söndag 27 mars 2016

Och så blev det påskdag ....


... och plötsligt sitter vi och äter frukost halv tio - i stället för halv nio - och det känns bra, men ovant.
Två hundar och en katt gör oss sällskap ..,vi pratar lite om gårdagen och hur vanvettigt slut på jag var och hur ont i benet jag hade, då, när arbetspasset var tillända.

Full rush i affären förstås, men det är inte detta man blir trött av, nej, det är när varor som ska finnas hemma har tagit slut eller att vi helt enkelt har missat och beställt hem för lite och man ska förklara för kunderna och göra det så att det känns bra - men det gör det inte -.

Glad blir man av småttingar.
"Bettan, hur blev det så att vi känner varandra?" säger lilla Filippa som kanske är sju år.
Kanske åtta.
"Ja, men det blev väl så för att ni handlar här och så började jag arbeta i den här affären ...", svarar jag.
Filippa är alltid pratglad och berättar att hela familjen idag ska åka till Norge på skidsemester.

Vi är tre stycken som arbetar eftermiddag och en är Hampus.
Han är nitton år och kommer självmant till kassa två utan att man ens behöver ropa på hjälp.
När det lugnat ner sig lite, frågar jag vad han har för planer efter studenten senare i vår?
"Ja, det blir väl det vanliga, att resa runt ...", säger han.
Jag tänker Asien .., dit alla ungdomar tycks åka, men Hampus planerar för volontärarbete i Tanzania!
Om det pratar vi lite, medan jag fyller in hundra sorters olika tuggummin.

Och så tar kvällen slut.
Åker hem .., är trött och hungrig och upptäcker Patrik och Hildas röda bil parkerad nere vid segelbåten. Aha! Besök!

På köksbordet står skålar med mat på veganskt vis - det är en ljuvligt god bulgursallad -, en slags tzatziki (det är vad jag tycker) gjord på havre-fraiche och med rivet citronskal i och annat gott .., och där är stora, vita bönor och det är så gott, så gott! Till efterrätt bjuds vi på Hildas bärpaj - även den vegansk - lika god den.
Vilken lycka!!

Nu är det söndag.
Påskdag.
Härom natten låg jag vaken och lyssnade till Radiopsykologen.
En gång raljerade jag över hur enkelt det måste vara att arbeta som psykolog - bara att säga "hur känner du nu ..?" - ja, det var efter att ha lyssnat till just det här programmet och med samme programledare.
Allt det har jag fått ta tillbaka!

Allan, som programledaren/psykologen heter, är så underbart fin mot den inringande och han liksom lotsar dem så varsamt fram till slutsatser eller funderingar som blir deras egna.
Att kvinnan som ringde in påminde om ..., lite om.., ja, om någon kvinna som en gång stått mig nära, men jag kan omöjligen se människan framför mig - det betydde förstås mycket -.
Medan jag låg där och lyssnade hade jag velat ta henne i famnen!
Här är programmet.


lördag 26 mars 2016

Påskafton ...


Idag börjar mitt fyradagarspass och jag tänker att ååå, jag måste få frisk luft i själ och hjärta innan det bär av till affären och så tar jag cykeln och susar iväg.
Jag hinner inte ens till Steninge förrän dimman kommer in från havet och sen ser det ut så här precis hela tiden!

Och det är kallt om händerna (trots handskar) och jag pinnar på allt vad jag kan (man måste hela tiden trampa och nu, när jag är mer van, använder jag inte hela batteriet) .., svänger av mot Skintaby, passerar smedjan som har påsköppet .., ser hästar i en hage och kommer till Haverdal där Joakim har köpt hus - det är honom jag ska kampera med på jobbet i helgen - och så norrut igen, cykelbanan från Haverdal (massor, massor med bilar på parkeringen, hjääälp, det kommer att bli svettigt i eftermiddag och kväll!)  och så Särdal, Steninge (friherrinnans bil står inte i garaget, men jag ser Shejken, hennes hund, ligga och spana i fönstret ...) och sist av allt Stora och Lilla Skipås och sen är jag hemma.

Duschar varmt (händerna och rumpan är iskalla!) ..., upptäcker ett mail från uthyrerskan Alex i Millbrook och jag blir glad (läs: lycklig!) och tänker att längtan är halva nöjet, kanske mer än så?

Annat är mindre trevligt; harry fick ström från el-stängslet i morse och jag hörde panik-skriet ända upp till sängkammaren och  jag f l ö g  upp ur sängen .., såg honom och pv gå hemåt och anade vad som hänt. Jo, nu ska alltså hästarna in i hagen igen.

"Nu är lunchen klar!" ropar pv.
Och om en halvtimme ger jag mig av till jobbet.

Ajöken, sa fröken.

Ps. Och så såg jag två strandskator sitta på ett hustak! Lycka! Ds.

fredag 25 mars 2016

Det där hur man är funtad ...
(Eller att leva i nuet ..., eller inte.)

Tänk, nu är nästan hela sommarsemestern i Skottland och Cornwall bokad!
Det är så ljuvligt så det är inte sant!

Återstår tågresan från Edinburgh till London, samt bokning av bil i såväl norr som söder.
Men för övrigt .., sex boenden i Skottland (varav två nätter i Edinburgh) och sedan boende måndag till fredag i östra Cornwall - verkligen östra -.

Vad faller man då för bland alla annonserna?


Själv faller jag lätt som en plätt för ett sånt här boende .., detta är i Kyle of Lochalsh.


Är jag hungrig när det skuttas mellan annonserna, då går såna här bilder rakt in i hjärtat!



Lantliga bilder - alltid -!


Här ska vi tillbringa en natt .., jag kommer inte ihåg var det var.
I Skottland, i alla fall, jo, nu vet jag, i Rafford, fyra mil från Inverness.



Så här ser det ut på insidan.
Det är väl brasan i kaminen som får mig att tycka att det ser fint ut.


Att bo i en gammal kvarn från 1600-talet och med en "flod" just utanför, kan det vara nånting?
Det borde väl i alla fall passa pv?

Här ska vi bo från måndag till fredag, sen bär det av hemåt.

Men jodå, det passar mig utmärkt också!
Så här ser rummet ut.
Nu är vi i Millbrook i östra Cornwall, inte det mest ultimata läget, men nästan allt som jag tyckte såg trevligt ut var uthyrt den första veckan i juli. Och mycket var dyrt.
Vi får helt enkelt köra runt och titta oss omkring.
(Hit kommer vi via buss från London. Det var billigt. Knappt åttahundra svenska kronor tur och retur för oss två! Resan tar fyra - fem timmar.)

Billigast var att hyra från airbnb.com ...., där man bor hos själva värden.
Boendet på den sista bilden är just från ett sådant -  det kostar 495 sv kronor per natt, men sen tillkommer "serviceavgifter" - man slipper städa -.
Frukost ingår.

Den här formen av uthyrning finns även i Sverige.
Här kan ni kanske hitta nånting.
Mina barns pappa och hans fru körde i fjolsomras till Kroatien och bodde här  - i Trogir - och var mer än helnöjda -!

Övrigt har jag bokat via booking.com

Och en sak kan jag säga .., jag är fylld av beundran av människor som arbetar inom resebyråbranschen! Nu har jag ju bokat det här på egen hand, men att det gäller att ha huvudet kallt och nästan ha egenskaper som en flygledare - i alla fall när det ska synkas tåg, buss, flyg, tider hit och dit och man ska hinna med och så själva boendet! 

Långfredagsfönstret ...

Ulrika fångade fönstret i Skinnskatteberg - tack -!

Långfredag ...., tänk så oerhörd evighetslång den var förr i världen.
I min barndom var det årets i särklass tråkigaste dag.
Allt var stängt.
Radion spelade sorgemusik och inte fick man gå till kamraterna och leka med dockorna, nej, man skulle sitta hemma och hålla sig lugn.

Så småningom ändrades allt .., och man kunde dansa eller gå på bio, om man nu hade lust till det.

Och vad gör vi?
Ja, vi har eld i kaminen .., nya grannens töser har varit på besök och fått nelly och harry att göra konster (läs: nelly) och nu är dom ute på promenad med pv och hundarna, allt medan deras pappa och mamma är i stan och handlar möbler till det tämligen tomma sommarhuset.

Så kan också en långfredag vara.
Grå och duggregnig.
Tända ljus i fönstret.

torsdag 24 mars 2016

I väntan på pv ....


... räfsar jag löv och småpratar med granntöserna som frågar om allt möjligt; men mest om när jag egentligen ska ta hundarna på promenad. Och jag berättar om herr Stare som sitter och flöjtar så försiktigt på antennen och att den är mästerlig på att härma andra fåglar och om hans fru som han längtar efter och att dom bor under ena tegelpannan, sen, när dom har ägg som dom ruvar och så, när småttingarna kommer. Oj, så spännande!

Friherrinnan har besiktigat sin Saab och ringer och är glad att det inte blev värre än det blev och vi bestämmer oss för att ta årets allra första dopp. Egentligen var det planerat till vårdagjämningen, men då var vi borta, så det får bli nu i stället.

Solen lyser, men vinden är kall .., och underbara Halmstad Kommun (läs: ansvarig för den avdelningen är Boris Bile) har monterat badstegen, så vi plockar av oss kläderna och båda har vi baddräkt på redan och så blir det ett dopp i iiiiskallt vatten (till råga på allt är det lågvatten så man måste nedsänka sin lekamen för att bli våt ...), men det är skönt efteråt, inte ett dugg kyligt när vi sitter på träbänken och dricker hett kaffe och kalasar på goda bullar som friherrinnan bakat - förstås -.

Och jag inser att alla som läser här nu tänker ..."åååå, nu ska det förstås komma badbilder och bilder av fötter precis varenda dag och hur ska man stå ut!!"

Jag lovar.
Bara en bild i veckan.

Kanske.
Dagens fönster ...


Om någon kan tänkas tillhöra "resandefolket", så är det nog den här fönsterfångerskan.

Nu är hon i Skinnskatteberg!

Glad Påsk på dig Ulrika och tack för alla fönster som du bidrar med!
Glad Påsk och lite annat ...


Igårkväll tog jag tag i semesterboendet på allvar - det i Skottland -.
Ringde vännerna Eva på Frösön och Anna-Lena i Tumba och fick tips och goda råd.
Tack snälla, rara .., så vänligt av er att ta er tid!
(Här kan man se Evas bilder från Skottland, här är Berts .., och här är Anna-Lenas.)
Tänkte sen att det här att bo på ett ställe och göra utflykter därifrån, det är ju det bästa.
Lugnt och skönt.
Så hade bland annat Eva och hennes ressällskap gjort.

Ja, det var vad jag tänkte, alltså.
Nu har jag bokat sju boenden, varav endast  e t t  är på samma ställe två gånger.
Står det i några omdömen att frukosten som serverades var "delicious" och att värdparet var underbart vänliga, då slår jag som regel till.

Jo, jo, så är det att vara Elisabet.
Sju dagar i Skottland totalt och sen bär det iväg till Cornwall.
Vilken längtansmorot detta är.




Det är makalöst fint ute idag och jag tog hundarna och gick johanssonrundan.
Mötte våra nya grannar - i alla fall mannen i huset - som verkade rar och fin.
Fyrtioårsåldern, kanske?
Två barn och en katt.
Hurra!
Så roligt med barn i närheten!

Idag är Nelly så sprallig så det finns inga gränser!
Hit och dit springer hon .., upp och ner för kullar och fastnar i en slånbärskvist..., upp igen och hopp och skutt och hon är så  g l a d!
Hela tiden tänker jag att det är nästan ofattbart att en liten krabat; en liten fyrbening, kan skänka sååå mycket glädje!

Och jag tänker också på pv som - när han sade hej i morse - berättade att han haft flimmer under natten och nu skulle ta bussen till stan, ta hand om två prov och sedan ge sig av till sjukhuset för elkonverting. Det vill till att man lär sig ordet "flimmer" på engelska och latin, innan vi ger oss iväg.
Det är också tur att boenden som man har bokat har avgiftsfria avbokningar.

Lite senare: nu kom två små töser och knackade på dörren, å, det var nya grannarna.
Sju och tio år var dom och rara och fina .., presenterade sig och klappade Nelly och Harry och frågade om dom ville leka lite. Det blir nog jättebra det här. Ska baka nåt gott och gå över med.

Nu får ni ha en riktigt fin och härlig påsk!
Jag ska arbeta hela helgen .., lördag, söndag, måndag. tisdag, samt torsdag och fredag.
Nåja, det går bra det med.
Och pv har ringt; han var på akuten och jag får väl hämta honom i eftermiddag någon gång.
 


onsdag 23 mars 2016

En onsdag ....


... när jag är ledig, tar jag cykeln och susar iväg till affären, i akt och mening att ordna med frimärksreturerna, vilket egentligen skulle ha varit gjort redan i förrgår. Nu löste det sig ändå.
Om ni inte visste det, så sänks portot den första april, från sju kronor till sex och femtio. Och ja, det finns inga femtioöringar, men köper ni två frimärken så sparar ni alltså en hel krona!
Halleluja!

På ditvägen passerade jag Skatekull där underbara kunden Karin bor.
Karin - för övrigt sprungen från Sunne i Värmland - är som ett enda stort solsken och det är hos henne och hennes man som hönsen kan förirra sig ut på kustvägen.
Häromdagen kom hon in i affären och handlade och berättade då att hon just var på väg för att hämta tre nya hönor.


Hemåt igen svängde jag förbi friherrinnan i Steninge.
Jag vet nog ingen som pyntar så mycket hon gör;  det är tuppar och kycklingar och en påskhare och videkissar. Här sitter hon mitt emot mig vid matbordet och laddar ner postens app för riktiga vykort och så får jag veta att familjen Tupp och Höna med lilla kycklingen, ja, dom är målade av Lenas mamma.


"Vill du ha kaffe och en smörgås?" frågar friherrinnan.
Jag säger att gärna, jo, tack och hon undrar om det går bra med pannbiff på mackan?
"Javisst!" säger jag.

Om jag själv skulle göra en pannbiff-macka, så tog jag väl ett bröd och lade dit en pannbiff, men det gör inte den här madamen ...

"Vill du ha en ostsmörgås också, jag har nybakat bröd ..?" fortsätter hon och det vill jag.

För min inre syn ser jag en skiva bröd med hårdlagrad Herrgårdsost från Norrmejerier som pålägg.
Icke, sa Nicke.
Brie med rönnbärsgelé är vad som uppenbarar sig!!

Ungefär så är det att titta in hos den där rara madamen.
Och en påskpresent får jag också!
Dagens fönster ...


.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., just det.
Idag var den här ...

Mitt i all förskräckelse och allt elände och all rädsla och chock, kom staren.
Jag hade ställt fönstret på glänt och hörde ett försiktigt småpratande från antennen.
Då förstod jag.

Tog hundarna på promenad .., såg bonden sprida ut nån slags gödning över åkern .., tänkte på gårdagen och allt som hände i Bryssel .., på irritationen hos dem i svt-studion som inte fick fatt i någon som kunde direktrapportera från Belgien .., tackade högre makter för den alltid så - till synes - lugne terroristexperten Hans Brun och så Ygeman förstås.

Och det diskuterades om hur samhället ska få stopp på sånt här, men det är ju en komplett omöjlighet!
Även om vi släpps in en och en till flygplatsentréerna, så finns ju risken att någon med bombbälte står i den kön och allt som förändras är att explosionen sker utanför större byggnader?
Vem vill hålla vakt?
Nej, jag förstår inte hur det ska finnas någon lösning på detta?

Margot Wallström menade att integration och detta att få arbete är det viktigaste.
Kanske.
Men mot religiös fundamentalism ..., hjälper arbete då?
Enligt någon forskning från England visade det sig att det inte alls enbart var unga, frustrerade pojkar som inte hittat sin plats i samhället som deltog i allehanda terrorelände, nej, där fanns gott om välutbildade män.

Däremot anser jag rakt av, att människor som åker från Örebro eller Göteborg eller var som helst i vårt land, ja, till Syrien eller andra länder för att aktivt delta i terroristaktioner,  ja, då är det tack och adjö för att återvända till Sverige.

tisdag 22 mars 2016

Tisdagsfönstret ...


.... och pElle ..., under tiden i Ystad.

måndag 21 mars 2016

Alldeles enkelt är det inte ...


Att hitta boenden som känns bra - som man ändå inte vet så mycket om - är ett pillergöra.

Less på att bläddra bland kartor på nätet, ja, så rev jag helt enkelt ut sidan med Skottland och tänker att det blir nog ändå aningen enklare då. I alla fall lättare att se hur man tänker köra omkring.

Tjopp bara, så lämnade Irland, England, Wales och Skottland övriga Europa!
Idag ...


Räfsat, rensat i växthuset, spolat vatten över rutorna .., och på all aska som pv slänger ut - det ser hemskt ut - ..., ansat buskar ..., och suttit länge på stentrappan och bara varit.

Harry har legat på gräsmattan intill ..., Nelly ville som vanligt gå in.

Nu stundar arbete, tre till åtta.
Hade aldrig hört hans namn ....

Friends Arena i lördags ....

Halv åtta på lördagkvällen började konserten, den som vi var bjudna på och som hette "Night of the Proms". Mark Levengood lotsade oss igenom det hela och där var artister som Lisa Stansfield, Jill Johnsson, John Miles, en fantastisk violinist från Italien Anna nånting .., en dirigent från Brasilien (vacker som en dag var hon), där var en symfoniorkester, en kör och ja, och så en man med hatt - jag hade som sagt var aldrig hört talas om honom och det säger förstås mer om mig än om den mannens ryktbarhet -.
Det är den mannen som syns på bilden.

Av allt som vi bjöds på, så tyckte jag allra bäst om honom.
Lite lagom raspig röst.

Här kan man lyssna till honom.

När showen var slut hämtades vi av Emma som galant körde oss hem igen.
Emma!!
Tänk .., hon är numera chaufför när hennes pappa, mamma, mormor och pv går på galej!


Dagens fönster ...


Besticklådornas mästare och mannen som sätter upp affischer från Riksteatern ute i skoterspåren, han fångade ett fönster och skrev om glädjen att vakna av ljuset.

Det var det här fönstret.
Och det var förstås Gunnar som hade håven med sig i sängen.

söndag 20 mars 2016

 Bilder från en helg ....


Fredag mitt på dagen svängde vi förbi Fallnaveka i Småland.
Nelly nosade och nosade och tänkte att det var trevligt med ett nytt landskap.
Och så hälsade hon lite på Mylta som om två veckor får små valpar.
Det var underligt .., Nelly nosade henne mest under magen.
Kände hon nånting särskilt ...?


Det var ingen direkt värme, men det  k ä n d e s   som vår i luften.
Det doftade jord. Och mylla.
Långt där ute på fältet brukar tranorna samlas.
"Bara fyra stycken än så länge ...", sa pv:s storebror.


Här står han, storebrorsan som är en hejare på det här med energiåtervinning.
En slags punschveranda har han byggt och kanske är det inte direkt enligt en mästarsnickares ritningar, men fint blir det.


Lördagmorgon.
Vi tar pendeltåget från till Centralen, men får kämpa länge för att fatta biljettsystemet.
Biljettluckan är stängd ..., det blir att ladda ner en app.
Hur gör väldigt gamla tanter eller farbröder som inte har en modern telefon?
Väl framme strosar vi omkring på måfå.
Svänger förbi Hötorget. Pratar med en man som säljer blommor och han berättar om en slitig tillvaro .., upp i ottan och hämta blommor .., sortera och sen få allt på plats och så packa ihop alltsammans igen. Vilka långa dagar! Vilket jobb! Jag tänker på hur less vi brukar vara på att dra in pallar med varor som står utanför affären i Haverdal och så tanken på mannen från Turkiet och hans slit.
Vi ser inte alls så många tiggare som jag hade förväntat mig.

Utanför Fotografiska .., kön tog aldrig slut .., den var lika lång hela tiden.

Jag hade planerat ett besök på Liljevalchs för att titta på Vårsalongens alster, däribland Sven Teglund målningar. Men åååå, sicken kö! Nej, jag har inte åkt till Stockholm för att stå i kö, tänkte jag och återvände till pv som just då var på shopparstråt. 

Två timmar senare var det dags för ett besök på Fotografiska museet.
Vi hade promenerat dit längs Västerlånggatan och det var  p a c k a t  med människor .., det var som att röra sig i ett mänskligt hav ..., och att knata på kullerstensgator är inte det ultimata för knarriga knän, men det gick ändå.

Väl framme vid Fotografiska .., ja, då väntade nästa kö!
Att försöka få plats för lunchmat några trappor upp, var bara att glömma.
Minst femtio människor stod före oss i kön.
Nåja.
Vi gick något hundratal meter bort - knappt det - till båten Ånedin och satt där uppe i "salongen" med lika fantastisk utsikt som från Fotografiska och Anders satt där med oss och vi tog vanlig husmanskost och det kändes bra.
Medan vi satt och åt kom många gäster dragandes på resväskor .., jaha ja, båten fungerar också som vandrarhem och där finns ett antal hytter med gäster som bor där under längre tid.




På väg till Centralen möter vi en parad där det mesta gick i grönt.
Aha ..., det var ju Sankt Patrick.s day!, alla irländares egen dag.
Härligt, livsbejakande var det!


Det här var första gången sedan harry kom i huset som vi ägnade en heldag i city.
Så mycket vi önskade att vi hade hunnit med!
Så fort rusar tiden iväg!


Jag skrev på Instagram hur underligt det är, det här att man på hemmaplan känner sig bekväm med sig själv och sitt sätt att vara - man har till och med överseende med att man är funtad som man är -, men när jag kommer till Stockholm, då tappar jag bort den känslan.
Inte hos barnen, men i stan.
Det är som att man tappar bort sig själv.
Det är enklare på sommaren .., då har jag kläder som jag tycker om .., nu känns det bara fel.


Tanken är att jag ska hitta en ny kappa och nya skor .., men det är så annorlunda numera.
På stora Åhléns är det märkesavdelningar .., och jag går in och ut ur olika butiker och tappar till slut sugen. Men på Västerlånggatan, hos Olars Ulla, där faller jag handlöst för en tunika i det allra mjukaste linne. Det blir mitt.


Sen  pendeltåg till Solna och "Mall of Scandinavia", alldeles intill Friends Arena dit vi skulle lite senare.  Människor överallt! En tapasbar med vänlig hovmästare och god mat och två glas Chardonnay förgyllde tillvaron .., ja, gjorde hjärtat glatt.



Det tycks som om jag har glömt min "riktiga kamera", min lilla Canon, hos äldsta dottern.
Ja, då får det bli dom här matbilderna.
Här är det hemresefrukost hos AP och Micke ute på Ekerö (egentligen Färingsö) bland tallar och klippor. Anders hade varit där sedan i fredags och Nelly och Harry också.
Ni må tro att nu går Harry fot som en liten prins!



Mera hemresa.
Lunch söder om Jönköping (innehavarna är från forna Jugoslavien och har en meny som är otrolig riklig!) och när vi öppnar bildörrarna faller vi nästan baklänges!
Där är elva grader varmt och känns som sommar! 
Mellan Ljungby och Halmstad visar termometern +13 grader!



Från Sillekrog och fram tills vi rastar vid Svartån, har vi en Saab bakom oss.
Kör jag om, kör den om.
I en timme och en kvart följs vi åt och när vi slutligen svänger av vid den här rastplasten, ja, då svänger Saaben också av!
S o m   vi skrattar!
Så jag går ut och tar i hand och tackar för trevligt sällskap längs vägen och mannen säger att "det är min fru som har kört, hon tyckte att du höll så bra hastighet, ja, utom ibland när du körde lite för fort .., men då upptäckte du nog det och saktade ner ..., vi bor i Halland, det är dit vi ska och jaså, har ni också hundar .., vår är en engelsk jaktspaniel och ååå, så gammal hon verkar vara er lilla terrier, kom du lilla gumman ska jag klappa dig, ja, du var fin du ...., jaså, hon heter Nelly ..., ja, men ha en fin resa nu!"

Se det var ett härligt möte! tänker jag.

Nu gungar tillvaron .., men bara för mig, aldrig för pv.
Åker jag bil länge, blir jag nästan sjösjuk när vi väl är hemma igen.
Årets besticklåda ...


Det finns besticklådor och så finns det besticklådor ..., och nu, alla vänner av ordning, ja, ni satt väl stadigt på era rumpor när bilden kom fram, ty här kommer en låda av den mer egensinniga sorten.

Jag älskar den.

Och gapskrattade när jag såg bilden i min mobil - det var på vägen upp till Stockholm -. 

Nå, vem är innehavaren av detta mini-kaos?

Jo, den här mannen ....
Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle.

Det är i just det här fönstret som det sitter två olika gardiner; en är bara upphängd så där över stången - för att kolla hur det blir -, den andra sitter fast.

Jag tycker alldeles oavgjort mycket mer om linnegardinen, särskilt som den silar vårljuset på ett bra sätt. (Läs: döljer skavanker och damm).

fredag 18 mars 2016

I Berts besticklådor ...


Hej. 
Såhär ser det ut hemma hos oss. 
 
 
Flera kategorier på olika ställen. Här äts!
 


Och då är inte stugans bestick redovisade.

 
// Ja, du herr Bodin .., jag förstår varför du valdes till skolans ordningsvakt ,-)
 
Fredagsfönstret ...


Var hon än befinner sig, så nog är fönsterhåven nedpackad!
Det här fångades vid Skräddartorpets lägergård.