och få visa och prata om mina kläder och annat jag gör.
• Jag fick bo i fina Evas sommarstuga på Tjörn under tiden, samtidigt som jag var kattvakt till vackre Simba.
• Jag träffade 3 gamla arbetskamrater som jag inte sett på minst 10 år och det var verkligen roligt. 

• Jag fick åka motorcykel för första gången i mitt liv och inte vilken motorcykel som helst utan en italiensk Ducati. Jag fick låna både hjälm och skinnpaj och det var härligt, men liiiite läskigt i första kurvan när vi nästan skrapade knät i marken, men föraren gav mig godkänt och tyckte att jag “låg” bra med i kurvorna.

Nu ska jag ta semester en dag eller två. Det var verkligen roligt med utställningen, men även roliga saker tröttar ut mig, så nu blir det vila och sticka för hela slanten. Kram

Ann

12.55 piiip ....

Förbereder mig för helt vanligt arbete.
Vanliga arbetstider.

Tar ett dopp i ett vresigt hav .., hem igen .., duschar, torkar håret.

Fixar lunch.
Igår hälsogrönt, idag korv och makaroner.

Ja, ja.

P1:s nyheter pratar om regn i Västmanland.
Lycka.

En annan lycka: att på väg upp från stranden upptäcka att man faktiskt
hör en syrsa!

Dagens fönster ...

Måndag.

Och sista dagen för hemmalivet för såväl pv som mig själv.

En lätt - ultralätt - ångest har kommit på besök.

Igårkväll, efter den årliga sommarfesten hos min chef, var pv närapå knäckt.

"Ja, nu förstår jag hur du hade det när jag var ute och seglade ..., Molly var fullkomligt galen när du hade moppat iväg, hon sprang och ylade och hoppade och ja, jag är helt slut på!" sa han och lät tämligen matt.

Det blir spännande idag, eller ikväll .., ty jag har fullt eftermiddagspass och gymnasiet har kick-off och börjar klockan 13.00.

Bäva månde vi hur huset ska se ut när vi kommer hem.

Och här är vinnarna! 



Stort grattis till er två!

Och tack, tack vinstgivarna - AP och Monet -!

Ps. Vi skulle förstås snart ha en skärm, så det inte blir så skuggigt när det filmas, men nu
blev det som det blev .., och det här är ju ändå bara ett på-skoj-lotteri, så ni får uthärda! Ds.

Ibland bestämmer vi oss ...

... för att radikalt minska köttätandet här i huset.

Så idag blev det uppstekt hackad mangold (tack snälla grannen Gun!) .., skivad/skuren zucchini, aubergine, pressad vitlök .., färsk gul lök i skivor .., chilipeppar och färska kryddor från stora ektunnan .., och så tagliatelle med riven parmesan till detta.

Pressad citron ovanpå också .., underbart!

Jättegott blev det!

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Åh så mycket bäst-pärlor det var den senaste veckan!

- stickläger i Fattigskogens Vildmarksby utanför Malung. Femte året i rad nu. Lycka lycka lycka över att min fina vän Mikaela, som bor i Finland, kunde vara med även i år!

 

 

- kvällsdoppet i sjön Multen igår kväll!

Första gången på säkert 10 år som jag badar (eftersom jag är vansinnigt rädd för vatten).

 

 

Fina Ulrika som nu vågade!

 

 Läbbigt först, men jag besegrade panikkänslorna och det var LJUVLIGT att vara i det ljumma vattnet och LJUVLIGT med svalkan i kroppen som varade i flera timmar efteråt!

Ikväll blir det dragning ...

Och följande har ställt hjärtedörren på glänt, skrivit ner glädjen och
postat den till bisse151@gmail.com och sen hamnat i lott-byttan.

Det är ....

Lena i Gävle (bilden här ovanför ...)

Friherrinnan i Steninge som gladdes åt att lugnet återvänt till Steninge.

Eva på Frösön (bilden här ovanför ...) hade varit på en massa utflykter!

Maria i Upplands Väsby hade sett skatungen leka i strålen från vattenspridaren ...

Ann i Göteborg har varit i Skärhamn i Bohuslän och haft utställning av sina alster.
Hoppas att det har gått bra, Ann!

Ingela Söderström i Malå hade semestrat på en närapå all-inclusive-camping
ett par mil söder om Byske. Glädje, glädje!

Ingela Söderström i Malå
(jo, hon får två lotter som plåster på såren för att hon inte begrep hur det hela går till ,-)

 

Och tänk .., Ulrika som vågade bada .., det var länge sedan!

Vilken glädje!

Och så jag själv, som gärna vill vara med om såväl armbandet som konstkorten.
Allra, allra bäst var nog ändå besöket av goa, rara, fina Ebba och lika charmiga lillebrorsan Hugo.
Ja, mamma och Marcus var ju inte så pjåkiga heller.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Bild från Migranternas hus i Alfta

Hej, måste berätta om en trevlig dag i veckan med besök i Hälsingland.

Vi var till Migranternas hus i Alfta där man fick berättat om emigrationen från bygden och den religiösa sekten Erk-Jansarna och vi fick följa Brita Olsdotter på hennes strapatsrika färd från Hälsingestugan till Amerika.

 

Vi besökte även hälsingegården Ol-Anders, en del av gårdarna tillhör ett av Sveriges världsarv.

Mycket intressant och lärorikt.

 

Innan vi åkte hem till Gävle besökte vi Mobackes trädgårdscentrum i Bollnäs och där fanns allt för  vad du kan tänka dig att ha i en trädgård, en riktigt höjdare.

 

Fortsatt trevlig sommar önskar Lena i Gävle.

 
//Utdrag från nätet:
År 1846 grundade några hundra "Ersk-Jansare" från bland annat
Hälsingland (ca 300 från Alfta) och Uppland kolonin Bishop Hill i Illinois. 
Samma år fick staden Chicago sin första svenska bosättning när ett 20-tal Ersk-Jansare övergav sitt trossamfund och flyttade dit. Härefter tog utvandringen fart och nya bosättningar uppstod, framförallt i Illinois och Minnesota.

Under åren 1846-1850 utvandrade från Sverige 3917 personer till
USA, varav 382 personer från Alfta, vilket utgjorde cirka 10% av
socknens befolkning. År 1846 kom var fjärde svensk emigrant från
Alfta och under hela perioden kom närmare 50% av emigranterna
från Gävleborgs län.

Vid massemigrationens slut omkring 1920 hade 1,4 miljoner svenskar emigrerat till Amerika. Sverige hade då cirka 3,5 miljoner
invånare. Mer än var fjärde svensk hade således emigrerat. Cirka
200 000 emigranter återvände förr eller senare till Sverige med
amerikanska idéer.

Svenskar har också haft stor betydelse för Amerikas utveckling.
Staden Chicago är till stor del uppbyggd av svenskar.

Söndag - sista semesterdagen -

Nu är det oåterkalleligen slut på det roliga .., nu stundar arbete och det på riktigt.
Ingen halv sjukskrivning, inga tretimmarspass.
Nu är det verkligen på riktigt.

Men ännu återstår en söndag att njuta av.
Den började härligt med ett program om kostymskaparen Mago - så alldeles oerhört intressant var det - och nu stundar frukost .., målning av husgaveln (pv) .., brevskrivande (någon annan) ..., kanske bak av kanelbullar .., hopefully ett dopp i havet .., och så detta att bara vara.

Senare ivkäll blir det sommarfest för oss anställda, ja, på chefens altan, och det brukar vara trivsamt och massor med god mat! Det blir moppe dit och hem.

Även för pv:s del är det slut på ledigheten, ja, från och med i morgon .., och för hans del börjar det med en kick-off ..., på hemlig ort och med hemligt program och om jag säger som så ..., så låter han måttligt road.

En tid efter flytten hit till landet Halland upptäckte jag en skylt utanför en av stans största butiker (där jag då hade tänkt söka jobb) och där stod det skrivet att personalen nu skulle på en rejäl kick-off  och därför skulle butiken hålla stängt en viss dag.

Då, var jag ynka femtiosex år ., men jag minns tydligt att jag tänkte ..."å, jag skulle nog hellre vilja åka på en kick-down ....", men sånt får man förstås inte tänka, än mindre säga.

Nu är frukosten färdig .., det är dukat på altanen .,. DN och Göteborgs Posten väntar och solen strålar.
Det blir nog bra.

Dagens fönster ....

... från Luleå skärgård kommer det här fönstret och den som hade håven redo,
jo, men det var förstås Bert.

jag var fem och ett halvt år ...



och vår egen radioapparat tog inte in Radio Luxemburg,
så vi fick gå över till grannen - ungkarlen - Gunnar Persson
han hade en sån radio

jag minns att vi hoppade över diket

efteråt
när vi fått en svensk världsmästare i boxning
var pappa så glad

allt detta - utom pappas glädje -
såg vi ikväll i svt 24
ett program som handlade om 1959

vi sa till varandra att nog är det väl härligt
detta att dela upplevelser
eller minnen

gemensamma minnen

så där som den allra första satelliten
den ryska rymdhunden laika
månlandningen
eller när vi fick högertrafik

steel city anna ....



det var den här jag tänkte på!

vad man gör ...

nya duken, inköpt på loppis för tio kronor

läser gårdagens DN om swingers och hur dom har det
tänker
att nä, aldrig!
fast lite spännande ändå att läsa
jo

sen tittar man på Downtown Abbey
det gör - till min förvåning - pv också
vi tycker att det är en underbar serie

sportnytt har fått ett nytt ansikte
hon har rosa överdel
och heter Gunilla Wikström
trygg och säker
a r t i k u l e r a r

"så bra hon är!" säger vi
ungefär som den där nye i Västnytt
han, som läste nyheter med sån pondus

det har slutat att regna
nu ska pv ösa båten

själv ska jag gå ut

men hon uttalar sitt namn utan r ....

ringer till experten
och frågar om råd

hennes rullande r
är nog halvmetern långa

minst

och gör mig alldeles inutivarm

hon heter Birgitta

oväntat ...

hemkommen från björnbärsplockandet
berättar pv att han har mött en av grannarna och dennes kompis

pensionärer
åtminstone grannen är en hygglig prick

båda herrarna var på väg till havet
och det är ju inget underligt det med det

men att dom bar t-shirts med SD-reklam på
det var förvånande

Här och nu ....

Frukost för hundarna.

Molly äter i hallen och äter på rekordtid .., precis som labbarna Elvis och Meja, men Harry,
han tar god tid på sig och då sitter Molly där och väntar och väntar och väntar ...., för
blir det över nånting, så får hon ta småbitarna.

I morgon blir det dragning ....

 

Vill du vara med och dela med dig av glädjen, så är du välkommen! 

Mejla bara till bisse151@gmail.com, så hamnar du i lilla glasbyttan.

Vinsterna är det lilla armbandet där behållningen går raka spåret till cancerfonden.
Tack AP! 
Och så trettio konstkort av Barry Kite och det är Monet i Frankrike som står för den vinsten.
Tack Monica!

Eftersom madame Söderström i Malå kom inseglande precis när vi hade haft dragning - det var andra gången det hände - så får hon två lotter, jag tyckte så synd om henne!

Stopptid för bidrag blir klockan 12.00 i morgon söndag.

Hej hopp!

Dagens fönster ....

Här kommer några fönsterbilder från Vitoria-Gaistez i baskiska Spanien, eller spanska Baskien.

Den här omgången är tagna på samma plats och tid, en liten uteservering på ett ganska alldagligt men trevligt torg nära järnvägsstationen.

Jag kunde inte välja så det låter jag dig göra!

Hälsningar Anna.

// Elisabet skriver: två av bilderna har redan publicerats, här är den tredje varianten.
Tack och bock! säger jag. Klicka gärna på länken till hennes blogg. Den länken går till ett inlägg som handlar om människor på konferens och hur dom är klädda och forskarmadamens tankar om detta.

Det bästa för friherrinnan ....

Att datorn funkar igen - Tack Bettan.

Skönt är det också att ett slags lugn infunnit sig igen.

Färre turister i byn och nu är det bara Shejken och jag själv här hemma.

Fiherrinnan

Fredagmorgon ...

Gråmulet och duggregn vid sjutiden.
När pv någon timme senare tar hundarna på promenad, ser han en rejäl tromb ute över havet,
mot Haverdal till. En pappa med sin son i sex, sjuårsåldern, har tänkt sig att fiska från klipporna, men ångrar sig vid åsynen av tromben.

Sen kommer ett formidabelt skyfall!

Det blir frukost .., tidningsläsande (och som vanligt diskussion om medlemsskap i Nato eller inte .., en är för, en är emot .., jag högläser också Elsa Kugelbergs ledare om Fi och detta med feminism) .., får ont i hjärtat av reportaget från Gaza ...,  läser en recension och undrar vad författaren ska tänka eller känna när han lagt ifrån sig tidningen, men också ..., om han en dag möter recensenten, kommer dom då att artigt hälsa på varandra ...?

Bilden har jag lånat från Örnsköldsviks Allehanda på nätet.

 Läser också om 69-årige Jan Eriksson i Östersund som blev överfallen av tre huvförsedda unga män vilka ansåg att herr Eriksson borde lämna ifrån sig sin mobil och sina pengar. 

Det tyckte däremot inte herr Eriksson, som då fick sig en omgång med ett basebollträ.

Vad de unga männen inte visste, var att herr Eriksson en gång haft svart bälte i karate och vad det

kan få för konsekvenser för kaxiga killar.

Artikeln får mig genast att associera till några sekvenser i filmen Crocodile Dundee i New York, en film som förstås visar att jag inte är alltför kulturell .., men å, så jag tyckte om den!

Det var detta jag tänkte på.

Heja Jan Eriksson, för mig är du en hjälte!

Foto: Linda Jönsson, Ebbas mamma.

Harry och Molly har fått mat och den förstnämnde, han som aldrig någonsin äter på morgonen, tömmer sin skål, även om det går i ultrarapid, i jämförelse med kompisen som  s l u k a r   allt inomn loppet av en minut!

Efter en vecka tillsammans har allt vänt; nu förstår vi oss på varandra, Molly och jag själv.
Igår var hon alldeles underbar tillsammans med Lindas dotter Ebba .., och nu på morgonen kände jag hur mycket jag tycker om henne - ja, den tidigare så besvärliga lilla hunden -, hon som är som ett vandrande granitblock.

Nu känner hon sig förmodligen tryggare .., hon stirrar inte omkring som en osalig ande.
Alldeles ljuvligt är det!

Dagens fönster ...

Flera fönster fångade i Skultuna av ingen mindre än flitigaste fönsterfångerskan, just det, Ulrika!

Tack snälla!